Hälsorelaterad livskvalité hos äldre i Blekingesom är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

(1)

1

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp

Hälsorelaterad livskvalité hos äldre i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

Sandra Fyhr

Karvan Osman Fares

Handledare: Terese Lindberg

Sjuksköterskeprogrammet, kurs: OM1434

Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa Karlskrona januari 2018

(2)

2 Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa,

Sjuksköterskeprogrammet, Examensarbete i omvårdnad Januari 2018

Hälsorelaterad livskvalité hos äldre i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

Sandra Fyhr

Karvan Osman Fares

Sammanfattning

Bakgrund: Förmaksflimmer är den vanligaste behandlingskrävande hjärtrytmstörningen och den ökar i prevalens när befolkningen åldras. Många äldre i Sverige har förmaksflimmer utan att veta om det, att förmaksflimmer upptäcks är ofta en ren slump när personen genomgår en läkarundersökning av annan orsak. Förmaksflimmer ger i många fall diffusa symtom, vilka varierar mellan ålder och kön, och kan resultera till minskad livskvalité. Det finns ett tydligt samband mellan nedsatt hälsorelaterad livskvalité och förmaksflimmer hos äldre personer och sjuksköterskan kan genom personcentrerad vård uppmärksamma dessa personers behov och skapa en förutsättning för att främja hälsa.

Syfte: Att jämföra hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer (60+) i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserat på data ifrån SNAC Blekinge (The Swedish National study on Aging and Care), syftet besvarades med hjälp av deskriptiv och analytisk statistik. För att undersöka om studien har en signifikans har Mann-Whitney U använts.

Resultat: I resultatet framkom att det ej förekommer någon statistisk signifikans mellan de som var omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer, relaterat till både fysisk och mental hälsorelaterad livskvalité.

Slutsats: Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad i jämförelse av de två

grupperna, relaterat till både fysisk och mental hälsorelaterad livskvalité. Dock visade studien att den grupp som var omedveten om sitt förmaksflimmer var större än den som var

medveten, vilket kan vara av ett stort intresse för sjuksköterskan i det kliniska arbetet för att identifiera dessa personer, främja hälsa och förebygga ohälsa i den personcentrerade vården.

Nyckelord: förmaksflimmer, äldre, hälsorelaterad livskvalité, personcentrerad vård, sjuksköterskan

(3)

3

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 3

Inledning 4

Bakgrund 5

Förmaksflimmer 5

Prevalens Fel! Bokmärket är inte definierat.

Symtom & Etiologi Fel! Bokmärket är inte definierat.

Behandling Fel! Bokmärket är inte definierat.

Äldre 6

Hälsorelaterad livskvalité (HRQoL) 7

Personcentrerad vård och sjuksköterskan 7

Syfte 9

Metod 9

Design 9

Kontext 9

Datainsamling 9

SF-12 10

Urval 11

Dataanalys 12

Etiska övervägande 13

Resultat 13

Diskussion 21

Metoddiskussionen 21

Resultatdiskussion 22

Slutsats 24

Självständighet 24

Referenser 26

(4)

4

Inledning

Många äldre i Sverige har förmaksflimmer utan att veta om det, att förmaksflimmer upptäcks är ofta en ren slump när personen genomgår en läkarundersökning av annan orsak. För tillfället går det inte att säkert säga hur många personer med tysta förmaksflimmer som går obemärkt förbi (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2013).

Kirchhof et al. (2016) beskriver att förmaksflimmer är den vanligaste behandlingskrävande hjärtrytmstörningen och att den ökar i prevalens när befolkningen åldras. Förmaksflimmer ger i många fall diffusa symtom, vilka varierar mellan ålder och kön, och att leva med förmaksflimmer kan resultera till minskad livskvalité (ibid.). Ett stort antal personer drabbas av följdsjukdomen stroke innan förmaksflimret har identifierats som grundorsak. Både stroke och förmaksflimmer är starkt relaterat till nedsatt livskvalité (Friberg et al. 2013). Page et al (2003) menar att rätt behandling av förmaksflimmer, samt rätt hantering av sjukdomen förebygger följdsjukdomar, och Karamichalakis et al. (2015) menar att det även kan förbättra livskvalitén hos äldre.

Greener (2010) menar att sjuksköterskan ansvarar för att omvårdnaden hos personen med förmaksflimmer är personcentrerad. Greener menar även att sjuksköterskan kan lindra den psykiska bördan och hjälpa personer med sjukdomen att få realistiska förväntningar på bland annat behandling, samt förklara för personen vilket gör att eventuella missuppfattningar undviks (ibid.). Lane & Lip (2009) har i sin studie kommit fram till att det finns ett tydligt samband mellan nedsatt hälsorelaterad livskvalité och förmaksflimmer hos äldre personer (ibid.). Eftersom det finns ett tydligt samband kan sjuksköterskan genom personcentrerad vård uppmärksamma dessa personers behov och skapa en förutsättning för att främja hälsa (Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2017). Efter hand som befolkningen ökar kommer sjuksköterskan att möta allt fler äldre personer med förmaksflimmer, därför är det viktigt att undersöka den hälsorelaterade livskvalitén hos äldre som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer. Då studier om hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer saknas, är det viktigt att det undersöks för att vidga sjuksköterskans kunskap i samband med den personcentrerade vården.

(5)

5

Bakgrund

Förmaksflimmer

Prevalensen av förmaksflimmer är enligt Andersson et al. (2012) relaterat med stigande ålder.

Ca 3 % av befolkningen i Sverige lever med förmaksflimmer (SBU, 2013) och

förmaksflimmer är den vanligaste störningen i hjärtrytmen som är relaterad till hög risk för sjuklighet och dödlighet (Lip & Li Saw Hee, 2001). Andersson et al. (2012) beskriver att 6 % av personer vid 55 år och äldre hade förmaksflimmer jämfört med nästan 14 % hos de äldre än 80 år. Männen hade en högre förekomst av förmaksflimmer än kvinnor vid varje

åldersgrupp (ibid.). År 2015 fick 82 354 personer diagnosen förmaksflimmer i Sverige. Av dessa var 70 456 personer 60 år och äldre och av dessa var totalt 1140 personer skrivna i Blekinge län (Socialstyrelsen, 2017). O’Neal, Almahmoud och Soliman (2015) lyfter i sin artikel upp att fram till år 2050 kommer förmaksflimmer bland befolkningen i världen att fördubblas och ena orsaksfaktor till detta är att befolkningens ålder ökar.

Hjärtat styrs av elektriska signaler som korrigerar dess pumpförmåga, och dessa signaler uppstår i hjärtats sinusknuta som är belägen i hjärtats högra förmak. Detta system kallas för retledningssystemet, och sprider sig sedan längs med hjärtats vilket resulterar i att blodet pumpas genom hjärtat ut icirkulationssystemet (Strömberg, 2014). Vid förmaksflimmer har det skett en elektrisk oordning eller förändring, vilket orsakar att hjärtats förmak slår fort och oregelbundet, vilket resulterar i att hjärtats pumpförmåga är osynkroniserad och blir mindre effektiv (Janse, 1997). Det som händer är att hjärtats blodcirkulation blir sämre på grund av att förmakens förmåga att arbeta är minskad, och det blod som samlas i förmaken kommer inte fullt ner till kammaren. Detta gör att det blod som cirkulerar i förmaken, under en längre tid kan stå stilla och koagulera, vilket orsakar blodproppar som senare kan komma ut med blodströmmen och ut i kroppen, och därigenom orsaka stroke (Strömberg, 2014).

