Hur optimistiska är gymnasieelever till att etablera sig på arbetsmarknaden?
Författare: Johan Gustafsson och Julia Ånelius Handledare: Siegbert Warkentin Examinator: Mikael Rennemark Institutionen för Psykologi, Pedagogik och Idrottsvetenskap
Abstract
Research has shown that the labor market for young people has largely changed, and that youth unemployment in Sweden year 2010 was among the highest international standards.
The purpose of this study was therefore to study high school students' optimism for the establishment of the labor market and to investigate possible differences in optimism with regard to gender and school programs. In this survey participated eighty-five high school students from two high schools in a medium sized city. Of these, 32 were men and 53 women.
Forty-four of the participants underwent an academic high school program while 41
participants joined a vocational program. The results showed a significant difference between high school by students in academic high school programs were more optimistic about being able to establish themselves in the labor market after having completed a secondary education than students who did a vocational high school program. One conclusion to draw is that the
choice of high school affects students optimism and expectations for the labor establishment.
Sammanfattning
Forskning har visat att arbetsmarknaden för unga till stor del har förändrats och att
ungdomsarbetslösheten i Sverige år 2010 var bland de högsta internationellt sett. Syftet med denna studie var därför att studera gymnasieelevers optimism inför etableringen på
arbetsmarknaden samt att undersöka eventuella skillnader i optimism avseende kön och gymnasieprogram. I denna enkätundersökning deltog åttiofem gymnasieelever från två gymnasieskolor i en medelstor stad. Av dessa var 32 män och 53 kvinnor. Fyrtiofyra av deltagarna gick ett studieförberedande gymnasieprogram medan 41 deltagare gick ett yrkesinriktat program. Resultatet visade en signifikant skillnad mellan gymnasieprogram genom att elever på studieförberedande gymnasieprogram var mer optimistiska att kunna etablera sig på arbetsmarknaden efter att ha genomgått en eftergymnasial utbildning än elever som gick ett yrkesinriktat gymnasieprogram. En slutsats man kan dra är att val av
gymnasieprogram påverkar optimismen och studenters förväntningar inför arbetsmarknadsetableringen.
Introduktion
Socialstyrelsen skrev år 2010 rapporten Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etablering. Resultaten visade att den svenska ungdomsarbetslösheten var hög i ett
internationellt perspektiv och att under 1990-talskrisen ökade antalet unga vuxna (20-24 år) som varken studerade eller arbetade. Därefter sjönk sedan arbetslösheten bland unga vuxna men har under 2000-talet ökat igen. Andra studier visar att ungdomar som gått ett
gymnasieprogram med praktikinslag, t.ex. fordonsprogrammet, generellt sett har lättare att etablera sig på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet. (Statens offentliga utredningar 2006).
Syftet med denna studie är att undersöka gymnasieelevers optimism inför sin framtida
etablering på arbetsmarknaden och ifall det finns några skillnader i optimism beroende på kön och gymnasieprogram.
En LO undersökning (Etableringen på arbetsmarknaden - hur klass, kön och etnicitet styr ungdomars villkor, 2008) undersökte etableringen på arbetsmarknaden för gruppen unga vuxna (20-24år) och hur bakgrundsfaktorer som klass, kön och etnicitet påverkat etableringen på arbetsmarknaden. Man fann att en allt längre utbildning gjorde att ungdomar blir allt äldre innan de etablerar sig på arbetsmarknaden. Klass, kön och etnicitet var andra delar som tycktes påverka ungdomars etablering på arbetsmarknaden (Andersson & Lindblad 2008).
Undersökningen visade också att det inte enbart var utbildningsprestationer som styrde när ungdomar skulle etablera sig på arbetsmarknaden. Etableringen på arbetsmarknaden var inte enbart beroende av individens utbildningsnivå utan styrdes även av den enskilde individens och familjens kontakter, vilket även visats i andra studier (Granovetter, 1995). Andra faktorer som påverkar ungas arbetsmarknadsetablering är anknytningen till arbetslivet under
studietiden samt att allfler ungdomar högskolestuderar (Andersson & Lindblad, 2008)
Etableringsåldern har stigit. Ungdomar som har svårigheter med etableringen på
arbetsmarknaden blir arbetslösa och ungdomsarbetslösheten i Sverige är, internationellt sett, ganska hög. Ungdomar mellan 20 och 24 år har två till tre gånger så hög arbetslöshet som gruppen 25-64 år under perioden 1976-2004 (Andersson & Lindblad, 2008). Även Arnell Gustafsson (2003) visar i sin artikel ”Ungdomars inträde i arbetslivet”, att under åren 1976- 2002 bidrog ungdomar i åldrarna 16-24 år till den högsta arbetslösheten.
