Om
N E G A T I O N E N ,
med särskildt afs een de på
H c g c l s k a L o g i k e n .
Me d V i d l b e r ö m d a P h i l o s o p h i s k a F a c u l t e t e n s S a m t y c k e
t i l l offentlig granskning fram ställd af
»1^. Elias A u g u s t Carl s t en
Docens i Theoret. Philosophien
och
C a r l Y n g v e S n l i l l n
af Vermlandä Nation.
I*å (iiistavianska Auditori um den 1 2 N o v . 1 8 4 5
p. v. t. o. m.
IV .
U P S A L A A V a h l s t r ö m & C.
nens enfaldiga resp e k t for sadanc af fa lsk h c te n sjelf uts ta kade sjränsor.
”E n ig h eten med si g sjelf!” Men denna inre en ig het må räcka till för d ik t e u , så är den derfö re ej nog för v e ta n d e t ; ty veta ndets påst åenden om verk ligh eten äro på allvar gjorda och måste derföre mätas eft er öf- verensstärnmelsen m ed henne. Utur g o d t y c k l i g t valda prem isser kunna i form ellt hänseende fullt ut lika g o da co n sequenser d r a g a s , som utur sanna och nödvän
d ig a; oc h huru h errligt skulle all chimairisk Schola stik ej frodas^ om domen endast öfvergick d e ss con- c l u s i o n e r , men b e sk e d lig t skonade sjelfva premisserna.
Ehvad sa lodes denna sanningens en igh et med sig s j e l f h e ty d e r den inre f a s t h e t , d e t co n s e r v a t io n s h e g ä r , som lögn en ej heller saknar e ll e r o c k den form ella c o n s e quens den si stnämnda utan fråga kan ä g a , så gif v e r d e fini
tionen uti b ägge fallen ett hesk yd d å t S o p h is lik e n och sv ä r m e r ie t, som vi vilja tro ej kan vara dess mening.
Hvad vidare beträffar b e ty d e l s e n a f s a n n i tale
sätte n s a n n v ä n ? s a n n k o n s t , s a n n s t a t ^ så lärer knappast den erinringen vara b e k ö flig , att s a n n här o e g e n tlig e n sä ges i stället för f u l l k o m l i g . Men äf- ven om denna b e ty d e l s e på s a n n erkän des såsom e- g e n t l i g , så har man b lo t t a tt fr å g a , om det kan anta
gas för sannt och ärligt i någon b e t y d e l s e , att röran
d e ver klighete n göra p å s t å e n d e n , hvilka utgifva s ig för enliga in ed, men i sjelfva verket dock afvika ifrån henne?
IIvilket med andra ord vill säga: om d et i någon m e
ning kan vara sa nnt, att upphöja illu sio nen ö fver verk
lighete n ?
A n d lli g e n oc k några ord om denna T h eorien s för
n ä m h e t , som åt kännedom en a f en d ålig stat ick e vill tilldela sanningens utan endast rik tig hete ns tite l. V i vädje till alla d e m , hvilkas hjerlan inrymma äfven
'I
s o
andra synipathier än sk olkam m nrens, om ej nienniskors oc h staters nöd och fö rfall gif ver oss vis serligen en dast so rg lig a sanningar, men d o ck sanningar. Och om t h e orien ej har sitt om edelbaraste in tresse uti dess a slags sanningar, så behÖfver hon b lo t t gå tillbaka till sin H i s t o r i a , för att finna bevis en uppA deras h e lg d o c h b e ty d e l s e .
A f allt det föregåen d e blir nu r e s u l t a t e t , att då a llt veta nde rörer n å g o t f ö r e m å l, då det u tg ifv er sig fö r en uppfattning u ta f v e r k lig h e te n , så kan sanning ej annat b e t y d a , än veta ndets öfv erensstä m m els e med f ö re m ålet.
Våra falska antaganden (positiva villf arels er) äro derföre ej utgångne ifrån tingens k ä n n e d o m , utan äro als ter af vår produktiva in b i ll n in g , so m åt sina b ilder gifvit bestämningen ( t i t e l n , charakte ren) af fu l lk o m l ig öfv erensstäm m els e med verkligheten .
I de falska förnekningar (negat iva villf arelser) för
v ä x la s åter vår okunnig het om förem åle ns bestäm n in gar m ed frånvaron u ta f dessa bestämnin gar hos sjelfva föremålen.
F ör båda lig g er således till grurd a) vår ok u n n ig h e t o m fö rem å len , b) en falsk in b i ll n in g , som utgifver vår okunnig het för kunskap.
A f dessa bägge brister är den förra d o ck endast v i l l k o r , då derem ot den sednare är s j e l f v a o r s a k e n . T y , såsom vi ofvan sagt^ hr okunnig heten ej v illf a r e lse ; men vi finne n u , att den fo der villfarels en, då den förbinder sig med in b ill sk h eten .
Men denna inbillskhet är e tt falsk t antagande om o ss sjelfva d. v. s. den st rider e m o t den sanna fö rne
kande u t s a g o n rörande vår kunskap.
D e t är således på frånvaron a f denna negativa ut
sa g o __ d e tt a vetande om vå rt ick e-vetan d e — som villfarels erna y tterst grunda sig. D e t är ock på fram-
S I
trädandet u ta f d etta v e t a n d e , som räddningen frän v i l l farelserna m åste u tg å.
2 . D e n f ö r n e k a n d e u t s a g o n ä r y t t e r s t a g r u n d e n t i l l f ö r e k o m m a n d e t o c h c o r r i g e r i n - g e n a f v i l l f a r e l s e r n a .
D er någon tagit s o t , måste han ock taga h ot. I frånvaron af en fö rnekande uts ago var ytt ersta p rin ci
pen att söka för v il l f a r e l s e r n a ; från denna förnekande u ts a g o s framträdande sk er derföre början a f vil lfarel
sernas ved erlä ggn in g.
V illfa relse rnas grundorsa k var inbillskbcte n om vår k u n n ig h e tj hvad annat kan väl afslöja densa m m a, om ej uts agon om vår oku n n ig h et?
1. A n m . D e t t a förnekningens v a r n a n d e och co r- riger and e v ä r d e , är det en d a , h vilket som lige h enne tillerkännaj hvadan det ock hos dessa h e te r , att ne» a- ö tiva omdöm en b l o t t hafva v ä r d e , då de utsäga ett i c k e v a r a n d e , som vi äro b enägne att taga för ett varande.
A t t denna n egationens värdering är trång och e n s i d ig , sk all det fö ljande nogsam t visa.
2 . A n m . Då var afhandlings föremål är n e g a tio n e n , men ej v illf a r e ls e n , sä sk u lle det vara o lä m p li g t , a tt här angifva fullständiga b eg rep p et om den sednarc.
li v a d som rörande densamma borde sägas, var a llen a st d e t , som bestäm de förhålla ndet mellan henne och n e gationen. Hvarföre a llt det märkvärdiga som ingår uti v i s s h e t e n här blifvit uteslu tet. F ör villfarelsernas ved erläggn in g är föga vunnet med insigten om deras sammanhang me‘d n e g a tio n e n ; men också har man ej rä tt att här begära fihltnstäldt, hvad som tr ots d e s s vig t och dess in tresse s k u l le göra oss sk y ld ig e ti l l d e t ofö rlåtliga f e l e t , att bafva öfverskrid it ämnets gräusor.
