Gesällrapport
Om en möbel-‐ från tanke till realitet
Elin Engström
LiU Carl Malmsten Furniture Studies Tcm036 Möbeltapetsering V
Lidingö, ht 15
Sammanfattning
Den här rapporten är en sammanställning av min 15 månader långa process som lett mig fram till ett slutfört och godkänt gesällprov. Arbetet tog avstamp i kursen Möbeltapetsering V under våren 2015 där en del av kursen var att presentera en designbrief för designstudenterna med målbilden att i ett samarbete ta fram en unik gesällmöbel, anpassad för mig och mina önskemål. Jag berättar om mitt samarbete med Åsa Persson, som tillsammans med mig tog sig en det utmanande uppdraget att formge och utveckla en stoppmöbel anpassad för Sveriges tapetserarförenings krav om gesällprov i möbeltapetsering.
I huvuddelen beskriver jag själva hantverksprocessen, från naken stomme till påklädd möbel, förhoppningsvis är det till nytta för er som har provet framför er.
I den avslutande delen återkopplar jag till kursmålen och STM’s kriterier samt berättar om min upplevelse, mina erfarenheter och lärdomar från det här utmanande arbetet.
Syfte
Syftet med hela det här arbetet har varit att få ett gesällbrev, som styrker min hantverksskicklighet, både gentemot mig själv, mina kollegor och mina kunder.
Syftet har också varit att lyfta och framhäva allt det komplexa hantverk som finns döljer sig under klädseln.
Mål
Kursens mål
Att ge studenten fördjupade kunskaper i att självständigt och/eller i samarbete med andra i en komplex tillverkningsprocess utveckla en produkt utifrån högt ställda kvalitetskrav och (i det fall uppgiften avser gesällprov) även de hantverkskriterier som branschen definierat. Efter genomförd kurs skall studenten kunna:
• Självständigt och/eller i samarbete med andra, utveckla och tillverka en produkt utifrån en bestämd arbets-‐ och tidplan.
• Analysera, beskriva och dokumentera sin process.
Efter genomförd kurs skall studenten ha fått insikt i:
-‐ Komplexiteten i att väga konstnärliga, tillverkningstekniska och funktionella aspekter mot de krav och förutsättningar uppgiften innebär. -‐ Olika tillvägagångssätts hållbarhet ur såväl tidsmässiga som ekonomiska och ekologiska aspekter.
-‐ Sina egna kunskaper och färdigheter, dess styrkor och svagheter, förmåga att arbeta självständigt, och i komplexa situationer.
Personliga mål
• Att komma över 4,5 poäng
• Att följa en arbets-‐ och tidsplanering
• Att ta fram en egen möbel i samarbete med en designstudent
• Att dokumentera processen i syfte att synliggöra det ”dolda” hantverket och kunna använda detta som underlag för mitt examensarbete
Bakgrund
Designbrief (som bilaga)
Under förra våren i kursen möbeltapetsering VI tcm035 ingick det att formulera en designbrief/ett designuppdrag och presentera detta för designstudenterna.
Briefen skulle förmedla våra tankar och visioner om vad gesällprovet skulle innefatta, visuellt och tekniskt. Det var under arbetet med gesällbriefen som jag började formulera för mig själv vad allt det här arbetet skulle handla om. Sedan en långt tid tillbaka hoppats på ett samarbete med en designstudent, men form stod inte i fokus. Det jag funderade mycket på var syftet med att göra ett gesällprov och vad det betydde för mig. Gesällprovet ska visa på min hantverksskicklighet och gesällbrevet är att bevis som styrker detta. Men eftersom det mesta av det arbete som utförs i ett traditionellt gesällprov i möbeltapetsering döljer sig under klädseln, så började jag fundera på hur en skulle kunna synliggöra det. Den utmaningen har varit en central utgångspunkt för hela det här arbetet.
Ur briefen
Det här är några av de inspirationsbilder som jag visade under redovisingen av min designbrief.
Inspirationsbilder tagna ur gesällbriefen
E
ftersom formen var det sekundära och mitt syfte det primära i min brief, så upplevde jag det svårt att göra en moodboard. Min brief tyckte jag själv därför var visuellt och konstnärligt “oklar”, men kände mig däremot trygg i att syftet och mina mål fanns där. Jag och Åsa Persson blev till min glädje ihopparade och i ett första möte gick vi gemensamt igenom briefen. Hon konfronterade mig om mina val av bilder och jag tvingades fundera på vad dom egentligen handlade om.Hon frågade specifikt om den skalbagge som jag valt att ha med och jag svarade något i stil med att den för mig symboliserade omsorg för detaljer men också var en inspirationskälla till form.
Tordyvel
Efter det mötet så funderade jag vidare och skalbaggens betydelse växte och blev större. Djur fascinerar mig och har alltid gjort och det är något särskilt med just små djur som fascinerar mig extra. De kankse ofta ses som oansenliga, om vi ens lägger märke till dom. Men om en tar sig tid och tittar noga på nära håll så kommer en att upptäcka hur detaljrika, komplexa och vackra dom är. Det är just så som jag vill att min gesällmöbel ska ses. Formen fångar intresset, nyfikenheten väcks och en tittar nogrannare och upptäcker detaljer. Fascination uppstår och en upptäcker att möbeln har något mer att visa, att den har en hel historia att
berätta. Jag vill att formgivningen ska fungera som en kanal genom vilken jag kan förmedla och synliggöra hantverket.
