Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Det bästa från två världar
Fjorton år efter självständigheten står Namibias ungdomar inför nya utmaningar och svårigheter. Många befinner sig i ett kulturellt limbo utan att kunna bestämma sig för om de ska följa gamla traditioner eller anamma västs kultur.
22-åriga Aune Uusiku i Ondangwa har ett intressant perspektiv på detta.
Aune växte upp i ett traditionellt hushåll, homestead, på landsbygden. Hon har inga direkta upplevelser av befrielsekriget och hennes minnen rör främst familjelivet. Dagarna i skolan hade en speciell rytm. Barnen vaknade tidigt för att arbeta på fälten innan de gick till skolan.
Sedan var det läxläsning och på eftermiddagen tillbaks till fälten.
I ett liv som rörde sig runt skola och arbete blev det inte mycket tid för lek. Under helgerna och på fritiden brukade pojkarna fånga grodor, medan flickorna hälsade på hos varandra eller gick för att plocka ved, ett svepskäl för att träffas och skvallra lite.
Aunes faster och farbror gick med i den väpnade kampen mot de sydafrikanska ockupationsstyrkorna. Soldater kom därför då och då till deras hem i hopp om att få information om var de så kallade "rebellerna" befann sig. Vid ett tillfälle ställde de sitt militärfordon vid marula-träden i över en vecka. Denna typ av skrämseltaktik användes regelbundet.
Det var utegångsförbud varje kväll. Vid en viss tid ringde en klocka och då var alla tvungna att vara i sina hem. En gång väcktes Aune av ljud utanför huset och nästa dag såg hon främmande fotspår inne på deras gård. Förutom dessa glimtar från förr hjälper de äldres historier till att hålla minnena från befrielsekampen vid liv. Som väl är talas det fortfarande om kolonial- och apartheid-tiden.
Kamp för utbildning
Idag måste Aune ta sig an en annan, men lika svår kamp. Det är kampen för utbildning. Att skaffa sig en god utbildning i hopp om bra jobb har blivit ett nytt mål för ungdomar i hela Namibia. Hotet om fattigdom och den bekymmersamma hiv/aidspandemin är tunga ok att bära.
Aune försöker nu förbättra sina examensresultat vid NAMCOL, Namibian College of Open Learning, i ämnena utvecklingsstudier, biologi och sitt språk oshindonga. Hon är medveten om att det inte blir lätt att slutföra det hon vill åstadkomma
- Visst, jag kommer att få lida, säger hon.
Aune har fortfarande sitt hjärta på landsbygden. När hon är klar med sina studier vill hon arbeta med folket i Oshikotoregionen. Hon skulle vilja resa till de norra regionerna och ha filmvisningar om afrikansk kultur, teknologi och den hotande hiv/aidspandemin. Efter varje film skulle byborna kunna utbyta tankar om filmen. Detta skulle erbjuda "edutainment", utbildning och nöje i ett, för byborna och öka medvetenheten om sociala frågor. Även om detta ännu bara är en idé hoppas Aune att det en dag ska bli verklighet.
Västliga influenser i namibisk kultur och tradition är en källa till oro. Aune är kritisk till den senaste trenden där unga människor glömmer sin kultur och försöker leva på ett västligt sätt.
- Ett land utan kultur är inget land, säger hon.
Själv tycker hon att det är bättre att plocka lite från båda kulturerna. Det är anledningen till att hon har bestämt sig för att förbättra sitt betyg i oshingdonga. Hennes musiksmak är ytterligare
ett bevis på detta. Med ett bländande leende erkänner hon att hon älskar inhemsk musik. En av hennes favoritmusiker är en ung man som heter Jossy Joss. Istället för att blint svälja västlig kultur mixar han namibiska och västliga influenser i sin musik. Han har till exempel blåst liv i den gamla Oshiwambo-bröllopssången "Efundula" genom att göra den i en modern, ung sättning.
Den traditionella maten är en anledning till varför Aune älskar sitt hem på landsbygden. En hemlagad måltid med hirsdrycken oshikundu och marulaolja tycks ständigt kalla henne hem.
Också berättelser är en integrerad del av livet på landet och Aune underhåller alltid sina yngre syskon med berättelser från vardagslivet och med traditionella fabler.
I framtiden vill hon leva och bo i ett traditionellt hushåll. Allra helst skulle hon vilja ha två hus, ett i huvudstaden Windhoek och ett i norr. På så vis skulle hon ha ett tegelhus såväl som ett traditionellt "homestead". Det bästa från två världar.
Leitago Narib