3. F ö r n e k n i n g e n l e d e r p å i n d i r e c t v ä g t i l l s a n n i n g e n .
V i förutsätta här utnr den allmänna Logik en kän- n ed o m e n a f slutledningarna per c on trad ictoriam , c o n trariam m. m. V i in låte oss ej h e lle r med de H e g e l - ska tviflen på principium contr adictionis — åt hvilka
■kall egnas en särskild afhandlin g — utan sy sselsätta oss i denna §. uteslu ta nde med d e d u c t i o n e n i n a b s u r d um.
Men äfven a f denna slags d em on stration ; fä ste vi o ss här vid endast det s l a g e t , då vi bevisa nå g o t vara det enda t ä n k b a r a , genom att uppvisa otän kbarh et en u ta f hvarje m otsatt antagande. S k ä le t ti ll en sådan inskränkning ä r , att denna punkt i och för sina sv å rig h et er oinskränkt tilldrager si g in t r e s s e t ; under d e t att deduktionerna in absurdum i afseende på det fact i- ska (äfven annorlunda tänkbara) kunna antagas såsom tä mmcligcn allbckunla och s å led es anmärkningsvis b l o t t beb öfva vidröras.
D et intressanta, ja ö fv e r r a s k a n d e , som möter oss i d en indirecta dem onstr ationen af det tänkbara, är den u p p tä c k t e n , alt vi genom rent af lomma och imaginai- ra ord och satser kunna vinna de vackraste sanningar.
F örcställom oss t. ex. a lt någon betviflar e n k e l h e t e n af tanken b e s t å n d (v a r a k t ig h e t) , och i s t ä lle t a n t a g e r , att denna tanke är sammansatt (en s y n t h e sis) a f flere bestämningar. Densamma måste då ock p å s t å ; att åt de delar (förbundna) hvaraf tanken b e s t å n d är sam man satt , något b estånd ej får tillskrif vas;
e fterso m nemligen denna bestäm nin g (b es tå nd) fö rst skall vara resulta tet a f deras förbindelse. — V araktig hetens ell er b eståndets m om ente r (e lem en ter) skulle så
l e d e s antagas såsom o v a ra k tig a , b e stå n d et derföre vara s y n t h esen u ta f ovaraktiga d e l a r , och id el tidlösa delar i följd deraf kunna bilda en tidslängd. — Vidare f ö l jer o c k , att om varaktigheten kunde fattas så som sam
m a n s a t t , så mås te dess m om enter äfven kunna fattas.
O ch då percipierandet af e t t (a b s o lu t) ovarakti gt icke s jelft får äga den ringaste grad v a r a k t i g h e t , så sk u lle man hafva p e r c e p ti o n e r , hvilka alls ick e ägt b e s t å n d , icke ens uuder det de b e s t o d o .
V i hoppas att i d e lt a styck e hafva g jo rt o ss fö r st å d d e af våra läsare; men vi u n d r e , hvad mängden a f dem väl skall tä nka, då vi b e k ä n n e , att s t y c k e t ända ti ll s l u te t u tg ö r e s af id el ofa ttligheter. Vi hafva då ly c k a t s att fattliggöra det o f a t t li g a , våra läsare hafva mäktat begripa det obegripliga.
Huru sådant varit m ö j lig t , skall ej nekas kräfva förklaring.
F örkla ringen lig g er nu i den enkla sanningen, att man kan bilda o r d - m o t s a t s e r d. v. s. motsatta sa t
s e r , u ta f hvilka b ägge eller endera sakna b e ty d e l s e . Så t. ex. om bestånd utg ör en enkel b est ä m n in g , så hin
drar ej detta någon att bilda den sa tsen : varakti ghet är en S yn th e s a f flere bestämningar. Och om också denna ordsammanställning är b e t y d e l s e lö s och o f a t t l i g , så in ses dock a lt den såsom (gramraatikalisk) sats b e traktad står i rak m otsägels e t i l l s a t s e n : varaktighet är en enkel bestämning.
H v a r a f nu f ö l j e r , alt ja g måste få tillämpa m o t sä gelse-princip en uppå de bvarannan motsä gande satser
na o cb s å le d e s förfara med dem på enahanda sä tt, som med m otsägels erna uti fö reställningen och tanken.
M en det är k l a r t , att om motsägels eprin cip ens an
vändning på de sistnämnda sphererna alltid går ut på b e stäm mandet a f sanning och fa l s k h e t , så har bon i den första spheren b l o t t att visa det b ä g g e e ller endera af m otsägande satserna icke äger b e ty d else.
Men nu är fö rhållandet d e t , att ick e alla ord o ch s a t s e r , hvilka bafva en endast skenbar b e t y d e l s e , o m e
delbart för eftertankan yppa denna sin skenbarhet, uta»
S 4
tv ärtom uthärda pro fv et af den äfven skarpsinnigaste tänkares profiling.
I alla sådana fall bjuder dä den sanna L o g i k e n , a tt man fortfar i utvecklin gen a f hvardera m otsatsens c o n s e q u e n s e r , ända ti ll dess man på endera eller b ä g g e sidorna träffar på en c o n s e q u e n s , hvars o rim lighet evid ent framlyser och från hvilken s orim lighet man kan sluta tillhaka (r egressiv t) till orim ligheten a f alla länkar
na i slutledningsk ed ja n ( S o r i t e n ) , ända ti ll den första e ll e r principen.
D etta innebär nu cn annan ej mindre märkvärdig e g e n h e t hos o r d e n , alt de nemligen säsom b e t y d e l s e l ö sa ej b lo t t låta traktera sig efter m otsägels e-prin cipen, utan äfven kunna bilda hela serier u ta f slutled ningar.
F ö r att nu till fu llk om lig aste klarhet lä gga i d a
g en de 2:ne anförda eg en heterna hos o r d e n , sa gå vi tillbaka ti ll det nyssanförda ex em p let. A t t satserna:
b e s t å n d ä r e n e n k e l b e s t ä m n i n g s b e s t å n d ä r e n s a m m a n s a t t b e s t ä m n i n g bilda cn m o tsä g els e ? v il l i afseende på dessa satser (hvilka gälla tänkbarh et och otänkbarh et ) b lo t t s ä g a , att, bägge eller endera ick e har b e ty d else. Men denna b e ty d e l s e lö s h e t kan vara f ö r d o l d , så att man inbillar s i g , att den b e t y d e l s e lö s a satsen äger bety d else. I sådant fall är då enda u tv ä g e n , att undersöka hvad som följer (c o n s eq u eu ser- na) uta f satsens förm enade bety d else. D et var dess a följd er vi ofvan utvecklade^ ända till dess vi k om m o ti ll det p åståen d et om tän kan det att d e l ej sk ulle hafva ä gt bestånd medan det påstod. Då nu dett a var en nödvändig consequens ut ur det första (orimliga) anta
g andet om varaktighetens sammansatta natu r, så s l ö to vi tillbaka (regressiv t) ifrån dess orim lighet till orim lighete n (h etydels clöshetert) a f det första antagandet.
