Hugo Obermaier in memoriam
Arne, Ture J.
Fornvännen 1947(42), s. 181-182 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_181
Ingår i: samla.raa.se
S H A It II E M E II II B I. A N I) K N
s t o r t s e t t p l a n k o n v e x , e m e d a n e n a b r e d s i d a n ä r t ä m l i g e n p l a n s l i p a d . Don h ä r r ö r sannolikt frau Try s e r u m s sn.
D y l i k a h a c k o r ä r o g a n s k a s ä l l s y n t a fynd och u t g ö r a en myc kel ålder-domlig typ. E n s t a k a exemplar h a p å geologisk väg k u n n a t tidtäslas till Ancylustiden (ca 7000—5000 f. K r . ) , såsom exempelvis den k ä n d a grön-atenshacka, som påträffades inlagrad djupt nere i den g a m l a strandvallen
över Sandarnaboplatsens centrala kulturlager i Göteborg (so härom Alin,
Niklasson, Thomasson, Stenåldersboplatsen på Sändarna vid Göteborg, 1934).
Men vanligen föreligga de som mlalerbara. lösfynd, som h ä r v a r a n d e exemplar Iran T r y s e r u m .
Axel B a g g e
HUGO OBERMAIER IN MEMORIAM
D e n 12 nov. 191(1 avled i s t a d e n F r o i b u r g i Schweiz p r o f e s s o r n \ id d ä r
-varande universitet Hugo Obermaier i en ålder av 73 år. När jag törsta
g å n g o n u p p s ö k t e honom i W i e n . v a r han b i k t f a d e r i e t t n u n n e k l o s t e r men samtidigt k ä n d för sina lyckosamma g r ä v n i n g a r i Willendorf bei W i e n ,
där han bl. a. upptäckte den ryktbara kvinnostatyett av röd kalkston från
aurignac-tid, som fatt namnet Venus Iran Willendorf. I Wien utkom (1912)
han- arbete Der Mensch i t r Eiszeit. Han flyttade sedermera över lill Spanien,
d ä r h a n 1916 blev professor vid Madrids universitet och samtidigt funge-rade som llansgeisllichcr» h o s hertigen av Alba. D e s s f ö r i n n a n hade han dock lidvis vistats som professor i P a r i s oeh därvid i samband med för-sta, v ä r l d s k r i g e t förlorat, eu del av sina s a m l i n g a r , En l i k n a n d e och iinnu
Eran arkealagkangressen i Oslo l'iin. Er. v. Al. Reygasse, fru Ida Arne m-h prof. Hugo Obermaier. — From lhe arche-ological congrés» in Oslo 1936. Fram the left Mr M. Reygasse,
AIrs Ida Arne and Prof. Hugo Obermaier.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
värre förlust drabbade honom 1936, då den del av hans bibliotek, som förvarades i universitetet, jämte omfattande samlingar gick förlorad un-der inbördeskriget. Obermaier, som 1936 deltog i den internationella arkeo-logkongressen i Oslo, begav sig därifrån till Rom. Härifrån kallades han 1938 till professuren i Freiburg. I alla dessa länders stenåldersforskning gjorde han betydande insatser, stundom i samarbete med sin vän abbé Breuil, den berömde palcolitforskaren. Vidsträckta resor förde Obermaier även till Nordafrika, Nord- och Sydamerika.
Under Spanien-tiden undersöktes av Obermaier ett stort antal grottor och boplatser, delvis med klippmålningar. En sammanfattning av dessa forskningar föreligger i Fossil man in Spain (1924), tidigare utkommen på spanska (El hombre fossil). Andra arbeten av O. äro Die läger der Späteis-zeit och Urgeschichte der Menschheit (1931), La antiguedad del arte rupestre del norte de Africa (1932) och Vber die Verwendbarkeit der altweltlichen Paläolittypen fiir die prähistorische Chronologie auf amerikanischem Boden
(1937).
Obermaier var cn synnerligen skicklig och kritisk forskare, klok, tolerant och behaglig i umgänget med människor.
T. J. A.
