Osäkerheter vid investeringsbeslut inom vindkraft i Sverige

2007-06-04

Uppsala Universitet

Företagsekonomiska Institutionen C-uppsats

Handledare: Olivia Kang

Osäkerheter vid investeringsbeslut inom vindkraft i Sverige

Elin Elfving

Carl Heyman

Mikael Strand

Sammanfattning

Runt om i världen finns en mängd olika typer av stödsystem för att premiera icke konkurrenskraftiga energislag. Dessa stödsystem finns främst för att elkonsumenterna ska kunna använda sig av relativt billig el. Från konsumentens perspektiv är det därför viktigt att de stödsystem som finns fungerar så bra som möjligt. Olika stödsystem innebär olika osäkerheter och risker för tänkta investerare. Syftet med denna uppsats är därför att studera vilka osäkerheter investerare anser att det finns inom olika stödsystem för vindkraft och hur osäkerheterna inom det svenska stödsystemet påverkar deras investeringsbeslut. För att kunna granska dessa osäkerheter har tre stödsystem studerats mer i detalj. Framförallt har det svenska elcertifikatsystemet undersökts men även det tyska stödsystemet och det som finns i Texas har studerats. Osäkerhetsanalysen har utgått ifrån kvalitativa intervjuer med investerare samt personer som är involverade i vindkraftsbranschen. Resultatet av denna studie pekar på att det avgörande för hur ett stödsystem fungerar är inte de speciefika osäkerheter som finns inom det utan snarare stabiliteten och långsiktigheten i stödsystemet.

Studien av den svenska elcertifikatsmarknaden ägnas till stor del åt havsbaserad vindkraft.

Detta för att mycket av den osäkerhet som idag finns på markanden har att göra med detta.

Uppsatsen diskuterar att ett stort problem är osäkerheten som finns angående hur stödet till

havsbaserad vindkraft kommer att utvecklas.

Förord

Denna uppsats skulle inte ha varit någonting utan de intervjuer som har gjorts. Vi skulle därför vilja ta tillfället i akt att rikta vårt stora tack till Kenneth Averstad, Matthias Rapp, Peter Zachrisson och Lennart Fagerberg som ställt upp på dessa intervjuer. Vi har verkligen tyckt att intervjuerna har varit väldigt roliga och intressanta att göra. Detta har inte minst berott på intervjupersonernas trevliga bemötande och engagemang.

Vi skulle även vilja tacka vår handledare, Olivia Kang som verkligen har ställt upp och hjälpt oss genom hela uppsatsen. Slutligen skulle vi vilja rikta ett stort tack till Amanda Helldin, som opponerade på vår uppsats, för hennes konstruktiva kritik. Den var till stor hjälp och nytta.

Elin Elfving Carl Heyman Mikael Strand

Uppsala, juni 2007.

Innehållsförteckning

Introduktion...5

Bakgrund...7

Sveriges stödsystem...7

Tysklands stödsystem ...8

Texas stödsystem...10

Tidigare forskning ...10

Teori...12

Metod...15

Företagspresentation...16

Vattenfall...16

Stena Renewable Energy ...17

E.ON ...17

VIP...18

Empirisk studie...18

Analys ...27

Slutsats...31

Källförteckning ...33

Appendix 1 - Intervjufrågor ...37

Appendix 2 - Vindkraften i Sverige ...38

Introduktion

Sedan kärnkraftsutbyggnaden avslutades i början på 1980-talet har ingen stor elgenereringskapacitet tillförts till det svenska elsystemet. Detta har skapat frågetecken angående energisektorns förmåga att även i framtiden kunna leverera tillräckligt med energi för att upprätthålla den höga elkonsumtion som vi idag har i Sverige. Utöver det växande energibehovet som finns i Sverige idag måste även gamla energikällor, som inte längre är önskvärda eller tekniskt möjliga, ersättas. De fossila bränslenas framtid är osäker både på grund av begränsade tillgångar och på grund av växthuseffekten. Även kärnkraftens framtid är osäker eftersom politiska beslut tagits om en avveckling. Idag är vindkraften den enda energikällan som är redo att byggas ut i större skala till ett rimligt pris (Høyrup, 2004). Dock är vindkraften ännu inte konkurrenskraftig i jämförelse med de traditionella redan befintliga kraftverken. För att säkra framtida energiförsörjning är det därför önskvärt att premiera vindkraft genom olika stödsystem. Regeringen har som mål att öka mängden producerad förnyelsebarenergi med 17 TWh mellan år 2002 och 2016 (Söderholm et al, 2007). I dagsläget produceras ca 12 TWh förnyelsebarenergi. Av de resterande 5 TWh som måste läggas till innan 2016 kommer majoritet att komma från vindkraft (Energimyndigheten, 2004).

I Sverige används sedan fyra år tillbaka ett så kallat elcertifikatsystem, vilket är ett marknadsbaserat stödsystem. I detta system delas elcertifikat ut till producenter av förnyelsebar el. Elcertifikaten kan sedan säljas på en certifikatmarknad vilket ger en extra inkomst till producenterna. Denna extra inkomst är i sin tur till för att göra elproduktion från vindkraft lönsamt. I andra länder, som till exempel Tyskland, används ett stödsystem där producenterna istället är garanterade ett fastpris för den el som de producerar.

Inom alla branscher finns en osäkerhet angående den framtida avkastningen från de

investeringar som görs idag. Storleken på osäkerheten varierar mellan olika branscher och den

blir högst påtaglig när de olika stödsystemen jämförs. Stödsystemens olika för- och nackdelar

har diskuterats tidigare i ett flertal artiklar, till exempel Menanteau et. al. (2003) och Mitchell

et. al. (2006) och det råder enighet om att osäkerheten inom de olika stödsystemen varierar

kraftigt. Det tyska systemet medför till exempel mycket lägre osäkerhet än det svenska. I

Tyskland är priset för el redan bestämt innan vindkraftsverket börjar byggas medan en

investerare i Sverige måste försöka prognostisera prisutvecklingen på både el och elcertifikat.

Osäkerhetens inflytande på investerare har under en lägre tid diskuterats och de slutsatser som dragits är att det finns ett samband mellan ökad osäkerhet och minskade investeringar (Hamberg, 2004). Detta har även visats i specialfallet med osäkerhet kring stödsystem av Dixit & Pindyck (1994). Syftet med denna uppsats är därför att undersöka vilka osäkerheter investerare anser att det finns inom olika stödsystem för vindkraft och hur osäkerheterna inom det svenska stödsystemet påverkar deras investeringsbeslut. Uppsatsen syftar till att belysa vindkraftsinvesterarnas agerande på marknaden. Betydelsen av detta poängterades redan i elcertifikatsutredningen som gjordes inför riksdagsbeslutet om införandet av elcertifikatsystemet. I den står att läsa: ”I ett marknadsbaserat system är en kunskap om aktörerna och deras agerande av stor vikt för att kunna bedöma effektiviteten i en kommande handel men också för att kunna förstå drivkraften i investeringar i ny elproduktion. I ett mera planmässigt orienterat system är aktörernas handlingsutrymme mindre och därmed lättare att förutse” (Andersson, 2001).

Som redan beskrivits är vindkraft den i dagsläget enda energikällan som är redo för en större utbyggnad. Det är därför av stor vikt att stödsystemen för vindkraft fungerar väl. Genom att belysa investerarnas syn på osäkerheten i stödsystemen är följaktligen målet med denna uppsats att ge en ökad förståelse för investerarnas agerande. Denna ökade förståelse kan förhoppningsvis i slutändan göra det möjligt att skapa bättre förutsättningar för vindkraft i Sverige.

Frågeställningen för denna uppsats är därför:

Hur påverkar det svenska stödsystemet investerares vilja till att investera och vilka alternativ finns för att hantera de osäkerheter som finns inom vindkraftsbranschen i Sverige?

För att besvara frågeställningen kommer företag med större industriella vindkraftsprojekt att undersökas, det vill säga företag som har anläggningar vars kapacitet skulle kunna tillföra elproduktion i större skala. Vidare kommer endast företag på den svenska marknaden studeras, detta för att fokus ligger på situationen i Sverige. De osäkerheter som kommer att studeras är främst de osäkerheter som beror av stödsystemet och inte andra yttre faktorer.

För att möjliggöra en undersökning av osäkerhetens betydelse inom stödsystem kommer tre

olika stödsystem att studeras, nämligen det svenska elcertifikatsystemet, det tyska systemet

och det tyska systemet. Uppsatsen kommer därför att inledas med en bakgrundsbeskrivning bestående av en introduktion till de tre olika stödsystemen följt av en litteraturstudie som sammanfattar tidigare forskning kring stödsystem. Sedan kommer en teoridel som följs av en metodbekrivning. Efter metoddelen ges en presentation av de företag som medverkat i intervjuer och resultatet av uppsatsens empiriska studie. Därefter kommer en analysdel som sedan följs av en slutstats.