Det nämnda s lu tle d a n d e l i dess p r o g r e s s i v a (från grunder till följd er g å e n d e ) riktning uts äger så l e d e s :
då A har b e t y d e l s e , så ock så B , då B så C e tc.; i dess reg ress iv a (ifrån consequenser till premisser gå en d e ) riktnin g d e r e m o t : eft er D ej har b e ty d e lse så ej b e ll e r C , efter ej C så ej b eller B etc.
i . A n m . E t t väl tr i v ia l t, men klart e x e m p e l är:
om en C i r k e l m e d s i d o r är en ordsa m m anställn ing, utan b e t y d e l s e (är o t ä n k b a r , ab su r d , intet o. s. v.) sa äro äfven 3 - s i d i g , 4 - s i d i g , 3 -s id ig Cirkel b etyd elselös a.
H ä r a f sy n es d å , a tt vi hafva suhordinerande ock subor- din erade b e ty d e l s e lö s a t a l e s ä t t , likaväl som grunder och f ö l j d e r , positiva och n e g a tiv a , samstämmiga och m o t
s ä g a n d e , och a tt såled es alla tänkandets op erati oner lå ta använda s ig på de tonuna orden och de tomma satserna. Man kan bäraf b e g r ip a , kvilken förvirring en enda skenbar sats kan åstadkomma i någons tä n k an d e, a lldenstund från d e n n a e n d a hela serier af sk enbar
h e te r med den ofe lbaraste co nsequens låta bärleda sig.
Hvilk a skäl till fruktan o ch misstänksamhet måste man då ej hysa m ot ” vår tids philoso phi —- b ie h t e s och S c h e ll in g s syste m er deri in nef attade — som un der
lå t e r att fästa uppmärksamhet på de uto m ordentliga f a r o r , hvilka ligga uti ordet. Man har bortk asta t b o jorn a a f det kyrk liga ordet och detta är g o d t , ty philo-
so p h ien erkänner ingen annan a u t o r i le t , än mennisko- andens eg et inre. Men det är ej g o d t , om man i s t ä l
l e t gifvit sig i trä Idom under det rent af t o m m a e lle r b l o t t s k e n b a r a ordet. Lajtatur et a lg e t , ma man säga om en sådan frihet.
2 . A n m . ” V år tids p h ilo so p h i” tä ck es förklara alla dem fö r autoritcts- och kä n slo -m cn n isk o r, hvilka förf äkta r ä t t i g h e t e n oc h n ö d v ä n d i g h e t e n af de r e g r e s s i v a s o r i t e m a d. v. s. sluta ndet ifran fö lj- dernas falskhet till premissernas. Nämnda förn ek ande u tsäges dock ick e i den logiska fo rm en , utan i den sa hålda och så hurtiga sa tse n: ”att man ej skall bekym -
f>6
ra si g om co nsequen serna.” Härvid föru tsättes nu s å so m o f e l b a r o c h o b e s t r i d l i g sa nning, att V e t e n skapen ovillk orlig en skall betjena sig a f den p r o g r e s s i
va mct hodcu (g ä n g e n ifrån grunder ti ll f ö l jd e r ), o c h man väljer vanligen Matbcmatiken såsom b e v is och e x em p el. Hvad bekymrar d e t , säges d å , en M alb em ati- k e r , huru consequen sern a i öfrigt täckas n å g o n , endast d e äro ovedersäglig a och nödvändiga. Härpå svare vi, a tt de nödvändiga consequen serua ifrån sanna prem is
se r ald rig väcka n ågon fruktan hos en tänkande inen- n is k a , men att frågan ej heller gäller tanklösa menni- sk ornas tycken och m issty ck en , ntan h e lt si m p elt vär
d e t af den regressiva slutledningen. O c h i sådant fall sk a ll man ej finna något mera eclatant e x e m p e l f ö r s a k e n ? än ju s t det so m åberopas e m o t densamma, nem - li g e n Malh em alikcns; ty alla hennes indirecta bev is ä r o : s l u t l e d n i n g a r f r å n c o n s e q u e n s e r n a s a b s u r d i t e t t i l l p r e m i s s e r n a s . De grunda si g dessa indi
r ec ta bevis på det redan nämnda fö rh å lla n d et, a tt e t t anta gandes orim lighet e ller falskhet ej alltid o m e d e l b a r l i g e n fram ly ser, utan först yppar sig i absurdite
ten a f någon bland con seq u en s ern a, d. v. s. att man ott a törs t a f consequenserna är i stånd att sannt b e - dömma premisserna. L ångt ifrån att Malhem atiken kan blifva en auto ritet för negligerandet a f co nsequenserna, så blir frågan tvärtom d e n , på hvad grund man vill vägra philoso phien att följa detta Mathematikens fö r e d ö m e , a tt gen om ett tillhakaslutande från c o n se q u e n serna ti ll premisserna corrigera de sednares oriktighet^
då den o m e d e l b a r 1 i g e n ieke framlyser. Om t. ex.
ett S y st e m baserar sig på p rem isser, hvilka o m e d e l b a r l i g e n oc h i sina n ä r m a s t e c o n s e q u e n s e r visa sig a n ta g l ig a , ja p å tv in g a n d e , men uti de a f l ä g s na r e c o n s e q u e n s e r n a förnekar fö rs tå udets bruk samt våra m est heliga och oantastliga öfvertygels er 5 hvarföre sk u lle
£>7
da ej i n d i r e c t ( r e g r e s siv t ) kunna sluta s ti ll prem is
sernas fa lsk h et? J H egelian er s ä g e n , att vi på en kän
s l a , på endast subjectiva grunder stödja p åst å e n d e t a f consequensernas orim lig h et; men huru b evis en da a tt Edra premisser äro annat än pbanla ste rie r? J ansen E der hafva la g g t i dagen s k enbarhelen af förstå ndets lagar, a f Guds från skiljda menniskans p e r s o n l ig h e t, a f den in d ividuella od ö d lig h eten m. m . , emedan dessa n em lig cn ic ke följa utur Edra principer (gru n d p rem iss er); vi p å stå å t e r , att j u s t E der deducerade (c o n s eq u en ta ) för- neknin g utaf dessa heliga sanningar i n d i r e c t o c h r e- g r e s s i v t bevisar den su bjectiv a och phantastiska h a l
te n uti Edra premisser.
4 . N e g a t i o n e n b i d r a g e r t i l l v å r t v e t a n d e s k l a r h e t .
D enna negationen s egen sk ap är för a ll b e k a n t , för a t t här beh öfv a vid löftigt utv ecklas. V äl förbjuda oss den vanliga Logik ens L ä r o b ö c k e r , a lt i defi nitioner
na begagna förnekande best äm nin gar; men detta fö r b u d sammanhänger med den b r i s t , af hvilken hon i alla sina delar ännu lider ^ ncmligen a tt ej tillräckligt afse ve ta n d e t s g e n e s i s , utan företrädesv is betrakta det i dess resu lta t ell er såsom färdigt. S e r man på denna g e n e s i s , så be höfv er ej säg a s , huru m yck et m otsättningen begreppen emellan bidrager till deras k la r h e t, ja huru d e t snart sagt är oss o m ö j lig t , a tt hringa n å g o t klart, utan att sammanställa det med d e ss motsats.
o. N e g a t i o n e n h ö r v ä s e n d t l i g e n t i l l d e t f u l l s t ä n d i g a b e g r e p p e t a f b e s t ä m d h e t .