Så, av den ursprungliga briefen så fanns till slut där inte så mycket kvar, förutom en skalbagge och min vilja att synligöra hantverket.
Skissprocess
Jag och Åsa bestämde att vi skulle rita möbeln tillsammans och att vi gemensamt skulle stå som formgivare. Vi började med att göra en (ny) moodboard med bilder på intressanta formelement, material och detaljer och utifrån det så började vi sedan att skissa, både på var sitt håll och ihop. Det här är några av de skisser som ledde oss fram till möbeln slutgiltiga form.
Mina och Åsas skisser
Karaktär
Nedan visas resultatet av vad vi presenterade på redovisningen. Formen utgår från skalbaggens och likaså detaljerna är hämtade därifrån. Ryggen delar sig likt skalbaggens skal och var från början tänkt att även löpa längst insidan av ryggen.
Vi ville ge ytterryggen en hård karaktär, med mycket vinklar och detaljer, medan innerryggen skulle vara mer subtil, mjuk och inbjudande, båda gällande form och material. Möbeln var då tänkt att kläs i färgat läder utvändigt och med samma färg, fast i mocka invändigt. En stor utmaning var att skala ner möbeln till minsta möjliga mått utifrån till STM’s kriterier om vad möbeln rent tekniskt måste innehålla. Vi lade också stor fokus på ergonomi och anpassade alla mått till rekommendationerna från boken Sittmöblers mått – Handbok för möbelformgivare av Erik Berglund.
Färdigt skissförslag Förslag på material
Teknik och material
Jag hade inga krav på några speciella tekniker innan vi började vårt skissarbete utan det fick växa fram under tiden. Det som presenterades då och som senare specificerades i min gesällansökan var:
-‐Sviktande resårhus med 16 resårer och markerad dyna -‐Armstöd med vulst
-‐Rygg med 2 rader ryggresårer och vulster längst hela överliggaren
I den mån det var möjligt så ville jag använda mig av naturliga material av hög kvalité, jag använde bara tagel som stoppningsmaterial och gjordar, vävar och garn är av linne.
T.t uppställningsritning, t.v perspektivskiss och skiss på stomme
Ovan visas de skisser och den uppställningsritnning som jag skickade med i min gesällansökan. Under sommaren så jobbade jag för att försöka få ihop alla måtten samt att klura på hur stommen smartast skulle konstueras. Vi gjorde ingen skalmodell utan istället byggde vi modeller i lera i skala 1:10 för att få en uppfattning om form och proportion, den slutgiltiga modellen visade sig senare vara till stor hjälp under själva hantverkandets gång.
Ritning och stomme
Under praktikperioden hösten 2015 så skissade jag vidare på stommen, för hand eftersom jag inte behärskade CAD eller SolidWorks bra nog för att kunna rita den digitalt. Tanken var att jag och Åsa tillsammans skulle rita upp den digitalt senare men det blev för svårt med alla vinklar och komplicerade möten att vi till slut kom fram till att det skulle gå fortare att göra hela ritingen i skala 1:1 för hand i stället. Vi hann inte lösa alla ”problem”, utan en del kvarstod när stommen väl skulle börja tillverkas i mitten på oktober. Tillsammans med Joel Åkerblom och Julia Greek byggde vi det mesta av stommen under fyra dagar, men en del småkompletteringar var jag tvungen att göra under tidens gång, t.ex stopplisterna och den båge som skulle forma bakryggen. Stommen byggde vi i björk och benen är i ask.
En nästan färdig stomme
Arbetsprocess
Den 8 december så satte jag första sadelgjordspiken i träet och hantverkandet var igång.
Resårhus
Sadelgjord och val av resårer
Innan jag började med resårhuset så gjorde jag en testsnörning på en separat bräda. Vet inte hur effektivt det var annat än att det gav mig mod till att spika i första spiken i en annars orörd stomme. Det resulterade nämligen ändå i att jag snörde resårhuset på ett annorlunda sätt och använde andra höjder på resårerna.
Testsnörning av första ställvarv
Sadelgjorden valde jag att tätgjorda för att få mer flexiblilitet vid placeringen av resårerna. Sitsens sarg tillät raka rader om 4x4 och de resårerna jag prövade mig
fram till var 6:or i framkant, 7:or på andra raden, 6:or på tredje raden och 5:or på den bakre raden. Den främre raden fäste jag med bitar av skärflat remläder till ca halva tjockleken. Varje resår är fäst med 4 remsor vardera som är vikta runt resårringen och spikade med 2 st 16mm nubb. Min tro är att det håller minst bra som märlor och är dessutom enklare att spika och resultatet blir finare.
Sadelgjord och väv i framkant
Innan jag fäste resårerna så skruvade jag i skruvöglor för samtliga rader, fram, bak och på sidorna av sargen, i det fall jag eventuellt skulle behöva snöra i de lägre resårringarna. Här är jag nästan övertygad om skruvöglor är ett bättre alternativ än märlor eftersom skruvöglan är gängad, förutsatt att en förborrar hål.
