Kärande Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning Box Stockholm

Meddelad i

Nacka

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1104 Augustendalsvägen 20 08-601 27 00 08-601 27 99 måndag - fredag

131 26 NACKA STRAND 0830-1200 1300-1430

PARTER

Kärande

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning Box 3327

103 66 Stockholm

Ställföreträdare:

ombudsmannen Hans Ytterberg adress som ovan

Svarande A.S.,

ombud:

1. advokaten Å.L Lex Advokatbyrå HB Box 5305

102 47 Stockholm

2. advokaten M. S Lex Advokatbyrå HB Box 5305

102 47 Stockholm

SAKEN skadestånd

1. Tingsrätten förpliktar A.S. att till S.B. betala 20 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6

§§ räntelagen (1975:635) från den 11 mars 2005 till dess betalning sker.

2. A.S. skall ersätta Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning för rättegångskostnader med 26 780 kr, varav 25 725 kr för arvode och 1 055 kr för kostnader. På beloppet skall A.S. utge ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

_____________________

YRKANDEN

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har – såsom myndigheten slutligen bestämt sin talan – yrkat att A.S. skall förpliktas att till S.B. utge skadestånd för kränkning med 40 000 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§

räntelagen (1975:635) från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betal- ning sker.

A.S. har bestritt HomOs yrkande. Hon har vitsordat ett belopp om

20 000 kr såsom skäligt i och för sig. Hon har vidare vitsordat sättet för räntans be- räkning.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

GRUNDER

HomO har som grund för käromålet anfört följande. A.S. – som yrkesmässigt bedri- ver hunduppfödning – har den 22 september 2004 vägrat att sälja en hundvalp till S.B. på grund av S.B.s homosexuella läggning. Genom sitt handlande har A.S. miss- gynnat S.B. på så sätt att hon har behandlats sämre än vad A.S. skulle ha behandlat henne om hon i stället hade varit heterosexuell. A.S. har även genom sitt uppträdande kränkt S.B.s värdighet. Såväl missgynnandet som uppträdandet har haft samband med S.B.s sexuella läggning. S.B. har härigenom utsatts för diskriminering enligt 3 § första och tredje punkten lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering (DFL).

A.S.s förfarande strider mot 9 § samma lag och medför enligt 16 § DFL en skyldighet för henne att utge skadestånd till S.B..

A.S. har som grund för sitt bestridande i första hand gjort gällande att DFL inte är tillämplig då hon inte bedriver näringsverksamhet utan en privat hobbykennel. I andra hand har hon gjort gällande att hon inte valt att inte sälja valpen till S.B. på grund av hennes sexuella läggning.

UTVECKLING AV TALAN

HomO har till utveckling av talan anfört bl a följande. A.S. driver sedan drygt tio år tillbaka L. kennel tillsammans med sin make. Under perioden 1998 - 2004 har ken- neln fött upp 58 valpar, varav 50 har överlåtits. L. kennel marknadsför sig genom en egen hemsida på Internet och valpar har bjudits ut till försäljning via Internet. S.B.

ringde till L. kennel den 22 september 2004 eftersom hon var intresserad av att köpa en golden retrievervalp. S.B. fick då prata med A.S. som till en början var mycket tillmötesgående. S.B. berättade för A.S. att hon och hennes sambo var vana vid hun- dar och att de avsåg att träna spårning och apportering med hunden. A.S. sade att S.B.

och dennas sambo verkade lämpliga som hundägare och frågade om de ville komma ut till kenneln för att titta på valpen. A.S. frågade sedan S.B. om hennes och sambons sysselsättning och om de hade den tid för hunden som krävdes, varpå S.B. svarade att tid inte var något problem eftersom både hon och hennes flickvän studerade. A.S.

frågade då S.B. om hon och hennes sambo var homosexuella. När S.B. besvarade frågan jakande blev A.S. avvisande och berättade om ett tidigare möte med ett trans- vestitpar och att hon hade läst om transvestiter med koppling till grov djurporr. A.S.

uppgav härefter att hon inte hade någonting emot homosexuella men gjorde klart för S.B. att hon inte tänkte sälja någon hundvalp till S.B. eftersom hon inte litade på homosexuella. Telefonsamtalet avslutades genom att A.S. lade på luren. S.B. – som kände sig djupt kränkt på grund av A.S.s avvisande och hennes sedlighetssårande uttalanden – ringde därefter direkt upp sin flickvän och berättade vad som hade hänt.

