Kvinnor födda i östra Afrika i det svenska arbetslivet
En kvalitativ studie om att vara anställd och bli anställd
East African-born women in the Swedish labor market
A qualitative study on being and becoming an employee
Johanna Sjöman Grundström
Handledare: Björn Edlund
Vetenskaplig undersökning, PAO, 15 hp HT 2018
STOCKHOLMS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Kvinnor födda i östra Afrika i det svenska arbetslivet En kvalitativ studie om att bli och vara anställd
Johanna Sjöman Grundström
Integration är ett debatterat ämne inom olika samhällskontexter. Ofta rör forskning i ämnet ekonomiska och politiska spörsmål. Immigranters dåliga utsikter på den svenska arbetsmarknaden har länge varit en svårighet att komma till rätta med, inte minst för de immigrerande kvinnorna. I centrum för denna studie står kvinnor födda i östra Afrika. Syftet har varit att skildra deras upplevelse av det svenska arbetslivet. Dels beträffande vilka aspekter som underlättar deras anställningsmöjligheter men även deras upplevelse av att vara anställd. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med förvärvsarbetande kvinnor. En tematisk analys av datamaterialet resulterade i fem övergripande teman. De teman som utgör studiens resultat är problemfokuserad copingstrategi, socialt stöd, informella strategier, horisontell segregering och etnisk diskriminering med underteman som antisvart rasism och fördomar. Studiens resultat står i huvudsak i samklang med tidigare forskning inom ämnet, vilket påvisar att både individuella och samhälleliga insatser är av största betydelse för en lyckad integrering.
Integration är ett alltjämt aktuellt ämne inom politik, ekonomi och det vardagliga samtalet.
Mycket av forskningen berör integrationen främst i termer av ekonomi och politik (Portes &
Borocz, 1989). Sverige har en lång historia av en generös integrationspolitik där landet under många decennier mottagit individer från olika områden i världen (Nilsson, 2004). Efter andra världskriget ökade immigrationen till Sverige. Tillväxten och efterfrågan på arbetskraft ökade under efterkrigstiden vilket ledde till en ökad arbetskraftinvandring. Under sjuttiotalet ändrade immigrationen karaktär från en arbetskraftinvandring till en ökad flykting- och anhöriginvandring från humanitärt utsatta områden i världen. Kring denna period ökade immigrationen från Östra Afrika, även kallat Afrikas horn (Nilsson, 2004). Regionen tillhör ett av världens mest humanitärt utsatta områden. Afrikas horn består av länder som Somalia, Etiopien, Djibouti och Eritrea. Majoriteten som immigrerat från dessa områden är män (Nilsson, 2004). Emellertid har även kvinnor och barn emigrerat från dessa områden, till stor del på grund av familjeåterföreningar. Beträffande forskning om immigrerande kvinnor så har den under lång tid varit bristfällig men efter millennieskiftet ökade forskningen gällande denna aspekt (Philomina, Bukola, & Ahmad, 2016). Mycket av forskningen har berört perspektiv på migrationen som utelämnat immigranternas subjektivt upplevda situation. På senare tid har det vetenskapliga arbetet börjat innefatta frågor även runt kvinnornas sociala liv och subjektiva mående i västerländska miljöer (Philomina et al., 2016). Tidigare forskning visar på att den afrikanskt födda kvinnan har en central roll i familjen både i sina hemländer men även efter immigrationen. Dels som försörjare ekonomiskt men även socialt och kulturellt (Philomina et al.,). Trots det finns en utpräglad arbetslöshet bland immigrerade kvinnor. Immigranters utsikter på den svenska arbetsmarknaden har under lång tid varit svår, främst då för de immigrerande kvinnorna. I en studie skriven av Knocke (1999) belyses den problematik som finns för immigrerande kvinnor gällande deras möjligheter på arbetsmarknaden. Redan från sjuttiotalet var kvinnornas möjligheter till jobb och vidare utbildning närmast halverade jämfört med immigrerade män och etniskt svenskt födda individer. Gällande arbetslöshet bland immigranter så visar forskning att individer med afrikansk härkomst har markant fler dagar i arbetslöshet än resterande befolkning (Wolgast, Molina, & Gardell, 2018). Således är kvinnor och män födda i Afrika en särskilt utsatt grupp på den svenska arbetsmarknaden. Trots bistra utsikter finns det
afrikanskt födda individer som tagit sig in i arbetslivet, dock upphör inte missgynnandet av immigranter väl i arbetslivet. I en rapport från Sverige åskådliggörs skillnaderna mellan afrikanskt födda individer och övrig befolkning på den svenska arbetsmarknaden. Bland att åskådliggörs det att immigranter har lägre disponibel inkomst. Det förefaller så att individer med afrikansk härkomst tydligt diskrimineras i det svenska arbetslivet (Wolgast et al., 2018). I denna studie studeras afrikanskt födda immigranters egna upplevelser av det svenska arbetslivet. I centrum för denna studie står kvinnor födda i östra Afrika. Med bakgrund till tidigare forskning gällande immigranter erfaras det som att fokus inom forskningen ligger i att samtala om immigranters situation och inte med immigranter om deras situation. Ofta skildras immigranters inträde till arbetsmarknaden ur ett samhällsperspektiv vilket gör att fokus i denna studie är på kvinnor som trots uttalade hinder tagit sig in i det svenska arbetslivet. Intresset ligger i att utifrån deras perspektiv lyfta de möjliggörande aspekterna i arbetslivet men även de utmaningar som de kan ställas inför. Frågeställningen lyder därmed; Hur upplever kvinnor födda i östra Afrika det svenska arbetslivet? Syftet ligger i att skildra deras upplevelse av att vara i anställd i Sverige samt deras förutsättningar att få en anställning.
Ackulturation, copingstrategier och socialt stöd
För att få en förståelse kring varför vissa immigranter bättre anpassar sig till ett nytt samhälle och lyckas ta sig in på svenska arbetsmarknaden kan det var av relevans att få en förståelse för vilka aspekter som är avgörande för det. Initialt kan det vara av stor vikt att skaffa sig en djupare förståelse för hur migranter anpassar sig till en ny kultur och hanterar den ackulturation som kulturomställning ofta innebär (Kuo, 2014). Den ökade migrationen speglar tempot i vårt moderna samhälle där rörligheten bland människor över kontinentala och nationella gränser tillhör vardagen (Kuo, 2014). För att migrationsprocessen helt ska förstås finns det individuella, familjära, sociala och kulturella faktorer som måste tas hänsyn till (Bhugra, 2003).Inom den psykologiska disciplinen utgör forskning gällande ackulturation en direkt viktig resurs för att förstå individer som ställs inför kulturförändringar (Berry, Phinney, Sam, & Vedder,2006).
Ackulturation definieras som de olika reaktionsmönster som kan framträda hos individer inom olika minoritetsgrupper när dessa ställs mot en ny dominerande kultur (Berry ,1997), något som är vanligt vid immigration. En individ som upplever denna ackulturation kan ofta erfara bland annat förändringar i språk, beteenden, personlighet, identitet och psykiskt välbefinnande (Berry et al., 2006). Dessa förändringar påverkar immigranter på olika sätt då det är en stor omställning från deras egna kultur. Immigranter ställs också ofta inför stresspåslag direkt kopplat till ackulturation som sätter press på individen att hantera denna omställning. Stresspåslagen kan yttra sig i form av dels stressfaktorer som inträffar före och samband med migrationen som exempelvis våld, trauma och rädslor inför flykt samt även stresspåslag som inträffar efter immigrationen. Stresspåslag efter immigrationen kan vara psykisk påfrestning i samband med omlokalisering, både fysiska och psykiska hälsoproblem, förlust av sociala nätverk samt förtryck från det nya och främmande samhället (Yakushko, Watson, & Thompson, 2008).
Dessa stresspåslag kan enligt forskning hanteras mer eller mindre framgångsrikt. Detta gör att forskare inom psykologi menar att teorier om ackulturation är grundat i bredare psykologiska teorier om stress och coping (Folkman, & Lazarus, 1985).