Ett vanligt symptom vid förmaksflimmer är att personer upplever hjärtklappning; känslan av att hjärtat rusar iväg trots att ingen fysisk aktivitet utförs. Hjärtklappningen kommer spontant, vilket kan leda till en känsla av oro, rädsla och nedsatt livskvalitet. Andra symptom kan vara yrsel, andfåddhet, svettningar och trötthet, samt illamående. Symtomen kan även vara diffusa, vilket gör att en person kan leva med förmaksflimmer en längre period utan veta om det (Strömberg, 2014). Orsaker till att en person drabbas av förmaksflimmer är stigande ålder,

(6)

6 alkohol, rökning, hög konsumtion av koffein och högfrekvent fysisk aktivitet. Även övriga associerade hjärtsjukdomar, hypertoni, samt stress kan vara bidragande faktorer (Frykman- Kull, Insulander & Rosenqvist, 2015). Personer som lever med förmaksflimmer och inte får någon behandling har en högre risk att drabbas av stroke (Cha et al. 2014), och skattar sin hälsorelaterade livskvalité lägre än personer som inte har förmaksflimmer (Lip & Lane, 2009).

Patel et al. (2012) beskriver hur viktigt det är att personer med förmaksflimmer får

behandling med koagulationshämmande läkemedel - antikoagulantia. Detta för att förebygga stroke hos personer med förmaksflimmer, då användning med lämplig

antikoagulationsbehandling minskar incidensen för stroke som är starkt associerad med sämre livskvalité. Das, Ahmed och West (2009) gjorde en studie där de mätte den hälsorelaterade livskvalitén hos äldre med läkemedelsbehandling för sitt förmaksflimmer. Studien visade att det inte fanns någon större påverkan på den hälsorelaterade livskvalitén vid användning av läkemedlet Warfarin (ibid.). En annan behandling som används är elkonvertering, där patienten sövs ner och får en stöt av en defibrillator för att återställa det elektriska kaos som har skett i retledningssystemet (Strömberg, 2014). Rätt läkemedelsbehandling och

personcentrerad vård i form av en strukturerad vårdplan och information om deras

förmaksflimmer, kan resultera i att minst en stroke om dagen förebyggs, vilket innebär ökad hälsorelaterad livskvalité för äldre personer (Hyltbäck, Jönsson och Jansson, 2014).

Äldre

I Sverige definieras personer som äldre i samband med pensionsåldern, det vill säga 65 år och uppåt och internationellt vid 60 års åldern (Ernsth Bravell et al, 2017). Runt om i världen ökar andelen personer över 60 år markant snabbare. Anledningen till att denna åldersgrupp ökar är att de har en längre livslängd, samt att födelsetalen i världen sjunker. Dock finns det en stor bidragande faktor som måste tas i åtanke, och det är personernas hälsa. Om äldre skulle vara vid god hälsa dessa extra levnadsår, och om de skulle leva i en miljö som stödjer dem samt låter dem leva på ett sådant sätt de värdesätter, skulle det vara positivt för

samhället. Om dessa år skulle vara präglade av ohälsa; sämre fysisk samt psykisk hälsa, blir följderna för de äldre och samhället mer negativt (World Health Organization [WHO], 2017a). Det finns även en indelning av äldre, gruppen ”yngre äldre” och ”äldre äldre”.

Nygren och Lundman (2014) beskriver åldern mellan 60-65 år och 79 års ålder som yngre äldre, samt att åldern mellan 80 år och över som äldre äldre. De menar att denna uppdelning

(7)

7 av äldre i olika grupper framkommit eftersom andelen äldre ökar i befolkningen, och att medellivslängden för både män och kvinnor blir längre. Andersson, Marcusson och Wressle (2014) lyfter i sin studie att äldres hälsorelaterade livskvalité blir sämre i samband med ökad ålder, faktorer som orsakade denna försämring var bland annat psykiska besvär som

depression.

Hälsorelaterad livskvalité (HRQoL)

Definitionen av livskvalité enligt WHO (2017b) är den enskilda personens uppfattning om deras position i livet inom deras kultur i förhållande till deras mål och förväntningar (ibid.).

Livskvalité är ett begrepp som har funnits sedan lång tid tillbaka; det finns olika definitioner av livskvalité, och flertalet forskare har valt att definiera det på olika sätt, men det centrala i definitionerna är att livskvalité innefattar både lycka och tillfredsställelse i livet (Theofilou, 2013). Den hälsorelaterade livskvalitén är mer specifik och ingående, den riktar in såg på hur fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande påverkas av sjukdom eller av sjukdomens

behandling (Calvert & Freemantle, 2003; Einberg et al, 2013) Den omfattar basala dagliga aktiviteter som förmågan att kunna ta hand om sig själv, förmågan att klara av sitt arbete och förmågan att umgås med familj och anhöriga; men även personens egna upplevelse av sitt välmående. Avsikten med att mäta hälsorelaterad livskvalité är att fånga upp både de funktionella aspekterna och välmående (Resebo, 2009).

Eftersom hälsorelaterad livskvalité är ett subjektivt mått på den enskilde personens uppfattning kring deras hälsotillstånd menar Calvert och Freemantle (2003) och Martinez- Martin (2017) att långvarig utvärdering av hälsorelaterad livskvalité kan hjälpa identifiera de personer som har problem med psykosocial anpassning av sjukdomen eller av behandlingen.

Enligt publikationer från SBU (2012) är det flera personer som upplever att deras

hälsorelaterade livskvalité är lika viktig som tecken på sjukdom, samt graden av symtom som de upplever. De personer som lever med en sjukdom bryr sig inte endast om hur lång tid de har kvar att leva; de känner stor mening i att veta hur deras tillvaro ska se ut under tiden.

Personcentrerad vård och sjuksköterskan

En av sjuksköterskans kärnkompetenser är personcentrerad vård. Den personcentrerade vården beskrivs som den vård som synliggör och prioriterar personens uppfattning av deras fysiska behov, men även de sociala, psykiska, existentiella och eventuellt andliga behoven.

(8)

8 Personens upplevelse och tolkning av ohälsa och av sjukdom ska respekteras och hälsan ska främjas utifrån personens unika perspektiv (Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2017).

McCormack och McCance (2006) menar att förutsättningarna för att den personcentrerade vården ska fungera fokuserar bland annat på sjuksköterskans egenskaper. Dessa innefattar att vara yrkesmässigt kompetent, färdigheter i samspelet mellan människor, engagemang, klarhet i tro och värderingar samt självkännedom. När sjuksköterskan arbetar är det viktigt att arbeta utifrån personens perspektiv och ge anpassad information, även att få en tydlig bild av vad dennes värderingar är och hur de känner och vilken insikt personer har när det gäller deras hälsosituation.

Elliot (2014) belyser hur förödande effekt förmaksflimmer kan ha, och att det är ett växande problem hos äldre. Det är viktigt att upptäcka förmaksflimmer, samt att sjuksköterskan utbildar och gör upp en personcentrerad vårdplan för personer som lever med

förmaksflimmer. Även Strömberg (2014) poängterar att personer som lever med förmaksflimmer upplever obehagskänslort och på grund av detta påverkas livskvalitén negativt. Förmaksflimmer kan även påverka det psykosociala livet negativt, eftersom många som lever med förmaksflimmer känner oro och osäkerhet för att livet inte blivit som personen tänkt. Santamäki Fischer och Dahlqvist (2014) menar att sjuksköterskans roll är att kunna förmedla tröst och trygghet, och att det ingår som i en del av den personcentrerade vården.

