ROSTRATT FOR

C .

gets resultat komma a t t giva.

Det är uppenbart, att de norska kviri- nornas deltagande i valen varit ganska

ROSTRATT FOR KVINNOR

mot kvinnorörelsen, att den måste giva även den ljummaste och likgiltigaste åtskilligt att tänka På. Medan i de krigförande länderna omständigheter-

Tidning utgiven av Landsforeningen for kvinnans Politiska rösträtt.

MOTTO: Vi kanna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

- -

partierna på grund av de tänkesätt och isikter, vilka betingats och

BV social miljö och personlig läggning

IV. ARG.

-

möjligaste mån tillgodogöra sig kvinn- lig energi och kvinnlig arbetskraft även på områden, från vilka kvinnan förut fördonlarnas milrar varit ute-

STOCKHOLM, 1 NOVEMBER 1915.

=arrätt kommer detta långt ifrån över- raskande, tvärtom ä r det endast en be- kräftelse På vad vi ständigt förutspått

N r 21.

lönefrågaii vid statsunderstödda e n skilda läroanstalter - däribland den stora mängden flickskolor - ha råd att undvara en för sin \-ederhäftighet. dug-

BÖSTBÄTT FÖR KYIHIPOR

utkommer den 1 och 15 i var mbad.

berättigade. För våra motståndare Ater Innebär de norska stortingsvalen en Redaktion och Expedition: 6 LilritmakaregabI

Redaktionstid: onsdag och lördag id. '/a3-'/a4.

Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.

Rikstel. Norr 600. a l m . tel. 14729.

Telegramadress: RöBträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris för 1915 1 krona.

4:de kvartalet 30 öre. Lösnummer 5 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen ge- nom posten eller genom insiindande av l kr.

75 öre i postanvisning till tidningens ex-

För den, som såväl genom studiet av Lärarelöneniimndens betänkande som genom åhörande av föredrag dis-

Ett folk

Farhågan, att lcvhinorösträtten sliulle Innebära en överviildigande ,förstärk- oing av de socialdemokratiska väljar-

i

nemen medverkat, fått ett starkt in- tryck icke blott a v ingående sakkun- utan också av en ovanlig förmå- ga att klart, koncist och lugnt fram-

val.

?ts numerär inom stortinget väntas in- skränka sig till 3 A 5 platser, vilket sä- ierligen icke enbart kan tillskrivas de ivinnliga väljarna - den socialistiska ralsegern i Sverige hösten 1914 vanns ,ydligen på andra grunder! Ej ens en så renlärig högerman som professor Reuterskiöld har vågat tillmäta b p o - tesen om de socialdemokratiska väljar- jkarornas förstärkning något värde som argument, - tvärtom framhåller ban som bekant i sin stora utredning sannolikheten av, att kvinnorna såsom väljare skulle fördela sig på de olika oartierna på samma sätt och av sam- m a skäl som männen, en förmodan, som j u överdirektör Widell i sin del xv utredningen ytterligare med siffror bestyrker. Det torde vara anledning

...

För första gången har det norska f o l k e t gått till val a v sin lagstiftande församling. Ty för första gången h a kvinnorna, sedan de 1913 erhöll0 fulla medborgerliga rättigheter, kunnat så- som jämlikar framträda vid männens sida.

Vid detta första stortingsval på den allmänna rösträttens grund visar väl- jarekåren genom kvinnornas deltagan- de en ökning på c:a 250,000 röster. Siff- ror för deras fördelning på de olika partierna är det ännu icke möjligt att auföra, helst som det slutliga resulta- tet av valen icke föreligger i omkring 50 av landets valkretsar. Den norska vallagen föreskriver nämligen omval, för den händelse att intet parti i första omröstningen uppnår kvalificerad ma- joritet. Det anses emellertid säkert, att för intet a v de många grupper, på vil- ka den norska valmanskåren fördelar sig, någon avgörande förändring kom- mer att inträda, och att vänsterns ma- joritet inom stortinget kommer att för-

bli orubbad.