En typisk definition av coping beskriver coping som de ständigt förändrande beteendemässiga och kognitiva ansträngningar en individ gör för att hantera yttre eller inre krav som bedöms överskrida individens resurser (Folkman & Lazarus, 1985) Vid stora förändringar i livet menar forskare att stress och copingstrategier framträder som tydligast. En tydlig livsförändrande händelse som lyfts fram är just migration. Forskare menar att de copingstrategier som tas till för att hindra de påfrestningar som kulturomställningar innebär är en oundviklig aspekt av ackulturation (Kuo, 2014). Vad gäller copingstrategier så skiljer forskare på två olika typer av
copingstrategier Individuella skillnader gör att människor svarar på psykiska ansträngningar antingen genom en problemfokuserad copingstrategi eller emotionsfokuserad copingstrategi (Folkman & Lazarus, 1985). Den problemfokuserade copingstrategin handlar om att aktivt försöka förändra den påfrestande situation som individen ställs inför, detta genom att bemöta situationen genom aktivt handlande som strävar efter att direkt förändra situationen. Den emotionsfokuserade inriktningen handlar om att minska eller konstruktivt hantera de känslor som kan uppstå i samband med påfrestande situationer (Carver, Scheier, & Weintraub, 1989).
Det är nödvändigt för migranter att hantera psykologiska svårigheter under kulturomställningen där olika copingstrategier kan leda till olika resultat gällande hur väl migranter anpassar sig till den nya kulturen (Berry et al., 2006). Således verkar anpassning till en ny kultur och nytt samhälle vara avhängig av enskilda individers copingstrategi. Forskning visar att problemfokuserade copingstrategier gagnar immigranters anpassning till den nya kulturen. Att hantera påfrestande situationer med en problemfokuserade copingstrategier visar sig öka individers känslomässiga välbefinnande samt även underlätta omställningen (Kuo, 2014). Att problemfokuserad copingstrategi generellt förenklar den ackulturation som uppstår i samband med immigration kan peka på att av immigrantens liv generellt förbättras och förenklas med denna copingstrategi.
Coping av påfrestande situationer är inte bara något som är beroende av individens egna resurser, även socialt stöd framhävs som betydelsefullt. Socialt stöd är en fundamental faktor till god hälsa och definieras som det samspel med familjemedlemmar, vänner och andra individer i direkt närhet som kommunicerar både praktisk och känslomässig information (Simich, Beiser, Stewart, & Mwakarimba, 2005). Immigration är en svår livsövergång och en faktor som kan hota välbefinnandet för immigrerande individer. Forskning visar att socialt stöd inte bara minskar stress men att det också kan förstärka individens självförtroende som är nödvändigt för att hantera pågående utmaningar under anpassningsprocessen (Simich et al., 2005). Socialt stöd är en god förutsättning för coping, stresshantering och främjandet av hälsan.
Och tillsammans spelar de en särskilt viktig roll under de övergångsperioder som immigrerande individer möter. Förutom att socialt stöd kan fungera som ett säkerhetsnät för immigrerande individer är det även en viktig språngbräda för att komma i kontakt med sociala nätverk som kan underlätta tillgången till utbildning, anställning och andra viktiga behov (Simich et al., 2005). Om immigrerande individer inte lyckas etablera sociala nätverk kan det få konsekvenser för anpassningsprocessen. En konsekvens är att frånvaron av socialt stöd leder till isolering och en försvårande anpassningsprocess (Hyman, Guruge, & Mason, 2008). Frånvaron av sociala stödnätverk visar sig även ha konsekvenser för kvinnor som försöker finna en anställning samtidigt som de försöker försörja familjen ekonomiskt (Philomina et al., 2016). Detta kan tyda på att det är av särskild vikt för immigrerande kvinnor att bygga upp sociala nätverk som underlättar anpassningen till det nya samhället. Dels med hänsyn till psykiskt välbefinnande men även med hänsyn till andra aspekter som att skaffa sig en utbildning och anställning.
Som tidigare nämnt kan socialt stöd förbättra immigranters självförtroende, något som är viktigt under anpassningsprocessen (Simich et al., 2005). De sociala nätverken kan även fungera som en viktig språngbräda för att underlätta tillgången till en anställning. Närvaron av människor från värdsamhället i stödnätverket kan hjälpa immigranter att anpassa sig till värdsamhället (Garcı́a, Ramı́rez, & Jariego, 2002). Således kan en sannolik förklaring till immigranters försämrade ställning på arbetsmarknaden förklaras av bristande tillgång till sociala nätverk (Behtoui, 2008). Sociala nätverk innehåller värdefulla resurser som kan vara ogynnsamt att vara utan. Det kan bland annat vara resurser som mer eller mindre är direkt avgörande för arbetssökandet för immigranterna. Sverige har en reglerad arbetsmarknad som betyder att det finns ett system för offentliga arbetsförmedlingar i hela landet som regelbundet informerar om
lediga jobb i samhället (Korpi, 2001). Utöver det är arbetsgivare enligt lag skyldiga att anmäla lediga befattningar till den arbetsförmedlande myndigheten. Trots detta visar studier att sociala nätverk och informella metoder förefaller vara mycket viktiga för arbetssökandet i Sverige (Korpi, 2001). Informella metoder definieras som en form av arbetssökande som utmärks av att mellanmänskliga kanaler förmedlar information mellan arbetsgivare och arbetstagare samt även den informella hjälp från anhöriga som leder till arbetsmöjligheter (Marsden & Gorman, 2001). Svenska arbetsgivares rekryteringsmönster visar på informella metoder som den viktigaste formen för rekrytering av personal (Ekström, 2001). Låga kostnader för arbetsgivare och snabbt informationsflöde är orsaken till de den utbredda användningen av informella metoder inom rekryteringsförfarandet (Coverdill, & Finlay, 1998). Trots att användningen av informella metoder dominerar rekryteringsförfarandet visar viss forskning att immigranter är mindre benägna att hitta arbete genom informella kanaler (Behtoui. 2008). Däremot tyder annan forskning på att informella metoder kan gynnas av individer som befinner sig i lågstatusyrken (Jasinskaja-Lahti, Liebkind, Jaakkola, M., & Reuter, 2006), något som immigranter i stor utsträckning tenderar att göra (Wolgast et al. 2018). Detta kan göra att inträdet på arbetsmarknaden genom informella metoder inte bara används av etniskt födda svenskar utan också påverkas av vilket arbete individen har.
Horisontell segregering och främlingsfientlighet
Informella metoder vekar vara särskilt gynnande för individer som befinner sig i den övre och nedre delen av arbetsmarknadens sociala hierarki (Jasinskaja-Lahti, Liebkind, Jaakkola, &
Reuter, 2006). Det förefaller vara enklare att informellt söka arbete inom lågstatus- och högstatusyrken. Immigrerande kvinnor tenderar i stor utsträckning att hamna i lågstatus-och lågavlönade arbeten, detta kan tyda på att användningen av informella metoder för att söka anställning kan vara särskilt gynnsamt för de immigrerande kvinnorna (Knocke, 1999) Men det förefaller också som att de informella metoderna skulle kunna öka den horisontella segregering som råder på den svenska arbetsmarknaden (Wolgast et al., 2018). Bland annat på grund av att medlemmar i sociala nätverk tenderar att rekrytera arbetstagare som liknar dem själva (Behtoui.
2008). Detta kan förstärka rådande mönster på arbetsmarknaden som präglas av selektivitet och missgynnanden mot minoritetsgrupper. Arbetsmarknadssegregering är ett begrepp som omfattar genusvetenskapen men även en segregering gällande etnicitet (Wolgast et al., 2018).
Forskningen gör en distinktion mellan horisontell och vertikal segregation. Horisontell segregering avser det förhållandet där män och kvinnor tenderar att arbeta i olika branscher och finnas i olika organisationer på arbetsmarknaden. Exempelvis tenderar kvinnor att hamna inom omvårdande yrken som sjuksköterska och undersköterska medan män tenderar att ha mer tekniska yrken. Vertikal segregation handlar om att kvinnor och män tenderar att ha olika befattningar inom samma yrke eller organisation (Wolgast et al., 2018), en hierarkisk förskjutning där kvinnor har sämre möjligheter att avancera till högre befattningar jämfört med män. Det förefaller så att arbetsmarknadssegregeringen gällande immigranter handlar om etnicitet där segregeringen är direkt kopplat till utseende och grupptillhörighet. En etnisk segregering på arbetsmarknaden gör att individer med en viss etnicitet i stor utsträckning återfinns inom vissa yrken, branscher eller sektorer jämfört med övriga delar av befolkningen.
