In memoriam : Friedrich Sarre
Arne, Ture J.
Fornvännen 1946(41), s. 166-167
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_166
Ingår i: samla.raa.se
1 l i l i / iV M E M O It I A M
IN MEMORIAM
F R I E D R I C H SARRE
Den 1 juni 1915 avled i Potsdam, några veckor efter Berlins erövring, den kände konsthistorikern och orientforskarcn professor Friedrich Sarre. Den 22 juni skulle han ha fyllt 80 år.
Efter att 1890 ha disputerat för doktorsgraden med ett bidrag till Meck-lenburgs konsthistoria greps han av intresse för orientalisk konst och företog 1895 sin första resa till Mindre Asien. Där koncentrerade han sina studier på den seldjukiska konsten i Koniaområdet, representerad fram-för allt genom en rad byggnadsrainnesmärken från 1100- och 1200-talen, prydda ined en rik ornamentik. Samlingar gjordes också av diverse konst-föremål, särskilt metall- och textilier. Resultaten framlades i R e i s e i n K l e i n a s i e n (1896), E r z e u g n i s s e i s l a m i s c b e r K u n s t I, II
(1906, 1909), R e i s e i n P h r y g i e n , L y c a o n i e n u n d P i s i d i e n (18%) samt inströdda i andra arbeten. Åren 1897—1902 företog Sarre nya rosor i Persien, skildrade bl. a. i Petcrmanns Mitteilungen (1899) och i Mitteilungen dor Gesellschaft fUr Erdkunde (1902). Det viktigaste resultatet av dessa resor var det stora planschverket D e n k m ä l e r p o r -s i -s c h e r B a u k u n -s t (1010) och det till-samman-s med E. Herzfeld utgivna I r a n i s c h e F e l s r e l i c f s (1910). Det förra av dessa arbeten utgör ännu en hörnsten för kunskapen om persisk konsthistoria under medeltid' och nyare tid. Hänsyn tages häri inte blott till Persiens arkitektur utan även till den persiskt influerade konsten i Turkestan (Samarkand, Buchara) och i det seldjukiska riket »Rum> med huvudstaden Konia.
Tillsammans mod Ernst Herzfeld bereste Sarre åren 1907—1908 Eufrat-och Tigrisområdet, där man beslöt alt söka genomföra arkeologiska gräv-ningar i den gamla kalifstaden Samarra, som ägde bestånd åren 838—883. Grävningarna utfördes också 1911—1914 och buro rika frukter. Sarre fick när tillfälle att påvisa arvet från partisk-sasanidi.sk kultur och inflytelserna från Östasien på den tidiga islamitiska kulturen. Från hans hand stamma speciellt de båda arbetena D i o K e r a m i k i m E u p h r a t u n d T i g r i s -g e b i e t (1920) och D i e K e r a m i k v o n S a m a r r a . Den förhistoriska keramiken behandlades av Herzfeld, den musolmanska glasproduktionon av svensken C. J. Lamm.
En sammanfattande framställning av kulturutvecklingen på det konst-närliga området i Iran gav Sarre 1922 i sitt arbete D i e K u n s t d e s a l t e n P e r s i e n . Han bar ytterligare i större eller mindre skrifter be-handlat orientaliska mattor, Riza Abbasis teckningar och Gentile Bellini-miniatyrer, islamiska bokband, fornorientaliska fälttecken, mesopotamisk keramik, spansk-moriska lysterfajanser, emaljerade syriska glas, sasani-diska och islamiska konstföremål av silver och brons, tidig islaraisk stuck-dekoration, orientalisk konst i Italien, kinesisk-islamiska förbindelser un-der växlande epoker o. s. v. En år 1935 utgiven Sarre-bibliografi
namn-I N M E M O R namn-I A M 1(37
giver 169 olika vetenskapliga skrifter samt bortåt 40 bokrecensioner och förord.
Sarre tog år 1910 jämte Fr. Martin initiativet till den stora internatio-nella utställningen av »mästerverk av muhammedansk konst» i Munchen. Sora minne av denna kvarstår ett stort planschverk med text där Sarre behandlade både mattor och keramik. Den berömde museumsehefen W. von Bode grundade den islamiska konstavdolningen i Berlin genom införli-vandet med statssamlingarna av den märkliga Mschatta-fasaden, härrö-rande från ott syriskt ökenslott. Sarre blev emellertid den egentlige upp-byggaren av det s. k. Kaiser-Friedrichmusect, med vilket även åtskilligt av hans egna samlingar införlivades. Museet blev i sitt slag ett av de förnämsta i Europa, men det är ännu obekant, vilket ödo detta Sarres livsverk rönt under kriget.
Sarro tillhörde frän 1889 de preussiska >dödskallehusarerna> såsom rescrvofficer, senast som major åren 1915—1918, då han var kommenderad till den turkiska sydöstfronten. En elak bekant påstod, att han där hado till uppgift att uppvigla do persiska nomadstammarna,1 men viktigare var
säkert det konstvetenskap!iga arbete, som han där utförde och i en upp-sats 1919 redogjorde för. Under liitlertidcn uppvaktades även Sarre av Gestapo, som intresserade sig för hans ryska förbindelser och ryska biblio-tek. Även om han icke själv uppskattade Hitler och hans gäng särdeles högt, så kände han sig djupt förolämpad, om denna brist på uppskattning av utlänningar utsträcktes även till andra tyska institutioner.
T. J. Arne
1 Enl. D. v o n M i k u s c b, Wassmus, der deutsche Lawrence (1937),
övertog prof. Sarre befälet i Kermanshah, en av de stödjepunkter som en tysk expedition 1915 hade i uppgift att förstärka. Denna expedition utgick från Baghdad och leddes av en kapten Klein, som lyckats uppvigla dot shiitiska prästerskapet i Nedjef och Korbela att ansluta sig lill den tur-kiske sultanens krig på tysk sida. År 1916 blev Sarre förbindelseofficer hos Aii Ihsan Pascha, som i spetsen för en turkisk armé ryckte in i Per-sien och bekämpade ryssarna.