Resårer i framkant fästa med läderbitar och nubb
Resårsnörning
Jag eftersträvade att jobba metodiskt och rationellt genom att mäta ut garnlängder, spika garn till samtliga rader och snöra varven parallellt. Men redan här börjar problematiken med kombinationen mycket tid och en strävan efter perfektion att för första gången visa sig. Det går att göra om i nästan oändlighet om tid ges, även om en kan få byta ut ett och annat trött resårgarn ibland. Jag tappade tidigt räkningen på hur många gånger jag snörde om mina rader och då dök ändå inget problem annat än de ”vanliga” upp, men den här gången var ju ambitionen att lösa dom alla. De problem som jag syftar på är avståendet mellan raderna, höjder som ändras efter hand, slappa garn, avståndet till stolpar och stopplist samt resårernas lutning i förhållande till varandra och sin egen axel.
Pågående resårsnöring
Jag gjorde framkantssnörningar även på sidorna för att få rätt överhäng och ökad stabilitet. I framkant så avslutade jag framkantssnörningen genom att låta en retur löpa längst den sträckan som ställer höjden på den främre resårens övre, bakre punkt. Sträckan brukar bli väldigt spänd och har därför en väldigt stor belastning, så det blir en extra livlina. Garnet spikas alltså inte i sargen utan avslutas med en ”telefonsladds-‐virning” som dessutom stabiliserade upp avståndet mellen den främre och andra raden resårer.
Ten
Att få tenen på plats gick smärtfritt, jag gjorde en mall i genomskinligt papper att böja tenen efter. I framkant så lät jag sträckan vara något längre än avståndet mellan de yttersta resårerna, för att liksom tvinga ut resårerna, en extra säkerhetslina att behålla framkantens bågform. Vad detta senare kom att reslutera i återkommer jag till senare.
Vulst
Innan jag gav mig på det sista momenten innan första granskningen, vulstarbetet, så gjorde jag en test för känna på tekniken då denna var ny för mig.
Eftersom det var en oregbunden form som skulle byggas upp så gjorde jag markeringar på ovansidan av armstödens stomme att mäta efter. Jag vägde materialet så att de blev lika mycket i bägge och var noga med samma stygnslängd och antal stygn på bägge sidorna. Entränningen vändspikade jag trådrakt längst armstödets stomme.
Test av vulst
Granskning 1: Resåhus
Fåtöljen klar inför granskning
På granskningen fick jag väldigt bra kritik och Dan Lago och Åsa (?) som granskade mitt gesällprov. De negativa anmärkningarna jag fick var att två av mina stygn på den ena vulsten var något oproportioneliga i förhållande till de övriga stygnen, att jag hade kunnat låta garnändarna (vid fästning) varit lite längre och att det vänstra hörnet i framkant var några mm lägre än det högra.
Dom sa dock att det var marginella synpunkter och jag uppfattade det som att det inte hade någon övervägande betydelse i deras bedömning. Den positiva responsen var överväldigande och ärligt talat så upplevde jag det som att allt annat var väldigt bra. De lösningar som jag fick positiv respons på och som kan ses som ”kreativa” var dels att spika fast resårerna med läder istället för med märlor, att använda skruvöglor istället för märlor, returgarnet i framkant som
fungerar som en extra livlina och avslutas med ”telefonsladden” och hur jag avslutade och fäste garnen.
Bilder på det färdiga resårhuset
Grundstoppning
Grundstoppning sits
Grundväven svepte jag över sitsen, gjorde mothållsstick och tränsade fast i tenen, men väntade med att spika ner och sy fast väven till dess att genomdragen var gjorda.
Grundstoppning i tagel
Grundstoppning gjordes i tagel och i det läget som jag började fylla ut kanterna hade jag fortfarande inte tillverkat någon stopplist. Innan jag började reda på tagel så gjordes istället markeringar på sargen för stopplistens höjd, vilka jag följde när jag började fylla ut kanterna. Markeringarna visade sig senare inte stämma, jag hade helt enkelt mätt fel. Jag arbetade i blindo, orimligt länge med någon sorts förhoppning om att allt skulle lösa sig. Först när arbetet helt saknade kontroll så tog mitt förnuft till fånga och tog mig ner till snickeriet och tillverkade stopplisterna. Detta underlättade arbetet enormt såklart och det tog inte långt tid innan de sista justeringarna var gjorda.
Detta är första gången jag upplever svårigheten med att jobba med tagel, att få rätt mängd material till rätt mängd väv. Generellt sätt är jag dålig på att mäta, tycker det är tråkigt och litar heller inte riktigt på att mätningarna blir rätt, just
eftersom det är ett mjukt, organiskt material. Det jag framförallt lärde mig under den här processen är att jag inte är erfaren nog att bara gå på känsla, tror jag helt enkelt fick lite för mycket självförtroende efter första granskningen och därför tog lite för lätt på utmaningen.
Problem med ten
Hur som, för att återkomma till tenen och min ambition om att tvinga ut resårena för motverka att de senare krafterna som gärna vill dra framkanten inåt: detta fick av någon outgrundlig anledning motsatt effekt. Istället åkte hela bågen in, den konkava bågen blev oktav. Jag föröskte mottverka detta genom att ta upp den handgjorda tränsningen på de två mittersta, främre resårerna och ersätta dom med ”metallclips” som syns på bilden här nedan.
Marianne, vad kallar vi dessa egentligen?
Det hjälpte dock inte, utan problemet kvarstod och jag bestämde därför att istället anpassa framkanten till tenens form, vilket resulterade i ett stort överhäng (ca 2,5 cm) på mitten och ett litet i hörnorna (ca 0,5 cm). Grundväven tränsades sedan fast i markeringstenen och hörnorna smygsydde jag ihop innan jag spikade ner den i sargen.