Forskning visar att afrikanskt födda individer systematiskt tenderar att ha lågstatusyrken som bland annat undersköterska och lokalvårdare. Detta även i relation till utbildningsnivå (Wolgast, et al., 2018). Således påvisar tidigare studier att immigranter strukturellt diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
Utöver den strukturella diskriminering som immigranter kan möta på den svenska arbetsmarknaden utsätts immigranter inte sällan också för fördomar direkt kopplat till etnicitet och grupptillhörighet. Fördomar mot immigranter är inget nytt fenomen i Europa (Akrami,
Ekehammar, & Araya, 2000). Forskning visar att ett flertal europeiska länder på senare tid demonterat sin integrationspolitik vilket innebär en åtstramning av mottagandet av immigrerande individer. Sverige å andra sidan upprätthåller enligt vissa studier sin position som ett av Europas socialt och kulturellt mest jämlika länder (Borevi, 2014). Trots det står annan forskning inte i samklang med det. Det förefaller så att denna stereotypa bild av Sverige som jämlikhetsförespråkare har en tendens att kringgå det faktum om en utbredd rasism även i Sverige (Barzoo, 2017) En studie genomförd i Sverige visar bland annat att drygt 70 procent av tillfrågade individer födda i Afrika ser Sverige som ett land där rasism förekommer (Akrami et al., 2000). Dessa proportioner vittnar om en utbredd problematik gällande rasism, inte minst mot afrikanskt födda personer. Rasism definieras som fördomar, attityder och direkta handlingar som bidrar till en ojämlik fördelning av resurser på basis av etnicitet. Forskning inom rasism särskiljer på olika former av rasism. Där åtskiljs bland annat antisemitism, antimuslimsk rasism och antisvart rasism, även kallat afrofobi (Wolgast et al., 2018). Den sistnämnda formen av rasism definieras som en fientlig inställning mot människor som har sin härkomst i subsahariska Afrika (Hübinette, Beshir, och Kawesa 2014). Forskning visar på en stigmatisering av immigranter på den svenska arbetsmarknaden. Det förefaller så att rasism bidrar till en ojämlik fördelning av status, resurser och möjligheter i arbetslivet och har en negativ påverkan på afrikanskt födda individer endast på basis av deras hudfärg och utseende (Hübinette et al., 2014).
Att vissa aspekter av immigration förenklar samt även försvårar integreringsprocessen framgår av tidigare forskning inom ämnet. Den här studien syftar till att vidare studera immigranters egna upplevelse av integreringsprocessen. Där kvinnliga immigranter födda i östra Afrikas egna upplevelser varit av särskilt intresse. Då kvinnorna förutom att tillhöra minoritetsgruppen immigranter även tillhör minoritetsgruppen kvinna. Det förfaller som så att minoritetsgrupper särskilt missgynnas i arbetslivet vilket har gjort att det svenska arbetslivet är den kontext som valts att studeras (Wolgast et al., 2018), då gällande kvinnornas egna upplevelser av arbetslivet.
Syftet med denna studie har varit att studera kvinnor födda i östra Afrikas upplevelse av det svenska arbetslivet beträffande hur det är att vara och bli att anställd i Sverige. Med bakgrund till tidigare forskning gällande immigranter erfaras det som att fokusen inom mycket av forskningen inte handlar om att undersöka immigranters egna upplevelse av immigration och arbetsliv. Därför är fokus i denna studie på kvinnor som trots utpräglade svårigheter tagit sig in i det svenska arbetslivet. Intresset ligger i att utifrån deras perspektiv lyfta de möjliggörande aspekterna i arbetslivet men även de utmaningar som de kan ställas inför. Frågeställningen för denna studie lyder därmed; Hur upplever kvinnor födda i östra Afrika det svenska arbetslivet?
Metod Undersökningsdeltagare
Deltagarna i denna studie består av sex kvinnor varvid samtliga födda i östra Afrika. Samtliga respondenter är bosatta i en stad i norra Sverige. Urvalsmetoden som använts är delvis ett handplockat urval men också genom ett tillgänglighetsurval. Urvalet har skett via en mångkulturell förening i staden samt även genom en integrationsassistent som arbetar på kommunen i staden. Kvinnorna har genom dessa förbindelser blivit tillfrågade att deltaga i en intervju genom att föreningens personal delat ut ett informationsbrev om studien och muntligt informerat om dess syfte. Samt även genom integrationsassistentens rekommendationer där respondenter valts ut utifrån dennes egna nätverk. I övrigt har respondenter valts ut utifrån varierande egenskaper som ålder, yrke, antal år i Sverige, språkkunskaper och födelseland.
Totalt erhölls 15 intresseanmälningar från kvinnor att delta i studien från den mångkulturella föreningen, varpå fyra valdes ut av dessa på basis av deras familjesituation, yrke, ålder och
deras kunskaper i det svenska språket. Då urvalets selektivts gjorts bland 15 kvinnor anses urvalet delvis vara handplockat. Övriga två respondenter rekommenderades av integrationsassistent på kommunen, vilka båda deltog i studien. Denna rekommendation från integrationsassistenten karaktäriseras som tillgänglighetsurval då kandidaterna inte handplockats av författaren själv. Kvinnornas åldrar varierar mellan 24 och 39 år gamla. Vid intervjutillfället har kvinnorna bott i Sverige i allt mellan fem och 14 år. Kvinnorna i studien arbetar vid intervjutillfället som undersköterskor, bibliotekarieassistent, lokalvårdare samt servitris. Samtliga kvinnor har vid intervjutillfället erhållit utbildning genom vuxenutbildningens verksamhet i Sverige. Fyra av kvinnorna förvärvsarbetade i sitt hemland innan migrationen och två av kvinnorna studerade.
Datainsamling
Respondenterna fick initialt ta del av ett informationsbrev där syftet med studien presenterades för kvinnorna. I brevet delgavs de även information kring respondenternas anonymitet och frivillighet i och med deltagandet. Via telefonsamtal och textmeddelanden kontaktades de sex respondenterna där tidpunkt och plats för intervjuerna bestämdes genom en överenskommelse.
Platserna för intervjuerna varierade. Fyra av intervjuerna genomfördes på den mångkulturella föreningens lokaler i ett enskilt rum. De resterande två intervjuerna genomfördes på skolan Komvux lokaler. Deltagarnas integritet säkrades genom att låta dem vara anonyma under hela processen samt noggrann sekretesshantering av materialet där uppgifter som möjligen kan härledas till respektive respondent medvetet exkluderats. Inför respektive intervju delgavs respondenterna en kort introduktion till studiens syfte och de blev även tillfrågade om deras tillåtelse av att spela in intervjun med författarens telefon, vilket samtliga accepterade.
Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär och genomfördes med deltagarna på svenska under cirka en timme vardera. Intervjuer av semistrukturerad karaktär valdes som datainsamlingsmetod på grund av dess relativt öppna karaktär med möjligheten till följdfrågor.
Den relativt öppna karaktären ansågs vara passande för syftet då intentionen var att samtalet skulle styra intervjuns riktning och därmed få en djupare förståelse för kvinnornas situation.
Övergripande områden användes som underlag för intervjuns semistrukturerade frågor. De fem områden som utgjorde underlaget för intervjun var familj, religion, arbete, svenska samhället och fritid.
Analys
Intervjuerna transkriberades ord för ord, förstärkande känslouttryck utlämnades under transkriberingen. Inspelningarna raderades efter transkriberingen. Efter transkriberingen påbörjades en empiristyd tematisk analys i sex steg (Braun, V. and Clarke, V, 2006). Under första steget i analysen studeras materialet noggrant upprepade gånger för att få en uppfattning om materialets innehåll. Under analysens andra steg plockades datanära och deskriptiva koder som var av särskilt intresse för det studerade ämnet fram ur materialet. Vid det tredje steget i analysen fastställdes olika koder. Koderna med gemensamt innehåll bildade sedan sammansättningar som övergick till att bli övergripande teman. Under analysens femte steg fixerades och namngavs de fem teman som till slut utgjorde studiens huvudsakliga resultat. De fem teman som bildar studiens resultat är; problemfokuserad copingstrategi, socialt stöd, informella strategier, horisontell segregering och etnisk diskriminering med underteman som antisvart rasism och fördomar. Under steg sex färdigställdes de fem teman och skrivandet av uppsatsens resultatdel påbörjades.
