Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
PROSTITUTION OCH
SEXHANDEL PÅ DOLDA ARENOR
DET FÖREBYGGANDE ARBETET PÅ
ÖVERNATTNINGSANLÄGGNINGAR I MALMÖ
CLARA BLOMQUIST
FELICIA LINDBLOM
PROSTITUTION OCH
SEXHANDEL PÅ DOLDA ARENOR
DET FÖREBYGGANDE ARBETET PÅ
ÖVERNATTNINGSANLÄGGNINGAR I MALMÖ
CLARA BLOMQUIST FELICIA LINDBLOM
Blomquist, C & Lindblom, F. Prostitution och sexhandel på dolda arenor. Det förebyggande arbetet på övernattningsanläggningar i Malmö. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2021.
Detta examensarbete har syftet att undersöka om och i så fall hur
övernattningsanläggningar i Malmö stad arbetar förebyggande mot prostitution och sexköp. Urvalet består av 11 övernattningsanläggningar i Malmö. Uppsatsen studerar dels hur policys och riktlinjer används av övernattningsanläggningarna vid misstanke eller upptäckt av sexköp, samt dels hur samverkan med polisen ser ut och hur det fungerar i ett preventivt syfte. Resultatet består av flertalet
återkommande teman, där policy, åtgärder och samverkan är studiens tre huvudteman tillsammans med respektive underteman. Resultatet av studien påvisar att 10 av 11 övernattningsanläggningar har en policy alternativt riktlinjer att följa vid misstanke eller upptäckt av sexhandel. Vidare framkom det även att hälften av anläggningarna samverkar med Polismyndigheten, samt att ytterligare preventiva åtgärder tillämpas av personalen på övernattningsanläggningarna.
Nyckelord: policy, prostitution, samverkan, sexköp, övernattningsanläggning.
PROSTITUTION AND SEX PURCHASES AT HIDDEN ARENAS
THE PREVENTIVE WORK AT
ACCOMMODATION FACILITIES IN MALMÖ
CLARA BLOMQUIST FELICIA LINDBLOM
Blomquist, C & Lindblom, F. Prostitution and Sex Purchases At Hidden Arenas.
The preventive work at accommodation facilities in Malmö. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2021.
The purpose of this thesis is to investigate how and if accommodation facilities in the city of Malmö work preventively against prostitution and sex purchases. The sample in the study consists of 11 accommodation facilities in the city of Malmö.
The study is divided into two aspects of how policys and guidelines are used by the overnight facilities in case of suspicion or discovery of sex purchases and how cooperation with the police looks like and how it works in a preventive purpose.
The data material shows may common themes, the following three main themes are policy, measures and collaboration with sub-themes under each category. The results of the study shows that 10 out of 11 overnight accommodation facilities have a policy or guidelines to follow in case of suspicion or discovery of sex purchase. It also emerged that half of the facilities cooperate with the police authority, and that additional preventive measures are applied by the staff at the overnight accommodation facilities.
Keywords: collaboration, overnight facilities, policy, prostitution, sex purchase.
Förord
Denna uppsats har genomförts med inspiration från en tidigare liknande
undersökning från Länsstyrelsen i Gävleborg län, Uppsala län och Västmanlands län från 2019.
Vi vill ta tillfället i akt att rikta ett stort tack till vår handledare Adam Jonsson som genom sitt engagemang och kunskap hjälp oss att kunna genomföra denna
uppsats. Ett stort tack riktas även till samtliga 11 övernattningsanläggningar som deltagit i intervjuerna till denna uppsats och varit bidragande till att studien kunnat genomföras.
Slutligen vill vi även rikta ett tack till familj, kurskamrater, vänner och framförallt till varandra som varit stöttande genom arbetets gång.
Malmö, maj 2021.