Grundstoppning rygg
När jag lämnade arbetat med sitsen för att börja på ryggen var jag inte tillfredställd med resultatet, men var tvungen att gå vidare eftersom 1 ½ månader hade gått sedan den första granskningen. I det här läget beslöt jag att inte göra ryggresårer p.g.a tidsbrist. Istället tillverkade jag kilar som var formade att ge stöd åt svanken. På insidan av armstödens stomme så hade vi fräst spår i vilka jag kunde spika grundväven, detta för att kunna ha en ordentlig stoppning utan att det skulle bygga för mycket på armstöden. Grundväven spikades även därför en bit in, ovanpå stopplisten istället för (som i vanligt fall) på kanten av den, vilket syns på bilden nedan.
Grundväven på ryggen spikad och klar
För att få ut formen i ryggen så fäste jag även en ten som kastades fast i väven och spikades med läderbitar på ryggstoplarna. Även till ryggens grundstoppning så använde jag tagel. Arbetet med grundstoppningen var roligt eftersom det var först nu den slutgilitiga formen började anas, det var som att skulptera fram en möbel. Lagret av tagel fick bli olika tjockt på olika delar av möbeln, längst med hela armstödet och upp till ”koppstycket” avslutades stoppning som en tunn kullerstoppning. På insidan av ryggen blev stoppningen ca 3 cm och på armstödet upp till 5-‐6 på vissa ställen eftersom väven var spikad ovanpå
stopplisten, detta bildade ett ”hålrum” som var tvunget att fyllas igen. Såhär i efterhand hade jag kunnat spika väven längre ut på stopplisten för att kunna spara in på material.
Ryggen färdigredad med tagel
Att malla entränningen mellan innerarmstöd och innerrygg var lite bökigt eftersom det inte fanns något att nåla i där skarven skulle placeras, dessutom var det svårt att få spänningen över allt fluffigt tagel. När jag sydde på en krage blev det lite lättare, entränningen mallade jag på plats och sydde ihop maskinellt.
Genomdragen försökte jag placera med samma stygnslängd, avstånd mellan rader och till kanter på samma sätt som jag gjort med sitsens genomdrag. Just i skarven fick stygenen däremot vara kortare för att hålla ihop sömmen och för att dra in materalet ordentligt. Ryggen syddes med av med en rad avsyningar.
Nedre vulst till markerad dyna
Inför den andra granskningen var det bara den nedre vulsten som skulle stoppas och sys av eftersom klädseltyget (som jag ännu inte hade) behöver sys fast innan
den övre vulsten görs. Jag började med att sy ihop en dubbelvikt remsa entränning med en dubbelvikt remsa domestik och med en sömsmån på ca 5 mm som jag kastade fast i grundväven vid markeringstenen. Entränningen ska räcka till att fylla ut både den övre och undre vulsten med tagel och domestiken ska räcka så att den kan spikas i i sargen nedåt och kastas fast precis ovan den övre vulsten (i grundväv eller entränningen). Detta kom jag dock senare på var väldigt onödigt, jag hade sparat tid och fått samma resultat om domestiken hade nått ändå upp till framkanten och kunnat smygsys där, nu var jag tvungen att sy på en kantbotten istället. Vulsten stoppades sedan med tagel, i hörnorna spikade jag ner entränningen för att underlätta vid klädselarbetet. Avsyningarna gjorde jag enligt beskrivningen i Bernts bok, däremot så lät jag nålen ta tag även i grundväven precis vid tenen vid första avsyningen för att få en bättre stabilitet på vulsten.
Några dagar innan granskningen så beslöt jag att ta upp avsyningarna i min framkant. När jag lämnade sitsen för att gå vidare med ryggen så var det framförallt det jag önskade ändra på och nu när jag hade lite tid över innan granskningen så kändes det värt att göra. Jag fyllde på med mer material och ökade på överhänget över hela framkanten och något mer på mitten för att få en tydligare båge, resultatet blev mycket bättre.
Granskning 2: Grundstoppning
Granskning nr 2 gick också den väldigt bra den med och jag fick övervägande positiv respons. Den negativa kritik som jag fick var, likt som vid första granskningen, att det vänstra hörnet var lägre än det högre. När jag är stressad har jag inga som helst rutiner för att mäta och går bara på känsla. Annars tyckte det att jag hade fina proportioner på mina stygn, att stoppningen var fast och bra och kommenterade särskilt den fasta kanten. De kommenterade framkanten och tyckte att bågen var fin och att jag hade ett bra överhäng(!). Jag hade spikat i alla spikar ordentligt och det som jag hade vart nervös inför, att tenen hade åkt in, kommenterade dom faktiskt inte alls.
Bilder på den färdiga grundstoppningen
Klädsel
Överstoppning och domestik
Efter att ha lagt ner ambitionen om att hinna klart till vårutställningen fick jag ny energi och bestämde mig för att ge det ett försök, jag ville ärligt talet bara bli klar. Jag började med sitsens överstoppning, spände över domestik och lät den ligga under press och nålspänning medan jag började med ryggen. På ryggen redde jag till en början på på tok för mycket tagel, vilket gav mig dagar av backjobb med att försöka ta bort material. Så här i efterhand hade jag kanske tjänat på att ta bort allt och göra om eftersom det var väldigt svårt att få det jämnt. Med domestiken gjorde jag precis på samma sätt som med entränningen, sydde på krage, mallade och sydde ihop på maskin. För att få in den skålade formen i ryggen så gjorde jag pikeringar. Nedan syns fåtöljen färdigklädd i domestik.
