På s k rid s k o is e n .
ORSA SKOLTIDNING
Nr 4 2 0 :e arg, 1950
Världens ljus
Eivind B erggrav, som under flera år v ar ”biskop ovan poleirkeln”, i allra nordligaste Norge, b e rä tta r i en av sina böcker m ånga in tressan ta upplevelser från sina visitationsresor d ä r uppe.
N är biskopen kom på besök samlades alltid m ånga b arn i kyrkan. E n gång stod han tillsam m ans med en skara barn och betrak tad e en altartav la, på vilken Jesus och n åg ra andra v ar avbildade.
”Ä r det sv å rt a tt veta, vilken av dem däruppe som ä r Jesu s? Vad kan ni k än n a igen honom p å ? ”, frågade biskopen.
”D et skin så tå ’an ” (det skiner så av honom ), svarade en pigg pojke. Biskop B erggrav säger, a tt det sv aret sedan ofta ljudit inom honom och g jo rt honom glad.
S n art tä n d e r vi å te r julljusen i hem och helgedom. De vill påm inna oss om Honom, som det skiner så k la rt frå n ge
nom tiderna, han som sade om sig själv : ”Ja g ä r världens lju s” .
Likasom solen förebådar sin ankom st genom m orgonrodnaden, som brinner över bergen, så hade också s trå la r av K risti ljus ly st över världen, redan in
nan han själv kom. P ro fetern a i Gamlå testam en tet v a r sådana lju sets budbä
rare. V arje julm orgon få r vi lyssna till Jesa ja s ord: ”D et folk, som v an d rar i m örkret, skall se e tt sto rt lju s”.
Det löftet gick i uppfyllelse den fö r
sta julnatten, då Jesu sb arn et föddes i Betlehem. H erdarna på m arken och Ö sterns vise, som leddes av den under
b ara stjärn an , v a r de första, som fick se d et sto ra ljuset, som Gud tä n t i m örkret på v år jord. Sedan dess h ar dess s trå la r trä n g t till allt flera m än
niskor i skilda länder och folk, så a tt det nu verkligen kan sägas, a t t Jesus ä r hela världens ljus.
Men ännu finns det så m ycket m ör
k er k v ar i världen — inte b ara u t e ' i n atu re n u tan också i m änniskors h jä r tan. D et ä r m ånga, som inte h a r upp
tä c k t det som den norske pojken v is ste : h u r det skiner av Jesus.
Jesus h a r själv ta la t om, vad man m åste göra fö r a tt få n y tta av hans
Beställ julperm anenten i god tid!
Rosenpermanent rekommenderas!
NYA DAMFRISERINGEN
A n n -B ritf M arcu so n T e le fo n 4 53
ljus. ”Den som fö ljer mig, han skall fö r
visso icke vandra i m örkret u tan skall hava livets lju s.” L ju set finns överallt, d ä r ordet om Jesus blir förkunnat. Men d e tta ljus kan b lo tt lysa, värm a och vägleda de m änniskor, som tr o r på evangelium och ta r em ot Jesus som sin F rälsare. De behöver inte längre vandra i m örkret.
A llt det stygga och onda, som så lä tt vill ta m akten över oss och som gör, a t t det blir så m örkt och o trevligt både inom oss och om kring oss, det likasom sm älter undan och brännes b o rt i lju set från Honom, som alltid v a r god och sann. Då vill vi också g ärn a ta la san
ning. D et blir lä tta re fö r oss a t t vara snälla och vänliga. Vi är glada, om vi kan h jälpa andra.
N ä r vi nu g å r a tt fira julens glada högtid, vill vi bedja Gud om hjälp a tt själva bli ljusspridare, som v ittn a r om Honom, som ä r det stora, strålande L ju set i v å r värld.
Du s tjä rn a över Betlehem o, lå t d itt milda ljus,
få lysa in med hopp och frid i v arje hem och hus.
I v arje h jä rta , a rm t och m örkt, sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.
Tore Östlund.
Ni h a r v ä l h ö rt
t a la s om S k a ttu n g h y n ? D ä r sa k n a s bl. a.
Idrottsplats, Hotell, Biograf och nöjes- lokal och snart all ungdom.
D ä r finns
förutom en underbar utsikt och en härlig skidterräng, ett flertal välsorterade spe
ceriaffärer så Ni behöver inte fly utom- bys för att köpa gotter, frukt, presenter och sånt som hör till julen.
Å b e rg s p o jk o r na
(invid järnvägsstationen) kan stå till tjänst med allt som hör till välsorterad lant
handel. Dagliga turer inom Skattungbyn.
Kontakter med grannbyarna så gott som dagligen. Proviantturer ordnas lätt.
Beställ i tid så får Du det säkert I
BERTIL ÅBERG
S k a t t u n g b y n
Manufaktur, Specerier, G las o. Porslir, Järnvaror, Skodon, Fodervaror, Böcker för hela familjen
ERNST KE D IN G S minnesfond
N ä r v år vän, k a m ra t och överlärare E rn s t Keding en junidag i som ras för alltid läm nade oss, gick v åra ta n k a r till
baka till flydda å r och dagar. Vi min
des honom som vännen med det tro fa s ta och varm a h jä rta t, kam raten som aldrig svek, läraren och ledaren som förenade natu rlig värdighet och ledarförm åga med djup och sann pliktkänsla. Vi m in
des en junim orgon 13 å r tidigare, då h an fyllde 50 år. E n sto r skara forna elever stod sam lad och hyllade sin lä
rare. E n av dem höll tal. Vördnad och tillgivenhet lyste upp de enkla orden.
Samma vördnad och tillgivenhet lig
ger bakom den minnesfond, som i år bildats som en hedersbevisning och en gärd av tacksam het och aktning för den bortgångne. De allra flesta av under
tecknarna hör hemma inom K årgärde skolom råde, d ä r E rn s t Keding v erkat som lärare m er än e tt k v arts sekel. An
d ra personliga vänner, däribland 17 se- m inariekam rater, hör också med bland
•undertecknarna.
Fonden u tg ö r nu om kring 1.100 kr.
R äntan ä r avsedd a tt delas u t som pre
mier, n ärm a st till duktiga b arn inom K årgärde skolområde. Fonden förvaltas av en styrelse, bestående av H anna Be- lin, E lna Granholm, A nna Keding och Sven Lilja. H ans P ålack och B irger Carlsson ä r revisorer.
E. G.
Specerier,
G las oc h Po rslin, Frukt bäst från
Valters Liusmedel
Telefon 106
En julottefärd i seklets barndom
Seklet låg i sin linda och världen på finnm arken tedde sig annorlunda då än i v åra dagar. Ja g hade fy llt 6 å r och f å tt min fö rsta fina kostym , en sjö
m ansdräkt som sto ra systern v a r m äs
ta re till. D et v ar e tt m ö rk b lått tyg, inte precis så d ä r fin trå d ig t men ändå e tt bra tyg. Sjöm anskragen hade v ita på
stickade band, och jackan v a r garnerad med blanka m ässingknappar i tv å ra d er och knappar vid byxbenen. R edan på min sex-årsdag i oktober hade m ina fö r
ä ld ra r ta la t om en ju lo ttefärd till Ore.
A tt vi ju s t skulle besöka ju lo tta n i Ore berodde på, a tt min m or v ar d ärifrån och hade sina fö räld rar och syskon i Arvet.
Min födelsedags-kostym fick jag inte ta på mej fö rrän dagen då resan skulle sta rta s och det blev på själva ju la fto nen. F a r hade g jo rt e tt p ar fina skor, som ja g skulle ta på m ej fö r resan. E n av korna hade slak tats tidigare och hu den hade sän ts till Falun för garvning.
D et blev m ånga p a r skor av den huden, fö r Blomma v ar en sto r och p rä k tig ko.
H u r lån g t ä r det nu till julafton, h a
de jag väl frå g a t hundrade gånger.
