Elevperspektiv på betydelsen av pedagogisk och social kompetens för ridutbildning och en ridskola för alla

Full text

(1)

Examensarbete, 15hp

Elevperspektiv på

betydelsen av pedagogisk och social kompetens för ridutbildning och en ridskola

för alla

Katarina Ekman

(2)

Förord

Jag vill först av allt tacka mig själv som under de här fem åren som jag studerat orkat ta mig hela vägen och kämpat på trots heltidsjobb och familj vid sidan av. Familjen är också värda en eloge som stått ut med mina nattliga studier under så lång tid. Jag vill också rikta en uppskattning till Salems bibliotek som hjälpt mig med all kurslitteratur på ett föredömligt sätt och lagt ner mycket tid på att jaga böcker under alla år. Jag vill också sända mitt största tack till ryttarna som ställt upp med sitt engagemang och gjort denna studie möjlig. Tack Kent Löfgren för handledningen.

Sist men inte minst vill jag tacka min ”study buddy” Bamse som är en Ragdoll på åtta kilo som troget

legat vid sidan av mitt tangentbord under alla de här åren och hjälpt till på sitt sätt.

(3)

Student perspectives on the importance of educational and social competence for equestrian education and a welcoming climate

Abstract

Studiens syfte var att med hjälp av en kvalitativ metod få ökad kunskap och förståelse för betydelsen av en väl balanserad pedagogisk och social kompetens inom ridutbildning med fokus på en ”ridskola för alla. Tidigare forskning bekräftade att det fanns ett behov att undersöka hur utövare upplevde ledare inom ridsporten och det har även visat sig att ridundervisningens betydelse för ridlärarna ibland är underordnad i vardagen med hästarna. Fokus låg många gånger inte på det pedagogiska arbetet för instruktören och detta ledde till en stor påverkan för elevens individuella utbildning. Studien hade även för avsikt att undersöka det egna begreppet ”en ridskola för alla” Resultatet från undersökningen visade att det fanns en stor diskrepans i både pedagogisk och didaktisk förmåga hos de olika lärarna.

Den visade även att den teoretiska kunskapsnivån ansågs vara hög över lag medan den praktiska förmågan som kunde kopplas till både didaktiska och sociala färdigheter hade mer att önska.

Beträffande den didaktiska kompetensen visade studien att den var mycket individuell mellan lärarna som ledde till att alla lärare inte passade för samtliga elever vilket påverkade ryttarnas individuella utveckling. Slutligen kunde ridskolorna i studien inte anses som ”ridskolor för alla” då

socioekonomiska hinder förelåg.

Nyckelord: en ridskola för alla, ridlärare, ridpedagogik, ridutbildning, social kompetens

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ….………..……… 6

Syfte och frågeställningar……… 7

Tidigare forskning ………..……….. 7

Undervisningsstrategier

………. 7

En ridskola för alla………….

…….……… 8

Metod ……… 9

Datainsamling ……… 9

Urval ……… 9

Genomförande av undersökning………...…………... 11

Databearbetning och dataanalys ………. 11

Validitet och reliabilitet ……….…… 12

Etiska överväganden ……….. 13

Resultat ………... 13

Pedagogisk kompetens ……… 13

Lyhördhet………..……….….. 14

Demokrati……… ……….………… 15

Inkluderande tankesätt ………. 15

Övriga aspekter som påverkar ridutbildning och individuell utveckling ……….. 15

Resultatanalys………..16

(5)

Diskussion ……….. 17

Resultatdiskussion ……….. 17

Metoddiskussion……… 20

Slutsats……….. 21

Vidare forskning………. 21

Referenser……….. 22

Bilaga 1. Informationsbrev

Bilaga 2. Intervjuguide

(6)

Inledning

Idag står vi inför en svensk ridskoleverksamhet som är i begrepp att utvecklas för att möta nya krav från samhälle och individer. Detta måste göras med hänsyn till den tradition man bär med sig men även med hänsyn till människors nya och annorlunda krav på mål och mening med de verksamheter de ägnar sig åt (Lundesjö Kvart, 2013, s. 13).

Idén till denna uppsats kommer från egna upplevelser av ridning på ridskola och hur ridlärarnas sociala och pedagogiska kompetens måste vara i balans för en effektiv och säker undervisning.

Förhoppningen med denna uppsats är att den ska bidra med förståelse hur vuxna ridelever upplever kompetensen hos sina lärare då elevperspektivet inom ridning är relativt eftersatt i

forskningssammanhang. Med social kompetens avses förmågan att hantera relationer mellan oss själva, med andra och med samhället. En del av den sociala kompetensen innefattar en medvetenhet om hur psykologiska faktorer påverkat oss som individer. Den pedagogiska kompetensen betyder däremot att ha förmågan att kunna stödja inlärning av andra i olika sammanhang (Liljeroth & Falk, 2016).

Många traditioner hänger fortfarande kvar från det militäriska ursprunget med distinkta kommandon, ensidig kommunikation, fasta rutiner och en bestämd attityd som främst har till syfte att hästarna ska må bra och att inga olyckor ska hända. De strikta reglerna leder även till ett ökat ansvarstagande och då i synnerhet för de yngre ryttarna där ordningsregler och tydlighet i hanteringen med hästar är en norm. Det anses dock att den sociala biten är något som bör utvecklas mer och i synnerhet hur den enskilde individen ska bli mer synlig (SR 2017).

Lundesjö Kvart (2015) berättar att det kan kännas skrämmande och utelämnande att sätta sig på en hästrygg och därför blir lärarens roll vid ridlektioner extra viktig. Författaren har även vid flera tillfällen hört elever berätta att de slutat rida för att de blivit rädda, till och med för ridläraren. Thorell (2017) tar i sin avhandling upp ridlärarrollen som är i ett skede av förändring och att ridlärare har möjlighet att stärka sin profession och utveckla ridskolan i ett framtidsperspektiv till ett vidare kunskaps- och resurscentrum genom att belysa tre faktorer; den pågående stallbackskulturen, hur lärande går till i verksamheten och att undersöka vilka behov som finns av kompetensutveckling. Hon anser även att de pedagogiska och sociala kompetenserna blir mer avgörande både för att attrahera och behålla elever i ridskolorna och avser att studera hur ridlärarna ser på sin roll och vilka

förändringar som skett.

Ridnäringen är utbredd och etablerad världen över och sysselsätter många människor i ridskolor, privatstall, spelbolag och olika sportförbund. Ridning är inte bara en hobby, sport eller spel utan fungerar även som ett alternativ behandlingsmetod för både psykologiska och fysiska sjukdomar till exempel genom hästunderstödd terapi (Hästnäringens Nationella Stiftelse, 2018) och därav finns det ett allmänintresse att säkerställa den sociala och pedagogiska kvaliteten inom ridning så att den följer samhällsutvecklingens ökade krav att anpassa sig till såväl fysiska, psykiska och kulturella skillnader med förhoppningen att kunna skapa en ”ridskola för alla”. ”Vårt mål är att bygga en nyfiken,

välkomnande och hållbar verksamhet där alla känner igen sig och vill vara kvar. Där det sker möten mellan människor och hästar och människor och människor, oavsett bakgrund” (Hedenborg &

Hellborg, 2017 s. 9).

(7)

Även om det inte finns speciellt mycket forskning inom ämnet togs ändå beslutet att inkludera begreppet ”en ridskola för alla” då det genomsyrar studien i form av elevernas olika fysiska och psykiska förutsättningar som kan vägas in i svaren.

Denna studie är begränsad till att analysera vuxenridning på grund av att den forskning som redan finns inom området antingen är gjord från ett lärarperspektiv eller med fokus på barn och ungdomar och leder till att denna forskning får ett ensidigt perspektiv. I studien kommer en kvalitativ metod användas där data samlas in med hjälp av intervjuer och Ahrne (2011) förklarar att vissa frågor endast kan erhållas genom kvalitativa studier och att dessa frågor rör människors upplevelser av olika saker eller deras syn på verkligheten. Resonemanget ovan har mynnat ut i några kunskapsluckor där en av dem handlar om att undersöka hur ryttarna upplever ridlärarnas pedagogiska och sociala kompetens och hur detta påverkar deras ridutbildning både ur ett psykiskt och fysiskt perspektiv.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur ridskoleelever upplever ridinstruktörers kompetens och hur den påverkar deras ridutbildning. Svaren kan därför ge underlag för att kunna utveckla ridinstruktörers pedagogiska och sociala kompetenser som är förutsättningar för att elever oavsett fysiska, psykiska och kulturella skillnader ska kunna tillgodogöra sig ridkunskaper.