Att en person drabbas av ohälsa påverkar livskvalitén, och sjuksköterskans uppgift innefattar bland annat att försöka frambringa hopp och trygghet till den som har drabbats av just ohälsa.

Elliot (2014) fortsätter att förklara vikten av den personcentrerade vården, särskilt när det gäller psykologiska stödet som sjuksköterskan kan ge, men även möjligheten att lindra symtomen. Sjuksköterskan har därmed en stor möjlighet att kunna stödja de äldre, vilket kan leda till en högre förståelse för deras tillstånd, och hjälpa dem med framtida frågor. Enligt Bohnen et al. (2011) minskar livskvalitén hos personer med förmaksflimmer, de lyfter upp i sin studie att även deras närståendes livskvalité påverkas, detta då fysiska aktiviteter, sexliv och det psykiska välmåendet minskar. Även Lane et al. (2015) menar att personer med förmaksflimmer generellt har sämre hälsorelaterad livskvalité; det är framför allt den

psykiska livskvalitén som påverkas av depression och ångest. Både Bohnen et al. (2011) och Lane et al. (2015) belyser vikten av att sjuksköterskan i den personcentrerade vården har kunskap om samband med förmaksflimmer och en lägre skattad hälsorelaterade livskvalité.

(9)

9

Syfte

Syftet var att jämföra hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer (60+) i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

Metod

Design

Metoden för studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie baserat på data ifrån SNAC Blekinge (The Swedish National study on Aging and Care). Billhult (2017c) menar att en kvantitativ metod passar när insamlad data består av siffror som ska beskriva något, för att se om det finnas samband eller för att jämföra olika variabler. Enligt Ejlertsson (2012) ger en

tvärsnittsstudie en ögonblicksbild och används ofta när en relation framåt eller bakåt i tiden inte är relevant. Tvärsnittsstudier kan hjälpa att avgöra samband, dock inte avgöra riktningen på sambandet.

Kontext

SNAC är en nationell långsiktig studie om åldrandet som startade år 2001 på uppdrag av regeringen. SNAC bedrivs i fyra olika områden i Sverige; Hälsingland, Stockholm, Blekinge, och Skåne. Syftet med SNAC är att öka kunskapen om åldrandet och hälsa bland äldre människor, hitta riskfaktorer för sjukdomar, samt hitta hälsofrämjande faktorer som leder till bättre hälsa (Lagergren et al, 2004).

Datainsamling

Denna studie använder sig av redan insamlat material från ett av de fyra SNAC områdena - SNAC Blekinges databas. Data är insamlad genom en medicinsk och psykologisk

undersökning med olika frågeinstrument; undersökningarna är sammanlagt fyra timmar lång.

Data samlas in var tredje eller sjätte år beroende på vilken ålder populationen har, se figur 1.

Variabler som plockats ut från databasen är: ålder, kön, EKG-undersökning, fråga angående diagnos av förmaksflimmer, samt SF-12 svar. En grupp av deltagarna är omedvetna om att de har förmaksflimmer, och det påvisas genom en kombination av EKG-undersökningen och svaret på frågan angående diagnos av förmaksflimmer.

(10)

10 Figur 1. Exempel av SNAC kohorter från SNAC-B, både baseline och återundersökning.

SF-12

SF-12 är ett frågeformulär som mäter hälsorelaterad livskvalité. Den är en kortare version av SF-36, och den utvecklades för att kunna användas i stora undersökningar av särskilda

populationer och stora hälsostudier. Den använder sig utav åtta hälsobegrepp; fysisk funktion, begränsningar på grund av fysiska hälsoproblem, kroppslig smärta, hälsa, vitalitet

(energi/trötthet), social funktion, begränsningar på grund av emotionella problem, och mental hälsa (psykiskt lidande och psykiskt välbefinnande) (Ware et al, 1996). Exempel på några av frågorna som ingår i SF-12 är: Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Varit förhindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter?", "Hur mycket har värk eller smärta stört Ditt normala arbete/liv de senaste 4 veckorna?", Som följd av känslomässiga problem:

"Uträttat mindre än Du skulle önskat?" och "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig dyster och ledsen?" (Resebo, 2009).

SF-12 räknas ut genom en scoring algoritm och utifrån den går det att dra en cut-off gräns för att ange gränsvärdet för vad som är hög respektive låg hälsorelaterad livskvalitet.

Gränsvärdet varierar beroende vilken sorts population som ska utforskas, därefter går det att dra ett medelvärde som visar vart gränsen går för högt respektive lågt hälsorelaterad

(11)

11 livskvalité (Utah Department of Health, 2001). I en jämförelse mellan SF-12 och SF-36 framkomna det att SF-12 var ett effektivt alternativ med goda fördelar, då den kan underlätta för personerna att svara på frågorna på grund av de färre frågeställningarna samt spara tid och resurser (Melville et al, 2003; Müller-Nordhorn, Roll & Willich, 2004). Även de poäng som beräknats från de båda frågeformulären var nästintill identiska och de indikerade både samma ohälsa och graden av förändring som skedde över tid (Lam et al, 2013; Webster & Feller, 2016).

Urval

Inklusionskriterierna är äldre personer (60 år och uppåt), män och kvinnor, bosatta i

Blekinge, som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer, som har besvarat frågeformuläret SF-12 och genomgått en EKG-undersökning.

Från början var det 841 personer i materialet, av dessa togs 210 personer bort då dessa ej hade gjort en EKG-undersökning. Av dessa 631 personer som var kvar togs 48 personer bort då dessa ej svarat på SF-12 frågorna, kvar var 583. Av dessa 583 personer togs 510 personer bort då dessa ej hade förmaksflimmer på varken EKG-undersökningen eller på

frågeformuläret, kvar var 73 personer.

Av de 73 kvarvarande personerna togs först 29 personer bort, då dessa ej hade förmaksflimmer enligt EKG-undersökningen. Sedan togs 12 personer bort då EKG- undersökningen ej gick att bedöma samt att de svarat ”vet ej” på förfrågan om förmaksflimmer.

De två resterande grupperna var omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer.

Dessa var 24 personer som sagt nej på frågan om de har förmaksflimmer, däremot hade de diagnosen enligt EKG-undersökningen, samt 8 personer som sagt ja på frågan om

förmaksflimmer och även hade diagnosen enligt undersökningen. Se figur 2.

(12)

12

6 års återundersökning n=841 Män, n=351 41,7%

Kvinnor, n=490 58,3%

Medelålder, 78,83 år

Utfört EKG n=631 Män, n=283 44,8%

Kvinnor, n=348 55,2%

EJ BESVARAT SF-12 n=48 Män, n=23 47,9%

Kvinnor, n=25 52,1%

Medelålder, 79,69 år Besvarat SF-12

n=583 Män, n=260 44,6%

Kvinnor, n=323 55,4%

Har ja på EKG och/eller förfrågan n=73 Män, n=35 47,9%

Kvinnor, n=38 52,1%

EJ FF ENLIGT EKG MEN SVARAT JA PÅ FRÅGA Män, n=11 37,9%n=29 Kvinnor, n=18 62,1%

Medelålder, 75,83år

EKG EJ BEDÖMNINGSBART/VET EJ n=12 Män, n=7 58,3%

Kvinnor, n=3 41,7%

Medelålder, 87 år

Förmaksflimmer Män, n=17 53,1%n=32 Kvinnor, n=15 46,9%

Medvetna om sitt förmaksflimmer n=8 Män, n=4 50%

Kvinnor, n=4 50%

Medelålder, 81 år

Omedvetna om sitt förmaksflimmer n=24 Män, n=13 54,2%

Kvinnor, n=11 45,8%

Medelålder, 81,38 år.