Till stor del beror detta på folkets motvilja att initt under världskrisen förorsaka ett regeringsskrifte. Valen innebära i främsta hand ett förtroen- devotum åt den n. v. vänsterregeringen - och det sätt varpå den i en farlig tid lett landets öden. Att högerpartiernas tullvänliga program icke kunnat vinna varken lant- eller stadsbefolkningens öra torde dessutom komma sig a v väl- .jarekårens fruktan att förvärra dyrti- dens tryck i ett land, som även under normala förhållanden är tvunget till

att i detta sammanhang citera slutor- den i professor Reuterskiölds avhand- ling:

"Där såsom i nutiden 'den allmänna rösträtten principiellt införts, blir (det politiska) rösträttsproblemet så till vida försvårat, som den allmänna röst- rätten teoretiskt betyder alla indivi- ders rösträtt, ehuru den praktiskt in- neburit allenast en form för upptagan- det av arbetarnas sociala grupp såsom rättsligen medansvarig politisk makt- faktor, och därför historiskt fattats så- som liktydig med alla mäns rösträtt."

När skall den år 1909 i princip erkän- ila och i praktiken partiellt tillämpade

"allmänna rösträtten" omfatta även Sveriges kvinnor? När skall i Sverige f o l k e t gå till valt

.

~ s a

~

~

~ m . m

~ . . . . .

~ . . . . . .

~ .

~ .

~ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

~ . . . . . . . . . ,

Överallt där kvinnorna vaknat till kamp €ör sin rätt, måste man önska dem mod och fålamod, tills segern är vunnen. Ty i den segern ligger mänsklig.

hetens största framtidshopp just nu. Visserligen tror jag ej, att världskriget uteblivit, ifall kvinnorna redan nu haft rösträtt. p e n skall ett ngtt, förfär=

ligare världsl@g kunna avvändas, då måste lpin=

norna i den nya som i den gamla världen snart, mgc=

stund. Majoriteten bland de röstande h a r alltså följt vänsterns paroll: att i

~."...*...,

ket snart ^få rösträtt!

i :

.

.

Ellen Key

t i l l Minnesotas f ö r röstratt arbetande koinnor.

Fråga om såväl tullskydd som för- 9 !

svarsåtgärder ställa sig på utrednin-

I

gens ståndpunkt, avvaktande de lärdo-I S å många och säregna uttryck tar mar. som världskrisens och världskri- sig i våra dagars Sverige reaktionen

livligt, och att de tagit ståndpunkt till I n a s tryck tvingat de maktägande att i

På alldeles samma sätt son1 männen. &,ängd, anser man sig h ä r på ansva- För förfäktare av kvinnans iriedbor- rigt håll, n ä r det gäller den viktiga

Ich ett återupprepande a v erfarenheten lighet och triining på området 'kä<d Från de länder. där lcvinnorna gro röst- och högt skattad kvinnlig kraft.

Från deras hå11 har alltid frainförts I seniinarieadjunkten fröken Anna Sö-

skarorna. Denna farhåga har i före- Iiigga sina åsikter, kom underrättelsen, iggande fall ingalunda besannats: öIr- att hon vid den rekonstruktion av iingen i det socialdemokratiska parti-

i

nämnden, som skulle äga rum, d å den- na skulle öveygå till behandlingen a v flick- och samskolornas löneförhållan- den, uteslutits som en fullständig över- raskning. Ty den omständigheten, att statsrådet Westman insatt tvenne för- tjänta representanter för dessa skolar- ter, föreståndarinnaii vid Djursholms samskola fil. mag. Ester Lager och 1ä- rarinnan vid Strängnäs flickskola Ninni Huldt, motiverar u r sakkunska- pens synpunkt sett, ingalunda uteslu- tandet. Flickskolefrågan står j u i oupplösligt samband med tidens övriga kvinnofrågor, och här krävde väl, om någonsin, kontinuiteten i kommittear- betet, att den på detta område speciellt sakkunniga kvinnliga ledamoten stod kvar, detta sagt med all respekt för dem a v nämndens manliga ledamöter, som visat sig både förstå och behjärta åtskilliga av vår tids kvinnoproblem.

Därtill kommer, a t t fröken Sörensen genom flera års arbete inom flicksko- lan vunnit ganska stor förtrogenhet med densamma.

Vore det för mycket begärt, a t t d å nu nämnden har att behandla en så speciell kvinnofråga som denna åtmin- stone tre a v medlemmarna vor0 kvin- nor? Nu består nämnden av endast två kvinnor och fem-" manliga ledamöter, av vilka icke mindre ä n fyra till vä- sentlig del hava hämtat sina erfaren- heter från gossläroverkens område.