V äntetiden syntes lång, m en omsider kom julafton. Den n atten sov ja g inte m ycket och inte någon av husets med
lem m ar förresten. S trax e fte r m idnatt steg vi upp. Vi skulle åka frå n Rosen
torp kl. 3 på m orgonen och ville ha god tid a tt göra oss klara. B runte, farb ro rs h ä s t som vi lånat, skulle ha sin m a t
ranson i god tid, och släden skulle gö
ra s i ordning. F a r bredde u t e tt lager av fin halm i släden och ovanpå m juka skinnfällar. Precis kl. 3 körde f a r fram till trappan. V ar rädd om dina kläder nu, sa min syster, du vet a t t du m åste vara julfin. Och fö rsik tig t klev ja g över slädkanten och ham nade bland m juka fällar, d är m or och kusinen också tog plats. Syskonen vinkade farväl, och så b ar det av m ot ö ster i den stjä rn k la ra natten. Så vackert h a r ja g nog aldrig se tt stjärn o rn a lysa som då, och ja g fö r
sökte rä k n a dem alla. B jällerklangen v ar en härlig m usik i m ina öron. J a g n jö t obeskrivligt av färden och tän k te på vad n ästa dags m orgon hade i bered
skap.
J U L K L A P P A R
köper Ni fö r d e l a k t i g a s t från oss.
STOR SO R TER IN G AV TO FFLO R och P JÄ X O R
A B O R S A S K O M A G A S I N
O rs a , t e l. 37
”F rån skogarna i norr"
L ån g t innan dagen grydde i öster och ljusstrim m orna silade genom reslig fu ruskog, nådde vi H erm ansborg, som blev ra ststä lle t. D et v a r k la rt och vac
k e rt väder och inte på lån g t n ä r ner- m örkt. Storm lyktan vi hade med hade fa r tä n t fö rst n ä r vi kom till H erm ans
borg, fö r a t t han b ä ttre skulle se a t t leda in B runte i spiltan. E fte r en tim mes ra s t b a r det av m ot F urudal och A rvet. N är vi nådde F urudal hade s tjä r norna bleknat och det rådde full dager.
Vi titta d e lite t på F urudals bruk och Furudal, som inte h a r sam m a ansikte i dag som i början av århundradet. Om vällingklockan vid bru k et kallade till m åltiderna vid m itt fö rsta orebesök vet jag inte. De gam la sm edjorna skvallrar om tack jä rn och gjutgods av god kva
lité. Och herrg ård en h a r till det y ttre
som tänker köpa
k l ä n n i n g , k j o l , b l u s e l l e r r o c k k l ä n n i n g
vänd Eder till Firma Hugo Falk, Kallholn, där Ni fin
ner ortens största sortering i goda kvalitéer till lägsta priser.
Ring och meddela Edra öns
kemål. Vi besöka Er gärna i hemmet.
Tifima Ituyo Talk
Tel. 50051 Mässbacken
inte fö rän d rats, den h a r sam m a fina stil som å r 1903.
P å en bred och fin väg gick färden m ot A rvets by och alla släktingar. Mos
te r Lovisa tog emot, och alla kusinerna v a r fö rstå s nyfikna a t t se släktingen frå n gam la Jäm sä. B ekantskapen v ar s n a rt gjord, och vi rasade sen om kring i m osters rym liga kök.
Juldagsm orgonen randades och i säll
skap med släk tin g arn a b a r det av m ot kyrkan. M orgonen v a r lite t kylig och stjärn o rn a glimmade. Hela A rvets by och byarna om kring v a r på fo tter, alla ville uppleva den sto ra ljushögtiden och höra H osianna sjungas. Den stunden vi inträdde i kyrkan ä r och förblir e tt av m ina allra vackraste barndom sm in
nen. H ä r växte b arn atro n och b arn a
själen slog u t i blom. Ja g hade kom
m it frå n de sto ra skogarna och det r u vande vinterm örkret till en ljusfylld helgedom. E t t minne som e ts a t sig så fast, a t t ja g e fte r fyllda 50 å r kommer ihåg min fö rsta ju lo ttefärd som om det h än t 1949.
Två å r senare gjorde ja g min andra långfärd till O rsa fö r a tt tillsam m ans med fö räld rarn a besöka kyrkan och vara med om högm ässan under midsommar.
Den gången åk te ja g inte i släde efte B runte u tan gick till fots 4 y 2 mil. F rån R osentorp s ta rta d e vi kl. 5 på m orgonen, och innan solens sista s trå la r gömde sig i väster, hade vi n å tt Hedens by och min m oster där. B ra m arsch erat tycker jag nu, särsk ilt som ja g hela vägen tr a s kade med b ara fo ttern a. Skorna b a r jag i händerna, dom skulle v a ra fina till kyrkdags. V isst sved det en sm ula un der fo tte rn a vid fram kom sten, men efter n atten s goda sömn i m osters loge kände ja g inga besvär m er. Nog h a r jag m ånga vackra m innen frå n barn- och ungdom stiden i Jäm sä. E n hel rom an skulle kunna skrivas om den by, d är ja g fö rst såg dagens ljus, lärde mig ta de fö rsta stegen, lärde m ig a b c på skolbänken, to g de fö rsta spadtagen på stenig vret, lä t yxan gå och sången sjunga och gjorde e tt fö rsta m odigt fö r
sök till n åg ra ra d er i M. T.
E. Axelzohn.
Värdefulla julklappar finner Ni hos oss.
Dragspel - Gilarrer - Fioler - Toneller
S t o r l e k s a k s a v d e l n i n g
Musik S Hemslöjd
Telefon 320, Orsa
3
”F rån skogarna i n orr”
ORSABOR i kontakt med gam le kungen.
K onungen hälsar p å kom m unal
stäm m ans ordf. H ållen.
Vid den sista andaktsstunden kring konung G ustaf V :s k ista i slottskapellet p å D rottningholm pryddes k istan av en ensam krans, en enkel tallrisk ran s med vaxade vita blommor. Den hade sänts till konungens b å r av gårdskarlen Len
n a r t B ran d t i Orsa, som sedan i brev frå n konung G ustaf VI Adolfs handsek
re te ra re f å tt m ottaga konungens p er
sonliga tack fö r kransen. D et v a r he
dersam t fö r L en n a rt B randt, a tt hans k ran s blev så uppm ärksam m ad. Och det v ar glädjande fö r oss alla orsabor, a tt en krans ju s t ifrå n Orsa vid d etta hög
tidliga tillfälle fick bli en symbol för hela svenska folkets sorg vid den gamle konungens bortgång.
Orsa Skoltidning h a r sökt upp perso
ner, som på något s ä tt v a rit i k o n tak t med gamle kungen, och b e tt dem b e rä tta därom. D et blev m est minnen frå n kun
gaparets besök i Orsa som m aren 1924.
De höga g ästern a kom fö rs t till S katt- ungbyn, och om deras besök d ä r b e rä t
ta r fröken Dunell:
D e t v a r en sto r dag fö r Skattungbyn, då Sveriges K onung och D rottning på sin färd genom D alarne även gjorde e tt besök i v å r by. Mig v eterlig t det fö rsta kungabesöket här. Uppe på H arabacken m öter byns befolkning upp. Skolbarnen med flaggor i händerna k an ta hela vä
gen förbi kyrkan upp m ot höjden. Kloc
kan n ärm a r sig 6 på aftonen, då de kungliga bilarna anlända och stan n a på J. Hedbergs gård. Då K onungen och D rottningen med landshövding Kvarnze- lius gå fram m ot byföreståndare P e t
terssons gård, Jåg arv , h a även skolbar
nen hunnit upp. E n liten kulla. M årten Karin, läm nar en b u k ett ängsblom m or till D rottningen och f å r av henne en påse konfekt. V ar säker om, a t t den ännu ej ä r uppäten. Så ta la r C. F. P e t
tersson :
”E ders M ajestäter! Glädjen ä r s to r i Skattungebygd denna dag, då vi få se landets Konung och D rottning ibland oss. I denna avlägsna kapellsbygd sak
nas de m öjligheter, som s tå and ra p la t
ser till buds, men e n rikedom ha v i : v åra h jä rta n s varm aste känslor av till
givenhet f ö r och kärlek t i l l v å rt ädla konungapar. I denna gam la Dalabygd bor e tt enkelt folk, som ej längre tid tillbaka än de gam la ibland oss m innas det, n jö t barkbrödets to rftig a spis, men kärleken till Gud, konung och fo ste r
land h a r h ä r levat rik och stark , och d e tta frih e tsk ä ra folk h älsar nu E ders M ajestäter välkom na a t t se och skåda denna fa g ra tr a k t av Sveakungens rike, som Gud sk än k t oss till fosterbygd, sam t u tta la r den önskan, a tt Gud m åtte lå ta v år Konung och D rottning länge leva och rik et sty ra till lycka och gläd
je fö r det folk, som bor vid älvom, på
berg och i dalom. — S k attu n g eb o r! Må det tillåtas oss a t t i underdånighet giva u ttry ck fö r v åra känslor av tacksam het, vördnad och tillgivenhet i e tt fyr- faldigt leve fö r D eras M ajestäter Ko
nungen och D rottningen!”