S.B. tog även kontakt med den dåvarande ordföranden i golden retrieverklubben och gjorde även samma dag en anmälan om diskriminering till HomO. HomO skickade senare över anmälan till A.S. som den 14 oktober 2004 ringde upp handläggaren C.

L.. A.S. bekräftade vid detta samtal för C. L. att hon inte ville sälja valpen till homo- sexuella. A.S. uppgav vidare att hon inte menat att vara elak men att hon ansåg att hon hade rätt att själv bestämma vem hon skulle sälja valpen till. A.S. ville inte sam- verka i den utredning som gjordes hos HomO men när hon den 7 januari 2005 talade med en annan handläggare – Å.A. – bekräftade hon återigen vad hon tidigare sagt till S.B.. A.S. ändrade sig dock vid detta samtal till att det var transvestiter hon inte kunde lita på eftersom de ägnar sig åt ”kraftig djurporr”. A.S. uppgav dock till Å.A.

att hon inte kände till skillnaden mellan transvestiter och homosexuella.

A.S. har till utveckling av sitt bestridande anfört bl a följande. Det stämmer såsom HomO anfört att hon och hennes man driver den aktuella kenneln sedan drygt tio år tillbaka och att kenneln marknadsför sig och annonserar via Internet. Det är vidare korrekt att kenneln under perioden 1998 – 2004 fött upp 58 valpar och att 50 av dessa har försålts. Hennes stora intresse här i livet är hundar. Hunduppfödningen kostar dock mer än vad försäljningen av valpar inbringar. Kenneln drivs således helt utan vinstsyfte och utgör endast en hobby för henne och hennes man. Hennes huvudsakliga inkomst erhåller hon från den blomsteraffär som hon driver. Hon är alltid mycket noggrann vid valet av de personer som hon säljer sina valpar till och det är t.ex.

mycket viktigt för henne att potentiella köpare har tid för hunden. Hon lovar aldrig någon per telefon att de skall få köpa en valp, utan hon tar alltid ställning till köpet först då hon träffat och intervjuat den tänkta köparen. I det i målet aktuella telefon- samtalet mellan henne och S.B. fick hon under samtalets gång intrycket av att S.B.

var väldigt ung, varför hon blev tveksam till att sälja valpen till henne. Hon frågade inte S.B. om denna var homosexuell, utan det var S.B. själv som spontant uppgav detta. Hon kände sig hårt ansatt av S.B. då denna anklagade henne för att ha fördomar mot homosexuella, varför hon lade på luren.

DOMSKÄL

HomO har som muntlig bevisning åberopat partsförhör under sanningsförsäkran med S.B. samt vittnesförhör med R.D., A.T., C. L. och Å.A.. Såsom skriftlig bevisning har HomO åberopat E-postmeddelande från S.B. till golden retrieverklubben den 23 september 2004.

A.S. har som muntlig bevisning åberopat partsförhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med K.S., G.H. och S.Ö..

S.B. har uppgett bl a följande. Hon och hennes flickvän – R.D. – har redan en hund tillsammans och de är mycket hundvana. De ville köpa ytterligare en hund och be- stämde sig för att de ville ha en golden retriever eftersom hon haft en sådan tidigare.

Hon såg på L. hemsida att kenneln hade en valp till salu, varför hon ringde upp A.S..

Hon berättade för A.S. att hon och hennes sambo hade stor hundvana och att de avsåg

att träna spårning och apportering med hunden. De diskuterade även blodslinjer och A.S. verkade mycket positivt inställd till henne som eventuell köpare av valpen. A.S.

frågade inte om hennes ålder och det fanns inte några andra spekulanter på valpen vid detta tillfälle. A.S. frågade henne dock om hon hade tillräckligt med tid för hunden.