Resultat
Studiens resultat presenteras i form av fem olika huvudteman som arbetats fram under en tematisk analys. De teman som presenteras är av deskriptiv karaktär och har till syfte att skildra respondenternas egna upplevelser av deras egna situation i det svenska samhället och främst i arbetslivet. De fem teman som utgör resultaten är problemfokuserad copingstrategi, socialt stöd, informella strategier, horisontell segregering och etnisk diskriminering med underteman som antisvart rasism och fördomar. De första tre resultatdelarna utgör upplevda förutsättningar för att få en anställning. De två resterande resultaten berör respondenternas upplevelse kring hur det är att vara anställd i det svenska arbetslivet.
Problemfokuserad copingstrategi
Att immigrera till ett nytt land innebär ofta en kulturomställning, där den immigrerande individens ursprungliga kulturella mönster ställs mot ett helt annorlunda sätt att leva.
Respondenterna i studien beskriver denna ackulturation som en omställning som hanteras varierande av olika individer. Olika sätt att hantera förändring kan tyda på individers olika copingstrategier. Immigration beskrivs av samtliga kvinnor som en stor omställning vars första tid för dem präglades av ovisshet och otrygghet. Majoriteten av kvinnorna uttrycker sig enhetligt gällande hanteringen av den utmaning som immigrationen innebar för dem främst då beträffande språk- och kulturskillnader. En av respondenterna uttrycker sig på följande sätt gällande hennes första tid i Sverige:
”Efter sex månader flyttade jag, jag var inte som alla andra. Folk sitter hemma och tänker vad ska jag göra, vad ska hända med mig. Jag tog tag i mitt liv och min situation ” I likhet med citatet ovan beskriver flertalet av kvinnorna hur de hanterat deras situation efter immigrationen. Där många av kvinnorna lyfter fram vikten av att ha en stark vilja och inställning till att förändra sin situation i direkt anslutning till immigrationen. Det skulle kunna tyda på att kvinnorna som hanterat sin situation på likande sätt har haft en problemfokuserad copingstrategi. Där det utmärkande draget är att individen handlingskraftigt försöker göra något åt en ansträngande situation som denne ställs inför. Många av kvinnornas utsagor gällande deras anpassning efter immigrationen tyder på en problemfokuserad copingstrategi. Flertalet av respondenterna beskriver sin framgång i språkinlärning, utbildning och arbetssökandet som något som handlar om både vilja och inställning. Följande citat kan exemplifiera det:
”Ingenting stoppar mig riktigt att göra vad jag vill här i Sverige. Man har alla möjligheter om man vill. Det är bara att visa att man kan och våga. Om du vill lära dig språk, studera eller andra saker så kan du bara du tar för dig”
Förutom att vara en avgörande faktor till framgångar i språkinlärning och utbildning så beskriver även majoriteten av respondenterna att deras inställning är en viktig orsak till deras tidiga inträde till det svenska arbetslivet. Flertalet av kvinnorna beskriver att den svenska arbetsmarknaden ställer höga krav på anställda och att det är hård konkurrens om arbeten. Det som varit avgörande för deras möjligheter till arbete beskriver de som deras vilja att lära och utmana sig själva trots att situationen på den svenska arbetsmarknaden präglas av hård konkurrens. Det kan också tyda på att kvinnorna problemfokuserat orienterar sig mot en lösning
på den krävande situation som arbetslöshet kan innebära och som samtliga respondenter befunnit sig i vid någon tidpunkt i samband med immigrationen.
”Men här i Sverige är det svårt att få jobb och det är svårt att lära sig språket. Men jag har kämpat jättemycket. Jag har jobbat mycket för att lära mig det jag kan idag och ha det jobbet jag har”
Utifrån respondenternas berättelser tyder det på att deras sätt att hantera den omställning som immigrationen inneburit har varit avgörande för hur snabbt och väl kvinnornas integrerats i samhället och främst då i arbetslivet. Flertalet av respondenterna tror att långvarig arbetslöshet bland kvinnliga immigranter kan bero på att individerna inte vågar eller vill anpassa sig till den nya kulturen. Deras berättelser vittnar också om att arbetslöshet bland andra immigranter kan bero på en negativ inställning som utmärker deras sätt att hantera svåra situationer.
”Många har redan ställt in sig på att Sverige är ett svårt land att leva i. Då slutar man försöka och då utvecklas man inte. Det är svårt. Det är där man kan göra annorlunda för att lyckas tror jag. Det har jag gjort”
Respondenternas utsagor om andra immigranter som står utanför arbetslivet skulle kunna tyda på vikten av att klara av och hantera den omställning som immigrationen innebär. Sammantaget skulle respondenternas berättelser om dels deras egna situation men även andra immigranter kunna peka på att problemfokuserad copingstrategi har en avgörande roll för hur väl immigrerande individer integreras i det svenska samhället och i det svenska arbetslivet. Främst beträffande hur de aktivt sökt en förändring gällande den svåra livssituation som flertalet av kvinnorna beskriver sin tid kort efter immigrationen.
Socialt stöd
Vikten av socialt stöd lyfts fram i samtliga respondenters intervjuer. Distinktionen görs mellan socialt stöd från närstående i form av familjemedlemmar medan socialt stöd från utomstående utgörs av exempelvis lärare, handläggare, vänner och andra viktiga personer som respondenterna mött under deras första tid i Sverige. Under detta tema har socialt stöd från utomstående varit av särskild vikt då flertalet respondenter vittnar om att socialt stöd från utomstående har haft en särskilt avgörande betydelse för deras framgångar i arbetslivet.
Samtliga av respondenterna lyfter fram åtminstone en person som varit särskilt betydelsefull under deras tid i Sverige. Vissa av kvinnorna lyfter fram dessa individer som direkt avgörande för deras framsteg inom utbildning och arbetsliv.
”Utan dom hade jag inte klarat det, jag kommer aldrig glömma dom. Dom har betytt mycket för mig. Jag trodde inte jag skulle klara skolan från början, var nära att sluta.
Sen när dom lärarna visade mig hur jag skulle klara skolan och stöttade mig blev allt bättre”
Flera av respondenterna uttrycker sig på liknande sätt gällande betydelsen av socialt stöd från utomstående individer. Trots att respondenterna framhävt vikten av deras egna starka vilja, inställning och driv så lyfter majoriteten av dem vikten av att ha haft ett nätverk av människor runt om sig som stöttat dem under svårare perioder. Något som flertalet av kvinnorna vittnar om är att socialt stöd direkt kopplat till immigrationen är bristfällig. Ofta är tiden efter immigrationen svår. En del av kvinnorna beskriver det som svårt att orientera sig i samhället på egen hand och upplever att det hade varit bra med stöttning från antingen en etniskt född
svensk eller en individ från deras hemland som bott i Sverige en längre tid. Flertalet respondenter berättar emellertid om hur deras lärare och handläggare på myndigheter gått långt förbi deras normala åtaganden för att hjälpa kvinnorna med diverse angelägenheter som exempelvis att få en anställning.
”Jag träffade en svensk man på stan som jag lärt känna när jag först flyttade till Sverige.
Jag var arbetslös vid den tiden. Han tog med mig till biblioteket, där fick jag träffa bibliotekets chef. Vi hade intervju och sen fick jag jobbet”
Liknande exempel vittnar även andra respondenter om. Det kan tyda på att det är av stor vikt att berika sig med sociala nätverk för immigrerande kvinnor och hur dessa i sin tur kan förändra deras livssituation. Flertalet respondenter uttrycker även betydelsen av att de sociala nätverken utgörs av heterogena sammansättningar där gruppen individer inte bara utgörs av personer från deras hemländer. Något som de tillfrågade kvinnorna menar är avgörande för hur väl de lyckats lära sig det svenska språket och även hur snabbt de integrerats in i samhället. Det skulle kunna peka på att socialt stöd och heterogena sociala nätverk har en betydande roll för immigranters integrering in i det svenska samhället. Att bli en del av en arbetsplats sociala nätverk menar majoriteten av kvinnorna är starkt bidragande till deras upplevda trivsel på arbetsplatsen och allmänna mående. Vikten av att stärka sociala relationer utanför arbetsplatsen är också av stor relevans vilket en av kvinnorna berättar om.