Särskilt uppseende väcker inom kvinnokretsar läroverksadjunkten Olov Olssons bevarande inom nämnden, då på hans sakkunskap på hithörande områden intet sgnligt bevis åtmin- stone finnes i Lärarelönenänmdens be- tänkande. Ty att den i lätt kåserande och sällsynt nonchalant ton hållna re- servation han vidfogat betänkandet och vari han framlägger sin kvinno- fientliga åskådning skulle utgöra något sådant våga vi på det bestämd8ste be- strida.

Skulle det återigen vara så, att stats- rådet Westman vid nämndens rekon- struktion har måst låta politiska hän- syn spela in, så hade enkel rättvisa mot de orepresenterade bort förmå honom att bibehålla en kraft, angående vilken han haft tillfälle att förvissa sig om, att hon visat sig i synnerlig grad mot- svara kvinnornas förtroende.

Att lyckönska till den skedda för- ändringen är emellertid såväl folksko- leseminariet i Falun, vilket n u återfår en av sina mest framstående lärarkraf- ter som de många styrelser a v olika slag i Falun, i vilka adjunkten Sören- sen är en verksam och högt skattad le-

damot. x.

Till landshövding .Sjöcrona,

deii forne motionären i Första kamma- ren för rösträtt för kvinnor, sände L.

K. P. R. genom sin ordförande på 80- årsdagen den @ oktober ett telegram a v följande lydelse: ^I

I tacksam erinran om värdefulla in- lägg till förmån för svenska kvinnors medborgarrätt sändes vördsam häls- ning på 80-årsdagen.

I . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

~

~

2

LAGERSONCS

S K O m A G A S I N

dakobsgatan 1 8 - ^{FPedwatan 8}

IN 116EMORIAM.

Blenda Dahlquist-ThUn.

Söndagen den 17 oktober v a r en gri- pande sorgehögtid för Kiruna samhäl- le. Då vigdes den av alla avhållna fru Dahlquist-Thålin till gravens ro.

Ogenomtränglig är dödens gåta Ett dödsbud så tragiskt som det, vilket fö- regått denna sorgeakt, låter sig sällan förnimmas. Den bortgångna hade ^så mycket att leva för; hon stod mitt uppe i livet med en så intensiv lust att leva sitt liv till andras gagn, att det SY- nes ofattbart, hur hon kan vara borta.

Främst bland hennes själs rika skat- ter, räknar jag hennes varma och förstående hjärta. Med vemod minnes jag hur god hon var, min barndoms leksyster. Då hon blev vuxen, valde hon lärarinnekallet. I barnasjälen väntade hon resonans för sin egen själs vack- raste toner. Och hon blev e j besviken.

Som folkskollärarinna i Kiruna hade hon nu verkat i flera år och alla, som hon l ä r t och fostrat, minnas henne med en rörande hängivenhet. Föräldrarnes förtroende till henne v a r obegränsat.

Hon ömmade varmt för alla betryckta och nödställda. Först för sina skol- barn. Hon deltog i deras sorger och rådde bot, d ä r hon kunde. I det sociala arbetet mot nöd och elände tog hon verksam del.

Allt hennes uppträdande, såväl i tal som skrift, präglades a v en hög och ädel intelligens. Hon tolkade ej sällan sina känslor och tankar på vers och visade därvid ett sällsynt herravälde över språk och form. Man väntade sig, att hon en dag skulle slå igenom som fsrfattarinna.

. Men vad hon först och främst var, 'det v a r människa och kvinna. Och hon

längtade alltid efter att få leva sitt l i v helt och fullt. F ö r knappt ett år sedan hade hon trätt i äktenskap, för ett par veckor sedan hade en innerligt efter- längtad liten dotter kommit till värl- den. Och ändå måste hon gå bort. J a . dödens gåta ä r ogenomtränglig.

Emy Neander.

Fru Blenda Dahlquist-Thålin v a r en verk.

sam medlem inom rösträttsrörelsen i en a x våra utposter i höga norden. Hon torde ge.

nom sina bidrag till Rösträtt för Kvinnoi varit känd och iippskattad även av våre läsare.

Kvinnoinitiativ.