Så gå de kungliga om kring och sam ta la med folket. Konungen ser, a t t b a r
nen ska sjunga och säger vänligt: B örja nu då! E n liten pojke h a r så b rå tt, a tt han springer m ellan konungens ben. Så ljuder sången: ”W årw inder susa”. R oa
de lyssna de kungliga till e tt fö r dem obegripligt språk. D rottningen beundrar kvinnornas vackra d rä k te r med den u t
sökta hålsöm m en och den gam m aldags knypplingen. Hon ser på J å g a rv och sä
ger till P ettersso n : ”Gud välsigne er i e rt nya hem !”
Men fö rst och sist se de på den s to r
slagna utsik ten ; det m äktiga skogsbäl
tet, d ä r åsa rn a nu fra m trä d a så tydligt i aftonbelysningen, älven d ju p t d ä r nere, och n ärm a st den v ita kyrkan med byg
den på sluttningen m ot norr. ”D etta ä r det vackraste vi s e tt i D alarne”, sade de.
S å reste de kungliga vidare n e r till Orsa kyrkby. Pläradshövding H artm an höll hälsningstalet och presenterade socknens förtroendem än. D åvarande frö ken A nna W ixner överläm nade blommor till drottningen. N ä r ja g ber fru H ans
son — som hon nu h eter — b e rä tta n å
go t om den gången, säger hon:
Det hela gick så fort, så ja g minns bara, a t t d rottningen frågade mig vad ja g hette.
Sedan ku n g ap aret besökt kyrkan, ser
verades te i tingssalen. Kommunal-
Vägen fram till kyrka n var ka n ta d av orsakullor. Fröken A n n a W ixner överläm nar blommor till drottningen.
näm ndsordföranden W ixners fru skulle sitta n ärm a st konungen. Då hon u tta la de en viss ängslan inför sin höga place
ring, trö stad e någon henne med a tt hon skulle få sitta bara tv å sto lar ifrån sin egen make. De tv å stolarna v ar — kun
gens och drottningens.
Men a tt ha konungen till bordet var säk e rt lite ”ovanligt” spännande, ty fru W ixner glömde alldeles b o rt a tt äta. Då klappade kungen henne på handen och s a : Ä t nu, lilla mor, fö r det h ä r v a r rik tig t g o tt det!
Hela Kungsvägen frå n jä rn v ä g ssta tionen fram till tingshuset och kyrkan v ar kan tad av nationalklädda orsakul- lor. E n av kullorna i ledet b e rä tta r: Jag tr o r drottningen hann med a tt se på v ar och en av oss särskilt. Och inför hennes blick kände m an vad konungslig värdig
h et vill säga.
F in n ^Crik H ansson v ar med bland de socknemän, som den gången presente
rades fö r kungen, men han h a r också besökt Kung G ustaf p å Stockholms slott. D et v a r fö r m ånga å r sedan, n ä r n ågra Mora-, Våmhus-, Älvdals- och O rsabor bildat e tt belog, k allat AB D alakraft, som skulle s ta rta en stor pappersm assafabrik vid Orsasjön. F ör a tt få erforderlig k ra ft till den fabriken behövdes e tt s to rt k ra ftv erk . Och så fick en nationalklädd deputation resa ned till Stockholm fö r a tt begära rege
ringens tillstån d a t t inköpa Trängslet, som då v ar kronans, och d ä r bygga e tt k raftverk. F rå n Orsa deltog utom Finn E rik A nders K jällberg och Gubb Olof Olsson.
E fte r a tt ha fra m fö rt v å rt ärende in
fö r vederbörande departem entschef be
gärde vi också audiens hos konungen, b e rä tta r Finn E rik, och Gubb Olle u t
vecklade v ältaligt AB D alakrafts planer inför H ans M ajestät, som till slu t sa:
Men det d ä r blir e tt d y rt företag. Det kom m er a tt gå löst p å 10-tals m iljoner.
— 40 m iljoner, E rs M ajestät! sa Gubb Olle och neg i knäbyxorna inför konun
gen, som hade h jä rtlig t roligt. H an kunde em ellertid inte lova mer, än a tt
han skulle uppdra å t sina rådgivare a tt närm are u tred a v å r sak.
Men om det blir färd ig t, vill vi gärna kom m a upp och se på det hela, sa kun
gen. H an v a r hela tiden så enkelt glad och trevlig och undrade, om d et v a r n å
got an n a t han kunde h jälp a oss med.
Ville vi kanske se slo tte t?
Och så fick AB D alakrafts re p re
sen tan ter under sakkunnig ledning se Stockholms slott, men n ågot k ra ftv erk vid T rängslet blev det inte den gången
F n annan orsabo, som tr ä f f a t gamle kungen, ä r fröken Olga Larsson i Trun- na, som v arit anställd i konungens kök på Tullgarn. De senaste åren hade Kung G ustaf inte m ycket k o n tak t m ed köket, men tid ig are kom han ofta u t och häl
sade. H an v a r alltid m ycket om tänksam om sin personal. F röken Larsson b e rä t
ta r h ä r om en kunglig födelsedag på T u llg a rn :
Den 16 juni 1947 firade Kung G ustaf V som vanligt sin födelsedag på Tull
garn. Denna dag v ar alltid en s to r dag fö r invånarna på orten. Redan tid ig t på m orgonen, innan kungen ännu b ö rja t sin dag, kom de fö rsta blom morna och fo rt
satte sedan a tt ström m a in hela dagen.
Kl. 9 å t kungen som vanligt sin fr u kost, men dagen till ä ra v ar frukostbor
det festlig dekorerat med blommor och p resenter frå n de anhöriga. E n spette- kaka och de traditionella tå rto rn a frå n kungens eget kök tronade på. bordet, liksom den jä tte s to ra tå rta , som v arje å r skänktes av e tt konditori i Stock
holm. Denna delades sedan u t till alla underlydande på Tullgarn, vilket n a tu r
ligtvis uppskattades, i synnerhet av b a r
nen. De kommo i en lång ra d till köket, d ä r den franske köksm ästaren, Monsieur Arbin portionerade u t den.
P å förm iddagen uppvaktade barnen i Hölö kyrkskola med sång p å slo ttsg å r
den och kungen kom u t och hälsade på dem, det hörde till traditionen.
Till lunch kommo de kungliga g ä ste r
na och på efterm iddagen begav sig kun
gen u t på sin vanliga fisk etu r tillsam m ans med g äster och uppvaktning. A tt
K ungen i Skattungbyn.
gå ned till bryggan, n ä r kungen skulle u t på sjön, v ar e tt u p p sk a tta t nöje av Tullgarnsborna, i synnerhet en sådan dag n ä r även sm åsessorna på H aga var med. Kungen åkte alltid med fiskare E riksson, m edan de andra åkte i tv å stora m otorbåtar. Teet dracks på någon holme och n åg ra lakejer medförde de nödvändiga tillbehören.