Hon uppgav att hon och hennes flickvän studerade och att de därför hade gott om tid för hunden. A.S. frågade henne då om hon levde i ett homosexuellt förhållande, vilket hon bekräftade. A.S. ändrade i samband härmed attityd och inställning och började berätta om en tidigare köpare som var transvestit. A.S. uppgav härvid att hon via hemsidor fått reda på att transvestiter ägnar sig åt djurporr samt att hon visserligen inte hade några fördomar mot homosexuella men att hon inte litade på dem. S.B. sade då att A.S. visst hade fördomar, varvid A.S. sade att hon inte tänkte sälja valpen till henne utan att hon fick vända sig till någon annan. A.S. och hon ”rök inte ihop” under samtalet men hon kan inte utesluta att A.S. blev ledsen och kände sig kränkt när hon sade till henne att hon visst hade fördomar mot homosexuella. S.B. kände sig mycket kränkt och ifrågasatt som person på grund av det inträffade. Hon kände sig även anklagad för att hålla på med djurporr. Direkt efter samtalet med A.S. ringde hon upp sin flickvän och berättade vad som hade hänt. Hon tog även kontakt med dåvarande ordföranden för golden retrieverklubben – A.T. – och gjorde sedan en anmälan till HomO.

A.S. har uppgett bl a följande. Hennes stora intresse i livet är hundar och privat um- gås hon mest med ”hundmänniskor”. Många av de personer som har hund är homo- sexuella och hon har vid åtminstone två tidigare tillfällen sålt hundvalpar till homo- sexuella. För tio år sedan sålde hon till exempel en hundvalp till S.Ö. som är homo- sexuell. Hon visste dock inte om hans sexuella läggning vid köpet. Hon hyser inte några fördomar mot homosexuella. Om personkemin mellan henne och S.B. hade fungerat hade S.B. även idag fått köpa en hund av henne. Det är väldigt viktigt att förhållandet mellan henne och en eventuell hundköpare fungerar eftersom hon alltid håller kontakt med köparen en tid efter själva köpet. Det är många känslor inblandade vid en hundförsäljning och proceduren kan närmast liknas vid en adoption. Hon skulle aldrig sälja en valp per telefon, utan hon förhör sig alltid först om till exempel hundvana och familjeförhållanden. Om kunden verkar intressant bestämmer hon därefter ett möte, varvid hon ställer ytterligare frågor. Därefter brukar hon fundera ett

tag innan hon bestämmer sig för om personen i fråga är en lämplig köpare eller inte.

Den 22 september 2004 var hon mycket trött eftersom en av hennes tikar hade fått en kull med valpar. S.B. ringde på förmiddagen och uppgav att hon var intresserad av en av kennelns valpar. S.B. uppgav att hon hade stor hundvana och att hennes föräldrar hade hund. De pratade inte om blodslinjer eller jakt. Hon fick intrycket av att S.B. var ganska ung och att hon bodde med sina föräldrar. Eftersom hon ville veta om S.B.

hade erforderlig tid för hunden frågade hon S.B. vad medlemmarna i hennes familj hade för sysselsättning, varvid S.B. uppgav att hon och hennes flickvän studerade.

När hon fick höra detta blev hon mycket konfunderad eftersom hon hade sett framför sig en familj bestående av en mamma, en pappa och barn och hon frågade därför om S.B. och flickvännen var ett par. S.B. uppgav då att så var fallet och att hon således var homosexuell. A.S. fick härvid i stället en bild av ett ungt par som kanske inte hade tid för en hund. S.B. frågade direkt om hon hade något problem med homosexuella, varvid hon svarade nekande. Av någon anledning började hon dock berätta för S.B.

om ett transvestitpar som hon några månader tidigare haft som tilltänkta köpare av en annan valp. Hon berättade vidare för S.B. att hon hade fått reda på att transvestitparets hemsida länkade till djursex och upplyste S.B. om att ”där gick hennes gräns”. S.B.

”bjäbbade” och ville hela tiden prata om sin sexuella läggning, vilket hon inte var ett dugg intresserad av. Valparna började skälla och hon ville avsluta samtalet med S.B., varför hon sade till henne att hon fick vända sig till någon annan om hon ville köpa en hund. Anledningen till att hon inte var intresserad av S.B. som eventuell köpare av valpen var således inte S.B.s sexuella läggning, utan att personkemin dem emellan inte stämde. Hon berättade om samtalet med S.B. för sin make – K.S. – när denne kom hem. Hennes far – G.H. – var hemma hos henne under det aktuella samtalet. När hon en tid senare mottog anmälan från HomO ringde hon upp handläggaren C. L. och sade att hon hade fått ett konstigt brev från myndigheten. C. L. blev direkt fientlig och påstod att hon hade diskriminerat S.B.. Hon frågade då om hon inte hade rätt att välja vem hon ville sälja sin valp till, varvid C. L. svarade att hon inte hade någon rätt att bestämma detta. C. L. var mycket otrevlig och lade hela tiden orden i hennes mun.

