EXAMENSARBETE
Utrymningsförsök från en skola med döva
och hörselskadade barn och ungdomar
En fallstudie
Anna Östlund
2015
Brandingenjörsexamen
Brandingenjör
Luleå tekniska universitet
Utrymningsförsök från en skola med
döva och hörselskadade barn och
ungdomar
– En fallstudie
Anna Östlund
Brandingenjör
Institutionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser Luleå tekniska universitet
i
Titel: Utrymningsförsök från en skola med döva och hörselskadade barn och ungdomar
Title: Evacuation experiment from a school with children and youths with hearing impairments or deafness
Författare: Anna Östlund
Handledare: Mats Danielsson, Luleå tekniska universitet
Brandingenjörsprogrammet, 2015
Nyckelord: Hörselskada, brandskydd, utrymning, utrymningsbeteenden Keywords: Hearing loss, fire protection, evacuation, evacuation behavior
ii
Förord
Denna rapport är resultatet av det examensarbete som utfördes som den avslutande delen i min brandingenjörsutbildning vid Luleå tekniska universitet. Arbetet har utförts under hösten 2014 och omfattar 15 högskolepoäng.
Inför hösten 2011 hade jag blivit antagen till både brandingenjörsprogrammet och teckenspråkstolkutbildning, då valet föll på den först nämnda känns det otroligt roligt att jag ändå har kunnat kombinera dessa två ämnen i mitt arbete.
Jag vill tacka min handledare Mats Danielsson på Luleå tekniska universitet för det arbete som du lagt ner på att ge återkoppling på de tankar och funderingar som framkommit under arbetets gång. Till Sara Kaj och Sandra Hedqvist vill jag rikta ett tack för det arbete som ni lagt ner i samband med opponeringen.
Jag vill också rikta ett stort tack till rektorn på den av Specialpedagogiska skolmyndighetens skola som utrymningsförsöket ägde rum på, för att jag fick genomföra försöket hos er. Utan det medgivandet, det arbete och den hjälp som du lagt ner hade jag inte kunnat genomföra mitt arbete.
Luleå, januari 2015 Anna Östlund
iv
Sammanfattning
För funktionsnedsatta personer kan känslan av att ha tillgång till en säker utrymning vara svårare att uppnå då brandskyddet inte alltid tar hänsyn till målgruppens särskilda behov vid projektering av brandskyddet. Brandskyddet blir således inte ett tillfredsställande skydd för alla. Döva och hörselskadade personer är en målgrupp med särskilda behov i och med att de ofta har svårigheter med att uppfatta och inhämta information från akustiska utrymningslarm. Specialskolor för barn och ungdomar med nedsatt hörsel torde således vara väl anpassade efter målgruppen.
Syftet med arbetet är att värdera hur väl anpassat brandskyddet är till döva och hörselskadade på en av Sveriges specialskolor. Syftet är också att undersöka huruvida brandskyddet kan anses vara skäligt eller inte och om det finns några beteendeskillnader i samband med utrymning mellan barn som är hörselskadade och inte.
Ett utrymningsförsök har genomförts på en av Sveriges specialskolor för att kunna värdera brandskyddets anpassning och hur eleverna beter sig i samband med utrymningen på den studerade skolan. Utrymningsproblematiken studerades genom observationer, enkäter och en checklista för brandskyddet. Enkäterna besvarades också av elever på en referensskola.
Resultatet visade på att brandskyddet på specialskolan är väl anpassat till sin verksamhet och målgrupp. Det främst genom att skolan var försedd med både akustiska och optiska utrymningslarm. Skolan undersöker dessutom möjligheten att förbättra brandskyddet med hjälp av vibrerande larmanordningar. Eleverna reagerade snabbt på utrymningslarmen och både observationerna och enkätsvaren visade på att de var väl medvetna om vad de förväntades göra när utrymningslarmet aktiverades. Majoriteten av eleverna kunde på ett säkert och bra sätt utrymma byggnaden på egen hand.
Utifrån enkätsvaren kunde inga direkta skillnader i beteendemönster ses mellan eleverna på specialskolan och de elever som gick på referensskolan. Tiden det tog för eleverna från de två skolorna att utrymma var densamma. De uteblivna skillnaderna, både med hänsyn till beteende och tiden det tog att utrymma, gäller under förutsättningen att larmdonen är anpassade till döva och hörselskadade personer.
Elevernas möjligheter till en säker utrymning från specialskolan är goda i och med att den studerade skolan är utrustad med anpassade larmdon, att de övar regelbundet och att brandskyddet kan anses vara skäligt för sin verksamhet. De regelbundna övningarna har medfört att eleverna har en bra kännedom om vad de förväntas göra vid larmets aktivering och kan därför utrymma snabbt och säkert.
Enkätsvaren visade inte på några skillnader i beteenden i samband med utrymning mellan de barn och ungdomar som är hörselskadade och de som är fullt hörande. Det gäller under förutsättningen att de elever som är i behov av anpassa larmdon också får utrymma med det. Eleverna i de två skolorna har lärt sig utrymma med hjälp av olika typer av larmdon. Försöket visade på att om eleverna får utrymma med de larmdon som de är vana vid skiljer sig inte beteendena eftersom de har lärt sig hur de ska förhålla sig till respektive larmdon.
vi
Abstract
The feeling of access to a safe evacuation can for persons with disabilities be harder to achieve due to the fact that the fire protection does not always take in to consideration the special needs of the target group when projected. The protection will therefore not be satisfying for everybody. People that are deaf or suffers a hearing loss is a target group with special needs because of the problems with perceiving information from acoustic fire alarms. The fire alarms in special schools for children with reduced hearing should therefore be well adapted to the children.
The purpose of the project is to evaluate the fire protection on one of Sweden´s special schools for children with hearing losses. The project is also aiming to investigate if the protection can be considered reasonable and if there are any differences in behavior between children with hearing losses and without during evacuation situations.
In one of Sweden´s special schools an evacuation attempt was made to evaluate the fire protection with consideration to how well the fire protection was adapted. The evacuation attempt was also set up to see how the children behave when they evacuate. The problems surrounding the evacuation were studied through observations, surveys and a checklist for the fire protection. The surveys were also answered by children from a reference school.
The results showed that the special school has a well adapted fire protection considering its activity and target group. The well adapted fire protection is due to the alarms that are both acoustic and optical. They also investigate whether to use vibrating alarms. The reaction time on the fire alarms was short for the students. Both the observations and the answers from the surveys show that the students were well aware over what they should do when the fire alarm went off. Almost every student was able to evacuate in a safe way on their own.
The survey answers didn´t shown any differences in behavior between the students in the special school and the students from the reference school. The time it took for the students from the two schools to evacuate was the same. The lack of differences, both with respect to behavior and the time it took for the children to evacuate, is valid only when the fire alarms are adapted to people with hearing loss or deafness.
The students´ ability to evacuate in a safe way from the school was considered to be good. This is because of the adapted fire alarms, regular practices and the reasonable good fire protection. Through regular practices the students has achieved a good knowledge of what others expect from them when the fire alarm goes off. Because of that, the students can evacuate in a safe and fast way. The answers from the survey show that when the fire alarms are well adapted to persons with hearing losses or deaf people, there are no differences between children with a hearing loss and children without when it comes to how they behave in an evacuation situation. The students in the two schools evacuate with the aid of different fire alarms and they have learned to evacuate with them. When the students are allowed to evacuate with the fire alarm that they are used to there were no differences in evacuation behavior since they have learned to relate to their respective alarm.