Bakgrund

Sveriges stödsystem

Det svenska systemet med elcertifikat togs i bruk den 1 maj 2003 (Energimyndigheten, 2006).

Det är ett system som ger elproducenter som använder förnyelsebara energikällor två typer av ekonomisk ersättning. Ersättning ges för den el som produceras precis på samma sätt som för andra elproducenter men utöver denna ges även en extra ersättning när de erhållna elcertifikaten säljs (Svenska Kraftnät, 2004). Anledningen till att dessa elcertifikat kan säljas är att det i Sverige finns en kvotplikt där alla konsumenter är tvingade att köpa elcertifikat motsvarande en viss kvot av deras totala elkonsumtion. Denna kvot sätts av staten och är i dagsläget fastställ till och med 2030 (Energimyndigheten, 2006). För värden på kvoten se tabell 1 nedan.

År Procent År Procent År Procent 2004 8,1% 2013 8,9% 2022 10,6%

2005 10,4% 2014 9,4% 2023 9,4%

2006 12,6% 2015 9,7% 2024 9,0%

2007 15,1% 2016 11,1% 2025 8,3%

2008 16,3% 2017 11,1% 2026 7,5%

2009 17,0% 2018 11,1% 2027 6,7%

2010 17,9% 2019 11,2% 2028 5,9%

2011 17,9% 2020 11,2% 2029 5,0%

2012 17,9% 2021 11,3% 2030 4,2%

Tabell 1) Denna tabell visar kvotandelen elcertifikat konsumenten är tvungen att köpa.

(Källa: Energimyndigheten, 2006)

Elcertifikatsystemet fungerar genom att producenter får ett elcertifikat för varje

megawattimme (MWh) förnyelsebar el som de producerar. Konsumenter måste sedan köpa

elcertifikat motsvarande den kvot som staten fastställt. Tillexempel var kvoten 12,6 % år 2006

vilket då innebar att en elförbrukning på 100 MWh skulle kräva ett inköp av 12,6 certifikat.

För att elcertifikatsystemet ska fungera ges böter om inte en tillräcklig mängd elcertifikat köpts. Bötesbeloppet är 150 % av elcertifikatens medelpris från perioden som varit. Viktigt att notera är att det inte är konsumenten som har ansvaret för att rätt mängd elcertifikat köpts.

Ansvaret för detta ligger istället hos elleverantören. (Energimyndigheten, 2006)

Mekanismer för att gagna elproduktion från vindkraft har funnits i Sverige sedan 1975. Till en början var nästan allt stöd till vindkraft fokuserat på forskning och utveckling. År 1991 infördes för första gången ett inverteringsstöd till vindkraft i Sverige. Innebörden av systemet var att ett stöd gavs på 25 % av investeringskostnaden. Vindkraftverk som hade en effekt på minst 60 kW var berättigade till stödet. Detta investeringsstöd fanns kvar till 1996 och höjdes 1993 till 35 % av investeringskostnaden. 1998 infördes ett nytt investeringsstöd som gav 15

% av investeringskostanden till vindkraftverk med en effekt på minst 200 kW. I början av år 2002 sänktes stödet till 10 % för att sedan vid årets slut tas bort helt. Utöver dessa investeringsstöd har det även funnits två stöd för elproduktion. År 2000 infördes ett tillfälligt stöd för småskaliga vindkraftproducenter med en effekt på högst 1500 kW. Detta stöd kallades 9-öringen och innebar att elhandlarna fick en skattereduktion som i slutändan gagnade elproducenterna. Som framgår av namnet gavs ett avdrag på 9 öre per kWh. Detta stöd fanns kvar till och med år 2002. Det andra stödet som fanns och som även finns kvar idag är miljöbonusen som introducerades år 1994. Miljöbonusen innebär precis som ”9-öringen”

att leverantörerna får göra ett skatteavdrag som främjar producenterna. När miljöbonusen infördes låg den på 8,8 öre per kWh och år 2000 var samma ersättning 16,2 öre per kWh.

Miljöbonusen skulle egentligen ha upphört år 2000 på grund av motstånd från EU, men den fick dispens från Europakommissionen. Då elcertifikatsystemet infördes bestämdes det att miljöbonusen långsamt skulle fasas ut. Anledningen till att den inte togs bort direkt var att det ansågs att detta skulle göra omställningen för gamla anläggningar allt för stor. Bidraget ska sakta avta fram till och med 2009 då bidraget för landbaserad vindkraft ska vara noll medan bonusen för havsbaserad ska vara 12 öre/kWh. Miljöbonusen ges inte för vindkraftverkets hela drifttid utan endast för de första 20 000 fullasttimmarna. (Åstrand & Neij, 2003)

Tysklands stödsystem

Ett annat land som under en längre tid har haft stödsystem för förnyelsebara energikällor är

Tyskland. Där infördes under 1991 det första Tyska stödsystemet av fastpriskaraktär, det så

kallade Stromeinspeisegesetz systemet. Detta system innebar att en ytterligare premie lades

till marknadspriset. (Mitchell et. al., 2006; Wüstenhagen & Bilharz, 2006)

Stödsystemet som idag används i Tyskland, och har använts sedan år 2000, är det så kallade EEG (Erneuerbare-Energien-Gesetz) systemet. EEG systemet är ett fastprissystem där producenterna av vindkraftsel blir garanterad ett visst pris för den el som produceras redan när tillståndet för vindkraftsparken erhålls. Det är sedan den närmast belägna nätägaren som är skyldig att köpa elen till detta pris. Sedan finns det mekanismer för att föra vidare denna kostnad till slutkonsumenterna. EGG systemet medför även att nätoperatörerna är skyldiga att ansluta vindkraftverket till nätet. (Mitchell et. al., 2006; Wüstenhagen & Bilharz, 2006)

Alla producenter av vindkraftsel får som sagt ett visst förutbestämt bidrag för varje kWh de producerar. Producenterna är garanterade detta bidrag under minst 20 års tid. Stödet har två olika nivåer, en högre och en lägre. Ett landbaserat vindkraftverk får det högre bidrag under de fem första åren. Bidraget för de resterande 15 åren bestäms sedan utifrån vindkraftverkets produktion under de första fem åren. Det fasta priset sätts då efter en jämförelse med ett så kallat referensvindkraftverk, detta vindkraftverk har vissa förutbestämda vindförhållanden.

Bidraget som ges är beroende av hur vindkraftverket presterat i jämförelse med referenskraftverket. Vindkraftverk som har producerat mindre än 150 % av vad referenskraftverket skulle ha producerat får det högre bidraget under en längre tid. Medan vindkraftverk som ligger över 150 % av referenskraftverkets produktion endast får det högre bidraget under de fem första åren. Ersättningen till ett havsbaserat vindkraftsverk bestäms på i princip samma sätt, dock garanteras den högre nivån på bidraget i tolv år för ett havsbaserat projekt istället för i fem år som för ett landbaserat projekt. (Mitchell et. al., 2006;

Wüstenhagen & Bilharz, 2006)

Landbaserat Havsbaserat Nivå 1 Nivå 2 Nivå 1 Nivå 2

2004 8,7 5,5 9,1 6,19 2005 8,53 5,39 9,1 6,19 2006 8,36 5,28 9,1 6,19 2007 8,19 5,17 9,1 6,19 2008 8,03 5,07 8,92 6,07 2009 7,87 4,97 8,74 5,95 2010 7,71 4,87 8,57 5,83

Tabell 2) Ersättningsnivåer för vindkraft i Tyskland. Enheten är ct/kWh. (Källa: BWE, 2005)

Tabell 2 ovan visar den ersättningsnivå som ges. Byggs t.ex. ett vindkraftverk på land under

2007 ges en ersättning på 8.19 ct/kWh de fem första åren. Om vindkraftverket istället byggs

år 2008 är denna ersättning 8.03 ct/kWh under de första fem åren. En intressant del i det tyska

systemet är även att de utlovade ersättningsnivåerna inte justeras för inflationen (BWE, 2005).

Detta leder till att inflationen långsamt kommer att göra att de utlovade ersättningsnivåerna närmar sig det faktiska elpriset.

Texas stödsystem

Det tredje stödsystemet som tas upp i denna uppsats är det som används i Texas. Detta system är intressant eftersom det i dagsläget är där den största ökningen av vindkraftsinvesteringar sker (AWEA, 2007). I Texas används ett marknadsbaserat system av samma typ som i Sverige, ett elcertifikatsystem. Det är, precis som i Sverige, elleverantören som är ansvarig för att köpa en viss mängd förnyelsebar el (Langniss & Wiser, 2003). Stödsystemet i Texas skiljer sig dock från det svenska systemet i avseende att vindkraft i USA även får ett stöd från den federala staten. Detta stöd är ett skatteavdrag som motsvarar 2.0 cent/kWh och det ges under de första tio åren som vindkraftverket är i bruk. I dagsläget är det beslutat att detta stöd skall finnas kvar till och med utgången av 2008 (AWEA, 2006).