EJ FÖRMAKSFLIMMER n=510 Män: n=225 44,1%

Kvinnor: n=285 55,9%

Medelålder: 74,76 år EJ UTFFÖRT EKG

n=210 Män, n=68 32,4%

Kvinnor, n=142 67,6%

Figur 2. Flödesschema över bortfallet och de valda undersökningsgrupperna. De blå rutorna representerar undersökningsgrupperna, de röda rutorna representerar bortfallet och de gröna representerar de grupper som valt tills studien.

Dataanalys

För att kunna jämföra den hälsorelaterad livskvalité mellan de två grupperna, omedvetna och medvetna om sitt förmaksflimmer användes programmet SPSS version 24 (IBM Corps, 2016). Först gjordes en deskriptiv sammanställning av insamlad data, den deskriptiva delen av en studie har som huvudmål att beskriva personers eller gruppers situation, samt hur ofta vissa fenomen uppstår (Polit & Beck, 2008; Billhult, 2017a). Detta för att kunna se köns- och åldersfördelningen i grupperna, samt hur de två grupperna besvarade SF-12 frågorna. Dessa variabler redovisades sedan i tabeller för att ge en översiktlig bild av materialet.

(13)

13 Därefter gjordes en Mann-Whitney U analys av den insamlade datan, för att se om den

hälsorelaterade livskvalitén skiljde sig mellan de äldre personer som var omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer. Antalet i grupperna var efter bortfallet lågt samt icke normalfördelat därför användes Mann-Whitney U-test, som är ett icke-parametriskt test, för att identifiera och jämföra skillnader mellan grupperna (Nachar, 2008). Chi-2

användes ej på grund av att populationen understiger 30 i antal i vardera grupp (Ejlertsson, 2012).

Mann-Whitney U generar ett p-värde, ett lägre p-värde innebär att grupperna har en starkare skillnad mellan varandra (Olsson & Sörensen, 2011). Exempel är p = 0,05 som innebär att det är 5 % risk att sambandet eller effekten som framkommit har orsakats av slumpen (Billhult, 2017b). Eliasson (2010) skriver att statistisk signifikans används för att kunna dra skillnader mellan grupper, genom att använda sig av en låg statistisk signifikans stärks trovärdigheten i studiens resultat (ibid.). P-värdet redovisades därefter i de befintliga tabellerna. I

redovisningen av materialet förekommer variabeln ”n”, Alfredsson et al (2012) förklarar att den används i matematiska beräkningar för att beskriva antalet av en mängd. Exempel är n=10 betyder att antalet=10.

Etiska övervägande

SNAC:s insamlade material överensstämmer med Helsingforsdeklarationen, som utvecklats av World Medical Association [WMA] (2013). Alla deltagare gav sitt skriftliga samtycke.

Deltagarna informerades upprepade gånger om att deras deltagande var frivilligt och att de kunde dra sig tillbaka när som helst utan konsekvenser. Studiedeltagarnas integritet

åraskyddades, och all insamlad data behandlades med kodning för att minimera risken för att forskningen skulle kunna skada deras sociala, mentala, eller fysiska integritet. Etiska

behörigheter erhölls när SNAC startades 2001, från Lunds universitet (LU dnr 650-00 respektive LU 744-00) (Lagergren et al, 2004).

Resultat

I den omedvetna gruppen var antalet män (54,2 %, n=13) större än antalet kvinnor (45,8 %, n=11), och medelåldern var 81,38 år. Antalet som var 60–80 år (45,8 %, n=11) var mindre än 80 år och uppåt (54,2 %, n=13).

I den medvetna gruppen var antalet män (50 %, n=4) och antalet kvinnor (50 %, n=4) lika

(14)

14 många, och medelåldern var 81 år. Antalet som var 60–80 år (37,5 %, n=3) var som i den omedvetna gruppen mindre än 80 år och uppåt (62,5 %, n=5).

P-värdet visar ingen statistisk signifikans relaterat till kön och ålder mellan grupperna. Se tabell 1.

Tabell 1. Tabell som beskriver könsindelning, åldersindelning och medelålder i den omedvetna och medvetna gruppen.

Omedvetna n %

Medvetna n %

p-värde

Man 13 (54,2) 4 (50) 0,840

Kvinna 11 (45,8) 4 (50)

60-80 år 11 (45,8) 3 (37,5) 0,685

80 > 13 (54,2) 5 (62,5)

I den omedvetna gruppen var antalet som hade hög fysisk hälsorelaterad livskvalité (62,5 %, n=15) var större än de som hade låg fysisk hälsorelaterad livskvalité (37,5 %, n=9). Antalet som hade hög mental hälsorelaterad livskvalité (70,8 %, n=17) var större än de som hade låg mental hälsorelaterad livskvalité (29,2 %, n=7).

I den medvetna gruppen var antalet som hade hög fysisk hälsorelaterad livskvalité och hög mental hälsorelaterad livskvalité lika stor (87,5 %, n=7). Det var endast (12,5 %, n=1) i vardera grupp som hade hög fysisk respektive mental hälsorelaterad livskvalité.

P-värdet visar ingen statistisk signifikans relaterat till kön och ålder mellan grupperna. Se tabell 2.

Tabell 2. Tabell som beskriver hög/låg fysisk och mental HRQoL i den omedvetna och medvetna gruppen.

Omedvetna n %

Medvetna n %

p-värde

Hög Fysisk HRQoL 15 (62,5) 7 (87,5) 0,193

Låg Fysisk HRQoL 9 (37,5) 1 (12,5)

Hög Mental HRQoL 17 (70,8) 7 (87,5) 0,353

(15)

15

Låg Mental HRQoL 7 (29,2) 1 (12,5)

Både i den omedvetna och medvetna gruppen var det flest som svarade ”Ja, lite begränsad”

(n=14) respektive (n=5) på frågan: ”Ansträngd av måttligt ansträngande aktiviteter, som att flytta ett bord, dammsuga etc?”.

P-värdet visar ingen statistisk signifikans relaterat till denna fråga mellan grupperna. Se tabell 3.

Tabell 3. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan; ”Ansträngd av måttligt ansträngande aktiviteter, som att flytta ett bord, dammsuga etc?”

"Ansträngd av måttligt ansträngande aktiviteter, som att flytta ett bord,

dammsuga etc?"

Total Nej, inte alls

begränsad Ja, lite

begränsad Ja, mycket

begränsad p-värde

Omedvetna 6 14 4 24 0,882

Medvetna 2 5 1 8

Total 8 19 5 32

Både i den omedvetna och medvetna gruppen var det flest som svarade ”Ja, lite begränsad”

(n=13) respektive (n=6) på frågan: "Ansträngd av att gå uppför trappor?".

Tabell 4. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Ansträngd av att gå uppför trappor?"

"Ansträngd av att gå uppför trappor?"

Total Nej, inte alls

begränsad Ja, lite

begränsad Ja, mycket

begränsad p-värde

Omedvetna 6 13 5 24 0,863

Medvetna 1 6 1 8

Total 7 19 6 32

(16)

16 I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”Nej” (n=15) på frågan: ”Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Uträttat mindre än Du önskat?”. I den medvetna gruppen var det lika många som svarat ”Ja” (n=4) respektive ”Nej” (n=4) på frågan.