vii
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.1.1 Den studerade skolan ... 2
1.2 Syfte ... 2 1.2.1 Frågeställningar ... 3 1.3 Avgränsningar ... 3 2 Teoretisk referensram ... 4 2.1 Hörselnedsättning ... 4 2.2 Brandskydd för hörselskadade ... 5 2.3 Juridiskt ramverk ... 6
2.3.1 Plan- och bygglagen ... 6
2.3.2 Boverkets byggregler ... 7
2.3.3 FN:s konventioner ... 8
2.3.4 Lagen om skydd mot olyckor ... 9
2.4 Människors beteende vid utrymning ... 9
2.4.1 Barn och ungdomar ... 11
3 Metod ... 13 3.1 Försökspersoner ... 13 3.2 Material ... 13 3.3 Procedur ... 13 3.3.1 Observatörer ... 13 3.3.2 Inför försöket ... 13 3.3.3 Försökets genomförande ... 14 3.3.4 Efter försöket ... 14 3.3.5 Enkäter ... 14 3.4 Datainsamling ... 14 4 Resultat ... 15 4.1 Brandskydd ... 15
4.2 Observationer vid försöket ... 17
4.2.1 Varseblivningstid ... 17
4.2.2 Förberedelsetid ... 17
viii 4.2.4 Övriga observationer ... 18 4.3 Enkätsvar ... 19 4.3.1 Skillnader i enkätsvar ... 23 5 Diskussion ... 24 5.1 Brandskydd ... 24 5.2 Varseblivningstid ... 25 5.3 Förberedelsetid ... 25 5.4 Förflyttningstid ... 26 5.5 Enkätsvar ... 27 5.6 Metoddiskussion ... 28 6 Slutsatser ... 30
6.1 Förslag på fortsatta studier ... 31
7 Referenser ... 32 8 Bilagor ... I
1
1 Inledning
Alla vill kunna känna sig säkra på att de kan utrymma på ett säkert och tillfredställande sätt ur en byggnad om en nödsituation som till exempel en brand uppstår. För funktionsnedsatta personer kan känslan av att ha tillgång till en säker utrymning vara svårare att uppnå då brandskyddet inte alltid tar hänsyn till målgruppen som vistas i lokalen. Ofta tas inte de olika målgruppernas särskilda behov i betraktande vid projekteringen av brandskyddet om inte särskilda förutsättningar för det råder. Brandskyddet blir således inte ett tillfredsställande skydd för alla. Sådana särskilda förutsättningar kan vara speciellt avsedda lokaler för just den målgruppen.
Beteenden hos de utrymmande personerna är avgörande för hur snabbt en utrymning kan ske. Vid en utrymning kan beteenden variera, men en majoritet av de personer som blir utsatta för en brandsituation agerar rationellt. Detta med tanke på den lilla och tvetydiga information som ges i inledningsskedet, personernas begränsade kunskap om bränder och den tid som de har på sig att fatta beslut och agera (Proulx, 2001). Försvåras inhämtningen av information kan beteenden förändras och utrymningen fördröjas.
Döva och hörselskadade personer är en grupp med särskilda behov i och med att de ofta har svårigheter med att uppfatta och inhämta information från akustiska utrymningslarm. Avsaknaden av anpassade larm har i några fall lett till att döva personer har omkommit då de inte uppfattat nödsituationen (Burkart, Carpenter, Keenan & Nogarotto, 2005). Därmed är det viktigt att brandskyddet anpassas för att konsekvenserna av en nödsituation ska minimeras. Specialskolor för barn och ungdomar med nedsatt hörsel bör således vara väl anpassade efter målgruppen. Med ett anpassat brandskydd bör inte beteendet hos de utrymmande i målgruppen skilja sig från beteendet hos personer utan funktionsnedsättning. Rapporten kommer belysa hur väl fungerande och lämpliga lösningarna är på en svensk specialskola samt huruvida beteendet hos eleverna skiljer sig från andra elever i samma ålder.
1.1 Bakgrund
År 1981 erkände den svenska regeringen teckenspråket som ett fullvärdigt språk och som döva personers "modersmål". Det svenska språket och teckenspråket är helt skilda från varandra, bland annat genom att teckenspråket har en egen grammatik och uppbyggnad. Regeringsbeslutet ledde till att döva fick rätt till tvåspråkighet och specialskolan och riksgymnasiet blev tvåspråkiga skolor med undervisning på teckenspråk och skriven svenska (Hörselboken, 2012). År 2009 stärktes det svenska teckenspråkets ställning då det jämställdes med minoritetsspråken i Språklagen (Specialpedagogiska skolmyndigheten [spsm], i.d. a). På specialskolorna värderas inte något språk framför något annat, svenskt teckenspråk och svenska är likvärdigt (spsm, i.d. b).
Idag finns det omkring 1,4 miljoner svenskar med någon typ av hörselskada och av dessa är minst 10 000 barn och ungdomar (Hörselskadades Riksförbund [HRF], 2014). Många av de barnen och ungdomarna genomför sin skolgång på någon av landets specialskolor för att kunna få sitt behov av hjälp tillgodosett. Totalt finns åtta specialskolor i Sverige(spsm, 2014a) varav fem finns tillgängliga för barn och ungdomar som har ett behov av teckenspråk (spsm i.d. c). De fem skolorna finns i Lund, Härnösand, Stockholm, Vänersborg och Örebro (spsm i.d. d). Andra funktionsnedsättningar än hörselskador kan även inrymmas i deras verksamhet. Skolorna finns nämligen till för de elever som
2
behöver ett alternativ till den vanliga grundskolan (spsm, 2014a). Skolans pedagogiska verksamhet är således anpassat efter flera funktionsnedsättningar, men framförallt hörselnedsättningar och döva. Specialskolorna drivs av Specialpedagogiska skolmyndigheten på uppdrag av regeringen. Skolornas målsättning är att alla barn, ungdomar och vuxna med någon typ av funktionsnedsättning ska nå målen för sin utbildning (spsm, 2014b). Grundskolans skolgång omfattar tio år och åldrarna på eleverna är därmed väldigt varierande (spsm, 2014a). Kursplanerna som specialskolan använder sig av är till stor del desamma som i grundskolan (spsm, i.d. b). Upptagningsområdena för skolorna kan vara väldigt stora, vilket innebär att flertalet barn från en tidig ålder befinner sig långt hemifrån större delen av veckan, vilket gör det särskilt viktigt att de känner sig trygga i skolans värld. Ett väl fungerande utrymningslarm kan vara en del av den tryggheten.
Utrymning måste kunna ske ur skolornas lokaler likt vilken annan skola som helst. Den unika uppsättningen av människor som inryms inom verksamheten kräver därmed att brandskyddet måste anpassas för att kunna anses vara skäligt.
1.1.1 Den studerade skolan
Skolan som rapporten redogör för är en av Sveriges specialskolor för döva och hörselskadade barn. I verksamheten inryms en förskoleklass och årskurs 1-10, allt i en sammanhållen skola. I skolans lokaler inryms också en annan skola för elever i förskoleklass och årskurs 1-9, eleverna i den skolan har inga hörselnedsättningar. En del av dem eleverna kommer att utgöra referensgrupp för det här arbetet. De två skolornas verksamheter har inget med varandra att göra utan befinner sig bara i samma byggnad. Specialskolan har drivits sedan länge och dess nuvarande lokaler har genomgått flera om- och nybyggnationer sedan starten. I arbetet kommer specialskolan att benämnas som både specialskolan och den studerade skolan, den andra skolan som inryms i samma byggnad kommer att benämnas som referensskolan.
Den studerade skolan består av två byggnader, en huvudbyggnad om fyra våningar där det förutom klassrum, lärarrum och toaletter finns matsal, skolledningen, skolsköterska och bibliotek. Klassrummen återfinns inte på den översta våningen. Den andra byggnaden är tre våningar hög och i den återfinns klassrum, idrottshall, träslöjdssal, dramasal och NO-salar. I byggnaderna inryms som tidigare nämnts två olika skolor, den studerade och ytterligare en skola. De två skolorna bedriver skilda verksamheter och återfinns i olika delar av byggnaderna. Matsal, bibliotek, idrottshall och vissa andra ämnesspecifika lärosalar delas mellan skolorna. De båda skolornas skolledningar återfinns dock i samma korridor då det är de utrymmena som är anpassade till sådan verksamhet. Studien har inte tagit hänsyn till brandskyddet för den andra skolan. De båda byggnaderna var enkelt uppbyggda hus med trapphus som genomlöpte hela byggnaden och korridorerna var lätt överblickbara vilket inte ingav något intryck av komplexa byggnader.
1.2 Syfte
Syftet med arbetet är att värdera hur väl anpassat brandskyddet är till hörselskadade och döva på en av landets specialskolor. Datainsamlingar ska genomföras för att se hur skäligt brandskyddet är för den särskilda verksamhet som bedrivs där. Datainsamlingarna genomförs även för att se huruvida det har tagits hänsyn till de olika målgrupperna som vistas i lokalerna och om alla kan utrymma på egen hand. Ett delmål med arbetet är att studera hur de döva och hörselskadade beter sig vid en utrymning som är anpassad till deras behov och se hur beteendet skiljer sig från andra barn och ungdomar i utrymningssituationer.
