EUROPEISKA KOMMISSIONEN

(1)

146KH-39-01-700-SV-C

BYRÅN FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA PUBLIKATIONER

L-2985 Luxembourg

ISBN 92-894-2114-2

9 789289 421140

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Kommissionens rapport

om genomförande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, ändrat genom kommissionens

direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998

Läget den 31 december 1998

(2)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Generaldirektoratet för miljö

Kommissionens rapport

om genomförande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, ändrat genom kommissionens

direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998

Sammanfattande rapport om

medlemsstaternas angivande av känsliga områden, åtgärder som medlemsstaterna vidtagit med anledning

av tidsfristen den 31 december 1998 om rening av avloppsvatten i större städer och

kommissionens kontroll av de känsliga områden som angivits

(3)

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http://europa.eu.int).

Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen.

Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2002 ISBN 92-894-2114-2

Printed in Italy

TRYCKT PÅ ICKE KLORBLEKT PAPPER

Omslagfotot har tillhandahållits av Degremont Puritek OCO och visar

Sønderborgs avloppsreningsverk, södra Danmark Anläggningstyp: tre processlinjer, mekanisk-biologisk Byggd: 1991–1992

Kapacitet: 56 000 pe Belastning: 27 409 pe

(4)

1. Inledning 5

2. Direktivets viktigaste krav och tidsfrister 7

3. Angivande av känsliga områden 9

4. Situationen den 31 december 1998 i tätorter som berörs av känsliga områden 13

5. Mindre känsliga områden 17

6. Situationen vad gäller rening den 31 december 1998 i EU:s städer 19

7. Situationen i de olika medlemsstaterna 21

7.1 BELGIEN 21

7.1.1 Angivande av känsliga områden 21

7.1.2 Tätorter som berörs av känsliga områden 21

7.1.3 Rening i städer 21

7.2 DANMARK 22

7.2.2 Tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter 22

7.3 TYSKLAND 22

7.4 GREKLAND 23

7.5 SPANIEN 25

7.5.4 Mindre känsliga områden 26

7.6 FRANKRIKE 27

7.7 IRLAND 28

7.8 ITALIEN 30

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

₃

(5)

7.9 LUXEMBURG 32

7.9.2 Tätorter 32

7.10 NEDERLÄNDERNA 33

7.10.2 Tätorter 33

7.11 ÖSTERRIKE 34

7.12 PORTUGAL 35

7.13 FINLAND 37

7.14 SVERIGE 38

7.15 FÖRENADE KUNGARIKET 39

8. Överträdelseförfaranden 43

9. Kommande uppgifter för kommissionen 45

10. Slutsatser 47

4

(6)

I januari 1999 offentliggjorde Europeiska kommissionen sin första rapport (¹) om genomfö- randet av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (²), ändrat genom kommissionens direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998 (³).

Direktivet är en av grundpelarna i gemenskapens vattenpolitik och dess syfte är att skydda miljön från negativa effekter av utsläppen av avloppsvatten från tätbebyggelse.

I kommissionens första rapport behandlades föroreningar som orsakats av avloppsvatten från tätbebyggelse. Dessutom gavs en första lägesrapport om medlemsstaternas genomförande av direktivet och en sammanfattning av deras genomförandeprogram. I rapporten betonades framför allt de stora insatser medlemsstaterna gjort, de avsevärda kostnader som förmodligen skulle uppstå vid genomförandet av direktivet (130 miljarder euro för 14 medlemsstater, med undantag av Italien) och de oroande förseningar som meddelats när det gäller Bryssel och Milano.

Inom ramen för direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse var december 1998 en viktig milstolpe. Då skulle medlemsstaterna bland annat ha sett till att det fanns reningsanlägg- ningar för avloppsvatten i alla tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter vilkas avloppsvatten släpps ut i känsliga områden (se nedan för närmare information). Medlemsstaterna var inte formellt skyldiga att lämna in rapporter angående tidsfristen december 1998, men kommissionen beslutade på eget initiativ att begära in information från medlemsstaterna. En formell begäran skickades således till medlemsstaterna i april 1999 och påminnelser skickades ut i mars 2000. Medlemsstaterna uppmanades att lämna information om rening av avloppsvatten i käns- liga områden liksom om rening av avloppsvatten i stora tätorter, även om det inte släpps ut i känsliga områden.

Denna rapport bygger på de svar som medlemsstaterna lämnat in och en undersökning (⁴) som kommissionens tjänster gjort angående de känsliga områdena. Endast 13 medlemsstater lämnade all den information som kommissionen begärt angående rening av avloppsvatten i känsliga områden.

Insamlingen av information från medlemsstaterna har försenats och den situation som beskrivs i denna rapport kommer att ha förändrats under de två år som gått sedan den första begäran fram- ställdes. Kommissionen fortsätter att övervaka genomförandet i samtliga medlemsstater. Ett första utkast till rapporten skickades till medlemsstaterna i december 2000 med begäran om slut- liga kommentarer. I texten har hänsyn tagits till de uppgifter som inkommit från medlemsstaterna fram till den 15 februari 2001.

I rapporten presenteras också kommissionens projekt för de kommande åren. Kommissionen planerar framför allt att fortsätta arbetet med att kontrollera överensstämmelsen med direktivet och att ge stöd för att kraven skall kunna uppfyllas. Den kommer framför allt att öka sitt stöd till de små och medelstora tätorter i medlemsstaterna för vilka tidsfristen den 31 december 2005 gäller, liksom till kandidatländerna för att de skall kunna uppfylla direktivets krav.

1. INLEDNING

₅

(¹) KOM(1998) 775 slutlig, 15.1.1999.

(²) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40.

(³) EGT L 67, 7.3.1998, s. 29.

(⁴) Undersökning från ERM (Environmental Resource Management, UK): Verification of Vulnerable Zones under the Nitrates Directive and Sensitive Areas under the Urban Waste Water Treatment Directive.

(7)

(8)

2. DIREKTIVETS VIKTIGASTE KRAV OCH TIDSFRISTER

7

Direktivets viktigaste krav är att det skall upprättas ledningsnät och reningssystem för avloppsvatten senast följande datum:

• 31 december 1998: Ledningsnät och reningssystem för mer långtgående rening (sekundär rening (⁵) + tertiär (⁶) rening) måste ha upprättats i alla tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter (⁷) vilkas avloppsvatten släpps ut i känsliga områden som medlemsstaterna pekat ut, eller i deras avrinningsområden. I denna rapport behandlas resultaten från kommissionens kontroll av iakttagandet av denna tidsfrist.

• 31 december 2000: System för sekundär rening (⁸) och ledningsnät måste ha upprättats i alla tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter vilkas avloppsvatten inte släpps ut i käns- liga områden eller deras avrinningsområden. Denna tidsfrist gäller också biologiskt nedbrytbart industrispillvatten som släpps ut direkt i recipienten från anläggningar inom den livs- medelsindustri som anges i direktivet. Kommissionen har börjat kontrollera iakttagandet av denna tidsfrist och kommer att presentera resultaten i den tredje rapporten om genomfö- randet av direktivet.