B e s t ä m d h e t kan visserligen fattas a b s t r a c t oc h in nehålle r då ej mera än hvad m e d detta ord u tl r y c - kes d. v. s. är rent af enkel. Men i dess f u l l s t ä n d i g a uppfattning ingår v äsentligen n e g a ti o n e n , a lld e n - slund ingen fattat bestämdhet f u l ls t ä n d ig t , som ej vet a l t om densamma åtminstone n ågot kau negeras.
'jM
6, N e g a t i o n e n L ö r v ä s e n t l i g e n t i l l f u l l s t ä n d i g a b e g r e p p e t o m s ä r s k i l d h e t , s j e l f s t ä n - d i g å t s k i l l n a d o c h g i f v e r o s s d e r i g e n o m t a n - k a r n e : g r ä n s o c h b e g r ä n s n i n g .
S ä r s k i l d h e t eller såsom man o c k plä gar säga å t s k i l l n a d är b lo t t frånvaron a f fö rbindels en mellan bestämningar med hvarandra. D e åtskiljda bestäm n in garna kunna bvardera bilda syntheser med hvar sina b e stäm nin gar , men att de ej sin semellan äro förbundne u t g ö r ju st deras åtskillnad.
1. A n m . Den positiva gränsen är f ö r b i n d e l s e n ; han är den i n r e g r ä n s e n ; förbindcls ehs om fång (an
t a l af bestämningar) utg ör vid den e ller st o r h e te n af syn- th esen . Men den yttre grä nsen åter är d e t förh ålla nde m ella n b estäm n in gar, att de höra hvar ti ll sin synthes e l l e r icke bilda en synthes med hvarandra.
2 . A n m . D en vanliga förestä llnin gen om g r ä n s är den utaf n å g o t m e l l a n l i g g a n d e . N å g o t bättre p o s i tiv t beg repp härom hade ej heller E le a te r n e . Utan a tt inse denna deras med vanliga förestä llnin gen ge m e n samma förvillelse skall n å g o n ej f ö r s t å , huru de kunde tro si g bafva vederla ggt m ångfald en, defined att de å- dag a la g g t otänkbarheten u ta f intet. De fa ttade i sjelf- va verket allt varande en d ast såsom ett ru m lig t quan
tu m d. ▼. s. lika så a b s t r a c t , Som A to m iste r n e . De ä g d e ej heller något bättre begrep p om g r ä n s e n , >än A t o m i s t e r n e , med hvilka de förenade sig derorn, att den var li k h ety d ig med en m e l l a n l i g g a n d e t o m h e t . Men de voro allt för k l a r s y n t e , för att phantisera sig tä nkbarheten a f det to m m a , liksom ock all t för exclu - si v t ap riorisk e, för att bekym ra sig om erfarenhetens u tsago rörande m ån gfald en , hv ilkcn i deras ö g o n s t ö d d e sig på en orimlighet. Den lärorika m otsats en m el
lan A to m iste rne och E le a te r n e är ännu ej tillräckligt framhållen uti P hilo so p h icn s h is to r ia , ehuru den är det
59
fö rs ta der framträdande e x e m p l e t på den djupa an ta gon ism en m ellan d et e n s id ig t aprioriska och e n s i
d ig t aposterioriska tänkandet. D erom öfverenskonim o n e m lig e n bägge sc h o lo r n a , a tt g r ä n s e n litg jo rd es n't en m e l l a n l i g g a n d e t o m h e t . Men nu s lö to E le a - te r n e : emedan det tomma är otänkbart och o u t s ä g b a r t , så finnes a llsicke tingens m å n g f a l d ; d erem ot sa tte A t o - m i s te r n e : emedan det är o rim ligt att neka tingens m ån g
f a l d , så måste det tomma m ellan liggan d e verkligen fin
nas. B ä g g e nöd gad es såled es förneka hvad de d o c k , om d e haft b e s i n n in g , hade n ödgats erkänna för onek- li g t . El t svärmeri var E le ater nas förnekande af den — äfven for dem — factiskt o b estrid lig a m å ngfald en; e tt svärm eri var A tom isternes fö rnekande af den — äfvén fö r dem —■ påta glig a otän kbarh et en a f det tomma. H a
d e hvardera af dessa se h o lo r in s ett sitt lika st o r a , e h u ru m o tsa tta svärm eri, så hade de bägge med samma nöd v ä n d ig h e t tvungits a lt söka en annan fö rklaring u t- a f g r ä n s e n , än den af dem gem ensam t antagna fö r e stä lln in g en : o m e n m e l l a n l i g g a n d e t o m h e t . Båda
sc h o lo rn a borde lära — om man någonsin ville lära — h vart d et f ö r e r , ”att ej bekymra si g om conse fju ense r- na” , d. v. s. att utaf conseqnensernas befä ngdhet e ll e r r y s l ig h e t ej mottaga väckels e ti ll forskning efter b ä tt r e p rem isser.
3 . A n m . Åfv en I l e g e l und erstöd er ti ll en viss d e l d e v a n l i g a förestä llnin gss ätten om grä n se n , i d et ban g ö r negationen till ett obje ctiv t m e l 1 a n l i g g a n d e oöh s k i l j a n d e mellan tvänne bestämningar. Så mås te nu v is serlig en förefalla , då negationen fattas ligga uti tingen.
Men har man frigjort sig från denna phantas i, så inses a tt g r ä n s e n endast består i ta nken: å t s k i l d t , i c k e f ö r b u n d e n m e d och att hvarje b estäm nin g och ting är b e g r ä n s a d t , till hvilket denna kan läggas d. v. s. öm hvilkcn denna tanke g ä ller eller från hvilkcn d en m ed
60
e t t n ödvändig t tänkande kan dragas säsom slu tfö ljd . — N å g o t tomrum — denna chimair — b e h ö fv e r då ej an
tagas ti ll förklaring u t a f tingens åtskillnad. T in gen äro bvad de ä r o , hafva de bestämningar de hafva och att de ej hafva a n d r a o c h f l e r e best äm nin gar — detta e j är en sl utföljd ifrån deras varande.
4 . A n m . Med gräns förv äxlas ofta d e t y t t e r s t a . D enna förväxlin g komm er af den ofvannämnda fö r e s tä ll
ningen om gränsen såsom det m ellan liggan d e tomma.
H vad nu beträffar det y t t e r s t a , så har man at t fö r klara d ess oscillation d. v. s. dess skenbara tillh ö r ig - b e t ti ll tvänne ting på samma gång på det s ä t t e t ; att p ercip ierandet har en limes (e t t m i n im u m ), med hvars undersk ri dande det sinnliga fö rs vin ner; v ä l ic k e utur v e r k li g h e t e n , men ur (o m edelb ara) uppfa ttn in gen . T ä n ka vi o ss nu att denna pcrcep tion en s limes (minimuin) v o r e t. ex. a b c , så är klart att hvarken a , b eller c såsom is ole rade äro synliga. Men tanke vi oss äfven e t t annat percep ti on sm inim um t. e x . d e f , h v ilk et b il
dar e t t contiguum med a b c , sä bafva vi derm ed tvän
ne andra dylika minima, n em ligen : b e d och c d e.