3
1.2.1 Frågeställningar
Följande frågor syftar arbetet till att besvara:
Är brandskyddet i specialskolan anpassat till att det vistas döva och hörselskadade i lokalerna?
Kan brandskyddet anses vara skäligt för den verksamhet som bedrivs i specialskolans lokaler utifrån de lagar och förordningar som finns?
Kan alla personer som vistas i specialskolans lokaler utrymma på egen hand?
Upplever eleverna på specialskolan att de kan utrymma på ett säkert sätt? Vet de vad de ska göra?
Skiljer sig beteendet vid utrymning hos barn med en hörselskada från specialskolan från barn som inte har en hörselskada på referensskolan?
1.3 Avgränsningar
Arbetet begränsas till endast en av landets specialskolor. Eleverna på skolan är i fokus, huruvida personal kan utrymma studeras inte. Eleverna i förskoleklassen exkluderas från försöket då de inte tillhör grundskolan. Brandskyddet kommer bara studeras utifrån utrymningsmöjligheterna, utformat utifrån förenklad dimensionering. Att arbetet bara behandlar en av landets specialskolor beror på att studier från fler skolor inte ryms inom arbetes omfattning.
De lagkrav som bli aktuella är enbart de nu aktuella (2014) svenska oberoende av om byggnaden projekterades med hänsyn till tidigare gällande regler. Utrymningsförsöket kommer endast att ske med det befintliga larmet på skolan, inga andra larmtyper kommer att testas. Närmare studier av hur utrymningssituationen är anpassad till elever med andra funktionsnedsättningar kommer inte att betraktas då majoriteten av eleverna endast har någon typ av hörselnedsättning.
Eleverna på den andra skolan kommer endast tjäna som referensgrupp genom att besvara en enkät och observeras utifrån den tid de tar för dem att utrymma. Inga observationer av hur de beter sig i samband med utrymningen kommer att ske. Referensskolans beteenden kommer alltså endast att studeras utifrån enkätsvaren och hur de förhåller sig till de svar som tillhandahålls från eleverna i den studerade skolan. Försöksresultatet som erhålls gäller endast för de förutsättningar som rådde vid försökets genomförande och kan inte ses som något som alltid gäller för utrymning av barn med hörselskador.
4
2 Teoretisk referensram
Enligt socialstyrelsen (i.d.) definieras en funktionsnedsättning enligt:
"nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga "
Vidareframgår att:
"En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur."
2.1 Hörselnedsättning
Omkring 1,4 miljoner svenskar är idag hörselskadade. Hörselskadornas omfattning varierar, från lätt hörselnedsättning till total dövhet (HRF, 2014). Därmed är det vanligt att dela in hörselskadan i hur allvarlig den är, lätt, måttlig eller grav. Oavsett vilken grad av hörselnedsättning det rör sig om innebär det att ljud blir svårare eller omöjliga att uppfatta. En hörselskada kan bero på flera saker som arvsanlag, miljöfaktorer, ålder eller sjukdom (Hörsellinjen, 2014a). Personer med en hörselnedsättning kan även ha andra hörselskador som tinnitus, ljudöverkänslighet, och Menières sjukdom (HRF, 2014).
Då en hörselskada kan försämras över tid kan personer bli döva med stigande ålder. Antalet svenskar som är döva sedan barndomsåren är idag omkring 8 000-10 000, men det finns omkring 30 000 personer som använder sig av teckenspråk. Utöver de teckenspråksanvändarna finns det anhöriga och arbetskamrater som också använder teckenspråk i varierande omfattning (Sveriges dövas riksförbund [SDR], 2014a). De döva som använder sig av teckenspråk föds döva eller blir det tidigt i livet och svenska blir därmed inte deras första språk utan teckenspråket. Döva ser sig inte som några med funktionsnedsättning utan som en språklig minoritetsgrupp där hinder i kommunikationen uppstår med det hörande samhället som inte använder sig av deras språk, teckenspråket (SDR, 2014b).
I miljöer som har dålig akustik eller som är bullriga kan personer med en hörselnedsättning ha svårigheter att uppfatta eller urskilja ljud. Vanligt förekommande hos personer med hörselnedsättning är att de störs mer än andra av oundvikliga bakgrundsljud som till exempel stolskrap. En hörapparat medför inte att problemet med bakgrundsljud blir mindre. Bakgrundsljuden kan förstärkas och problemet med att urskilja ljud kan bli större. Högtalarljud kan vara extra svåra att uppfatta (Svensson, 2012), således kan utrymningslarm vara svåra att uppfatta.
De personer som lider av en hörselskada har alla olika behov av hjälpmedel utifrån när de fick hörselskadan och vilken miljö de befinner sig i. Hjälpbehovet kan handla om ljudmiljön, hörapparater, hörhjälpmedel, teleslinga, tolkning, tolkning i teckenspråk med mera (Hörsellinjen, 2014b). För de flesta personer som lever med en hörselskada är det en dold funktionsnedsättning, hörapparaten döljs ofta bakom håret och för döva finns ingen synlig funktionsnedsättning (Kecklund, Andrée, Bengtsson, Willander & Siré, 2010). En hörselnedsättning är i sig ingen psykisk funktionsnedsättning utan en fysisk, som oftast uppträder som en social funktionsnedsättning i den meningen att personer med en hörselnedsättning ofta har svårt att inkluderas i sociala sammanhang.
5
2.2 Brandskydd för hörselskadade
Ett brandskydd kan designas utifrån två olika metoder för personer med någon funktionsnedsättning;- mikro eller makrometoden. Mikrometoden fokuserar på att hitta lösningar som är specifika för de funktionsnedsatta. Lösningarna kommer troligtvis vara annorlunda jämfört med de utrymningsprocedurer som används för personer som inte har någon funktionsnedsättning. Makrometoden däremot riktar in sig på att hitta utrymningsprocedurer som kan användas på samma sätt av alla personer. Personer som befinner sig i en brandsituation antas enligt experter ha en nedsatt förmåga i någon grad, till exempel på grund av rök. Nästan alla har någon gång i livet en mild eller tillfällig funktionsnedsättning, som astma eller skador som kan påverka deras möjlighet att utrymma (Proulx, 2002).
En hörselnedsättning innebär svårigheter i att uppfatta vissa delar av ljudspektrumet. Som exempel hör inte många äldre personer ljud som ligger över 2000 Hz men hör mycket väl ljud som ligger under 500 Hz, det vill säga normalt tal. Ett utrymningslarm eller brandlarm ligger ofta på en hög frekvens, i och med det kan de hörselskadade personerna ha svårigheter med att uppfatta larmet (Proulx, 2002).
Ett sätt att åtgärda problemet med att hörselskadade personer inte uppfattar utrymningslarmet kan vara att installera blinkande lampor som larmdon, ett så kallat optiskt larm. De blinkande lamporna kan bestå av blixtljus eller ett fast lysande ljus (till exempel glödande). Vid installation av sådana typer av larm är det viktigt att tänka på hur många larmdon som krävs och var de ska vara placerade. Larmdonen måste vara väl synliga och kostnaden för installationen och underhållet måste också beaktas (Proulx, 2002).
En annan metod för att få hörselskadade personer att uppfatta larmet kan vara att använda sig av lågfrekventa ljud då dessa kan vara lättare att uppfatta (Kecklund et al., 2010). Ytterligare en metod som kan användas är olika vibrerande anordningar. Det kan vara mindre tekniska enheter som är sammankopplade med larmet och som vibrerar vid dess aktivering, eventuellt finns det en liten textruta som korta meddelanden kan läsas på (Proulx, 2002). Exempel på sådan anordning kan vara en sökare.
I studier genomförda i Australien har det visat sig att de flesta intervjuade personerna föredrar optiska larm i byggnader där hörselskadade och döva vistas på dagtid medan vibrerande anordningar är mer användbara i hotell och andra övernattningsanläggningar (Burkart et al., 2005).