Studiens frågeställningar är:

• Vilka egenskaper hos ridlärare är viktigast då det kommer till inlärning och utveckling?

• Hur ser ridskoleelever på begreppet ”en ridskola för alla” och förutsättningarna när det kommer till genus, mångfald och socioekonomiska förutsättningar?

• Vilka uppfattningar har elever om deras möjlighet att påverka sin individuella utveckling?

Tidigare forskning

I det här avsnittet presenteras den tidigare forskning som är av relevans för denna studie, det finns dock mycket begränsad forskning gällande ridpedagogik och i synnerhet sedd ur ett elevperspektiv men däremot finns det något fler antal studier gjorda ur ett lärarperspektiv som ändå kan bidra till analys av resultaten.

Undervisningsstrategier

I ridundervisningen förespråkas det att utveckla en känsla som arbetas genom en så kallad tyst kunskap, där häst och ryttare når erfarenhet genom nya upplevelser. För att kunna skapa en kommunikation mellan hästen och ryttaren krävs en igenkännande miljö som ger tillit och trygghet genom tydliga regler och ramar. ”De pedagogiska processerna rör sig i ett flöde genom häst, ryttare och ridlärare där hästen och människan lär sig genom gemensamma domesticerande metoder”

(Nyström, 2013, s. 62).

Tidigare forskning bekräftar att det finns ett behov att undersöka hur utövare upplever ledare inom

ridsporten (Waerner, 2015) och (Lundesjö Kvart 2013 s.138) skriver att ”ridundervisningens betydelse

för ridlärarna ibland är underordnad i vardagen med hästarna” och syftar till att fokus många gånger

inte ligger på det pedagogiska arbetet för instruktören och att detta leder till en negativ påverkan för

elevens individuella utbildning.

(8)

Zetterkvist Blokhuis (2019) menar att även om forskning visar att ridlärare har bra strategier för lärande och är kompetenta problemlösare försummade de ofta att berätta för ryttaren varför de handlade på ett specifikt sätt och därmed missade viktiga möjligheter för eleverna att fördjupa sitt eget lärande och därmed vidareutveckla sin individuella kompetens. Vidare anser författaren att den viktiga kommunikationen mellan häst och människa inte ges tillräcklig uppmärksamhet.

När det kommer till kommunikation mellan lärare och elev har Lundesjö Kvart (2020) i sin

avhandling kommit fram till att eleven har ett större inflytande på undervisningen än vad som visats i tidigare studier. Det här är intressant med tanke på den orubbliga undervisningstradition som ofta finns inom hästbranschen och vid ridundervisning. ”Ridlärare har i triaden lärare – elev – häst traditionellt sett haft rollen som expert och den som innehar kunskap om hur ryttare kan kommunicera med hästen” (Lundesjö Kvart 2020 s. 73).

Lundesjö Kvart (2013) konstaterar också att många ridlärare i första hand inte är ridlärare för att de brinner för undervisning utan för att de vill jobba med hästar och med den utgångspunkten kan det rimligtvis finnas en stor diskrepans mellan ridlärares sociala och pedagogiska kompetenser vilket är huvudsyftet i denna studie.

To derive the most benefit, motivation and satisfaction from training lessons which as we have seen will ultimately lead to increased levels of confidence, riders should spend some time in determining whether a coach also suits them on a personal level. (Wolframm, 2014, p. 92)

Citatet ovan bekräftar frågeställningen om ridlärarens sociala kompetens och hur viktigt det är med att det stämmer även på det personliga planet. Fortsättningsvis tar författaren även upp vikten av att elev och lärare ska ha förståelse för varandra eller ”singing from the same hymn sheet” och menar att detta är en central utgångspunkt för att kunna utveckla utbildningsstrategier med innovativitet, flexibilitet och med plats för en dialog.

Jerlang, Egeberg, Halse, Jonassen, Ringste och Wedel-Brandt (2008 ) hänvisar till Skinner som var en av de mest omtalade förespråkarna av behaviorismen och som anser att beteenden som inte förstärks har en tendens att försvinna samt att ett önskat beteende förstärks med ett positiv stimuli och ett oönskat beteende förstärks med negativ stimulering. Vidare skiljer Skinner mellan yttre och inre förstärkning där den yttre förstärkningen delas upp i materiell och social förstärkning. Den materiella förstärkningen ges i form av en direkt materiell belöning medan den sociala förstärkningen antingen kan ges i positiv i form av uppmärksamhet och beröm eller negativt i form av ignorering.

Ridundervisning enligt det behavioristiska perspektivet blir då att ridläraren försöker förmedla kunskap till sina elever som hen sedan kontrollerar att eleven förstått. Vid ridlektionerna använder sig ridläraren enligt Skinners modell av social förstärkning där hen använder sig av kritik och beröm för att motivera eleven att göra det som anses vara rätt.

En ridskola för alla

Forskning visar även att det behövs mer kunskap och därmed mer forskning om hur coachande förhållningssätt och elevaktiverande undervisningsformer kan användas vid gruppundervisning (Lundesjö Kvart 2020).

I Thorells (2017) studie framkom det att ryttare ansåg att återkommande kritisk granskning av verksamheten, uppdatering och omvärldsbevakning var avgörande framgångsfaktorer för utveckling av ridskolor och författaren nämnde även vikten av att höja ridskolors status för att möjliggöra

utveckling av ridskolor till framtida kunskaps- och resurscentrum genom att synliggöra kompetens och

utöka inriktning av målgrupper. För att kunna rikta in sig till fler typer av målgrupper bör ridningen

anpassas och vara tillgänglig för fler olika typer av personligheter som skall kunna tillgodogöra sig

(9)

ridpedagogiken. Thorell (2017) tar även upp detta då hon hävdar att fortsatt forskning behövs för en ökad medvetenhet kring socioekonomiska förutsättningar samt genusstruktur och mångfald för att främja en ”ridskola för alla” och har med detta inspirerat till en av frågeställningarna i denna studie.

Nedan presenteras två citat från Dalademokraten (2015) som kan kopplas till ovanstående ämne.

”På vissa ridskolor handlar det mesta om pengar och ibland undrar man om hästägarna har ridlektioner enbart för att finansiera sitt eget hästintresse och få hjälp i stallet” (Dalademokraten, 2015, fjärde stycket)

och

”Man förväntas hosta upp slantar för privata instruktionslektioner och ALLT har en prislapp, inget är gratis och attityden är snärtig och självklar, annars är det bara att gå” (Dalademokraten, 2015, femte stycket)

Metod

Datainsamling

Denna studie följer den kvalitativa forskningstraditionen då syftet varit att bidra med kunskap kring ridlärares pedagogiska och sociala kompetenser ur ett elevperspektiv. Denna metod har vägts mot andra men varit den som varit mest lämpad då ryttarnas åsikter om ridlektionernas kvalitet varit i fokus i denna undersökning. Uppsatsen utgår även från en induktiv ansats vilket innebär att på basis av sina iakttagelser eller data komma fram till en förklaring eller en modell av något (Fejes &

Thornberg, 2019).

I studien intervjuades sex vuxna ridskoleelever där fyra av dessa red på samma ridskola men där en elev även red på två andra ridskolor, de resterande 2 eleverna i studien red även de på andra ridskolor.

Studien utgick från en semi-strukturerad metod som innebar att frågorna ställdes utifrån en lista med teman (intervjuguide) vilket gav intervjupersonerna större frihet att utforma svaren på sitt eget sätt.

(Fejes & Thornberg 2019). Med den ovanstående metoden behövde frågorna inte heller komma i ordning och gjorde det möjligt att ställa frågor som inte fanns med i intervjuguiden om dessa anknöt till något respondenten sagt (Bryman 2011). Vidare fanns det även möjlighet att ställa

uppföljningsfrågor vid behov utöver de färdigformulerade frågorna som gav ryttarna en chans att utveckla sitt resonemang (Larsen, 2018). Det avgörande för frågorna var att de skulle ge möjlighet för forskaren att få information om hur ryttare upplevde sin värld och sitt liv samt att det fanns flexibilitet i intervjuerna (Bryman 2011).

Urval

Intervjuerna avgränsades till vuxna ryttare som alla var elever på ridskolor i Stockholmstrakten och valdes i och med det enligt ett målstyrt urval. Ett målstyrt urval är ett ickesannolikhets urval där syftet inte är att slumpvis välja deltagare utan att urvalet styrs (Bryman, 2011). Då problemformuleringen och frågeställningen var riktade mot en speciell grupp av människor föll det sig naturligt att välja denna urvalstyp.