Fåtölj färdigklädd i domestik
Val av klädsel
Min jakt på mocka anpassat för möbelklädsel hade jag sedan länge gett upp och jag och Åsa kom istället överens om att fåtöljen skulle kläs invändigt i sammet
och utvändigt med läder. Jag hade dock väldigt otur med tygleverantörer, långa leveranstider, produktionsproblem, fel i lagersaldon osv, vilket resulterade i att jag fick jaga runt länge och utesluta flera av mina alternativ. Efter många vändor fram och tillbaka blev till slut i alla fall en bomullssammet från Kvadrat, Harald 2 – färg 182 och läder från Tärnsjö Garveri, Wild nature i svart. En konsekvens av detta blev dock att tyget inte leverades förens veckan innan vårutställningen.
Materialprover, sammet från Kvadrat, Läder från Tärnsjö och nubb
Mallning av klädsel i domestik
För att spara tid så bestämde jag därför för att göra mallar i domestik i väntan på klädseltyget, jag mallade t.o.m vadden(!). Detta kan jag rekommendera för den som väljer att jobba i sammet eller något annat känsligt tyg som en gärna inte jobbar med mer än nödvändigt. För att ha koll på trådrakan så ritade jag lodräta och vägräta sträck på domestiken i blyerts. Eftersom fåtöljens armstöd har en sådan kraftig vinkel så kändes det mer naturligt att också placera armstödens tygstycken i en vinkel, om än så kraftig, trådraken valde jag alltså medveten att inte placera lodrätt mot ”golvet”. När tyget väl kom så hade jag alltså mallar till både rygg och sits och jag hade även hunnit ner i snickeriet och tillverka den
”båge” som skulle ta ut formen i bakryggen.
Nedre vulst till markerad dyna
Innan jag började med den markerade dyna så klädde jag in armstödstoparna.
Till den markerade dynan klippte jag sen till ett tygstycke som jag vek ihop på mitten och sydde med ca 5 mm sömsmån, precis som tidigare med entränningen och domestik. Den här gången nålade jag dock upp tyget och sydde igenom sömsmånen, istället för att kasta fast den. Jag fyllde ut den övre vulsten med tagel och sydde av den på samma sätt som den undre.
Pågående avsyning av den övre vulsten
Det var väldigt tajt mellan vulsterna och när jag skulle komma ut med kråknålen så var jag tvungen att bända ut den med en prim, oundvikligen så lämnade detta märken på sammeten. När jag väl skulle klä in vulsterna med tyget så insåg jag att jag egentligen hade behövt malla, det fungerade, men blev inte helt perfekt i hörnorna. Det blev överflödigt med tyg helt enkelt och hade det inte varit för att jag hade fått det väldigt tajt mellan sitsen och armstöden så hade det garanterat veckat sig.
Klädsel sits
Eftersom jag hade en mall till sitsen så var det bara att klippa efter den, föra över markeringarna och sy ihop på maskin. Samma problem dök dock upp nu med, jag hade inte mallat kantbotten eftersom jag då inte tyckte det behövdes, men det blev väldigt mycket tyg bakom armstödsstolparna. Sitsen var annars inga konstigheter med, det var extremt tajt mellan stopplisten och sitsen så fick kämpa mycket för att få ner tyget, ingen risk för något ”brevinkast” med andra ord.
Jag kastade fast sömsmånen och smygsydde fast kantbottnen strax ovanför markeringstenen innan jag spikade i bakkant och på sidorna för att minimera risken att framkanten åker in när tyget dras bakåt. Nedan har jag nålat upp kantbotten för att smygsy fast den vid markeringstenen.
Bottnen till den markerad dynan uppnålad
Klädsel innerrygg och innerarmstöd
Eftersom jag redan mallat I.A och I.R så var det bara för mig att sy ihop delarna och nåla upp. Jag överförde även uppklippen och sydde några vändor fram och tillbaka för att undvika att denna skulle gå upp. Att sy i sammeten var inte helt okomplicerat, tyget ville gärna glida och röra på sig. Jag försökte sy i luggens riktning i den mån det var möjligt och höll ner sömsmånen med en prim. Sydde
dock en till söm för att snygga till linjen men också för att förstärka sömmen, precis innanför den första i skarven mellan I.A och I.R samt sits och botten.
Mallen i domestik var något mer elastisk än den i sammet så jag lyckades inte riktigt få samma placering som innan, detta resulterade i att en såg en bit kragen precis vids mötet mellan sits och I.A/I.R, detta syntes dock inte när möbeln stod på golvet. Ett annat problem som dök upp var att det ena uppklippet revs upp, trots att jag hade sytt över det, vilket gjorde att jag heller inte vågade dra för mycket. Som tur var tog dock sömmen mellan IR och kragen emot, så det finns ingen risk att den repar sig mer.