Tidigare forskning

Det har forskats mycket kring de olika stödsystemen och från tidigare forskning framgår det bland annat att utformningen av stödsystemen är av yttersta vikt (Langniss & Wiser, 2003;

Andersson, 2001). I den här uppsatsen jämförs marknadsbaserade system med fastprissystem

vilket är något som även gjorts i tidigare studier. En sådan jämförelse görs bland annat av

Midttun & Gautsen (2007) som diskuterar hur ett fastprissystem och ett marknadsbaserat

system kan användas som komplement till varandra. De ger ett exempel genom att jämföra

Tyskland och Sverige och drar slutsatsen att olika typer av system är lämpliga vid olika

tidpunkter i produktlivscykeln. De kommer fram till att det finns en risk att det svenska

systemet gör att utvecklingen avstannar i Sverige om inte ett extra stöd ges till tekniker som

ännu inte kommit så långt i sin livscykel. Ett sådant extra stöd ges i dagsläget i Texas där,

som nämnts ovan, ett marknadsbaserat electifikatsystem används i kombination med ett

federalt skatteavdrag. Detta extra skatteavdrag beskriver Langniss & Wiser (2003) som en av

orsakerna till det som de kallar ”the Texas wind rush”. Det vill säga den stora utbyggnaden av

vindkraft som skett i Texas. En ytterligare förklaring till vindkraftens genomslag i Texas som

de nämner är att elhandlarna i Texas har varit villiga att teckna långa avtal med

producenterna, avtal på mellan 10 och 25 år. Dessa avtal har inkluderat både elen och de

tillhörande elcertifikaten. Lagniss & Wiser (2003) menar att detta har minskat osäkerheten

avsevärt för investerare som på detta vis sluppit oroa sig över fluktuationer i både elpriset och

elcertifikatpriset.

Vad är då viktigast för att ett stödsystem ska ge önskat resultat? Dixit & Pindyck (1994) diskuterar vikten av att minimera osäkerheten i huruvida stödsystemen kommer förändras. De menar att om osäkerhet finns om hur systemet kommer vara utformat i framtiden så kan detta helt hindra syftet med systemet. Östberg et. al (2007) menar i en mer specifik studie om vindkraften i Sverige att utbyggnaden av vindkraft hindrats på grund av osäkerhet kring de stöd som givits till vindkraften. Lagniss & Wiser (2003) pekar på att en av orsakerna till att de stödsystem som finns i Texas har varit så lyckat är det faktum att de styrande i delstaten hela tiden har visat ett stort stöd för systemet vilket har lett till att detta elcertifikatsystem utvecklades noggrant med tydliga regler som följd. De tre studierna ovan visar på att långsiktighet, stabilitet och tydlighet är mycket viktiga faktorer för att ett stödsystem ska fungerar.

Vid bildningen av det svenska systemet ansågs det även vara av yttersta vikt att fler länder skulle ansluta sig (Elcertifikatutredning, 2001). Den svenska marknaden anses egentligen vara för liten för att elcertifikatsystmet ska kunna fungera felfritt. Enligt rådande marknadsmodeller bildas stora osäkerheter på små marknader. Detta är på grund av att prisfluktuationerna kan bli väldigt stora då det endast finns ett fåtal aktörer på marknaden.

Östberg et. al. (2007) pekar på osäkerheten som finns angående om hur många, om överhuvudtaget några, av de större havsbaserade vindkraftsparker som planeras i Sverige kommer att genomföras. Som kan läsas i appendix 2 så inses lätt att en anläggning av Kriegers Flaks storlek skulle få en stor påverkan på certifikatmarknaden om den byggdes.

Det finns studier gjorda av Ford et. al. (2007) som genom datasimuleringar visar att det finns

en risk att priserna på elcertifikat först stiger kraftigt över vad som anses vara jämviktspriset,

enligt tillgång- och efterfrågemodeller, för att sedan sjunka kraftigt. Ford et. al. (2007)

påpekar att på den svenska marknaden ligger elcertifikat priset på ca 23 öre / kWh men enligt

tillgång- och efterfrågemodeller borde det ligga på ca 10 öre/kWh. Den 4:e maj 2007

handlades elcertifikat till ett pris av 19.8 öre/kWh, med andra ord är elcertifikatpriset

fortfarande nästan dubbelt så högt som teorin påstår. Det finns alltså en stor osäkerhet kring

prisutvecklingen på elcertifikat.

Teori

För att möjliggöra en meningsfull teoretisk diskussion måste begreppen risk och osäkerhet definieras. Ekonomisk teori skiljer mellan risk och osäkerhet. Ekonomisk risk är enligt Hamberg (2004) och Shapira (1995) då alla möjliga utfall och dess sannolikheter är kända. I verkliga beslutssituationer är detta ofta inte fallet och det talas då istället om ekonomisk osäkerhet. Enligt Hamberg (2004) kan en osäker situation karakteriseras av att utfallen, men inte deras sannolikheter, är kända. En annan möjlighet är att ett beslut har okända utfall (i detta fall är självfallet sannolikheterna icke existerande). En situation helt utan osäkerhet men med risk är i princip omöjlig att få i en beslutsituation för en investerare. Dessa fall uppkommer i princip bara i vissa typer av spel, t.ex. enkla kortspel och tärningsspel (Hamberg, 2004; Shapira, 1995). Folk inom företagsvärlden använder dock ordet risk med en annan mening. Här menas oftast att något riskeras, företrädelsevis i negativ bemärkelse. Om osäkerheter föreligger angående om ett projekt kommer att nå en tillräcklig avkastning eller inte så benämns detta inom företagsvärlden som en risk fast att det egentligen är en osäkerhet (Hamberg, 2004; Shapira, 1995). I denna uppsats kommer företagsvärldens definition av risk att användas.

Viktigt att ha i åtanke under följande teoridel är att det krävs en viss osäkerhet på en marknad för att den ska kunna fungera. När finansiell teori studeras är det lätt att få intrycket att det är optimalt om ingen osäkerhet finns på marknaden, men så är inte fallet. Om ingen osäkerhet fanns menar Hamberg (2004) att alla företag skulle göra samma val, nämligen det som maximerar nyttan. Ett företag har bara möjligheter att skapa ett bättre läge än konkurrenterna om det finns en osäkerhet på marknaden. (Hamberg, 2004)

Kärnan i denna uppsats är osäkerheten som en investerare ställs inför när hon måste fatta ett beslut och all information inte är helt känd. Decamps et al (2006) nämner att det finns tre viktiga faktorer att ta hänsyn till vid ett beslut. Dessa tre faktorer är:

1. Osäkerhet kring framtida intäkter från investeringen 2. Hur stor del av investeringen som är irreversibel 3. Tidpunkt för investeringen

I fallen med vindkraftsanläggningar kan det antas att besluten är mer eller mindre irreversibla.

Om anläggningen avvecklas kort efter det att den tagits i bruk så kommer endast en liten del

av den ursprungliga investeringen vara reversibel. För en mer utförlig beskrivning av detta se

Dixit & Pindyck (1994), de diskuterar fallet med ett stålverk men analogier kan dras till vindkraftsbranschen. Faktor 2 är alltså av mindre betydelse för denna studie. De två återstående faktorerna kan ses som två skilda faktorer men det finns anledning att slå ihop dessa två och detta kommer att göras i denna uppsats. Detta är inget nytt utan har gjorts tidigare i litteraturen bland annat av Dixit & Pindyck (1994) som diskuterar samspelet mellan alla tre faktorerna och nämner det som helt grundläggande för studier inom ämnet osäkerhet vid investeringar.

Decamps et al (2006) och Dixit & Pindyck (1994) pekar alltså på att de osäkerheter som finns kring framtida intäkter är en viktig faktor och detta tas fasta på i denna uppsats. Problemet som uppstår vid investerings beslutet kan åskådliggöras med figuren nedan:

Figur 1 visar ett läge där en risk tas om ett investeringsbeslut fattas. Variabeln b symboliserar den osäkerhet som investeringsbeslutet innebär och variabeln a symboliserar skillnaden mellan den förväntade avkastningen och minimiavkastningen.

För att beskriva hur en person agerar i riskfulla situationer kan nyttofunktionen användas (Hamberg, 2004). Nyttofunktionen beskriver vad en person upplever som nytta, detta skiljer sig från person till person. Även synen på risk och osäkerhet varierar mellan olika personer.