Kl. halv 8 å t kungen alltid middag, som denna dag v a r lite festligare än vanligt. T rädgårdsm ästaren hade deko
re r a t bordet och det såg verkligen m ag
n ifikt ut. B yborna fick ta sig en ti tt på härligheten före middagen. M atsedeln var alltid densamm a v arje å r och bestod bl. a. av fä rsera d m orkulla och grön sparris, den senare en födelsedagsgåva frå n e tt grevligt slo tt i Söderm anland.
Även personalen fick lite festligare än vanligt. D et bjöds näm ligen på vin och cig arretter, de senare med kungens mo
nogram på m unstycket.
Hela dagen hade det kom m it telegram och post och salongerna v a r överfyllda med blommor.
Ja, så gick det till n ä r kungen fyllde 89 år.
Saknaden ä r säk e rt sto r på Tullgarn, som nu aldrig få r ta em ot sin konung mer.
H äradshövding H artm an presenterar socknens förtroen- K onungen hälsar p å Per Åberg,
demän. Man igenkänner fr. v. m ajor H anngren, Mångs- Anders, II. Holncr, förvalt. Pettersson, Gubb-Olle, Per Åberg, F inn-E rik.
Skoltand vården i O rsa
U nder sista åren h a r det sag ts m ån g al h ård a ord om skoltandvården i O rsa.l F ö räld ra rn a h a r h ä r sedan bö rjan päj 30-talet v a rit vana, a t t v arje barn i&
skolan ska få sina tän d er behandlade!
varje år. De båda p rivatpraktiserande!
tandläkarna, som skötte skoltandvården,!
organiserade a rb e te t till allas belåten-I het. Och i den ena efte r den andra av i skolläkarnas ra p p o rter den tiden talas!
om barnens v älskötta tänder.
Men b ä ttre skulle det bli. L andstinget!
erbjöd Or sa a tt få en folktandvårdskli-j nik, om b ara kommunen ställde lokaler J till förfogande. D et skulle v ara en stor vinst fö r O rsa och dess befolkning. Dels skulle tandvården nu bli b ättre , och så'|
skulle den bli billigare. D et lä t ju myc-jj ket bra, och så byggde kommunen d e t|
s. k. socialvårdshuset med lokaler fö ri bl. a. folktandvård.
Och re su lta te t? Den som v a rit skol-|
ledare de senaste åren har- m insann f å tt’1 höra fö räld rarn as och lära rn as uppfatt-*
ning om det. Och ja g m åste hålla med om a t t klagom ålen och de h årda orden inte v a rit oberättigade.
U nder sista redovisningsåret behand
lades vid kliniken 384 b arn frå n 7 till 15 års ålder. Men vi h a r i O rsa c:a 1.000 barri i den åldern. K nappt m er än v a rt tred je b arn kunde alltså få ta n d vård. N ä r m an undersöker förhållande
n a u te i skolorna, upptäcker man, a t t flera klasser ej v a rit på tandkliniken sedan å r 1947, a lltså fö r över t r e å r sedan.
D et talades fö rr m ycket om vikten av, a t t 6-åringarna kom till tan d läk a
ren, så a tt inte de fö rsta beständiga tä n derna hann bli karierade. Vi hade h ä r i Orsa inte någon behandling av förskole
barnen tidigare. Men alla barn i fö rsta klassen fick sina tän d er om skötta under fö rsta term inens fö rsta m ånader. Och h u r ä r det n u ? Av nybörjarn a hösten 1949 v a r den 1 septem ber 1950 n ästan sam tliga obehandlade. Det finns exem
pel på, a t t barnen n ästan hunnit upp i 3:e klassen, innan de fö rsta gången f å tt besöka tandläkaren.
Det ä r själv k lart, a rt barnen hinner få m ånga hål, då det ä r så lån g t emel
lan besöken. Så t a r behandlingen av v arje barn ännu längre tid än förut.
Och ju längre tid det ta r med varje barn, desto längre blir det till n ästa be
sök. Hela verksam heten h a r k ö rt fa s t i e tt trä sk , som det inte g å r a tt komma ur. N är m an dessutom vet, a tt barn an ta le t de närm aste åren kom m er a t t öka, verk ar ju det hela ganska hopplöst.
I sam band med e tt inspektionsbesök i som ras lovprisades folktandvården i Orsa och annorstädes i flera dalatidnin
gar. — Åtm instone vad skoltandvården b e trä ffa r verkade d etta som rena iro
nien på m ånga. D et v a r flera uppbragta föräld rar, som ringde och krävde, a tt
”sanningen” skulle fram . Nu v a r det väl så, a tt omdömena i tidningarna gällde arb etets kvalitet. Och det h a r nog den, som icke ä r fackm an, sv årt a tt bedöma.
Men d e t s o m v ä c k t m i s s n ö j e h ä r ä r j u e n a n n a n s a k : a tt barnen inte f å tt tandvård v arje år.
Vad ä r då orsaken till denna efte r
släpning? I fö rsta hand bero r den väl på, a tt det ej v arit fulltalig personal på kliniken. U nder långa tidsperioder h ar det endast v a rit en tandläkare. Vidare h ar oxsatandläkarna även tjä n s tg jo rt i Ore. Det ä r beräknat, a t t de båda tan d läkarna ska göra sam m anlagt 2.000 tim m ar barn tan d v ård årligen. Vi h ar hittills av olika anledningar b ara f å tt en del av dessa tim m ar.
E n annan orsak till eftersläpningen ä r den väldiga ökningen av tan d rö ta n i Orsa. D et ä r någonting alldeles skräm m ande a t t ta del av siffrorna fö r vår socken och jäm föra dem med andra socknars. (Se vidare artikeln ”Vad h a r sn asket stä llt till? ” på sidan 9.)
Skolstyrelsen h ar tidigare v a rit i kon
ta k t med såväl klinikföreståndarna som tandvårdsinspektören. De h ar då u tta la t förhoppningar om, a tt det hela skulle reda upp sig med tiden. Senast hösten 1949 behandlades saken. Det upplystes då, a t t vi skulle få h it tv å nya ta n d läkare frå n årssk iftet, v arfö r vi borde vänta och se.
Då läg et den 1 septem ber i höst blev k lart, beslöt skolstyrelsen uppvakta landstingsdirektören och tandvårdsin
spektören fö r a tt diskutera m öjligheter
na a tt få b o rt eftersläpningen. E tt vik
tig t besked h a r vi f å tt : även om klini
ken under hela d e tta a rb e ts å r f å r ha full personal, kan den på de fastställd a tim m arna ej k lara m era än allra högst 4 års klasser, och m an bör i så fall ta de 4 läg sta klasserna. N ä ra hälften av alla barn blir alltså u tan tandvård, om inte särskilda å tg ä rd e r vidtagas. Vi h a r an hållit om en ex tra tandläkare, men det lä r inte finnas n åg ra m öjligheter a tt få någon. F lera kliniker s tå r tom m a (och ändå byggs det och in rä tta s allt flera tandkliniker). Vi h a r b eg ä rt a tt få flera tim m ar fö r barntandvården, men det lä r v ara b estäm t av högre m yndig
h e te r och g å r ej a tt ändra. Och där kom m er fö r resten en annan ganska un
derlig bestäm m else, som inte precis ä r till skoltandvårdens fördel: tandläkarna h a r m indre b e ta lt fö r behandling av barn än n är det g äller vuxna. Hade det inte v arit rim ligare, om det v a rit tv ä r t
om ? I v arje fall borde barntandvården vara lika m ycket värd som annan ta n d vård.
H u r det hela ska redas upp ä r i skri
vande stund inte rik tig t k lart. Skolsty
relsen ska g öra vad den kan fö r a t t komma till r ä tta med problem et. J u s t nu p ågår underhandlingar på flera håll, och linjerna b ö rja r delvis klarna. Så h a r t. ex. landstinget lovat a t t in rä tta y tterlig are e tt operationsrum på klini
ken, vilket lä r komma a tt öka kapacite
ten med 30 %. D et betyder, a t t y tte rli
gare en hel årsklass medhinnes.