”När man träffas utanför jobbet så lär man känner varandra mer. Och lär man känna varandra mer så kan man ha roligt och skoja mer också väl på arbetet. Så jag tycker om det. Det skapas en bra relation mellan varandra som man behöver”
Respondenternas upplevelse är att socialt stöd och sociala nätverk underlättar det flesta aspekter i deras tillvaro, allt ifrån alldagliga saker som hitta rätt matvarubutik men även mer komplexa ärenden som trivsel på arbetsplats, bostadsfrågor och hitta en anställning. Sammantaget verkar socialt stöd och sociala nätverk ha stor betydelse både på och utanför arbetet för kvinnorna i studien. Många av kvinnorna i studien upplever att deras rika sociala nätverk har varit den mest avgörande orsaken till deras snabba integrering i samhället.
Informella strategier
En upplevelse som flertalet av respondenterna delar är att det svenska samhällets uppbyggnad stundtals kan kännas byråkratisk och tungrott. Något som varit en stor omställning från deras hemländer i östra Afrika. Trots att myndigheter som arbetsförmedlingen varit till hjälp för ett par av kvinnorna att hitta ett tillfälligt arbete så vittnar flertalet om det omständliga i att få en anställning genom myndigheten. Majoriteten av respondenterna menar att det är en långdragen arbetssökandeprocess jämfört med det arbetssökande som varit dominerande för dem i deras hemländer. Där dominerar de informella strategierna när det kommer till att bli anställd.
Respondenterna menar att det vanligaste sättet är att fråga sig fram tills man hittar en anställning. Något som flertalet av kvinnorna praktiserat även i Sverige trots att samtliga fått rekommendationer från kommunen att använda sig av arbetsförmedlingen.
”Jag gick direkt dit till honom på restaurangen. Så sa jag "Har du jobb till mig?". Han svarade kom på måndag så får du testa jobba. Sen fick jag jobbet”
Liknande exempel vittnar flera respondenter om. Att de med hjälp av informella strategier i arbetssökande snabbt fått en anställning jämfört med bekanta som sökt via arbetsförmedlingen.
Några av de kvinnor som använt sig av dessa informella strategier berättar att de sökt sig till arbetsplatser vars chef eller ägare också är födda utomlands. Det kan tyda på att kvinnorna upplever det vara lättare att informellt söka arbete till arbetsplatser där andra immigranter arbetar. Det har även funnits en stark vilja och ett behov av självständighet hos majoriteten av kvinnorna att snabbt få ett arbete och ha möjligheten att försörja sig. Användningen av informella strategier när det gäller arbetssökande lyfter kvinnorna fram som en viktig del i deras integreringsprocess, dels gällande den språkliga utveckling men även genom den ekonomiska frihet som en anställning ger kvinnorna.
”Jag fick mitt jobb efter ett och ett halvt år i Sverige. Sen efter två år jag köpte mitt hus och sen min nya bil. Folk tyckte jag var galen men det är viktigt för mig att vara självständig ” Stora delar av kvinnornas framgångar i det svenska samhället tror de själva handlar om deras användande av informella tillvägagångssätt jämfört med den standardiserade integreringsprocessen som de flesta immigranter går igenom i form av utbildning, arbetssökande via arbetsförmedling och sociala bidrag. Ingen av respondenterna förringar vikten av utbildning och menar att det är av största relevans för att lyckas i det svenska samhället. Däremot tror majoriteten av respondenterna att den formella vägen in i samhället och arbetslivet är problematiskt för individer som har svårigheter i skolan, vilket de upplever sett ofta. Något som respondenterna menar gör att andra tillvägagångsätt till att få en anställning bör få större uppmärksamhet och utrymme redan från första tiden efter immigrationen.
”I Sverige måste man gå i skolan men vissa klarar inte det. Och om man inte klarar det borde man få en chans att prova arbetslivet. Det kanske man klarar bättre”
Respondenternas upplevelse är att det finns många arbetsföra människor som fastnar i utbildnings fasen på grund av svårigheter att läsa och skriva, som ett led i det fullföljs inte integreringsprocessen för dessa individer och det hamnar utanför i samhället. Några av kvinnorna menar att de uppmuntrar andra kvinnor att våga använda sig av dessa informella strategier när det kommer till arbetssökande och att de har sett många som fått sin första anställning på det sättet.
Horisontell segregering
Samtliga av respondenterna har arbeten som klassificeras som lågstatus och låglöneyrken, där karakteristiska yrken bland annat är undersköterska och lokalvårdare. Det skulle kunna tyda på att det föreligger en horisontell segregering på arbetsmarknaden där kvinnliga immigranter tenderar att systematiskt hamna inom lågavlönade sektorer på arbetsmarknaden. Förutom att kvinnornas anställning vittnar om en systematisk tendens av att återfinnas i låglöneyrken så vittnar flera respondenter även om att det finns en generell benägenhet att de bli mer eller mindre uppmanade att söka sig till dessa yrken. Vad beträffar denna uppmaning upplever kvinnorna att den kommer ifrån allmänt vedertagna föreställningar om vad kvinnor och framförallt immigrerande kvinnor bemästrar. Flertalet av respondenterna upplever att de fått dessa uppmaningar både från närstående men också andra utomstående individer.
”Hon berättade att där vi har chans att få jobb är genom att hjälpa äldre. Jobba som undersköterska eller städa. Eller ja, det var dom enda alternativen jag hade när jag flyttade hit sa folk ” Gällande dessa uppmaningar om att söka sig till särskilda sektorer i arbetslivet skulle det kunna tyda på att kvinnorna drivs in i yrken som de saknar preferens för. Några av kvinnorna berättar
hur de skiftat mellan arbeten som lokalvårdare, servitris och undersköterska. Ingen av respondenterna hade högre utbildning från deras hemland. Samtliga har däremot mött ett flertal andra immigranter med högskoleutbildningar som läkare, ingenjörer och andra akademiska yrken där majoriteten av dem inte arbetar med deras professioner i Sverige. Ytterligare en faktor som respondenterna menar mer eller mindre tvingar immigranter in i samma sektor. En av kvinnorna beskriver sin mans situation på följande sätt:
”Han har försökt utbilda sig till mycket, som svetsare och andra saker. Det gick fem år nästan som han sökte jobb utan att han fick något. Till slut så utbildade han sig som busschaufför. Det funkade för honom att få jobb då”
Rörande horisontell segregering tyder kvinnornas utsagor på att det dels rör immigrerande kvinnors arbetslivssituation men även immigrerande män vilket kan peka på ett utbrett fenomen. Respondenterna beskriver deras utsikter i arbetslivet som relativt goda så länge de fortsatt söker sig till sektorer där kvinnor och immigranter arbetar. Gällande karriärmöjligheter upplever många av kvinnorna att deras möjligheter finns inom samma bransch men då kanske med avancemang till en högre befattning.
”Jag tror för att jag valt ett yrke där man som kvinna och invandrare har lätt att få jobb. Jag skulle vilja bli sjuksköterska men då måste jag utbilda mig mer ” Vid frågan om respondenternas drömmar och tankar inför framtiden berättar alla utom en av kvinnorna att de ser sig själv arbeta inom samma bransch som de befinner sig i idag även i framtiden. Det skulle kunna tyda på att den horisontella segregeringen på arbetsmarknaden påverkar kvinnornas syn även på deras framtida möjligheter i arbetslivet.
Etnisk diskriminering
Kvinnornas utsagor beträffande det svenska arbetslivet präglas delvis av deras upplevelse av trivsel och positivt bemötande men också lika mycket gällande deras upplevelse av fientligt bemötande. Distinktionen under denna resultatdel görs genom två olika underteman. Det ena undertemat är antisvart rasism, där kvinnorna vittnar om upplevelser av kränkande bemötande enbart på grund av deras hudfärg. Det andra undertemat är fördomar, där de förutfattade meningar som finns om kvinnornas grupptillhörighet tas upp.
Respondenternas olika erfarenheter av kränkande bemötande på grund av deras hudfärg skiljer sig åt. Mer än hälften av kvinnorna har någon gång upplevt direkt kränkande gärningar.