Clara Blomquist & Felicia Lindblom
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning... 6
Syfte & frågeställningar ... 7
Bakgrund ... 7
Prostitution på dolda arenor: Forskningsläge och kunskapsluckor ... 7
Vilket ansvar har övernattningsanläggningarna? ... 8
Ideella Organisationer... 9
Tidigare forskning ... 9
Nationell forskning ...9
Internationell forskning ... 10
Metod ... 11
Telefonintervjuer ...11
Urval och avgränsningar ...11
Etiska överväganden ...12
Analys ...13
Tabell 1. Framework för den tematiska analysen. ...14
Resultat ... 15
Policy ...15
Utformning ... 15
Effektivitet ... 16
Policy för gäster ... 16
Samverkan ...17
Polis... 17
Organisationer ... 18
Hotellgruppen ... 18
Åtgärder ...19
Utbildning av personal ... 19
Diskussion ... 20
Metoddiskussion ...20
Metod och material ... 20
Urval och bortfall ... 21
Tematisk analys ... 21
Resultatdiskussion ...22
Policy ... 22
Samverkan ... 23
Åtgärder ... 23
Slutsats ... 24
Referenser ... 26
Bilagor ... 28
INLEDNING
Den 1 januari 1999 trädde den nuvarande sexköpslagen1 i kraft och Sverige blev det första landet i världen där det blev olagligt att köpa sexuella tjänster, men lagligt att sälja dem. Den nya lagstiftningen blev således ett led i att förebygga förekomsten av prostitution2 och människohandel för sexuella ändamål3, där den preventiva åtgärden riktas direkt mot sexköparna (SOU 2010:49). Bakgrunden till sexköpslagen bottnar i Kvinnofridspropositionen från 1997, där regeringen föreslog flertalet åtgärder med målsättningen att minska mäns våld mot kvinnor i samhället. Eftersom majoriteten av de som säljer eller tvingas sälja sex är kvinnor och flickor, och majoriteten av sexköparna är män, så avser sexköpslagen att skydda säljarna genom att enbart kriminalisera köp av sexuell tjänst (a.a.). Trots lagstiftningen kring sexköp så är brottstypen relativt vanligt förekommande och år 2020 anmäldes 1055 köp av sexuell tjänst i Sverige, vilket är en ökning från år 2019 då antalet anmälda sexköp var 764 (Brå, 2021). Även om statistiken över anmälda brott är ett riktmärke i sammanhanget, är statistiken en avspegling av de polisiära insatserna mot problematiken. Mörkertalet av köp av sexuell tjänst befaras därför vara omfattande och prostitution samt människohandel för sexuella ändamål är således ett utpräglat samhällsproblem, vilket på grund av sin känsliga karaktär är svårt att studera (SOU 2010:49).
Omständigheterna kring sexköp är många gånger komplexa och arenorna där sexhandeln sker är vanligtvis väl dolda. Då det handlar om platser som kroppsvårdssalonger, hotellverksamheter eller på internet (Polismyndigheten, 2018). Polismyndigheten har sedan 2009 samarbetat med flertalet hotellkedjor för att förebygga prostitution på anläggningarna genom att exempelvis utbilda
hotellpersonal (a.a.). Trots detta hävdar talespersoner för det våldspreventiva ideella föreningen Huskurage (2021) att en fjärdedel av alla sexköp i Sverige begås på hotell eller liknande övernattningsanläggningar runt om i landet.
Hotellkurage som är en del av initiativet Huskurage, för att förebygga mäns våld mot kvinnor i hemmet, belyser vikten av policys för såväl hotellpersonal som för hotellgäster vid misstanke om eller upptäckt av prostitution på hotellanläggningar (a.a.).
Länsstyrelserna i Gävleborg län, Uppsala län och Västmanlands län genomförde 2019 en kartläggning av hotell, bed & breakfastboende och vandrarhems upplevda problematik kring prostitution och människohandel för sexuella ändamål i deras lokaler (Börjesson & Florén, 2019). I undersökningen uppger 40 procent av de 80 verksamheter som medverkade i kartläggningen att de har någon form av policy för personalen vid misstanke om prostitution på anläggningen. Enbart 4 procent av respondenterna uppger att de övernattande gästerna får ta del av någon
1 Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan (BrB 6 kap §11).
2 När minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk);
vilken utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten (SOU 1995:15).
3 Den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år (BrB 4 kap § 1a).
information kring ämnet (a.a.). Nästan hälften av respondenterna i kartläggningen uppger att deras verksamheter inte har något samarbete med Polismyndigheten och 24 procent av de medverkande i undersökningen uppger att de önskar ett ökat stöd i hanteringen vid misstanke om eller upptäckt av prostitution på
anläggningarna (a.a.). Övernattningsanläggningars4 samverkan med polisen samt policys för både personal och övernattande gäster är således potentiella medel i det förebyggande arbetet mot prostitution. Denna uppsats ämnar studera
spridningen av liknande policys bland övernattningsanläggningar och samverkan mellan dem och polisen i Malmö stad.
SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna uppsats är studera om och i så fall hur
övernattningsanläggningar i Malmö stad arbetar förebyggande mot prostitution och sexhandel i två avseenden. För det första i vilken utsträckning som de har antagit policys och riktlinjer vid misstanke kring eller upptäckt av sexköp. För det andra i vilken utsträckning som anläggningarna samverkar med polisen och hur samarbetet fungerar i preventivt syfte. Denna uppsats ämnar således fördjupa kunskapen om spridningen av tänkvärda förebyggande initiativ bland dolda arenor i form av övernattningsanläggningar. Följande frågeställningar kommer besvaras i denna rapport:
· I vilken utsträckning har övernattningsanläggningarna i Malmö antagit policys vid misstanke om sexköp eller upptäckt av sexköp bland deras gäster och hur tillämpas i så fall sådana riktlinjer?
· Finns det en samverkan mellan övernattningsanläggningar i Malmö och
polisområde Malmö för att motverka prostitution och sexhandel, och hur bedrivs den i så fall?
BAKGRUND
I följande avsnitt presenteras en kortfattad bakgrund till problematiken och kunskapsluckor kring prostitution och sexhandel knutet till
övernattningsanläggningar som dolda arenor. Vidare kommer även
övernattningsanläggningarnas sociala ansvar i egenskap av privata näringsidkare att redogöras för, samt en kort presentation av de organisationer som arbetar förebyggande mot sexhandel. Avslutningsvis kommer det aktuella kunskapsläget presenteras.
Prostitution på dolda arenor: Forskningsläge och kunskapsluckor Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är ett globalt problem som drabbar individer, främst kvinnor och barn, världen över och som ekonomiskt bidrar till den organiserade brottsligheten i samhället (Brå, 2008). Regeringen (2018) har under de senaste decennierna lagt betydande resurser på att ta fram handlingsplaner med åtgärdsförslag samt finansierat forskning kring fenomenet
4 I den officiella statistiken från Statistiska centralbyrån och Tillväxtverket ingår verksamhets typerna hotell, vandrarhem och stugbyar i anläggningsregistret över övernattningsanläggningar.
Samma definition används i föreliggande rapport (Statistiska Centralbyrån SCB, u.å.)
för att öka kunskapen och det förebyggande arbetet mot sexhandeln. Trots politiska satsningar kvarstår många frågor om fenomenets omfattning. Enligt Holmström (2008) beror detta troligtvis på komplexiteten kring prostitution och sexhandel, då fenomenet främst sker i det fördolda.
Det finns olika typer av prostitution och en vanlig distinktion är mellan den så kallade gatuprostitutionen och inomhusprostitutionen (Holmström, 2008).
Gatuprostitutionen har minskat markant i Sverige sedan 70-talet och den kontakt som tidigare togs på gatan antas nu istället ske online. Denna typ av prostitution där kontakten sker öppet, antingen på gatan eller över internet via
kontaktannonser eller på specifika hemsidor brukar omnämnas som öppen prostitution, vilket gör fenomenet metodologiskt enklare att studera
(Länsstyrelsen, 2015). Inomhusprostitutionen som även kallas för den dolda prostitutionen sker undangömt på klubbar, hotell, kroppsvårdssalonger, restauranger samt över internet via appar och privata chattrum. Arenorna för sexhandeln är således väl dolda, vilket gör fenomenet svårt att mäta och
mörkertalet befaras därför vara omfattande (a.a.). Även Polismyndigheten (2018) belyser svårigheterna i arbetet mot prostitution då brotten sker skyddat bakom fasaderna av många gånger helt lagliga verksamheter, där personalen troligtvis inte vet vad som försiggår på anläggningarna. Polisen har sedan 2009 arbetat med att utbilda hotellpersonal gällande vad de bör vara observanta på i mötet med deras gäster och hur det bör agera i förebyggande syfte. Sådana
utbildningssatsningar har framförallt genomförts i storstäderna där problematiken är som störst (a.a.).
Vilket ansvar har övernattningsanläggningarna?