Med andra ord så är vissa personer mer riskbenägna än andra (Hamberg, 2004). Hamberg (2004) delar in individer i tre olika grupper: De som ser ett egenvärde i själva risken, de som

Figur 1) Denna figur visar olika avkastningar från en

investering. Den svarta axeln har enheten procent. Desto högre upp desto högre avkastning. Den röda linjen är det

avkastningskrav som ett projekt har. Den gröna linjen är det förväntade utfallet. Avståndet a markerar avståndet mellan minimiavkastningen och den förväntade avkastningen.

Informationen som finns är dock långt från säker och

avkastning kan hamna någonstans längs den blå linjen på

grund av dessa osäkerheter. Variabeln b är ett icke numeriskt,

endast relativt, mått på denna osäkerhet.

är riskneutrala och de som försöker att undvika ett risktagande. Om antagandet att olika investerare är olika riskbenägna has i åtanke vid studerande av figur 1 så får detta intressanta implikationer. En investerare som är väldigt negativ till att ta risker kommer att vara mer försiktigt inställd till att göra investeringen om det finns en möjlighet att avkastningen hamnar på den blå linjen under det röda sträcket (minimiavkastningen). En investerare som gillar att ta risker kommer fästa mindre vikt vid detta, anta utmaningen och lita på att hon kommer klara av att hålla avkastningen över den röda linjen.

Hur ser då investerare på risk och osäkerhet enligt litteraturen? Enligt Hamberg (2004) är de överlag negativt inställda till risk och försöker att undvika detta om det är möjligt. Risk och osäkerhet ses nästan alltid som något negativt och inte som en möjlighet till vinst. Om en investerare står inför två alternativ med samma avkastning så bör hon alltid välja det alternativet som innebär lägst risk. För att en investerare ska ta en större risk krävs en större avkastning. Är osäkerheten alltför stor kan det klokaste alternativet vara att vänta.

Här framgår varför de två återstående faktorerna som Décamp et. al (2006) diskuterar kan kopplas samman. Som Hamberg (2004) pekar på så finns det lägen då osäkerheten kring intäkterna från investeringen kan vara så stora att det lönar sig att vänta. Detta har visats av McDonald & Siegel (1986) som pekar på att det bildas en ekonomisk fördel av att vänta.

Denna ekonomiska fördel uppkommer av två anledningar. Dels kan framtida teknikutveckling leda till tekniska genombrott som skapar möjligheter för antingen högre produktion till samma investeringskostnad eller samma produktion men till en lägre investeringskostnad (Murto, 2006). Dessutom ges en möjlighet att samla mer information, vilket minskar osäkerheten, om investeringsbeslutet skjuts upp (Lint & Pennings, 1999).

I det specifika fall som denna uppsats studerar finns ytterliggare en faktor att lägga till dessa

två redan nämnda. Det är de faktum att stödsystemet kan förändras. Rent matematiskt är detta

identiskt med resonemanget ovan om framtida teknikutveckling. För att visualisera det hela

kan figur 1 på sida 13 studeras. En förändring i dagens stödsystem som skulle innebära att

vindkraft får ett fast produktionsstöd utöver elcertifikatstödet skulle te sig likadant i figur 1

som en teknikutveckling som ökar produktiviteten i vindkraftverken. Båda leder endast till att

variabeln a ökar. Dagens teoretiska underlag har svårt att svara på hur företag ser på värdet av

att vänta. Är det värdet i den minskade osäkerheten som lockar eller värdet i eventuella

visar att osäkerhet i teknikutveckling endast blir en intressant faktor om osäkerhet i framtida inkomster föreligger.

För att koppla samman ovan beskrivna teori med figur 1 kan denna förenklas till tre fall. I första fallet är investeraren villig att ta risken och genomför investeringen. I de två andra fallen görs ingen investering, utan valet blir att vänta. Det finns då två sätt att attackera problemet med att osäkerheten är för stor. Försöka minska osäkerheten, det vill säga minska b eller öka marginalen mellan den troliga avkastningen och minimiavkastningen det vill säga öka a.

Metod

För att undersöka vilka risker och osäkerheter vindkraftsinvesterare ser med de olika stödsystemen har fyra kvalitativa intervjuer gjorts. Tre av dessa intervjuer har skett via telefon och en har skett via ett personligt möte. Alla intervjuer har spelats in. Intervjupersonerna har tagits fram genom ett strategiskt urval och alla är på något sätt djupt involverade i vindkraftsinvesteringar i Sverige. Tre av dessa personer har dessutom nyligen varit involverade i beslutsprocesser angående vindkraftsinvesteringar.

En anledning till att en kvalitativ studie har valts framför en kvantitativ är vindkraftsindustrins begränsade storlek. En kvantitativ studie bland vindkraftsinvesterare i Sverige skulle inte ge ett tillräckligt underlag för en statistisk bedömning. Eftersom fokus i studien ligger på det svenska systemet vore det inte heller möjligt att använda utländska investerare i undersökningen. Dessutom gjordes bedömningen att en kvalitativ studie skulle ge en djupare förståelse för vindkraftsinvesterares agerande. Vindkraftsbranschen är relativt ny och även om det finns en del skrivet i frågan så är den i särklass bästa källan de aktiva inom industrin idag.

Detta gör att kvalitativa intervjuer är en mycket bra väg att gå för att samla information i den här frågan.

Anledningen till att fyra intervjuer gjordes var dels för att det inte hade varit lämpligt att ha

mer empiri i en uppsats av denna typ och dels för att tiden inte tillät fler. Alternativet att göra

färre intervjuer ansågs inte bra eftersom detta inte hade gett samma helhetsbild. Hade fler

personer intervjuats så hade självklart en bättre bild kunnat skapas av verkligheten. Motiv till

att ha fler intervjuer är även att det tycks som om att aktörerna på vindkraftsmarknaden är

väldigt olika varvid det hade varit lämpligt att prata med så många aktörer som möjligt. De intervjuer som har gjorts har dock fångat åsikter från flera väldigt olika aktörer och det hade som påpekats på grund av uppsatsen utformning och tidsbrist inte varit möjligt att göra fler intervjuer.

Intervjuerna har inte skett anonymt eftersom det fanns en risk att aktörernas begränsade antal och innehållet i intervjuerna ändå skulle avslöja intervjupersonernas identitet.

Intervjupersonerna har dock fått möjlighet att läsa igenom och godkänna uttalanden som använts i uppsatsen. Anledningen till detta var för att kunna garantera att känslig information om företagets investeringsstrategier inte skulle bli tillgänglig för företagets konkurrenter.

Intervjuerna har haft naturen av en öppen diskussion men ett antal förutbestämda frågor har används som mall för diskussionen (se Appendix 1 för intervjufrågor).

Målet med intervjuerna var att undersöka hur de tillfrågade personerna ser på elcertifikatsystemet och dess osäkerheter. För att belysa de osäkerheter som finns inom det svenska elecertifikatsystemet har även det tyska stödsystemet behandlats i intervjuerna. I det tyska systemet finns, som nämnts tidigare, ingen prisosäkerhet och intervjupersonerna har därför fått kommentera och diskutera runt detta stödsystem. Under intervjuerna har även diskuterats huruvida intervjupersonerna hellre skulle vilja se ett annat stödsystem i Sverige än det som finns idag. Även det eventuella behovet av ett kompletterande stödsystem till elcertifikatsystemet har diskuterats. Där har en jämförelse gjorts med det system som finns i Texas eftersom det fungerar som det svenska elcertifikatsystemet fast med en kompletterande skattereduktion.

Företagspresentation

Vattenfall

Den 8 maj gjordes en intervju med Kenneth Averstad, Asset Management Vattenfall Vind.

Intervjun gjordes på Vattenfalls huvudkontor i Råcksta. Vattenfall är främst verksamma inom

el- och fjärrvärmebranschen. De är Europas fjärde största elproducenten och den största

producenten av fjärrvärme i Europa. Företaget har betydande verksamhet i de nordiska

länderna, Tyskland och Polen. Vattenfall har en tämligen blandad elproduktionsmix där

fossilkraft står för den största andelen (45 %). Näst störst är kärnkraft med 34 % och tredje

största produktionsmedlet är vattenkraft som står för 21 % av den totala elproduktionen.