Tabell 5. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Uträttat mindre än Du önskat?"

Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Uträttat mindre än Du önskat?"

Total

Nej Ja p-värde

Omedvetna 15 9 24 0,539

Medvetna 4 4 8

Total 19 13 32

I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”Nej” (n=16) på frågan: Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Varit förhindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter?". I den medvetna gruppen var det lika många som svarat ”Ja” (n=4) respektive

”Nej” (n=4) på frågan.

Tabell 6. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Varit förhindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter?"

Till följd av kroppsligt hälsotillstånd: "Varit förhindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra

aktiviteter?"

Total

Nej Ja p-värde

Omedvetna 16 8 24 0,407

Medvetna 4 4 8

Total 20 12 32

(17)

17 Både i den omedvetna och medvetna grupperna var det flest som svarade ”Nej” (n=19) respektive (n=5) på frågan: ” Som följd av känslomässiga problem: "Uträttat mindre än Du skulle önskat?".

Tabell 7. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: ” Som följd av känslomässiga problem: "Uträttat mindre än Du skulle önskat?".

Som följd av känslomässiga problem: "Uträttat mindre än

Du skulle önskat?"

Total

Nej Ja p-värde

Omedvetna 19 5 24 0,353

Medvetna 5 3 8

Total 24 8 32

Både i den omedvetna och den medvetna gruppen var det flest som svarade ”Nej” (n=20) respektive (n=6) på frågan: Som följd av känslomässiga problem: "Inte utfört arbete/aktivitet så noggrant som vanligt?"

Tabell 8. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: Som följd av känslomässiga problem: "Inte utfört arbete/aktivitet så noggrant som vanligt?"

Som följd av känslomässiga problem: "Inte utfört arbete/aktivitet så noggrant

som vanligt?"

Total

Nej Ja p-värde

Omedvetna 20 4 24 0,607

Medvetna 6 2 8

(18)

18

Total 26 6 32

Både i den omedvetna och den medvetna gruppen var det flest som svarade ”Inte alls” (n=9) respektive (n=4) på frågan: Som följd av känslomässiga problem: "Hur mycket har värk eller smärta stört Ditt normala arbete/liv de senaste 4 veckorna?"

Tabell 9. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Hur mycket har värk eller smärta stört Ditt normala arbete/liv de senaste 4 veckorna?"

"Hur mycket har värk eller smärta stört Ditt normala arbete/liv de senaste 4 veckorna?"

Total

Inte alls Lite Måttligt Mycket p-värde

Omedvetna 9 6 6 3 24 0,372

Medvetna 4 3 0 1 8

Total 13 9 6 4 32

I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”Största delen av tiden” (n=9) på frågan:

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig lugn och harmonisk?". I den medvetna gruppen var det flest som svarade ”En hel del av tiden” (n=3).

Tabell 10. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig lugn och harmonisk?".

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig lugn och harmonisk?"

Total Inget av

tiden Lite av

tiden En del av

tiden En hel del av tiden

Största delen av

tiden Hela

tiden p-värde

Omedvetna 0 1 5 4 9 5 24 0,622

Medvetna 1 0 1 3 1 2 8

Total 1 1 6 7 10 7 32

(19)

19 I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”En hel del av tiden” (n=8) på frågan:

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du varit full av energi?". I den medvetna gruppen var det flest som svarat ”En del av tiden,” ”En hel del av tiden” och ”Största delen av tiden” (n=2) på vardera svarsalternativ.

Tabell 11. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du varit full av energi?".

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du varit full av energi?"

Total Inget av

tiden Lite av

tiden En del av tiden

En hel del av tiden

Största delen av

tiden Hela

tiden p-värde

Omedvetna 1 3 4 8 7 1 24 0,419

Medvetna 1 1 2 2 2 0 8

Total 2 4 6 10 9 1 32

I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”Inget av tiden” (n=16) på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig dyster och ledsen?". I den medvetna gruppen var det flest som svarat ”Inget av tiden” och ”Lite av tiden” (n=3) på vardera svarsalternativ.

Tabell 12. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig dyster och ledsen?".

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har Du känt Dig dyster och ledsen?"

Total Inget av tiden Lite av tiden En del av

tiden p-värde

Omedvetna 16 5 3 24 0,158

Medvetna 3 3 2 8

Total 19 8 5 32

(20)

20 Både i den omedvetna och den medvetna gruppen var det flest som svarade ”Inget av tiden”

(n=12) respektive (n=4) på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har hälsotillstånd/problem stört Dina möjligheter att umgås?"

Tabell 13. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: "Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har hälsotillstånd/problem stört Dina möjligheter att umgås?"

"Hur stor del av tiden de senaste 4 veckorna har hälsotillstånd/problem stört Dina möjligheter att

umgås?"

Total Inget av

tiden Lite av tiden En del av tiden

Största delen av

tiden p-värde

Omedvetna 12 6 3 3 24 1,000

Medvetna 4 2 1 1 8

Total 16 8 4 4 32

I den omedvetna gruppen var det flest som svarade ”Någorlunda” (n=11) på frågan: ”I allmänhet skulle Du vilja säga att Din hälsa är". I den medvetna gruppen var det flest som svarade ”Någorlunda” och ”God” (n=3) på vardera svarsalternativ.

Tabell 14. Tabell som beskriver vad grupperna svarat på frågan: ”I allmänhet skulle Du vilja säga att Din hälsa är".

"I allmänhet skulle Du vilja säga att Din hälsa är"

Total Dålig Någorlund

a God Mycket

god Utmärkt p-värde

Omedvetna 2 11 7 2 2 24 1,000

Medvetna 1 3 3 0 1 8

Total 3 14 10 2 3 32

(21)

21 P-värdet visar ingen statistisk signifikans relaterat till de sammanräknade poängen enligt scoring algoritmen mellan grupperna. Se tabell 15.

Tabell 15. Tabell som visar p-värdet mellan grupperna enligt scoring algoritmen.

Omedvetna respektive omedvetna

p-värde

Fysisk HRQoL 0,313

Mental HRQoL 0,508

Diskussion

Metoddiskussionen

Studien gjordes med en kvantitativ metod, eftersom den är lämplig att använda när syftet är att beskriva och jämföra grupper med hjälp av siffror. Kvantitativa studier har oftast större population och data kan samlas in med hjälp av till exempel medicinska undersökningar och frågeformulär. Kvalitativa studier har oftast mindre population och syftar på att beskriva personers individuella upplevelse (Billhult, 2017c). Eftersom syftet var att jämföra hälsorelaterad livskvalité hos de två grupperna som besvarat SF-12 frågorna, valdes en kvantitativ metod.

Studien har begränsningar i form av att antalet i grupperna var låg, detta kan påverka

resultatet i studien och resultat går därmed inte att generalisera. Eliasson (2010) menar att en större population i en studie resulterar i en mer tillförlitlig undersökning; och studiens trovärdighet skulle därmed öka med en större population (ibid.). Resultatet i denna studie kunde ha sett annorlunda om denna studie hade haft en större population och inte enbart använt sig av SNAC-Blekinges material utan även material från de tre övriga SNAC-

områdena (Nordanstig, Stockholm och Skåne) (Lagergren et al, 2004) Med ett större material så hade resultatet även kunnat generaliseras över hela Sverige och inte bara till Blekinge.