Varken näringsverksamheter eller privatpersoner får enligt lagen om koppleri5 lov att främja sexhandel eller prostitution. Däremot har privata näringsidkare såsom övernattningsanläggningar ett socialt men icke lagstadgat ansvar enligt CSR (Corporate social responsibility). Europakommissionen (2021) definierar CSR som näringsidkares sociala ansvar gentemot deras påverkan i samhället. Detta innebär att alla företag eller näringsidkare har ett socialt ansvar att se till att samtliga lagar, mänskliga rättigheter och etiska principer efterföljs (a.a.).
Övernattningsanläggningarna förväntas således att utöver rådande lagstiftning vidta förebyggande åtgärder mot fenomenet. Enligt Regeringen (2016) är näringslivet och privata företag en viktig aktör i det brottsförebyggande arbetet, både nationellt och lokalt, då näringslivet tillhandahåller varor och tjänster som kan vara attraktiva medel för kriminella individer och grupper.
Det finns ett antal olika organisationer på området som
övernattningsanläggningarna kan ansluta sig till, för att få kunskap och utbildning om hur fenomenet kan förebyggas. I Malmö och Lund finns det även ett lokalt samarbete mellan flertalet övernattningsanläggningar, som går under namnet Hotellgruppen. Hotellgruppen är en ideell organisation där
övernattningsanläggningar, främst hotell, samverkar i flertalet viktiga branschspecifika frågor tillsammans med polisen (Bolagsfakta, 2021).
5 Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år (BrB 6 kap § 12)
Ideella Organisationer
Det finns ett flertal olika ideella organisationer som arbetar förebyggande mot prostitution och sexhandel på dolda arenor i form av övernattningsanläggningar runt om i landet. Organisationerna har för avsikt att bistå med relevant kunskap och utbildning i förebyggande syfte för övernattningsanläggningar. Tre av dessa organisationerna är Realstars, Hotellkurage och Talita. Realstars (2021) arbetar bland annat mot sexhandel och trafficking på övernattningsanläggningar under parollen “Hotels against trafficking”. Organisationen hjälper hotellen i deras förebyggande arbete mot prostitution och sexhandel genom att bidra med policys mot trafficking, checklistor och utbildning av hotellpersonalen inom ämnet (a.a.).
Hotellkurage är en del av föreningen Huskurage (2021) som arbetar förebyggande mot våld i hemmet och kan användas som en våldspreventiv metod både i den primära bostaden samt vid tillfälliga övernattningsvistelser på hotell eller dylikt (a.a.). Hotellkurage är således en policy mot våld, prostitution och sexhandel som vänder sig med information till gäster och som övernattningsanläggningarna kan använda sig av i deras preventiva arbete mot fenomenet. Policyn uppmanar gäster till att agera om de ser eller hör något misstänkt, genom att antingen själva agera, meddela personalen på anläggningen eller kontakta polisen (a.a.). Talita (2021) är en annan organisation som både arbetar långsiktigt och förebyggande för att hjälpa de individer som har fallit offer för sexhandel och prostitution i Sverige.
Talita arbetar således mot fenomenet på en bred front med skyddande boenden, utbildning till skolor, föräldrar och ungdomar, samt i samarbete med
hotellverksamheter och övernattningsanläggningar (a.a.).
Tidigare forskning
Syftet med följande avsnitt är att få en större förståelse kring hur det aktuella kunskapsläget ser ut både nationellt och internationellt gällande policys i
förebyggande syfte mot prostitution och sexhandel på övernattningsanläggningar.
En systematisk sökmetod har utförts i olika databaser såsom: Libsearch, Google Scholar, Criminology Collection för att få fram relevanta tidigare studier på området. Genom att använda sökord som: prostitution, trafficking, hotels, sex purchase vid sökningar framkom det relevant tidigare forskning. Majoriteten av artiklarna ämnade att studera prostitution i sin helhet och antalet studier som undersökte prostitution kopplat till övernattningsanläggningar, dolda arenor och policys var begränsat. Följande artiklarna har valts ut i enlighet med studiens syfte och presenteras i nedanstående avsnitt.