Ungdomar har allt oftare tidsbegränsade anställningar och mer sällan fasta anställningar (Andersson & Lindblad, 2008, Kjellberg, 2000). I början av 1990-talet saknade mindre än var tredje arbetstagare i ålder 16-24 år fast anställning. Detta jämfört med idag då varannan arbetstagare i samma ålder saknar fast anställning (Kjellberg, 2000). Två tredjedelar av de 19- 20 åringar som arbetar, gör det under tidsbegränsade förhållanden. Andelen sysselsatta vid 19–20 års ålder har halverats från 64 till 32 procent om man tittar på idag jämfört med för tjugo år sedan och de unga som arbetar har ofta tillfälliga och tidsbegränsade arbeten (Salonen, 2003). Det finns också en könsskillnad, som ökat de senaste åren, genom att fler män än kvinnor har fast anställning (Andersson & Lindblad, 2008). LAS (Lagen om anställningsskydd) har också gjort det svårare för unga att komma in på arbetsmarknaden, därför att de äldre på arbetsplatsen har ett starkare anställningsskydd och att uppsägning på en arbetsplats ska gå efter turordningen sist in först ut (Andersson & Lindblad, 2008, Björklund, Edebalk, Ohlsson & Söderström, 1998).
Arbetslivsinstitutet gjorde år 2000 en sammanställning av artiklar angående den förändrade arbetsmarknaden i Sverige idag (Har den svenska modellen överlevt krisen?). Anders
Kjellberg har bidragit med artikeln ”Facklig organisering och arbetsmarknad: marginalisering av ungdomar och invandrare?” Han håller med bland annat Andersson och Lindblad (2008) om att det finns fler arbetslösa ungdomar idag och menar också att ungdomars situation på arbetsmarknaden har förändrats mycket under de senaste 10-15 åren. Arbetslösheten i andra åldersgrupper har genomgående varit på en lägre nivå än ungdomsarbetslösheten (Kjellberg, 2000). Kjellberg (2000) håller till stor del med om att dessa faktorer kan försvåra ungdomars etablering på arbetsmarknaden men lägger också till att fler äldre på arbetsmarknaden
arbetade övertid och att sjukfrånvaron minskade samtidigt som allt fler unga studerar vidare.
Eftersom alltfler studerar på högskola idag har detta inneburit att etableringsåldern har stigit.
Exempelvis fanns hösten 2008 cirka 330 000 studenter på högskola, vilket är nästan dubbelt så många som i slutet av 1980-talet (Olofsson m.fl. 2010).
Det är inte många av de elever som läser på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen som efter studenten läser vidare på högskola. Av de elever som gick de yrkesinriktade
programmen 2002/2003 återfanns 15 procent på högskola våren 2006 . Av dem som gick ut studieförberedande program var motsvarande andel 55 procent. (Andersson & Lindblad, 2008).
TCO (Tjänstemännens centralorganisation) genomförde år 2002 en undersökning om hur etableringsåldern förändrats från 1990-2000 (Ungas etablering på arbetsmarknaden).
Undersökningen har studerat data ifrån statistiska centralbyråns AKU
(Arbetskraftsundersökning). AKU-materialet innehåller 17000 individer i åldrarna 16-24år.
TCO:s studie visar att etableringsåldern på arbetsmarknaden har stigit med 7 år för kvinnor (20 år 1990, 27 år 2000) och 5 år för män (21 år 1990, 26 år 2000) mellan åren 1990 och 2000. Etableringen på arbetsmarknaden räknas från när minst 75 % av årsklassen
förvärvsarbetar. Enligt TCO:s studie (2002) har också allt färre unga fast arbete idag: för 20- åringar har andelen sysselsatta med fast anställning minskat från 78 till 50 procent för männen och från 62 till 35 procent för de unga kvinnorna mellan 1990 och 2000.