Ryttarna har noga valts ut efter deras förmåga att besvara studiens frågeställningar genom ett

teoretiskt urval men också genom ett snöbollsurval som innebär att forskaren genom sin etablerade

kontakt med människor skapar nya kontakter med personer som ska ingå i studien Ett teoretiskt urval

däremot betyder att forskaren i ett första skede väljer informanter tills forskningskategorierna är

teoretiskt fyllda. Efter detta steg gör forskaren ytterligare ett urval där de informanter som ska vara

med grundar sig i den teoretiska inriktning som först tagits fram (Bryman, 2011).

(10)

Sex ridskoleryttare intervjuades från olika ridskolor som alla låg i samma län varav fem av sex ryttare var kvinnor. Att majoriteten var kvinnor berodde inte på ett riktat urval utan på grund av den sneda könsfördelning som existerar inom ridsporten och faktum är att ridning enligt riksidrottsförbundet är en av de mest könsindelade sporterna i Sverige (Carlsson, 2016). Det fanns från början ett önskemål att hälften av ryttarna skulle vara kvinnor och hälften män i intervjuerna men precis som redan nämnts ovan var detta en omöjlighet.

Åldern på ryttarna var mellan 19 – 57 år och något som inte tagits hänsyn till i analysen då det förefaller irrelevant i just denna studie då syftet var att intervjua vuxna och inte något speciellt åldersspann inom den kategorin. Intervjuguiden som användes vid intervjuerna utformades med inspiration av Fejes & Thornberg (2019) där öppna frågor till största del användes tillsammans med följdfrågor som utformades utifrån den riktning samtalet gick.

Urvalskriterierna för ryttarna som intervjuades var att de var: ridelev på ridskola, vuxen och med en längre erfarenhet från ridskolor. Nedanstående Tabell (Tabell 1) anger vilka ryttarna är och hur deras kunskapsnivå ser ut, hur många olika ridlärare de rider för och i vilket stall/ridskola de rider på.

Kunskapsnivån baseras på ryttarnas egna utsagor samt vilken typ av ridgrupp de rider i.

Ridgrupper har alltid olika beteckningar som benämns med olika nivåer till exempel H1 - H5 som står för häst och nivå, H1 är således en grupp som vänder sig till nybörjare medan H5 är gruppen för de mest avancerade ryttarna. Utifrån denna beskrivning har medelryttaren oftast ridit i ett flertal år och klarar av de flesta övningar på de flesta av ridskolans hästar men tävlar sällan och rider nästan aldrig nya hästar.

Ryttare med hög kunskapsnivå har en stor ridvana efter många års träning och kan rida alla hästar i bra form och kanske också tävlar. Den avancerade ryttaren rider oftast vid fler tillfällen i veckan och tävlar nästan uteslutande i någon disciplin och rider även alla hästar i bra form samt får rida

nyinkomna hästar som oftast har mycket energi och bus i kroppen eller är outbildade. Den här typen av ryttare har oftast ridit sen barnsben och har ett stort självförtroende och inflytande i klubben och denna information kan vara behjälplig för analys och tolkning med hänsyn till frågornas art som till exempel: ”finns det möjlighet att ifrågasätta lärarens utlärningsteknik? ” Det är rimligt att anta att en van ryttare med många års riderfarenhet har lättare att ifrågasätta en lärare än en ryttare med minde erfarenhet.

Tabell 1: Intervjuade ryttare

Ryttare Stall Antal lärare Kunskapsnivå

Ryttare 1 A, B, C 3 Hög

Ryttare 2 A 2 Medel

Ryttare 3 A 1 Medel

Ryttare 4 D 1 Hög

Ryttare 5 A 2 Avancerad

Ryttare 6 E 1 Avancerad

(11)

Genomförande av undersökning

Intervjuerna förbereddes med en intervjuguide som innehöll ett antal teman med frågor som ställdes till samtliga ryttare (Fejes & Thornberg 2019). Intervjuerna som var semistrukturerade gav möjlighet till följdfrågor där ryttarna även hade möjlighet att utveckla sina erfarenheter och upplevelser utan för hård styrning av samtalet. Samtliga ryttare var väl förberedda och hade fått ta del av både

informationsbrevet och frågorna innan intervjun. Frågorna var också tillräckligt många för att få händelserna belysta på ett bra sätt (Fejes & Thornberg 2019).

De fysiska intervjuerna spelades in under cirka 40 minuter varav en av intervjuerna spelades in i ridhuset där ryttaren precis hade avslutat sitt ridpass. Den andra intervjun spelades in i ryttarens hem och båda intervjuerna gjordes med hjälp av inspelningsfunktionen på en mobiltelefon som sedan överfördes till dator och in i ett transkriberingsprogram. De fyra resterande ryttarna kontaktades via e- post på grund av deras oro för smittspridning av Covid-19 viruset som pågick under arbetet med denna uppsats och som begränsade möjligheten till fysisk kontakt i form av personliga intervjuer. För att dessa e-postintervjuer skulle kunna räknas som semistrukturerade sändes följdfrågor för att utveckla resonemanget och på så sätt öppna upp för vidare diskussion.

Databearbetning och dataanalys

Denna studie har följt den kvalitativa forskningstraditionen och en hermeneutisk forskningsansats har använts. Hermeneutik kan användas för att förmedla upplevelser av olika fenomen och som i detta fall ridskoleelevers syn på pedagogik och social kompetens på ridskolan. Den hermeneutiska teorin är även lämplig om studien har för avsikt att ta reda på informanternas egna upplevelser av fenomen. I denna studie innebar den hermeneutiska teorin att det lades mycket fokus på att tolka och förstå innebörden i de intervjuutskrifter som renskrevs (Fejes & Thornberg, 2019). Då den hermeneutiska teorin också ger informanten ett större utrymme att vidareutveckla svaren blev textmassan relativt komplex och krävde ett gediget och noggrant arbete vid sammanställningen.

Efter intervjuerna transkriberades det empiriska materialet som i detta fall var inspelningarna och det utfördes ordagrant precis som det talas och Fejes & Thornberg (2019) poängterar även att inte frestas av att lämna transkriberingsarbetet till någon som kanske skriver snabbt då egna reflektioner och tankar som utvecklas under skrivandet då går förlorade. För att kunna leda tolkningsarbetet vidare har databearbetningen även innehållit ett kvantitativt inslag där återkommande ord i svaren räknats ihop och på så sätt har rimliga tolkningar kunnat stärkas och valideras.

Innehållsanalys tillämpades som innebar att data kodades, klassificerades i teman och kategorier och sorterades enligt dessa. Både de muntliga intervjuerna samt intervjusvaren som inkom via mejl lästes igenom samt färgmarkerades för att på så sätt hitta en kod. Fejes & Thornberg (2019) beskriver att en kod hittas med hjälp av att ett större textavsnitt markeras och som sedan namnges för att summera den identifierade enheten och finna en kod som gör att det går att hitta det mest centrala i materialet.

Fejes & Thornberg (2019, s. 261) beskriver att ”i en analys som fokuserar på innehåll men är tematisk

identifieras gemensamma teman i de olika berättelserna och innehåll från de olika berättelserna och

skrivs samman”, se exempel på detta i (Tabell 2). Materialet undersöktes i syfte att hitta meningsfulla

mönster eller processer som därefter bedömdes i förhållande till tidigare forskning (Larsen, 2018).

(12)

Tabell 2: Dataanalys med koder och huvudteman

Validitet och reliabilitet

Validitet är ett begrepp som används för att beskriva kvalitet i forskning och refererar till i vilken utsträckning forskningen som görs undersöker det som avses att undersökas. Det kan handla om att säkerställa att syfte och frågeställningar är lämpad för kvalitativ forskning eller om de valda insamling och analysmetoderna passar studiens syfte och frågeställningar. Det är också viktigt att resultatet besvarar forskningsfrågan så den inte besvarar andra frågor (Fejes & Thornberg 2019). Validiteten för denna studie nåddes både med hjälp av en semistrukturerad intervju där nya frågor formades utifrån ryttarens svar och där intervjuguiden var utformad så att ryttaren kunde göra redogöra för sina svar och komma med förslag på förändringar av det pedagogiska upplägget och den sociala interaktionen.