Vattenfall har på senare tid genom förvärv blivit en av Europas största aktörer inom vindkraftsbranschen. Företaget jobbar även med att starta upp egna projekt och de håller för tillfället på att bygga vindkraftsparken Lillgrund i Öresund. När denna anläggning är i drift kommer den vara en av de större vindkraftsparkerna i Europa. (Vattenfall, 2007)

Stena Renewable Energy

Den 16 maj gjordes en telefonintervju med Peter Zachrisson som är investeringschef på Stena Renewable Energy. Stena Renewable Energy tillhör Stena sfären och är ett dotterbolag till Stena Adactum AB. Stena Adactums uppdrag är att söka efter potentiella nya verksamhetsområden för Stena sfären. Ett av dessa nya verksamhetsområden är förnyelsebar energi och där har de nu börjat göra satsningar via företaget Stena Renewable Energy. De jobbar i dagsläget främst med två vindkraftsprojekt, båda finns i trakterna utanför Ludvika i Dalarna. Det ena, vindkraftsparken Fjällberget, är färdigbyggd och invigdes i februari 2007 medan det andra projektet, Saxberget, fortfarande befinner sig i tillståndsprocessen. Ansökan lämnades in till miljödomstolen hösten 2006 och förhoppningarna är att projektet ska ha driftstart under 2008. Den nuvarande anläggningen, Fjällberget, består av fem vindkraftverk om vardera 2 MW och beräknas kunna producera 30 GWh per år. Det motsvarar 0.3 % av regeringens planeringsmål gällande produktion från vindkraft för 2015. Om Saxbergs projektet genomförs enligt nuvarande plan så kommer det att innehålla 18 vindkraftsverk om vardera 2 - 3 MW och årligen producera cirka 140 GWh per år. Det innebär att hela anläggningen skulle producera ca 170 GWh eller 0.17 TWh vilket motsvarar 1.7 % av regeringens planeringsmål för vindkraften 2015 på 10 TWh. (Stena Renewable Energy, 2007)

E.ON

Den 21 maj gjordes en telefonintervju med Lennart Fagerberg som är VD på E.ON Vind

Sverige. E.ON är världens största privatägda energikoncern. I Sverige är företaget verksamt

via dotterbolaget E.ON Sverige. Under 2006 producerade E.ON Sverige totalt 32 TWh el. Av

detta så kom 20 TWh (62.5 %) från kärnkraften. Nästan all av den resterande elen

producerades i företagets vattenkraftverk som ett normalår producerar 12 TWh (37.5 % av

totala produktionen 2006). Under 2006 producerade E.ONs vindkraftsverk ca 0.6 TWh el, alla

dessa ligger dock inte i Sverige utan E.ONs svenska dotterbolag E.ON Vind Sverige AB äger

även 20 % av världens största havsbaserade vindkraftspark Nysted Havsmøllepark. Företagets

anläggningar i Sverige producerade endast 34.6 GWh. (E.ON, 2007).

VIP

Den 10 maj gjordes en telefonintervju med Matthias Rapp som är VD för Vindkraftens Investerare och Projektörer (VIP). VIP är en intresseförening som har som mål att främja utbyggnaden av vindkraft och bevaka vindkraftsägarnas intressen. Föreningen bildades år 2001 av en handfull projektörer med huvudmålet att tala med en röst inför remissbehandlingen av elcertifikats-propositionen som kom år 2002. År 2006 hade VIP 44 medlemmar. Dessa medlemmar bestod av projektörer, kraftbolag, kommunala bolag, banker, advokatbyråer, fastighetsbolag, olika konsultbolag samt finansiella investerare inom vindkraftsbranchen. (VIP, 2007)

Empirisk studie

Här pressenteras uppsatsens empiri som bygger på de fyra intervjuer som gjorts. Empirin har delats in under ett antal frågeställningar för att den ska bli mer överskådlig.

Vilka hinder finns för vindkraftsinvesteringar idag? Är osäkerheter i elcertifikatsystemet ett av dessa hinder?

Peter Zachrisson:

Zachrisson menar att en viktig anledning till att vindkraftsinvesteringar hålls tillbaka är svårigheten att få de tillstånd som behövs vid byggnation av vindkraftverk. ”Hade vi haft fler möjligheter att investera nu så hade vi gjort de.”

Kenneth Averstad:

Averstad påstår att ett problem är att det finns för få fabriker som tillverkar vindkraftverk och att de flesta vindkraftkraften som tillverkas går till USA. Detta har lett till ökade priser vilket minskat avkastningen på framtida investeringar. ”Internationella marknaden påverkar priset på grejorna vi måste köpa men intäkten sätts av den svenska marknaden där konkurrensen är vad det kostar att bygga biokraft.”

Matthias Rapp:

Rapp anser att elcertifikatsystemet varken har bidragit till en minskning eller en ökning av

investeringar i vindkraft. Det finns otroligt många faktorer som påverkar hur mycket

vindkraftsinvesteringar som sker i Sverige och elcertifikatsystemet är bara en av dessa

faktorer. En ytterliggare faktor är det faktum att bristen på vindkraftverk, transformatorer och annan materiel ibland gjort det omöjligt att få fram de grejer som behövs i rimlig tid. Han menar att brist på material är den främsta orsaken till att vindkraftsinvesteringar hålls tillbaka.

”Investeringsbeslut fattas inte därför att det finns inte tillgång på vindkraftverk helt enkelt.”

Lennart Fagerberg:

Ett företag som haft möjligheten att investera men valde att inte göra det är E.ON Vind. De fattade i höstas beslut om att lägga projektet Utgrund II på is. Enligt Fagerberg berodde inte detta på osäkerheter i elcertifikatsystemet utan endast på att framtida inkomster bedömdes vara för låga i förhållande till investeringskostnaderna. Han menar att möjliga svängningar i certifikatpriset självklart gjort beräkningen av framtida inkomster något mer komplex men att det i slutändan inte var avgörande när beslutet fattades om att lägga projektet på is.

Allmänt om det svenska elcertifikatsystemet och de osäkerheter som det medför Peter Zachrisson:

Zachrisson säger att Stena Renewable Energy har valt att gå in i vindkraftsbranschen eftersom de anser att det långsiktigt behövs mer förnyelsebarenergi på den nordiska och europeiska marknaden för att möta de mål som finns uppsatta från EU och regeringen. Han menar att elcertifikatsystemet i sig innebär mer risk än ett fastprissystem men att detta inte är något problem då Stena Renewable Energy är vana att hantera risk. För att citera honom: ”vi gillar att ta risk”. Detta förklarar han med att ”risken i sig inte är ett stort problem för oss”.

Zachrisson ser erfarenheten av andra typer av marknader och förmågan att hantera denna typ av prisosäkerhet som en av Stena Renewable Energy konkurrensfördelar.

Ett intressant påpekande från Zachrisson är att Sveriges vindkraftsmarknad fortfarande är väldig ung och därmed relativt omogen. Han menar att det är av yttersta vikt att komma ut på markanden så fort som möjligt då det är de omogna marknaderna som gå att påverka.

Zachrisson påpekar att hans företag är mycket intresserade av att investera i landbaserad

vindkraft men att deras intresse för havsbaserad vindkraft är betydligt svalare. Han menar

dock att de inte på långsikt utesluter att Stena Renewable Energy kan komma att investera i

havsbaserad vindkraft och att de självklart håller ett öga på vad som händer inom den delen av

vindkraftsbranschen. Zachrisson själv säger att han tycker det verkar troligt att

investeringskostnaderna kommer att sjunka i framtiden på grund av framsteg inom

teknikområdet. Det ska dock poängteras att han i dagsläget helt utesluter investeringar i havsbaserad vindkraft.

Som kommentar angående dagens kvotnivåer säger Zachrisson att de ser rimliga ut. Om en överinvestering skulle ske anser han att det är bra om regeringen går in och korrigerar kvotnivåerna. Han menar dock att det är väldigt viktigt att politikerna inte gör för kraftiga förändringar. De förändringar som görs måste vara försiktiga. Om stora ökningar görs så finns en risk att ”lycksökare” som inte har ett seriöst långsiktigt intresse i vindkraft väljer att investera. Det är därför väldigt viktigt att politikerna inte gör några utspel och förändringar enbart för att vinna röster. Då förändringar görs måste de ske med ett långsiktigt perspektiv.

Zachrisson anser att det annars skulle få förödande konsekvenser ”…då skapas en osäkerhet hos investerarna som gör att de inte vill investera i el”. Han betonar dock att han inte på något sätt tror att detta skulle kunna inträffa.

Angående risken att det skulle kunna bli en priskrasch på elcerifikatsmarknaden säger Zachrisson att en sådan inte är troligt. Han är övertygad om att staten kommer anpassa kvotreglerna på ett sådant sätt att priserna på lång sikt hålls stabila.

Kenneth Averstad:

Idag finns det planer på att bygga tre till fyra stora havsbaserade vindkraftverk på ett par TWh vardera. Om dessa projekt genomförs kommer de att ha en väldigt stor inverkan på mängden förnyelsebarenergi som produceras i Sverige. Averstad pekar på att det därför är väldigt viktigt att politikerna styr kvotplikten på ett tillfredställande sätt.