År 2010 gjorde Socialhögskolan en undersökning (Ungdomars övergång från skola till arbetsliv – aktuella utmaningar och lokala erfarenheter). Studierna berör bland annat
ungdomars arbetsmarknadsetablering, med fokus på ungdomar (16-19år) och unga vuxna (20- 24år). Rapporten visade att utbildningstiden successivt har förlängts och att det idag tar lång tid för ungdomar att hitta mer varaktiga arbeten. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet kan ses som en startpunkt till detta, även om all arbetslöshet inte kan förklaras med denna.
Resultatet av rapporten överensstämmer med tidigare fynd (Kjellberg, 2000 och Salonen, 2003) som visat att tidsbegränsade anställningar har ökat starkt och att 50 procent av ungdomar under 25 år och cirka 10 procent i åldern 25-64 år arbetar under tidsbegränsade kontrakt (Olofsson m.fl. 2010).
I avhandlingen En resa med osäkra mål, har Lena Lidström (2009) undersökt hur unga vuxna ser på övergången från skola till arbete. Hon konstaterar, liksom de tidigare refererade
studierna, att etableringsperioden från skola till arbete idag är längre idag än vad den varit förr. Närmare 40 procent av de i åldersgruppen 16-29 år som arbetar har varit arbetslösa någon gång under de senaste fem åren och att etableringsåldern har ökat från 21 år 1990 till 28 år 2001. Att vi idag har en längre etableringsålder kan enligt Lidström (2009) bero på exempelvis ekonomi och att det är fler ungdomar idag som studerar vidare. Intervjuerna i avhandlingen visade att drygt hälften av de 52 intervjuade ville börja arbeta direkt efter
studenten. De som gått ett yrkesförberedande gymnasieprogram fick jobb inom den branschen och de ifrån de studieinriktade programmen fick jobb inom samma bransch som eleverna från de yrkesinriktade programmen. Ungdomarna bytte dock ofta jobb, och de från de
studieförberedande gymnasieprogrammen bytte också ofta yrke. Ungefär hälften av de
intervjuade i studien hade efter studenten bytt arbetsplats och arbetsgivare många gånger och dessutom testat flera olika yrken. Också Lidström (2009) tar upp kontakter som något positivt för ungdomar som söker jobb, och något som kan ses som avgörande för om man får jobbet eller inte.
År 2005 till år 2006 genomfördes en utredning av regeringen (Samverkan för ungas
etablering på arbetsmarknaden) om hur ungdomar skulle kunna ges möjlighet till en snabbare etablering på arbetsmarknaden. (Statens offentliga utredningar 2006). I denna utredning konstaterades att ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög och att ungdomar kommer allt senare in i arbetslivet. De ungdomar som intervjuades, bl.a. gymnasieungdomar, kände sig ofta osäkra på sin framtid. Ungdomar har enligt utredningen skäl att känna oro inför sin framtid, på grund av de höga arbetslöshetssiffrorna bland ungdomar (Statens offentliga utredningar 2006).
Optimism
När en individ upplever motgångar och problem så uppstår en mängd olika känslor hos individen som till exempel spänning, ångest, ilska och iver. Det är sedan individens grad av optimism och pessimism som styr balansen mellan dessa känslor. Carver och Scheier (2005) anser att optimister, som har en förväntan på en positiv lösning av ett problem, upplever en positiv blandning mellan dessa känslor, medan pessimister förväntar sig en negativ lösning på ett problem, och däremot upplever en negativ blandning mellan dessa känslor.
Att vara optimistisk framställs ofta som mer positivt än att vara pessimistisk. Det finns dock en baksida med att vara optimistisk. Optimister tar det hårdare än vad pessimister gör när en förväntan inte faller ut som de har tänkt sig. Optimister har positiva förväntningar och mår bättre än pessimister före en utmaning, men mår sämre än vad pessimister gör när det inte blir som de har tänkt sig. Optimisterna är däremot medvetna om dessa konsekvenser och kan därför hantera sin optimism ifall de vet att ett negativt utfall av en förväntning skulle bli för svår att hantera (Sweeny & Shepperd, 2010).