Helgesson (2015) beskriver reliabilitet som något som rör tillförlitlighet som att ett resultat inte ska

uppnås av en tillfällighet. Samma resultat ska visa sig oavsett vem som gör studien eller om den görs

vid fler tillfällen. Reliabilitet handlar också om datainsamlingsmetoder och mätinstrumentens

pålitlighet och i denna studie har frågorna utformats på ett sätt som ska kunna ge samma typ av svar

oavsett vem som ställer frågorna. Reliabiliteten i denna uppsats har säkerställts genom att använda ett

enkelt språk för att eliminera eventuella missförstånd. Vidare har några av frågorna också återkommit

fast olika formulerade och genom att ställa flera liknande frågor till intervjupersoner fokuserat på

(13)

samma tema kan konsistensen i svaren prövas och ökar på så sätt reliabiliteten i den kvalitativa forskningen. (Kvale, 2009)

Etiska överväganden

Studiens forskningsetik grundar sig på de fyra forskningsetiska kraven som Vetenskapsrådet (2002) tagit fram nämligen informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Ryttarna informerades i förväg om syftet med studien och att det är frivilligt att delta samt att de när som helst kan välja att avbryta samarbetet (Larsson 2005). Ett samtycke från ryttarna inhämtades och de informerades att om de ville avbryta sin medverkan skulle de ej utsättas för någon form av

påtryckning eller påverkan allt enligt samtyckeskravet.

Ryttarna blev informerade om att allt material i uppsatsen skulle anonymiseras allt enligt

konfidentialitetskravet. Ryttarna informerades om att insamlad data enbart kommer att användas i denna studie, vilket uppfyller nyttjandekravet. De har även informerats om att de har rätt att ta del av resultatet och att de kan ta del av den slutgiltiga rapporten av studien. Ryttarna döpts till Ryttare 1, Ryttare 2 och så vidare. Data har sparats på krypterad fil tills dess uppsatsen är godkänd och raderas därefter.

Resultat

Nedan presenteras de fyra huvudteman som hittades från transkriberingen från intervjuerna (tabell 2) där sex ryttare från sammanlagt fem olika ridskolor intervjuades enligt (tabell 1). Fem av sex ryttare var kvinnor där den yngsta var 19 år och den äldsta 57 år. Samtliga ryttare var vana ryttare med en längre tids erfarenhet. Det fanns tydliga skillnader i svaren relaterat till kunskapsnivå där ryttarna med kunskapsnivå på medelnivå ansåg att ridpedagogiken var av stor vikt för inlärning och att den sociala kompetensen hos lärarna också var viktig för att ridningen skulle vara rolig och trygg. En av de mest avancerade ryttarna såg däremot inga större problem i ridpedagogiken över lag utan hade mer fokus på att få möjlighet att tävla mer för att kunna utveckla sina ridkunskaper på en högre nivå vilket visade sig vara svårt.

Pedagogisk Kompetens

Fem av de intervjuade ryttarna anser att de olika lärarna på ridskolorna har väldigt olika typer av kompetens varav den sjätte ryttaren inte har någon åsikt om detta. En av ryttarna hävdar att de ”har tur” om de får en ridlärare som har den typ av pedagogiska kompentens som passar just dem och att det inte skulle varit ett problem om det varit enkelt att byta grupp men detta var oftast inte möjligt på grund av gruppernas olika kunskapsnivåer och gruppstorlek. En ryttare anser att den individuella kunskapsnivån stått stilla i många år men att kunskapsnivån steg snabbt vid byte till ny grupp med annan lärare som hade ett annat sätt att lära ut. Vidare anser majoriteteten av ryttarna att det som är viktigast för deras utveckling inom ridning är att läraren har förmågan att förklara hur de olika

hjälperna (osynliga tecken/signaler mellan ryttare och häst) ska utföras och hur det ska kännas när det blir rätt. Hälften av de intervjuade ryttarna anser också att de saknar hjälp med det ovanstående och att de oftast gör övningarna utan att kunna känna om det är rätt utfört. En ryttare uttrycker även att den pedagogiska kompetensen hos lärarna är av underordnad betydelse i och med stigande ålder och ökad kompetensnivå hos ryttare. Ryttare 6 som kategoriseras som avancerad anser att lärarnas didaktiska förmåga är av stor betydelse och svarar att ”Den didaktiska förmågan är oerhört betydelsefull för min utveckling inom ridningen”.

På frågan om återkoppling eller feedback från läraren som tydligt kan kopplas ihop med den pedagogiska kompetensen anser ryttare 2 att läraren ger ”för lite feedback och ibland ingen alls”.

Svaren skiljer sig också relativt mycket mellan ryttarna och bland annat har ryttare 1 en känsla av att

”ridläraren inte vågar ge direkt feedback med risk för att såra”. Ytterligare en åsikt som framkommer

från ryttare 4 är att det är ”bra feedback både före och i lektionen” och att det viktigaste enligt ryttare 5

är att ”ridlärarna är ärliga och vågar berätta saker som man måste förbättra”. Ryttare 3 tycker att det

(14)

är ”lättare att ta emot feedback om jag får bra ”vibb” av läraren och när det känns att hon säger det här för att hon vill att jag ska bli bättre, om hon hade varit negativ som person hade jag istället tagit feedbacken som kritik”.

Slutligen svarar ryttarna på frågan som handlar om den så kallade stallbackskulturen som är ett militärt förhållningssätt, en form av kultur som skapar en kollektiv uppfattning om hur hästarna ska skötas och vilka regler och rutiner som ska gälla. Frågan om stallbackskultur anses ligga till grund för ridpedagogiken och har därför valts att tas upp under denna rubrik.

Ryttare 1 anser att ridskolan har ”bra säkerhet, tysk ordning på gränsen till överflödig”. Ett flertal av ryttarna har dock missuppfattat frågan och från dem som intervjuats via e-post och som av olika skäl inte gått att återkoppla till inom rimlig tid för att förtydliga svaren blir svaren inte relevanta för studien. Svaren från ryttarna som uppfattat frågan korrekt visar att kulturen har ett stort inflytande och att ryttarna tycker det är positivt att djuren är i fokus på ridskolan. ”Stallbackskultur skapar trygghet” anser ryttare 3 och syftar till att de strikta reglerna inger säkerhet.

Ryttare 1 berättar att det ofta ges raka order istället för att förklara varför saker och ting ska utföras på ett speciellt sätt men ryttare 2 menar att det ”beror på lärare” och för att förtydliga citatet menar ryttaren att det beror på vilken lärare det är.

Ryttare 4 anser däremot att stallbackskulturen är ett minne blott och berättar att ”man ser nästan inget av den militära, auktoritära traditionen. Nu är det dialog som gäller för att eleven skall lära sig och utvecklas”.

Lyhördhet

När det kom till frågeställningen om vikten av social kompetens hos lärare anser 100 procent av ryttarna att en hög social kompetens ökar ryttarnas glädje för att rida och påverkar inlärningen positivt. ”Det är roligare att rida om ridläraren besitter en social kompetens och den kan användas till att individanpassa vägledning och för att lyfta eleven” hävdar ryttare 1 och ryttare 2 anser att en

”instruktör som kan bemöta människor ger större glädje i ridningen”.

Ryttare 3 tycker även att ”positiv ton och snällhet påverkar inlärningen positivt”.

Det påpekas även av ryttare 4 att ”Lyhördhet och inlyssning är viktigt”. Variationen i den sociala kompetensen hos ridlärare är utbredd och ryttare 6 säger att ”Jag har ridit för många olika

instruktörer som har haft varierande nivå beträffande sin sociala kompetens, det är absolut en viktig ingrediens”.

För att gå vidare med frågan om hur ryttarna ser på likvärdig social kompetens hos de lärare de möter i verksamheten finns här en stor spridning på svaren där cirka 50 procent anser att lärarnas sociala kompetens är likvärdig. Bland de resterande ryttarna anser en av dem att lärarna agerar olika mot elever och att detta leder till att alla inte får ut lika mycket av lektionen men detta är endast en reflektion från ryttaren och kommer därmed inte tolkas då reliabiliteten inte kan uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. En annan ryttare anser att några lärare är mer tystlåtna och strikta än andra och att det kändes bättre med dem som gärna småpratar och är mer lättsamma. En av de ryttare inom kategorin avancerad anser att det allra viktigaste när det kommer till social kompetens hos ridlärare är att lärarna är ärliga och vågar berätta saker som eleven måste förbättra.