• 31 december 2005: Ledningsnät och reningssystem måste finnas i alla tätorter med mellan 2 000 och 10 000 personekvivalenter vilkas avloppsvatten släpps ut i ett känsligt område eller dess avrinningsområde, och sekundär eller tillräcklig rening (⁹) genomföras beroende på om utsläppet leds ut i sötvatten, flodmynningar eller kustvatten, samt i tätorter med mellan 2 000 och 15 000 personekvivalenter vilkas avloppsvatten inte släpps ut i sådana områden. I mindre tätorter som redan har ledningsnät måste också system för tillräcklig rening ha upprättats vid detta datum.

Övriga viktiga tidsfrister och krav som fastställs i direktivet följer nedan:

• 30 juni 1993: Direktivet måste ha införlivats med nationell lagstiftning. Vid detta datum skall medlemsstaterna ha antagit nödvändiga lagar och andra författningar för att följa direktivet. I kommissionens första rapport konstaterades att många medlemsstater var sena med att införliva direktivet. Nu har samtliga medlemsstater införlivat bestämmelserna. Italien var den sista medlemsstat som införlivade direktivet och detta skedde under 1999.

(⁵) Sekundär rening innebär rening genom en process som vanligen utgörs av biologisk rening med sekundärsedimen- tering eller någon annan likvärdig process.

(⁶) Med ”tertiär rening” avses rening som kompletterar sekundär rening, för att avskilja kväve (nitrifiering-denitrifiering) och/eller fosfor eller andra föroreningar som påverkar kvaliteten eller någon särskild användning av vattnet: mikrobiologiska föroreningar, färg etc. Artikel 5.3 och 5.4 samt tabell 2 i bilaga I (ändrad genom direktiv 98/15/EG) beskriver kriterierna för rening av avloppsvatten som släpps ut i känsliga områden i form av minimiandelen minskad belastning fosfor och kväve totalt, och anger värdena för koncentration för dessa parametrar.

(⁷) Med ”personekvivalent” (pe) avses en måttenhet för biologiskt nedbrytbara organiska föroreningar som motsvarar den genomsnittliga belastningen av sådana föroreningar som produceras av en person varje dag. Det specificeras i direktivet som en biokemisk syreförbrukning på 60 g löst syre per dygn under fem dygn (BOD5). Tätortens storlek, uttryckt i personekvivalenter, motsvarar den organiska belastning som produceras i tätorten under en genomsnittlig dag under den vecka på året som har den högsta produktionen. Det beräknas på grundval av summan av den organiska belastning som produceras den dagen vid permanent- och säsongsboenden och tjänsteinrättningar och den organiska belastning som den dagen produceras i industrispillvatten som måste samlas in ett ledningsnät.

(⁸) Efter kommissionens och rådets samtycke kan mindre långtgående rening än sekundär rening genomföras om vissa villkor för undantag är uppfyllda vid utsläpp till kustvatten och flodmynningar som medlemsstaterna angivit som mindre känsliga.

(⁹) Med ”tillräcklig rening” avses varje slag av process eller utsläppssystem som medför att recipienten efter utsläpp är av sådan kvalitet att tillämpliga kvalitetsmål är uppfyllda liksom de tillämpliga bestämmelserna i direktiv 91/271/EEG och andra gemenskapsdirektiv.

(9)

8

• 31 december 1993: Utsläpp av industrispillvatten till ledningsnät och reningsverk för avlopps- vatten från tätbebyggelse liksom utsläpp av vissa typer av biologiskt nedbrytbart industrispillvatten i recipienter skall omfattas av på förhand fastställda regleringar och/eller särskilda till- stånd. Medlemsstaterna har vidtagit alla åtgärder som krävs för att uppfylla dessa krav.

• 31 december 1993: Medlemsstaterna måste ha upprättat ett program för genomförandet av direktivet. Alla medlemsstater har anmält sådana program till kommissionen, med förse- ningar av varierande längd. Flera medlemsstater har också till kommissionen skickat uppda- teringar av den information som återfinns i programmen. När det gäller Belgien och Italien överensstämmer inte dessa program med bestämmelserna i direktivet eller det sätt på vilket programmet skall presenteras.

• 31 december 1993: Medlemsstaterna skall ha pekat ut känsliga områden. Nedan ges ytterli- gare upplysningar på denna grundläggande punkt, som är avgörande för vilken typ av rening av avloppsvatten från tätbebyggelse som krävs, liksom när anläggningarna skall ha upprättats.

• 30 juni 1995 första gången och därefter vartannat år: Myndigheterna och de organ som ansvarar för genomförandet i medlemsstaterna skall offentliggöra en lägesrapport om bortskaffandet av avloppsvatten och slam från tätbebyggelse inom respektive sektor. Medlemssta- terna måste skicka dessa rapporter till kommissionen så snart de har offentliggjorts. Under 1999 utarbetade en arbetsgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen en förlaga till lägesrapport som skall göra det lättare för myndigheterna att utarbeta rapporten och harmonisera den information som ges. Kommissionen har ännu inte fått någon lägesrapport från Grekland eller Italien. Dessutom omfattade Tysklands lägesrapport endast vissa av regionerna i landet. De flesta av medlemsstaterna har inte uppfyllt direktivets krav på att rapporten skall offentliggöras och överlämnas till kommissionen vartannat år.

• 31 december 1998: Allmänna regler eller krav på registrering eller tillstånd skall gälla för bort- skaffandet av slam från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse. De kontroller som kommissionen utfört visar att alla medlemsstater har vidtagit åtgärder för bortskaffande av slam. Dessutom skall bortskaffandet av slam till ytvatten genom dumpning från fartyg, utsläpp från rörledningar eller på annat sätt upphöra före samma datum. Det är endast i Spanien, Irland och Förenade kungariket som denna metod används regelbundet. Förenade kungariket förbjöd metoden efter 1998 i sin lagstiftning för införlivande av direktivet. Irland har informerat kommissionen om att bortskaffandet av slam till havs tilläts enligt nationell lagstiftning fram till den 31 december 1998 och att det därefter blev olagligt. Från Irlands sida har man dock medgivit att bortskaffandet av slam till havs inte upphörde förrän i september 1999. Man trodde dessutom inte att det var nödvändigt att förbjuda bortskaffandet av slam till annat ytvatten än havsvatten eftersom den metoden inte användes i landet. Från Spaniens sida har man inte till kommissionen anmält några åtgärder för att förbjuda bortskaffandet av slam till ytvatten.