På grund av ett stort bortfall av EKG-undersökningar i materialet så blev deltagarantalet mindre (n=210) och ett antal personer som faktiskt hade förmaksflimmer kan ha fallit bort.

Hade upprepade EKG-undersökningar utförts kunde eventuellt fler personer med

förmaksflimmer kunnat identifieras och därmed även ökat deltagarantalet som undersöktes

(22)

22 ytterligare. För att besvara syftet har frågeformuläret SF-12 använts som mäter hälsorelaterad livskvalité. Det var ett bortfall på 48 personer som inte hade besvarat frågorna, om dessa hade svarat på frågorna hade deltagarantalet i studien varit större och resultatet kunnat se

annorlunda ut. Aliot et al. (2014) menar dock att det finns en nackdel när det gäller

användandet av både SF-12 hos personer med förmaksflimmer. Detta är att frågeformuläraren är inriktade på allmän hälsa och funktion och inte de symtom som är specifika för sjukdomen (ibid.). Detta kan ha påverkat hur personer med förmaksflimmer har svarat på frågorna, om det fanns ett frågeformulär som utformat för personer med förmaksflimmer hade det kunnat påverka resultatet. Frågan i frågeformuläret i samband med SNAC-undersökningen om personerna var omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer kan ha påverkat i vilken grupp de kategoriserades i, genom att personerna inte förstår innebörden av

förmaksflimmer och därmed inte tror att de har förmaksflimmer.

Reliabiliteten i denna studie styrks genom att data är insamlad av utbildad personal vilket innebär att insamling av data sker på samma sätt, vilket ger en hög reliabilitet i studien. SF-12 frågorna är validerade, standardiserade och ett välbeprövat instrument vilket ökar

reliabiliteten ytterligare (Eliasson, 2010), även EKG-undersökning är ett vedertaget och validerat undersökningssätt. Eliasson (2010) och Olsson och Sörensen (2011) förklarar att reliabiliteten innebär att studien är pålitlig, vilket innebär att undersökningen kan upprepas och ge samma resultat. Tillvägagångssättet i studien har beskrivits i metod delen, vilket innebär att studien kan upprepas och ge samma resultat, vilket ger studien en hög reliabilitet.

Studien har även en hög validitet eftersom studien uppfyller syftets mening. De variabler som användes i studien skildrade studiens syfte och insamlingsinstrument/frågor som användes vid datainsamlingen mätte det som ska mätas, vilket ger en hög validitet (Eliasson, 2010).

I denna studie valdes att använda Mann Whitney U-test på alla tabeller för att se om det fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Resultaten redovisades i tabellform och även om p-värdet inte visar någon signifikans har det skrivits ut för att visa alla värden, för att ge studien en ökad tillförlitlighet.

Resultatdiskussion

Syftet med den här studien var att jämföra hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer (60+) i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer. Medelåldern på grupperna var 81 år och n=14 var mellan 60-80 år och n=18 var 80 år och uppåt.

Könsfördelningen på grupperna var n=17 som var män och n=15 som var kvinnor. Det

(23)

23 framkom i studien att det var fler personer över 80 år som hade förmaksflimmer, och det finns flertal andra studier och rapporter som tyder på liknande resultat att förmaksflimmer ökar med åldern (Andersson et al. 2012; SBU, 2013; Norberg et al, 2013; O’Neal,

Almahmoud & Soliman, 2015). Förekomsten av förmaksflimmer var också högre bland män, vilket stödjs av andra studier som visar att förekomsten är högre hos män än kvinnor

(Heeringa et al, 2006; Kirchhof et al. 2016).

Fördelningen mellan deltagarna i grupperna var ojämn, med 75 % i gruppen omedvetna (n=24) och 25 % i gruppen medvetna (n=8), men analysen visar dock inte någon signifikant skillnad mellan grupperna. Procentuellt påvisar detta dock att det finns en grupp äldre personer som lever med förmaksflimmer utan att vara medvetna om det, något som även SBU (2013) beskriver i sin studie.

Resultatet visar att den omedvetna gruppen är större än den medvetna gruppen, vilket tyder på att om inte dessa äldre personer genomfört SNAC-studien finns en risk att de inte hade upptäckt sitt förmaksflimmer förrän i ett senare skede. Detta eventuellt i samband med att den äldre personen drabbats av en följdsjukdom, eventuellt stroke, då forskning visar att 20-30%

av alla som drabbas av stroke har förmaksflimmer sedan tidigare (Kirchhof et al. 2016).

I den omedvetna gruppen var det 62,5 % som hade hög fysisk hälsorelaterad livskvalité och 37,5 % som hade låg fysisk hälsorelaterad livskvalité. Det var 70,8 % som hade hög mental hälsorelaterad livskvalité och 29,2 % som hade låg. I den medvetna gruppen var det lika många 87,5 % som hade hög fysisk hälsorelaterad livskvalité och hög mental hälsorelaterad livskvalité, och det var 12,5 % som hade låg. I studiens resultat framkom det att det inte fanns någon statistisk signifikans mellan de som var omedvetna respektive medvetna om sitt

förmaksflimmer, relaterat till både fysisk och mental hälsorelaterad livskvalité. Inte heller de enskilda SF-12 frågorna visade någon statistisk signifikant skillnad mellan grupperna.

Däremot vet vi sedan tidigare att äldre personer som har förmaksflimmer skattar sin HRQoL, lägre än de äldre som inte har förmaksflimmer (Hagens et al. 2004; Lane & Lip, 2009, Andersson, Marcusson & Wressle, 2014; Karamichalakis et al, 2015). Detta är något som är av intresse för sjuksköterskans hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser i samband med den personcentrerade vården. I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska beskrivs tydligt att sjuksköterskan ska ha kompetens och även förbättra, bibehålla eller hjälpa till att återfå hälsa i samråd med individen utifrån dess specifika och unika situation (SSF, 2017). Eftersom förmaksflimmer kan ha en förödande effekt på den äldre befolkningen är det viktigt att förmaksflimret upptäcks, och att dessa personer får vård.

(24)

24 Om sjuksköterskan blir bättre på den personcentrerade vården kan detta vara nyckeln till att minska risken för bland annat stroke, och därmed öka den hälsorelaterade livskvalitén, vilket Hildebrandt (2012) och Elliot (2014) håller med om i sina studier.

I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (SSF, 2017) framkommer det att sjuksköterskans kompetens omfattar ett helhetsperspektiv kring personens situation; vilket omfattar fysiska, psykiska, sociala, andliga och kulturella faktorer. En annan viktig roll sjuksköterskan har är att möta personerna med förmaksflimmers behov av utbildning, sjuksköterskans kan ge god information och viktiga råd till personer med sjukdomen, vilket Hyltbäck, Jönsson & Jansson (2014) studie stödjer. För sjuksköterskan i det kliniska arbetet kan detta innebära att kunna identifiera äldre personer som är omedvetna om sitt

förmaksflimmer, samt att främja hälsa och förebygga ohälsa hos äldre personer med förmaksflimmer och därmed förbättra deras hälsorelaterade livskvalité.

Mer forskning behövs om personer som lever med förmaksflimmer, detta för att minska lidande och för att sjuksköterskan i det kliniska arbetet ska kunna främja hälsa och förebygga ohälsa i den personcentrerade vården.