Om optiska larm används i en byggnad rekommenderas det att de placeras nära utrymningsskyltarna så att de hörselskadade och döva får information om att lämna byggnaden, länka de optiska lamporna till rummets generella belysning och använda sig av färgade lampor då sådana är mer märkbara (Burkart et al., 2005). Optiska larm kan även komplettera det akustiska larmet om ett sådant finns, hörande personer kan även de ha stor nytta av ett optiskt larm i ett läge där bakgrundsljuden är väldigt höga (Proulx, 2002). Utrymningslarmet blir även svårare att ignorera då de kompletteras med blixtljus. Placeras de optiska larmen dessutom i närheten av utrymningsvägarna får de förhoppningsvis en uppmärksamhet som annars skulle ha uteblivit. Den ökade uppmärksamheten kan leda till att utgångarna används mer än vad annars är fallet (Bayer & Rejnö, 1999).
6
Det gäller dock att hörselskadade personer är medvetna om vad en blinkande lampa betyder och när säkerhetsinformation vid en utrymning ska tillhandhållas är det viktigt att det finns en metod för kommunikationen till de hörselskadade (Proulx, 2002). Genom att använda sig av olika färger på lamporna i det optiska larmet kan de uppfattas bättre och de olika färgerna kan ge information om olika nödsituationer (Burkart et al., 2005). På samma sätt är det viktigt att hörselskadade och döva personer vet vad de förväntas göra om en sökare aktiveras på grund av en nödsituation.
2.3 Juridiskt ramverk
Det svenska samhället ställer krav på det byggnadstekniska brandskyddet i flera lagar och förordningar. I figur 1 visas den hierarkiska uppbyggnaden av det nationella byggregelsystemet för brandskydd. Handböckerna som visas är inte juridiskt bindande men kan vara till stöd vid projekteringen av brandskyddet (Bengtsson & Johansson, 2012).
Figur 1. Hierarkisk uppbyggnad av det svenska byggregelsystemet
i samband med dimensionering av brandskydd (Bengtsson & Johansson, 2012).
2.3.1 Plan- och bygglagen
Övergripande bestämmelser för all byggnation anges i plan- och bygglagen (SFS 2010:900), PBL, och plan- och byggförordningen (SFS 2011:338), PBF. Det som anges i plan- och bygglagen samt i plan- och byggförordningen gäller för nybyggnad, ändring och underhåll av byggnadsverk (Svensson, 2012). De delar som berör tillgängligheten för hörselskadade presenteras nedan.
I Plan- och Bygglagen (SFS 2010:900) kapitel 8 1 § går det att läsa "En byggnad ska vara tillgänglig
och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga". Vidare står det i även i
7
2. säkerhet i händelse av brand [...] 8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga".
De delar i plan- och byggförordningen (SFS 2011:338) som berör tillgängligheten för hörselskadade presenteras nedan.
I plan- och byggförordningen (SFS 2011:338) kapitel 3 8 § går det att läsa "för att uppfylla det krav på
säkerhet i händelse av brand som anges i 8 kap. 4 § första stycket 2 plan- och bygglagen (2010:900) ska ett byggnadsverk vara projekterat och utfört på ett sätt som innebär att personer som befinner sig i byggnadsverket vid brand kan lämna det eller räddas på annat sätt".
2.3.2 Boverkets byggregler
Boverkets byggregler, BBR, anger tillämpningsföreskrifter för att förtydliga kraven på en byggnad. Boverkets byggregler behandlar i princip alla tekniska delar för hur byggnader ska utformas bortsett från de delar som berör en byggnads bärande konstruktioner. Kraven som anges i BBR kan endast gälla de fysiska delarna av en byggnad, men de delar av brandskyddet som kräver insatser av en människa regleras inte. Genom att följa BBR anser Boverket att brandskyddet ska vara skäligt sett med samhällets ögon (Bengtsson & Johansson, 2012). De tillämpningsföreskrifter som BBR anger är miniminivån, det vill säga ett högre skydd får användas om så önskas. Boverkets byggregler gäller för nybyggnad samt ombyggnad. Det här arbetet utgår från BBR 21 som trädde i kraft 1 juli 2014. Kapitel 5 i BBR avser de föreskrifter som gäller brand och brandskydd. De delar av BBR kapitel 5 som är aktuella för arbetet presenteras nedan.
Boverkets byggregler ställer olika krav på olika lokaler utifrån vilken verksamhet som ska bedrivas där. Vid indelning av verksamhetsklasser tas hänsyn bland annat till hur väl personerna har kännedom om bygganden och om de till största del kan utrymma på egen hand. Enligt kapitel 5:212 (BFS 2011:26) avser verksamhetsklass 2 samlingslokaler och andra lokaler där personerna kan förväntas vara vakna, har förutsättningar att sätta sig själva i säkerhet och sakna lokalkännedom. De olika lokalerna delas in i olika underklasser utifrån antal personer som får vistas där. Verksamhetsklass 2A avser en lokal för högst 150 personer. Skolor klassas ofta som verksamhetsklass 2A.
Särskilda krav som gäller för verksamhetsklass 2A enligt kapitel 5:351 (BFS 2011:26) är att "Lokaler
som tillhör verksamhetsklass 2A ska förses med vägledande markeringar. Mindre lokaler som är lätt överblickbara får utformas utan krav på vägledande markering. " .
Enligt kapitel 5:2512 (BFS 2011:26) gäller det för utrymningslarm att
"Utrymningslarm ska installeras när detta är en förutsättning för brandskyddets utformning. Utrymningslarmet ska utformas efter behovet av information så att personer som vistas i byggnaden kan nås av information om lämpliga åtgärder vid utrymning. [...] Anläggningens funktion ska kunna upprätthållas vid strömavbrott samt
ha ett skydd mot strömavbrott på grund av brand." .
När det avser utrymning gäller det enligt kapitel 5:31 (BFS 2011:26) att "Byggnader ska utformas så
att det ges möjlighet till tillfredställande utrymning vid brand. [...]".
Vidare för tillgången till utrymningsvägar anger kapitel 5:321 (BFS 2011:26) att "Om inget annat
anges i avsnitt 5.322 ska utrymmen där personer vistas mer än tillfärlligt utformas med tillgång till minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Om bostaden eller lokalen har fler än ett plan ska
8
det finnas minst en utrymningsväg från varje plan. [...].". I kapitel 5:322 (BFS 2014:3) går det att läsa
att en enda utrymningsväg får användas om "Dörr direkt till säker plats får vara den enda
utrymningsvägen från utrymmen i markplanet för [...]
2. mindre lokaler och bostäder i verksamhetsklass 2A, 3, 4 och 5 som är lätt överblickbara där ett begränsat antal personer förväntas vistas.".
För de dörrar som ska användas för utrymning går det att läsa enligt kapitel 5:335 (BFS 2011:26) att
"Dörrar som ska användas för utrymning ska vara utåtgående i utrymningsriktningen och lätta att identifiera som utgångar. Inåtgående dörrar får endast användas om köbildning inte kan förväntas uppstå framför dörren. Andra varianter på dörrar får användas om de kan ge en motsvarande säkerhet som slagdörrar." .
I kapitel 5:341 (BFS 2011:26) går det att läsa att "Med vägledande markeringar avses skyltar eller
liknande som vid utrymning ger vägledning så att utrymning inte hindras av svårigheter att orientera sig i byggnaden.[...] ".
Gällande allmänbelysning anger (5:342) (BFS 2011:26) att "Utrymningsvägar ska förses med
allmänbelysning som med ett tillfredställande säkerhet fungerar.".
2.3.3 FN:s konventioner
Det arbete som internationellt bedrivs för mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Rättigheterna har med åren utvecklats till konventioner som är bindande för de stater som har anslutit sig till dessa. Allt eftersom konventionerna om mänskliga rättigheter har tillkommit har Sverige anslutit sig. Arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige grundar sig på konventionerna (Regeringskansliet, 2011).
Generalförsamlingen i FN antog år 1993 22 standardregler som behandlar delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade. De 22 standardreglerna är inte juridiskt bindande men innebär en moralisk och politisk förbindelse av de stater som har anslutit sig (Svensson, 2012). Standardreglerna, FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillsammans med FN:s barnkonvention utgör de tillämpningar som utgör rättigheterna för personer med någon typ av funktionsnedsättning.
I konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning går det att läsa i Artikel 1 att
"personer med funktionsnedsättning innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra". (Regeringskansliet, 2011).