Det finns lite forskning gjord om graden av optimism och förhoppningen att komma in på arbetsmarknaden. En rapport gjord av Svenskt näringsliv 2009 (Trygg på
arbetsmarknaden?)har emellertid hittat en del intressanta fynd. Rapporten undersökte hur optimistiska danska ungdomar var jämfört med svenska ungdomar till arbetsmarknaden och
sina framtidsutsikter. Man fann att de danska ungdomarna var betydligt mer positiva till att få ett arbete än svenska ungdomar. Man fann också att ungdomslösheten i Danmark var 11,2%
jämfört med Sveriges 27,3% (2009). De danska ungdomarna var dessutom mer optimistiska än de svenska till att få ett arbete de trivs med och betydligt mindre oroliga för att bli
arbetslösa. Skillnaden i optimism inför det framtida arbetslivet är således mycket stor mellan länderna. Detta visas inte minst av att mer än 50 % av de danska ungdomarna var optimistiska till det framtida arbetslivet medan samma siffra för de svenska ungdomarna var 16 %
(Svenskt Näringsliv, 2009).
Den egna optimismen om att kunna få ett arbete efter studierna är således relaterad till den aktuella arbetsmarknadssituationen och denna optimism har betydelse för individens olika handlingsmönster. Exempelvis upplever optimistiska och pessimistiska individer problem och utmaningar på olika sätt och har även olika tillvägagångssätt när de ska hantera framgångar och motgångar. Det är också graden av optimism eller pessimism hos en individ som avgör vilka åtgärder individen använder sig av vid stresshantering och problemlösning (Carver &
Scheier, 2005).
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur optimistiska gymnasieelever är till sin framtida etablering på arbetsmarknaden efter gymnasiet samt att studera om det finns någon skillnad i deras optimism beroende på kön och gymnasieprogram.
Hypotes: Gymnasieelever som går ett yrkesinriktat gymnasieprogram tenderar att vara mer optimistiska till etableringen på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet än de som går ett studieförberedande gymnasieprogram.
Metod
Deltagare
Åttiofem gymnasieelever från två gymnasieskolor i en medelstor stad deltog i studien. Av dessa 85 gick 44 stycken ett studieinriktat och 41 stycken ett yrkesinriktat program. Total könsfördelning i studien var 32 män och 53 kvinnor. Samtliga var över 18 år.
Urval
Vi genomförde vår studie på två gymnasieskolor och valde ut deltagare som var minst 18 år och som gick i årskurs 3 på gymnasiet eftersom de troligen snart skulle ut i arbetslivet.
Dessutom behöver de som är 18 år inget tillstånd från föräldrar för att delta i undersökningen.
Vårt urval är ett bekvämlighetsurval och inte något slumpmässigt sådant.
Bortfall
Av samtliga deltagare i studien (n=85) hade vi ett internt bortfall i en av enkäterna. Vi hade cirka 22 stycken externa bortfall där det rörde sig om personer som inte närvarade på
lektionen. Sammantaget (med bortfall inräknat) var antalet deltagare i vår studie 84 stycken.
Material/instrument
Vårt material och mätinstrument var en enkät med totalt 20 frågor (se bilaga 1). Tre av dessa frågor handlade om ålder, kön och typ av gymnasieprogram. Fem frågor handlade om framtiden efter gymnasiet. Dessa fem frågor var: ”Tror du att du kommer arbeta med ditt drömyrke?”, ”Vilken är den högsta utbildningen du planerar att ha genomgått när du är 35 år?”, ”Oroar du dig för följande?”, ”Vad VILL du göra de två första åren efter studenten?”
och ”Vad TROR du att du kommer att göra de två första åren efter studenten?” Nio stycken av de 20 frågorna var ja eller nej frågor (fem av dessa hade även alternativet vet ej). Tre av de 20 frågorna hade en fyragradig Likertskala. Dessa tre frågor var: ”Hur optimistisk är du till att komma in på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet?”, ”Hur optimistisk är du till att komma in på arbetsmarknaden inom den gymnasieutbildning du går?” och ”Jag tror att jag skulle vara mer optimistisk till att komma in på arbetsmarknaden efter att ha gått en eftergymnasial utbildning?”. Variablerna kodades 1-4, där 1 var inte alls optimistisk, 2 till viss del
optimistisk, 3 optimistisk och 4 väldigt optimistisk. Dataanalyserna genomfördes med SPSS (Statistical Package of the Social Sciencies).
Frågorna 1, 2, 3 och 4 kommer ifrån Bojlid & Svensson (2008) och 9, 5 och 6 ifrån Ungdomsstyrelsen, (2010). De andra frågorna är våra egna (bilaga 1).