Slutsats

Denna studie har jämfört hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer (60+) i Blekinge som är omedvetna respektive medvetna om sitt förmaksflimmer. Resultatet visade ingen statistisk signifikans i jämförelse av de två grupperna, relaterat till både fysisk och mental

hälsorelaterad livskvalité. Dock visade studien att många går omkring utan att vara medvetna om sitt förmaksflimmer, då den grupp som var omedveten om sitt förmaksflimmer var större än den som var medveten. Att leva med förmaksflimmer är relaterat till en lägre skattad hälsorelaterad livskvalité. Något som kan vara av ett stort intresse för sjuksköterskan i det kliniska arbetet för att identifiera dessa personer, främja hälsa och förebygga ohälsa i den personcentrerade vården

Självständighet

Arbetet har i sin helhet skrivits tillsammans. Bakgrunden delades upp och Karvan hade huvudansvar för förmaksflimmer, medan Sandra hade huvudansvar för hälsorelaterad livskvalité och äldre. Sandra har haft huvudansvar för SPSS och har gjort diagrammen och

(25)

25 tabellerna, dock i samråd med Karvan. Resten av arbetet har gåtts igenom och skrivits

tillsammans och har kontrollerats flertal gånger.

(26)

26

Referenser

Alfredsson, L. (2012). Matematik 5000. Kurs 2b grön, Lärobok. Stockholm: Natur & kultur.

Aliot, E., Botto, G. L., Crijns, H. J., & Kirchhof, P. (2014). Quality of life in patients with atrial fibrillation: how to assess it and how to improve it. EP Europace, 16(6), 787–796.

https://doi.org/10.1093/europace/eut369

Andersson, L. B., Marcusson, J., & Wressle, E. (2014). Health-related quality of life and activities of daily living in 85-year-olds in Sweden. Health & Social Care In The Community, 22(4), 368-374. doi:10.1111/hsc.12088

Andersson, P., Löndahl, M., Abdon, NJ., & Terent, A. (2012). The prevalence of atrial fibrillation in a geographically well-defined population in northern Sweden: implications for anticoagulation prophylaxis. Journal of Internal Medicine, 272(2), 170–176.

doi:10.1111/j.1365-2796.2012.02519.x

Billhult, A. (2017a) Bortfallsanalys och beskrivande statistik. M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – Från idé till examination inom omvårdnad (s. 265-273).

Lund: Studentlitteratur.

Billhult, A. (2017b) Analytisk statistik. M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – Från idé till examination inom omvårdnad (s. 275-283). Lund: Studentlitteratur.

Billhult, A. (2017c) Kvantitativ metod och stickprov. M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – Från idé till examination inom omvårdnad (s. 99-110). Lund:

Studentlitteratur.

Bohnen, M., Shea, J. B., Michaud, G. F., John, R., Stevenson, W. G., Epstein, L. M., & ...

Koplan, B. A. (2011). Quality of Life with Atrial Fibrillation: Do the Spouses Suffer as Much as the Patients?. Pacing & Clinical Electrophysiology, 34(7), 804-809. doi:10.1111/j.1540- 8159.2011.03111.x

Calvert, M., & Freemantle, N. (2003). RESEARCH NOTE Use of health-related quality of life in prescribing research. Part 1: why evaluate health-related quality of life?. Journal Of Clinical Pharmacy & Therapeutics, 28(6), 513-521

Cha, M., Park, H. E., Lee, M., Cho, Y., Choi, E., & Oh, S. (2014). Prevalence of and risk factors for silent ischemic stroke in patients with atrial fibrillation as determined by brain magnetic resonance imaging. American Journal Of Cardiology, 113(4), 655-661.

doi:10.1016/j.amjcard.2013.11.011

Das, A., Ahmed, A., Corrado, O., & West, R. (2009). Quality of life of elderly people on warfarin for atrial fibrillation. Age & Ageing, 38(6), 751-754. doi:ageing/afp158

(27)

27 Einberg, E.-L., Kadrija, I., Brunt, D., Nygren, J. M., & Svedberg, P. (2013). Psychometric evaluation of a Swedish version of Minneapolis-Manchester quality of life-youth form and adolescent form. Health and Quality of Life Outcomes, 11(1), 79.

https://doi.org/10.1186/1477-7525-11-79

Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Eliasson, A. (2010). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur

Elliott, K. (2014). The nurse’s role in the management and treatment of atrial fibrillation.

British Journal Of Cardiac Nursing, 9(12), 586-591.

Ernsth Bravell, M., Christiansen,, M., Blomqvist, K., & Edberg, A-K (2017). Åldrandets olika dimensioner. K. Blomqvist, A. Edberg, M. Ernsth Bravell & H. Wijk (Red.), Omvårdnad och äldre (s.107-155). Lund: Studentlitteratur.

Friberg, L., Engdahl, J., Frykman, V., Svennberg, E., Levin, L.-Å., & Rosenqvist, M. (2013).

Population screening of 75- and 76-year-old men and women for silent atrial fibrillation (STROKESTOP). EP Europace, 15(1), 135–140. https://doi.org/10.1093/europace/eus217 Frykman-Kull, V., Insulander, P. & Rosenqvist, M. (2015) Förmaksflimmer. P. Insulander &

M. Jensen Urstad (Red.), Arytmier: mekanismer, utredning och behandling (s. 93-119) Lund:

Studentlitteratur.

Greener, M. (2010). The nurse's role in the management of atrial fibrillation. Nurse Prescribing, 8(11), 532-537.

Hagens, V. E., Ranchor, A. V., Van Sonderen, E., Bosker, H. A., Kamp, O., Tijssen, J. G. P.,

… RACE Study Group. (2004). Effect of rate or rhythm control on quality of life in persistent atrial fibrillation. Results from the Rate Control Versus Electrical Cardioversion (RACE) Study. Journal of the American College of Cardiology, 43(2), 241–247.

Heeringa, J., van der Kuip, D. A. M., Hofman, A., Kors, J. A., van Herpen, G., Stricker, B. H.

C., … Witteman, J. C. M. (2006). Prevalence, incidence and lifetime risk of atrial fibrillation:

the Rotterdam study. European Heart Journal, 27(8), 949–953.

https://doi.org/10.1093/eurheartj/ehi825

Hildebrandt, P., Dos Santos, G., Rosanelli, C. S., Kolankiewicz, A. B., Loro, M. M., &

Cassel, F. (2012). THE NURSE IN IDENTIFYING PATIENTS WITH ATRIAL

FIBRILLATION. Journal Of Nursing UFPE / Revista De Enfermagem UFPE, 6(1), 223-233.

doi:10.5205/reuol.2052-14823-1-LE0601201232

(28)

28 Hyltbäck, I., Jönsson, H., & Jansson, I. (2014). Study on treatment of atrial fibrillation care at nurse based clinics in Sweden. Nordic Journal Of Nursing Research & Clinical Studies / Vård I Norden, 34(3), 14-17.

IBM Corp. (2016). IBM SPSS Statistics for Windows, Version 24.0. Armonk, NY: IBM Corp.

Janse, MJ. (1997) Why does atrial fibrillation occur? European Heart Journal 1997;18:1-53.

Karamichalakis, N., Letsas, K. P., Vlachos, K., Georgopoulos, S., Bakalakos, A., Efremidis, M., & Sideris, A. (2015). Managing atrial fibrillation in the very elderly patient: challenges and solutions. Vascular Health & Risk Management, 11555-562.

Kirchhof, P., Benussi, S., Kotecha, D., et al. (2016) ESC Guidelines for the management of atrial fibrillation developed in collaboration with EACTS. European Heart Journal

356:2893-962.