Vid en av intervjuerna visar det sig även att det finns lärare som är väldigt sociala på ridbanan men

asociala i stallet men att detta inte upplevs som något negativt då det enligt ryttarna inte påverkar dem

nämnvärt. Tre av ryttarna anser även att det inte går att kräva att alla ridlärare har social kompetens

då lärare är vanliga människor som har olika personligheter. Slutligen vill en av ryttarna tillägga att

det är viktigare med en rättvis och hård lärare än en socialt skicklig samt att det väsentligaste av allt är

ärlighet.

(15)

Demokrati

Efter att ha bearbetat frågan om social kompetens ovan föreföll nästa frågeställning om demokrati naturlig med tanke på syftesformuleringen. Huvudfrågan som ställdes var: Går det att påverka sin utbildning? Under intervjuerna kom även följdfrågor upp som: Känns det jobbigt att ifrågasätta detta?

Skulle du vilja påverka utbildningen? Majoriteten av ryttarna anser att det endast är möjligt att påverka lektionerna under så kallade teorilektioner eller clinics (föreläsningar). Anledningen till det ovanstående anser ryttarna vara på grund av att lärarna alltid utgår ifrån en terminsplanering som har en fast plan inför varje ridpass som gör att det inte finns något utrymme för eleverna att komma med önskemål på ordinära ridlektioner och ryttare 2 svarar ”nej, det går inte att påverka något för

ridlärarna har en plan - endast vid teoripass går det att få vara med och bestämma”.

Med hjälp av följdfrågor konstateras det dock att ingen av ryttarna som berättar om att lärarna har en fast plan har försökt att ta upp ämnet om demokrati med sin lärare. Vidare ansåg ryttare 5 som tillhör kategorin avancerad att de faktiskt har en god demokrati i ridgruppen ”ja det finns demokrati i gruppen och det finns utrymme för önskemål” och att det i högsta grad går att påverka lektionens innehåll. Ryttare 6 menar att ”målen och innehållet per nivå är mycket tydligt kommunicerat på ridskolan”. Slutligen känner två av ryttarna att det inte är bekvämt att ifrågasätta läraren och komma med kritik eller feedback om undervisningen.

Inkluderande tankesätt

Efter frågorna om demokrati följde frågeställningar om inkluderande tankesätt och där avsikten var att undersöka om ryttarna ansåg att ridskolan var tillgänglig för alla som ville börja rida oavsett ålder, etnicitet och socioekonomisk status. Det som framkommer av intervjuerna är först och främst den ekonomiska aspekten. De intervjuade ryttarna anser att ridning är en förhållandevis dyr sport som kan leda till att alla som vill rida kanske inte kan få den möjligheten. När det gäller den ekonomiska biten vittnar tre ryttare från olika ridskolor att det ändå finns möjligheter att dela upp ridskoleavgiften räntefritt under flera månader och anser att detta faktiskt ökar möjligheten för fler personer att ha råd att börja eller fortsätta rida. Vidare berättar två av ryttarna att det även finns möjlighet att dela plats mellan ryttare för att på så sätt kunna ha råd att rida alternativt kunna rida vid fler tillfällen. Ryttare 6 svarar att ”det är väldigt dyrt att rida och de socioekonomiska förutsättningarna är starkt bidragande till om man kan hålla på med ridning eller inte”. Samtliga ryttare bekräftar även att etnicitet inte är något som utgör ett hinder för att börja rida samt att många olika folkgrupper också finns

representerade på de olika ridskolorna.

När det kommer till genusfrågan svarar ryttare 1 att män är underrepresenterade och att ”ridskolan absolut kan kännas exkluderande”, ryttaren utvecklar även svaret med att säga ”jag tror tex inte att en kille i tonåren skulle ha lätt att ta steget innanför stalldörren och det är nästan en okänd sport för de flesta unga pojkar och män i vårt land trots att sporten är så populär”. Ryttare 6 tror att ”det kan ha att göra med att det bland unga pojkar och män inte anses manligt att gilla hästar”. Även om några ryttare känner av kopplingen mellan exkluderande och genus anser merparten av dem att ridskolan samtidigt är till för alla och att det som ryttare 2 säger ”ett inkluderande tankesätt, alla välkomna oavsett

etnicitet eller funktionsnedsättning” och att

man vänder sig till alla både nybörjare, vuxna & barn, samt de med funktionshinder” och ryttare 4 hävdar att detta också tydligt framgår i ridskolornas stadgar och hos personalen. Ryttare 3 svarar ”på min ridskola finns det ett par personer med funktionsnedsättning som alltid är i stallet och hjälper till, det känns bra att alla är välkomna och känner sig behövda”.

Övriga aspekter som påverkar ridutbildning och individuell utveckling

Slutligen ställdes den ”obligatoriska” frågan om övrigt där ryttarna fick möjlighet att ta upp något

annat som de anser påverkar deras ridutbildning och trots att ryttarna kunde svara fritt på frågan

tenderade svaren mest handla om den pedagogiska förmågan hos lärarna. En av ryttarna svarar att det

är bristen på möjligheten att få tävla som i första hand är det som hämmar den individuella

(16)

utvecklingen. Tävlingsbiten anses även vara det svåraste att få till en förändring på då det är fler aktörer än själva ridskolan inblandade när det kommer till just tävlingar. Vidare anser en av ryttarna att hästarnas kompetens tillsammans med en trygg lärare är det som påverkar utvecklingen mest. Det är ”viktigt att läraren klarar av att förmedla känslan i ridningen, endast en pedagog kan göra detta”

hävdar ryttare 1. Ryttare 2 tycker att det är ”viktigt att få bra hjälp och jag saknar att läraren talar om varför hästen gör si eller så ”. ”Tycker lärarens sätt är viktigt för att kunna ha en bra ridlektion för det är ganska läskigt att rida på djur då man inte vet vad dom kommer göra och det är viktigt för mig att ha en pålitlig lärare som vet vad de håller på med” säger ryttare 3. Ryttaren ovan anser även att tryggheten i ridning ligger i att läraren känner hästen och dess egenheter så att de kan förbereda ryttaren på eventuella situationer som kan uppkomma under lektionen. Vidare anser ryttaren att direktiven som läraren ger under lektionen många gånger kan missuppfattas på grund av röstläge, sättet att förklara eller att begrepp som används inom ridning inte förstås av ryttaren. Ryttaren anser även att det kan vara pinsamt att fråga efter begreppens betydelse inför kurskamraterna under själva lektionen och att det efter lektionens slut inte finns någon tid för frågor eller reflektion.

Resultatanalys

Nedanstående sammanställning har analyserats med svaren på forskningsfrågorna som utgångspunkt.

Vilka egenskaper hos ridlärare är viktigast då det kommer till inlärning och utveckling?

Variationen på den pedagogiska kompetensen visar sig inte bara vara stor mellan de olika ridskolorna utan finns även inom en och samma ridskola.

I studiens resultat framkommer det att feedback är en stor viktig del i ridutbildningen och något som bör vara mer strukturerat och rutinmässigt i varje ridpass och bör vara mer regel än undantag. De ovanstående fynden indikerar att en ärlig och rak återkoppling eller feedback har en central del för inlärning och kompetensutveckling för samtliga av de intervjuade ryttarna och kan jämföras med de elever som saknade feedback och som upplevde att en hel lektion gick utan någon typ av

tillrättavisning eller coachning. Lundesjö Kvart (2020) belyser även detta fenomen i sin forskning där ridlärare bekräftar att tajmingen med feedback är allt.

Några av lärarna i författarens intervjuer uppger även att de är noga med att tala om exakt när eleverna genomför en övning eller rörelse rätt för att underlätta för eleven att hitta den rätta känslan.

Det ovansagda pekar på att det finns ridlärare som förstår vidden av coachning medan andra inte gör det och att det då kan tolkas som ett problem som bör åtgärdas. Lundesjö Kvart (2020) stärker även tesen om ovanstående problem där hon i sin studie funnit att det finns ridlärare som säger sig påverkas av förväntningar från omgivningen på hur ridundervisning ”ska” bedrivas utifrån de traditionella formerna för ridundervisning.

Studien visade även att de elever som inte fick någon feedback kände att ridpasset inte gav speciellt mycket då de inte fick reda på vad som rätt eller fel. Vidare visar resultatet av undersökningen att majoriteteten av ryttarna anser att lärarens sociala kompetens är underordnad den pedagogiska då det anses viktigare med en stark ledarkompetens och didaktisk kunskap för att genomföra en professionell och säker undervisning. Det faktum att den sociala kompetensen inte hade samma värde har tolkats utifrån ryttares åsikter om att det är lärarens kompetens som räknas men att de även tycker att det är trevligt med den sociala biten men att den ändå är sekundär då det kommer till inlärning. Det går dock att finna en skillnad mellan de olika ryttarna och dess kompetenser som handlar om att den sociala kompetensen visar sig vara av större vikt för elever som går under kategorin medel (tabell 1).