Hvaraf då fö l j e r , att ehuru c i objectiv t hänseende är ett med a b , liksom också d är obje ctiv t e tt med e f , så bildar dock — i hänsigt till perceptibilit eten — c en en het med d c , liksom också d med b c. Denna (sub
je c t iv a ) enhet mellan c och d c samt mellan d med b c frambringar nu den s k e n b a r t o b j e c t i v a o scillerin gen u ta f c och d mellan de bä<rse enheterna. — Hvad nuö ö beträffar d et y t t e r s t a , så b e ty d er det in tet annat än det p e rcep tio n en s minimum uti en kropp, h vilket är det sista i raden ifrån den uts träck ta kroppens inre räknadt.
Dessa p erceptionens minima äro de enda sanna punk
te rna; de äro odelbara i den b e t y d e l s e n , att e t t min
dre än dessa blir o f a t t li g t ; men de äro ic ke odelbara Hti ob jectivt h än seen d e, utan knnna bortom percepti-
bil it e tc n s gräns tänkas i oän d ligh et delbara d. ▼. s. lika m y c k e t delb a ra , buru l å n g t de ock b lifv it delad e. — A t t percepti onens minimum för e tt b eväpnadt öga är e tt m indre q u a n tu m , än för det o b ev ä p n a d e, m o t sä g e r lika l i t e t antagan det u t a f en sådant p ercep tio n en s lim cs, som det fö r h å lla n d e t, a tt olika menniskor hafva olika grad a f synförmåga. D e l förändrar visserligen m å t te t uta f d elta minimum, o ch innebär således att pu n k ten fö r olik a ögon är e tt olika quantu m ; men det upphäf- ver d o c k ej lagen att alla hafva en p erceptionens lim es, oc h a tt om denna — oaktadt dess o likhet — samma lagar måste gälla för alla p e rcip iera n d e; ty när v i t a l a om p u n k te n , så tala vi endast om det minsta f a t t l i g a , a ll d e le s oberoende af dess mått eller qvantum. T a g e n p u n k t , heter d e t ; och hvad vill detta väl s ä g a , om ej: gå tillhaka till minimum af fa ttlig uts träck n in g åt alla dim ensioner. I o b je c t iv t hänseende kan denna pu n k t betraktas såsom e t t so lid um af oändliga p unkter, men i subjeetivt hänseende är den en rent a f e n k el e n het. — U tr ym m et och vårt hufvudändaraål fö rbjuder o ss a lt om denna fråga här yttra o ss utförligare ; för lä sare med eftertanka tro vi dock det sagda vara t i l l r ä c k l i g t , för att afg öra, om ej vår förklaring a f punk
te n är rimligare och an taglig are, än den af I l e g e l (V or- les. tib. die Naturphil. §. 2 5 6 ) gifn a, som bestäm m er pun k ten såsom r u m m e t s n e g a t i o n , och ( § . 2 5 7 ) p å stå r den fattad i och för sig vara detsamma som t i d e n . H e g e l s m ening med dessa vid d et första påseendet v is serlig en h ö g s t befängda satser är nu den: a) att punkten, så
som o d e l b a r , ej kan vara en d e l a f rum m et, efterso m detta ju är ända igenom ett d e lb a r t ; b) att p u n k te n d o ck ej är i n t e t , utan något naturen ti ll h ö r ig t; c) a t t då naturen (m aterien) in abst ra cto har de 2:ne b e s t ä m - nin garn c: u t s t r ä c k n i n g och f ö r ä n d e r l i g h e t , så måste p u n k t e n , då han ej är u t s t r ä c k t , höra ti l l d et
andra m o m e n t e t , nemligeu fö runderligheten (tid e n ). D e n na förvandlin g af punkten t i l l någonting annat än e tt rum lig t (rum m ets n e g a t i o n ) , är nu utau fråga absu rd o c h sedan denna förvandling är m e d g i fv e n , så lå g utan fråga närmast att antaga den såsom id entisk med tiden.
— D essa absurditeter undgår man genom punkte ns id en tifiering med percepti onens lim e s; den är då o b j e c t i v e delbar såsom allt rum, men . s u b j e c t i v e är den o d e l bar i m otsats till allt större r u m , som ar sam mansatt och lå t e r dela si g uti flere 6ådanc p ercep tio n en s limi
te s e ll e r minima.
7 . N e g a t i o n e n h ö r v ä s e n t l i g e n t i l l t a n k e n : I n d i v i d u a l i t e t.
E t t individuum är ej en en kel b e st ä m n in g , utan e t t sjelfstä ndig t totum af bestämningar. Men detsamma g ä lle r h ä r , so m ofvan v isats, att man utan negati onen ej kunde uts ä g a , hvad som utg ör någonti ng väsen tlig t i In divid ualiteten, att den uemligen består u ta f j u s t d e s s a och b l o t t d e s s a b e s t ä m n i n g a r .
8. U t a n n e g a t i o n e n f u n n e s e j t a n k a r n a : n ö d v ä n d i g h e t o c h s k r a n k a.
Med nödvändig het förs tå vi här, bvad som b lo t t kan tänkas eller vara på ett best äm dt och begränsadt sätt. Mått e nu detta sätt vara ett enda e lle r flerfal- d i g t , så lig g e r nödvändighet en dock alltid uti b e g r ä n s n i n g e n u ta f möjligheterna.
S a d e j a g nu: detta kan vara på e t t sätt och att dett a sä t t vore a l l t s ä t t , *å lades ej dcrmed vigt up- p å , a tt detta vore det enda; så äfven om tvä sätt u p p g if v a s , så saknas dock ej den inskränkande tanken, så vida j a g borllemnar negationen.
A n m . N ö d v ä n d ig h eten blir en s k r a n k a för ön sk n i n g e n , som vill äudra densamma. Utan önsk ning a f e t t annorlunda känner den a f nödvändig heten bundne sig f u llk o m lig e n fri. Frih ete n b etyder dock i sådant
fall ej annat än: h a r m o o i e , och tages s å led es i en mera o e g e n tlig b e ty d e lse .
O. N e g a t i o n e n b ö r v ä s e n t l i g e n t i l l f u l l s t ä n d i g a b e g r e p p e t o m f ö r i n t e l s e o c b u p p k o m s t .
D essa tankar föru tsätta vis serligen m ö j l i g h e t o c b v e r k l i g h e t , eller potentia oah actuali tet; men utan b e g r e p p e t om f r å n v a r o ell er s a k n a d skulle de d o c k ic ke kunna fattas i deras fullständig het. T y det hör n öd vän d igt ti ll b e g r e p p e t om f ö r i n t e l s e , al t j a g vet f r å n v a r o n a f n å g o t , hvilket lillfö rene varit närvaran
d e ; och likaså hör ock till u p p k o m s t , att j a g vet d e t uppkom na förut icke hafva^varit.