• Till sist bör det påminnas om att det i direktivet fastställs att utsläpp av avloppsvatten från reningsverk för avlopp från tätbebyggelse bör omfattas av på förhand fastställda regleringar och/eller av särskilda tillståndskrav, och att sådana utsläpp också måste övervakas i enlighet med direktivets bestämmelser. Ovannämnda arbetsgrupp har utarbetat ett datoriserat fråge- formulär för insamling av information om övervakningen av utsläpp. I september 2000 skickade kommissionen detta frågeformulär till samtliga medlemsstater och bad dem samla in information om den övervakning som skedde under 1999 när det gäller tätorter för vilka tidsfristen den 31 december 1998 gäller. Senast i slutet av juni 2001 måste medlemsstaterna skicka denna information till kommissionen, som kommer att sammanställa resultaten i den tredje genomföranderappporten.

(10)

I artikel 5 i direktivet fastställs att medlemsstaterna senast den 31 december 1993 skall ange känsliga områden enligt kriterierna i bilaga 2.

Dessa kriterier avser tre grupper av känsliga områden:

• Sötvattensamlingar, flodmynningar och kustvatten som är eutrofierade (¹⁰) eller som kan bli eutrofierade om inte förebyggande åtgärder vidtas.

• Sött ytvatten som är avsett att användas som dricksvatten, som konstaterats ha eller sannolikt har en nitrathalt på mer än 50 g/l.

• Områden där ytterligare rening krävs för att kraven i andra rådsdirektiv skall uppfyllas, till exempel kraven i direktiven om fiskevatten, badvatten, skaldjursvatten, bevarande av vilda fåglar och naturliga livsmiljöer etc.

Det räcker med att en vattensamling faller inom någon av dessa kategorier för att den skall anges som ett känsligt område.

En förutsättning för att direktivet skall kunna tillämpas i praktiken är att vissa vattensamlingar anges som känsliga. I områden som pekats ut som känsliga måste ledningsnät och reningssystem för mer långtgående rening än sekundär rening ha upprättats senast den 31 december 1998 i alla tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter vilkas avloppsvatten leds ut i ett känsligt område eller de avrinningsområden som bidrar till föroreningen av ett sådant område. Dessa reningskrav tillämpas inte i känsliga områden där det kan visas att den totala kväve- och fosforbelastningen minskat med minst 75 % för var och en av de två parametrarna.

I enlighet med artikel 5.8 behöver medlemsstaterna inte ange känsliga områden om de inför krav på långtgående rening (tertiär rening) i hela landet. Följande fem medlemsstater har beslutat att på detta sätt tillämpa stränga krav på rening: Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Finland och Sverige.

Nio andra medlemsstater – Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket – har pekat ut vissa vattensamlingar som känsliga. Informa- tion om dessa områden inkom mellan 1994 och 1999, mer eller mindre lång tid efter det att tidsfristen löpt ut. Österrike ansåg att det inte fanns några vattensamlingar i landet som uppfyller kriterierna på ett känsligt område (¹¹). De österrikiska myndigheterna har angivit att de åtgärder som vidtagits till och med sträcker sig längre än direktivets krav eftersom man kräver att det skall genomföras tertiär rening i reningsverk för mindre än 10 000 personekvivalenter.

Vissa medlemsstater, till exempel Belgien, Spanien, Frankrike och Italien, ansåg inte att tätorter som är belägna i vissa delar av känsliga områdens avrinningsområden bör omfattas av krav på lång- tgående rening (tertiär rening) (¹²). I denna fråga konstaterar kommissionen att kväve och fosfor,

3. ANGIVANDE AV KÄNSLIGA OMRÅDEN

₉

(¹⁰) Eutrofiering innebär att vattnet berikats med näringsämnen, framför allt kväve- och fosforföreningar, vilket leder till en ökad tillväxt av alger och högre former av växtliv, vilket i sin tur medför en oönskad störning av balansen mellan de organismer som finns i vattnet liksom av det aktuella vattnets kvalitet.

(¹¹) De mörkgröna fälten på kartorna är de vattensamlingar som medlemsstaterna angivit som känsliga, och de ljusgröna fälten är de avrinningsområden eller de delar av avrinningsområden där medlemsstaterna har beslutat att tillämpa direktivets bestämmelser om skydd av känsliga områden.

(¹²) De rosa fälten utan streck är de delar av avrinningsområdena som dessa medlemsstater inte tagit hänsyn till. De rosa områdena utan streck i Tyskland utgörs av regionerna Sachsen och Sachsen-Anhalt. Dessa två regioner beslutade dock i juli 2000 att införa krav på tertiär rening för avskiljning av kväve och fosfor i hela territoriet i syfte att bekämpa eutrofieringen av kustvattnen i Nordsjön och Östersjön.

(11)

som är de föroreningar i avloppsvatten från tätbebyggelse som orsakar sådana föroreningar som motsvarar de första två kriterierna på känsliga områden, är mycket svårnedbrytbara. En stor del av det kväve och den fosfor som kommer från avloppsvatten i tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter belägna i avrinningsområden för vattensamlingar vilka angivits som känsliga leds ut i dessa vattensamlingar. Kommissionen anser att direktivets krav inte är uppfyllda om vissa tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter belägna ett känsligt områdes avrinningsområde saknar an- läggningar för tertiär rening för att minska halten av näringsämnen som orsakar föroreningar i om- rådet. Denna underlåtenhet är mycket tydlig i följande länder: Spanien, där det inte finns anlägg- ningar för långtgående rening i avrinningsområdena för floder som pekats ut som känsliga i de nedre områdena, till exempel Ebro och Guadalquivir. Italien, framför allt i floden Pos avrin- ningsområde, där deltat och de mycket eutrofierade angränsande kustvattnen har angivits som känsliga. Belgien, när det gäller utsläpp i Vallonien, som bidrar till föroreningarna av sötvattnen i Flandern och Nordsjöns kustvatten, som båda angivits som känsliga.

De tio medlemsstater som har beslutat att inte införa krav på mer långtgående rening i hela landet, måste se till att förteckningen över känsliga områden omarbetas minst vart fjärde år. Förteckningen skulle således ha omarbetats senast den 31 december 1997 och måste omarbetas igen senast den 31 december 2001 osv. Det är endast Frankrike och Förenade kungariket som har omarbetat sina ursprungliga förteckningar över känsliga områden, vilket gjordes 1999 respektive 1998. Österrike har meddelat att man under omarbetningen inte har kunnat peka ut några områden som känsliga.