Som kommentar till möjligheten att kvoten kan bli full i ett system av den svenska modellen svarar Averstad att teoretiskt sett så kommer certifikatpriserna att falla när kvoten blir full och ett överskott uppstår. Så då bör anläggningarna ha varit i drift under många år med de högre certifikatspriserna. Averstad säger att de (Vattenfall) självklart noga följer vad som händer på marknaden och vad övriga aktörer gör men att det finns speciella svårigheter att investera nu, eftersom det uppstått väldigt höga priser på utrustningen (vindkraftverken).

Averstad menar alltså att det i dagsläget finns en poäng i att vänta med investeringarna. Detta

är främst på grund av den växande vindkraftsindustrin i Asien, framförallt då i Indien och

vindkraftverk kommer börja sjunka inom några år. Under de senaste åren har priserna stigit med nästan 50 % men ”vi tror att priserna kommer gå ner igen”.

Matthias Rapp:

Rapp anser inte att de kvoter som finns idag behöver justeras. Däremot så påpekar han att det är viktigt att kvotnivåerna hålls uppe. Angående det överskott av elcertifikat som tidigare skapats på marknaden säger han: ”Det har blivit ett överskott på certifikaten och detta måste bytas mot ett underskott för att det ska bli fart på marknaden.”

På frågan angående om dagens kvotplikt leder till att företag försöker komma först ut på marknaden svarar Rapp att det mycket väl kan skapas en konkurrens mellan olika aktörer på marknaden om att vara först med att investera för att på så sätt få del av elcertifikatmarknaden. Detta menar han verkar bromsande för havsbaserad vindkraft eftersom det fortfarande finns förhållandevis stora möjligheter att bygga relativt billig vindkraft på land.

Rapp menar vidare att det finns en stor osäkerhet i elcertifikatsystemet på grund av att ingen riktigt vet när de stora havsbaserade projekten kommer komma in på marknaden. Om det i dagsläget gjordes en investering i ett av dessa större projekt så skulle det enligt Rapp kunna få stora konsekvenser på elcertifikatsmarknaden. Precis som Averstad menar Rapp att det på grund av detta är väldigt viktigt att politikerna styr kvotplikten på ett tillfredställande sätt. Ett alternativ för att lösa detta skulle kunna vara att inte låta havsbaserade vindkraft innefattas i elcertifikatsystemet utan istället ha ett separat stödsystem för havsbaserat. Rapp menar att ”de väldigt stora havsbaserade projekten som ligger uppåt 1000 MW per projekt är helt olämpliga för ett certifikatsystem främst för att den svenska marknaden är för liten”. Enligt honom så är det väldigt svårt att avgöra när de stora anläggningarna kommer att tas i bruk. Han påpekar att det finns en stor risk att en felbedömning görs angående detta och det skulle kunna leda till en kollaps av systemet.

Lennart Fagerberg:

Lennart Fagerberg nämner att storleken på den svenska marknaden leder till att den är väldigt

känslig för projekt av större skala eftersom dessa kan ge upphov till stora svängningar på

marknaden.

På frågan om vad han anser om dagens kvotplikt svarar Fagerberg att han inte vill uttala sig direkt om nivån men han menar att ambitionsnivån i systemet förmodligen skulle behöva höjas om det ska bli fler investeringar i havsbaserad vindkraft.

Fagerberg berättar att E.ON för tillfället jobbar aktivt för att förlänga de tillstånd de redan har för projektet Utgrund II. Som redan diskuterats valde E.ON att inte genomföra denna investering på grund av för höga kostnader i förhållande till prognostiserade intäkter. De har dock, enligt honom, fortfarande förhoppningar om att kunna genomföra investeringen i framtiden när läget är mer gynnsamt.

Elcertifikatsystemets framtid Peter Zachrisson:

Zachrisson anser att elcertifikatsystemet är ett stabilt och långsiktigt system och han ser därför inte några som helst hinder till att elcertifikatsystemet skulle finnas kvar om 15 år. Han anser att allt borde tala för vindkraft i framtiden och att det är viktigt att ha en ”långsikts tro”.

Kenneth Averstad:

Det som tyder på att elcertifikatsystemet kommer att finnas kvar om 15 år är att EU strävar efter att de stödsystem som finns för förnyelsebarenergi ska vara marknadsbaserade. Även Averstad anser att ett marknadsbaserat system är den bästa framtida lösningen. Men han anser att det finns en risk att systemet tas bort om den svenska marknaden förblir isolerad i många år. Ett nordiskt elcertifikatsystem känns i dagsläget relativt osannolikt eftersom Sveriges grannländer redan har andra typer av stödsystem. Det finns dock andra länder inom EU som använder ett elcertifikatsystem, däribland Italien, Polen och England. Ett alternativ som Averstad nämner är att införa ett gemensamt elcertifikatsystem inom EU. Ett elcertifikatsystem som involverar fler länder skulle innebära en större marknad, vilket borde leda till stabilare priser. Averstad påpekar dock att det finns svårigheter med att införa ett sådant stödsystem. De olika elcertifikatsystemen som finns inom EU har stora skillnader mellan varandra.

Matthias Rapp:

Rapp är en av de personer som jobbar för att elcertifikatsystemet ska förlängas och han menar

att ambitionsnivån inom elcertifikatsystemet måste höjas och systemet förlängas.

Elcertifikatsystemets framtid är också beroende av beslut som tas inom EU. De kvoter som finns i Sverige är starkt kopplade till de krav som EU ställer på produktion av förnyelsebarenergi. I dagsläget är det inte klart hur mycket extra förnyelsebarenergi EU kommer att kräva att Sverige ska producera för att målen ska nås om att 20 % av all energi inom unionen ska komma från förnyelsebarenergi år 2020 (SCADPlus, 2007). Rapp menar att det krävs en utbyggnad av havsbaserad vindkraft om framtida utbyggnadsmål ska vara möjliga att nå.

Lennart Fagerberg:

Fagerberg uttalar sig inte om huruvida han tror att fler länder kommer att ansluta sig till den svenska elcertifikatmarknanden men han nämner att ett elcertifikatssystem som involverar fler länder skulle innebära en större marknad, vilket borde leda till stabilare priser. Han menar att den svenska marknaden i sig egentligen är för liten för att kunna fungera problemfritt.

Alternativa stödsystem Peter Zachrisson:

Det finns idéer om att ge havsbaserad vindkraft ett separat stödsystem. Zachrisson tycker inte att det vore någon bra lösning, han anser att alla förnyelsebara energikällor bör konkurrera på samma villkor. Han anser även att det ska vara marknaden som avgör vad som i slutändan ska byggas. Zachrisson menar att det inte finns någon anledning till att bygga ut havsbaserad vindkraft för tillfället, eftersom den är ungefär dubbelt så dyr men inte alls dubbelt så bra som landbaserad vindkraft. Han anser att fokus bör ligga på en vindkraftsutbyggnad på land. Detta motiverar han med att investeringskostnaderna för landbaserad vindkraft är lägre vilket leder till ett lägre elpris för konsumenterna. Han tror att en utbyggnad av havsbaserad vindkraft kommer att vara viktigt i framtiden men anser att det bör vara upp till markanden att avgöra när denna utbyggnad ska ske. Enligt honom finns det i dagsläget så pass många outbyggda platser på land med fördelaktiga vindlägen att fokus istället bör ligga på att bygga vindkraftverk på dessa platser. Han menar att eftersom Sverige är en så pass ung vindkraftsnation i jämförelse med många andra länder så finns det ingen anledning att gå i spetsen för en utbyggnad av havsbaserad vindkraft.

Zachrisson är negativt inställd till det tyska systemet och anser inte att detta är ett bra

alternativt system för Sverige. Han tycker att ett fastprissystem är orättvisst eftersom det inte

ger någon möjlighet för risktagaren att göra stora vinster. Han tycker att det bör vara

investerarna som tjänar pengar på projekten, inte de som är först ut hos markägaren och skriver markavtal, det vill säga projektörerna. Det tyska systemet har medfört minskade risker för investeringarna, vilket han ser som positivt. Det negativa är att även mindre bra vindlägen utvecklas eftersom de också är ekonomiskt försvarbara med ett högt fastpris. Zachrisson ser hellre att det råder konkurrens mellan alla kraftslag om elcertifikaten, det kommer enligt honom i slutändan leda till att de mest ekonomiska och bästa kraftproduktionsmedlen är de som har bäst förutsättningar att bli lönsamma. Det tyska systemet är konstruerat som en subvention från staten. Elcertifikatsystemet är konstruerat som en kostnad för konsumenterna för att de köper förnyelsebar el. Zachrisson ser dock helst att industrin står utan rena subventioner då det är en politisk risk i sådana system.