F å r vi b ara behålla de nu tjä n stg ö rande och m ycket om tyckta tandläkarna
— och de h a r inga avsikter a t t överge oss inom n ärm aste tiden — så ä r väl inte situationen alldeles hopplös. Men nog ä r vi b ra n ä ra e tt tillstånd, som kan kallas k atastro falt.
Ilj. Hedman.
Danielle ä r en liten fran sk skolflicka, som bor med sina fö räld rar och sin lilla
sy ster Claudine i en liten fö rsta d till P aris. Hon ä r en liten pigg och glad flicka och hennes b ästa vänner h eter Jeannine och Eveline. De ä r klasskam ra te r och man kan m öta dem vid 11- tiden på fru k o strasten på väg hem arm i arm och med slängande skolväskor.
Ibland h a r de rullskridskor på fo ttern a och då g å r det fort, m å ni tro. Danielle ä r rik tig t duktig på rullskridskor; hon b ru k a r trä n a hemma på gården och leka, a t t hon ä r en rik tig isprinsessa.
Danielle och jag h a r k ä n t v aran d ra i fy ra år. Då kom hon h it till Sverige tillsam m ans med 300 andra fran sk a barn fö r a tt vila och ä ta upp sig i v å rt land i 6 m ånader. K riget hade g å tt över F rankrike, Danielles lilla hem stad, som ä r en viktig järnväg sk n u t, v ar alldeles sönderbombad, det v ar ont om m at och kläder, ja, Danielle ägde inte ens e tt p ar rik tig a läderskor. H on hade b ara e tt p ar blå tygskor, som såg u t som e tt p ar balettskor, de v ar väldigt söta, men ju st ingenting a tt ha, n ä r det regnade. H en
nes jacka v ar om gjord av hennes m am m as kappa och rik tig t n ä tt också, för Danielles m amma kunde tro lla med nål och trå d precis som alla rik tig a fra n syskor.
H ä r i Sverige fick Danielle en m assa nya lekkam rater, som lärde henne a tt k asta snöboll och åka skidor, a tt åka kana på isen och bygga snög ro tto r och tända stearinljus i dem om kvällarna, så det lyste som i e tt slott. S n a rt hade hon lä rt sig förstå, vad de nya k am ra
te rn a sade till henne, och hade hon sta n n a t ännu n ågra m ånader, hade hon nog blivit en rik tig t svensk liten unge. Men nu m åste hon åka hem, n ä r alla de an
d ra barnen reste, och fa stä n hon triv ts så b ra i det främ m ande landet i norr, så längtade Danielle allt hem ibland, hem till mamma, pappa, Claudine och alla lekkam raterna hemma på gatan. Men hon glömde inte sina svenska vänner, fa stä n hon v a r så lån g t ifrån dem n u m era, och ofta kom det e tt brev eller e tt k o rt med e tt vackert, fra n sk t fri
m ärke till Gun och Gerd och Maj i Tu- reberg.
F ö rra som m aren hälsade jag på D a
nielle n åg ra veckor. Ja g kom dit en ef
term iddag i början av juli, och n ä r jag installerade mig i flickornas rum , d ä r vi nu skulle bli tre en tid fram åt, fick jag se en del skolböcker, som låg fram m e på sekretären. D et v a r en fran sk g ram m atik, en historiebok och en uppslagen geografibok, d är det fanns nederbörds- k a rto r och tem peraturtabeller.
— ”Du var en flitig flicka, Danielle” , sa jag rik tig t im ponerad. ”L äse r du i dina böcker så h ä r m itt i som m aren?” .
— ”Ja, det ä r k la rt”, svarade Daniel
le. ”D et h ä r h a r jag i läxa till i m or
gon”.
Nu v a r det min tu r a t t bli förvånad.
Vi v a r ju redan inne i juli och alla svenska barn, ja g kände, hade h a ft som m arlov n ästan en hel m ånad vid det h ä r laget. Hade då inte de stackars fran sk a barnen något som m arlov?
Danielle förklarade då fö r mig, a tt skolan skulle pågå ända till 13 juli, då fö rst v a r term inen slu t och det långa lovet började. Inte fö rrä n 1 oktober be
hövde hon v ara i skolan igen, m en då fick hon läsa ända fram till julafton, då det tv å veckor långa jullovet började.
N ästa lov v a r påsklovet, som också va
rade tv å veckor.
•— ”Då h a r du alltså v arit i skolan i d ag ?” frågade jag, n ä r jag b ö rja t fö r
stå, a tt det kanske inte v ar så synd om de fran sk a skolbarnen tro ts allt.
— ”N ej, inte i dag, fö rstå s”, sa Da
nielle. ”1 dag ä r det ju torsdag, då h ar vi alltid f r itt.”
— ”H a r ni ledigt v arje to rsd a g ? ” undrade jag förvånad. ”H a r alla fra n ska skolbarn d e t? ”
— .”Javisst. D et ä r så överallt. F ö r
resten ä r m ånga a ffä re r stängda då också. Det ä r så här, fö rstå r du.”
Nu kom lilla Claudine indansande i rum m et. Hon v a r en liten livlig tro ll
unge, som kunde få den su raste på gott hum ör. Det m örka h å re t v a r kortklippt och i v a r örsnibb glimmade e tt lite t ör- hänge, precis som hos Danielle. D et d är med örhängena hade Danielles svenska lekkam rater aldrig upphört a tt förvånas över — aldrig hade de se tt en liten flic
ka med örhängen förr. Och stad ig t s a tt de också, fö r de sm å örsnibbarna v ar
Köp NYTTIGA julklappar!
Skor, Pjäxor, Toiilor, Bolliner m. m. i
S e g e r s S k o a f f ä r
Bestäl l
Vörtlimpan
i g o d t i d h o s
NYA W I E N E R B A G E R I E T
Tel. 198, Orsa
D anielle har köpt ett bröd.
genom borrade, så Danielle b ar dem dag och n a tt.
— ”Men du d itt lilla gryn g å r väl än
då inte i skolan”, sa jag och hissade upp lilla 6-åriga Claudine i luften. ”Men sn a rt få r du väl börja, du också?”
—• ”V isst g å r ja g i skolan”, pep lilla Claudine föroläm pad. ”J a g h a r g å tt e tt helt å r och kan både läsa och sk riv a!”
— ”Ja , och hon h a r g å tt i sm åskola eller Ecole M aternelle, som vi säger, i tv å å r fö ru t”, förklarade Danelle. ”Det gjorde ja g också, innan ja g fyllde 6”.
N ästa m orgon v a r det f a r t i huset.
H alv å tta tassade Madame Garcelon, flickornas mamma, in i rum m et, slog upp de gröna fönsterluckorna och som genom e tt trollslag ström m ade sol och lu ft in, d ä r det fö ru t v a rit halvm örker.
Så ruskade hon på Danielle, som grym tade n ågot och genast dök ned i täck et igen, gjorde sam m a m anöver med Clau
dine, d ä r det em ellertid lyckades b ättre . L illasyster tycktes ha e tt strålande m or
gonhum ör, pigg som en lärk a flög hon upp u r sängen, gav sin m am m a en ljud- lig m orgonkyss och skyndade u t i t v ä tt
rum m et. F ö rs t senare uppenbarade sig Danielle, fo rtfara n d e sömnig och sn art började e tt skuffande och knuffande fram fö r h an d fatet och den lilla spegeln.
Hela tiden m anade deras mam ma på dem med ängsliga blickar på den sto ra väggklockan. P å köksbordet stod fru kosten färdig — sto ra skålar med ”cafe au la it”, s ta rk t kaffe med m assor av ko
kande m jölk och v itt bröd. De fran sk a bröden ä r långa och sm ala som käppar, de bakas på natten, och tid ig t på m or
gonen k an m an a lltså få s itt varm a, f ä r ska bröd. Vid skafferiet stod en under
lig b y tta, som ja g fö rst tog fö r e tt p a
raplyställ, nu fick jag se fem långa bröd nedstuckna i det.