Vidare går det att läsa i artikel 2 att
""skälig anpassning" betyder nödvändiga och ändamålsenliga ändringar och anpassningar, som inte innebär en oproportionerlig eller omotiverad börda när så behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att personer med
funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter".(Regeringskansliet, 2011).
Artikel 7 anger att " 1. Konventionsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder som behövs för att
säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn.[...]. (Regeringskansliet, 2011).
9 I artikel 9 går det att läsa att
" 1. För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön[...]" (Regeringskansliet,
2011).
2.3.4 Lagen om skydd mot olyckor
Lagen om skydd mot olyckor (SFS 2003:778), LSO, avser att säkerställa ett tillfredställande skydd mot olyckor och innehåller de åtgärder som stat, kommun och den enskilde ska vidta till skydd mot olyckor. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2004 och ersatte den dåvarande räddningstjänstlagen (Försvarsdepartementet, 2014).
I lagen går det att läsa i 1 kapitlet 1 § att " bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet
bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredställande och likvärdigt skydd mot olyckor".
2.4 Människors beteende vid utrymning
En optimal utrymningssituation innebär att alla personer som vistas i lokalen kan utrymma på ett så tillfredställande och smidigt sätt som möjligt. För att en utrymning ska kunna ske på ett så tillfredställande sätt som möjligt är det viktigt att brandskyddet är utformat så att det gynnar de beteenden som är utmärkande för de personer som befinner sig i lokalen. Ett utrymningsförlopp är något som för de flesta är främmande och som sker under ett stresspåslag. Utrymningsförloppet påverkas således av flera faktorer, hur personerna upplever situationen och hur de väljer att agera (Frantzich, 2012).
Utrymningsbeteendet hos människan beror på tre huvudfaktorer; egenskaperna hos den person som utrymmer, byggnaden i sig och brandens egenskaper. Alla tre faktorer samverkar under hela utrymningsförloppet. Personernas egenskaper utgörs bland annat av ålder, rörelseförmåga, erfarenheter av bränder och personens roll, till exempel om de är besökare eller anställd. Byggnadens egenskaper rör bland annat av vilken typ av verksamhet som bedrivs i den, till exempel kontor, sjukhus och hotell. Vidare är antal våningar, utgångarnas placering och typ av brandtekniska egenskaper väsentliga. Brandens egenskaper utgörs bland annat av värme, vad som kan ses som lågor och rök och vad som kan höras, till exempel glas som krossas (Proulx, 2001).
Människors beteende i samband med utrymning grundar sig på två välkända modeller, beteendesekvenser och anknytningsteorier (Frantzich, 2012). Beteendesekvenserna beskriver att människor genomgår tre steg i sitt beslutsfattande i samband med utrymning. De tre stegen är att tolka situationen, förbereda sig och agera. Vilka beslut som fattas beror på var i förloppet personen befinner sig och vilken roll som personen och omgivningen har i det konkreta fallet. Beteendemönstren hos personerna kommer därmed att variera beroende på verksamhet och tidpunkt. Åtgärder som blir aktuella under beslutsfattandet är insamling av information, att undersöka vad som hänt, bekämpa branden, hjälpa eller varna andra, rädda egendom, ringa räddningstjänsten och utrymma. Ibland kan åtgärden också bestå av att inte göra någonting (Canter, Breaux & Sime, 1980, refererad i Frantzich, 2012).
Anknytningsteorin utgår ifrån att människor väljer det som är känt framför det som är mindre känt. Det förklarar varför människor ofta utrymmer i grupper, även om gruppen består av okända
10
människor eftersom andra människor inger trygghet (Sime, 1984, refererad i Frantzich, 2012). I vissa fall kan gruppbeteendet leda till snabbare beslut om utrymning (Frantzich, 2000). På motsvarande sätt förklaras varför människor hellre väljer en välkänd utrymningsväg, som en huvudingång, än en alternativ utgång som kan vara belägen närmare (Sime, 1984, refererad i Frantzich, 2012).
Panik antas vanligen vara något som uppkommer i samband med en utrymning. I själva verket förekommer panik väldigt sällan, vilket beror på att allmänheten och forskare har olika tolkningar och definitioner av begreppet. Det allmänheten menar med panik i samband med brand är en omskrivning av oro, ångest och stress (Sime, 1980, refererad i Frantzich, 2012). Oro och osäkerhet hos de utrymmande kan minskas genom att förmedla information om vad som pågår. Utrymningslarm ska därför med fördel tala om vad som hänt och vad de utrymmande förväntas göra (Prolux & Sime, 1991, refererad i Frantzich, 2012).
Roller som förekommer mellan inblandade personer som till exempel lärare- elev, personal- kunder, är väsentlig för utrymningen. Kunder och elever förväntar sig att den andra parten ska ta på sig ledarrollen kring vad som ska göras (Sime, 1984, refererad i Frantzich, 2012). I miljöer där ledarrollförhållanden enligt ovan förekommer är det viktigt att den hierarkiska strukturen behålls för att utrymningen ska vara så effektiv som möjligt. Ledarna måste således vara medvetna om deras roll i samband med utrymning vilket de blir genom utbildning. Klarar inte ledaren av att ta sitt ansvar kan utrymning fördröjas (Frantzich, 2000).
Fördröjningar i starten av utrymningar kan bero på att motivationen hos den person som ska utrymma. Motivationen att utrymma beror på om personen håller på med någon aktivitet då utrymningen påbörjas. Aktiviteter som är svåra att avsluta, som att stå i kö, medför att motivationen blir lägre även om det finns synliga lågor (Frantzich, 2012).
Att hitta vägen ut genom en byggnad vid brand underlättas av att personerna befinner sig i en för dem känd miljö. Minskar osäkerheten kring valet av väg ut kan utrymningsvägen bli kortare. Sannolikheten att använda sig av en annan utgång än huvudentrén vid utrymning är mindre när byggnaden är okänd för personen (Frantzich, 2012). Personer som befinner sig i byggnader där de har sämre lokalkännedom kan påverkas att välja en annan utgång än den normala utgången om den alternativa utgången markeras med gröna blinkande lampor. För personer med god lokalkännedom uppkommer inte samma påverkan att välja en alternativ väg då de redan erhållit kunskap om de olika utgångarnas utformning (Nilsson & Frantzich, 2007).
Vid ett försök med studenter i Kina visade att medvetenhet är en nyckelfaktor över valet av utrymningsväg. En medelhög medvetenhet genererar mest troligt i att valet av utrymnings görs utifrån att följa andra vid utgången eller att välja en känd utgång. Personer som däremot har en hög medvetenhet väljer utrymningsväg utifrån närmsta utgång, personmängd vid utgången och ljudvolymen på larmet. De personer som har medelhög medvetenhet tenderar att ha mer gruppdynamik och för de med hög medvetenhet tenderar att tänka mer rationellt (Zhan, Yang, Zhu, Kong, Rao & Zhang, 2013).
Brandens egenskaper är väsentliga för utrymningens förlopp. Brandens egenskaper kan till exempel utgöras av rök och värme. I samband med en brand är det vanligt att personer underskattar hastigheten som branden växer med (Frantzich, 2012). Frånvaro av ett automatiskt system för att indikera en brand medför att en brand kommer upptäckas först när värme och rök uppfattas av
11
personerna (SHK, 2001 refererad i Frantzich, 2012). Om personer förväntas göra rätt saker i samband med en brand krävs övning i agerandet (Proulx, 2001).
Tiden som behövs för ett utrymningsförlopp kan vanligtvis delas in i tre delar. De tre delarna utgör sammantaget den tid det tar från att branden startar tills att alla personer som befann sig i byggnaden har kommit ut ur byggnaden. Den första delen är varseblivningstid, vilket är den tid som förflyter fram till det att personen upptäcker att något onormalt har inträffat. Nästa del är
förberedelsetid, vilket är den tid som krävs för att en person ska förstå att det brinner, hjälpa andra,
lyssna på larmet, bekämpa branden med mera. Det är inom förberedelsetiden de mänskliga beteendena vid en utrymning inryms. Tiden som förberedelserna pågår under beror på flera faktorer och är svår att beräkna utan den utgår från erfarenheter över hur människor beter sig i olika miljöer. Den sista delen är förflyttningstiden, vilket är den tid som det faktiskt tar att utrymma lokalen. Förflyttningstiden är beroende av sådana faktorer som hur många personer som befinner sig i lokalen, öppningars bredd, hjälpbehov med mera (Frantzich, 2012).