Däremot har samtliga respondenter erfarenheter av kränkande handlingar i sin nära omgivning.
Där familjemedlemmar eller vänner blivit utsatta för rasistiska kommentarer eller kränkande handlingar. Vad beträffar de kränkande handlingarna och kommentarerna vittnar kvinnorna att det ofta rör sig om nedsättande bemötande från kunder eller patienter på deras arbetsplatser.
Inte lika vanligt är det med kränkande bemötande från kollegor, även om det också förekommer enligt några kvinnors utsagor.
”Jag skulle hjälpa en kvinna på mitt jobb att hitta rätt med hjälp av datorn. Jag berättade för henne hur hon skulle göra men då sa hon, jag vill inte röra musen efter att du och den andra svarta killen tagit i musen”
Detta är en händelse som vittnar om en kvinnas upplevelse av kränkande bemötande. Vad gäller kränkande kommentarer delar flera respondenter liknande upplevelser beträffande nedlåtande kommentarer endast på grund av deras hudfärg. Då kränkningarna endast rör hudfärg där varken prestation eller personlighet kommenteras skulle det kunna tyda på att kvinnorna utsatts
för antisvart rasism. I samband med det kränkande kommentarerna upplever respondenterna att det kommit oannonserat och inte varit direkt kopplat till någon särskild händelse som till exempel någon osämja eller dispyt. Något som kan peka på att kränkningarna direkt handlar om ett ogillande för individer med viss hudfärg.
”En äldre kvinna som jag hjälpte frågade mig vilket land jag kom ifrån och jag svarade Afrika. Hon sa nej det tror jag inte att du gör, du kommer från helvetet"
Respondenterna som direkt blivit kränkta eller sett individer i sin närhet blivit utsatta för kränkande behandling upplever det som psykiskt påfrestande. Trots det menar kvinnorna att det är något de lär sig hantera med tiden och att de utvecklar strategier för att manövrera den psykisk påfrestning kränkningarna innebär. Strategier som kvinnorna tar upp kan vara att samtala med sin chef om de kränkningarna de upplevt eller ta upp det med andra kollegor som de känt förtroende för.
Förutom att kvinnorna upplever kränkningar direkt kopplat till sin hudfärg beskriver majoriteten av kvinnorna även att de ofta möter generella fördomar mot immigranter. Dessa fördomar tar sig i uttryck på så sätt att kvinnorna upplever att de ofta tillskrivs negativa egenskaper för att de är immigranter. Det som är vanligast förkommande enligt respondenterna är att deras språkkunskaper är direkt avgörande för hur väl de blir bemötta på arbetsplatsen och andra instanser i samhället.
”Om man inte kan språket flytande så tänker man inte vi inte kan någonting annat heller. Bara för att man inte kan prata svenska betyder det ju inte att vi inte är duktiga på saker”
En del av respondenterna vittnar om att fördomar förkommer även kollegialt på deras arbetsplatser. Något som kan ge upphov till konflikter då respondenterna upplever att det ibland förekommer fördomar mot att immigranter missförstår arbetsdirektiv. En företeelse som kvinnorna som erfarit det menar minskar arbetstrivseln avsevärt då det ständigt finns en rädsla att bli missförstådd och kanske främst orättvist behandlad.
”Nästa dag så var kollegan jättearg på mig för att hon trodde att det var jag som inte förstått och gjort fel. Jag förstod vad hon sa till mig men jag vet inte varför hon gjorde så. Jag tror det är för att jag inte är svensk, född i Afrika”
Några av kvinnorna som vittnar om dessa konflikter på arbetsplatsen beskriver även förekomsten av mobbning. Beträffande mobbningen tror de utsatta kvinnorna att det kan bero på fördomar. De beskriver det som en utfrysning där vissa kollegor väljer att inte tilltala eller integrera med de immigrerande kvinnorna utan särskild motivering. Det skulle kunna tyda på att negativt förutfattade meningar om immigrerande kvinnor styr beteende hos de kollegor som aktivt tar avstånd, trots att de inte finns någon konflikt mellan dem.
”Det är som att dom ignorerar dig, som att du inte finns eller att du inte spelar någon roll. Det du gör är inget viktigt eller det du säger är bara strunt. Dom är tysta när dom jobbar med en och ointresserad”
Några av respondenterna upplever fördomarna som påfrestande och något som ibland kan försvåra deras liv. Försvårande i den bemärkelsen att kvinnorna upplever att det ständigt måste tillbakavisa fördomarna i nya situationer genom att prestera bättre och ibland mer än vad som egentligen skulle räcka för individer från andra grupper.
Diskussion
På grund av den ökade migrationen i världen och i Sverige ställs samhällen i större utsträckning mot utmaningar direkt kopplade till immigration. Den största utmaning som samhällen möter i samband med ökad integration är möjligen integrering av individer till arbetslivet. En person i arbete innebär inte bara ökade välfärdsresurser för ett samhälle utan även ökade individuella resurser för immigrerande individer. Något som gör ökad integrering till arbetslivet till en gynnsam fördel för både samhället och individen. Därför har det varit av intresse i denna studie att skildra kvinnor födda i östra Afrika som förvärvsarbetar. Att utifrån deras perspektiv lyfta de möjliggörande aspekterna i arbetslivet men även de utmaningar som de kan ställas inför.
Trots att samhället och politiska reformer kan förändra möjligheterna för dessa kvinnor i arbetslivet framkommer det i resultatet att även olikheter hos individer är direkt avgörande för inträdet till arbetslivet. Individuella olikheter kan vara aktuella drivkrafter hos individer som skulle kunna bero på olika händelser i individers liv. I immigranters fall skulle dessa olikheter bland annat kunna påverkas av tidigare traumatiska upplevelser av krig och flykt. Viss forskning i ämnet tyder på att immigranter kan uppleva trauman under migrationen som påverkar hälsan negativt och i sin tur även kulturomställningen (Utsey et al., 2000), trots det finns inget stöd i denna studie för att kvinnornas hälsa efter immigrationen varit avgörande för deras anpassningsprocess. Det skulle kunna bero på att de genomförda intervjuerna aldrig berörde aspekten hälsa i den bemärkelsen eller att kvinnorna som intervjuades varit så pass resursstarka individer så att denna aspekt aldrig haft en avgörande betydelse för hur väl kvinnorna hanterat övergången till den nya kulturen. Trots att de inte finns stöd i denna studie för att kvinnorna upplevt trauma som påverkat deras hälsa negativt finns det alltid individuella aspekter hos individer som påverkar hur individer hanterar händelser i livet (Utsey, Ponterotto, Reynolds, & Cancelli, 2000). Dessa erfarenheter kan i sin tur påverka hur väl immigranter hanterar anpassningsprocessen, vilket lyfts fram i studiens resultat. Resultaten från denna studie visar på att kvinnornas sätt att hantera och acceptera den omställning som immigrationen medfört i sin tur också kan påverka deras framgångar i arbetslivet, något som tidigare forskning även visar. Det förefaller så att skillnader i copingstrategi kan vara avgörande för hur väl immigrerande individer framgångsrikt integreras i samhället (Kuo, 2014). Resultaten för denna studie visar på att kvinnorna aktivt sökt att bryta den påfrestande situation som kulturomställningen medfört. Då gällande att aktivt sökt att förändra deras bostadssituation, sociala liv och arbetssituation. Det skulle kunna vara en orsak till varför vissa immigranter lyckas och andra inte. Om individen ställs inför svåra situationer som exempelvis arbetslöshet kan det tänkas att de gynnas av en problemfokuserad copingstrategi jämfört med en emotionsfokuserad copingstrategi (Utsey et al., 2000). Detta genom att aktivt söka förändring, i detta fall att hitta ett arbete, istället för att endast hantera de känslor som situationen medför.