Pikeringar i ryggen
Jag nålade upp tyget på plats och spände det lagom mycket, sedan började jag nåla upp markeringar för pikeringarna, ungefär med samma placering som i domestiken. Vad jag dock inte tänkte på var att jag utgick från centrum när jag nålade upp mina nålar, vilket innebär att hela mönstret är några mm förskjutet till vänster eftersom stygnen är diagonala. Detta upptäckte jag relativt tidigt, men stygnen lämnade spår efter sig i luggen redan innan jag dragit åt stygnen ordentligt, resonerade därför att skadan hade kunnat bli värre om jag tog upp gjorde om. Till pikeringarna använde jag svart Serafil, en stark polyetsertråd.
Pikeringar i ryggen
Bakryggens form
Innan jag började spika upp pappen på bakryggen så klädde jag det triangelformade snittet/uttaget i främre nederkant av ytterarmstöden. Tanken är att det ska vara illusion av sitsen, varför den är klädd i sammet. Till detta använde jag en pappskiva formad efter uttaget som jag limmade fast sammeten på, jag använde en tunn filt som ”stoppning”. Tyget limmades fast över kanten av pappen på de två övre sidorna av triangeln, den undre spikades under sargen.
Sen klädde jag in en trästag i läder och sköt fast pappen med klammer på baksidan av staget. Hela det färdigklädda stycket monterades med skruv.
Pappen på bakryggen var inte helt okoplicerad att få på plats med tanke på ryggens komplexa form. Jag eftersträvade ett hårt och kantigt uttryck och det var med pappen som jag hade möjlighet att åstakomma det, därför var det viktigt att ytorna och möten mellan skarvarna blev så jämna som möjligt. Istället för vadd hade jag tänkt att använda en tunnare och mer kompakt ullfilt, leveranstiden var dock lång och dessutom var vadden väldigt dyr. Jag gjorde en chansning och beställde ullfilt lämpad för tovning som vi hittade på Filtmakeriet, den var dock inte ritktigt vad jag föreställt mig. Så istället använde jag vad som blivit över av det moltontyget som jag byggde studio av. Ett tjockt bomullstyg som påminner om filt och som vanligen används till ljud och ljusisolering inom bland annat scendekor, vilket fungerade bra. En dag innan vårutställningen började jag att klä bakryggen och strax därefter fick jag erkänna mig själv besegrad. Efter att ha jobbat väldigt intensivt, med knappt en dags ledighet sedan andra granskningen en månad tidigare, så var det ett väldigt skönt beslut att ta.
Klädsel bakrygg
Till bakryggens klädsel började jag med att nåla upp och malla en sidan av bakryggen, klippte rent på plats, överförde markeringarna till den andra sidan och sydde sen ihop sömmen på maskin. Jag skärflade lädret i bägge ändarna av sömmen för att det inte skulle bygga för mycket. I ”delningen” mitt bak på ryggen spikade jag sen förvänt och nålade försiktigt upp lädret på plats igen.
Spikning med nubb
Jag valde att spika fast lädret, det kändes som en bra lösning i förhållande till den tiden jag hade och dessutom så skiftar de i oljig färgskala, precis som en skalbagge. Nubben fick jag av Helena Engström, som jag praktiserade hos under hösten 2015 och den kommer i sin tur från hennes pappa Gösta Engström som har haft verkstad i lokalen sedan 60-‐talet. Nubben spikade jag med ca 2 cm mellanrum och använde en hammare för tennlikor för att inte skada spikskallarna.
Pågående spikning av nubb
Som syns på bilden ovan så spikade jag till en början bara i nubben halvt för att lättare kontrollera placeringen. Lädret klippte jag rent och vek in efter hand.
Svårigheten med det här momentet var att spika i nubben i samma vinkel och att få i dom med samma avstånd till kanten. Det var däremot sällan ett problem att ta upp nubben och flytta på den i de fall de hamnade fel. På undersidan vek jag in och spikade klädseln så att det låg dikt mot sadelgjorden.
Avslutningsvis så gjorde jag och Åsa en etikettmärkning i lasermaskinen på en bit svart remläder som jag spikade fast på undersidan.
Granskning 3: Klädsel
Vid sista granskning var jag beredd på mer kritik eftersom jag hade valt att kompromissa en hel del för att helt enkelt bli klar. Den negativa kritik som jag fick var att trådrakan på armstöden inte var placerad lodrätt mot golvet. På ett sätt var det skönt att få kritik för något som jag till viss del kunde försvara, eftersom det var medvetet val, samtidigt såklart tråkigt att de inte höll med mig i mitt beslut. De kommenterade även att jag fram på armstöden där lädret överlappar sammeten, inte lyckats få det lika på bägge sidor. Min ambition var att inte ha några synliga veck som stack fram under lädret och jag lyckades helt enkelt bättre på ena sidan än den andra. Detta kan jag störa mig lite på att jag faktiskt inte ens försökte göra något åt, jag hade redan klippt rent och såg det först när jag började spika fast lädret, hade helt enkelt ingen energi till det.
Tycker dock ändå att jag blev skonad från mycket så är väldigt nöjd ändå. Den positiva respons som jag fick var framförallt att jag lyckats bra med helheten, möbelns form och om sittkomforten. De kommenterade även undersidan, att klädseln var snyggt och prydligt spikad.
Resultat
Avslut
Återkoppling till kursmålen och STMs kriterier
Kursmål:
Att ge studenten fördjupade kunskaper i att självständigt och/eller i samarbete med andra i en komplex tillverkningsprocess utveckla en produkt utifrån högt ställda kvalitetskrav och (i det fall uppgiften avser gesällprov) även de hantverkskriterier som branschen definierat. Efter genomförd kurs skall studenten kunna:
• Självständigt och/eller i samarbete med andra, utveckla och tillverka en produkt utifrån en bestämd arbets-‐ och tidplan.