Hon sade inte till C. L. att hon inte litade på homosexuella på grund av sina erfaren- heter av transvestiter och djurporr. Så här i efterhand förstår hon vad C. L. var ute efter. Anledningen till att hon inte yttrade sig över anmälan var dels att hon fick så mycket papper från myndigheten, dels att hon tyckte att myndigheten gjorde fel. Hon

fick reda på att HomO ville att hon skulle komma till Stockholm för ett möte med myndigheten, vilket hon inte ville eftersom hon dels hade ont i foten, dels inte är någon stadsmänniska. Hon skickade två vänliga E-postmeddelanden till HomO angå- ende detta. Därefter ringde någon vid myndigheten till henne vid ca tio tillfällen under en dag, vilket hon uppfattade som rena trakasserier från HomO:s sida. Till slut svarade hon och talade då med Å.A.. Hon minns inte idag exakt vad hon och Å.A.

talade om men det var nog ungefär samma saker som hon tidigare hade talat med C.

L. om. Det som Å.A. skrivit i sin tjänsteanteckning att hon skulle ha sagt vid detta samtal stämmer inte. Det enda hon sade om transvestiter var att hon inte tänkte enga- gera sig i skillnaden mellan transvestiter och homosexuella eftersom detta inte hade med valpköpet att göra. Hon tror att anledningen till att C. L. och Å.A. berättar som de gör är att de arbetar hos HomO och att de har retat sig på henne.

R.D. har uppgett bl a följande. Hon och S.B. – som har stor hundvana – letade efter en valp att köpa. Den 22 september 2004 ringde S.B. upp henne på mobiltelefonen och berättade att hon hade upplevt något mycket kränkande. Hon sade att hon hade pratat med A.S. som hade en valp till salu. A.S. hade frågat om S.B.s hundvana och vad de skulle ha hunden till. Allt hade verkat mycket positivt till dess att A.S. hade frågat S.B. vad hon och hennes sambo gjorde. S.B. hade då sagt att hon och hennes flickvän studerade. A.S. hade då frågat om de var sambos och därefter uppgett att hon inte litade på homosexuella eftersom hon tidigare hade erfarenheter av transvestiter som sysslade med djurporr. S.B. talade om för henne att hon aldrig hade varit med om någonting så kränkande i hela sitt liv.

A.T. har uppgett bl a följande. Hon var vid det aktuella tillfället ordförande i golden retrieverklubben. Den 22 september 2004 blev hon uppringd av S.B. som var mycket arg och upprörd. S.B. berättade att hon hade blivit lovad att köpa en golden retriever- valp av en uppfödare. När hon hade berättat för uppfödaren att hon var homosexuell hade uppfödaren dock vägrat att sälja valpen till henne och härvid uppgett att hon inte litade på homosexuella. A.T. fick senare ett samtal från A.S. som verkade mycket skärrad. Hon uppfattade A.S. som en seriös kennelägare som inte säljer hundar per telefon.

C. L. har uppgett bl a följande. Hon är jurist och arbetar som handläggare hos HomO.

Hon fick in en anmälan från S.B. angående den aktuella händelsen. Precis som bruk- ligt är skickade hon över anmälan till A.S. för yttrande. A.S. ringde sedermera upp henne och uppgav då att det som stod i anmälan i stort sett stämde men att hon inte hade diskriminerat S.B.. Hon fick uppfattningen att A.S. ansåg att hon – efter vad hon hade läst om vad homosexuella och transvestiter gör med djur – hade saklig grund för att inte sälja valpen till S.B.. A.S. menade att hon hade rätt att sälja valpen till vem hon ville. C. L. berättade för A.S. att enligt svensk lag har man inte rätt att vägra att sälja en hund på grund av att den potentiella köparen är homosexuell. A.S. blev mer och mer upprörd under samtalets gång och gjorde även en jämförelse med att hon i så fall även var tvungen att sälja hundar till mördare. Efter samtalet skrev C. L. en min- nesanteckning och skickade denna till A.S.. A.S. har aldrig upplyst henne om att något som antecknats i minnesanteckningen varit felaktigt. Minnesanteckningen stämmer överens med den minnesbild hon har av händelsen idag. Hon minns inne- börden av de yttranden som A.S. fällde under samtalet men hon kan inte erinra sig exakt hur A.S.s ord föll. Om hon har skrivit i minnesanteckningen att A.S. sagt att

”med hennes erfarenheter av transvestiter så litar hon inte på homosexuella” så stäm- mer detta.