Procedur
Först kontaktades lärare och rektorer på tre olika gymnasieskolor för att undersöka
möjligheten att få komma ut på lektioner och dela ut enkäterna. Vi skrev att vi ville utföra undersökningen hos elever som var minst 18 år och gick i trean på gymnasiet. Vi fick svar
från två gymnasieskolor, varav en skola med mestadels yrkesinriktade program och en med mestadels studieinriktade program. Enkäten delades ut till fyra klasser vid fyra olika
lektionstillfällen. Två av dessa klasser var yrkesinriktade program och två var studieinriktade.
De fick tydliga instruktioner om vad enkäten handlade om samt att det var helt frivilligt att enkätsvaren var anonyma. För att få en jämn könsfördelning delades enkäterna ut till ett yrkesinriktat program med mestadels kvinnor och till ett program med mestadels män. I de två studieförberedande klasserna var könsfördelningen jämn. Medan deltagarna fyllde i enkäterna så stod vi i närheten för att sedan samla in dem direkt. Eftersom vi ville undersöka optimism inför etableringen på arbetsmarknaden definierade vi optimism som den beroende variabeln och kön och gymnasieprogram som oberoende variabler.
Resultat
För att ta reda på eventuella skillnader i optimism gjordes envägs-ANOVA. Analyserna visade att det inte fanns någon signifikant könsskillnad i optimism inför etableringen på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet, se tabell 1 (F(1,81) = 0,458, p = 0,5). Det fanns inte heller någon signifikant skillnad mellan gymnasieprogram avseende optimism inför
etableringen på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet, se tabell 1 (F(1,81) = 0,795, p = 0,375). Vår hypotes att ”Gymnasieelever som går ett yrkesinriktat gymnasieprogram tenderar att vara mer optimistiska till etableringen på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet än de som går ett teoretiskt gymnasieprogram” verifierades således inte.
Tabell 1. Hur optimistiska gymnasieelever är till att etablera sig på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet.
Kön Medelvärde Standardavvikelse
Man (n=32)
Kvinna (n=53)
2,9
3,0
0,8
0,6 Gymnasieprogram
Studieförberedande (n=44)
Yrkesförberedande (n=41)
2,9
3,1
0,7
0,7
Totalt 2,9 0,7
Tabell 2. Hur optimistiska gymnasieelever tror att de skulle vara till att etablera sig på arbetsmarknaden efter att ha genomgått en eftergymnasial utbildning.
Kön Medelvärde Standardavvikelse
Man (n=32)
Kvinna (n=52)
2,7
2,8
1,0
0,8 Gymnasieprogram
Studieförberedande (n=44)
Yrkesförberedande (n=40)
3,0
2,5
0,9
0,8
Totalt 2,8 0,9
Resultatet visade däremot en signifikant skillnad mellan gymnasieprogram i graden av optimism inför etableringen på arbetsmarknaden efter att ha genomgått en eftergymnasial utbildning, se tabell 2 (F(1,80) = 7,643, p < 0,01). Denna skillnad indikerar att elever som gick ett studieförberedande gymnasieprogram var mer optimistiska än de elever som gick ett yrkesförberedande gymnasieprogram. Fyndet innebär att valet av gymnasieprogram har ett relativt måttligt förklaringsvärde (Effektstorlek 8,7 %) när det gäller skillnaderna i optimism inför etablering på arbetsmarknaden.
Diskussion
De undersökta gymnasieeleverna var generellt sett relativt optimistiska till ett arbete direkt efter studenten. Detta trots att tidigare studier visat svårigheter för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. De som skiljde sig var de studenter som gick yrkesförberedande program.
Dessa var något mindre optimistiska. Etableringsåldern på arbetsmarknaden har ökat avsevärt för bägge könen (Lidström 2009, Tjänstemännens centralorganisation 2002). Olofsson m.fl.
(2010) säger även att det tar lång tid för ungdomar att hitta mer varaktiga arbeten. LAS gör det svårare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden eftersom de äldre har ett starkare anställningsskydd (Andersson & Lindblad 2008, Kjellberg 2000). Vidare är
ungdomsarbetslöshetssiffrorna i Sverige inte något som talar till ungdomarnas fördel.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög i ett internationellt perspektiv (Socialstyrelsen 2010).