Lagergren, M., Fratiglioni, L., Hallberg, I. R., Berglund, J., Elmståhl, S., Hagberg, B., ... &

Wiberg, I. (2004). A longitudinal study integrating population, care and social services data.

The Swedish National study on Aging and Care (SNAC). Aging clinical and experimental research, 16(2), 158-168

Lane, D., & Lip, G. (2009). Quality of life in older people with atrial fibrillation. Journal Of Interventional Cardiac Electrophysiology, 25(1), 37-42. doi:10.1007/s10840-008-9318-y Lane, D. A., Aguinaga, L., m-Lundqvist, C. B., Boriani, G., Dan, G., Hills, M. T., & ... Conti, J. B. (2015). Cardiac tachyarrhythmias and patient values and preferences for their

management: the European Heart Rhythm Association (EHRA) consensus document

endorsed by the Heart Rhythm Society (HRS), Asia Pacific Heart Rhythm Society (APHRS), and Sociedad Latinoamericana de Estimulación Cardíaca y Electrofisiología (SOLEACE).

EP: Europace, 17(12), 1747-1769. doi:10.1093/europace/euv233

Lam, E. T. P., Lam, C. L. K., Fong, D. Y. T., & Huang, W. W. (2013). Is the SF-12 version 2 Health Survey a valid and equivalent substitute for the SF-36 version 2 Health Survey for the Chinese? Journal of Evaluation in Clinical Practice, 19(1), 200–208.

https://doi.org/10.1111/j.1365-2753.2011.01800.x

Lip, GYH. & Li Saw Hee, FL (2001) Paroxysmal atrial fibrillation. QJM 2001; 94 (12): 665- 678. doi: 10.1093/qjmed/94.12.665

Martinez-Martin, P. (2017). What is quality of life and how do we measure it? Relevance to Parkinson's disease and movement disorders. Movement Disorders, 32(3), 382-392.

doi:10.1002/mds.26885

(29)

29 McCormack, B., & McCance, T. V. (2006). Development of a framework for person-centred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472–479. https://doi.org/10.1111/j.1365- 2648.2006.04042.x

Melville, M. R., Lari, M. A., Brown, N., Young, T., & Gray, D. (2003). Quality of life assessment using the short form 12 questionnaire is as reliable and sensitive as the short form 36 in distinguishing symptom severity in myocardial infarction survivors. Heart, 89(12), 1445–1446

Müller-Nordhorn, J., Roll, S., & Willich, S. N. (2004). Comparison of the short form (SF)-12 health status instrument with the SF-36 in patients with coronary heart disease. Heart, 90(5), 523–527. https://doi.org/10.1136/hrt.2003.013995

Nachar, N. (2008) The Mann-Whitney U: A Test for Assessing Whether Two Independent Samples Come from the Same Distribution, Tutorials in Quantitative Methods for

Psychology, 4(1), 13-20. doi: 10.20982/tqmp.04.1.p013

Norberg, J., Bäckström, S., Jansson, J.-H., & Johansson, L. (2013). Estimating the prevalence of atrial fibrillation in a general population using validated electronic health data. Clinical Epidemiology, 5, 475–481. https://doi.org/10.2147/CLEP.S53420

Nygren, B. & Lundman, B. (2014). Åldrandet och att vara gammal. F. Friberg & J. Öhlen (Red.), Omvårdnadens grunder – Perspektiv och förhållningssätt (s. 154-177). Lund:

Studentlitteratur.

O'Neal, W. T., Almahmoud, M. F., & Soliman, E. Z. (2015). Resting Heart Rate and Incident Atrial Fibrillation in the Elderly. Pacing & Clinical Electrophysiology, 38(5), 591-597.

doi:10.1111/pace.12591

Page, RL., Tilsch, TW., Connolly, SJ., Schnell, DJ., Marcello, SR., Wilkinson, WE., &

Pritchett, ELC. (2003) Asymptomatic or “Silent” Atrial Fibrillation Frequency in Untreated Patients and Patients Receiving Azimilide. Circulation. 2003;107:1141-1145

Patel, A. A., Lennert, B., Macomson, B., Nelson, W. W., Owens, G. M., Mody, S. H., &

schein, J. (2012). Anticoagulant Use for Prevention of Stroke in a Commercial Population with Atrial Fibrillation. American Health & Drug Benefits, 5(5), 291-297.

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Resebo, J. (2009). ”Hur har dom det och hur tar dom det? En bild av de äldre (>60år) i Karlskrona kommun. (SNAC-B, 2009:2) Från

http://www.bth.se/hal/snac.nsf/bilagor/En_bild_av_de_aldre_2009_2_pdf/$file/En_bild_av_d e_aldre_2009_2.pdf

(30)

30 Santamäki Fischer, R., & Dahlqvist, V (2014). Tröst och trygghet. F. Friberg & J. Öhlen (Red.), Omvårdnadens grunder – Perspektiv och förhållningssätt (s. 298-321). Lund:

Studentlitteratur.

Socialstyrelsen (2017). Statistik databas. Hämtad 10 maj, 2017, från Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] (2013). Förmaksflimmer - Förekomst och risk för stroke. Hämtad 10 maj, 2017, från SBU,

http://www.sbu.se/contentassets/0a28a5ac104d4f329ad8f839d19ca6f9/formaksflimmer_forek omst_risk_for_stroke.pdf

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] (2012) Viktigt men svårt att mäta livskvalité. Hämtad 10 maj, 2017, från SBU,

http://www.sbu.se/sv/publikationer/vetenskap--praxis/vetenskap-och-praxis/viktigt-men- svart-mata-livskvalitet/

Strömberg, A. (2014). Cirkulation. A. Edberg & H. Wijk (Red.). Omvårdnadens grunder.

Hälsa och ohälsa. (s. 203-233). Lund: Studentlitteratur.

Svensk sjuksköterskeförening [SSF] (2017). Personcentrerad vård. Hämtad 29 december 2017, från Svensk Sjuksköterskeförening, https://www.swenurse.se/personcentrerad-vard Theofilou, P. (2013). Quality of life: Definition and measurement. Europe's Journal of Psychology, Vol. 9(1), 150–162, doi:10.5964/ejop.v9i1.337

Utah Department of Health (2001) Interpreting the SF-12. Hämtad 24 oktober, 2017 från Utah Department of Health,

http://health.utah.gov/opha/publications/2001hss/sf12/SF12_Interpreting.pdf

Ware, JE., Kosinski, M., & Keller, SD. (1996). A 12-Item short-form health survey:

Construction of scales and preliminary tests of reliability and validity. Medical Care. 1996;

34(3): 220-233.

Webster, K. E., & Feller, J. A. (2016). Comparison of the short form-12 (SF-12) health status questionnaire with the SF-36 in patients with knee osteoarthritis who have replacement surgery. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, 24(8), 2620–2626.

https://doi.org/10.1007/s00167-015-3904-1

World Health Organization [WHO] (2017a). Ageing. Hämtad 10 maj, 2017, från WHO, http://www.who.int/topics/ageing/en/

(31)

31 World Health Organization [WHO] (2017b). Quality of Life. Hämtad 10 maj, 2017, från WHO, http://www.who.int/healthinfo/survey/whoqol-qualityoflife/en/

World Medical Association [WMA] (2013). WMA Declaration of Helsinki - Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. Hämtad 24 maj, 2017, från WMA, https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles- for-medical-research-involving-human-subjects/