Fenomenet ovan kan förstås bero på fler saker men kan tolkas som att ryttare med lägre

kompetensnivå kanske är i mer behov av stöd och coachande förhållningssätt då det kan råda viss

osäkerhet inför momenten och vid ridning av ”hetare” hästar och med detta avses att en häst är snabb

och pigg. Dessa typ av hästar är i regel också svårare att hantera och rids nästan uteslutande av de

ryttare som rider på hög eller avancerad nivå.

(17)

Hur ser du på begreppet ”en ridskola för alla” och förutsättningarna när det kommer till genus, mångfald och socioekonomiska förutsättningar?

Studien visar även att begreppet ”en ridskola för alla” inte kan uppfyllas på ett tillfredsställande sätt och då främst med anledning till socioekonomiska förutsättningar. Det visar sig även att det även finns genusaspekter att ta hänsyn men att det endast är en ”känsla” då det inte förekommer någon

könssegregation på ”pappret”. Detta fynd ska dock inte ignoreras då en ”känsla” kan räcka för att känna sig exkluderad i olika sammanhang.

Det visar sig också att etnicitet är något som påverkar möjligheten att kunna rida och då på ett socioekonomiskt sätt. Enligt Hedenborg & Hellborg (2017) är det minst 10 gånger vanligare att tjejer i den så kallade ”socioekonomisk grupp 1” är med i en ridklubb än att tjejer i ”socioekonomisk grupp 5”

där många med utländsk bakgrund också befinner sig i. Hedenborg & Hellborg (2017) menar dock att de sociala och kulturella gränserna suddas ut i stallet.

Intervjuerna visar att samtliga av de intervjuade ryttarna anser att deras ridskolor välkomnar och vurmar för elever med olika funktionsnedsättningar, detta ger även ryttarna uttryck för när de beskriver att de många gånger träffar andra ryttare med olika begränsningar i stallet och att de ser detta som positiva egenskaper. Ryttarna med olika typer av begränsningar (psykiska eller fysiska) rider även i vanliga ridgrupper och deltar också i tävlingar utan någon typ av segregation. Det finns dock enligt en av de intervjuade ryttarna även speciella grupper för till exempel rörelsehindrade personer där pedagogiken är med anpassad för deras speciella behov.

Vilka uppfattningar har elever om deras möjlighet att påverka sin individuella utveckling?

Studien visar att möjligheten till individuell utveckling har förändringspotential då det framkommer att ridlektioner i grupp följer en fast vecko- eller terminsplan där det inte finns någon större möjlighet att behovsanpassa lektionen och komma med önskemål. Ovanstående fynd kan både tolkas som ett problem som bör åtgärdas eller som en nödvändighet för att bedriva en god pedagogisk standard inom ridning med hjälp av fasta planer och rutiner. Slutligen ansåg några av ryttarna att det inte fanns något utrymme för att ifrågasätta eller att ha synpunkter på lektionernas upplägg samt att det heller inte kändes bekvämt att ifrågasätta lärarens kompetens. Det ovanstående går också i linje med Lundesjö- Kvart (2020) där studien visar att ridlärare säger sig vilja öppna upp för en dialog med sina elever men att de i praktiken paradoxalt nog inte vill att eleverna ifrågasätter instruktioner utan gör som de blir tillsagda. ”Under lektion förväntar sig en del av ridlärarna att eleverna under tystnad utför de aktiviteter de får instruktion om” (Lundesjö Kvart, 2020 s. 67).

Diskussion

I följande avsnitt diskuteras tolkningen av några av de teman som framkom i analysen och som kan knytas ihop med syftet. Teman presenteras i ordningsföljden; Pedagogisk kompetens, Lyhördhet, inkluderande tankesätt och demokrati.

Resultatdiskussion

Resultatet är grundat på databearbetning och analys som följt en hermeneutisk ansats med riktning mot misstankens hermeneutik som inneburit att en strukturanalys använts för att registrera

återkommande ord, satser och tecken. Detta arbetssätt har lett till att kopplingar mellan olika svar från informanter kunnat upptäckas för att på så sätt bekräfta tolkningar som gjorts.

Det första temat som valts ut ur intervjusvaren var pedagogisk kompetens. Det framkom att de flesta ryttarna i intervjun ansåg att den egenskap hos ridskolelärarna som bäst effektiviserade deras

inlärning och utveckling var förmågan att med god kommunikation och hög kompetens bidra med sin

egen erfarenhet. Det var även viktigt att ge en detaljerad och coachande feedback med hög didaktisk

skicklighet. Sammantaget ansåg majoriteten av ryttarna att lärarna generellt hade en hög nivå av

kompetens men att det fanns förbättringspotential i form av ökad didaktisk förmåga och att på ett

(18)

pedagogiskt sätt kunna ge kritik eller feedback som också stöds av Lundesjö Kvart (2020) som förklarar att det behövs mer forskning om hur coachande förhållningssätt kan användas vid

gruppundervisning. Ett flertal ryttare poängterade att de inte fick veta varför hästen betedde sig som den gjorde eller vad som hände när läraren ”rättat” övningen. Detta resonemang känns igen hos Zetterkvist Blokhuis (2019) som menar att kommunikationen mellan häst och människa inte ges tillräcklig uppmärksamhet.

Författaren menar även att ridlärarna ofta glömmer bort att berätta för ryttaren varför de handlade på ett specifikt sätt och därmed missar viktiga möjligheter för eleverna att fördjupa sitt eget lärande och därmed vidareutveckla sin individuella kompetens. En tolkning av ovanstående är att det finns stora olikheter och behov inom gruppen trots att de i praktiken bör ligga på liknande kompetensnivå och att detta komplicerar för läraren då ett större fokus måste riktas till den eleven som har mest behov. Detta kan hypotetisk leda till att alla i gruppen inte får en likvärdig utbildning. Det ovansagda stödjer Waerners (2015) rekommendation för vidare forskning och hur utövare upplever ledare inom ridsporten då detta perspektiv har saknats i ridforskningen.

En av ryttarna berättade att en ridolycka sedan ett år tillbaka hindrade utvecklingen på ett negativt sätt och att det inte funnits något utrymme eller plan för att bearbeta detta från ridskolans sida och något som borde lyftas. Av intervjuerna framkom även att lektionerna ofta präglades av lärarens dagsform och en okunskap om läraren verkligen ville vara där och undervisa eller inte och som även Lundesjö Kvart (2013) nämner när hon påstår att ridundervisningens betydelse för instruktörer ibland är underordnad i vardagen med hästarna som leder till att stor påverkan av elevens individuella utbildning.

Frågan gällande stallbackskulturen missuppfattades av några ryttarna och fick därför svar som inte hör hemma i denna uppsats. Tre av ryttarna hade dock uppfattat innebörden av stallbackskultur på ett tillfredsställande sätt och svaren blev väldigt varierande. Två ryttare ansåg att stallbackskulturen inte existerade längre medan en annan hävdade motsatsen och menade att den hade en stor påverkan i ridpedagogiken och där den tredje ansåg att den endast syntes med enstaka lärare. Dessa svar både bekräftades och dementerades av Thorell (2017) som anser att det har skett en viss förändring av stallbackskulturen, där nu kommunikativa processer utgör en central del i det sociala samspelet samtidigt som hon förklarar varför ridskolor fortfarande präglas av stallbackskultur med militära normer men enligt ryttarna i denna studie var den inte speciellt synlig längre. Variationerna i svaren visar tydligt att de låga antalet svar haft påverkan och där missuppfattningen av frågan visar att frågeställningen skulle utvecklats och omformulerats.

Temat med namnet Lyhördhet inspirerades av frågan om vikten av den sociala kompetensen hos lärarna ansåg samtliga ryttare att det var roligare att rida för en lärare som var glad och trevlig och med förmågan att kunna ”se” eleven och individanpassa instruktionerna. Just detta med att eleverna behöver bli ”sedda” av läraren bekräftas av (Wolframm, 2014, p. 92) då han förklarar att om elever utvärderar om läraren passar dem på en personlig nivå ökar även självförtroendet och motivationen samt ger mer tillfredsställande lektioner.