Mellan 1998 och 2000 arbetade en konsult för kommissionen med att kontrollera de känsliga områden som ovannämnda tio medlemsstater pekat ut (¹³). Denna undersökning visade på brister när det gäller de känsliga områdena (¹⁴) och det konstaterades att andra områden skulle kunna vara känsliga med tanke på eutrofieringen och den höga koncentrationen av nitrater i ytvatten som är avsett att användas som dricksvatten. I undersökningen framhölls det faktum att ett stort antal medlemsstater inte i tillräcklig grad tagit hänsyn till eutrofieringen av vattnen. De aktuella områdena är Nordsjön (från kustvattnen i norra Frankrike till Sverige), Östersjön och Adriatiska havet. I alla dessa områden är eutrofieringen ett stort problem. Kommissionen anser att man i Belgien, Frankrike, Italien, Finland, Sverige och Förenade kungariket inte har vidtagit alla de åtgärder som krävs för att minska halten av näringsämnen (kväve och fosfor) i avloppsvattnet i syfte att förbättra situationen. Kommissionen anser också att man i Spanien, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder när det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som bidrar till en mer lokal eutrofiering vid Atlantkusten och i Engelska kanalen, Nordsjön, Irländska sjön och Medelhavet.

När det gäller eutrofieringen har kommissionen också låtit utarbeta två rapporter som innehåller beskrivningar av de metoder som medlemsstaterna använder för att fastställa om det rör sig om eutrofiering, eller vattensamlingar som riskerar att bli eutrofierade. Det ges också rekommenda- tioner för hur metoderna skall harmoniseras mot bakgrund av nuvarande vetenskapliga rön. Den ena rapporten avser havsvatten (¹⁵) och den andra sötvatten (¹⁶).

10

(¹³) Kontroll av känsliga områden som fastställts enligt direktivet om nitrater liksom av känsliga områden som fastställs enligt direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse – rapporter från ERM mellan mars 1999 och juni 2000.

(¹⁴) De mörkrosa fälten på kartorna är vattensamlingar som kommissionen anser borde ha angivits som känsliga. Deras avrinningsområden, där anläggningar för långtgående (tertiär) rening av avloppsvatten från tätbebyggelse borde ha upprättats, är rosastreckade.

(¹⁵) Criteria used for the definition of eutrophication in coastal/marine waters, ERM, april 2000.

(¹⁶) Criteria for the identification of freshwaters subject to eutrophication, Europeiska kommissionen, Gemensamma forsk- ningscentret, januari 2001.

(12)

Kommissionen är också medveten om bristerna i vissa av medlemsstaterna när det gäller det tredje kriteriet på känsliga områden. Framför allt behövs tertiär rening för att skydda många badplatser och skaldjursvatten, och minska de mikrobiologiska föroreningarna i utsläpp från tätbebyggelse som kan påverka vattnen. Det är dock endast Spanien, Frankrike, Portugal och Italien som har tagit hänsyn till detta kriterium för att skydda badplatser och skaldjursvatten genom att ange vissa kustvatten som känsliga områden.

11

(13)

(14)

Med anledning av kommissionens begäran i skrivelsen av den 23 april 1999 har medlemsstaterna lämnat rapporter om situationen i de tätorter som anses vara berörda av de angivna områdena. I lägesrapporten nedan beaktas därför inte tätorter i de delar av känsliga områdens avrinningsom- råden som medlemsstaterna inte tagit hänsyn till (rosa områden på kartan) eller i avrinningsom- rådena för områden som kommissionen anser vara potentiellt känsliga (rosastreckade områden).

I den första delen av tabellen nedan visas antalet tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter och den organiska belastningen i dessa tätorter, där det enligt medlemsstaterna bör finnas anläggningar för långtgående rening (tertiär) för att skydda känsliga områden. När det gäller de medlemsstater som har beslutat att införa krav på långtgående rening i hela landet (Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Finland och Sverige) eller i en större del av landet (Tyskland) motsvarar varje belastning helt klart en stor andel av medlemsstatens totala organiska belastning (¹⁸). De övriga medlemsstaterna (Grekland, Spanien, Irland, Italien, Österrike och Portugal) anser att mer långtgående rening för skydd av känsliga områden krävs för mindre än 10 % av medlemsstaternas totala organiska belastning och således endast för ett litet antal tätorter. Siffrorna för Frankrike och Förenade kungariket är 25 % respektive 18 % (dvs. något högre) av den organiska belastning i medlemsstaten som kräver mer långtgående rening.

Vid bedömningen av i vilken utsträckning kraven uppfyllts i 3 247 tätorter av totalt ungefär 20 000 tätorter som omfattas av direktivet, beaktas ledningsnät och reningsverk. När det gäller vilken typ av tertiär rening som krävs för att minska eller förhindra eutrofiering i recipienterna, anser kommissionen att utsläpp av både kväve och fosfor orsakar eutrofiering oavsett om det rör sig om sötvatten, havsvatten eller flodmynningar. Det har fastställts vetenskapligt att kväve i allmänhet är den viktigaste orsaken till eutrofiering av kustvatten och fosfor när det gäller eutrofiering av sötvatten. Vid bedömningen av om kraven på rening uppfyllts anser kommissionen därför att åtminstone fosfor måste behandlas för att bekämpa eutrofieringen av sötvatten, och kväve för att bekämpa eutrofieringen av kustvatten och flodmynningar, om inte vetenskapliga bevis på motsatsen kan läggas fram för vissa vattensamlingar. De senaste undersökningarna som gjorts visar dock att kväve och fosfor både i sötvatten och havsvatten kan vara begränsande faktorer, antingen tillsammans eller var för sig, beroende på vilken typ av alger som finns och vilken tid på året det gäller, samt att det ofta är nödvändigt att minska förekomsten av båda dessa näringsämnen. Vid sidan av åtgärder avseende enskilt reningsarbete har några medlemsstater vidtagit åtgärder för att minska fosforhalten i tvätt- och rengöringsmedel. Dessa åtgärder har utan tvivel i stor utsträckning bidragit till att minska belastningen.

Frankrike och Tyskland har inte lämnat den information som kommissionen begärt angående uppfyllandet av krav i de tätorter som berörs av känsliga områden.

Luxemburg och Nederländerna har framhållit att de inte har undersökt uppfyllandet av kraven på rening av avloppsvatten i alla berörda tätorter, utan de har i stället tagit hänsyn till den totala procentuella minskningen av kväve- och fosforbelastning, vilket är möjligt enligt artikel 5.4 i direktivet. Dessa två medlemsstater har dock angivit att de den 31 december 1998 inte hade uppnått den minskning på 75 % av både kväve och fosfor som krävs enligt direktivet. I januari

4. SITUATIONEN DEN 31 DECEMBER 1998 I TÄTORTER SOM BERÖRS AV KÄNSLIGA OMRÅDEN (

¹⁷

)

13

(¹⁷) I denna rapport avses med tätorter som berörs av känsliga områden tätorter som är belägna i samma avrinningsom- råden som de känsliga områdena och som bidrar till föroreningen av dessa (se artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG).

Begreppet tätort definieras i artikel 2.4 i direktiv 91/271/EEG.

(¹⁸) Det ansågs att det i alla tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter i Belgien borde finnas anläggningar för tertiär rening, även om det inte fattats något officiellt beslut om detta i Vallonien.