Nationell forskning
Den nationella forskningen kring prostitution som sker på dolda arenor i form av övernattningsanläggningar eller dylikt är ytterst begränsad. Länsstyrelsen i Stockholm är den myndighet som har fått i uppgift av regeringen att kartlägga fenomenet prostitution i Sverige och i en rapport från 2015 presenteras en kunskapssammanställning på området, där författarna belyser avsaknaden av kontinuerlig och systematisk sammanställning av prostitutionens omfattning och utveckling i Sverige (Länsstyrelsen, 2015). En undersökning av problematiken på dolda arenor initierade emellertid 2019. En del av Sveriges länsstyrelser fick i uppdrag att kartlägga förekomsten av prostitution på hotell, vandrarhem och Bed
& Breakfastanläggningar. Kartläggningen genomfördes i Gävleborgs,
Västmanlands och Uppsala län (Börjesson & Florén, 2019). En enkätstudie med 80 respondenter genomfördes och en femtedel av de medverkande
verksamheterna uppgav att de någon gång haft problem med prostitution eller sexhandel på sin anläggning. Ungefär 40 procent angav att de hade rutiner eller en
policy för att motverka prostitution på anläggningarna (a.a.). Vid frågor om personalen utbildades i det förebyggande arbetet uppgav enbart 20 procent att de hade någon form av utbildning för sin personal vid hantering av misstanke kring prostitution. I studiens resultat framkom det även att flertalet av anläggningarna önskar ett önskat stöd i verksamheternas hantering av prostitution. Samt att flertalet även uppgav att de önskade tydligare material kring arbete mot prostitution och att de saknas då studien utfördes (a.a.). Studien har även
undersökt i vilken utsträckning som övernattningsanläggningarna samverkar med Polismyndigheten och ungefär hälften av respondenterna uppgav att de i någon mån samverkade med polisen kring fenomenet (a.a.).
I resultatet från den svenska undersökningen, rapporten Prostitution i Norden, framkommer det då att gatuprostitution i Sverige har minskat markant mellan åren 1998–2008 (Holmström, 2008). Denna minskning beror sannolikt på förändringen i den svenska sexköpslagstiftningen samt utveckling av tekniken med
mobiltelefoni, vilket har medfört att sexuella tjänster kan annonseras och köpas på andra sätt. Då gatuprostitution eller den så kallade öppna prostitutionen har
minskat, så har den troligtvis förflyttat sig till dolda arenor såsom
hotellverksamheter och lägenheter där det inte blir lika synligt utåt (a.a.).
Internationell forskning
I internationell utblick har fenomenet framför allt behandlats i studier från USA och Storbritannien. Märk väl att lagstiftningen och övernattningsanläggningarnas sociala ansvar kring prostitution och människohandel för sexuella ändamål skiljer sig åt mellan olika länder och delstater. Samtidigt finns många gemensamma nämnare i det preventiva arbetet länder emellan. En studie från USA belyser problematiken kring hotellverksamheternas koppling till människohandel och sexköp (Fish, 2017). Studien hade tre fokusområden; bakgrunden till
människohandel, följt av den rättsliga historien i USA kring människohandel och avslutningsvis teorier kring civilrättsligt ansvar för hotellverksamheter i koppling till människohandel och sexköp samt vilka civila åtgärder som kan implementeras i ett preventivt syfte (a.a.). På majoriteten av de anläggningar som medverkade i studien saknade personalen kunskap kring ämnet samt hur de ska agera vid misstanke eller upptäckt av sexhandel. Detta beskrivs som problematiskt då hallickar och kriminella nätverk använder sig av hotell som en dold arena för både människohandel och försäljning av sexuella tjänster (a.a.). Vid rätt utbildning skulle personalen kunna känna igen och misstänka specifika tecken som utmärker att något inte står rätt till, som att yngre kvinnor följer med äldre män, eller att det samlas många gäster vid ett specifikt rum. Synliga tecken kan upptäckas av städpersonal, till exempel att en stor mängd kondomer eller dylikt finns på rummet (a.a.).