Å andra sidan verkar inte emotionsfokuserad copingstrategi vara helt betydelselöst beträffande ackulturation. Kvinnorna i studiens utsagor vittnar om att de utsatts för rasistiskt bemötande på arbetsplatserna. Något som i sin tur kan kräva en emotionsfokuserad copingstrategi snarare än problemfokuserad copingstrategi (Utsey et al., 2000). Kränkande rasistiska kommentarer medför mest sannolikt känslor av obehag. Således kan det vara av relevans att även konstruktivt kunna hantera dessa känslor kopplat till kränkningarna. Trots det kräver sannolikt även sådana situationer en problemfokuserad copingstrategi. Förutom att hantera de obehagskänslor som uppstår bör immigranterna även aktivt söka hjälp för att minska kränkningarna genom samtal med chefer och andra åtgärder på arbetsplatsen, något som kvinnorna vittnat om att de gjort i sådana situationer. Det kan tyda på att copingstrategier generellt och i synnerhet problemfokuserade copingstrategier kan bidra till att förändra kvinnliga immigranters situation.
Vilket påvisar att individuella olikheter möjligen påverkar hur immigranter hanterar olika situationer. Immigranter kan ha olika erfarenheter som i sin tur kan göra att visa har
förutsättningar och andra inte att hantera anpassningsprocessen. Det påvisar att aktuella drivkrafter hos en immigrant har betydelse för huruvida en integrering blir lyckosam eller inte, något som tidigare forskning även bekräftar (Kuo, 2014).
Ytterligare en aspekt som kan vara avhängig av individuella personlighetsdrag är tillgången till sociala nätverk för kvinnorna. Resultaten visar att socialt stöd är viktigt för kvinnornas framgångar i samhället och arbetslivet. Att omge sig av sociala nätverk som stöttar och är betydelsefulla informationskanaler visar sig bidra till både välbefinnande men också direkta medgångar i bland annat arbetslivet. Något som även tidigare forskning pekar på (Simich et al., 2005). Dessa sociala nätverk är något som kvinnorna själva aktivt strävat efter att omge sig av.
Således verkar individuella olikheter vara avgörande för kvinnorna att kunna berika sig med rika sociala nätverk. Där främst heterogena nätverk lyfts fram som särskilt viktiga för integreringen. Kvinnorna har aktivt sökt sig till sociala sammanhang som utökat deras nätverk, vilket tyder på en vilja att integreras i det svenska samhället. En strävan efter förändring som verkar vara gynnsamt för kvinnorna i flera anseenden. Således verkar det förefalla som att en problemfokusrad copingstrategi är viktigt för hela anpassningsprocessen, från att skaffa sig arbetsmöjligheter till socialt liv.
I resultaten åskådliggörs även ett antal utmaningar som kvinnorna upplever i arbetslivet. Något som belyses i kvinnornas berättelser är den horisontella segregering som mer eller mindre driver immigranter och framförallt kvinnliga immigranter till särskilda branscher. Denna strukturella diskriminering på arbetsmarknaden är något som kan tänkas påverka kvinnornas utsikter i arbetslivet. Dels gällande löneutveckling och möjligheten till högre befattningar men även med hänsyn till individernas egna framtidsvisioner. Vid frågan om respondenternas tankar inför framtiden berättar alla utom en av kvinnorna att de ser sig själv arbeta inom samma bransch i framtiden. Det skulle kunna tyda på att den horisontella segregeringen på arbetsmarknaden utgör ett underliggande hinder för kvinnorna att fritt skapa sig förväntningar på deras framtid.
En problematik som kan göra att den horisontella segregeringen befästs. Både resultaten i den här studien och tidigare forskning står i samklang gällande den strukturella diskriminering som finns på den svenska arbetsmarknaden (Wolgast et al., 2018). Det förfaller vara svårt att bryta den tendensen. Å ena sidan skulle kvinnornas tendens av att hamna inom lågstatusyrken kunna bero på att kvinnorna är i början av deras karriär efter immigrationen och att de inte av praktiska skäl haft möjlighet att skaffa sig en högre befattning eller en högre akademisk utbildning inom en annan sektor. Å andra sidan tyder kvinnornas utsagor på att den tidsmässiga aspekten i hur långt de kommit i deras karriär verkar spela mindre roll än strukturerna i samhället. Detta kan exemplifieras genom att kvinnorna upplever att de blivit uppmanade att söka sig till vissa yrken samt även rörande deras berättelser om närstående kvinnor och män som haft högre akademisk utbildning från sina hemländer och trots det ändå hamnat inom yrken som undersköterska, lokalvårdare eller busschaufför. Samt visar tidigare forskning att den strukturella diskrimineringen inte påverkas av utbildningsnivå (Wolgast et al., 2018). Det skulle därför vara av relevans att tidigt komma till rätta med strukturella diskrimineringen på arbetsmarknaden. Exempelvis redan när kvinnorna ställs inför valet av utbildning. Där bör egna preferenser styra valet av utbildningen snarare än vedertagna förväntningar gällande i vilken bransch kvinnliga immigranter bör arbeta. Det skulle ge kvinnorna en möjlighet att själva diktera framtiden i arbetslivet och bidra till att förändra den strukturella diskriminering som råder. Detta kräver möjligen också en samhällelig förändring av rådande förväntningar på kvinnliga immigranter. Bland annat en försiktighet i att tillskriva kvinnliga immigranter vissa egenskaper endast på basis av deras hudfärg. Det krävs därför möjligen en ansträngning från samhället men även från individerna själva att bryta den strukturella diskrimineringen. Trots att
samhälleliga insatser mest troligt banar väg för att förändra individernas beteende och inte tvärtom.
Förutom den strukturella diskriminering som kvinnornas berättelser vittnar om, gäller mest troligt samma sak för de fördomar kvinnorna möter om deras grupptillhörighet. Resultaten visar att kvinnorna ofta försöker överprestera för att motbevisa de fördomar som finns om deras grupp. Om problemet rör samhällets generella syn på immigranter födda i Afrika kanske dessa ansträngningar för att motbevisa fördomarna är utsiktslösa då det stora problemet verkar vara gällande deras etnicitet och inte deras prestation. Således kan det tänkas vara samhällets syn på immigranter som kräver den stora förändringen för att utsikterna i samhället ska förbättras för kvinnliga immigranter födda i östra Afrika, något som tidigare forskning också tyder på (Barzoo, 2017). Där kan den strukturella diskriminering som råder (Wolgast et al., 2018), exemplifiera hur samhällets struktur påverkar immigranter negativt i arbetslivet och till följd av det även i samhället i stort. Den samhällsstruktur som finns kan också påverka den utbredda arbetslöshet som finns bland immigranter födda i Afrika. Trots att viss forskning visar på att immigranter inte gynnas av informella metoder (Behtoui, 2008), tyder resultaten i studien på motsatsen. Flertalet av kvinnorna i studien berättar att de genom informella strategier lyckats få en anställning på den svenska arbetsmarknaden. Att söka sig till lågstatusyrken visade sig enligt tidigare forskning vara gynnsamt för att lyckas skaffa sig arbete via informella metoder (Jasinskaja-Lahti et al., 2006) Således kan det tänkas att det faktum att kvinnorna tenderar att ha lågstatusyrken är av större relevans för informella metoder än deras etnicitet. Å andra sidan vittnar några av de kvinnor som använt sig av informella kanaler att de sökt sig till arbetsplatser som ägs eller drivs av personer som också immigrerat till Sverige. Det skulle kunna bero på att utsikterna för att få ett arbete ökar eftersom arbetstagare tenderar att anställa individer som liknar dem själva (Behtoui, 2008). Även om detta kan möjliggöra en anställning för kvinnliga immigranter så kan detta i sin tur möjligen också befästa den struktur på arbetsmarknaden som är missgynnsam för immigranter. Där tendensen av att rekrytera människor som liknar en själv skulle kunna fastslå den horisontella diskriminering som finns, där den rådande uppdelningen på arbetsmarknaden på basis av etnicitet förblir.
Trots att Sverige anses vara ett av världens mest mångkulturella länder där acceptansen för immigranter är stor påvisar studiens resultat ändå utvecklingsområden (Borevi, 2014).
Kvinnornas utsagor vittnar om utvecklingsområden främst gällande integreringen till arbetslivet. För att bryta stigmatiseringen kring immigranter bör kanske problemen adresseras av representanter både från samhället och immigranterna själva. Immigranterna själva innehar ofta förslag till förbättring som är direkt förenat till integreringsprocessen. Detta eftersom de själva i allra högsta rad upplevt den kulturomställning som immigrationen medfört. Något som blir tydligt i denna studie. Kvinnornas utsagor tyder på att myndigheter spelar en mindre betydande roll än vad andra informella kanaler gör. Förutom att använda sig av informella strategier när gäller arbetssökande visar resultatet även på att socialt stöd är avgörande för en lyckad integrering. Något som bekräftas av tidigare forskning (Simich et al., 2005). Det gör att aspekten socialt stöd möjligen bör få mer utrymme i den svenska integrationspolitiken.