Kjellberg (2000) menar att ungdomars situation på arbetsmarknaden har förändrats mycket de senaste 10-15 åren, men att arbetslösheten bland ungdomar hålls på senare tid en konstant högre nivå än hos andra åldersgrupper. I Statens offentliga utredning där gymnasieungdomar intervjuades kände de sig ofta osäkra på sin framtid. Ungdomar har enligt utredningen skäl att känna oro inför sin framtid, på grund av de höga arbetslöshetssiffrorna bland ungdomar (Statens offentliga utredningar 2006). Tidigare studier tar även upp att det är svårt för ungdomar att få en fast anställning och att ungdomar som arbetar ofta har tidsbegränsade kontrakt (Salonen 2003, Tjänstemännens centralorganisation 2002). Får ungdomar ett
tidsbegränsat kontrakt efter gymnasiet så har de visserligen en anställning, men det är rimligt att anta att en fast anställning ger en större trygghet än en tidsbegränsad anställning. Mot denna bakgrund förväntade vi oss att ungdomarna i denna studie skulle tendera att ha en mindre optimistisk inställning till etableringen på arbetsmarknaden än vad de hade.
Vi fann en signifikant skillnad i optimism inför etableringen på arbetsmarknaden efter att ha genomgått en eftergymnasial utbildning beroende på gymnasieprogram, genom att de elever som gick studieförberedande gymnasieprogram var mer optimistiska än de elever som gick yrkesförberedande gymnasieprogram. Tidigare studier har visat att alltfler ungdomar går en eftergymnasial utbildning (Kjellberg 2000, Olofsson m.fl. 2010). Det är däremot inte så många från de yrkesinriktade gymnasieprogrammen som läser vidare. Enligt Andersson och Lindblads (2008) undersökning var det 15 procent av eleverna som gick de yrkesinriktade programmen år 2002/2003 som läste på högskola år 2006. Motsvarande siffra för de som gått
ett studieförberedande gymnasieprogram var 55 procent. Av de undersökta eleverna på de studieförberedande programmen planerade 86 procent av eleverna att studera vidare på universitet eller högskola. Motsvarande siffra för de yrkesinriktade programmen var 56 procent. Även fast det i vår studie var en hög andel av eleverna på de yrkesinriktade programmen som ville läsa vidare, var det en betydligt fler bland eleverna på de
studieförberedande programmen. Anderssons och Lindblads (2008) statistik visar vilka som verkligen läser vidare, medan vår studie visar vilka som planerar att läsa vidare. Om de undersökta eleverna fullföljer sina planer och studerar vidare, ser vi att det även i vår studie är betydligt fler elever från de studieförberedande programmen som läser vidare på högskola eller universitet. Att hela 86 procent av de undersökta eleverna på de studieförberedande programmen planerar att läsa vidare, kan vara en förklaring till att de tror att de skulle bli mer optimistiska till att få ett arbete efter att ha genomgått en eftergymnasial utbildning. Denna förklaringsmodell kan också vara orsaken till att vår hypotes inte verifierades, trots att tidigare studier visar att elever från yrkesinriktade gymnasieprogram har lättare att etablera sig på arbetsmarknaden (Olofsson m.fl. 2010, Statens offentliga utredningar 2006).
Vi såg inga könsskillnader i optimism inför etablering på arbetsmarknaden. Detta innebär att optimism i sig inte kan förklara varför kvinnorna etablerar sig två år senare på
arbetsmarknaden än vad männen gör (Tjänstemännens centralorganisation 2002). Andersson och Lindblad (2008) tar också upp att kön kan påverka etableringen på arbetsmarknaden, men inte hur denna påverkan sker (Andersson & Lindblad 2008).
Optimismdiskussion
Enligt Carver och Scheier (2005) är optimister personer som förväntar sig att positiva saker ska inträffa och pessimister är personer som förväntar sig händelser av mer negativ karaktär.