(15)

2001 anmälde också Tyskland till kommissionen att man avsåg att utnyttja alternativet att göra en övergripande bedömning av minskningen av kväve och fosfor i alla tyska tätorter som är belägna i känsliga områden. Av de 13 medlemsstater som har lämnat tillräckligt med information om de tätorter som anses beröras av känsliga områden kan kommissionen konstatera att endast Danmark och Österrike var nära att uppfylla direktivets krav. När det gäller Danmark var det endast två tätorter som inte uppfyllde direktivets bestämmelser den 31 december 1998. I Österrike var det endast en tätort som inte uppfyllde kraven. Ingen av de övriga medlemsstaterna verkar ha lyckats att iaktta denna tidsfrist. De flesta medlemsstaterna räknar med att kraven skall vara uppfyllda mellan 1999 och 2005.

14

(16)

Tätorter med mer än 10000 personekvivalenter (pe) som berörs av ett känsligt område (SA) och organiska belastningar – Situationen 31.12.1998

15

Berörda tätorterKraven uppfyllsKraven uppfylls inte Medlems-Antal Belastning –Total %(1)Antal%Belastning%Antal %Belastning% stattätorterSA belastningtätorter(pe)tätorter(pe) (pe)(pe) B1897801350916400085,1126,34680816,017793,7733326894,0 DK1256876605839300081,912398,4684816799,621,6284390,4 D168510983135814145840077,6 EL(2)33881400108110008,2412,112339614,02987,975800486,0 EL(3)16646000108110006,0425,012274019,01275,052326081,0 E1205973306744390008,03529,2143359324,08570,8453971376,0 F267178685307051000025,3 IRL1123700039180006,0763,613500057,0436,410200043,0 I513211968954601963,41631,4131690741,03568,6189506159,0 L(4)1176450091400083,6———————— NL(4)263154734981721800089,9———————— A2518718851856900010,02496,0179188595,714,0800004,3 P271333517167420008,0518,525600019,22281,5107751780,8 FIN854352317455000095,71112,947836011,07487,1387395789,0 S1447263240749600096,93423,6245191033,811076,4481133066,2 UK207138430937652800018,1199,2148117710,718890,81236191689,3 Totalt324319758356755617059635,5 (1)Procentandel av den totala organiska belastningen i medlemsstaten. (2)Första versionen. (3)Andra versionen. (4)Luxemburg och Nederländerna tillämpade artikel 5.4 i direktivet som medger undantag från bestämmelserna om reningsverk för mer än 10000 personekvivalenter i artikel 5.2 och 5.3, om det kan visas att den sammanlagda belastning som tillförs ett reningsverk i området reduceras med åtminstone 75% såvitt avser total mängd fosfor och 75% såvitt avser total mängd kväve.

(17)

(18)

Enligt direktivet måste medlemsstaterna ange känsliga områden. Däremot är det frivilligt att ange mindre känsliga områden av vissa kustvatten och flodmynningar som, på grund av sin morfologi, hydrologi eller sina hydrauliska förhållanden, kan ta emot utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som inte har renats på något mer långtgående sätt än genom sekundär rening, utan att miljön påverkas negativt.

Spanien, Portugal och Förenade kungariket har angivit sådana mindre känsliga områden.

Kommissionen vill påpeka att känsliga eller potentiellt känsliga områden av kustvatten, flodmynningar och angränsande vattensamlingar inte uppfyller villkoren för att klassificeras som mindre känsliga om dessa vattensamlingar kan påverkas av utsläpp. Framför allt får inte badvatten och skaldjursvatten, som är särskilt sårbara och känsliga för utsläpp av avloppsvatten, och vattensamlingar i deras omedelbara närhet som kan påverkas av utsläppen betraktas som mindre känsliga. Kommissionen ifrågasätter därför vissa mindre känsliga områden som pekats ut i Nordirland och på Portugals västra kust, runt Madeira, Azorerna, Kanarieöarna och vid den andalusiska kusten. När det gäller Andalusien anser kommissionen att Medelhavet inte uppfyller de hydrologiska kriterierna eller hydrauliska villkoren för att kunna betraktas som mindre käns- ligt, framför allt eftersom tidvattnet är av mycket begränsad omfattning.

Det är viktigt att komma ihåg att det måste ha begärts undantag för all rening som är mindre långtgående än sekundär rening innan avloppet släpps ut i ett mindre känsligt område.

Medlemsstaterna måste lägga fram omfattande undersökningar för kommissionen som visar att sådana utsläpp inte kommer att ha miljöskadliga effekter (artikel 6.2), och i undantagsfall för tätorter med mer än 150 000 personekvivalenter, undersökningar som visar att en mera långtgå- ende rening inte medför fördelar för miljön (artikel 8.5). Kommissionen måste granska dessa undersökningar och vidta lämpliga åtgärder efter att ha lämnat ett förslag till den kommitté som föreskrivs i artikel 18 och, om så krävs, till rådet.

Under 1999 begärde Portugal undantag för tätbebyggelsen på Estorilkusten (720 000 personekvivalenter) nära Lissabon. Det måste fattas beslut i detta ärende under 2001. I december 2000 lämnade Förenade kungariket till kommissionen in undersökningar enligt artikel 6.2 avseende de skotska tätorterna Stornoway (53 000 personekvivalenter) och Lerwick (30 000 personekvivalenter). Spanien har inte begärt några undantag. Frånsett dessa tre tätorter, anser kommissionen därför att all tätbebyggelse i EU med mer än 15 000 personekvivalenter åtminstone måste ha anläggningar för sekundär rening från och med den 31 december 2000. Detta gäller även sådan tätbebyggelse vars utsläpp leds ut i vatten som angivits som mindre känsligt.

5. MINDRE KÄNSLIGA OMRÅDEN

₁₇

(19)

(20)

Förutom att bedöma situationen vad gäller uppfyllande av kraven den 31 december 1998 vill kommissionen, i informationssyfte och för att garantera öppenhet, ge medborgarna i EU en bild av i vilken grad avloppsvattnet från alla större städer i Europa renades vid denna tidpunkt.

Kommissionen begärde in denna information genom en skrivelse av den 22 mars 2000. Kartan bygger på den information som medlemsstaterna lämnat in. Det är endast Tyskland och Frank- rike (¹⁹) som inte har svarat på kommissionens begäran. När det gäller alla större städer avser beskrivningen den totala reningsnivån, även om det urbana centret utgörs av flera tätorter (²⁰) i den betydelse som avses i direktivet. Kommissionen presenterar informationen på detta sätt för att underlätta förståelsen. Det är bara Italien som har angivit namn som i många fall inte över- ensstämmer med den aktuella större stadens namn.

Följande situation rådde den 31 december 1998 (²¹) i 527 städer med mer än 150 000 personekvivalenter:

• I 78 städer genomfördes sekundär + fullständig tertiär rening (blå prickar på kartan).