• Analysera, beskriva och dokumentera sin process.
Det här 15 månader långa arbetet har till större delen varit självständigt från början till slut. Det är utan tvekan det mest utmanande och påfrestande arbetet jag någonsin ställts inför. Det är nog dock i första hand inte faktumet att arbetet varit självständigt som har gjort det så tungrott. Utan att jag hela tiden känt att det varit för stort och ogreppbart. Att rita möbel utifrån estestiska, tekniska funktionella och ergonomiska aspekter i förhållande till STM’s kriterier, att konstruera en hållbar stomme och en ritning som kan läsas av en snickare, se till att stommen blir byggd och sen på den stommen utföra ett mycket avancerat hantverk med högt ställda kvalitetskrav och som om jag inte kände att det räckte, även baka in ett ambitiöst dokumentationsprojekt sammankopplat till examensarbete. Att försöka utföra det i förhållande till en tidsplan som jag själv har satt, men som inte påverkar vare sig mitt betyg i kursen eller bedöms av granskarna har varit väldigt svårt.
Jag är medveten om mitt projekt har varit ambitiöst men jag tror ändå att en stor del av den problematiken ligger i att skolan och utbildningen ställer höga hantverkskrav och även om vi själva väljer nivå på våra arbeten, så genomsyras
de av andras förväntningar. När en dessutom formellt sätt har ett halvår på sig och skolan inte i relaliteten förväntar sig att provet ska slutföras inom kursens tidsram på 10 veckor, så blir det ännu svårare att följa den individuella tidsplanen.
En annan svårighet för mig har varit att sätta mitt eget tempo och försöka att inte påverkas av mina klasskamraters arbetstakt. Vi som grupp har påverkats av varandra och det är vi som grupp som helt enkelt har tagit väldigt långt tid på oss. Att bryta sig loss från det blir ännu svårare när vi dessutom förväntas synka våra granskningar.
I kursmålen står även att efter genomförd kurs skall studenten ha fått insikt i:
-‐ Komplexiteten i att väga konstnärliga, tillverkningstekniska och funktionella aspekter mot de krav och förutsättningar uppgiften innebär. -‐ Olika tillvägagångssätts hållbarhet ur såväl tidsmässiga som ekonomiska och ekologiska aspekter.
-‐ Sina egna kunskaper och färdigheter, dess styrkor och svagheter, förmåga att arbeta självständigt, och i komplexa situationer.
Att rita och konstruera en egen möbel var mer utmanande än vad jag trodde, det beror dock på att jag hade en avancerad grundform, med många vinklar och detaljer. Dessutom hade jag till en början idéer om väldigt avancerade lösningar, de flesta av dom kompromissades bort under vägens gång vilket jag inte ångrar idag. För mig var det också utmanande att förhålla mig till STM’s krav, jag ville till en början o ena sidan försöka få med så många avancerade moment som möjligt, som t.ex vulst längst hela överliggaren och ryggresårer. Samtidigt som jag ville ha en så liten och nätt möbel som möjligt, kravet om 16 resårer kräver sitt utrymme och vulster bygger också dimensionsmässigt. Det var dessutom viktigt för mig att alla tekniska moment som jag valde att ha med i möbeln skulle ha en tydlig funktion, varför jag inte var beredd på att bygga upp en form av tagel som hade gjort sig bättre i trä.
Det här provet har lika mycket varit ett prov i tålamod och psykisk uthållighet som ett prov på hantverksskicklighet. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv, framförallt om mina begränsningar och svagheter. Tiden har varit min bästa vän, men också min värsta fiende under det här arbetet. Jag har jobbat mer effektivt och kontrollerat under de perioder där jag har haft en tidspress, alltså i nära anslutning till en granskning. Detta har dock resulterat i att jag inte haft energi att komma igång och hitta tillbaka till ett sunt arbetsflöde efteråt. Jag kan se ett tydligt mönster i hur effektiviteten i arbetet och mitt välmående har förändrats i olika stadier under processen. Tiden jag har lagt på olika delar av provet har varit extremt oproportionell, ca 2 månader på resårhuset, ca 2 ½ månad på grundstoppning (varav 1 ½ på bara sitsen) och ca 1 månad på överstoppning och klädsel. Det här är en direkt konsekvens av mitt psykiska tillstånd, som tyvärr också påverkats av granskarnas kritik som övervägande varit väldigt positiv. Det har varit svårt för mig att ta det till mig p.g.a att jag inte har varit tillfredställd med processen. Om perfektion är målet och det finns tid att uppnå det, så är det möjligt så länge en är beredd att kämpa tills målet är uppnåt. Men är osäker på om jag tycker att det isåfall verkligen handlar om hantverksskicklighet?
Personliga mål
Att jag uppnådde målet att komma över 4,5 poäng är jag såklart väldigt glad över, men det var på beskostnad av mycket runt omkring. Jag vill säga att jag hade prioriterat annorlunda om jag hade fått göra om det nu, eller att det inte var värt det, men vore nog att tala att tala osanning.