Å.A. har uppgett bl a följande. Hon är jurist och arbetade vid det aktuella tillfället som handläggare hos HomO. I januari 2005 skickade hon en skriftlig inbjudan till överläggning hos HomO till A.S.. Hon fick därefter ett ilsket E-postmeddelande från A.S. i vilket A.S. uppgav att hon inte tänkte komma till något möte. Hon beslöt sig därför för att ringa upp A.S. för att framföra en muntlig inbjudan. A.S. uppgav under detta samtal att hon inte tänkte inställa sig till något möte hos HomO. A.S. frågade därefter vilka frågor som HomO ville ha svar på, varvid hon upplystes om att myn- digheten var intresserad av omfattningen av hennes kennelverksamhet samt händelsen i övrigt. Å.A. läste upp ca två tredjedelar av C. L.s minnesanteckning men hon blev hela tiden avbruten av A.S. som var mycket upprörd. Å.A. frågade om det som C. L.

antecknat stämde, varvid A.S. uppgav att det var en sak som inte stämde. Det som inte stämde var att det var transvestiter och inte homosexuella som hon inte litade på.

Därefter uppgav A.S. att hon i och för sig inte visste skillnaden på homosexuella och transvestiter. A.S. berättade vidare att hon hade sett på en hemsida att transvestiter

ägnar sig åt djurporr. Sedan Å.A. hade skrivit en minnesanteckning från samtalet skickade hon denna till A.S..

K.S. har uppgett bl a följande. Han är gift med A.S. och arbetar på Posten AB. A.S.

och han driver den aktuella kenneln tillsammans som en hobby. När han kom hem den aktuella dagen berättade A.S. att två eller tre spekulanter hade ringt på valpen och att någonting hade gått snett i ett av samtalen men att hon inte förstod varför. A.S.

tyckte att hon hade blivit anklagad för att vara homofob, vilket hon inte är. A.S. är väldigt spontan och kan säga precis vad som helst som dyker upp i hennes huvud.

G.H. har uppgett bl a följande. Han var hemma hos sin dotter den aktuella dagen och minns att hon fick ett telefonsamtal. Han hörde inte vad som sades men han märkte att A.S. blev lite irriterad, varför han gick undan. Han pratade lite senare med sin dotter om samtalet och fick då reda på att det var en hundspekulant som hade ringt men att A.S. inte ville sälja hunden till henne. Han har aldrig märkt att A.S. skulle ha fördomar mot homosexuella.

S.Ö. har uppgett bl a följande. Han är öppet homosexuell och för ca tio år sedan köpte han en hund av A.S.. Han kan inte med säkerhet säga om han då talade om för A.S.

att han är homosexuell. Det var en lång procedur innan köpet kom till stånd eftersom A.S. var mycket noggrann med att valpen skulle få ett bra hem. Efter den inledande telefonkontakten fick han komma hem till A.S. och besvara en hel del frågor innan han fick titta på valpen. Efter köpet hade de kontakt en tid eftersom A.S. var mån om att följa valpen. A.S. har aldrig varit intresserad av hans sexuella läggning.

Tingsrättens bedömning

Tillämpligheten av DFL

Tingsrätten har först att ta ställning till huruvida DFL är tillämplig i målet. Av 9 § i lagen framgår att diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder är förbju- den vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster eller bostäder. Av förarbete-

na till DFL framgår inte hur begreppet yrkesmässigt skall tolkas. Det aktuella begrep- pet preciseras emellertid i andra delar av diskrimineringslagstiftningen. Av kommen- taren till 16 kap 9 § brottsbalken – där diskriminering av det slag som beskrivs i 9 § DFL kriminaliseras – framgår t.ex. att kravet på yrkesmässighet inte innebär ett krav på att det skall vara fråga om en huvudsysselsättning för personen i fråga och det finns inte heller något krav på vinstsyfte. Däremot bör en verksamhet ha en viss varaktighet för att den skall anses vara yrkesmässig.