Det är graden av optimism eller pessimism hos en individ som avgör vilka åtgärder individen tar till vid stresshantering och problemlösning (a.a.). Vidare menar Carver & Scheier (2005) att när en individ upplever motgångar och problem så uppstår en mängd olika känslor hos den individen, till exempel spänning, ångest, ilska och iver. Det är sedan individens grad av optimism och pessimism som styr balansen mellan dessa känslor. Carver och Scheier (2005) ansåg att optimister, som har en förväntan att få en positiv lösning på ett problem, får en positiv blandning mellan dessa känslor. Pessimister däremot, som har en förväntan att få en negativ lösning på ett problem, får en negativ blandning mellan dessa känslor. Det är därför rimligt att anta att ungdomar som är optimistiska till att etablera sig på arbetsmarknaden har
lättare att få ett jobb än de ungdomarna med en pessimistisk inställning eftersom de förväntar sig att positiva saker ska inträffa. Det är också rimligt att ungdomar som inte får ett jobb men har en optimistisk inställning till att etablera sig på arbetsmarknaden, tar till mer positiva åtgärder för att nå en lösning på problemet. De förväntar sig även en positiv lösning på problemet, det vill säga att de kommer att få ett jobb. Under arbetssökarprocessen kommer de att få en positiv blandning av de känslor som Carver och Scheier (2005) menar att en individ upplever vid motgångar och problem.
Sweeney och Shepperd (2010) tar upp en negativ sida med att vara optimistisk. De menar att en optimistisk person tar det hårdare än en pessimistisk person gör när en förväntan inte faller ut som de har tänkt sig (a.a.). Ett exempel kopplat till vår undersökning kan vara en individ som har en optimistisk inställning till möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden. Får denna individ sedan inte något arbete direkt efter gymnasiet, det vill säga deras förväntan föll inte ut som de hade tänkt sig, tar individen detta hårt. En individ som däremot har en
pessimistisk inställning till att etablera sig på arbetsmarknaden, kanske inte tar detta så hårt eftersom det inträffade är vad de hade förväntat sig. Sweeney och Shepperd (2010) tar däremot upp att optimisterna är medvetna om dessa konsekvenser och därför kan hantera sin optimism ifall de vet att ett negativt utfall av en förväntning skulle bli svår. Med detta menar vi att det i grund och botten är positivt att ha en optimistisk inställning till etableringen på arbetsmarknaden.
Metoddiskussion
Vår procedur att dela ut enkäterna under lektionstid fungerade bra. Det märktes att eleverna tog det seriöst när en lärare var närvarande. Alla närvarande elever ville vara med i vår
undersökning, ingen tackade nej. Något vi inte räknade med var att det var så få elever i en av de yrkesförberedande klasserna. Vi hade fått information av deras lärare att de skulle vara 26 stycken elever, men de visade sig enbart vara 14 stycken. Det fanns även i två av klasserna flera elever som inte var närvarande på lektionen av olika skäl, något vi inte heller hade tänkt igenom på förhand. Eftersom undersökningen skulle studera skillnader mellan olika studie- och yrkesförberedande gymnasieprogram, var det viktigt att få ungefär lika många deltagande från varje typ av program. Lärarna från de yrkesinriktade programmen var svåra att få tag på och det gick inte med kort varsel att få tag på fler deltagare från dessa program. Detta ledde till att undersökningen endast fick 85 deltagare, vilket är ett relativt lågt deltagande. Nu i efterhand inser vi att vi hade kunnat kontakta fler klasser i förhand för att undersökningen inte
skulle bli lika känslig för externa bortfall. Hade vi haft ett större antal deltagare, hade resultatet kunnat bli annorlunda, till exempel att hypotesen hade blivit verifierad.
Vi hade i vår undersökning också tänkt undersöka ifall det fanns någon skillnad i optimism inför etableringen på arbetsmarknaden beroende på om eleverna hade kontakter i arbetslivet, någon praktikplats via sin utbildning, eller ett extrajobb vid sidan av sina studier. Detta kunde inte undersökas då det fanns alltför ojämn fördelning hos de elever som hade kontakter i arbetslivet, praktikplats eller extrajobb och de som inte hade detsamma. För att få en jämnare fördelning på dessa variabler hade det behövts betydligt fler undersökningsdeltagare.
Eleverna verkade tycka att vår enkät var lätt att förstå. Vi fick inte många frågor om hur de skulle tolka vissa frågor. På några frågor i enkäten kryssade de svarande däremot i flera alternativ. På en fråga i enkäten fanns information till deltagarna om att endast kryssa i ett svarsalternativ. Vi kunde ha varit tydligare med att deltagarna endast fick kryssa i ett svarsalternativ. En stor del av enkärfrågorna har vi konstruerat själva. En svaghet med detta kan vara att frågorna inte testats och att man kan därför inte vara säker på att de mäter det vi avsåg att mäta.