A n m . L ik so m A to m iste r n e m ed E leatiska S c h o la n d ela de förestä llnin gsf örvir ringen o m g r ä n s e n s å s o m e n m e l l a n l i g g a n d e t o m h e t ; så d elad e H eraklit m ed denna S c h o la fö rdom en om m ö j l i g h e t e n s å s o m e t t o b j e c t i v t I n t e l . Då nu E le aterne aprioriskt n e kade rö relsen på grunden utaf Intets o tä n k b a rh et, sa yrkade Heraklit åter a p osterio ris kt tänkbarheten a f ett o b je c t iv t Intet på grunden u ta f rörelsen s o n eklighet.
Han förfar s å led es i hänsigt ti ll rörelsen med a lld e le s samma m e t h o d , som A tom isterne i afseende på m å n g falden. Ilvarföre om hans o ch E le aternes gem ensamma grundirri ng — förväxlin gen af Intet med m öjligheten — g ä ll e r reut a f d e ts a m m a , som ofvan blifvit sagt röran de A tom ism en s förhålla nde ti ll Ele ate rne. Om A tom istcr- n e s , Heraklit s och E lea ter ne s pla ts kan derföre ick e gcrna någon tvist upp k om m a; de bilda ne mlig en: J o * n i s k a S c h o l a n i a n t a g o n i s m m e d d e n D o r i s k a . T y sådan är den sanna rangeringen af grekiska S c h o - lorn a fö re S op h is te r n e : A ) Joniska Schola n i dess o m e d e lb a r a , st rid lö sa; is olerad e g estalt . B ) D oriska S c h o lan i d e s s omed el bara g e s t a lt (P yth agoreern e). C) D o - riska S ch o la u i strid m ed den Jo n is k a ; Dorismenå P i a -
1 ok ti sk a m om ent (E lc aterne). D ) Joniska Scb ola n i strid med d en D oris ka; Jonis m ens D ialektiska moment (H era- c li t o c h A tom isterne). E ) S ynkretisten E m p c d o k lc s b ildande en öfv ergång fill A n a x a g o r a s , som i H o - m oiom erierne uppta ger Jo n is m en (realismen) uti VOvg d e r e m o t Dorismen (Idealismen).
1 0 . N e g a t i o n e n h ö r v ä s e n t l i g e n t i l l f u l l s t ä n d i g a b e g r e p p e t o m m o t s ä t t n i n g .
Med afseende på denna K ategori borde n å g o t vi
dare ej b e h ö fv a s , än a lt hänvisa ti ll den utm ärkta, ja ö fver a ll t vårt l o f upphöjda skriften u ta f Kant: ” V ersuch den B egriff der neg ati ven Grössen in die W e r t w e i s h e t einzufuhren.” T y denna skrift in neh åller allt d e t s a n n a rörande P o sitiv t och N e g a t i v t , som ingår i den He- gels ka L o g ik e n s behaudling af d e s s a , och den är d ess
utom fri från alla förvillels er rörande im manensen af båda i hvarandra. V ill man lära känna huru ett klart förs tå nd förlikar sig med den högst a grad a f djupsin
n i g h e t , så må man läsa och omläsa denna herrliga af- h a n d li n g , som finnes uti Kants vermischte S c h r if te n , E r ster Band. Halle. 1 7 9 9 .
V i anse oss här ej beh öfv a lemna ett utdrag af denna a fh a n d lin g , som förtjenar att läsas i dess helh et och som ej är s t ö r r e , än att en hvar bör kunna uth är
da m ed dess studium. V i må b l o t t nämna, att Kant u te s lu ta n d e fästar si g vid hvad han kallar den r e e l a r e p u g n a n s c n , der af 2:ne t i n g , hvilka båda äro p o sitiva (reela ), d et ena upphäfver en följd (en kraft) hos det andra. Kant m otsätter denna r e a l r e p u g n a n s em ot den b lo t t l o g i s k a , der ena sidan a f m otsatsrn är en b l o t t frånvaro af den andra.
Hvad vi ti ll denna Kants dis tinctio n sk u lle vilja t i l l ä g g a , är a lt den s u b jectiva, ideella logisk a m o tsä tt
nin gen kan uppfattas mera lefvande än han den funnit.
T y om t. ex. tvänne olika ock så i och för sig sjelfva
e s
ej »ro i någon inbördes s t r id , så Kan d o ck Hppfattnin- gen af d et ena medföra en verklig repugnans inom det uppfattande s u b j e c t e t , som nemlig cn kan nöd gas m o t verka en redan varande r ig tnin g (a sso cia lio n s-strö m ) uti up p fa tta n d et, fö r att kunna uppfatta d et andra.
Men om också Kants vuer kunna u t v i d g a s , så har man d o c k uti hans afh andlin g den friskaste källa för en lefvande uppfa ttn in g utaf motsatsen såsom ett f ö r hållande af m ot hvarandra stridande krafter, hvilka bä g g e äro reela o ch hvilka innebära en parti ell e lle r to t a l fö rin lelseten d en s e m o t hvarandra.
Motsats innefattar al l t i d, att 2:nc i n ågot h ä n se
e n d e äro ett icke-varande a f hvarandra. M ots ats i denna vidsträckta b e t y d e l s e är hvarje best äm nin g ti ll alla öfriga. Den reela repugnans d e r e m o t , m ed h vil- ken Kant sy ssels ätter s i g , är s t r id e n , kam pen, b rytnin
g e n mellan krafter och innebär s å le d e s ej en dast den nakna, negativa fr ån varon , utan väsendtligen f ö r i n t e l s e - , f ö r s t ö r e l s e - f ö r m å g a o ch fö ru tsätter der- före begreppen om fö rin tels e och uppkomst .
9 . U t a n n e g a t i o n e n f u n n o s ej t a n k a r n e : r e n h e t o c h o b e r o e n d e s a m t b r i s t o c h s a k n a d .
Si t t sj elfständiga värde har negati onen i b e t y d e l sen af frånvaro. Men frånvarom är än e t t g o d t , än å te r ett o n d t; i förra fa llet kallas den r e n h e t och o b e r o e n d e samt f r i h e t , i scdnare falle t d e r e m o t h r i s t e lle r s a k n a d .
Huru nu n e g a t i o n e n , denna fa t tig a , abst racta b e stämnin g kan vara e t t g o d t eller o n d t , måste v ä c k a vår undran. A t d e t p o s i t i v a , v a r a n d e , verkligen ägda o c h reela synes ju ensa m t kunna tillerk ä n n a s v ä r d e , oc h ondt synes ej kunna sägas om a n n a t, än reel a kraf- } e r , hvilka förstöra d et goda.
Så måste den d ö m a , som mäter allt värde ob ero-
X.
ende af interessena. Och hur m ånget p h ilo so p h isk t System lider ej ännu af deu g r u n d b r is le n , att med fö r nämt förakt n edsc pä a l l t , som talas till interessenas fördel. Men d etta förakt hämnar sig o c k , i det att en mängd b e g r e p p hlifva o fö r k l a r li g a , hvilka uti in t e ressena hafva s i t t ursprung och utan hvilkas klara och tydliga kännedom vårt vetande hlir e t t nät a f m o t sägelser.