Fackskolan för huslig ekonomi i Upp sala hemställer hos k. m:t om avlåtandt a v förslag tiIP nästa riksdag om ett an.

slag a v 20,000 kr. för upprättande a v et4 system av husmoderskolor, spridda Över he la landet. Kursen skulle vara Ett-årig, OCI man beräknar, a t t det begärda anslage' skulle räcka till 15 skolor.

Fröken Wellin h a r i Stockholms stads fullmäktige motionerat i syfte a t t få upp handlingen för stadens inrättningar (fat tigvårdsnämndens m. fl.) att samarbeta mec kommunens organ för livsmedelshandeln

Betecknande.

Med anledning av den i våras till överståt hållaren ingivna petitionen om gatufrid h a polismästaren icke funnit skrivelsen föran leda någon vidare åtgärd. Enligt pressen h:

en del distriktskommissarier förut yttra sig, och i allmänhet funnft allting bra son det är. Såsom betecknande för åskådnings sättet på detta håll torde få anses det ytt rande, som avgivits av kommissarien i Ni kolai, som framhåller, "att det nuvarandi tillståndet är r ä t t tillfredsställande,. ity at personer blivit i pqlisdomstolen dömda fö att de stört kvinnofriden, e h u r u f Ö r a r g e l s e v ä c k t s e n d a s t h o s d e i f'ö _r n ä r m a d e k v i n n a n". Endas hos den förnärmade! Man skulle väl tycka att det annars kunde räcka.

Sveriges äidsta, största o. bäst

L-B, JOHN

LÖFBBEN

Siäen- & Ylle-Klääningstyger

- ^Kungl. Hofleverantör

3ilrilt. 429 Fredsaatan 3, Stockholm, ^{A. T. 5048} fiovert.1andriorten näncinn matian b n a o .

"De mest beklagansvärda,''

En bok om krigets offer.

Människospillra är ett ord vars ful- a innebörd vi först med världskrisens ingång lyckats fatta. Under den gång- ia sensommaren och hösten h a r detta )rd för oss svenskar fått en hemsk ak- malitet, d å vårt land skådat skaror av lessa beklagansvärda, för vilka intet snnat ord än människospillra kan an- vändas, draga genom våra bygder. In- validutväxlingen är ett led i den stor- srtade Iiärleksverksamhet, som i Röda korsets namn följer i krigets spår och som i sig upptagit och koncentrerat de flesta a v de växlande formerna av so- :ialt arbete före kriget. Den som vill ta del i vad krigsinvalidutväxlingen innebär, bör läsa en publikation, som med titeln Krigets offer, skildringar mh bilder från invalidutväxlingen av Knut A. Norling, i dagarna utgivits Erån Svenska Andelsförlaget, Stock- holm.

Om det finns någon kvinna i Sveri- ges land, som, om också endast för en kort sekund, har tänkt sig Sveriges aktiva deltagande i världskrisen, bör hon framför alla andra ta del av krigs- invalidernas tåg, denna marche f une- bre, som är avigsidan till de parader med flygande fanor och klingande spel med käcka kraftiga ungdomar, hurti- ga i fullheten a v sin styrka, som vj alla sett någon gång. Alla dessa utan armar, utan ben, blinda, tuberkulösa vansinniga,. ha en gång deltagit i en sådan festparad, h a känt hänförelsen från massorna omkring dem som et1 rus och h a gripits själva a v storbeten i ett bräddfullt ögonblick.

Det är svårt att tänka sig, att dessa härjade, resignerade män, dessa spill.

ror av människor, för endast några månader sedan vor0 med om att njuta glansen, som ligger över kriget, innar allvaret kommer. När man läser dc korta, knapphändiga skildringarna al invalidernas öden - ^så flärdfritt ock enkelt framställda, som det oerhörds allvaret i ämnet kraver - måste mar med våld söka fasthålla bilden av hui dessa unga människor levat sitt var dagsliv, haft sin bana utstakad fram för sig, bundits vid hem, anförvanter vänner, som vi alla, och så plötslig.