Kvinnorna upplever att det sociala stödet som de har oftast varit initierat av dem själva och inte något som tillhandahållits av kommunen. Trots att det finns somliga lärare och annan myndighetspersonal som varit betydelsefull för de kvinnliga immigranters sociala stöd är det inget bemötande som kan förväntas för alla immigranter. Således bör möjligheten till socialt stöd finnas i direkt anslutning till immigrationen, något som kvinnorna vittnar inte finns idag.
Inom den aspekten kan det även vara av särskild vikt att tidigt integreras med svenskt födda individer dels för språkinlärning men även för att ta del av värdefulla resurser som sådana
sociala nätverk kan berika kvinnornas liv med. Något som stärks dels av kvinnornas utsagor men även av tidigare forskning (Garcı́a et al.,2002).
Sammantaget verkar det som att kvinnornas upplevelse av det svenska arbetslivet går i samma linje med tidigare forskning gällande immigranters situation i västerländska kontexter. Dels beträffande hur olika copingstrategier kan påverka den kulturomställning som immigranterna går igenom (Kuo, 2014), men även gällande värdet av att berika sig med rika sociala nätverk (Simich et al., 2005). Det påvisar att det både finns individuella och samhälleliga insatser som förbättrar kvinnornas integrering till samhället och främst till arbetslivet. Där emellertid denna studiens resultat främst lyfter fram betydelsen av kvinnornas egna personlighet. De utmaningar som kvinnorna möter är även de samstämmiga med tidigare forskning. Trots att de immigrerat till ett socialt jämlikt land som Sverige så vittnar deras utsagor om en utbredd struktur i samhället som förefaller vara diskriminerande för kvinnorna. Något som inte tycks vara beroende av kvinnornas beteende utan snarare bero på samhällets förväntningar på immigrerande kvinnor. I det sistnämnda krävs en förändring på makro-nivå som kvinnorna själva inte kan påverka, vilket kan göra att kvinnornas egna ansträngningar inte förändrar deras situation då deras arbetsmöjligheter är beroende av rådande strukturer i samhället.
Gällande studiens validitet bedöms de utifrån allmänna kriterier för kvalitativ metod. Där validitet säkras genom tre kriterier. Det första kriteriet gällande validitet säkras genom att analysmetoden har god förankring i data. Det andra kriteriet är att studien har en kvalitativ generaliserbarhet, vilket innebär hur väl studiens resultat kan generaliseras till den population och det ämnet som studerats. Det tredje och sista kriteriet berör huruvida studiens resultat har kommit fram till något av värde, detta innebär att resultatet bör vara meningsfullt och användbart för att uppnå god validitet (Langemar, P. 2008). Beträffande studiens förankring i data så anses studien uppnå kravet för god validitet då analysen varken uteslutit eller lagt till viktig information. Det som belystes under datainsamlingen genom intervjuer med respondenterna är det som i huvuddrag presenteras under resultatdelen. Då analysen varit datanära och empirstyrd anses validitet vara god då inga långtgående tolkningar gjorts utifrån det insamlande materialet, vilket till viss del eliminerar subjektivitet i studien som kan tänkas påverka analysens förankring i data, trots att subjektivitet aldrig helt kan elimineras då resultatdelen konstrueras av en viss tolkningsaspekt. Gällande kravet på kvalitativ generaliserbarhet är det en aspekt vars validitet kunnat förbättrats genom att endast ha använt sig av ett handplockat urval. Då studiens urvalsmetod var en kombination av ett tillgänglighetsurval och ett handplockat urval kan den kvalitativa generaliserbarheten möjligen försämrats. Trots att urvalets representativitet för populationen anses vara relativt god då respondenternas erfarenheter, ålder och familjesituation är skilda från varandra, så kan ett rent handplockat urval ytterligare förbättrat spridningen av respondenternas egenskaper. Bland annat genom att intervjua fler respondenter från geografiskt olika delar av Sverige. Det skulle kunna finnas en skillnad gällande kvinnornas situation beroende på om de bor i storstadsregioner eller småstadsregioner som inte denna studie tagit i beaktning. En aspekt som hade varit av intresse att undersöka och en åtgärd som kunnat stärka den kvalitativa generaliserbarheten. På grund av tidsbrist och svårighet att få intervjudeltagare med adekvata egenskaper ansågs det inte möjligt för denna studie men rekommenderas vid vidare efterforskning i ämnet. Däremot anses resultatet av denna studie bidra till något värdefullt då kvinnornas egna upplevelse av det svenska arbetslivet skildras. Mycket av den tidigare forskning som gjorts i ämnet skildrar situationen på den svenska arbetsmarknaden ur ett samhällsperspektiv, vilket gör att den kvalitativa aspekten av kvinnornas egna upplevelse bidrar till något meningsfullt och användbart. Trots det kan vissa delar av den kvalitativa validiteten stärkts genom ett handplockaturval och fler deltagare. Detta för att urvalet skulle varit så
representativitet som möjligt för populationen. Inför vidare studier i ämnet rekommenderas därför att förbättra kriteriet för den kvalitativa generaliserbarheten för att uppnå god validitet.
För framtida studier skulle det även vara av intresse att parallellt med studiens population även studera kvinnor födda i östra Afrika som befinner sig i arbetslöshet. Detta för att tydligt kunna göra en distinktion mellan vilka aspekter som är avgörande för att få en anställning.
Sammanfattningsvis visar studiens resultat att både individuella och samhälleliga insatser är av största betydelse för en lyckad integrering, inte minst till arbetslivet. Individers olikheter verkar enligt studiens resultat vara av betydelse för inträdet till arbetslivet men även strukturer i samhället verkar vara av betydelse för kvinnornas yrkesval och de bemötande kvinnorna får på deras arbetsplatser.
Referenser
Akrami, N., Ekehammar, B., & Araya, T. (2000). Classical and modern racial prejudice: A study of attitudes toward immigrants in Sweden. European Journal of Social Psychology, 30(4), 521-532.
Behtoui, A. (2008). Informal recruitment methods and disadvantages of immigrants in the Swedish labour market. Journal of ethnic and migration studies, 34(3), 411-430.
Berry, J. W., Phinney, J. S., Sam, D. L., & Vedder, P. (2006). Immigrant youth: Acculturation, identity, and adaptation. Applied psychology, 55(3), 303-332.
Bhugra, D. (2003). Migration and depression. Acta Psychiatrica Scandinavica, 108, 67-72.
Borevi, K. (2014). Multiculturalism and welfare state integration: Swedish model path dependency. Identities, 21(6), 708-723.
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative research in psychology, 3(2), 77-101.
Carver, C. S., Scheier, M. F., & Weintraub, J. K. (1989). Assessing coping strategies: a theoretically based approach. Journal of personality and social psychology, 56(2), 267.
Coverdill, J. E., & Finlay, W. (1998). Fit and skill in employee selection: Insights from a study of headhunters. Qualitative Sociology, 21(2), 105-127.
Ekström, E. (2001) Arbetsgivarnas rekryteringsbeteende. Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). Forskningsrapport 2001:3.
Eliassi, B. (2017). Conceptions of Immigrant Integration and Racism Among Social Workers in Sweden. Journal of Progressive Human Services, 28(1), 6-35.
Folkman, S., & Lazarus, R. S. (1985). If it changes it must be a process: study of emotion and coping during three stages of a college examination. Journal of personality and social psychology, 48(1), 150.
Garcı́a, M. F. M., Ramı́rez, M. G., & Jariego, I. M. (2002). Social support and locus of control as predictors of psychological well-being in Moroccan and Peruvian immigrant women in Spain. International Journal of Intercultural Relations, 26(3), 287–310.
Hübinette, T., Beshir, S, och Kawesa, V. (2014). Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt Centrum.
Hyman, I., Guruge, S., & Mason, R. (2008). The impact of migration on marital relationships: A study of Ethiopian immigrants in Toronto. Journal of Comparative Family Studies, 149-163.