Kenneth Averstad:

Hösten 2005 beslutade Vattenfall att investera i Lillgrund, med antagandet att de kommer att få en miljöbonus för projektet då det tas i bruk. Vattenfall räknar med att Lillgrund kommer att tas i bruk hösten 2007 och uppfattningen inom Vattenfall är fortfarande att det är troligt att de kommer att få en miljöbonus för Lillgrund. Vattenfall vill å andra sidan inte se ett stödsystem som snedvrider konkurrensen mellan olika kraftslag. Averstad menar att alla förnyelsebara energikällor bör konkurrera på samma villkor. Han anser att det ska vara marknaden som avgör vad som i slutändan borde byggas. Han anser dock att ”om man vill premiera vindkraften så kan man behöva göra något extra under en viss period”.

Ett alternativt stöd till miljöbonusen som utreds för tillfället är att låta nätägarna, det vill säga Svenska Kraftnät, stå för kraftverkens anslutningsnät inklusive kostnader för dessa. Detta alternativ förespråkas av Averstad. I Tyskland är det just nätägarna som står för anslutningskostnaderna. Averstad anser att ”ett gratis nät är i många offshoreprojekt (havsbaserade projekt, författarnas anm.) mer värt än att få miljöbonusen i sju år”.

Inom EU finns ett motstånd mot att låta staten bekosta stödsystemen för förnyelsebarenergi.

Det framgår tydligt i intervjun med Averstad att det som de helst vill undvika med de stödsystem som finns är politisk osäkerhet. Han anser att stabilitet och långsiktighet är de klart viktigaste egenskaperna hos ett stödsystem.

Averstad nämner även att det tyska systemet har den fördelen att tyska befintliga

samma sätt finns det en mindre osäkerhet i det investeringsstöd som fanns tidigare i Sverige jämfört med elcertifikatsystemet. ”Risken är högre för någonting som är en marknadsbaserad intäkt för framtiden jämför med om som förr man fick investeringsstöd.”

Matthias Rapp:

Rapp menar att det inte vore möjligt att ha flera kombinerade stödsystem i Sverige då detta skulle strida mot EU:s lagar. Flera kombinerade stödsystem skulle enligt honom leda till en snedvriden konkurrens vilket är något som EU försöker motverka. Han anser därför även att det är orimligt att anta att dagens miljöbonus kommer att finnas kvar i Sverige framöver eftersom den strider mot EU:s lagar gällande statsstöd. ”Det förslaget saknar realism för att det är inget som skulle gå att få igenom EU-kommissionens nålsöga.”

Som alternativ till miljöbonusen anser Rapp att den havsbaserade vindkraften skulle kunna innefattas i ett fastprissystem. Enligt honom krävs en förändring i stödsystemet för havsbaserad vindkraft om en stor utbyggnad ska vara möjlig. Han anser därför att en möjlig lösning vore att låta den havsbaserade vindkraften stå utanför elcertifikatsystemet och istället låta den innefattas i ett fastprissystem. Ett annat alternativ som Rapp nämner är att ge olika antal certifikat beroende av vilken typ av förnyelsebarenergi som produceras. Genom att ge havsbaserad vindkraft fler certifikat skulle den havsbaserade vindkraften kunna bli konkurrenskraftig. Rapp påpekar att det är dubbelt så dyrt att bygga havsbaserad som landbaserad vindkraft och att det krävs en ersättning på minst 1 kr per kWh för att havsbaserad vindkraft ska vara lönsamt. Enligt honom är dagens ersättningsnivåer rimliga för landbaserad vindkraft men räcker inte till för att havsbaserad vindkraft ska vara lönsamt att bygga. Enligt Rapp är ett fastprissystem det stödsystem som skulle leda till flest investeringar inom havsbaserad vindkraft. Han anser även att en utbyggnad av havsbaserad vindkraft är nödvändig för att det ska vara möjligt att nå de politiska målen.

”Vi kan bygga landbaserad vindkraft i 50 år innan vi behöver bygga havsbaserad vindkraft, däremot kommer vi inte att kunna uppfylla våra förpliktelser gentemot EU.”

Rapp förespråkar även, precis som Averstad, att nätägarna ska stå för anslutningskostnaderna.

Ett sådant system skulle minska investeringskostnaderna men ”det förändrar inte

konkurrensförhållandet så mycket”. Det skulle också kunna leda till att elcertifikatpriset

sjunker ett par ören på grund av en minskad marginalkostnad.

Enligt Rapp finns det ett motstånd inom EU mot att låta staten bekosta stödsystemen för förnyelsebarenergi. Det skulle därför vara svårt för Sverige att få igenom ett system som bygger på skattelättnader (liknande det system som finns i Texas). För att ett system ska bli godkänt av EU bör det istället vara finansierat av elkonsumenterna. Rapp skulle inte vilja se ett läge där vindkraften måste konkurrera med andra saker inom den statliga budgeten. Det framgår tydligt i intervjun med Rapp att det som han helst vill undvika med de stödsystem som finns är politisk osäkerhet. Han anser att det i särklart viktigaste med stödsystem är att de är stabila och långsiktiga.

Lennart Fagerberg:

När Fagerberg fick frågan om han helst skulle vilja se en utveckling av dagens elcertifikatsystem eller om han hellre skulle vilja se ett byte till någon annan typ av stödsystem så svarar han att det är en fråga som han egentligen inte ville ta ställning till. Han menar dock att det generellt är viktigt att det finns en långsiktig stabilitet i stödsystemet och att det skulle vara konstigt att helt ändra på det beslut som nyligen fattades om en förlängning av det nuvarande systemet.

Fagerberg anser dock att ersättningsnivåerna för havsbaserad vindkraft är för låga för att det ska vara lönsamt att investera. Han menar att ett av flera sätt för att få fler investeringar i havsbaserad vindkraft vore att ge det ett speciellt riktad stöd. Huruvida det vore en bra lösning vill han dock inte uttala sig om. Anledningen till hans ovilja att uttala sig om framtida förändringar var enligt honom själv att han inte anser att det gagnar E.ON:s intressen. Han menar istället: ”det tjänar mer våra syften att sträva efter långsiktigheten som sådan och då blir det ju kontra produktivt att riva upp stödsystem varje år man kommit fram till någonting”.

Han anser istället att det är viktigt för E.ON att de jobbar mer med att visa vad nuvarande

stödsystem fått för konsekvenser. Han säger även att de mer än gärna hjälper beslutsfattare att

utforma framtida stödsystem så att dessa system leder till de resultat som från beslutsfattarnas

sida är önskvärda.

Analys

Som diskuterats i uppsatsen anser rådande teorier att ökad osäkerhet leder till färre investeringar. De personer som intervjuats i uppsatsen är dock överens om att de inte vill byta ut det svenska systemet mot ett system mer likt det som finns i Tyskland trots att detta innehåller betydligt mindre osäkerhet. Hur kommer detta sig? Det faktum att ingen av intervjupersonerna egentligen har något emot att ha ett marknadsbaserat system talar för slutsatsen att de i grund och botten inte har något emot de prisosäkerheter som uppstår i ett marknadsbaserat system och att ett marknadsbaserat system inte leder till färre investeringar i Sverige. Om detta kopplas till figur 1 på sida 13 i teoridelen så verkar det som att de inte har något emot att b finns där. Problemet med dagens stödsystem är istället att avkastningen inte är tillräcklig, det vill säga att a är för liten. Avkastningen är alltså inte för liten på grund av att osäkerheterna är för stora utan på grund av att nivån på stödet är för lågt. Helt klart är dock att det finns ett stort intresse och en strävan efter att minska osäkerheterna kring stödsystemen så mycket som möjligt. Vikten av en minskning av osäkerheterna i stödsystemen nämns inte bara i intervjuerna utan kan även ses i rådande teoretiska beskrivningar som poängterar vikten av att ett stödsystem är långsiktigt och stabilt. Här finns det dock ett litet tolkningsproblem av den information som fåtts. Vill intervjupersonerna ha det marknadsbaserade systemet i sig eller tycker de att långsiktighet och stabilitet är så pass viktigt att de inte vill byta till något annat av den anledningen? En förklaring skulle kunna vara att det marknadsbaserade systemet som finns i Sverige dragit till sig en viss typ av investerare som är mer riskbenägna. Dessa investerare är beredda att ta en större risk för att få en större avkastning. Om detta koppas till figur 1 på sida 13 innebär detta att de är beredda att ha ett större b för att kunna få ett större a.

Bland intervjupersonerna representerades denna grupp av Stena Renewable Energy som nämnde att de söker sig till omogna marknader för att det är där som de ser möjligheter.