• I 221 städer genomfördes fullständig sekundär rening eller fullständig sekundär + ofull- ständig tertiär rening (gröna prickar).

• I 57 städer genomfördes ofullständig sekundär rening eller låggradig rening av allt eller delar av utsläppet (gula prickar).

• I 37 städer renades inte avloppsvattnet alls (röda prickar).

• När det gäller 134 städer har kommissionen inte fått in fullständig information (orangefär- gade prickar).

Det bör framhållas att man i de flesta av de 37 städer där avloppet inte alls renades den 31 december 1998 och i de 57 andra städer där reningen var ofullständig har upprättat planer för att göra de investeringar som krävs för att komma tillrätta med denna otillfredsställande situation. I februari 2001 hade en del av detta arbete redan gjorts, medan arbetet i många av de största städerna kommer att försenas mellan 5 och 10 år.

6. SITUATIONEN VAD GÄLLER RENING DEN 31 DECEMBER 1998 I EU:S STÄDER

19

(¹⁹) När det gäller Frankrike har kommissionen använt sig av data som offentliggjorts av Réseau National de Données sur l’Eau (RNDE), angående situationen 1996, tillsammans med uppdaterade data för ett antal städer.

(²⁰) En ”tätort” definieras i direktivet som ett område där befolkningen eller de ekonomiska aktiviteterna är så koncentre- rade att spillvatten från tätbebyggelse kan samlas in och ledas till ett avloppsreningsverk eller ett slutligt utsläppsställe.

(²¹) När det gäller Frankrike avser uppgifterna situationen 1996 och när det gäller Spanien avses situationen år 2000.

(21)

(22)

7.1 Belgien

I Belgien är det de tre regionerna Flandern, Vallonien och Bryssel som svarar för direktivets genomförande.

7.1.1 Angivande av känsliga områden

1992 och 1995 angav Flandern att allt vatten i regionen var att betrakta som känsligt, även dess kustvatten. Under 1994 angav också Bryssel floden Senne, som rinner genom staden, som känslig. Under 1995 fastställde Vallonien att vissa avsnitt av regionens floder var känsliga. Detta gjordes framför allt för skydda vatten som används som dricksvatten. När detta gjordes tog man inte hänsyn till att vattnet flyter vidare in i Flandern, vars vatten betraktas som känsligt, och sedan når Nordsjön, vars kustvatten också har angivits som känsligt. I juni 2000 meddelade myndigheterna i Vallonien att man av ovannämnda skäl hade för avsikt att ange hela regionens vatten som känsligt. Den 15 februari 2001 hade det dock fortfarande inte inkommit någon formell anmälan i denna fråga till kommissionen.

7.1.2 Tätorter som berörs av känsliga områden

Vid bedömningen av om kraven har uppfyllts i tätorter i känsliga områden, har man tittat på 189 tätorter i Belgien med mer än 10 000 personekvivalenter, bland annat tätorter i Vallonien, för vilka krav på långtgående rening ännu inte har fastställts i lagstiftning. Resultaten, som sammanställs i tabellen nedan, visar att direktivets krav endast uppfylldes i 6 % av tätorterna den 31 december 1998. I Flandern och Bryssel räknar man med att kraven skall vara uppfyllda 2004–2005. Kraven kommer förmodligen att uppfyllas senare i Vallonien på grund av de investeringar som krävs där.

7. SITUATIONEN I DE OLIKA MEDLEMSSTATERNA

21

7.1.3 Rening i städer

Den 31 december 1998 fanns anläggningar för sekundär rening i städerna i Flandern. Det borde dock ha funnits anläggningar för tertiär rening. I Vallonien är situationen en annan. I Mons finns anläggningar för tertiär rening, medan avloppsvattnet från en stor del av befolkningen i Charleroi och Liège inte renas alls. Den 31 december 1998 renades inte avloppsvattnet alls i Bryssel. I det första reningsverk som byggts har en tredjedel av avloppsvattnet renats sekundärt sedan hösten år 2000. Detta motsvarar dock inte de krav som fastställs i direktivet. Man håller på att planera ett andra reningsverk i Bryssel, men detta kommer inte att kunna tas i drift förrän 2004–2005.

B Antal % Belastning (pe) %

Tätorter som berörs av känsliga

områden 189 7 801 350

Tätorter där kraven var

uppfyllda 31.12.1998 12 6,3 468 081 6,0

Tätorter där kraven inte var

uppfyllda 31.12.1998 177 93,7 7 333 268 94,0

(23)

7.2 Danmark

7.2.1 Angivande av känsliga områden

Danmark har beslutat att införa krav på långtgående rening i hela landet, vilket är möjligt enligt artikel 5.8 i direktivet (tertiär rening för att avskilja kväve och fosfor). Man har således inte behövt fastställa känsliga områden enligt direktivet.

7.2.2 Tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter

I Danmark finns det 125 tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter. De danska myndigheterna har till kommissionen anmält att det i 123 av dem fanns ledningsnät och reningssystem för långtgående rening (sekundär rening + tertiär rening för att avskilja kväve och fosfor) den 31 december 1998. Det var endast tätorterna Aså och Tange som inte uppfyllde direktivets krav vid denna tidpunkt. Danmark är den medlemsstat som uppvisar de bästa resultaten på detta område och det är mycket nära att kraven helt uppfylls i landets alla tätorter med mer 10 000 personekvivalenter.

22

7.2.3 Rening i städer

Följande fem danska städer har mer än 150 000 personekvivalenter: Ålborg, Århus, Fredericia, Köpenhamn och Odense. Såsom anges ovan finns i dessa fem städer anläggningar för fullständig tertiär rening för att avskilja kväve och fosfor.

7.3 Tyskland

7.3.1 Angivande av känsliga områden

I Tyskland finns det 16 regioner som ansvarar för genomförandet av direktivet och dessa regioner måste ange sina känsliga områden. De har beslutat att genomföra långtgående rening (tertiär rening) i tätorter som ligger i Nordsjöns och Östersjöns avrinningsområden (²²). I Bayern och Baden-Württemberg har man fattat samma beslut för tätorter i avrinningsområdet för sjön

DK Antal % Belastning (pe) %

Tätorter med mer

än 10 000 pe 125 6 876 605

uppfyllda 31.12.1998 123 98,4 6 848 167 99,6

uppfyllda 31.12.1998 2 1,6 28 439 0,4

(²²) På kartan betecknas inga delar av Sachsen och Sachsen-Anhalt som avrinningsområden för ett känsligt område, eftersom beslutet i denna fråga fattades sent i dessa två regioner (juli 2000).

(24)

Constance, vissa sjöar i Bayern och övre Donau. Det är endast huvuddelen av Donaus flodom- råde i Tyskland som inte anses vara avrinningsområde för något känsligt område.