I en studie från Storbritannien har människohandeln för sexuella ändamål studerats påhotellverksamheter i Rumänien, Storbritannien och Finland, där hotellens sårbarhet för att bli ofrivilliga arenor för sexhandeln studeras (Paraskevas & Brookes, 2018). Författarna hävdar att det är olika politiska, ekonomiska och sociala faktorer på flera samhällsnivåer som påverkar huruvida hotellverksamheter i en given kontext riskerar att bli en dold arena sexhandeln, men att det trots allt finns preventiva åtgärder (a.a.). I förebyggande syfte bör anläggningarna ta aktivt avstånd från fenomenet och förtydliga sin ståndpunkt som en del av företagskulturen. Det handlar i allt väsentligt om att rusta personalen för att öka upptäcktsrisken samt ge dem verktyg och mandat för att agera vid misstanke (a.a.). Precis som Fish (2017) belyser Paraskevas & Brookes
(2018) i en annan artikel baserad på samma datainsamling, vikten av att personalen på hotellen utbildas i frågan för att sedermera kunna agera vid en misstanke eller upptäckt av sexhandel. Paraskevas (2020) nämner också diverse ideella organisationer som arbetar förebyggande mot sexhandeln samt samarbeten mellan olika europeiska hotellkedjor, som gemensamt strider mot
människohandel. Författaren skriver att det främst har varit hotellkedjorna med störst marknadsandelar som aktivt ingått i preventiva partnerskap, men att även mindre hotellverksamheter i Storbritannien på senare tid börjat arbeta mer aktivt med frågan. Även Fish (2017) nämner att flera hotellkedjor i USA har ingått avtal med varandra för att förebygga människohandel, som ofta involverar
koppleriverksamhet och där utsatta minderåriga sätts i riskabla situationer.
METOD
Detta avsnitt behandlar studiens metodologiska vägval. Tillvägagångsättet, i form rekryterings- och urvalsprocessen av övernattningsanläggningar samt kvalitativa intervjuer, kommer att diskuteras. Det anknyter sedermera till de forskningsetiska övervägandena baserade på Vetenskapsrådets riktlinjer för god sed.
Avslutningsvis beskrivs hur datamaterialet har bearbetats och analyserats samt slutligen illustrerats i resultatform.
Urval och avgränsningar
För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en kvalitativ
tvärsnittsstudie. Den bygger på ett strategiskt urval av övernattningsanläggningar, som avgränsades geografiskt till Malmö Stad. Vid urvalet och avgränsningen användes Statistiska centralbyråns (SCB, 2021) databas. Enligt SCB (2021) fanns i december 2020 116 verksamma övernattningsanläggningar, med fler än 9 bäddar, i region stor-Malmö. I region stor-Malmö ingick även närliggande kommuner som till exempel Lund och Trelleborg. Då studien enbart ämnar
studera fenomenet i Malmö stad, avgränsades urvalet till de verksamheter som var registrerade med Malmös kommunkod 1280. Avgränsningen till Malmös
kommunkod minskade antalet övernattningsanläggningar från 116 till 34
verksamheter. En övernattningsanläggning hade gått i konkurs varpå det slutligen kvarstod 33 verksamheter, som uppfyllde det geografiska urvalskriteriet. Samtliga anläggningar mottog en förfrågan om att delta i studien, som skickades per e-post den 15 april 2021. Totalt var det 11 övernattningsanläggningar som ställde sig positiva till att medverka i studien. Av de 11 medverkande var 10 anläggningar hotellverksamheter och en anläggning ett vandrarhem. Informanterna från respektive övernattningsanläggning hade delvis olika befattningar. Majoriteten hade emellertid chefspositioner, vilket innebär att informanterna innehar ett övergripande organisatoriskt ansvar. Till följd av denna överblick av sina
verksamheter bör de vara väl lämpade att bidra med information om huruvida, och i så fall hur, de arbetar preventivt mot sexköp.
Datainsamling
Datainsamlingen bedrevs med hjälp av semistrukturerade intervjuer, som riktade sig till representanter övernattningsanläggningar i Malmö stad. En kvalitativ metod karaktäriseras enligt Patel & Davidsson (2019) av att en djupgående kunskap för ämnet efterfrågas, samt att tonvikten i det insamlade materialet ligger på ord, språk och subjektiva tolkningar. Frågeställningarna i föreliggande uppsats bör därför studeras med en kvalitativ ansats då en djupare förståelse av
problematiken kring sexhandel på dolda arenor eftersträvas. Vid genomförandet av de semistrukturerade intervjuerna tillämpades en intervjuguide (se bilaga 4) vars frågeområden korresponderade mot uppsatsens frågeställningar. Guiden var uppdelad i sex olika avsnitt med en huvudfråga och ett antal följdfrågor. Det första avsnittet handlade kortfattat kring informanten och dennes befattning.