D et är nem lig en en hufv udfråga, huruvida en sak ej måste kallas g o d , dä han tillfredsställer ett s e d l ig t in t e r e s s e , huru dant hans v ä r d e i s i g s j e l f t också må vara. Sä alt o m en s a k , som i s i g s j e l f v o r e o - f u l l k o m l i g ä g d e makt a lt uppkalla ett rent och s e d ligt in t e r e s s e , så vore han genoin denna sin kraft f u l l k o m l ig , ehuru han i si g s j e lf vore ofu llk om lig .
Vi välja till en upply snin g några exem p el. U t veckling fö ru tsätter någonting o u t v e c k l a d t , p o t e n t i e l l t , dunkelt och i si g slute t. A t t detta tillstånd e ll e r va- rel8esält är l ä g r e , ofullk om lig are än verkligheten (n är
varon) skall in gen kunna neka. Men tydlig t är o c k , att om m öjligh eten trots dess ofu llk om ligh et ti ll fr e d s ställer ett rent och heligt in t e r e s s e , fyller e t t djupt och o u tp lå n lig t b e h o f , om vi fasc och fare ti llbaka för det rent a f färd iga, om vårt hjerta i sitt innersta med L essing b e d e r : F ader g if mig utvecklin gen och rö
rels en ; så är m ö j lig h e t e n , utv ecklin gens villk or, i o c h f ö r s i g s j e l f l i k a o f u l l k o m l i g , men för oss dock n å gonting fullk om lig t.
A t t f ö r i n t e l s e är n å g o t o f u l l k o m l i g t , att all fö r störelse i och for sig s å le d e s är en kraft till o f u l l k o m l i g h e t , lärer ej kunna n e k a s , sä vida man i d et ve r k liga och a c tu e l la erkänner nå g o t högre än uti det b l o t t p oten tiella varandet; men om f ö r s tö r e ls e n , v ä x le t , för
intelsen är oum bärlig för vårt lifs i n tr e s s e , om detta interesse i anblick en a f förstörels en och undergången
C>7
uppkallar någonting su blim t — och såletles äl ven rent
— i vår k änsla, sa äro de Irols deras ofu llk o m lig h et i s i g , doek med afs eende på in teresset något fu llk om lig t.
A t t aningen i si g sjelf är lägre än m ed vet andets kla rhet skall ej kunna nekas; men om nu en va tt en klar och gen om sk in lig p ersonlig het väcker vår fa sa, om vi under klarheten vilja se en rest a f dunkel och a n in g ? så är denna aning i sig sjelf ej desto mindre o f u l lk o m l ig , ehuru den för o s s , med hänsigt till våra in teressen är ett fullk omlig t.
A l t den illu s io n , åt hvilken vi i dikten öfverlåla o s s , är någonting o fu llk o m lig t i och för sig s j e l f t , är deraf t y d l i g t , att var reflexion när som h e ld s l kan för
störa illu sio nen och låta oss i s tä llet skåda den o b e sl öjade riktig hete n eller sanningen. Men om denna slags sanning saknar all makt att anslå vårt in t e r e s s e , om den föref aller oss fa d d , tr å k i g , t o m , v ä r d e lö s , så kan detta b lo t t komma d e r a f , a lt den sköna illusionen
— den i sig ofullk om lig a — har mera värde för vårt in t e r e s s e , än denna skönhets afhöljande till förs tåndig insigt.
A t t inse de eviga tankarnes oändliga upphöjd het öfv e r de fö rgänglig a åskådningarne , kräfver e t t endast vanligt b e g r e p p ; men om nu detta eviga ej ensamt kan fylla o s s , om vi ofta kännc en h elig fo rd ra n , a l l lemna sy ssels ättningen med tä n k a n d e t , för att i konstens lör- g ä n g li g a , materiella alster finna en h e l i g ? him m elsk , salig ti ll f r e d s s t ä l l e l s e , så äro dessa konst alster med afs eende på vårt in teresse då högre oeh fu llk om lig are fö r o s s , än de eviga ta n k a rn e, oaktadt dessas lullk om - li g h e t i sig sjelfva.
A l t nå g o t i sig sjelft är desto fu llk om lig are ju flere fu l lk o m lig h eter (realit ete r) det ä g e r , är g ifvet;
att en orsak är d esto högre och fullkom ligare ju flere
6S
fu llk o m lig h e t e r den fram brin gar, är oek t ydl i gt ; att en o ä n d l i g o r s a k , en orsak till a l l t , en o ä n d l i g S u b s t a n s (en ägare af al l t) i s i g s j e 1 f är det f u l l
k o m l i g a s t e , ar en följd af det sa g d a ; men om ett vä
sende funnes^ mäktigt a f salig het och som ägde en del a f d enna salighet uti andra varelsers sjelf värde oeb s j e lf s lä n d ig h e t , sä är t y d l i g t , att detta väsende i sin relativa inskränkning; skulle erkänna en fu l lk o m l ig h e t , nem lig eu med hänsigt till den s a l ig h e t, för hvilken den nämnda inskränkningen vore ett villk or.
Om vi menniskor i förhälla nde till gu domen äro i veta nde och makt oändligen ringa, så är detta ulan fråga en vår o fu llk o m lig h e t ; inen om nu värt in leresse fö r oss sjelfva i djupet fattadt fullk om lig en motsvarar vår varels es in skränkning, om vi innerst ieke skulle tr ifvas, stå ut m e d , fördraga någon större förmåga än den vi h a d e , så är inskränkningen i s u b j e c t i v i hän
se ende fu l lk o m l ig , huru o fu llk o m lig den i sig ock så må vara.
Kallas nu hvarje åsigt I d e a l i s m , som u tö fv er hvad som är va nlig härleder verk ligh eten s innehåll utu r S u b j e c t e t , så är det ock en Idealism ; a lt man mäter sakernas fu llk o m lig h et eft er deras värde för S ubje cter- ne i s t ä lle t för att hämta detta mått utur s a k e r n a , b e traktade i och för sig sjelfva.
Denna Id ealis m , dä den bestämmer fu llk o m lig h cts- begreppen med afs eende på in teresset e ller känslan, m aste kallas E s t e t i s k I d e a l i s m , till skillnad från både den b l o t t theoretis kt su b j e c tiv a , lik som ock ifrån den öbje ctiv a Idealismen.
Vi påst a n u , att de vanliga fu llk oin lighe tsb egrep p en äro en om edveten blandning a f den öbjectiva och E s t e tiska Idealism en; att vidare denna bla ndning för de fle
sta är o m ed v eten ; samt att den i sin första uppgång för reflexionen oundgängligen förer till förnekandet af
69
motsä gelsep rin cipen d. v. s. (ill uppgifvandet af det sanna tänkandet.
H egel bar djupare än någon ibland nyare länbarc insett de svå rig b elcr i det A b s o lu t a s b e g r e p p , hvilka Ele ate n Zeno förs t a f alla uppdagade. Dessa svårig
h eter kunna sammanfattas i denna enda: att om det A b so lu t a är e n k e l t , sä år d e l ofu llk om lig t genom fat
tigd om på in n e h å l l, om d e l är c o n c r e t , så är det o fu llk o m lig t genom bes ittningen ntaf i n s k r ä n k t a eller endast rela tiv t oändeliga mom enter.