7.3.2 Tätorter som berörs av känsliga områden

De tyska myndigheterna har lämnat en förteckning över 1 685 tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter i avrinningsområdena för känsliga områden, vilka representerar en personekvivalent på mer än 110 miljoner eller 78 % av den personekvivalent som omfattas av direktivet i Tyskland (²³). De har också meddelat att det i alla dessa tätorter den 31 december 1998 fanns ledningsnät som uppfyller kraven i direktivet. De har dock inte lämnat någon information om i vilken grad kraven på rening var uppfyllda detta datum. Kommissionen har därför inte någon information för att kunna bedöma graden av rening eller om man från Tysklands sida iakttagit tidsfristen den 31 december 1998. I en skrivelse till kommissionen i januari 2001 angav de tyska myndigheterna att de slutligen hade beslutat att göra en bedömning av uppfyllandet av kraven, inte för varje enskild tätort, utan genom att ta hänsyn till den totala procentuella minskningen av kväve- och fosforbelastning i alla avrinningsområden för känsliga områden, enligt artikel 5.4 i direktivet.

7.3.3 Rening i städer

Tyskland har inte till kommissionen skickat någon lägesrapport om reningen i städer. I en skrivelse till kommissionen från januari 2001 beskrevs situationen för omkring 10 av 129 städer i landet med mer än 150 000 personekvivalenter.

7.4 Grekland

7.4.1 Angivande av känsliga områden

Grekland anmälde landets känsliga områden mycket sent. Detta skedde i augusti 1999, fem och ett halvt år efter utgången av den tidsfrist som fastställs i direktivet, vilket också var efter utgången av tidsfristen den 31 december 1998 för vidtagande av nödvändiga skyddsåtgärder. 34 sjöar, floder, flodmynningar och kustområden har angivits som känsliga med tanke på eutrofieringen. Den konsult som genomförde undersökningen för kommissionens räkning år 2000 drog slutsatsen att ytterligare 16 vattensamlingar (kustvatten, sjöar och floder) borde ha angivits som känsliga med tanke på eutrofieringen och behovet av att skydda vatten avsett att användas som dricksvatten. Undersökningen visar framför allt att den nedre delen av Saroniska bukten, som tar emot Atens utsläpp, och Thessalonikibukten, som tar emot Thessalonikis utsläpp, borde ha angivits som känsliga med tanke på eutrofieringen. Kommissionen och de grekiska myndigheterna kommer att fortsätta diskutera utpekandet av känsliga områden i Grekland.

7.4.2 Tätorter som berörs av känsliga områden

Enligt den första skrivelsen från de grekiska myndigheterna från juni 2000 är 33 tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter belägna i avrinningsområdet för ett känsligt område och där

23

(²³) I dessa siffror inbegrips inte någon del av Sachsen eller Sachsen-Anhalt.

(25)

skulle det således ha upprättats anläggningar för tertiär rening den 31 december 1998. I en andra skrivelse från i januari 2001 angav myndigheterna att man endast behövde räkna med 16 tätorter, eftersom storleken på de tätorter som ursprungligen angivits hade överskattats efter en omorganisering av det lokala styret. I båda fallen verkar det som de grekiska tätorter där det krävs tertiär rening, sett till organisk belastning endast utgör 6–8 % av de grekiska tätorter som omfattas av direktivet. Kraven var inte heller uppfyllda i någon större utsträckning den 31 december 1998. Kommissionens bedömning är att endast 4 av 16 (eller 33) tätorter uppfyllde kraven, närmare bestämt Livadia, Karpenisi, Komotoni och Arta.

7.4.2.1. DEN FÖRSTA VERSIONEN

24

EL Antal % Belastning (pe) %

områden 33 881 400

uppfyllda 31.12.1998 4 12,1 123 396 14,0

uppfyllda 31.12.1998 29 87,9 758 004 86,0

7.4.2.2. DEN ANDRA VERSIONEN

EL Antal % Belastning (pe) %

områden 16 646 000

uppfyllda 31.12.1998 4 25,0 122 740 19,0

uppfyllda 31.12.1998 12 75,0 523 260 81,0

De grekiska myndigheterna har lämnat information om samma tätorter som berördes av käns- liga områden den 31 december 2000. Situationen har utvecklats på ett tillfredsställande sätt eftersom tio tätorter ansågs uppfylla kraven vid den tidpunkten.

7.4.3 Rening i städer

I Grekland finns sex städer med mer än 150 000 personekvivalenter: Aten, Thessaloniki, Herak- lion, Elefsina Aspropyrgos, Metamorphosis och Patra. Aten och Thessaloniki har tillsammans mer än fyra miljoner personekvivalenter, vilket är nästan halva Greklands befolkning.

Den 31 december 1998 fanns anläggningar för sekundär rening i Heraklion och Metamorphosis och för låggradig rening i Aten. I Thessaloniki var den sekundära reningen ofullständig, och i Patra och Elefsina Aspropyrgos renades inte avloppsvattnet alls. Den 31 december 2000 hade situationen förbättrats i Thessaloniki eftersom anläggningar för fullständig sekundär rening och

(26)

för rening för att avskilja kväve hade upprättats i slutet av året. Det håller på att genomföras projekt i Patra, Elefsina Aspropyrgos och Aten. Reningsverket i Patra väntas kunna tas i drift under 2001. När det gäller Aten beslutade man under år 2000 att upprätta ett andra reningsverk för avskiljning av kväve.

7.5 Spanien

7.5.1 Angivande av känsliga områden

Genom en förordning av den 25 maj 1998 upprättades för hela Spanien en förteckning över sådana känsliga områden som berör flera regioner i landet. Det är de regionala myndigheterna som ansvarar för att peka ut känsliga områden inom en viss region. Informationen från Spanien avser således de känsliga områden som pekats ut av vissa regionala myndigheter, framför allt i Katalonien, Galicien och Balearerna, men det har inte gjorts någon officiell anmälan till kommissionen av områdena. Det är endast Andalusien som officiellt har pekat ut känsliga områden och mindre känsliga områden genom ett dekret från mars 1999, men från Spaniens sida tog man endast med två av de känsliga områden som pekats ut av Andalusien 1999 i de skrivelser som skickades in i november 2000. Spanien har tillämpat de tre kriterier som fastställs i direktivet för angivande av känsliga områden: bekämpning av eutrofiering, skydd av vatten avsett att användas som dricksvatten och skydd av badvatten.

Av rapporten från januari 2000, som bekräftar de känsliga områden som pekats ut i Spanien, framgår att ytterligare 44 vattensamlingar borde ha angivits som känsliga med tanke på eutrofieringen. Det rör sig främst om flodområden, kustvatten och flodmynningar i Andalusien, Astu- rien, Balearerna, Kantabrien, Galicien och Baskien.

7.5.2 Tätorter som berörs av känsliga områden

De dokument som de spanska myndigheterna lämnat in till kommissionen visar att 120 spanska tätorter ansåg att de borde ha anläggningar för tertiär rening för att skydda känsliga områden.