Äntligen v ar flickorna färdiga. -—
”Sent u te som vanlig” , suckade deras mamma, gav dem v a r sin kyss p å kinden, stack e tt p a r äpplen i deras hand och skjutsade u t dem genom dörren. D et v ar hög tid — klockan v ar oroväckande n ä
ra å tta och vi kunde se genom fö n stre t h u r flickorna lade iväg, så fo rt deras ben kunde b ä ra dem.
S trax e fte r elva kom de tillbaka igen 7
LILA FRANSKA DANIELLE
fö r a t t ä ta lunch, då hade de mindre brådska och ibland fick deras mamma vänta alldeles för länge med m aten. Men Danielle hade så m ycket a t t p ra ta om med Jeannine och Eveline, tro ts a t t de träffad e s hela dagarna, och de sm å flic
korna m ärkte inte, a t t tiden gick och a tt m aten kallnade. Ibland kom även Gégé fram och nedlät sig a t t växla n åg ra ord med de två å r yngre flickorna, då fnis
sade de och försökte se obesvärade u t men v a r inte desto m indre stolta, ty Gégé v a r en stilig pojke och k v arte rets obestridde ledare.
De fran sk a skolbarnens lunch ä r rik ligt tilltagen, ty F rankrike ä r e tt land, som fö rstå r sig på m a t och som vet, a tt m aten skall n ju ta s i lugn och ro. Två tim m ar hade flickorna på sig a t t äta och de tim m arna förvandlades det livli
ga k v a rte re t och blev stilla och ty st. Då sköts d ö rrarn a fö r butikerna, persien
nerna drogs ned och alla tog igen sig, förmatt tv å tim m ar senare b ö rja med a f
fä rern a igen.
I dag kom em ellertid flickorna pu n k t
lig t hem — det v a r väl fö r a t t det v ar främ m ande i huset, det v ar n y tt och spännande än så länge. Madame Garce- lon hade också la g a t deras älsk lin g srätt löksoppa, den v ar sta rk och god med m assor av b rö d tärn in g a r och riven ost E fte r soppan bjöds på k ö tt med pommes frites, flo tty rste k t potatis i sm ala strim lor och det sm akade härligt, det tyckte både flickorna och deras svenska gäst.
Som e f te rrä tt sattes fram en skål med duniga, m juka persikor och v a r och en fick ta, h u r m ånga hon själv ville.
U nder m åltiden gick m unnarna på de små sy strarn a, fö r p ra ta kunde de båda h u r m ycket och h u r länge som helst.
Danielle b erättad e n åg ra roliga episo
der frå n skolan, Claudine talade om sin snälla klassföreståndarinna, Madame P erra. Till slut kunde em ellertid den lilla livliga 6-åringen inte hålla sig stil
la längre, hon gled ned frå n stolen, kysste sin mamma till tack för m aten och sprang u t till lekkam raterna med
"Jag rita r svenska flaggan på svarla tavlan i en fransk skola".
dockan Nicole öm t try c k t intill sig. D a
nielle stannade em ellertid k v ar och be
rä tta d e lite om sin skola:
— ”1 dag ä r det en b ra dag. Vi h ar teckning och gym nastik efte r lunch och det tycker jag ä r de trevligaste äm ne
na. Vi spelar boll ute på skolgården, det ä r det bästa, jag vet.”
— ”Vad gör du i teckning d å ? ” und
rade jag.
— ”J u s t nu rita r jag e tt förslag till en tapet. Ja g h a r r ita t förslag till e tt ty g också, det ä r h ä r hemma, vill du se d et? Ibland h a r vi perspektivteckning, det ä r ganska svårt, och ibland f a r vi in till Louvren och rita r av någon be
röm d sku lp tu r eller få r lektioner i konsthistoria.
— ”Nå, men andra äm nen d å”, und
rade jag. ”Vad gör du i slöjden till exem pel?”
-—• ”J u s t nu sy r vi knapphål och hål
söm, det ä r inte så roligt, m en man m åste ju kunna det. Medan vi syr, lä
ser en av oss en bok och under tiden s iu e r lärarin n an och r ä tt a r böcker och ti tt a r till oss, så vi inte ä r lata. I histo
ria, det ä r m itt b ästa läsäm ne, läser vi ju s t nu antiken — det ä r ja g hem skt in tresserad av och tycker det ä r ännu roligare än a t t läsa om Napoleon och
fran sk a revolutionen. Du må tro, a tt jag kan m ycket om de gam la grekerna och rom arna — vill du fråg a mig om något, så f å r du höra, a t t jag k a n ? ”
— ”E n annan gång, Danielle”, skyn
dade ja g mig a t t säga, fö r jag ville inte b lotta min okunnighet på d etta område.
”Vad läser du i geografi d å ? ”
— ”J u s t nu klim at och väder, havs
ström m ar och tem p eratu r”.
— ”L äser du inte om länder och s tä der och sånt, d å ? ” frågade jag, som började bli m er och m er im ponerad av de fran sk a folkskolorna. ”H a r du läst om Sverige? Vet du vad Finlands hu vudstad h eter — eller kan du peka u t E stland, L ettlan d och L itau en ?”
N u blev det Danielles tu r a tt byta sam talsäm ne. Den sidan av geografin kände hon så lite t till, a t t vilken svensk pojke eller flicka som h elst skulle ha ku n n at visa upp stö rre kunskaper där.
L ikadant v a r det i den allm änna histo
rien — antiken undantagen, förstås. I n atu rlä ra, därem ot, v ar hon ganska duk
tig, d ä r läste de ju s t nu däggdjuren och o fta brukade m an h a e tt rik tig t djur som undervisningsobjekt.
— ”Nå, Danielle, ä r du ängslig för dina betyg d å ? ” undrade jag. ”H ur ä r det med dom, förresten, f å r ni A och AB och Ba och sånt, som svenska barn f å r i sina b ety g ?”
— ”Nej, h ä r ä r inte rik tig t likadant” , b erättad e Danielle. ”H ä r g å r lära ren ef
te r en poängskala från 0 till 20, så vi få r siffror i stället fö r betyg. E n gång i term inen h a r vi skrivningar i alla äm nen och de skrivningarna ligger m ycket till grund fö r betygen. Men dom h a r va
rit nu och n ästa vecka, som ä r sista veckan före lovet, ä r den b ästa på Kela term inen. Då gör vi n ästan ingen
ting, vi h a r b ara roligt, och du m å tro, a tt den veckan triv s vi i skolan.”
Nu hörde vi någon ropa från gatan, det var Jeannine, som kom fö r a tt häm ta sin k a m ra t till skolan. D et v ar å te r tid a t t ge sig av och nu väntades inte
Forts, å sid. 19.
Tfoecx
M
Kom in och låt oss visa!
A LLT i Ur, Glasögon, Ringar, Smycken och
Hedersgåvor.
V____________________________ J
"Jag rita r svenska flaggan på svarta tavlan i en fransk skola”.
V ad har snasket ställt till i O rsa?
Snaskkonsum tionen h a r under sista åren ökat alldeles oerhört i v å r t land.
Och det ä r inte b ara frå g a om en å te r
gång till förhållandena före kriget. År 1931 å t svenska folket 22.000 to n snask.
Å r 1948 v a r vi uppe i 48.000 ton. Skulle vi sända godsakerna med lastbilar, som la s ta r 2 ton, skulle det kunna avgå en bil v arje m inut 8 tim m ar dagligen i 81/2 veckor. Och d etta kostade den n ä tta sum m an 420 miljoner. A llt övrigt soc
ker, som konsum eras på e tt år, k o star inte ens hälften så mycket.