Vid följdfrågorna kom det dock fram att hälften av ryttarna ansåg att de inte kunde kräva att lärarna

hade en social kompetens då det var kopplat till deras personlighet. Det framkom även att ärlighet var

den egenskap som skattades högst hos ryttarna, Thorell (2017) hävdar dock i sin studie att både de

pedagogiska och sociala kompetenserna blir mer avgörande både för att attrahera och behålla elever i

ridskolorna. Även om några av ryttarna i undersökningen hävdade att det inte gick att kräva social

kompetens hos lärarna var det dock just den som ingav trygghet, glädje och ökad utveckling men oftast

i symbios med den pedagogiska kunskapen hos lärarna. Det ovansagda exemplifierades genom svar

som handlade om ökat självförtroende kopplat till en god relation till läraren som även bidrog till ökad

mottaglighet för lärandet. Det framkom även att den sociala interaktionen med lärare och elever kunde

möjliggöra utökade fördelar för specifika elever i form av extrapass och igångkörning av hästar under

(19)

rehabilitering eller nya (gröna) hästar. Det ovanstående ökade enligt ryttaren självförtroendet och känslan av att känna sig speciell. Utifrån detta resonemang kan tolkning göras att god social kontakt med läraren leder till ökad kompetens som i sin tur leder till ökade utmaningar och bekräftas utifrån Skinners modell förklarad av Jerlang, Egeberg, Halse, Jonassen, Ringste och Wedel-Brandt (2008).

Det faktum att den sociala kompetensen visade sig vara av större vikt för elever som gick under kategorin medel (tabell 1) kan tolkas som att de mindre rutinerade eleverna har ett starkare behov av social interaktion med läraren för att stärka självkänslan och modet.

Under temat inkluderande tankesätt undersöktes begreppet ”en ridskola för alla” som mer specifikt avsåg att analysera om det fanns några begränsningar beträffande genus, mångfald och

socioekonomiska förutsättningar. Genus visade intet överraskande att män var underrepresenterade på ridskolorna och endast en man deltog i intervjun efter långvarigt letande. Ryttarna trodde att det främst berodde på att det i samhället inte ansågs manligt att rida och att det kanske hade varit mer attraktivt om det funnits manliga lärare vilket också ansågs vara ovanligt. Ryttarna i undersökningen hade även funderingar på att kultur utgjorde en stor orsak till att inte fler män red och jämförde en svensk man med en man från Irland och att det i Irland är väldigt manligt att rida. Då den gamla stallbackskulturen härstammade från militären där det mest fanns män kan det med anledning av detta bero på avsaknaden av manliga ridskoleelever då denna kultur blir mindre och mindre synlig på ridskolor.

Studien visade också att etniciteten hos eleverna var allt annat än varierande och de diskuterades om huruvida detta hade något att göra med religiösa och kulturella skillnader och att information om verksamheten var tillräckligt synlig för alla i samhället. Thorell (2017) talar också i sin studie om att höja ridskolornas status genom att synliggöra kompetens och rikta sig till fler målgrupper och av detta går det eventuellt att anta att det på sikt kan komma fler män till ridskolan.

Undersökningen visar även att människor med olika funktionsnedsättningar var mer än välkomna på samtliga ridskolor och att speciella ridpass för funktionshindrade fanns att tillgå. Det fanns även ett flertal ryttare med psykisk funktionsnedsättning som arbetade extra i stallet och fyllde en stor funktion för både hästar och ordinarie personal. Detta går också helt i linje med resonemangen i Hästnäringens Nationella Stiftelse (2018) gällande behandlingsmetod för både psykologiska och fysiska sjukdomar.

Ryttarna i undersökningen ansåg att det som mest talade emot en ”ridskola för alla” var ekonomin och att det var orimligt att tro att alla som vill kan ha råd att rida. Snittet på vad ryttarna betalade låg runt 5000 kronor per termin vilket landar på över 1000 kronor i månaden för 45 minuters effektiv ridning i veckan. Ville någon rida fler gånger i veckan blev det förstås dubbla priset och för många ouppnåeligt.

Därmed finns anledning att misstänka att socioekonomiska begränsningar finns inom ridsporten även om det även framkom att avbetalning och delade lektioner var möjliga.

Temat Demokrati bottnade i frågan om demokrati och påverkan av individuell utveckling varav det framkom av studien att lektionerna mer eller mindre var förutbestämda och följde ett strikt schema likt en läroplan som inte var påverkbar i de flesta fall. Ryttarna beskrev att de lektioner som var påverkbara endast fanns vid avslutningstillfällen, vid avsuttna teorilektioner eller clinics som gavs en gång per termin. Ryttarna själva kunde därmed ana den stallbackskultur som några av de andra ryttarna hävdade inte existerade längre och visade sig genom en ensidig pedagogisk utgångspunkt där ryttarna inte fick ge uttryck för eventuella önskemål och formande av lektionernas innehåll. Detta var dock inget de flesta ryttarna ansåg som ett hinder eller negativt för deras fortbildning inom ridningen med undantag för de som tillhörde den avancerade kategorin.

De avancerade ryttarna kände att de stod still i utvecklingen på grund av ridskolans begränsningar

gällande tävlingstillfällen och hästmaterial (hästar som passar för denna typ av disciplin - hoppning)

och hade önskemål om ett mer demokratiskt förhållandesätt. Exempel på dessa begränsningar var att

hästarna var för outbildade, opålitliga och skadade samt att det var brist på engagerad personal som

hade möjlighet och kunskap att möta ryttarnas behov. Detta passar väl in med Thorells (2017) studie

(20)

som handlar om att återkommande kritisk granskning av verksamheten, uppdatering och omvärldsbevakning är avgörande framgångsfaktorer för utveckling av ridskolor.

Metoddiskussion

Studien utgick från en av det tre inriktningar som (Flick 2014 se Fejes & Thornberg 2019 s.36) menar är grundläggande för den kvalitativa analysen. Studien föll inom ramen för inriktningen som fokuserar på subjektiva erfarenheter som till exempel upplevelser, uppfattningar och föreställningar. Detta ledde till att personliga intervjuer skulle göras för att på så sätt kunna få ett reellt material att utgå ifrån i studien.

När studien påbörjades fanns en övertygelse om att det skulle vara enkelt att både hitta ryttare och att dessutom kunna utföra ett tiotal observationer. Detta visade sig emellertid inte stämma och orsakerna var främst den coronapandemi som bröt ut mitt under arbetet med studien och där ryttarna helt enkelt inte vågade bli intervjuade på ett avstånd närmare en två meter som omöjliggjorde inspelade

intervjuer. Förslag på telefonintervjuer blev inte aktuellt på grund av brist på teknik för att få det att fungera. Det slutliga alternativet var att mejla ryttarna frågor samt följdfrågor för att på så sätt få ihop material till studien då endast två ryttare ville ställa upp på en fysisk intervju.

Ytterligare en aspekt gällande problemen att hitta ryttare var att de tillfrågade inte kände sig bekväma att svara på frågor som handlade om sin lärare eller ridskola trots presentation om de etiska reglerna, det kanske hade varit idé att även utföra en kvantitativ analys som komplement för att samla in för att få in fler svar från ryttare. Gällande de planerade observationerna som inte kunde utföras berodde detta enbart på tidsbrist då sökandet efter ryttare att intervjua tog upp allt tid som kunde lagts på att observera ridpass.

För att öka validiteten valdes de sex ryttarna ut med hjälp av olika kunskapsnivåer, ålder, kön och erfarenheter från olika ridskolor och ridlärare som även uppfyllde kraven för källtriangulering som innebär att forskaren ser på problemet ur flera synvinklar och till exempel intervjua personer med olika relation till problemet (Malterud 1998). Denna studie hade endast sex ryttare och det går att anta att en större undersökning där även ryttare från olika etniska grupper och funktionsnedsättningar hade gett studien ett utförligare resultat.

Det faktum att merparten av intervjuerna gjordes per e-post kan ha haft en negativ påverkan då nyanserna i svaren saknas. Även om följdfrågor skickades och svar returnerades är det ändå sannolikt andra eventuella följdfrågor som kunde bidragit till mer uttömmande svar på frågorna uteblivit.

(Cronbach 1975 se Fejes & Thornberg 2019) hävdar även att sociala fenomen är alldeles för varierande och kontextbundna för att generaliseras.

För att de ryttare som intervjuades skulle känna den goda relationen mellan intervjupersonen och forskaren som är viktigt för att intervjupersonen ska känna sig trygg och svara öppet och ärligt på frågorna (Kvale & Brinkmann, 2014) ringdes ryttarna upp för en kortare pratstund där det talades om vad som förväntades av dem samt etiska regler. Detta skapade en trygghet hos dem alla som

bekräftades av en positiv feedback.