Viktigt att poängtera är att Stena Renewable Energy inte gett sig in på vindkraftsmarknaden

för att göra snabba kortsiktiga vinster. Som nämndes i empiridelen så ser de

vindkraftsmarknaden som en marknad med stora och långsiktiga möjligheter. Peter

Zachrisson sade att han anser att ett fastprissystem är orättvisst eftersom ett sådant system

minskar möjligheterna för risktagarna, det vill säga investerarna, att göra stora vinster. Han

poängterade även Stenas Renewable Energys vilja till att ta risker. Dessa riskbenägna

investerare skulle kanske aldrig välja att investera i vindkraft under ett stödsystem av den

tyska typen. Stena Renewable Energy menar att deras styrka är att tolka marknader och att de

får en konkurrensfördel på den svenska elcertifikatbaserade vindkraftsmarknaden på grund av

detta. Som nämnts i teorin är det osäkerheten på marknader som gör att det går att tjäna pengar på dem.

I teorin så diskuterades att människor i allmänhet, till skillnad mot vad som just sagts om Stena Renewable Energy, överlag inte är riskbenägna. Teorin nämnde dock att både riskbenägna och icke riskbenägna personer finns representerade bland investerare och det verkar som om även de icke riskbenägna investerarna vill se en förlängning av elcertifikatsystemet snarare än ett byte till ett annat system. Varken Kenneth Averstad eller Lennart Fagerberg kan sägas representerar företag som ser risktagande som en av deras konkurrensfördelar men de uttrycker ändå en önskan om att behålla elcertifikatsystemet. En möjlig orsak är, som nämnts ovan, att de tillfrågade personerna helt enkelt inte vill byta system. Alla intervjupersoner påpekar vikten av långsiktighet i ett stödsystem vilket, som nämnts i uppsatsen, även tidigare underökningar slagit fast vid. Det torde finnas en risk i att ett byte av system skulle leda till en ökad osäkerhet även om det nya stödsystemet egentligen innebär en mindre osäkerhet. Detta på grund av att ett sådant byte skulle kunna leda till ett minskat förtroende för regeringens vilja och förmåga att skapa ett långsiktigt och stabilt system vilket i sin tur skulle ge en ökad politisk osäkerhet. Resonemanget ovan kan sammanfattas med att det finns både riskbenägna och icke riskbenägna investerare i den svenska vindkraftsbranschen som vill ha kvar elcertifikatsystemet.

I dagsläget verkar det finnas en positiv tro bland investerare till vindkraften och de svenska politikernas vilja att främja en utbyggnad av vindkraft. Alla tillfrågade tyckte att det var väldigt bra att elcertifikatsystemet förlängdes och anser att det är rimligt att anta att det kommer att finnas kvar under en längre tid. Det framgick även tydligt under intervjuerna att det finns en vilja att skapa ett system med så lite politisk osäkerhet som möjligt. Ett system liknande det som finns i Texas (där ett skatteavdrag ges från staten) är alltså inte önskvärt.

Intervjupersonerna tycktes vara oerhört angelägna om att vindkraftstödet inte bör ligga inom stadsbudgeten. Anledningen till detta är att de inte vill behöva konkurrera med andra saker inom budgeten och på så sätt riskera att plötsligt bli av med stödet. En sådan risk skulle kunna bidra till att investeringsviljan hos potentiella investerare minskade.

Det är inte möjligt att ha ett elcertifikatsystem som är helt politiskt oberoende eftersom det är

regeringen som bestämmer kvotnivåerna. Det är av yttersta vikt att dessa kvoter sätts på en

att de kvoter som finns idag ligger på en rimlig nivå men påpekar vikten av att kvoterna regleras på ett lämpligt sätt för att undvika stora svängningar. Stora svängningar i elcertifikatpriset skulle leda till större osäkerhet och därmed en minskad investeringsvilja från seriösa investerare. En faktor som har potential att skapa stora svängningar eller rent av en krasch på elcertifikatmarknaden är om väldigt mycket förnyelsebarenergi byggs ut utan att kvotplikterna korrigeras. Detta skulle framförallt kunna ske om investeringar i stora havsbaserade vindkraftsparker genomförs. En lösning som diskuterats mycket för att undvika detta vore att slå ihop det svenska systemet med ett annat lands certifikatsystem. Detta för att en större marknad är enligt rådande teorier stabilare. Det stora problemet blir då självklart att hitta ett system som är tillräckligt likt det svenska. Det fanns under en längre tid ambitioner om att skapa en större certifikatmarknad med andra länder men detta har inte skett. När detta har diskuterats i intervjuerna så har alla varit överens om att det är olyckligt att inga andra länder valt att ansluta sig till det svenska systemet just på grund av att det skulle göra marknaden stabilare. Det verkar inte finnas några större förhoppningar om att elcertifikatmarknaden ska utvidgas till andra länder inom en överskådlig framtid på grund av att andra länders elcertifikatsystem är för olika Sveriges. Detta leder självklart till ökad osäkerhet angående svängningar på marknaden i en eventuell framtid med stora havsbaserade vindkraftsparker.

En annan lösning för att minska dessa svängningar skulle kunna vara att lyfta ur havsbaserad vindkraft ur elcertifikatsystemet. Ett separat stödsystem för havsbaserad vindkraft skulle dessutom även ha andra fördelar. Från intervjuerna har det nämligen framkommit att det stödsystem som finns idag kanske inte räcker till för att det ska vara lönsamt att bygga havsbaserad vindkraft. Det cirkulerar ett antal förslag på förbättringar av stödsystemet till havsbaserad vindkraft och under intervjuerna diskuterades utöver att lyfta ut havsbaserad vindkraft ur elcertifikatsystemet även att låta havsbaserad vindkraft finnas kvar inom systemet men istället ge en större mängd certifikat till havsbaserad vindkraft än till andra energikällor.

Vad införandet av ett system som premierar havsbaserad vindkraft skulle få för konsekvenser

i fråga om förtroende från aktörer som valt att inte satsa på havsbaserad vindkraft utan istället

investerat i landbaserad är en fråga som denna uppsats inte kan besvara. Det kan dock nämnas

att dessa investerare troligtvis skulle känna sig svikna och orättvisst behandlade av

regeringen. Detta leder tillbaka till det som alla varit överens om under intervjuerna nämligen

att det viktigaste är långsiktighet och stabilitet. Här uppstår dock ett problem, det finns en

önskan om att uppnå stabilitet men detta blir svårt att kombinera med en vilja att få in stora

havsbaserade projekt i det svenska elsystemet. Ingen av de tillfrågade verkade vara säkra på hur stödsystemet för havsbaserad vindkraft kommer att se ut i framtiden och detta torde kunna skapa en stor osäkerhet. Det måste även nämndas att ett annat alternativ för att öka ersättningen till havsbaserad vindkraft är att helt enkelt höja nivån på kvotplikten vilket skulle öka priset på elcertifikat.

Som nämnt så valde E.ON att inte genomföra investeringen i det havsbaserade projektet Utgrund II. Detta hade i och för sig inte primärt att göra med osäkerheterna i systemet men de säger att de hoppas på att framtiden skall erbjuda bättre marknadsförhållanden och de har valt att försöka förlänga de tillstånd de har. E.ON har med andra ord valt att vänta med investeringen. Om detta kopplas till teoridelen innebär det ett ökat värde på a i figur 1 på sida 13. Som diskuterades i teorin så kan det finnas lägen då osäkerheten är så stor att det inte lönar sig att investera. Vid intervjuerna målades det upp en bild av en bransch som är i stor förändring. Det talades om förhoppningar till att nya leverantörer skulle sänka priserna, eventuella nya typer av stöd, ny teknik och så vidare. Detta är alla incitament för att avvakta med investeringar eftersom dessa typer av förändringar skulle kunna leda till en ändrad marknadssituation.

Under intervjuerna framkom även fördelar med att komma ut på marknaden så snabbt som möjligt. Det finns nämligen alltid en risk i ett system av den typ som elcertifikatsystemet är att det kan bli fullt, det vill säga att det skett en så pass stor utbyggnad av förnyelsebara energikällor att kvotnivåerna uppnåtts. En ytterligare utbyggnad skulle leda till minskade priser på elcertifikaten och det skulle därför inte vara lika lönsamt att investera i vindkraft.

Genom att komma in på marknaden före konkurrenterna kan investerarna säkra marknadsandelar genom att bygga ut medan det fortfarande ger tillräcklig avkastning. Flera av intervjupersonerna nämnde också att de självklart försöker följa vad övriga aktörer på marknaden gör. Det är då framförallt de riktigt stora projekten som är av intresse. Dessa stora projekt skulle ensamma kunna ha en stor påverkan på elcertifikatmarknaden och är därför en stor osäkerhetsfaktor.

Då det gäller landbaserad vindkraft verkar det som om andra faktorer utöver stödsystemet har

större betydelse för om investeringar görs eller inte. Det är därför inte möjligt att avgöra

huruvida de osäkerheter som finns inom elcertifikatsystemet har påverkat antalet