med några korta, festliga ögonblid som övergång kastats in i ett infernc a v kval, ur vilka de utgått som spill ror. De stå vid porten till en ny till varo, som blir oändligt mycket tröst lösare och svårare än den de lämnade då de drogo ut i fält. I alla skildringai a v invalidernas färd genom Sverigc betonas deras förnöjsamhet, deras hu mor och deras hjälpsamhet mot v a r andra. Det är som om man ville skän ka dem något i stället f ö r vad de för lorat genom att tillägga dem mång;

goda egenskaper. Men man glömmer att än så länge äro de ett brödraskal med ungefär lika utsikter inför livet Vad de genomgått är så mycket värn än vad de känna nu med den relativt tryggheten bland vänliga och hjälp samma märiniskor. Det är när de kom ma i sin hemvana omgivning, som de ras martyrium börjar på allvar, nä de skola söka ta vid d ä r de lämnadc sin verksamhet, d å de ännu kunde räk nas bland människornas skara o& icke vor0 stympade som nu.

Det går över den lilla bokens upp gift att följa krigsinvaliderna längri än till vårt lands gräns, men då mal läser den, kan man icke undgå att gör;

Mera agitation.

Nyligen kom j a g på en resa i sam- pråk med en dam om kvinnans politi- ka rösträtt. (I parentes, på resor erbju- ler sig mycket ofta tillfällen till agitation.

Sn god inledning är att lämna u t röst- ättslitteratur.) Damen ifråga, en lärarin- La f r å n en mindre stad, visade sig varmt ntresserad a v v å r rösträttsfråga. Hon var Taken och intelligent och föreföll så hand- ingskraftig. a t t j a g kände mig övertygad Im. a t t hon e j nöjde sig med a t t blott stå om "mAn i ledet", utan måste vara en a v Le ledande i föreningen på sin ort.

Min förvåning blev därför stor, då hon pB ain framställda fråga meddelade, a t t hon tnnu e j "kommit sig för" att g å i n i nå- :on rösträttsförening. Jag sade henne då ,om j a g brukar vid dylika tillfällen, att råra motståndare i riksdagen endast god- cänna medlemmarna i F. K. P. R. som inhängare av rösträtten, och att de som ,käl f ö r avslag bruka åberopa sig på del kora antalet a v dem, som stå utanför och ,Aledes "inte vilja ha rösträtt"; a t t hon ijälv, trots all sin sympati f ö r saken och iina varma önskningar för dess framgång ust var en a v dem, som stå hindrande 1

Iägen för densamma. Hon såg häpen u t 3etta hade hon e j tänkt på, och hon lo.

iade att strax gå in i föreningen.

Denna lärarinna är intet enstaka exem.

,el. J a g h a r på mina resor träffat er nängd kvinnor, de flesta från landsorten rilka, ehuru de varmt önska rösträtt, e.

.yckas ha en tanke på, a t t de då ockss ,öra tillhöra föreningen. Detta är ned rlående. Men det är dock framför allt ex iraftig maning till ett ivrigare agitations arbete. Det förefaller, som om först ock M m s t föreningarna i landsorten skulle be löva utföra ett ökat arbete. I de små sam iällena, där nästan alla människor känn:

varandra, är det ju också lätt a t t kontrol lera, om alla de kända namnen återfinnas nedlemsförteckningen. De, vilkas namr jaknas, skola måhända vid ett personlig besök icke visa sig obenägna a t t skrivr

in sig, när de få veta, a t t det betyder nå yot, att de äro med.

Men icke blott i landsorten, överallt flnnc l e t säkert, mer än nog a v tillfällen a t t ver k a för vår sak. Inom umgängeskretsen bland tillfälliga bekanta, finns det måhän aa någon, som, ehuru intresserad, e j "kom mit sig för" att ^{g å} in i föreningen och där för behöver en påstötning, kanske finns dä likgiltiga att väcka eller motståndare at övertyga. Och vilken ställning alla dessi än sedan inta, därom böra de dock få klar besked, att stå de utanför rösträttsförenin gen, då stå de också hindrande i vägen men att, om de däremot äro med a t t fyll;

dess leder, så a t t dess medlemmar en dal kunna räknas i hundratusenden, då blir dei en makt, och när det står makt bakom kra vet, då framställes det icke förgäves.

Tinni Sterner.

dem sällskap vidare. Med dessa dl

"mest beklagansvärda" som författa ren med skäl kallar dem borde vi all:

färdas en bit på vägen f ö r att riktig få klart för oss, att detta är kriget. Dl vaneföreställningar, som vi ännu sitt;

fast i om kriget som någonting antag ligt, någonting som måste finnas, al dess ohygglighet till trots, därför at människorna nu en gång äro ,sådans försvinna som rök inför skådespele av krigsinvaliderna, människospillror na, de halta, de blinda, de vansinnigs 0villkorl.igt stiger protesten inom ei vid deras åsyn: detta vanvett måst u r världen, kriget måste försvinna.