Det är i målet ostridigt att A.S. driver en kennel sedan tio år tillbaka och att hon under perioden 1998 – 2004 fött upp 58 hundar samt att 50 av dessa har överlåtits. Det är vidare ostridigt att annonsering skett via Internet och att valparna bjudits ut till all- mänheten. Mot bakgrund av den varaktighet och omfattning som försäljningen av hundvalparna haft finner tingsrätten att A.S. yrkesmässigt tillhandahållit hundvalpar, varför DFL således är tillämplig i målet.

Har diskriminering skett?

Med direkt diskriminering avses enligt 3 § första punkten DFL att en enskild person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med t.ex. sexuell läggning.

Med trakasserier avses enligt 3 § tredje punkten DFL ett uppträdande som kränker en persons värdighet och som har samband med t.ex. sexuell läggning. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att trakasserier kan ta sig uttryck i fysiskt, verbalt eller icke-verbalt uppträdande, beteende eller bemötande. Handlingen eller bemötandet skall innebära missgynnande i form av skada eller obehag som kränker den enskildes värdighet. Exempel på diskriminerande trakasserier är nedsättande tillmälen, ned- svärtning och förlöjligande eller förnedrande uppförande. Helt bagatellartade skillna- der i bemötande betraktas inte som trakasserier, utan det skall vara fråga om märkbara och tydliga kränkningar. Det är den utsatte som avgör om beteendet eller handlingen är oönskat och kränkande. Bedömningen skall alltså inte göras utifrån antaganden om en allmänt omfattad mening om vilka beteenden som typiskt sett kan sägas vara

”ägnade att” kränka någons värdighet. Den som trakasserar måste dock ha insikt om att hans eller hennes beteende kränker någon på grund av en av de skyddade diskri- mineringsgrunderna. Om t.ex. den sexuella läggningen är uppenbar eller allmänt känd kan omständigheterna emellertid vara sådana att kränkningen utan vidare måste stå klar för den som trakasserar (jfr prop. 2002/03:65 s. 200 ff).

En förutsättning för att en direkt diskriminering och trakasserier skall anses vara för handen är att det föreligger ett orsakssamband mellan missgynnandet och diskrimine- ringsgrunden respektive bemötandet och diskrimineringsgrunden. Om det finns en avsikt att missgynna en person t.ex. på grund av hans eller hennes sexuella läggning, föreligger det nödvändiga orsakssambandet. En diskriminerande avsikt är emellertid inte nödvändig för att diskriminering skall kunna anses vara för handen. För att diskriminering skall föreligga behöver den aktuella diskrimineringsgrunden inte heller vara den enda eller det avgörande skälet för ett missgynnande. Det räcker att t.ex. den sexuella läggningen är en av flera orsaker till handlandet. Kravet på orsaks- samband är uppfyllt även i fall av ”felaktigt förmodad” tillhörighet till någon av de skyddade grupperna. Att någon nekas inträde i en nöjeslokal därför att nöjesarrangö- ren tycker illa om homosexuella personer och felaktigt tror att personen ifråga är homosexuell är exempel på orsakssamband mellan ett missgynnande och diskrimine- ringsgrunden sexuell läggning, även om antagandet om den sexuella läggningen är felaktigt (jfr prop. 2002/03:65 s. 201).

Av 21 § DFL framgår att om den som anser sig ha blivit diskriminerad visar omstän- digheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad, är det sva- randen som skall visa att diskriminering inte förekommit. Lagstadgandet skall tolkas som en presumtionsregel och inte som en bevisbörderegel (jfr Högsta domstolens dom den 28 mars 2006 i mål nr T 2100-05).

Det är ostridigt i målet att A.S. bjudit ut den aktuella valpen till försäljning, att S.B.

ringt upp A.S. i anledning av att hon varit intresserad av att köpa valpen, att valpen vid detta tillfälle inte varit såld och att det då inte funnits några andra spekulanter på valpen, att S.B.s sexuella läggning kommit fram vid telefonsamtalet, att A.S. härefter berättat för S.B. om sina negativa erfarenheter av transvestiter då de sysslar med

djurporr, att A.S. härefter klargjort att hon inte ämnat sälja valpen till S.B. och att A.S. uppgett att S.B. fick vända sig till någon annan hundförsäljare.

Tingsrätten finner redan genom de redovisade uppgifterna att HomO visat omstän- digheter som ger anledning att anta att S.B. blivit utsatt för en direkt diskriminering.