2.4.1 Barn och ungdomar
Vad barn och ungdomar upplever som traumatiskt, i form av en plötslig och dramatisk händelse, beror på flera faktorer. Upplevelsen av en händelse beror på i vilket sammanhang händelsen skedde, vilka personer som är närvarande/frånvarande, utvecklingsnivån hos barnet, barnets temperament och tidigare utvecklingshistoria. Händelsen i sig är inte traumatisk utan barnets tolkning och uppfattning av den styr hur traumatisk den blir. För att barn ska uppleva en händelse som traumatisk behöver de själva inte nödvändigtvis vara offer för den, utan det räcker med att vara vittne (Dyregrov, 2010). En utrymning i samband med en brand kan därmed uppfattas som traumatisk för en del barn.
Barns beteende i samband med en traumatisk situation ska förstås utifrån att hjärnan försöker plocka fram relevanta erfarenheter. I och med att barn inte hunnit skaffa sig lika många erfarenheter som vuxna är det inte konstigt att barn oftare kan ta fel eller inte veta vad de ska göra. Barnets beteende kan ibland ses som irrationellt av vuxna, vilket beror just på den bristande erfarenheten och kunskapen som de inte har erhållit via riktlinjer från vuxna. Barn som påträffats i en garderob efter en eldsvåda behöver inte ha uppvisat irrationellt beteende utan ett sätt att skydda sig från faran. Likt vuxna kan barn ta till bekanta handlingsmönster för att försöka göra situationen känd och trygg för dem (Dyregrov, 2010).
Studier från förskolor i Danmark har visat att gånghastigheten hos yngre barn skiljer sig från den som anges för vuxna i litteraturer. Flera av barnen sprang vid utrymningssituationen, deras hastighet översteg då ibland vuxnas gånghastighet. Studien visade också på att gånghastigheten hos barn ökar med ökande ålder. Barnens lokalkännedom och erfarenheter av byggnader är också avgörande för hur de kan transportera sig vid utrymning. Personflödet genom dörrar blir högre då barn passerar än när vuxna passerar i och med deras mindre kroppsstorlek (Larusdottir & Dederichs, 2010).
Den danska studien visade vidare på att vid utrymningsförsöken var barnen angelägna om att följa reglerna och rutinerna som fanns i vanliga fall. En del ville ta på sig ytterskor och stänga jackan innan de gick ut men lyssnade på det som pedagogerna hade att säga och ifrågasatte inte det (Larusdottir & Dederichs, 2011).
12
Ryska studier har visat på att förberedelsetiden hos utrymmande barn i förskolor bör räknas från det att de lämnar ett klassrum eftersom en del av eleverna annars stannade och väntade på instruktioner från personal (Kholshchevnikov, Samoshin, Parfyonenko & Belosokhov, 2012).
Vuxnas beteendemönster grundar sig på ett system över vad som är mer eller mindre viktigt för dem. Barns beteendemönster fungerar inte på samma sätt, utan baseras inte på något speciellt system. Barns, framförallt förskolebarns, beteenden kännetecknas av att agera utan att tänka under påverkan av tillfälliga känslor. Känslorna som de upplever orsakas först och främst av den direkta omgivningen och det som de ser. Barns beteenden påverkas mycket av yttre omständigheter och detta blir extra tydligt i samband med det initiala utrymningsskedet. Frånvaro av vuxna tenderar till att få barn att ignorera ljudet från utrymningslarmet (Kholshevnikov, Samoshin & Parfenenko, i.d.).
13
3 Metod
3.1 Försökspersoner
Försökets respondenter utgjordes av elever från de två skolorna. Från specialskolan medverkade 20 elever i försöket medan antalet medverkande från referensskolan inte är känt. Bortfall av medverkande elever från specialskolan berodde på att två klasser från högstadiet var på exkursion vid försökets genomförande samt sjukfrånvaro. Åldern på de elever som medverkade i försöket var 7-16 år för båda skolorna. Enkätsvaren från specialskolan erhölls från 11 elever vilka representerade hela åldersspannet, dock var hälften av de svarande 13-16 år. Av de svarande var 6 flickor och 5 pojkar. Från referensskolan erhölls svar från 24 elever men endast från elever som var 7-12 år. Av de svarande från referensskolan var 8 flickor och 16 pojkar.
3.2 Material
Materialet som användes för att kunna samla in data från försöket utgjordes av ett
observationsschema, en checklista, enkäter och kamera. Observationsschemat sattes upp utifrån frågeställningarna och behandlar de punkter som kunde komma att bli aktuella i samband med en utrymning från skolan. Observationsschemat presenteras i bilaga A. Skolans brandskydd med hänsyn till utrymningsmöjligheter kontrollerades utifrån en checklista som tagits fram med hjälp av
brandskyddshandboken (Bengtsson, Frantzich, Jönsson & Marberg 2012). Checklistan för
brandskyddet presenteras i bilaga B. Enkäter användes för att samla in data från eleverna efter att försöket hade genomförts. De elever från de två skolorna som deltog i försöket fick efter dess genomförande fylla i enkäterna. Enkäterna presenteras i bilaga C. En mobilkamera användes för att kunna dokumentera de delar av brandskyddet som var av intresse.
3.3 Procedur
3.3.1 ObservatörerObservationerna av försöket utfördes av två personer som agerade observatörer. Observatörerna var icke deltagande samt okända för försökspersonerna under försökets gång. Försöket hade inte annonserats på något sätt så varken elever eller lärare var medvetna om att brandövningen skulle ske vid den valda tidpunkten. Rektorn och fastighetsskötaren för skolan var de enda som visste om det, därav observatörernas okända roll.
3.3.2 Inför försöket
Innan utrymningsförsöket genomfördes gick de två observatörerna runt på skolan tillsammans med rektorn för att få kännedom om var olika årskurser hade lektioner för dagen och vilka delar av byggnaderna som tillhörde referensskolan. Inför brandövningens start placerade sig de två observatörerna i två olika delar av skolan. Båda placerade sig i varsin korridor, den ena tillhörande låg- och mellanstadiet, den andra tillhörande högstadiet. I korridoren med elever från låg- och mellanstadiet fanns det också så kallade "deltidselever", det vill säga elever som endast befinner sig på skolan någon enstaka vecka per termin. Observatören som var placerad i låg- och mellanstadiekorridoren hade inblick i ett av klassrummen genom ett fönster i väggen. Det medförde att elevernas reaktion vid utrymningslarmets start kunde observeras. För observatören i högstadiekorridoren började observationerna av elevernas reaktioner genomföras först när eleverna kommit ut i korridoren på grund av avsaknaden av fönster in till klassrummet från korridoren.
14
3.3.3 Försökets genomförande
Utrymningsförsöket genomfördes en förmiddag under hösten 2014 i samband med skolans brandövning under en vanlig skoldag. Vid den bestämda tidpunkten aktiverade fastighetsskötaren larmet, det var samma person som sedan stängde av det vid försökets slut. Observatörerna var kvar på området kring respektive observationsplats tills sista personen där utrymde byggnaden och observatörerna följde då med ut till uppsamlingsplatsen. Utrymningsförloppen noterades på observationsschemat från det att utrymningslarmet startade tills dess att alla återfanns på uppsamlingsplatsen.
3.3.4 Efter försöket
Efter att utrymningsförsöket genomförts fördes en dialog med rektorn på specialskolan för att få kännedom om hur de arbetar med brandskyddsfrågor. Dialogen utgick utifrån observationsschemat och det som observerats under försökets gång. För att få en bra bild över skolans brandskydd gick observatörerna sedan runt på skolan och kontrollerade brandskyddet utifrån checklistan som tagits fram för arbetet.
3.3.5 Enkäter
Enkäter delades ut till rektorerna på specialskolan och den andra skolan som utgjorde referensgrupp. Två dagar efter att utrymningsförsöket genomförts besvarade eleverna på båda skolorna enkäterna. Anledningen till att eleverna inte besvarade enkäterna direkt efter utrymningsförsöket var att det inte var helt klart med föräldrarnas medgivande över att deras barn skulle delta i enkäten. Från referensskolan erhölls svar endast från en del av eleverna i låg- och mellanstadiet.
3.4 Datainsamling
Enkäterna fylldes i av de elever som medverkade i försöket. Då en del klasser på den studerade skolan inte hade undervisning i någon av skolbyggnaderna och därmed inte medverkade i försöket har de exkluderats.
För båda skolorna har inga enkätsvar fåtts från elever där medgivande inte erhållits från föräldrarna om att deras barn skulle medverka i arbetet.
Enkätsvaren har analyserats utifrån svaren i sin helhet men även utifrån olika subgrupper, där subgrupperna utgjordes av:
7-9 åringar 10-12 åringar 13-16 åringar
De resultat som tillhandahölls vid försöket analyserades utifrån hur de överensstämde med den teori som presenterats och det juridiska ramverk som finns. Enkätsvaren har analyserats utifrån hur de olika svarsalternativen fördelar sig, både inom specialskolan och mellan de två skolorna. För de frågor där svaret skulle anges med ett kryss på en linje har respektive linje delats in i tre lika stora delar, där svaren från de yttersta delarna tillhör respektive ytterlighet. Mittendelen motsvarar således värden som är mellan de båda ytterligheterna.
15
4 Resultat
4.1 Brandskydd
För att ett brandskydd ska anses vara skäligt ska det uppge det skydd som krävs utifrån de risker som finns för verksamheten. Skyddet innebär att i skälig omfattning förebygga en brand, hålla utrustning för att förhindra en brand och hålla utrustning för livräddning vid brand. Släckutrustning, brandvarnare, utrymningslarm och utrymningsvägar kan vara delar av den utrustning som krävs för att upprätthålla skyddet (Malmgren, i.d.). Det är således flera delar av ett brandskydd som måste finnas och vara väl fungerande för att helheten av brandskyddet ska anses vara skäligt.
När ett brandlarm aktiveras och i sin tur ett utrymningslarm, om ett sådant finns, borde det förse de utrymmande med tillräckligt med tid för att hinna utrymma innan kritiska förhållanden uppstår. Om de utrymmande inte startar utrymningen på en gång minskas tiden de har på sig att utrymma. För att förhindra att tiden förkortas bör information ges i ett så tidigt skede som möjligt om vad de utrymmande ska göra. Informationen kan ges genom ett talat meddelande, instruktioner från personal eller en drastisk ändring av omgivningen för att avbryta den pågående aktiviteten och istället rikta uppmärksamheten mot det som skett. En drastisk ändring av omgivningen kan vara att tända ljuset i en biosalong under en föreställning (Proulx, 2001).
Den studerade skolan hade många väl markerade utrymningsvägar. Ingen av dem var blockerad vid tiden för rundvandringen på skolan. Dörrarna som fanns i utrymningsvägarna var lätta att öppna och alla öppnades i utrymningsvägens riktning. En del av dörrarna var vid rundvandringen uppställda, alla utom en med magnetuppställare. Dörren som inte var uppställd med magnetuppställare var uppställd med en kil, något som rektorn var medveten om. Den berörda dörren ledde in till korridoren där sjuksystern hade sitt rum. Information erhölls dock om att dörren endast var uppställd när sjuksystern fanns på plats och att hen såg till att stänga den vid en eventuell utrymning. Några av dörrarna i utrymningsvägarna var inte helt täta/stängda.
I korridorerna återfanns det viss lös inredning. Den lösa inredningen kunde bestå av skåp, soffor, stolar och på ett ställe tillfällig förvaring. I övrigt var det väldigt rent och undanplockat i utrymningsvägarna.
Den studerade skolan var försedd med många utrymningsskyltar, de återfanns ovanför dörrarna i utrymningsvägarna och vid riktningsförändringar. De var väl synliga och de flesta av dem var efterlysta, några enstaka var även belysta. Larmdonen återfanns inte i anknytning till dem.
På skolan återfanns släckutrustning i form av handbrandsläckare. De flesta av dem var lättillgängliga och väl synliga, ett fåtal var dock placerade bakom möbler eller klassrumsdörrar som öppnades åt "fel" hål, det vill säga att när de stod öppna syntes inte släckutrustningen.
På flera ställen i den studerade skolans byggnader påträffades brandvarnare och rökdetektorer i taken, båda återfanns i samma anordning. Brandlarmet som skolan hade var direktkopplat till räddningstjänsten. Runt om i korridorerna fanns larmknappar utplacerade, huruvida det fanns larmknappar i klassrum och andra undervisningslokaler gick det inte att erhålla information om vid rundvandringen.
16
I den studerade skolan använde de sig av två typer av larmdon, akustiskt och optiskt, där det optiska larmet bestod av orangea eller röda lampor. Det akustiska larmet hade endast en larmton, inget talat meddelande följde om vad som hade inträffat och vad de utrymmande förväntades göra. På de flesta ställen återfanns en skylt under larmdonen som var markerad med "Brandlarm". I de utrymmen som kunde studeras vid rundvandringen påträffades båda typerna av larmdon i alla hygienutrymmen, korridorer och klassrum. Information erhölls dock om att det fanns en del grupprum och andra mindre lokaler som saknade optiska larmdon, dock återfanns då allt som oftast hörande personer i lokalen bredvid eller så hade läraren ansvaret för eleverna så de visste var de återfanns. I figur 2 ses en larmanordning som återfanns i korridoren där låg- och mellanstadiet eleverna hade sina klassrum. De olika larmdonen som ses i figuren utgörs av en larmklocka, en blinkande lampa och sirener som antingen bara är akustiska eller kombinerat akustiska och optiska.
Figur 2. Larmdonen som fanns i en av specialskolans korridorer.
Information erhölls om att skolan undersöker möjligheten att använda sig av "vibrerande puckar" som kompletterande larmdon i de utrymmen som saknar optiska larmdon. De vibrerande anordningarna skulle vara kopplade till både utrymningslarmet och mobiltelefonen. Ett meddelande kan då läsas på mobiltelefonen då "pucken" aktiveras. Utrymmena som det främst rör sig om är grupprum och liknande, där elever kan vistas och där några av dem kan vara i behov av kompletterande larmdon till det akustiska utrymningslarmet.
På flera ställen runt om på skolan fanns utrymningsplaner uppsatta, de flesta vid ingångarna till byggnaden eller till korridorerna. Utbildning i brandfrågor sker kontinuerligt vartannat år till personalen, utbildningen sker dessutom i samarbete med referensskolan. Utrymningsövningar genomförs kontinuerligt på skolan, minst en gång per läsår övar de med larmet, som vid försöket för det här arbetet. Utöver detta övar de minst en gång per termin utan larm, det vill säga att de har en övning där alla ska ta sig ut till uppsamlingsplatsen. Syftet med den övningen är att alla ska veta vart de ska ta vägen om utrymningslarmet går. Ytterligare övningar kan förekomma genom att respektive klass övar någon enstaka gång var för sig på vilken väg de ska ta ut och var de ska samlas. Eftersom skolan har så kallade "deltidselever", får de information om var de ska bege sig vid en utrymning från sin lärare då de kommit till skolan. "Deltidseleverna" kan alltså bara ha fått information om var de ska ta vägen vid en utrymning och har troligtvis aldrig övat det på skolan.
17
4.2 Observationer vid försöket
Resultatet av observationerna som erhölls vid försöket presenteras utifrån de olika delarna av utrymningstiden.
Skolan som har studerats har ett mindre antal elever, precis som övriga svenska specialskolor. Resultatet av det är att klasserna består av elever från olika årskurser, åldrarna i varje klass kan således variera något.
4.2.1 Varseblivningstid
Varseblivningstiden är den tid som det tar från att en brand har startat till dess att en person har upptäckt att något onormalt har inträffat (Frantzich, 2012). Det kan vara tiden det tar för ett brandlarm eller rökdetektor att detektera brand och på så sätt aktivera ett brand- och/eller utrymningslarm som förser personerna i lokalen med information om att något onormalt har inträffat.
Eleverna som observerades nåddes alla snabbt av informationen om att något onormalt hade inträffat i och med att utrymningslarmet fungerade i de lokaler som de vistades i.
4.2.2 Förberedelsetid
Förberedelsetiden är den tid som det tar för en person att förstå att det brinner, hjälpa andra, lyssna på larmet, bekämpa branden med mera. Det är inom den tiden de mänskliga beteendena vid en utrymning inryms (Frantzich, 2012). Tiden det rör sig om påverkas av hur en person väljer att agera för att kunna utrymma.
Eleverna som observerades reagerade alla snabbt på utrymningslarmet. Vilket av larmdonen, de akustiska eller optiska, som de reagerade på gick inte att observera i och med att det inte gick att observera vem som var döv respektive hörselskadad.
I samband med utrymningen kunde det observeras att personalen var väl införstådd med vad de förväntades göra. I en av de observerade korridorerna verkade det som att lärarna blev lite överraskade över att utrymningslarmet aktiverades just när det gjorde det vilket, resulterade i att det dröjde några sekunder innan de började agera enligt vad de förväntades göra. Rollfördelningen mellan lärarna och eleverna behölls under försökets gång, det vill säga att lärarna tog kommandot över utrymningen och det kunde observeras att eleverna lyssnade på det som lärarna hade att säga. Lärarnas tydliga roll ledde till att eleverna snabbt kunde avbryta den pågående lektionen. Lärarna såg till att hjälpa eleverna i den mån som det krävdes och de behöll ett lugn under utrymningsförloppet. Eleverna i låg- och mellanstadiet reagerade på larmdonen vid dess aktivering men samtliga elever som kunde observeras genom fönstret vände sig mot läraren och fick information om att det var brandlarmet som lät och att de skulle utrymma och samlas på uppsamlingsplatsen. Eleverna från de andra klassrummen kom ut i korridoren vid samma tidpunkt som eleverna som hade observerats få information från läraren om vad de förväntades göra. En del elever valde att hålla för öronen när de kom ut i korridoren från klassrummen.
I högstadiekorridoren kunde inte elevernas direkta reaktion på larmdonen observeras visuellt men eleverna befann sig snabbt ute i korridoren. Däremot hördes det genom en av klassrumsdörrarna hur en av lärarna gav instruktioner om var eleverna skulle bege sig. Några elever infann sig snabbt i
18
korridoren vid larmets aktivering, från början visste de inte vad de skulle göra, de yttrade sig dock relativt snabbt om att det var brandövning vilket fick dem att lugna ner sig.
De flesta elever i låg- och mellanstadiekorridoren gick till kapprummet för att hämta sina skor och några hämtade även sina ytterkläder. I samband med det observerades det hur lärare gav information både på talad svenska och på teckenspråk var eleverna skulle bege sig. Omkring hälften av eleverna från högstadiekorridoren ville klä på sig ytterkläder innan de gick ut.
Ingen av eleverna i korridorerna som observerades uppvisade några direkta känslor av att vara rädda eller andra obehagskänslor.
4.2.3
FörflyttningstidFörflyttningstiden är tiden som det tar för en person att faktiskt utrymma en lokal. Tiden det tar är beroende av hur många personer som befinner sig i lokalen, öppningars bredd, hjälpbehov med mera (Frantzich, 2012).
För hörselskadade personer innebär inte själva förflyttningen längs en utrymningsväg några svårigheter så länge de har uppfattat utrymningslarmet (Kecklund et al., 2010).
Inga elever i högstadiekorridoren hade behov av fysisk hjälp för att kunna utrymma byggnaden. Däremot fanns det enstaka elever i låg- och mellanstadiekorridoren som hade behov av hjälp för att kunna utrymma på ett tillfredställande och säkert sätt i och med att det inte gick att nyttja hissen vid utrymningen. Brandskyddets anpassning till personer med andra funktionsnedsättningar än hörselnedsättningar har inte studerats närmare. Det kunde dock observeras att personalen och de berörda eleverna hade en strategi för hur de skulle agera vid en utrymningssituation för att utrymningen skulle kunna ske säkert. Det kunde ses en tydlig ansvarsfördelning över vilken/vilka lärare som förväntades göra vad för att strategin skulle fungera.
Från låg- och mellanstadiekorridoren valde samtliga elever att ta den normala vägen ut där kapprummet låg i dess riktning. Förflyttningen från klassrummen och utåt flöt på bra. Dock uppstod viss köbildning i kapprummet när många av eleverna skulle hämta skor och ytterkläder.
Från högstadiekorridoren fanns det två vägar ut som används dagligen och båda dessa användes vid utrymningsförsöket. I samband med utrymningen uppstod det delvis köbildning i anknytning till det ena trapphuset eftersom så många valde att ta den vägen ut då den var den närmaste utgången samt den största tillgängliga utgången i bygganden.
Samtliga elever från specialskolan befann sig snabbt på den angivna uppsamlingsplatsen. Från det att utrymningslarmet hade aktiverats till dess att alla var inräknade på uppsamlingsplatsen hade ungefär 4 minuter och 45 sekunder passerat. Tiden det tog för samtliga elever att ta sig ut ur byggnaden var kortare än den angivna tiden. Den kortare tiden beror på att uppsamlingsplatsen låg en bit bort från byggnaden och den angivna tiden inkluderar även inräkningen av alla elever och rapportering till rektorn.
4.2.4 Övriga observationer
De två skolorna hade skilda uppsamlingsplatser och observationer genomfördes endast på den studerade skolans uppsamlingsplats. Dock kunde det ses att eleverna från referensskolan befann sig på sin uppsamlingsplats vid samma tidpunkt som för den studerade skolan. Samtliga elever från den
19
studerade skolan observerades vara lugna ute på uppsamlingsplatsen och att en del av dem frös lite på grund av saknaden av ytterkläder.
Specialskolan var indelad i olika brandområden, exempelvis var en korridor ett brandområde. I varje brandområde återfanns en lapp i anslutning till utrymningsplanen. Vid utrymningen kunde det observeras hur någon ur personalen kontrollerade att alla rum som fanns inom det berörda brandområdet var tömda på människor. Dörrarna till de olika rummen stängdes sedan efter kontrollen. Då kontrollen var genomförd plockades lappen ner och togs med ut till uppsamlingsplatsen. En medtagen lapp var dock ingen garanti för att någon elev skulle kunna finnas kvar, exempelvis genom att ha gömt sig i en garderob. Kontrollen var nämligen begränsad till att endast skanna av de olika rummen. Brandområdeslapparna används för att i händelse av en riktig brand eller annan fara som kräver utrymning snabbt kunna ge information till räddningstjänsten om vilka delar av skolan som var kontrollerade eller inte. Skulle någon elev saknas på uppsamlingsplatsen samtidigt som någon av brandområdeslapparna inte var medtagen kunde det område som den saknade personen mest troligt befann sig i identifieras.
4.3 Enkätsvar
Enkätsvaren har analyserats som nämnts i avsnitt 3.4 och tiden som eleverna uppskattade att det tog för dem att komma ut på skolgården analyserades med avseende på median- och medelvärden. För de elever som angav ett tidsintervall har medelvärdet av tiden använts vid analysen.
Samtliga elever på den studerade skolan angav att de visste på en gång vilken väg de skulle ta för att komma ut på skolgården. För referensskolans elever visste alla utom en på en gång vilken väg som de skulle gå för att komma ut på skolgården. Den eleven återfanns i den yngsta ålderskategorin.
Tabell 1 och tabell 2 visar fördelningen av svaren som eleverna på specialskolan respektive referensskolan angav på frågan som behandlade hur de fick reda på att de skulle ta sig ur skolbyggnaden.
Tabell 1. Fördelning av svaren från specialskolan över hur eleverna fick reda på att de skulle gå ut.
Fråga 6 Specialskolan Läraren sa åt mig Jag upptäckte larmet och visste att jag skulle gå ut då En kompis talade om det Jag såg andra som gick ut Ett kryss 9,0 % 72,7 % - - I kombination med andra alternativ - 18,2 % - 18,2 %
Tabell 2. Fördelning av svaren från referensskolan över hur eleverna fick reda på att de skulle gå ut.
Fråga 6 Referensskolan Läraren sa åt mig Jag upptäckte larmet och visste att jag skulle gå ut då En kompis talade om det Jag såg andra som gick ut Ett kryss 20,8 % 54,2 % - - I kombination med andra alternativ 25,0 % 20,8 % 4,2 % 8,3 %