Målet att arbeta efter en bestämd tidsplanering, som redan konstaterat, uppnåddes inte. Jag har gjort en överslagsräkning på vad jag ungefär kan ha lagt ner i tid på själva tapetserararbetet och vad jag kommit fram till är mellan 600-‐
650 h. I min tidsplanering som jag skickade med i min gesällansökan hade jag räknat med 480 h. När jag räknar på vad jag har lagt ut ekonomiskt så landar det på ca 15.000 kr.
Ett annat av mina mål var att rita en egen möbel i samarbete med en designstudent. Jag är väldigt nöjd med samarbetet oss i mellan och resultat av det. Att rita en egen möbel var dock betydligt mer utmanande än vad jag trodde, men samtidigt roligt och väldigt lärorikt!
Mitt sista mål var att sammankoppla examensarbete och gesällarbete.
Examensarbetet är inte färdigt, så jag kan inte utvärdera resultatet nu. Men ett problem för mig har dock varit att känna motivation till att göra examensarbetet eftersom det inneburit ytterligare förlängning av ett redan väldigt långt projekt.
Med lite distans börjar jag där emot att återfå motivationen!
Tids-‐ och arbetsplanering
Resårhus
1. Placera ut sadelgjord
2. Spika sadelgjord och grundväv 3. Spika krampor/märlor
4. Placera ut resårer 5. Sy/spika fast resårer 6. Första ställvarvet
7. Andra ställvarvet och framkantssnörning 8. Sidogarn
9. Forma ten 10. Tränsa ten
11. Forma markeringsten och tränsa fast 12. Mellangarn
13. Fäst alla garnändar
Tidsåtgång: ca 10 dagar
Vulstarbete
1. Spika fast linnegrundväv för innerarmstöd och innerrygg
2. Mät upp entränningen för vulst som löper längst hela överliggaren 3. Spika entränningen förvänt
4. Fyll ut med tagel och forma 5. Spika entränningen
6. Sy av vulst
Tidsåtgång: ca 12 dagar
(Granskning 1)
Grundstoppning
Sits
1. Klipp till grundväv 2. Sy mothållsstick
3. Tränsa fast grundväv i ten och markeringsten 4. Spika väv
5. Sy fastredningsgarn 6. Red grundstoppning i tagel 7. Nåla upp entränning
8. Sy genomdragstygn och dra åt (utan att låsa)
9. Fyll ut och forma framkant och eventuellt sidor och bakkant 10. Kasta fast entränning i ten
11. Sy av kanter
12. Mät upp entränning för vulst till markerad dyna 13. Sy fast entränning vid markeringsten
14. Fyll ut den undre vulsten och sy fast i grundväven 15. Sy av vulst
16. Sy fast domestik till plombering
17. Fyll ut den övre vulsten och sy fast i grundväven 18. Sy av den övre vulsten
Rygg och armstöd
1. Placera ut och sy fast ryggresårer 2. Snöra resårena fristående från varandra 3. Knyt snörten
4. Bocka metallten och sy fast/spika för att stabilsera upp väven 5. Nåla upp och sy fast/spika linneväv över resårerna
6. Sy mothållsstick 7. Sy fastredingsgarn 8. Red på tagel
9. Nåla upp entränning för rygg och armstöd 10. Markera ut och sy genomdragsstygn 11. Fyll ut kanter
12. Sy fast entänning och skarva ihop rygg och armstöd
Tidsåtgång: ca 18
(Granskning 2)
Överstoppning
Sits
1. Dra åt genomdragstygnen och fäst 2. Sy fastredningsstygn
3. Red överstoppning i tagel
4. Nåla upp domestik och lägg under press (spänn åt imellenåt till dess att domesitken ska tillspikas)
5. Plombera den markerade dynans botten med tagel 6. Spika ner den redan fastsydda domestiken
Rygg och armstöd
1. Sy fastredningsgarn 2. Red på tagel
3. Nåla upp domestik och malla ut skarv mellan rygg och armstöd 4. Skarva ihop med maskinsöm
5. Nåla upp domestiken på nytt, spänn och spika fast
Fortsättning sits
6. Spänn ytterligare sitsens domestik och smygsy/spika fast
7. Sy fast klädselns bottenremsa (till den markerade dynans övre och undre del) vid markeringstenen
8. Fyll ut den markerade dynans övre del med tagel och sy fast en lös botten 9. Pikera hörnen
10. Klipp ut och nåla upp domestik för innerarmstöd och innerrygg
11. Malla ut sömmen mellan innerarmstöd och innerrygg och sy på maskin 12. Nåla upp domestiken på nytt
13. Spika fast
14. Gör pikeringar där det är nödvändigt för att få in formen
Tidsåtgång: ca 5 dagar
Klädsel
1. Mät upp möbeln och gör en klippnota
2. Klipp ut klädseldelarna för sits, innerrydd och innerarmstöd 3. Placera ut sitsens klädsel, spänn och sy/spika på plats
4. Placera ut innerarmstöd och innerrygg och markera ut skarven, sy ihop med maskinsöm
5. Placera ut, spänn och spika fast innerklädseln
För ryggens baksida är jag inte riktigt färdig med alla lösningar vad gäller stommens konstruktion och indragningen som löper längst ryggens i lodrät riktning. Jag ber därför att få återkomma med det, när jag har en fullständig ritningen till stommen färdig.
Tidsåtgång: ca 15 dagar
(Granskning 3)
Totalt tidsåtgång: ca 12 arbetsveckor