Slutsats

(21)

Syftet med studien var att belysa hur ryttare i ridskolor uppfattar vikten av en väl balanserad pedagogisk och sociala kompetens hos ridlärare.

Resultatet från undersökningen sammanfattas i följande slutsatser:

• Det finns en stor diskrepans i både pedagogisk och didaktisk förmåga hos de olika lärarna som kan vara negativt för ryttarna då det oftast inte går att välja lärare eller byta grupp .

• Den teoretiska kunskapsnivån anses vara hög över lag medan den praktiska förmågan som kan kopplas till både didaktiska och sociala färdigheter har mer att önska.

• Ridskolan kan inte ses som en ”ridskola för alla” då socioekonomiska hinder finns. Bortsett från det ekonomiska perspektivet kan ridskolan ändå ses som en plats där alla är välkomna oavsett genus och funktionsnedsättning.

• Demokratin i ridskolan är mycket begränsad och präglad av envägskommunikation från läraren.

Vidare forskning

Det finns ett flertal studier gjorda av ridskolelärare men endast ett fåtal gjorda ur ett elevperspektiv.

Vidare forskning i form av en mer omfattande intervju med tillhörande observationer skulle kunna ge en tydligare bild av hur ridskoleelever ser på pedagogisk och social kompetens på ridskolor. Den utförda studien visar även att det kan vara av vikt att undersöka ridelevernas individuella kunskaper i gruppen som kan leda till att gruppindelning ses över i syfte att underlätta behovs och

individanpassning. Stallbackskulturen är fortfarande intressant att undersöka men med tanke på att begreppet är komplext och innehåller många aspekter bör ämnet analyseras separat för att kunna leda till en ”rättvis” slutsats.

Since learning how to ride is a complicated skill that takes a lot of time and effort, it would

be interesting to try out in practice whether the inclusion of innovative teaching methods

– e.g. video recording, training diaries and/or watching other riders under supervision –

would facilitate riders. (Zetterqvist Blokhuis, 2019 s. 117)

(22)

Referenser

Ahrne, G. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Carlsson, M. (26 mars, 2016). Var är killarna i svenska ridsporten? Göteborgsposten. Tillgänglig https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/reportage-var-%C3%A4r-killarna-i-svenska-ridsporten- 1.6860

Dalademokraten. (2015, 3 mars). Ridning - en dyr sport för barn. Dalademokraten. Hämtad från https://www.dalademokraten.se/artikel/ridning-en-dyr-sport-for-barn

Fejes, A. & Thornberg, R. (2019). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Hedenborg, S., & Hellborg, A.-M. (2017). En ridsport för alla: En rapport om ridsport och integration i samarbete med Malmö högskola. Stockholm: Svenska ridsportförbundet.

Helgesson, G. (2015). Forskningsetik. Lund: Studentlitteratur.

Hästnäringens Nationella Stiftelse. (2018). Hästen och Folkhälsan: Forskning, fakta goda exempel.

Stockholm: Hästnäringens Nationella Stiftelse. Hämtad från https://hastnaringen.se/ny-rapport- hasten-och-folkhalsan

Jerlang, E., Egeberg, S., Halse, J., Jonassen, A. J., Ringste, S., & Wedel-Brandt, B. (2008).

Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Liljeroth, E. & Falk, A.-C. (2016). Pedagogisk portfölj. Hämtad 2020-04-01 från Swenurse https://www.swenurse.se/globalassets/konferenser-svensk-sjukskoterskeforening/vfu/vfu-

presentationer-2016/elisabeth_liljeroth_ann-charlotte_falk_presentation_vfu-konferens_2016.pdf

Larsen, A.-K. (2018). Metod helt enkelt - en introduktion till samhällsvetenskaplig metod.

Malmö: Gleerups.

Larsson, S. (2005). Om kvalitet i kvalitativa studier. Nordisk Pedagogik, 25 (1), sid. 16–35.

Lundesjö Kvart, S. (2013). Ridlärares pedagogiska praktik: En verksamhetsteoretisk studie.

(Licentiatuppsats, Uppsala Universitet, Uppsala) Hämtad från https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:645403/FULLTEXT01.pdf

Lundesjö-Kvart, S. (2013). Ridlärare behöver mer pedagogisk utbildning

Hämtad från https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:645403/FULLTEXT01.pdf

Lundesjö Kvart, S. (2020). Konsten att undervisa ryttare: En studie om ridlärares pedagogiska

praktik. (Doktorsavhandling, Uppsala Universitet, Uppsala). Hämtad från http://uu.diva-

portal.org/smash/get/diva2:1412349/FULLTEXT02.pdf

(23)

Malterud, K. (2015). Att kombinera metoder. Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund:

Studentlitteratur.

Nyström, C. (2013). Ridutbildningens pedagogik: En Foucauldiansk analys av dressyrens disciplin.

(Masterexamen, Malmö högskola, Malmö). Hämtad från

https://muep.mau.se/bitstream/handle/2043/15297/Ridningens%20pedagogik.pdf Sveriges Radio (2017, 13 mars). Hård stallbackskultur i förändring Hämtad från https://sverigesradio.se/artikel/6651149

Thorell, G. (2017). Framåt marsch! - Ridlärarrollen från dåtid till samtid med perspektiv på framtid (Doktorsavhandling, Göteborgs universitet, Göteborg). Hämtad från

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/51316

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer - inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2020-03-01 från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Waerner, T. (2015). Ridsportens ledarskap– en utmaning En intervjustudie av nio ledare inom ridsporten (Magisteruppsats, Umeå universitet, Umeå). Hämtad från http://www.diva-

portal.org/smash/get/diva2:916905/FULLTEXT01.pdf

Wolframm, I. (2014). The science of equestrian sports: Theory, practice and performance of the equestrian rider Oxon: Routledge.

Zetterqvist Blokhuis, M. (2019). Interaction between rider, horse and equestrian trainer: A

challenging puzzle. (Doktorsavhandling, Södertörns högskola, Huddinge). Hämtad från

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1303083/fulltext01.pdf

(24)

Bilaga 1 – Informationsbrev

Hej.

Jag heter Katarina Ekman och läser kandidatkursen i pedagogik vid Umeå Universitet. Jag skriver en uppsats där jag har till avsikt att undersöka hur vuxna ridskoleelever upplever ridinstruktörers pedagogiska och sociala kompetens som ska leda till att ge elever förutsättning att utveckla sina färdigheter inom ridning och om dessa färdigheter är tillräckliga hos instruktörer.

Bakgrund:

Många ridlärare formar regler och rutiner på ridskolor och har en stark roll i att reproducera och upprätthålla ett militärt förhållningssätt, en form av stallbackskultur som skapar en kollektiv uppfattning om hur hästarna ska skötas och vilka regler och rutiner som ska gälla.

Forskning har dock visat på en ny tendens i ridskolorna och handlar om att sättet att bemöta elever och att undervisa ändrats. Resultaten tyder på att pedagogiken har gått mot ett mera coachande förhållningssätt med individens krav och förväntningar i centrum

Studien genomförs via intervjuer med sex till åtta vuxna ridskoleelever vid olika ridskolor i

Stockholmsområdet. Varje intervju beräknas ta mellan 20-40 minuter att genomföra. Undersökningen är helt frivillig och du kan när som helst avbryta din medverkan. Ditt deltagande är anonymt och resultaten kommer endast att användas i vår uppsats utan namn. Svaren förvaras på en krypterad fil i min dator som efter godkänd kurs raderas. Du får gärna svara på frågorna på ett separat dokument som du bifogar i svaret av detta mail.

Information om samtycke

Jag kan delta i Katarina Ekmans undersökning som bygger på

observationer och intervjuer. Jag tillåter att Katarina Ekman använder materialet från intervjuerna och observationerna i sin kandidatuppsats

om betydelsen av en balanserad Pedagogisk och social kompetens i ridutbildning för vuxna
- ur ett elevperspektiv

Jag har blivit informerad om:

• Syftet med arbetet

• Att svaren behandlas anonymt

• Att deltagandet är frivilligt

• Att all data förvaras på ett säkert sätt

• Att resultatet endast kommer användas i vetenskapliga sammanhang

• Att jag kan kontakta Katarina Ekman när jag vill få mer information om arbetet

• Att jag har rätt att när som helst avbryta mitt deltagande

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :