ORSA SKOLTIDNING. Nr ÅKG. Marknad i Orsa år 1900

ORSA

SKOLTIDNING

Nr 3 ^{1 9 5 8}

28 ÅKG.

M arknad i Orsa år 1900

”Tw er kripper a kämi ö sku ald skolan!” Så sade hansjöborna då 16- åriga Ellen Dunell med 5-åriga sys­

tern A nna hösten 1891 från H jo an­

lände till skolhuset på Kåvola. D är stod skolrådsledam oten H åll Erik och stack u t huvudet u r den fönster­

lösa gluggen på förstukvisten. Finn Hans hade h äm tat med k ärra vid ångbåtsbryggan i Orsa, dit vi kom ­ m it med båt från Insjön. Järnväg fanns ej då. Ellen var ganska betänk­

sam. På båten hade hon sett folk, som åt något, som liknade papper.

”H a vi kom m it till ett så fattigt land”, tänkte hon. N u var vi emel­

lertid lyckligt vid målet och fingo se oss om. Bostaden låg innanför skolsalen och bestod av en liten kam ­ mare ungefär 3x4 kvadratm eter med en stor öppen spis i ena hörnet, inget skåp, ingen garderob. Senare fick vi kokspis insatt i skolsalen. H ä r hade nu 16-åringen a tt ta hand om 3 års­

klasser. En av eleverna var Finn Erik Hansson.

I Finngården bodde Ida Bonander, som undervisade de 3 folkskolklas­

serna i e tt litet g rått skolhus m itt i byn. I västra byn fanns även en småskola, lärarinna där var Ellen Högberg, senare Ida Larsson. E tt par år senare blev småskolan 2-klassig, och då anställdes H anna Hägglund som biträdande lärarinna fö r klass 3 med bostad i Kåvola, och vi fick flytta till Riksdags-Jugas stora hus till e tt ru m på övre botten med en­

dast kakelugn. D et var ej lä tt koka gröt där! Senare flyttade vi till Ång­

manska huset med 1 rum och del i kök, som även var café. Barnantalet ökade och en småskola byggdes m itt i byn, varjäm te Gössagården inköp­

tes till skola.

Lönen var för sm åskollärarinnan 300 k ro n o r om året, för de s. k. bi­

trädande 400 k ro n o r och fö r folk-

Ellen och Anna D unell 1892.

skollärare 700 + kofoder. Livsme­

delspriserna minns jag ej, b lo tt att mjölken kostade 25 öre kannan. Kos­

ten blev mager. I en granngård blev jag ibland bjuden på vattvälling med mjölk, det smakade g o tt och åts i träskål med träsked. E fteråt ströks skålen ren med pekfingret och ske­

den slickades. Så var det diskat. Vid begravning bjöds alltid på ” söpäror”

(k ö tt k o k t tillsammans m ed potatis) samt risgrynsvälling. Gubb Olle iv­

rade för skolkök. En gång beskrev han matlagningen så: ”Dem rull jen strem ing nidi asko, se kast dem an uppo bord, ö se saj dem: gök ö jat, falla!” Å r 1898 öppnades emellertid skolkök i kyrkbyn, Kårgärde och Kallmora.

Lärare i kyrkbyn var E rik Eriks­

son, Klara Lindquist och Karin D ahl­

berg. Eriksson var organist och vac- cinatör och tjänstgjorde som en sorts överlärare. Till honom skulle dag­

böckerna lämnas för granskning. Ja­

gas Brita tjänstgjorde i Gravberg. Då hon kom till Skattungbyn, befanns det att hon glöm t sin dagbok hem ­ ma. Vad var a tt göra? Jo, då ”glöm­

de” Pettersson, Eva K varnström och Dal Anna också sina böcker, och så vandrade de glada till Orsa. ”Var har ni dagböckerna då?” frågade Eriksson. ”Dem ha vi glöm t.” Tablå!

O ch efter kaffe och glad samvaro gick vandringen hem igen. Tåg, bil, cykel fanns ej. C. F. Pettersson och Maria Johansson var de första, som skaffade velociped, liksom han och M ontelius nog voro de första lärare i Orsa, som hade bil = Ford.

Lästiden var 30 veckor, examen hölls före jul. V årterm inen 7/1—

26/5, höstterm inen 1/10— 8/12. På sommaren hölls s. k. ferieförhör. Lä- rarm öten växlade mellan byarna. Då lejde man en häst och ptockade skrindan full. Ida Bonander var duk­

tig körkarl. U tom föredrag hölls lek­

tioner på både folk- och småskolans område.

Ljuspunkter var besök hos kam ra­

ter. Tänk a tt få kom m a till Helga A nderson i Stackm ora, där hon ha­

de en liten kam m are hos Hellborgs med del i kök. L ärarinnorna hade fria möbler: skänk, bord, tre stolar och säng. Den gick att dra u t p l bredden, och därm ed var bäddfrågan löst. I Stenberg hälsade vi på Fred­

rika Karlander, som bodde lika pri­

m itiv t hos Matslova, och i Maggås H anna Olsson, som hade små, små m m innanför skolsalen. Resurserna var små, men gästfriheten stor. Bland gamla lärare minns jag Erik B ritte i Slättberg, liten och missbildad men m ed gott hum ör, samt den rakryg­

gade Borbos H ans i Stenberg. I hans dagbok återkom flera gånger an­

m ärkningen: svagsint. Skulle nog be- Forts, å sid. 15.

Vid köp av R A D IO

kan Ni med förtroende vända Eder till oss. Vi ha de förnäm­

sta svenska och tyska märkena i lager.

Bandinspelare Skivväxlare Radiobatterier ^ Radioseryice

Grammofonskivor

Orsa Radio & TV

Tel. 401 50, bost. 403 83

Armbandsur

i stor sortering:

Longines, Omega, Tissot, Svalan m. fl. välkända märken

Gust. Helgeson

Urmakare 54- Orsa, tel. 408 05

S å var det d å . . .

F. d. folkskollärarinnan Anna Dunell berättar

Marknadsdags

Ny inspektör

D et har kom m it så m ycket n y tt med det nya läsåret. O ch bland allt detta nya har vi också fått en ny in ­ spektör. Förr hette det folkskol­

inspektör. Men det är en titel som försvunnit efter 1 juli. Skolinspektör ska det heta nu.

Vi har alltså fått en ny skolinspek­

tör. H an heter Gösta Sjöström och är född i H elgum i Å ngerm anland år 1900. H an avlade folkskollärarexa­

men 1922 samt organist- och kyrko- sångarexamen 1928. Åren 1922—42 var han lärare vid Söderhamns folk­

skolor och blev 1943 distriktsöver- lärare i Tim rå köping no rr om Sundsvall. D är var han också rek to r för Tim rå skolor för yrkesundervis­

ning. Å r 1955 blev inspektör Sjö­

ström konsulent på skolöverstyrel­

sens försöksavdelning, där han sär­

skilt sysslat m ed 9 y. H an har även k o rtare tider varit tf undervisnings­

råd.

D ärtill är att nämna, att inspektör Sjöström åren 1954—57 varit leda­

m ot av yrkesskolutredningen inom V ästernorrlands län, att han varit tillkallad som sakkunnig inom skol­

överstyrelsen beträffande tim - och kursplaner fö r 9 y, sam arbetet m ed yrkesskolor och näringsliv m. m.

H an har u tfö rt inform ationsverk­

sam het i form av föredrag och tid ­ ningsartiklar rörande försöksskolans organisation, arbetssätt o. s. v. Till och med Orsa har haft glädjen av ett besök av honom , då vi för ett par år sedan höll på a tt planera för vår yrkesskolebyggnad.

Orsa skoltidning samt lärarkåren och skolstyrelsen i Orsa hälsar in­

spektör Sjöström hjärtligt välkom ­ men till det om stöpta norra inspek-

D et är åter m arknad i Orsa — m ed gulbladade eller avlövade b jö r­

kar, vita och grå tälttak , ballong- färgstänk, högtalarskrål, luftgevärs- smällar, sk ratt och gråt och utro p ar- skrik, dofter av kålsoppa, varm korv, brännvin och våfflor. Säga vad man säga vill om m arknaden, men en m ustig brygd är den a tt insupa.

Många av Skoltidningens läsare minns nog hu r den började. D et är inte m er än ungefär sextio år sedan.

Vi fick egentligen m arknaden från Mora. Jag vet inte varför. Den kan­

ske inte behövdes där sedan Zorn h u n n it måla av den? O rsabönderna var i varje fall glada a tt slippa gå eller kärrskaka de två milen till Mo­

ra. Inte behövde m an heller vada i vatten till knäna över flo ttb ro n vid N oret. Den sjönk nämligen under vattenytan, när det m yckna m ark­

nadsfolket skulle över.