Tingsrätten finner även att HomO visat omständigheter som ger anledning att anta att S.B. utsatts för trakasserier. Tingsrätten har i sistnämnda del beaktat att det vid be- dömningen av om trakasserier är för handen saknar betydelse huruvida ett kränkande uttalande om en persons sexuella läggning är grundat på ett felaktigt antagande om läggningen. Genom Å.A.s vittnesmål om att A.S. till henne uppgett att hon inte visste skillnaden på homosexuella och transvestiter har HomO enligt tingsrättens mening visat omständigheter som ger anledning att anta att A.S.s kränkande uttalande om transvestiter – det vill säga att dessa ägnar sig åt djurporr – stått i orsakssamband med ett felaktigt antagande om S.B.s sexuella läggning och att S.B. således utsatts för trakasserier på sätt som anges i 3 § tredje punkten DFL.

Mot bakgrund av det anförda ankommer det på A.S. att visa att någon diskriminering av de angivna slagen inte förekommit. Tingsrätten noterar härvid inledningsvis att partsförhöret med A.S. och vittnesförhören med K.S., G.H. och S.Ö. i huvudsak synes ha syftat till att visa att A.S. saknar fördomar mot homosexuella, att hon aldrig säljer valpar per telefon och att hon tidigare sålt en valp till S.Ö. som är homosexuell. Vid bedömningen av om diskriminering varit för handen saknar det emellertid betydelse huruvida en eventuell diskriminering skett med ond avsikt eller ej. Det avgörande är i stället huruvida diskriminering skett i praktiken i det enskilda fallet, varvid de objek- tiva skäl som åberopas till stöd för att diskriminering ej förekommit är av avgörande betydelse. Tingsrätten finner inte någon anledning att betvivla A.S.s uppgift att hon inte säljer valpar per telefon. Detta är dock inte av betydelse i målet, utan avgörande i detta fall är den omständigheten att A.S. redan i det inledande samtalet med S.B.

avfärdat henne som potentiell köpare av valpen.

A.S. har vidare vid huvudförhandlingen uppgett att vad som antecknats i C. L.s och Å.A.s minnesanteckningar är felaktigt. Hon har härvid gjort gällande att hon aldrig sagt till C. L. att hon inte litade på homosexuella på grund av sina erfarenheter av

transvestiter och djurporr och att det enda hon sagt till Å.A. om detta varit att hon inte tänkte engagera sig i skillnaden mellan transvestiter och homosexuella. A.S. har dock inte – trots att hon fått del av minnesanteckningarna några dagar efter respektive telefonsamtal – kontaktat HomO och påtalat dessa felaktigheter. Det har inte heller framkommit någon anledning till varför två statligt anställda handläggare falskeligen skulle påstå att A.S. uttalat sig på det sätt som HomO gjort gällande. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet finner tingsrätten att A.S. inte förmått visa att det funnits av rättsordningen godtagna skäl att vägra sälja valpen till S.B. och att A.S. i övrigt yttrat sig på det sätt som sagts. Det sagda innebär att A.S. skall anses ha diskriminerat S.B. enligt 3 § första och tredje punkten DFL. Enligt 9 § DFL är sådan diskriminering förbjuden.

Skadestånd

Enligt 16 § DFL skall den som diskriminerar någon på ett sätt som är förbjudet enligt DFL betala skadestånd för den kränkning som diskrimineringen inneburit.

Vid ovan angiven bedömning är A.S. således skadeståndsskyldig för den kränkning som diskrimineringen inneburit för S.B..

Vid bestämmandet av skadeståndets storlek har i förarbetena angetts att hänsyn skall tas bl a till om den diskriminerande handlingen varit avsiktlig och till de faktorer som anges i 5 kap 6 § skadeståndslagen (prop 2002/03:65 sid 160).

I förevarande fall har de diskriminerande åtgärder som S.B. utsatts för i form av dels en direkt diskriminering, dels trakasserier i och för sig medfört en allvarlig kränkning.

Med beaktande av rättspraxis på området finner tingsrätten emellertid inte skäl att döma ut ett högre skadestånd än vitsordade 20 000 kr.

Vid denna utgång skall A.S. ersätta HomO för rättegångskostnader. Tingsrätten finner inte skäl att ifrågasätta storleken av yrkat belopp.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 401)

Överklagande – ställt till Svea hovrätt – ges in till tingsrätten senast den 20 april 2006.

A.A. L.L. A.B.