Vidare forskning
I en framtida studie skulle det först kunna undersökas hur optimistiska en grupp
gymnasieelever är till att etablera sig på arbetsmarknaden för att sedan undersöka samma grupp igen fem år senare. Det intressanta vore då att se hur det har gått för dessa elever. Har de elever som var mest optimistiska till att etablera sig på arbetsmarknaden haft lättare att få ett arbete? Vidare skulle ett personlighetstest kunna läggas in i undersökningen hos samma grupp elever. Påverkar en individs personlighetstyp hur optimistiska de är inför etableringen på arbetsmarknaden och även hur väl de klarar av att etablera sig på arbetsmarknaden? Finns det även andra faktorer som påverkar, till exempel föräldrarnas bakgrund gällande utbildning och arbetslivserfarenhet, men även klass och etnicitet? Fem år efter gymnasiet skulle det troligen vara många av de undersökta eleverna som studerar vidare på högskola eller
universitet. Det vore intressant att studera skälen till att de har valt att läsa vidare, är det för att de har sökt jobb men inte fått något och därför känner att de skulle vara mer optimistiska till att etablera sig på arbetsmarknaden efter ytterligare en utbildning?
Referenser
Andersson, D & Lindblad, J. (2008). Etableringen på arbetsmarknaden - hur klass, kön och etnicitet styr ungdomars villkor.
http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/9173C5C5B6EC756EC12573FD0029B64 6/$file/Etabl_pa_arbmarknaden.pdf.
Arnell Gustafsson, U. (2003). Ungdomars inträde i arbetslivet. Ute och inne i svenskt arbetsliv. 113-134. http://ebib.sub.su.se/aio/2003/aio2003_08.pdf#page%3d119.
Björklund, A., Edebalk, P.G., Ohlsson, R. & Söderström, L. (1998). Välfärdspolitik i kristid - håller arbetslinjen? Stockholm: SNS Förlag
Bojlid, M & Svensson, E. (2008). Med framtiden för fötterna.
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/10159/1/c-uppsats_bojlid_%26_svensson.pdf
Carver, C. S. & Scheier, M. F. (2005). Optimism. In C. R. Snyder & S. J. Lopez (Eds.), Handbook of positive psychology. (s.231-243). New York: Oxford University Press.
Granovetter, M. (1995). Getting a job: a study of contacts and careers, andra upplagan, University of Chicago Press, Chicago, London.
Kjellberg, A. (2000). Facklig organisering och arbetsmarknad: marginalisering av ungdomar och invandrare. Har den svenska modellen överlevt krisen? 49-76.
http://www.fas.se/upload/dokument/ALI%20pdf-skrifter/isbn9170455511.pdf.
Lidström, L. (2009). En resa med osäkra mål. (Akademisk avhandling, Umeå Universitet, Umeå, Sverige).
Olofsson, J., Panican, A., Pettersson, L. & Righard E. (2009). Ungdomars övergång från skola till arbetsliv – aktuella utmaningar och lokala erfarenheter.
http://www.lu.se/images/Socialhogskolan/Meddelanden20091.pdf.
Salonen, T. (2003). Ungas ekonomi och etablering.
http://www.mah.se/PageFiles/3398/Tapio%20USstudie2003.pdf.
Svenskt Näringsliv (2009). Trygg på arbetsmarknaden?
http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00019/Trygg_p__arbetsmarkn_190 01a.pdf
Socialstyrelsen (2010). Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etablering.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-11/Documents/2010-3- 11_Kap_2_Anknytning_till_arbetsmarknaden_och_ungas_etablering.pdf.
Statens offentliga utredningar (2006). Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/36/89/eb546872.pdf.
Sweeny, K., & Shepperd, J. A. (2010). The Costs of Optimism and the Benefits of Pessimism.
Emotion. 10(5), 750-753.
Tjänstemännens centralorganisation (2002). Ungas etablering på arbetsmarknaden.
http://www.tco.se/FileOrganizer/TCOs%20webbplats/Publikationer/rapporter/TCO- granskar/2002/Nr2_2002_Ungasetableringpaarbetsmarknaden.pdf.
Ungdomsstyrelsen, (2003). De kallar oss unga.
http://www2.ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/4028e58a001ca0d101001cd9c 2b60050/De_kallar_oss_unga_skarm.pdf