Undersökningen h a r visat, a tt barnen i en del skolklasser köpt snask fö r över 3.000 kr. (tre tusen!) på e tt läsår. F ör vissa barn h a r m edelsiffran blivit 6 kr.
p r vecka. B arnens snask k o sta r nu 800.000 cyklar p r år.
I Orsa h a r vi tydligen inte b ara h ål
lit jäm na steg med den allm änna u t
vecklingen. H ä r h a r vi h ållit oss bland de främ sta. Kiosker h a r v äx t upp som svam par u r jorden. Vid en av dessa kiosker h a r sm å b arn till och med f å tt köpa snask på kredit, och så h ar räknin
g a r sän ts till föräldrarna. Vad ska m an kalla såd a n t? Är det inte sabotage m ot skolans och sam hällets försök till eko
nom isk fo stran av de un g a? Kan inte sådana kioskrättig h eter indragas? Kios
k ern a h a r h ä r som på andra håll i m ånga fall placerats i skolornas närhet, re n t av vid skolgården i vissa fall. Vid en sto r nordisk kurs i Uppsala i som ras påtalades med skärpa, h u r k o rtsy n t och
”enfaldigt” det v ar av m yndigheterna a t t ge kiosktillstånd i så sto r u tsträ c k ning, fram fö ra llt vid skolorna.
D et ä r naturligtvis inte b ara genom kioskerna snasket distribueras. D et säl- jes också i snaskautom ater och i van
liga affärer.
N u b ö rja r också re su ltate n visa sig.
Och det på e tt sådant s ä tt, a t t vi h ä r i Orsa kan tala om k a ta stro f i frå g a om barnens tänder.
I Finland v ar det i m ånga å r under och e fte r k rig et b rist på godsaker och socker. Då gick tan d rö ta n tillbaka, så
Se t i ll a t t E d e r c y k e l få r den rätta skötseln!
Lämna in den till fackmannen.
Renovering, lackering, vinter- förvaring.
Skidor vallas.
B. S. B Ä L T E R
C y k e l- & R e p .-v e rk sta d Telefon 711
a tt tan d läk a rn a re n t av hotades av a r
betslöshet. Sockrets, fram för allt det b rända sockrets skadliga inverkan på tän d ern a h a r ju länge v a rit känd. Men genom tidningsnotiserna frå n Finland fick vi liksom e tt bevis frå n levande li
vet, a tt vetenskapsm ännen h a r r ä t t i detta.
H ä r i Orsa ä r dét sannerligen ingen risk a tt våra tan d läk are ska bli a rb ets
lösa. H ä r hålla de i stället på a tt d runk
na i tan d rö te träsk et. M edeltalet hål p r barn fö r hela länet ligger om
kring 3. I vissa socknar ä r d et 1—2.
Men i Orsa ä r det 7,2. Och ta r m an 15-åringarna (som o fta f å tt lite inkom ster och d ärfö r kan köpa ännu m era snask än de yngre) ligger siffran m ellan 9 och 10. Det ä r verkligen siff
ro r a t t tän k a på och begrunda. V art ska det b ära hän, om det f å r fo rts ä tta i sam m a ta k t y tterlig are n åg ra å r ? Kan det v ara rik tig t, a tt barnen (med fö r
äldrarn as hjälp) ska få fö rstö ra sina tän d er på d e tta sätt, och så ska sam häl
let få lägga u t oerhörda sum m or på a tt söka bota skadorna. Det gäller m ånga tio tal tusen enbart i Orsa. Det ä r m ånga som m ena, a t t n ä r det finns så m ycket .pengar till snask, borde en del av dessa också kunna brukas till tandvård. Med andra ord: sam hället ska inte betala sådana skador, som ä r självförvållade.
T andläkarna hinner inte med m er än en del av vad det nu finns a t t göra hos skolbarnen i Orsa. Skolstyrelsen vet f. n. inte, h u r den ska kunna ordna tandvård å t alla. Men den vet, a t t om tan d rö ta n fo rts ä tte r a t t öka, då finns det inga m öjligheter a t t ge barnen
LllMA
j u l g r a n s b e l y s n i n g
S-märkt
Två års garanti 16 ljus
Ny förbättrad konstruktion.
Den lilla glödlampan i top
pen av ljusen har fått en ny vacker form, är gjord av reff- lat glas och försedd med skruvsockel.
Kooperativa
V a r u h u s e t , O r s a
tandvård. Då m åste fö räld rarn a söka p rivattandvård fö r barnen, så lån g t nu d etta ä r m öjligt. Men tand läk arn a kom m er inte a t t räcka till, så a tt alla kan få hjälp.
I denna situation h a r skolstyrelsen beslutat, a t t barnen åtm instone under skoldagen ska förbjudas ä ta snask. Men skolstyrelsen h a r ingen befogenhet a tt förbjuda snasket e fte r skollektionernas slut. H ä r m åste fö räld rarn a ta ansvar.
Ge inte barnen så m ycket snaskpengar!
L ä r barnen köpa fru k t och andra saker fö r sina fickpengar!
Nyligen följde en m äm m a med sin poj
ke till tandkliniken. U nder hela v än te
tiden s a tt pojken och sög på sin slicke- pinne. Då pojken skulle in fö r behand
ling, fick mam ma hålla snaskepinnen.
Och det fö rsta m am m an gjorde, n ä r poj
ken kom u t igen, v a r a t t räcka snasket till pojken. A tt en tandläkare, som käm p a r en förtvivlad kam p m ot ”ta n d tro l
len” i orsabarnens m unnar, b ö rja r tycka a rb etet v ara hopplöst, n ä r han ser så
d an t i s itt eget väntrum , ä r inte a tt undra på.
Snaskförbud h a r fö ru t prövats i m ån
ga skoldistrikt. F rån Ängelholm h a r om
v ittn a ts, a t t det fu n g e rar alldeles u t
m ärkt.
D et ä r inte b ara fö r tändernas skull, som snaskätningen bör b o rt frå n skolan.
M agarna m år heller inte bra. Den, som hela d ag arn a g å r med kola och andra sötsaker i munnen, m ister också sin m atlust. Och h u r ska det kännas fö r de barn, som inte f å r pengar till snask?
Det finns verkligen n åg ra sådana ock
så. A ntingen h a r inte fö räld rarn a så g o tt om pengar, eller också ä r de särde
les förståndiga. Men det ä r inte roligt a t t ha en bänkkam rat, som köper snask fö r flera kronor i veckan, n ä r m an själv inte kan köpa något.
L å t oss nu alla h jälp as åt, fö räld rar och lärare, a t t käm pa m ot snasket och därm ed m ot tandrötan. Vi gör barnen och sam hället en tjä n s t därmed.
H jalm ar Hedman.
LÄMPLIGA JULKLAPPAR till finner Ni hos oss.
Vi ha stor sortering:
Klänningar, Underkläder, Strumpor, Handskar och Väskor, Damhattar och
Barnmössor
Qö'i ett le&ökl
K. J. DAHLS EFTR.
Tel 191, bost. 389, Orsa
Julklappsfrågan /
Ramar och album i stor sortering. Kameror, film, blixtljus.
ItÅrii>s» t o t is f r v iA r e v . j ? r e s e n t e r t t L ls * r i Le
Stor sortering i ramlist i moderna färger och profiler. Sätter Ni stort värde på ett gott hantverk, då beställer Ni Edra inramningar hos oss. 25-årig praktik borgar för ett väl
gjort arbete.
T e g m a n s F o t o m a g a s i n
Orsa, telefon 93
B a r n g a r d e r o b e n
Telefon 219, Orsa
f --->
Söta K L Ä N N IN G A R , scm passar till julgransplundringen samt K A D E T T - och S J Ö M A N S K O S T Y M E R till gossar upp till 8 år. Vita och kulörta S K J O R T O R . Små F L U G O R och SLIPSAR
*
Kom ihåg S P O R T K LÄ D E R när Ni ger julklap
par i år - de brukar stå först och sist på önske
listan. Till god sport hör praktisk utrustning.