Den scdnarc svårigheten hjelpes allsiche derigenom , alt bvarje mom ent erkännes väsentligt för de öfr iga;
ty derig en om blir det endast n e g a t i v t ; men ej p o s i t i v t det Hela d. v. s. det förderfvar a b s o l u t med sin frånvaro, men bidrager endast r e l a t i v t m edelst sin närvaro.
Icke heller lö s es svårigheten genom ordandet oro motsatsens nödvändig t eller om varandels lag att p r o cessa sig till fullk om lig het. T y det är ju st sanningen a f denna l a g , som sätte s i fr åga; och denna sanning b evis as ej d e r m e d , 0111 man helt käckt försäkrar den finnas. D essu to m träffa svårigheterna ej mindre sjelfva r e s u l ta te t , än p r o c e ss e n ; ty är re sultatet a b stract, så är det f a t t i g t , är det c o n c r e t , så in neh åller det in skränkningar. P rocessen är derföre ett tantaliskt s ö kande efter ett a b s o l u t , som ingenstädes finnes. D etta in såg redan F i c h l e , bvars o ä n d l i g a l ä n g t a n klart uttalar balten a f d e t a b s o lu ta , ti ll bvilket den Objec- tiva Idealismen vill komma.
Men den oändliga längtan blir en o ä n d l i g , abso lut tillfr e d sst ä lle lse , om man lemnar den vanliga förvirrin
g e n , att sätta den tbeoretiska (objectiva) f u llk o m lig b e ten såsom den v ä se n t lig a , ook i dess s t ä lle mäter full
komligb eten est beliskt.
70
D e t E stheliska värd erandet s ä t le r den väsentliga fu llk o m lig b eten uti sakernas kraft a tt tillfredsställa re
na ocb heliga in tressen.
Om detta värderin gssä tt skall hafva någon sjelf - s t ä n d ig h e t , sa fö rutsattes d e t , att de i sig sjelfva fu ll
k om lig aste förem ål ieke derföre mäk tigast anslå de san
na och rena intressen. D e t innebär s å l e d e s , att lagar- ne för hjertats, kän sla n s, in tressen as renbet och belgd äro s j e l f s t ä n d i g a lagar och ieke bero af la g a rn e för sakernas fu l lk o m l ig h e t i och för sig sjelfva.
Så lå n gt traditionen fö rer oss tillbaka uti tiderna finna vi m eu s k ligh elen framkämpa sig utur villf arelser och o f u l l k o m l i g h e l e r , till hvilka hon b lifv it fö dd eller hvilka utgöra hennes fö r s ta , o m e d e lb a r a , naturliga t i ll
stånd. Ibland sådana villfarelser linnes ingen som in gripit djupare i m cnsklighetens ö d e n , än s a k f u l l k o m - l i g h c t c n s t y r a n n i ö f v e r f u l l k o m l i g h e t e n m e d a f s e e n d e p ä i n t r e s s e n a .
D etta tyranni bröts i dess princip a f C hristendo- m e n , som till sitt innersta väsen är det rena h j e r t a t s eller de heliga i n t r e s s e n a s e m a n c i p a t i o n . Denna eman cipation frigör ej ifrån lagarnas lu k ta n ; den b e friar b lo t t från falska la g a r , men för att underlägga oss de s a n n a5 den visar h j e r t a t och i n t r e s s e n a på dess egna lagar g en o m att uttala dessa såsom helt an
dra än sakernas.
I sin första uppgång måste Ghristendom en på ett ex c lu s iv t sätt uttrycka sin p r in c ip , för att ej förväxlas med den hedniska. Den hedniska principen best äm de hjertats lagar efter sakernas fu l lk o m l ig h e t , då Christen- dotnen derem ot underkastar hjertat d ess verkliga, dess e g n a , inneboende sedelagar. Nu gifves m ycket uti ob- j e c t i v t hänseende fu l lk o m l ig t , som omfattas af det rena h je r t a t, och i sådana fall sammanträffa båda sphererna med hvarandra; så att hvad Irån antik och hednisk
■It*.
71
stån d p un k t är e t t g o d t , äfveu kan vara det på den Cbristna. Men alt framhålla detta sammanträffande ha
de varit att confundera bägges p rin cip er, hvilkas ofö r
sonliga iiendtlig het in c on creto b l o t t kunde läggas i da
g e n , der principernas resu lta te r s t o d o i den mest skä
rande m otsats till hvarandra. A ntik en såg en verlden s upp- o c h ned vän dning i denna helgd och dyrkan af kärleken till d et s v a g a , som hon fö r a k t a t, det fu la, som hon s k y t t , det s o r g l ig a , som hon fö r t e g a t, det b r is t f ä l li g a , som hon lemnat åt sitt öde. Barn domen, q vin nan, b a r m h c r t ig h e te n , fö rlåtelsen — åt dessa g u d o m lig h eter såg hon dystra te m p el resas på ruinerna af hennes glada Pantheon. Och inom murarna af dessa tempel fann hon endast : ”E tres ayant de 1’homme l ’ap- p a r e n c e , vivant com m e les plus vils an im aux, et se livrant en p u blic aux actions le s plus d cgou tan tes, qu’il est im possible de rappeler” . . . ”au lieu de die ux de la p e n s é e , on v it des esclaves et de criminels ob- tenir un cu lt e : å la place des te tes de nos d ivinit és, on montrait le s te le s sales de miserables repris de la ju s tic e ; 011 mettait un gen ou devant cux et on le s ado- rait. On appellait m a rty rs, diacres et chefs de la pri- e r e , des esclaves infideles dechir es par le fouet et tout sillones des marques de le urs crimes. T c ls etait les nouveaux d ie ux de la terre.” (C o u s i n , N ouveaux F rag
m en ts p b i l o s o p h i q u e s
, Eunape.)D e t hör ej hit att u t v e c k l a , huru Christendomens subjectiva m ått på f u l lk o m l ig h e t e n ensamt kan gifva oss ett S y s t e m , som på samma gång tillfredsställer vårt förstånd och vårt bjerta; d et hör ej hit alt v isa, att alla andra principer endast räcka t i l l , sä länge förstån
det hlundar for ofö rneklig a inconsequenser och hjertat är likgiltigt för upprörande orätt visor; det hör b lo t t hit att nämna, huru frånvaron, om ock i sig s j e lf ett in tet, ett negativt för intresset kan vara ett så r c e l t ,
74
sa maklig t bade g o d t ocli o n d t , som någonting uta f det i sig sjelft m es t positiva ock con creta. Då från
varon år ett g o d t i denna b e t y d e l s e , b eter den r e n h e t , o b e r o e n d e m. in.; då den är e tt o n d t b ete r den derem ot b r i s t e ller s a k n a d .
Ilvaraf då fiiljer: att b e s t ä m d h e t , begränsning, In
dividualitet kunna vara någonting g o d t i cs l b e li s k b e t y d e ls e ; att mera af bestämningar ofta är ett mindre g o d t ; att en realitet (i ob jcctiv b e t y d e l s e ) ofta är en neg a tion (i E stb etis k b e ty d e l s e ) och a tt en negation (i thc- oretisk mening) ofta är en positio n (i E stb etisk mening).