M arknadsplats i Orsa blev det nå­

got söder om den nuvarande platsen.

D är i behaglig närhet av gästgivare­

gården, på vars grund Brobergs affär nu är byggd, och i kretsen av H an- sers, Mickols, Ulas’ och andras k n u t­

tim rade, grå stugor slogs det upp klä­

desstånd, pepparkaksstånd, karam ell­

stånd (av rättvikare), fru k tstån d och korgstånd (av våm husare förstås).

Till och m ed en skjutbana och en karusell letade m an sig h it med.

Bönder från alla O rsa-byar och från Mora och Våmhus kom körande med sina hästar — kanske hade de också bundit efter någon ko, som skulle saluföras. I huvudsak var det en kreatursm arknad. Man bytte, sål­

de och köpte både hästar och kor.

De flesta affärerna skulle avslutas med en pilsner och en sup på gäst­

givaregården. N ykterhetstillståndet blev förstås därefter. Stor-O lle, läns­

man, behövde dock inte bry sig om a tt sätta in några fyllerister på ”fin­

kan” vid Lillåstranden. D et fanns ju ingen biltrafik och hästarna kunde p raktiskt taget själva dra hem sina

tionsom rådet. Vi hoppas och tro r på g o tt samarbete. A tt vår inspektör ska bo i Falun är vi förstås inte så glada åt. Vi har varit vana att ha inspektörerna på närm are håll. Men tro ts avståndet ska nog kontakten

bli god. H j.H -n.

husbönder fram på sm åtim m arna.

Då osade och lyste fotogenlyktorna i K yrkbyn. Dem hade August Bonde gått om kring och tä n t med hjälp av en stege och en ask tändstickor.

O rsaungdom arna hade för fem öre turen h u n n it sväva åtskilliga varv på de vita, svarta och bruna karusell­

hästarna — runtdragna med hand­

kraft. ”Sturgösser” hade vid skjut­

banan i ädel tävlan försökt im ponera på kullorna — eller kanske visat sin generositet genom a tt bjuda på den tjocka, fyrkantiga och läckra m ark- nadspepparkakan. Ackompanjemang till kom m ersen och leken gav en ita­

liensk positivhalare. D et var kanske det året Morteus-Anna köpte en blommig schalett, ett paraply och en korg med lock. A lltihop plus kakor, karam eller och fru k t fö r tio kronor.

Dem hade hon själv tjänat ihop ge­

nom a tt hacka upp potatis på gäst­

givaregården för sjuttiofem öre da­

gen. Visst v ar det fa rt på den m a rk ­ naden fastän det mesta av våra da­

gars tingel-tangel saknades.

D et finns num era inte m ycket kvar av den gamla m arknadens be­

rättigande som handelsträff och folk­

fest. Möjligtvis kunde v år m arknad fortleva som folkfest i k raft av sina starka färger, dofter och ljud. I så fall borde vi dock kunna förskonas från de b o tten artat obscena u p p trä ­ danden vi på senare år blivit begå­

vade med. Väl m ö tt till en m ustig men ändock anständig marknadsfest!

J.E.B.

Tapetstuvar

och utgående mönster slumpas till botten­

priser.

Glimtar från LIPERI

Orsa hade strax efter m idsommar besök av ett drygt 40-tal representan­

ter från Orsas fadderort, Liperi i Fin­

land. D äribland var Liperis manskör, som redan vid bussens ankom st till parkeringsplatsen u tan fö r O rsa För­

samlingshem hälsade de svenska v är­

darna med några stämningsfulla sånger och även i övrigt ofta lät höra sig, bl. a. vid m innesstunden vid H il­

da Melins grav, vid sam kväm et och konserten i försam lingshem m et samt i både Orsa och Skattunge kyrkor.

För dem som inte var m ed vid sam kväm et i Orsa Församlingshem återges h är det tal, som den finske reseledaren, kom m unaldirektören i Liperi, A arne Inkinen därvid höll.

H an y ttra d e i huvudsak: ”Liperi är en gammal stamsocken i N o rra Ka­

relen och Liperis om råde om fattade först nästan hela N o rra Karelen. Av den bildades senare flera nya sock­

nar. Sina första invånare fick Liperi från öster om kring år 1580. U nder den svenske konung Gustav II Adolfs regeringstid utgavs en bestämmelse år 1630, a tt Liperi försam ling offi­

ciellt grundats och socknen är såle­

des över 300 år gammal.

Liperi var tidigare centrum fö r he­

la N o rra Karelen och där bodde då­

varande tjänstem än, såsom prost, do­

m are, kronofogde, länsman, läkare o. s. v., ty dess nuvarande centrum , enda staden i N o rra Karelen, Joen- sun, grundades först 1848.

T idskrifter kunna berätta om många andens, plogens, svärdets och

FRYSBOXAR

Belysnings­

armatur

Finns för alla ändamål hos

Mora-Orsa Elektriska AB

O R S A

idrottens män, som h ar arbetat för Liperi och gjort dess nam n känt. Jag kan näm na några av dessa män: k ro ­ nofogden Gabriel Wallenius, som kallades ” kungen av Karelen” , pastor H en rik Renqvist, den kände finske pietist-m annen, dom aren H en rik Er- wast, som dessutom var vicepresident i Vasa H o v rätt, prosten A. J. Euro- pxus, som var grundläggare av den första folkskolan i Liperi för 100 år sedan, hans son professor M atti Äy- räpää, den finska odontologiens fa­

der, var också vidsträcktare känd i N orden och senaste sommar har vi avtäckt hans minnessten i Liperi, och många andra att förtiga.

Från senare tid näm ner jag bara sådana nam n som T auno och M artti Lappalainen, vilkas nam n äldre släkt­

led m ånne känna såsom stora finska skidlöpare.

N u har Liperi 13 400 invånare.

Jämsides med jo rd b ru k och boskaps­

skötsel är även fiske och jakt av be­

tydelse. Industrin har alltid h aft en jämförelsevis liten betydelse, beroen­

de på socknens r ä tt isolerade läge.

Av nuvarande industrier kan jag näm na Liperi kom m uns tegelfabrik och kooperativa mejeriet. D ärtill är en garnison belägen i Liperi och en yrkesundervisningsskola för tu b e r­

kulosinvalider tillhörande T uberku­

losförbundet. Först hörde anstalten till Krigsinvalidernas B rödraförbund och både Sverige och N orge har u n ­ derstött dess uppbyggande.

Liperis centrum , kyrk b y n och Viinijärvi, avviker r ä tt m ycket från det övriga N o rra Karelen för sin re­

lativa släthets skull. Men naturen är inte enform ig och utan skönhet.

Särskilt är kyrk b y n naturskön med långa smala sund och vikar, som slingrar sig mellan gröna och yppiga stränder. U tan h istoriskt intresse är inte Liperi. Den vackra gamla be­

gravningsplatsen bredvid k yrkan be­

rä tta r om den gamla centrum sock­

nen och många gamla gårdar påm in­

ner om den forna, rom antiska herr- gårdskulturen.

I vår kom m un finnes 28 folksko­

lor. Särskilt åren efter kriget har elevantalet ökat kraftigt, vilket ock­

så förorsakat u tö k an d et av antalet skolor. Även den evakuerade befolk­

ningens bosättning förorsakade det­

Kommunaldirektör Aarne Inkinen över­

lämnar till kyrkoherde Tore östlund som minnesgåva till Orsa församling Liperi kommuns vapenvimpel.

I bakgrunden synes kommunalsekrete­

rare Pertti Hyttynen.

ta, ty efter kriget har socknens in­

vånarantal ökats med över 2 000 per­

soner. Liperi kom m uns om råde om­

fattar 5 hälsosyster- och 4 barnm or- skekretsar. Vi har bara 3 hälsosystrar och 3 barnm orskor och det råder alltså stor brist på dessa funktionä­

rer. Hälsovårdshus har kom m unen två och vi h ar planerat a tt bygga två nya. För byggning av nämnda hälsovårdshus, av vilka det ena är beläget i kyrk b y n och det andra i Viinijärvi bosättningsom råde, har vi fö r tio år sedan få tt m ycket stort bidrag från Sverige och fö r denna hjälp är vi alla m ycket tacksamma m o t våra vänner här i Sverige.