*
G ör oss ett besök, det lönar sig alltid.
_______________ J
* 7
En fåtölj? Ett bord? En matta?
S ä k e rt finner Ni n å g o t som p a s s a r i vår rik h a ltig a so rterin g . A r m a t u r - S ä n g k l ä d e r - L e k s a k e r K v a I i t e t s v a r o r från e g n a v e rk s tä d e r till k o n k u r r e n s p r is e r .
En julklapp till
O H L I N S M Ö B L E R
Tel. affären p å V ä sterå k ern 531, b ost. 5 6 4F R Å N S K O L B Ä N K E N
T E C K N IN G
: Tom tefam iljen av
Gerd Thorell, klass 3 N är E rik träffad e tom tarna.
P å s jä lv a ju la f to n g ic k E r ik u t i s k o g e n f ö r a t t h ä m t a e n ju lg r a n . H a n g ic k r ä t t lå n g t in sk o g e n . D ä r s å g h a n e n g ra n . N ej, d en v a r f ö r lå n g . D ä r s å g h a n en till. O, v a d d en v a r v a c k e r! N e j d e t v a r d en in te , d e n v a r in te li k a v a c k e r p å a n d r a sid an . D e t lo c k a d e h o n o m lä n g r e och lä n g r e in i d en m ö r k a sk o g e n . H a n v is s te in te v ä g e n h e m lä n g r e . E r ik s a t t e s ig n e r p å en s tu b b e o ch b ö rja d e g r å t a . D å k ä n d e h a n p lö ts lig t n å g o n r ö r a v id honom . H a n s å g u p p . D e t v a r en lite n to m te n is s e .
”V a r f ö r g r å t e r d u ? ” f r å g a d e to m te n is s e n .
” J a g h a r g å t t v ilse ” , sa d e E r ik m e lla n s n y f tn in g a r n a . ” O ch s å f r y s e r j a g ” . —
”K om , s å f å r d u fö lja m e j till T o m teb o och v ä r m a dej! Vi s k a ll f ö lja dej h e m s e dan, n ä r vi d e la r u t ju l k la p p a r n a i k v ä ll.”
”O, v a d du ä r s n ä ll,” sa d e E rik .
H e m m a i T o m te b o v a r d e t e t t v ä ld ig t v ä se n . E n d el t o m t a r hö llo p å a t t sp ik a . E n h a d e s l a g it se j p å tu m m e n , s å h a n s a t t och g r ä t . A n d ra la c k a d e p a k e t och k o k a d e g rö t.
H e m m a h o s E r ik v a r d e t oro. M en E r ik f ic k k o m m a h e m som to m te n h a d e lo v a t h o nom . D å b lev d e t s t o r g lä d je . M en E r ik ta la d e a ld r ig om v e m so m h a d e v is a t h o n o m v ä g e n h em . D e s k u lle i a lla f a ll in te h a t r o t t honom .
L a ila L o u th a n d e r . K la s s 4.
GOD JUL
och GOTT N Y T T ÅR
önskar vi alla Orsa Skoltid
nings unga medaretare! Och vi tackar för hela skörden av upp
satser och teckningar under år 1950. Tack ska ni ha även för dem som inte kommit in! Det händer ju, att riktigt bra saker måste gallras ur, därför att det blir för trångt i spalterna. Bli inte stött i kanten, om det var du som blev utträngd, utan fo rt
sätt att rita och skriva! Bom
bardera oss med bra saker! Till slut kommer de in. E tt par sändningar kom för sent nu till julnumret, och det var ju trå
kigt.
Glöm inte, när du skickar in uppsatser, att du ska skriva en
dast på e n a sidan av skriv
papperet! Teckningarna ska vara ritade på v i t t papper och t y d l i g t t u s c h a d e . Namn och annan text ska stå på b a k s i d a n .
På återseende 1951!
H A N S P E T E R S O N S
Bil- & Flygskolor
Telefon 242, Orsa
e l e t n a ,
iotn Qe
temltat.
Ju lstö k i tom testugan.
D e t v a r e n v e c k a k v a r till ju la fto n , och t o m ta r n a i s t u g a n h a d e b r å t t . L ill-L isa b a k a d e k a k o r o ch b u lla r. H o n k a v la d e , s å h o n v a r rö d i a n s i k te t so m en k r ä f t a . N isse v a r i v ed b o d en och h ö g g ved, f ö r d e t m å s te v a r a eld, n ä r m a n s k a k o k a g rö te n . T v å to m te p o jk a r s p r a n g ti ll v e rk s ta d e n . D e t v a r P e r o ch Olle. P e r hö ll p å a t t g ö r a sk id o r, o ch O lle g jo r d e e n bil.
O lle sa d e : ” D en h ä r b ile n s k a en a v p o jk a r n a i b y n f å ” . — ” J a ” , sa d e P e r b a ra , f ö r h a n h a d e s å b r å t t a t t f å s k id o rn a f ä r d ig a. P o jk a r n a s a t t o ch a r b e ta d e p å s in a s a k e r . D å k o m A n n ik a i d ö rr e n och sade, a t t de s k u lle in o ch ä ta .
M en s å d e t s å g u t i k ö k e t! E n v a t t e n b a lja s to d p å g o lv e t, n å g r a d u k a r och p ry d n a d e r lå g k r in g s tr ö d d a . G rö te n v a r god, s å de å t m y c k e t. O lle och P e r s p r a n g u t i v e r k s ta d e n ig en , L ill-N is se u t i v ed boden. A n n ik a to r k a d e g o lv e t, s å d e t b lä n k te . N iss e la d e p å d u k a r n a p å b o rd e n och p å h y llo rn a . K a tte n fic k m jö lk a v L ill-S tin a . N ä r k lo c k a n v a r n io p å k v ä l
len, v a r a ll t f ä r d ig t, och d e t v a r s n y g g t och r e n t, n ä r P e r och O lle k o m in. I m o rg o n s k u lle de p a c k a ju l s a k e r o ch sen d e la u t d em i g å r d a r n a .
M ä r ta S tå b i. K la s s 6.
Radio
AGA radio hör till god jultradition.
Årets nyhet, AGA Minetfe - en förnämlig 5-rörsradio till ett verkligt lågt pris.
Kr. 185:-. Demonstreras och säljes av
Cykel- & Biltjänst
Orsa Tel. 156 och 490
Vid Edra julinköp
av Leksaker, Gran- och Julprydnader samt Jul
klappar av alla slag ha vi här i
Centralboden
med vår särskilda
Leksaks- o. julaudelning
en storslagen sortering för Eder alla.
f i r a s ä v e n i å r me d
Skinka Lutfisk Julkorv Julsyltor Risgrynsgröt
Russin, nötter, fikon, plommon, äpplen, apelsiner, vindruvor, Konserver m. m.
Qöi h‘d'ia julliöp ho 5
AB J. A. BROBERG
T E C K N IN G
: Tom tarna dansar av
Inger Bruks, klass 5
Julstöket . . .
Bonvax
Silver- och m öbelpolityr H y llp a p p e r och -remsor
Juldekorationer
för bordet, g ra n e n m. m.
Lack och ju lb an d J u lp a p p e r
Julklappar. . .
P re s e n tk a rto n g e r
H å r b o r s ta r o. B o rstg arn ity r N ecessärer
Ljus au alla slag
Antikljus, kronljus, ju lg r a n s ljus, barnljus, gilleljus sam t spiror.
TINDRA julstjärnor
En trevlig vaxduk
förgyller upp köket. Tag en titt p å v år jätteso rterin g av 35 olika mönster.
Golven
måste tåla stora p åfrestn in g a r till jul. Om Ni fernissar g o l v e t eller m a t t a n med D. F. C. lack, h a r Ni tagit det absolut bästa.
Parfym
och E a u de Cologne Manicure-etuier
S peglar
Elek trisk a r a k a p p a r a te r M ålarskrin och staffli F ä r g lå d a och m ålarbok