Dessa tätorter svarar endast för 8 % av den föroreningsbelastning i Spanien som omfattas av direktivet.

Förteckningen omfattade inte utsläpp från tätorter till de 44 ovan nämnda potentiellt känsliga vattensamlingarna, och inte heller många av de tätorter som är belägna i avrinningsområdena för potentiellt känsliga områden. Det kan till exempel nämnas att den nedre delen av Ebro i Katalonien betecknas som känslig i dokument från Spanien, medan det i tätorter i andra regioner uppströms i flodområdet inte finns anläggningar för tertiär rening. Detsamma gäller avrinningsområdena för floderna Guadalquivir, Guadiana, Júcar, Tejo och Douro. Kommis- sionen anser därför att stort antal spanska tätorter bör utrustas med anläggningar för tertiär rening, med tanke på det antal vattensamlingar som måste skyddas och deras avrinningsom- råden.

I de 120 tätorterna i förteckningen kräver de spanska myndigheterna rening för att avskilja kväve, fosfor och mikrobiologiska föroreningar eller en kombination av dessa typer av rening. 35 av de 120 aktuella tätorterna ansågs uppfylla kraven i direktivet den 31 december 1998.

25

(27)

7.5.3 Rening i städer

I november 2000 beskrev Spanien situationen i landets städer år 2000. Situationen den 31 december 1998 behandlades dock inte.

Följande situation rådde under år 2000 i de 72 spanska städer som har mer än 150 000 personekvivalenter:

• I följande åtta städer genomfördes tertiär rening: Almería, Bilbao, Calvia, Oviedo, Valla- dolid, Vitoria-Gasteiz, Xirivella och Zaragoza.

• I 39 städer genomfördes fullständig sekundär rening, bland annat Madrid, Sevilla och Valencia.

• I 18 städer genomfördes ofullständig sekundär rening eller låggradig rening. Detta gäller bland annat Barcelona, där förhållandena är mycket otillfredsställande. När det gäller halva befolkningen, nästan 1,7 miljoner personekvivalenter, finns endast anläggningar för låggradig rening och avloppsvattnet från den andra hälften av befolkningen leds ut i havet utan att renas på något sätt.

• I sju städer renades inte avloppsvattnet alls. Detta gäller La Coruña, Alginet, Cádiz, Donostia-San Sebastian, Gijón, Logroño och Tui.

De spanska myndigheterna har angivit att byggnadsarbete pågår i de flesta av de städer där avloppsvattnet nu inte renas eller renas på ett otillräckligt sätt, till exempel i Alginet, San Sebastian, Logroño och Barcelona. Dessa städer torde uppfylla kraven om två eller tre år.

När det gäller andra städer där avloppsvattnet inte renas eller renas på otillräckligt sätt planeras reningsverk eller så är man i färd med att tilldela kontrakt för att upprätta reningsverk.

7.5.4 Mindre känsliga områden

Spanien har, liksom Portugal och Förenade kungariket, angivit kustvatten som är mindre käns- liga. Spanien anser att avloppsvatten som har genomgått låggradig rening och som endast leds ut till dessa mindre känsliga områden inte kommer att ge några negativa miljökonsekvenser. I Spanien ansvarar regionerna för att peka ut mindre känsliga områden. Sedan 1997 har man i Spanien angivit sådana mindre känsliga områden vid Medelhavs- och Atlantkusten och Kana- rieöarna. Det är dock endast Andalusien som officiellt har pekat ut mindre känsliga områden 26

E Antal % Belastning (pe) %

områden 120 5 973 306

uppfyllda 31.12.1998 35 29,2 1 433 593 24,0

uppfyllda 31.12.1998 85 70,8 4 539 713 76,0

(28)

utmed hela regionens kust, vilket gjordes i ett dekret från mars 1999 (²⁴). I november 2000 meddelade de spanska myndigheterna kommissionen att man i samråd med regionerna konsta- terat att det endast är Kanarieöarna som har andra mindre känsliga områden, som håller på att undersökas. Kommissionen har dock inte informerats om att man upphävt artikel 3.2 i det dekret som regionen Andalusien utfärdade i mars 1999, i vilket mindre känsliga områden pekas ut.

Såsom angavs i kapitel 5 i denna rapport ifrågasätter kommissionen ett stort antal mindre käns- liga områden på Kanarieöarna och i Andalusien, eftersom den anser att utsläpp som endast genomgått låggradig behandling kan påverka vattenkvaliteten på de många badplatserna i de två regionerna. Kommissionen anser dessutom att man från Andalusiens sida, då man fastställde de mindre känsliga områdena, inte tagit hänsyn till det faktum att utsläppen kan påverka närlig- gande vattensamlingar som utpekats som känsliga i Andalusien liksom i Algarve i Portugal.

Generellt sett anser kommissionen, vilket framgår av kapitel 5, att Medelhavets vatten, på grund av sina hydrodynamiska egenskaper, inte uppfyller direktivets kriterier för mindre känsliga områden.

Spanien har inte lämnat in någon begäran till kommissionen om undantag för mindre långtgå- ende rening än sekundär rening innan avloppsvatten leds ut i ett mindre känsligt område.

Kommissionen anser därför att alla spanska tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter måste ha anläggningar för sekundär rening från och med den 31 december 2000, även de tätorter vilkas utsläpp leds ut i områden som de spanska myndigheterna angivit som mindre känsliga.

7.6 Frankrike

7.6.1 Angivande av känsliga områden

Frankrike upprättade sin officiella förteckning över känsliga områden i november 1994 på grundval av de tre kriterier som anges i direktivet. Förteckningen omarbetades i augusti 1999 och ett antal känsliga områden lades då till. På kartan nedan tas hänsyn till denna omarbetning.

De franska myndigheterna har inte, som kommissionen krävt, angivit vilket eller vilka kriterier som använts för att ange varje vattensamling som känslig.

De har inte heller gjort någon skillnad mellan vattensamlingar som är förorenade eller som sannolikt kommer att bli förorenade och avrinningsområdena för dessa vattensamlingar, där skyddsåtgärder också måste vidtas. De har pekat ut båda typerna av områden som känsliga.

Kommissionen anser således att det är svårt att förstå Frankrikes syften vad gäller skyddet av känsliga områden.

Den undersökning som kommissionen genomförde 1999 för att kontrollera den information som lämnats in visar att det finns ytterligare vattensamlingar som borde ha angivits som känsliga

27

(²⁴) Följande mindre känsliga områden angavs av de andalusiska myndigheterna genom ett dekret av den 2 mars 1999:

— Från Guadianas mynning till Trafalgar, området mellan yttre territorialvattengränsen och linjen en halv nautisk mil från lågvattenlinjen.

— Från Trafalgar till gränsen för den autonoma regionen Murcia, området mellan territorialvattnets yttre gräns och linjen en halv nautisk mil från lågvattenlinjen.