Vi veta a v många små, om än halv förkvävda tecken, att skarorna väx2

N:R 2r

i Värnterlånggatan i

m ~ (i, d. Barnängens lokal). 1

i ASTRID SÖDERQUIST i

K A P P A E ~ E ~ Ä R 1 Kiass Damskrädderi.

Uitld välsorterat lager i fördelaktiga prislägen.

Specialit4 :

J. A. WETTERGRENS FABRIRATER. r

Exemplet verkar - i Amerika.

Enligt Daily News håller kvinnoröst- .ätten på att vinna insteg även i Ka- iada. Ledarna a v de två politiska par- ierna i provinsen Alberta hava nämli- yen undertecknat ett fördrag, som sä- rerställer genomförandet av rösträtt 'ör kvinnor i denna provins, så snart len lagstiftande församlingen å t e r

;ammanträder. "Utan tvivel är det det lära grannskapet med kvinnorösträtts- katen Montana, som haft inflytande på kamgången i Alberta", säger Votes f o r Women och fortsätter: "Detta är ett a v ie tillfällen, då vi kunde önska, att v i cke själva bodde på en ö. Ty d å man ger, hur oberörda våra lagstiftare äro tv det goda exemplet från Norge och Danmark och även från ön Man i v å r t l ä r a grannskap, måste man komma till ien slutsatsen, att vatten är en dålig rösträttsledare."

Kvinnorörelsen på Havaii.

Även till stränderna av världens nest avlägsna delar n å böljeslagen a v rampen f ör kvinnans medborgarrätt- På Hawaii, den största a v Sandwich- jarna, finnes en organiserad kvinnorö- relse. I föreningen kunna alla kvinnor, vilken ras de än tillhöra, vinna inträ- le, och dess ordförande är mrs G. M.

Dowsett.

Hawaii blev år 1900 territoriuni i Amerikas Förenta stater, och enligt Författningen äga endast manliga med- borgare rätt att rösta. För att kunna utsträcka rösträtten även till kvinnor, måste frågan föreläggas Förenta sta- ternas representanthus, och en sådan motion framlades år 1914 av öns dele- gerade, Kalanainaole. Hawaiis båda politiska partier ha uttalat sig för kvinnorösträtten, varför frågan inom territoriet icke kommer att möta något motstånd. Situationen påminner om den i Arizona några månader före dess röstrattsseger. Där finns ingen oro.

eller upphetsning. Människorna för- klara helt lugnt, att s å snart de lagliga formaliteterna vidtagits, komma kvin- norna att utöva sin rösträtt.

I Honolulu existerar en kvinnoorga- nisation, som bättre än något annat förutsäger, att den tid inte kan v a r a avlägsen, då kvinnorna bli fullmyndi- ga medborgare. Organisationen ifråga, som kallas Centralkommitten, består av delegerade från 30 kvinnliga klub- bar och föreningar, och ganska an- märkningsvärt är det politiska pro- gram, som den trots kvinnornas sak- nad a v rösträtt, uppställt. De förklara sig i detsamma arbeta för reformer, som sammanhänga med ökad skolbild- ning, hygieniska anordningar för skol- barn och skyddslagar f ö r kvinnor och barn.

Staten New Yorks äidsta invånare, mrs M a r y Sage, som är 107 år, War nnder- tecknat ett uttalande till förmån för röst- rätt f ö r kvinnor. Mrs Sage har alltid va- r i t rösträttskvinna och alltid trott, a t t New Yorks kvinnor en dag skola f å rösträtt.

"Jag har naturligtvis inte många år kvar a t t leva", säger mrs Sage, "men det är min ärelystnad a t t f å leva så länge, a t t j a g får Vara med om a t t rösta.''

för vilka denna protest blir ett gemen- samt lösensord. Om vi icke se dem el- ler förnimma dem just nu, ha vi dock vissheten, att de finnas där, att a v de- ras tysta tankar och förhoppningar snart skall födas handling.

Elisabeth Krey.