I kyrkbyn är kom m unalsjukhuset

Från vänster: Liperi manskörs ledare Toivo Laitinen, undervisningsrådet Brynolf Enwald, kontraktsprosten Axel Hambraeus samt fru Salme Liendeborg, som var tolk.

beläget. D et har 30 platser. Vi har två kom m unalläkare. Skoltandläkare- kretsar har vi även två, men endast skoltandläkare till den ena kretsen, ty det råder stor brist på tandläkare.

I Liperi kom m un finnes även kom ­ munalhem , i vilket det är 100 platser i olika avdelningar.

Då invånarna i kom m unen till största delen är föga inkom stbring­

ande vad skattem edel beträffar har kom m unala näm nder och tjänstem än ofta svåra ekonomiska problem att lösa fö r a tt skattepålagor ej ska bli överm åttan stora.

ö v e rh u v u d tag et kan m an säga, att det inte har hänt några större fö r­

ändringar i kom m unens ekonomi, ty man h ar p rö v at a tt fullgöra lagstad­

gade och andra plikter enligt för till­

fället dom inerande ekonomiska m öj­

ligheter, men dock på det sätt a tt vi har ku n n at fullborda alla absolut nödvändiga planer.

N u har jag tillfälle att fram föra Liperi kom m uns hälsning till alla Orsa-bor! Vår kom m un och dess in­

vånare önskar säga v årt uppriktigaste tack för all den storartade ekonom i­

ska hjälp, som vi Liperi-bor h ar få tt från Sverige och Orsa efter krigsåren.

Den hjälpen kom i rä tta n tid och dess m ottagare har i sitt hjärta väl­

signat dess givare, ty hjälpen har gått, kan jag säga, från hjärta till hjärta. I många fall har den varit oersättlig, synnerligen då, när fam il­

jefadern har fallit på slagfältet utan a tt komma hem och m odern blivit allena med många barn för att fo rt­

sätta a tt gå ensam sin tunga levnads­

stig.

Liperi kom m un är Orsa den stö r­

sta tack skyldig för allt och vi är därför glada a tt vi kan anse E r som våra vänner och fram för allt fö r det a tt vi h ar få tt tillfälle kom m a h it a tt hälsa på våra vänner och göra bekantskap m ed Er vackra tra k t och de vänliga m änniskor, som vi här på alla ställen träffat.

överlämnandet av Liperibornas gåva till Orsa församling. Från vänster: fruarna Inkeri Inkinen, Jenny Kuokkanen och A ili Laitinen.

Liperi manskör vid besöket i Skattunge kapell.

Jag har äran att också fram föra en hälsning från Liperis församling till Orsas församling och dess arbe­

tare och församlingsmedlemmar. På dagen hade jag ett tillfälle a tt lämna en minnesgåva åt Orsa kom m un och nu har jag äran att läm na en sådan minnesgåva åt Orsa församling. Den är vår kom m uns vapenvimpel. På denna syns ett rö tt kors på den blå b o ttn en och det betyder a tt Liperi har varit centrum socken i N o rra Karelen.

Sam tidigt som vi överläm nar den­

na vimpel vill vi också på detta sätt yppa, a tt Orsa är vår faddersocken, som givit oss så m ycket och att Orsa- bor är våra bästa vänner.”

H ä r följer även några glim tar från brevskörden efter resan. I brev av den 7.8.58 skriver Aarne Inkinen:

”Jag måste redan i början säga, att vi allihopa har fått de vackraste m in­

nen av vår resa. Jag har blivit om ­ bedd, a tt å alla resdeltagares vägnar fram föra v årt varmaste tack fö r vad vi fick uppleva under v å rt besök och ni kan vara säkra på, a tt vi evigt kom m er a tt minnas denna resa och våra vänner i Orsa. R edan avskeds­

stunden där fram för Församlings­

hem m et på fredagsmorgonen gav en vision av a tt mellan Orsa och Liperi hade knutits ännu djupare förbindel­

se som närm are för dessa två, från varandra så avlägsna, kom m uner, som har h aft och fortfarande har m ycket gemensamt. N ä r vi åkte med den eleganta bussen från Orsa var våra sinnen vemodiga. Länge tittade vi efter Orsa och var och en tänkte på de vackra dagarna vi tillbringade där.”

K om m unaldirektör Inkinens fru, Inkeri Inkinen, som är socialsekre­

terare i Liperi, skriver bl. a.: ”Ingen hade hoppats ens i sina djärvaste

dröm m ar, a tt vi skulle få röna så storartad vänlighet för vår del. Resan har fö r var och en varit en stor upp­

levelse och än i dag när två eller fle­

ra av våra 'resenärer’ m öter varan d ­ ra, så blir det tal om Orsa och rese- upplevelserna där, och vi har tän k t att bilda en svenskspråkig klubb. Vi har tä n k t a tt på svenska läsa ” Präs­

ten i U ddarbo”. (Den finska över­

sättningen, ”U ddarbon Pappi” , är redan flitigt läst i Liperi. ö v e rs ä t­

tarens anm.) K ronan på verket var aftonbönen i kyrkan. Kanhända att våra sångare aldrig mer får sjunga i ett så vackert och stäm ningsfullt tempel. O rgeln klingade så vackert och allting var så högtidligt. Vi kan ej annat än a tt säga ett enkelt tack för allt och önska, a tt vi även någon gång, fast under enklare om ständig­

heter, skulle kunna visa samma gäst­

vänlighet m ot Orsaborna. Jag tro r och hoppas, a tt våra vänskapsförbin­

delser kom m er a tt hålla, trots språk­

svårigheter och avstånd.”

Sammandrag och översättning:

Salme Liendeborg.

Under marknads­

dagarna utförsäljer vi

ett parti porslin till vrakpriser ! ! !

Försäljningen sker utanför min butik.

Passa på köp billigt!

Valters Livsmedel

Telefon 401 06

Nya stadgor

Från 1 juli i år har som bekant genom förts en väldig om organisation av v årt skolväsen.

I en artikel i skoltidningens förra num m er nämndes något om den nya skolledningen. Men då denna tidning kom ut, hade ännu inga stadgor och instruktioner kom m it. O ch de kom heller inte till 1 juli, då de skulle börja a tt gälla, utan först långt in i augusti månad.

D et är flera stadgor, som vi nu fått. Vi har först a tt näm na a 11- m ä n n a s k o l s t a d g a n (KK 387/

1958). Den gäller för alla skolor och innehåller bestämmelser om skol­

väsendets lokala ledning, om orga­

nisationsplan, om tillsättning av skol­

ledare och olika slags lärare samt skolläkare m. m.

Vidare har vi få tt en helt ny f o l k s k o l s t a d g a (K K 399/1958), en ändrad och n y try c k t 1 ä r o- v e r k s s t a d g a (KK 335/1958) och likaså en ändrad och n y try c k t y r- k e s k o l s s t a d g a (KK 341/1958).

H är finns ej utrym m e a tt utförligt referera de nya stadgornas innehåll.

Den stadga, som väl mest intresserar de flesta, torde vara folkskolstadgan.

U r den ska endast häm tas några exempel på nya bestämmelser.

Redan på första sidan observeras en nyhet. D et gamla begreppet

” k 1 a s s” har försvunnit. D et ska i stället heta å r s k u r s . O rd et klass finns fortfarande kvar. Men det ska nu ersätta det gamla ”läraravdel- ning” . I en B2-skola hade vi förra året en läraravdelning med fyra klas­

ser. D etta läsår finns endast en klass med fyra årskurser. N yheten har ingen praktisk betydelse, m en den torde åtm instone i början medföra en del begreppsförvirring.

A ntalet läsdagar har fö ru t varit fastställt till 214 och man har haft rä tt a tt ta så många lovdagar man ku n n at för läsdagarnas antal. N u är dels läsårets längd fastställd till 273 dagar, dels är antalet lovdagar fast­

ställt. A ntalet läsdagar kan därför bli något olika, t. ex. om 1 maj skulle infalla på en söndag.

Lektionernas längd har nu också ändrats i överensstämmelse med vad läroverken haft i många år. De två första lektionerna på m orgonen och efter m åltidsrasten ska vara 45 m i­

n uter sam t övriga lektioner 40 m inu­

ter. D et betyder i regel, a tt skolans

Klass 7 i K yrk b yn

Sittande fr. v.: Marie-Louise Andersson, Britt-M arie Björklund, Sally Christiansson, A nita Olsson, Ingalill Zetterlund, Janet W estlund, M ari­

anne Larsson.

Stående flickor fr. v.: K ristina Grå, Ragnhild Larsson, Eva A nders­

son, Inger Jågas, Evy Ångman, Laila Jansson, B ritt-Inger Hansson, Gunilla Knorring, Yvonne Martinsson.

Stående pojkar fr. v.: Anders Graned, Sven-Arne Johansson, G öran Berg, Arne Hedberg, Göran Spiris, Ingem ar Wassberg, Lars Gabriels, Stig Tinglöf, Lars-Erik Hansson. Lärare: Lars Axelsson.

Vi stämmer och reparerar

alla slags musikinstru­

ment snabbt och billigt.

Egen tillverkning av orglar Nya och begagnade pianon och orglar alltid på lager.

F:a Piano-Nisse

Orsa, tel. 406 94

3:e, 6:e och 7:e lektioner bli av­

kortade m ed 5 m inuter.

Elev kan fortfarande få lov från skolarbetet för enskilda angelägen­

heter, om han verkligen behöver det.

Men klassföreståndaren h ar nu ej rä tt a tt bevilja ledighet m er än högst sex dagar för läsår och högst tre dagar i följd. Enligt tidigare bestämmelser kunde ett barn få lov upp till tio dagar på ett år.

H .H .

H ö ST NYTT

Vi går mot kyligare dagar och barnen be­

höver varmare kläder.

Hos B arn gard ero­

b en finner Ni de nya modellerna i dufflar för gossar och flickor.

Garderoben

Orsa, tel. 402 19

Behöver vi en kommunal musikledare i Orsa?

U n d er de sista tio å re n h a r d e t h ä n t m y ck et p å m u s ik u n d erv isn in g en s o m ­ rå d e i v å r t lan d . M an h a r kom m it u n d e rfu n d m ed a tt u n d e rv isn in g i in ­ stru m e n ta lm u sik ä r en sak, som in te b a ra b ö r kom m a e tt få ta l s. k. m u s ik ­ beg åv n in g ar till del. N ej, d en b ö r n å a lla b arn , som h a r lu s t o ch f ö r u ts ä tt­

n in g ar a tt m usicera, och d e t ä r m ånga det. Som e tt r e s u lta t a v d e tta re s o ­ n em ang h a r d e t v ä x t u p p k o m m u n a l- u n d e rs tö d d a m u sik sk o lo r i de allra flesta k o m m u n er, äv en i O rsa. V e rk ­ sam h eten h a r i a llm än h et b ö rja t i blygsam o m fattn in g och o rte rn a s egna lä r a rk ra f te r h a r k u n n a t ta s i an sp råk fö r d en g ru n d läg g an d e u n d e rv isn in ­ gen. M en alltefterso m a n ta le t u n g a m u s ik a n te r ökat, h a r också fo r d rin ­ g a rn a p å lä r a rn a stigit, och så h a r det g å tt så lån g t, a tt m a n k u n n a t h e ltid s - an stä lla folk, som o m b esö rjt d en n a friv illig a m u sik u n d erv isn in g . I de fle s­

ta fall h a r m a n sålu n d a a n stä llt s. k.

k o m m u n ala m u sik led are, v ilk a h a r till u p p g ift dels a tt fö restå m u sik sk o ­ lorna, dels a tt v a ra le d a re fö r b y g d e r­

n as m usikliv. I D a la rn a fin n s d e t väl e tt fe m to n ta l d y lik a le d are, och v a rje å r u tö k a s sk a ra n . R e su lta te n lå te r in te v ä n ta p å sig. I m ån g a tra k te r, d ä r m u sik liv e t p ra k tis k t ta g e t v a rit dött, b lo m stra r d e t n u frisk t.

H u r ä r d e t då i O rsa? Ä r in te vi också m ogna a tt an ställa en m u s i­

ker, som k a n ta h a n d om v å r u n g ­ dom ? D et h a r h ö jts m ån g a rö s te r för d en saken. V å r m u sik k o m m itté h a r fö retag it en u tre d n in g om b e h o v et av en m u sik led are, och h ä r sk a redogöras för n å g ra sy n p u n k te r, som d en n a u t ­ red n in g k o m m it fra m till.

F ö r d e t fö rs ta k a n n o te ra s a tt m u ­ sik u n d erv isn in g en i O rsa k o m m u n ala m usikskola om besörj es av in tre s s e ra ­ de p e rso n e r som ö v ertid sarb ete. I den fö rb e re d a n d e k u rs e n u n d e rv isa r o ftast b arn e n s k la s slä ra re och i in s tru m e n ­ ta lk u rs e n in te m in d re ä n 11 o lik a l ä ­ rare, d ä ra v n å g ra som »lånas» från a n n a t håll. A n ta le t elev e r h a r stigit

v a rje å r och ä r n u u p p e i o m k rin g 300.

H ä ra v k a n v* förstå, a tt d e t e n b a rt i sjä lv a u n d erv isn in g e n fin n s fu ll sy s­

selsättn in g fö r en h e ltid sa n stä lld p e r ­ son. Ja , u tre d n in g e n h a r visat, a tt d e t t. o. m . b lir åtskilliga le k tio n stim m a r över, lek tio n er, som de n u v a ra n d e m u ­ sik lä ra rn a k a n h ålla. M en också o rg a ­ n isatio n och ad m in istratio n ta r k ra ft och tid i an sp råk . H ä r ä r en a n n an av m u sik le d a rn a s u p p g ifter.

S å å te r s tå r y tte rlig a re e n sak, som h ittills få tt en alltfö r u n d an sk y m d p lats i v å r m usikskola. D e t ä r sam ­ spelet. A tt spela tillsam m an s i sm å och sto ra g ru p p e r och o rk e s tra r ä r roligt, och d e t ger m en in g å t fö r v ä r­

v ade fä rd ig h eter. P å g ru n d av sch e­

m a te k n isk a sk äl och b rista n d e tid h a r sam sp elet in te alls k u n n a t fö re k o m ­ m a i ö n sk v ärd u ts trä c k n in g och m å n ­ ga d u k tig a elev e r ty v ä r r f å tt n ö ja sig m ed a tt spela solo. E n h e ltid sa n stä lld m u s ik lä ra re h a r stö rre m ö jlig h e te r a tt anpassa sina le k tio n stid e r så a tt h an k a n ägna sig å t a tt le d a sam spels- övningar. H an k a n också t a h a n d om de un g d o m ar, som s lu ta t i m u sik sk o ­ la n genom a tt led a en u n g d o m so rk es­

te r. D en n a o rk e ste r sk u lle liksom v a ra »kro n an p å verket», e tt m ål m o t

v ilk e t in stru m e n ta lu n d e rv isn in g e n strä v a r. U ppgiften a tt le d a b a rn och ungdom i e tt ro lig t och g iv an d e sam ­ spel ä r betydelsefull.

U tre d n in g e n h a r som synes kom m it till dels a tt en h e ltid s a n stä lld m u s ik lä ­ r a r e e lle r -le d a re k a n b e re d a s fu ll sys­

selsättn in g i Orsa, dels a tt d e t fa k tisk t föreligger e tt behov av e n sådan. V ore d e t in te p å sin p lats a tt v i n ä sta sp el­

å r fira d e m u sikskolans tio å rsju b ile u m genom a tt an ställa en k o m m u n a l m u ­

sik led are ? P.J.

V ä g e n fill körkortet

h ä s t g e n o m

Nymans Bilskola

Tel. 406 85, Orsa Teori tisdagar och torsdagar kl 19

Lokal: brobergs Affär, 1 tr.

G å v a från Lip eri

A llting lyste den vackra försom ­ mardagen, då Orsa hade besök av sina finska vänner från Liperi. Solen lyste, så a tt man rentav måste dra för gardinerna i församlingshemmet, där gäster och värdar var bänkade.

F olkdräkterna lyste, både de finska och de svenska. Sångarnas ansikten lyste av sångarglädje. O ch undervis­

ningsrådet Enwald, som talade sven­

ska, lyste av all den tacksam het han gav u ttry c k för.

Men allra varm ast lyste de finska vännernas ansikten, när de delade u t sina gåvor, sina om sorgsfullt u ttä n k ­ ta och vackert u tförda presenter.

Man förstod, att detta a tt kunna ge var glädjerikare än a tt behöva ta emot. Man rördes och skämdes på samma gång.

Bland de många gåvorna var o ck­

så en till Orsas lärare, e tt litet stan­

dar a tt ha på bordet vid lärarm öten.

D et kom m er a tt stå där som en häls­

ning från våra lärarkam rater i Li­

peri och påm inna oss om vad vi har gemensamt: arbetet för barnen och fram tiden, hoppet som lever tro ts

allt. E.G.

Frysboxar

340 1. Kr. 1.660:-

Wikners Eftr.

HOLEN Tel. 440 02

Erik och Anders på väg till Puebla.

Intervju med

Erik Zetterberg

Jag har varit och p ra ta t m ed Erik Zetterberg, som går i högsta klassen i samrealskolan. H an ser väldigt b ru n ­

bränd ut, och det är inget a tt undra på, fö r han har nyss kom m it hem från en m ärklig flygresa till det soli­

ga Mexiko. H an åkte från Orsa den 5 juni och kom hem igen i slutet av augusti.

— V arför jag gjorde en så lång semesterresa? Jo, jag var egentligen bara ressällskap åt Anders Gustavs­

son. H an, som bodde hos oss hela förra läsåret. H an skulle resa ”hem ” till Mexiko och hälsa på sina föräld­

rar under som m arlovet, och då fick jag följa med. Så vi var två, som hela tiden följdes åt.

— Vi flög Brom m a—N ew Y ork med en DC-6:a. Jag blev rik tig t rädd, när Anders sa, att han ville sitta bak­

om elden, m en snart förstod jag, att det var m otorerna han ville se. Efter en härlig flygtur landade vi på Long Island u tanför N ew Y ork, där vi skulle stanna i tre dagar. Vår värdin­

na under den tiden var en bekant till A nders’ föräldrar.

På m in fråga vad det m est intres­

santa i världsstaden var, berättade E rik inte utan en viss stolthet i blic­

ken om de höga skyskraporna, som större delen av dagen lägger inner­

staden nästan helt i skugga, om FN- skyskrapan, om Broadway och om Frihetsgudinnan, som i sitt huvud rym m er 40 personer.

Men större äventyr väntade. Flyg­

resan till Mexiko tog nästan lika lång tid, som den föregående. Avstånden i A m erika är större än man tro r.

— B erätta nu vidare om din resa, Erik!

— Flygplanet gick ganska högt, men jag kunde i alla fall se, a tt Mexi­

ko är e tt högland med stora, steniga, nästan ökenartade vidder, h är och var av brutna av grupper av jätte­

kaktusar. Planet fick stiga ganska

En luftig spårvägstur i Vera Cruz.

högt fö r a tt kom m a upp till huvud­

staden, Mexiko City. Den ligger nämligen på samma höjd som Kebne­

kajse. Vid flygplatsen välkom nade Anders’ föräldrar. Vi åkte bil till deras flotta villa i stadens utkanter, och vi inhystes i e tt rum på övre våningen.

D et tog några dagar, innan jag gjort mig rik tig t hem m astadd på platsen. A llt var ju så ovant. Maten var enligt m in smak alldeles för kryddad o. s. v. En m orgon vaknade jag med en ödla i sängen. Men till slut trivdes jag rik tig t bra. Mexika­

narna var väldigt vänliga, och det var rik tig t synd, a tt jag inte kunde prata spanska.

— De stora upplevelserna i Mexi­

ko var dock utfärderna, som vi gjor­

de, säger Erik. Den längsta gjorde vi till Acapulco på Mexikos västkust.

Den staden brukar kallas för m iljo­

närernas tum m elplats på grund av rikedom en på lyxhotell. I Acapulco var vi en vecka, och vi bodde i en liten stuga, som kostade 80 k ronor per dag a tt hyra. Längs Mexikos kuster är det ren t tro p isk t klim at med palm er och bananträd och små djungler. En n a tt var det 45 grader (Celsius) varm t i sovrum m et, och då förstår man, varför sängarna endast var bäddade med lakan.

— Badade du ofta där? Du är ju duktig simmare.

— Ja, nog badade jag, men det gick inte lika lugnt till som i en

Klarinetter M Blockflöjt

Tonetter, munspel Levins gitarrer Tillbehör av alla slag Reparationer ombesörjes

Musik & Hemslöjd

— G. Klockar — Tel. 403 20

Torgdag i mexikansk by.

svensk insjö, precis. De stora dyning­

arna var alltid besvärliga, och om man inte passade sig, kunde man bli rik tig t omskakad av dem. Jag tyckte det var riktigt jobbigt att bada. Far­

ligast var em ellertid hajarna. D et fanns särskilda badvakter, som såg till, att badgästerna inte kom för långt u t eller åt sidan, där hajfaran var störst. V attn et var ungefär 27 grader varm t.

— På hemresan fick vi se något intressant. Vi for genom ett jätte­

sto rt område m ed pyram ider och gravkam m are, som atzekerna byggt för många hundra år sedan. De mås­

te ha varit verkligt duktiga bygg­

mästare. Vi började k lättra uppför en av pyram iderna, m en den v ar så hög, a tt jag inte orkade ända upp.

— Fler utflykter? Ja, en annan vecka tillbringade vi i Vera Cruz, som ligger vid M exikanska Golfen 40 mil från Mexiko City. D är fick vi se fiskare fånga stora, stora havs- sköldpaddor. Själva var vi m ed om att fånga tonfisk.

Sedan berättar E rik om sin resa hem till Sverige. Även på hem färden mellanlandade de i N ew Y ork. Den här gången fick de åka ru n t och titta på staden i en Cadillac, k ö rd av en privatchaufför. De var även och handlade i världens största varuhus.

På Bromma flygplats väntade Eriks mamma och syster och några skol­

kam rater och sedan slutade det stora äventyret med en bilresa hem till Orsa.

I Eriks rum finns flera vackra reseminnen, som han tagit m ed sig.

N ågra vackra tavlor, en kniv och ansikten, utskurna u r kokosnötter, hänger på väggen. På skrivbordet ser jag en nationalklädd docka och ett handgjort askfat av silver. H ans m or­

far har fått en m ycket vackert ar­

betad läderportfölj. O. s. v.

— Ja, nog h ar jag varit m ed om väldigt m ycket, och jag skulle abso­

lu t inte vilja ha resan ogjord, slutar Erik, m en nog är det bäst hemma

ändå.

G.J.

Min utlandsvistelse

D en 29 ju n i fö rra som m aren tade

»Svecia» u t f r å n p ire n i G öteborg. D et v a r en fö rv ä n ta n sfu ll flicka, som stod om bord och v in k a d e adjö. R esan över gick s m ä rtf ritt och vi a n lä n d e till T ilb u ry — L ondons h a m n s ta d — t i ­ d ig t p å m o rg o n en d en 31 ju n i. E fte r p assk o n tro ll och tu llv isite rin g steg vi på e tt b åttåg , som förde oss p assag e­

ra r e in till L ondon. J ä rn v ä g e n v a r k a n ta d m ed lå n g a r a d e r hus, allihop m ed lik a d a n t u tseen d e. R en tv ä tt (som var sm utsig) h än g d e p å stre c k e n b åde hö g t och låg t. M ånga h a d e n äm lig en tv ä tts tre c k e n p å en flag g stån g slik n an - de ställn in g och hissade således u pp tv ä tte n i lu fte n . D essa k v a rte r, fick ja g se n a re v eta, v a r m e r e lle r m in d re slum . Ä n d å ty c k te s alla fa m ilje r v a ra äg a re till T. V.

E fte r u n g e fä r e n tim m es resa, a n ­ län d e ja g till L ondon. J a g tillb rin g a ­ de tre d a g a r d är. M itt in try c k a v L o n ­ do n v a r nog in te d e t a llra b ästa. M an

b ehöver nog lä n g re tid p å sig fö r a tt rik tig t få se alltin g och lä ra sig h itta.

J a g tillb rin g a d e m in a tr e d a g a r m ed a tt gå o m k rin g och se de p la ts e r m an så ofta h ö r ta la s om: T ow er B ridge, B u ckingham P alace, St. P a u ls C a th e - dral, W estm in ster A bbey, P iccadilly m. m.

T re d je d ag en läm n ad e ja g L ondon och fo rtsa tte u p p till E d in b u rg h i S k o ttlan d . J a g re s te m ed tåg, h e la t i ­ den genom e tt k a lt lan d sk a p u ta n skog, m en m y c k e t k u p e ra t.

M itt fö rsta in try c k a v E d in b u rg h var, a tt sta d e n såg re n och sv al u t, m o tsatsen till L ondon, som v a r s m u t­

sig och h et. D e t visade sig se n a re a tt ja g h ad e rä tt. E d in b u rg h ä r v erk lig en både v a c k e r och ren!

G enom h e la stad en fr å n ö ster till v ä ste r s trä c k e r sig a ffärsg atan P r i n - cess S treet. M en d en ä r in te som v å ra affärsgator, m ed affä re r p å b å d a si­

d orna, u ta n e n sida av g a ta n ä r a ffä rs­

sid an och a n d ra sidan b e s tå r a v en lå n g s trä c k t p a rk . N ä r m a n g å tt u n g e ­ f ä r h a lv a g atan , s tå r m a n m ittem o t e n sto r klippa, som re s e r sig u p p u r p ark en . D et ä r m assiv t b e rg o ch på to p p en lig g er stad en s b erö m d a slott.

M en d e t ä r in te b a ra slo ttet, som ä r s e v ä rt i p a rk e n . 200 m. ö ster om d etta s tå r S k o tsk a m o n u m en tet. M an f å r gå ö v er 700 tra p p ste g fö r a tt kom m a än d a u p p i to p p en p å to rn et, m e n u ts ik te n d ä rifrå n ä r så fascin eran d e, a tt d en ä r m ödan v ärd . S å fin n s d e t n a tu rlig tv is m useer, k o n s th a lla r och a n d ra s e v ä rd ­ h e te r i E d in b u rg h . M ed b u ss k a n m an

å k a u t till T he F o rth -B rid g e . D en ä r h e lt h an d g jo rd , h u r k o n stig t d e t än låter. V a rje b u lt ä r d its a tt fö r hand.

U n d er m in vistelse i E d in b u rg h b o d ­ de ja g hos e n m y ck et r a r fam ilj. De h ad e fy ra p o jk a r i å ld e rn 1—12 år, av v ilk a de tr e äld sta gick i skolan. A lla elev e r i p riv a ta skolor a n v ä n d e r sk o l­

uniform . V a rje skola h a r sin a speciel­

la fä rg e r. S koldiciplinen ä r m y ck et h å rd . S larv as d e t m e d u n ifo rm en , t i ­ d en eller b öckerna, b lir m a n ra p p o r­

te r a d till »the prefect». D e ä r o rd ­ ningsm än, som ä r u ts e d d a b la n d e le ­ v e rn a av re k to rn , fö r a tt h å lla o rd ­ nin g i sk o lan och »straffa». S tra ffe t ä r s. k. »lines», d. v. s. s k riv a e n och sam m a v e rs ra d olika m å n g a gånger, b eroende p å fö rseelsens a rt. S traffad b lir m an också om m a n u p p fö r sig illa. E le v e r i sk o lu n ifo rm ä r f ö r b ju d ­ n a a tt ä ta v a re sig glass, sn a sk eller f r u k t p å gatan . D e tta ä r e tt förbud, v ilk e t m an ogärna, k a n sk e aldrig, b r y ­ t e r m ot.

I v a rje lä ro ru m h ä n g e r en s. k.

»strap», d. v. s. en lä d e rre m , som lä r a re n ofta a n v ä n d e r fö r a tt u p p r ä tt­

h ålla o rd n in g e n i klassen.

I s lu te t av ju li fick ja g tillfä lle a tt följa fa m ilje n Je ffre y (som ja g bodde hos) p å p o jk a rn a s sk o lav slu tn in g . D är u n d e rh ö ll ele v e rn a — a lla k lä d d a i v ita b y x o r — m ed sång och m u sik, och re k to rn d elad e u t p rem ier.

F a m ilje n J e ffre y b odde i e tt tr e v å - n in g sh u s m ed tio ru m . U n d e r de k a l­

laste v in te rm å n a d e rn a eld ad e de i v a r ­ d ag sru m m et, m a tsa le n och k ö k et, a llt­

så i tre ru m . D e övriga s ju v a r is­

kalla. J a g h a d e m itt ru m p å tr e d je v å ­ ningen, och d e t g år in te a tt fö reställa sig, h u r k a llt d ä r v ar. D e n en d a v ä r ­ m e ja g h a d e v a r e tt v ä rm e k ru s, fy llt m ed k o k a n d e v a tten , v ilk e t m a n lade i sängen. D et ä r in te s v å r t a tt fö rstå h u r m y c k e t v ärm e d en u tg av , eller h u r? M en ja g överlevde! M rs Je ffre y k o n tro lle ra d e ofta, a tt ja g sov m ed öp­

p e t fö n ster. »Än h a r in g e n d ö tt av frisk luft», v a r h en n es p aro ll. F a m il­

je n k a llad e m ig fö r »drivhusplanta».

M an å t v anligtvis fy ra g å n g e r om dagen. Te, n a tu rlig tv is m ed m jölk, d ra c k m a n n ä sta n h e la d ag arn a.

N ö jesliv et v a r o rd n a t p å e tt h e lt a n ­ n a t vis i S k o ttla n d ä n h ä r i S verige. I S k o ttla n d d a n s a r m a n p å fre d a g e n i stä lle t fö r p å lördagen, som vi. M an k a n n a tu rlig tv is d an sa p å lördagen också, m en d a n se rn a s lu ta r då kl.

1/2 12. D e rä k n a r m ed a tt söndagen b ö rja r kl. 12 p å lö rd ag n a tt, och de h å lle r m y c k e t strä n g t p å söndagens helgd. V a rje d an stillställn in g av slu tas

Har Ni sett de nya

Mästersöm- Kapporna ?

Ni bör se de m nu hos

När det gäller

hårets vård

anlita

Liljas D am frisering

Tel. 403 06

Specerihandla hos oss!

Goda varor God betjäning

Lundblads Eftr.

Orsa, tel. 402 25

D en k ulna h ö sten

blir strax lite trevligare med en snygg klänning och piffig hatt från

K. J. Dahls Eftr.

Telefon 401 91

m e d n atio n alsån g en . S å av slu tas o c k ­ så alla te a t r a r och b io g ra fe r. P å sö n ­ d ag en ä r alltin g stän g t. In g a biografer, te a tr a r e lle r a n d ra n ö jen , ä r öppna.

Så d e t b lir e n fu llstä n d ig vila.

M ånga b e k a n ta h a r frå g a t m ig om ja g tä n k e r re sa tillb ak a. M itt svar b lir, a tt ja g in te sk u lle h a n å g o t em ot a tt re s a d it p å sem ester, m e n in te vill ja g b o sätta m ig d ä r h e lle r. T y det fin n s in g e t la n d som Sverige!

Mona Karlsson.

Motor-

SÅGAR

Stihl och Mc Culloch

Reservdelar Service

Orsa Cykel & Sport

Sven Olén — Tel. 402 81

Höstnyheter i skor

inkomna i stor sortering . . . Aktiebolaget

Orsa Skomagasin

Orsa, tel. 400 37

k va litet! varje söm

BONN

POPLINELEGANS FOR HERRARNA

BONN är namnet på en av hös­

tens elegantare poplinrockar. Den är 2-radig och har sidenfoder samt lösknäppbart termoquiltfoder. — 130NN är försedd med bälte samt dubbelt ok på rygg o. framstycken.

Prova u t Er egen B O N N i dag!

Pris 1 6 3 :- kr.

I tS I. T U U

HERREKIPERING • HERRKONFEKTION

Ett björnmöte

D et var en varm , solig dag. Björn, Bertil och jag stod vid affären och visste inte, vad vi skulle göra.

Då kom K urt, som är ifrån H o rn ­ berga, och talade om, a tt han sett eli björnhona m ed unge på H o rn - bergavägen. ”Ska vi åka dit?” fråga­

de Bertil oss andra. ” D et kan vi väl göra” , svarade vi och hoppade på cyklarna.

N är vi kom fram , fanns det ingen björn på vägen. Vi stannade och klev av cyklarna. Sedan gick vi om kring och tittade efter spår.

”Kom hit får ni se!” skrek Bertil.

Alla sprang dit och tittade. D är var mossan nertram pad, och det syntes stora spår, som ledde upp m ot sko­

gen. Vi tog cyklarna och åkte efter en skogsväg ett stycke. Snart kom vi på spåren igen och följde dem. Men nu blev det så många spår, så vi viss­

te inte, vilket vi skulle följa. ”N u vänder vi” , sa jag. ”Nej, vi går litet längre, för då kom m er vi till en skogsväg”, sa Björn.

N ä r vi kom fram på vägen, b ö r­

jade vi gå tillbaka m o t cyklarna. Då vi hade gått om kring hundra meter, hörde jag h u r det knakade till i sko­

gen fram för oss.

”N u får du gå först, för jag vågar inte” , sa jag åt Björn, och då vi hade kom m it tio m eter till, tvärstannade han.

M itt i vägen fram för oss stod björnhonan och kastade med huvu­

det!

Vi vände, och sprang så fo rt vi kunde tillbaka. N ä r vi stannade, såg vi h u r björnen lufsade b o rt mellan träden.

E fter en stund vågade vi gå ner till cyklarna igen, och nu blev det fa rt hemåt.

ALLAN H A N SSO N , Klass 7

N ä r v i s i t t a

i v å r b ä n k . . .

Min katt

Jag skulle få en liten k a tt av en tant. Jag gick och väntade och vän­

tade, tills han skulle bli 9 veckor.

Den katten skulle heta Mickus. Ä n t­

ligen kom den dagen. O, vad jag blev glad! Dagarna gick. Mickus fick lig­

ga hos mig i sängen. H an låg och bet mej i tårna och mådde. Men sen blev jag arg på honom och gav ho­

nom en dask i ändan. Då blev han snäll igen. Snart somnade vi båda två. Sen kom m or och tog katten.

Då vaknade jag och sa, a tt hon skul­

le ge mig lite vatten. Jag somnade snart igen.

KRISTINA JO H A N SE N , Klass 4

När vi gick vilse

En gång i som m ar gick jag, Jan och Vanja u t i skogen vid Rosen­

torp. D et var tidigt på morgonen.

Solen hade nyss kom m it upp, och fåglarna kvittrade. D et var skönt att vara ute. Vi går till Kvarnberg, sa vi.

Då vi kom u t i skogen, hörde vi nå­

got som gick efter oss. Jag blev så rädd, a tt jag tog ett steg tillbaka.

D et är bara katten, ropade Jan. Vi fortsatte sedan. E fter en stund vände sig Vanja om. H o n var alldeles vit i ansiktet. D et var alldeles färska björnspår. Vi tittad e allesammans.

Spåren var stora och runda med m ärken efter fem klor. Jag och Van­

ja ville gå hem. Ja gör det då, sa Jan.

Men var var stigen? D et fanns ju ingen stig.

Vi visste inte v a rt vi skulle gå.

En lång stund irrade vi om kring. Då såg vi stigen och följde den hemåt.

Mamma hade inte varit orolig för oss. H on hade tro tt, a tt vi hade va­

rit hos Vanja.

A N ICK A ANDERSSON, Klass 3

När Ralph (Rulle) geten och jag gick hem

D et hade varit meningen från fö r­

sta början a tt m or, Bi, ”R ulle” och jag och korna skulle gå hem från Fjäsko. Men en dag hände det man m inst anade. En ko b rö t sig i klöven, så hon haltade. Så nu kunde inte vi gå hem, för kon såg inte u t a tt bli helt bra.

Så fö rflö t vecka efter vecka, och till slut var det bara fyra dar kvar på som m arlovet. Vi skulle åka hem på torsdag. Då kom vi på en idé, vi ungar. Vi sa så här: Snälla far och m or, kan inte vi och geten få gå hem själva. Först trodde m or och far, att vi skämtade, men snart förstod de, a tt vi m enade allvar.

Slutligen fick vi tillåtelse a tt gå gamla vägen hem. N u är det bara en dag kvar. Vi leker kurragöm m a. Én står, alla är gömda. N u börjar han leta, går in på ett ställe. Då springer jag och Bi fram från var sitt ställe.

Bi skriker plötsligt ”A jl” , m en jag springer och dunkar mig. Sen frå­

gar jag, vad som hänt. Jag stukade mig, sade Bi.

D et var r ä tt allvarligt fö r hon gick och haltade, när vi sedan gick därifrån. N ästa m orgon vaknade vi klockan 7. Bi kunde inte stödja rik ­ tigt på benet, så hon fick åka bil hem. ” Rulle” , jag och geten K itty startade klockan 9. Vi gick den gam­

la ”mesavägen” neråt. Efter en stund m ötte vi en farbror med en valp. Vi sade ”godm orgon” och han besva­

rade vår hälsning. Valpen gick m ot geten, så stursk och m orrade. Geten blev ej något rädd, utan hon öppna­

de m unnen och sade ”Bäähähä” . Men då blev valpen så rädd, a tt han sprang till ” husse” med svansen m el­

lan benen. Sen gömde sig valpen i det höga gräset och gnydde fö r­

skräckt.

Så fortsatte vi vår färd. N ä r vi kom m it ner till Fenningån, började vägen gå u p p åt och uppåt. Då vi n å tt högsta höjden var klockan tio. Vi åt lite m at. Sen gick vi vidare. Vägen var inte långtråkig. Så småningom kom vi till en sjö. D är åt vi. Prästens sten är en stor sten, där prästen skul­

le hålla predikan för kölfolket, när han skulle upp till fäbodarna för diverse saker. Stenen ligger m itt i skogen. E fter några tim m ar var vi vid en fäbod, som heter Djurberga.

Den ligger ungefär 7 kilom eter från predikostenen. Vi gick förbi fäboden och stannade inte och åt förrän en bit nedanför, närm are bestäm t vid

T eckn in g

: Vid badstranden av Ingegerd Ax, klass 7

T eckn in g

: Campingliv av

Gudrun Norman, klass 7

En skoledag i Norge En dag begynte jeg klokken åtte i skolen. Og jeg var våken klokken sju. E tterp å gikk jeg opp å kledde på meg. N å r jeg hadde kledd på meg gikk jag å spiste. Så gjorde jeg i stand ranslen m in å etter på gikk jeg til skolen. N år jeg kom d it var klokken k v art på åtte. Og nå sitter vi i klasse- rom m et. I förm inutet lekte vi og hadde det m orro. N oen slåss og noen andre hoppa paradis og tauv.

O m ti m inuter ringte det inn.

Mange var så bråkete at fröken m åt­

te sende dem u t på gängen. D et var 25 jenter i klassen m in og ingen gut- ter.

Vi hadde en fröken, som hette Anne-Lise Moe. Jeg h ar g ått i en skole som heter Gamlebyen skole i Oslo. Og nå går jeg i Digebergets skola i Orsa.

K A R IN MIDSEM, Klass 5

”jättens fo t” . På en sto r klipphäll finns det e tt avtryck av en jättefot.

Sen fortsatte vi efter en ny långsam väg. Till slut kom vi till Ängsvägen.

Den gick vi, tills vi kom till Freds- ham m ar.

Då var klockan halv fem. N ä r vi kom till sågen, så kom far med bil fö r a tt skjutsa oss hem. Men vi tac­

kade nej, fö r vi ville gå hela vägen.

N ä r klockan var 17.15 hade vi kom ­ m it hem. Då var vi r ä tt trö tta.

PETER D IFFN ER , Klass 6

Har Ni sett de nya

FOUGETT- Kapporna ?

N i b ö r se dem nu hos

Hans Peterson

Studebaker Peugeot

Älvgatan 62

Mora, tel. 1 00 0 0

att ta emot n ä r naturen g e r ...

O M G Å E N D E T a v a r a p å a l l t ! F r / s L E V E R A N S n e r d e t i P H IL C O fr y s - 6 m o d e lle r — s k å p e '. f r y s b o x . V i l t , f r . 240 I o . u p p å t g r ö n s a k e r , f r u k t och

PHILCO

ä r e tt le d a n d e a m e r ik a n s k t f ö r e t a q , so m u n d e r 20 ä r t i l i v e r k a t ö v a r 10 m il- j jo n e r k y l- och f r y s e n h e t e r .

V ä l j E r P h ilc o ho s

AB Erlandssons Elektriska

Orsa, tel. 412 55, 407 19

Har Ni

sm akat vår god a

FALUKORV?

Broberg Or sa AB

Tel. 405 45, 40Ö48

Allt

för MODERN HÅRVÅRD

Nya

D A M F R I S E R I N G E N

Tel. 404 53

Ett fabriksparti

PORSLIN och KRISTALL

säljes billigt under marknads­

dagarna. Se skyltfönstren!

L in d s t r ö m s B osättning

Orsa, tel. 407 61

Kom in och se de nya

Fladdermusfåtöljerna

sigti. Sigvard Bernadotte

Möbeltjänst, Orsa

Barkgatan 3, tel. 410 35

Promenadskor

med cellgummisulor

Stor sortering!

S egers Skoaffär Eftr.

Tel. 402 32

Semestern

I år h ar vi v a rit på semester i södra Norge.

D et började med a tt jag fick mäss­

ling, så vi kunde inte åka i tid. N är vi äntligen kom iväg så åkte vi först i de södra fjälltrakterna. D är var det m ycket vackert, och så hade vi

För

älgjakten

finner Ni den största sorteringen av vapen och ammunition och övrig utrustning hos

Järnbirger AB

Vår nya

h ö stk o llek tio n i

TAPETER

nu inkommen. Ett rikligt urval av moderna, tvätlbara och prisbilliga limfärgs- tapeter.

Ett parti stuvar

från 50 öre rullen.

Orsa Färghandel

Tel. 403 40 - 405 41

till på köpet m ycket vackert väder.

I N orge är det ju högertrafik. Långa sträckor hade vägen på ena sidan en bergvägg och på andra en brant, som stupade nästan ra k t ner. En gång åkte vi förbi e tt vägm ärke, där det stod: ” H oll godt til höire!” Vi höll

”godt til höire”, och just där var branten på högra sidan.

Vi åkte till R jukan och hälsade på M arit, en kam rat till mig, som jag träffade i Lysekil förra året. D är­

ifrån åkte vi genom hela Setesdalen.

N ä r vi kom ner till kusten, tänkte vi, att vi skulle ligga där några da­

gar och vila oss. N är vi kom dit, var det strålande väder. Första natten var det varm t och skönt och likaså den efterföljande dagen. Men den andra n atten vi låg där, var det inte fu llt så fin t väder. D et kom ett väl­

digt åskväder, m en det gick fort över. Vi somnade om igen, men så vände åskvädret, och denna gång var det kraftigare. Alla på Stavärns tältplats var vakna. Jag sov, men mamma och pappa väckte mig, så jag fick gå u t i bilen och sova där, för inne i tältet kunde vi inte vara.

D är var det ”högvatten” . Mamma och pappa höll på a tt packa ihop, så de hade göra.

Så lämnade vi Stavärns tältplats.

N ä r vi kom till Arendal, tog vi fär­

jan över en liten havsvik. Sedan fo rt­

satte vi efter kusten till Oslo. N är vi kom dit, gick vi in i Frogne- parken.

D ärifrån åkte vi till Kongsvinger och därpå till farm or, som bor i Seterbakken. E fter a tt ha ö v ernattat hos en syster till pappa, åkte vi raka vägen hem.

A N ITA BREDESEN, klass 6

Bilägare !

Nu är tiden äter inne att hörja höstutrusta Eder bil.

Höstens verkliga pangsak är

LC -m otorvärm are

till det verkligt låga priset kr 57:— med 2 års garanti samt evighet=säkring.

Ring och beställ tid för mon­

tering innan kylan kommer på allvar.

Biltjänst

— Uno Carlsson Telefoner 401 56 och 404 90 T

eckn in g

: Vid hållplatsen av

Jan Olov Ekman, klass 5

Igelkottarna

N är m in pappa slog då låg det e tt bo på åkern. D et var 8 små igel­

k o ttar. Sen tog vi två av igelkottar­

na. Vi gav dom m at i nappflaskan.

Dom såg så roliga ut. Sen n är dom blev större då drack dom i glas. N ä r vi gav dom bulla då kom ekorren och tog det för dom. Och sen gick de b o rt på dagarna och kom hem på kvällen. Vi gjorde en låda som dom låg och sov i. D I gick det att klappa dom. Ibland fräste de. N är m in m amma kom från lagården, då kom dom och ville ha mjölk. På dagarna var de i hundkojan och sen sprang de bort.

IN G R ID WIK, Klass 2 Det stora äventyret D et var en gång en sjörövare, som hette Silvernäve. D et var en riktig rövare. H an åt silver till middag.

En dag, när han var ute och åkte, så kom det e tt skepp. D l fick han bråttom . N u gällde det a tt hinna dit och råna det. H an hissade segel för fullt och — där var han fram m e. H an rånade dem och tog allt vad de hade och sedan seglade han hem och var nöjd över allt guld och silver och bly som han kom m it över. Deras skepp lät han vara kvar där, m en själv åkte han iväg och rövade en skatt, som låg några mil längre bort. Den var stor och bestod av silver och guld. D et h ä r ska bli n åt fö r mig sa han och seglade iväg m ed sina skatter.

N ä r han hade seglat ett tag till, m ötte han e tt skepp. D et där var nåt fö r mig, tänkte han och åkte d it och överföll det och tog vad han

Höstmörkret har kommit och fotosäsongen står för dörren . . .

Välkommen in och se vad vi har att erbjuda i

Blixtaggregat och Blixtutlösare Projektorer

^ Förstoringsapparater och övrig mörker­

utrustning.

TE G MANS Foto

Orsa, tel. 400 93

Anna-Lena Säbben, klass 5.

kunde kom m a över. D et enda han såg på det skeppet var en råtta, som hade åkt iväg med skeppet. H an blev arg och åkte hem m ed sina skatter.

N är han kom hem la han sig.

JA N -E R IK GRÅ, Klass 5

Damstrumpor

— nylon

Per par 3:50 2 par 6: 50

Damstrumpor

— ylle-melerade

Per par 3: 50

CENTRALBODEN

Orsa, tel. 402 98

Strands Pensionat

S K A T T U N G B Y N Tel. 510 51

Sällskapsresor

i nya moderna turistbussar

Strands Busstrafik

— Innch. Maria Strand — Tel. 510 51

Har Ni sett de nya

D is t i n g o -

Kapporna ?

N i b ö r se dem nu hos

TILL KUNDERNAS TJÄNST

n n ics

DAMFRISERING

Orsa, tel. 410 80

När det gäller mat

är bästa inköpskällan

Erikssons Livs

Tel. 402 33

Ingen M a rk n a d

utan ett besök som vanligt i

Nya Järnhandeln

Tel. 402 52

A B O R

Tel. 500 21

Bränd KALK och KALKSTEXSM)OL

a v h ö g sta k v a lité e r t ill f ö r d e l a k t i g a s t e p ris e r e r h å lla s fr å n

S A K A L K

T eckn in g

: Adam och Eva i Paradiset av Anna-Lena Säbben, klass 5

Vi triv§ på

där vi får goda drycker och gott bröd.

Det goda

MARKNADSBItODET

kan Ni köpa i vår butik.

C. G . NYSTRÖM

Konditori & Bageri Tel. 400 38

C h a rk u teriv a ror

med kvalitet finner Ni hos o

Abergs

S l a k t e r i AB, O r s a

R E N O V E R I N G

av cyklar, mopeder, mc utföres snabbt och förstklassigt.

B. S. Bälter

Cykel- & Rep.-verkstad Tel. 40711

Ahlénius & Håll

HANSJÖ Telefon 400 41

Förmånliga leveranser till matlag och skogsdrivningar

T eckn in g

: Vid Draggen av

Maj-Lis Norin, klass 5 Det stora äventyret D et var en gång en pojke, som h ette Kjell. En dag skulle han gå och plocka lingon. Då m ö tte han en gumma som satt vid en sten. H an

För h östruskets

C islaveds gu m m istövlar

Cosstövlar »SKOTTE»

med reflex, prisex. 31—34 15:50 Barnstövlar »KVICK»

röd, blå, prisex. 2 5 -2 7 10:25 Flickstövlar «PLASKj

svarta, prisex. 28 — 30 11: — bruna, prisex. 3 1 -3 4 13:75

K onsum Ovan Siljan

Varuhuset, Orsa

Fina sorterin gar i

Skinnvaror

linner Ni i vårt salustånd på Orsa Marknad.

Till ett talrikt besök inbjuder

Filips

Orsa, tel. 403 88

T eckn in g

: Trädklättrare av

Kerstin Lorentz, klass 5 frågade gum m an varför hon satt där.

”M in kossa har sprungit b o rt” , sa gumman. De gick och letade efter kossan. Men när Kjell gått e tt stycke in i skogen m ötte han ett troll. Det tro llet var så fult, så fult, att Kjell blev rik tig t rädd. H an skrek på hjälp. ” Omba bom ba” , skrek trollet.

Då hördes ett dån och en 50— 60 troll kom rusande från alla håll och kanter. ” Omba bom ba” skrek alla troll, ” nu hava vi fånge, vi bära ho­

nom in i gro ttan .” Kjell blev inne­

stängd i en alldeles kolm örk grotta.

Kjell skrek: ” Om ba bom ba” .

”Aaaaa, vit fånge tala trollspråk, han vara troll, vi ger honom fri.”

O ch Kjell blev fri, och lingona som han hade med sig gav han tro ll­

kungen. Och så hittade han kossan och tog den m ed sig till gumman, som blev så glad, a tt hon hoppade och skuttade så gammal som hon var.

BO KARLSSON, Klass 5

Hattar och mössor i höstens nyheter!

— Stor sortering — Garn och handarbeten

Albert Andersson

Mode- & HandarbetsafFär Orsa, tel. 400 04