Vidare följt av avsnitt med inriktning på policys och rutiner, prostitution och sexköp, samverkan med aktörer samt övriga preventiva åtgärder. I det sista avsnittet hade informanterna möjlighet att tillägga egna tankar, funderingar eller liknande. Samtliga 11 intervjuer genomfördes över telefon med informanterna och respektive intervju pågick mellan 10 - 25 minuter. Både informanterna och vi som uppsatsförfattare hade möjlighet att gå utanför guiden för att generera mer
kunskap och förståelse kring ämnet i det insamlade materialet, vilket enligt Patel
& Davidsson (2019) innebär att intervjuerna är semistrukturerade. Informanterna fick fritt utrymme att besvara frågorna i intervjuguiden. Uppsatsförfattarnas möjlighet till att kunna ställa spontana följdfrågor till informanterna bidrog till en djupare förståelse i de svar som samlats in.
Etiska överväganden
Det är av stor vikt att säkerställa informanternas trygghet avseende deras medverkan i och bidrag till en vetenskaplig studie (Ivert & Mellgren, 2018).
Följaktligen har vi som uppsatsförfattare vägletts av Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer. Det första var tydlighet kring samtyckeskravet, där informanterna själva får bestämma om de vill deltaga i intervjun samt ge sitt samtycke muntligt innan intervjun påbörjas (Ivert & Mellgren, 2018;
Vetenskapsrådet, 2017). Vidare syftar informationskravet till att studiens deltagare får ta del av information gällande studiens syfte och tillvägagångssätt innan datainsamlingen påbörjas (a.a.). Samtliga informanter som deltagit i denna studie har innan respektive intervjun fått ta del av ett informationsbrev (se bilaga 1) och en samtyckesblankett (se bilaga 2). Där presenteras information kring studiens syfte, samt att det tydligt framgick att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst. Då intervjuerna spelades in, fick deltagarna även samtycka till detta. Vidare i informationsbrevet beskrevs studiens användningsområde samt vart studiens resultat kommer att publiceras. Detta var i enlighet med
nyttjandekravet som innebär att den insamlade datan enbart får användas till studiens syfte (Vetenskapsrådet, 2017). Deltagarna informerades också om att deras personuppgifter samt uppgifter om övernattningsanläggningarna kommer att avidentifieras och inte spridas vidare till obehöriga. Detta för att säkerställa
konfidentialitetskravet, vilket innebär att de som deltar i en forskningsstudie ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna får inte spridas vidare till obehöriga (a.a.). Genom att en avidentifiering av samtliga informanter så medför även detta att eventuella risker vid publicering av studiens resultat minimeras.
För att säkerställa vägvalen vid rekryteringen av informanter och behandling av insamlat material gjordes en etikprövning hos etikrådet på Fakulteten för hälsa och samhälle (se bilaga 1). Etikrådet ansåg att en prövning egentligen inte skulle behövas till studiens datainsamling, men genom att ha provat den så är de forskningsetiska principerna för studien säkerställda.
Analys
Efter genomförandet av datainsamlingen har studiens empiriska material bestående av inspelade intervjuer, transkriberats och analyserats genom en
innehållsanalys i form av en tematisk textanalys och resultatet i form av teman har sedermera sammanställts i en tabell. Tematisk textanalys är en vanligt
förekommande analysmetod vid kvalitativa studier som går ut på att gemensamma och återkommande teman samt underteman i det insamlade materialet identifieras och diskuteras (Bryman, 2018). Det insamlade materialet har analyserats på deduktiv väg som baserats på uppsatsens och intervjuguidens bärande begrepp.
De huvudteman som identifierats vid analysen av materialet var policy, åtgärder och samverkan. Resultaten från den tematiska analysen kan sedan sammanställas i en tabellmatris, vilket också kallas för framework (a.a.). I uppsatsen kommer utöver tabellen (se tabell 1) även de teman som identifierats i analysen att presenteras i löpande text samt illustreras i form av citat från informanterna i rapportens resultatdel.
Tabell 1. Framework för den tematiska analysen.
Huvudteman Underteman
Policy
Utformning -Policy kring sexköp-Enskilt dokument kring riktlinjer -Nolltolerans
-Större koncerner hade mer inarbetad policy i företagskulturen.
Effektivitet
-Majoriteten ansåg sin policy fungerande.
-Finns rum för vidareutveckling.
-Coronapandemins påverkan kring användning.
-Brottsförebyggande arbetet bör ligga på myndigheterna.
Policy för gäster
-2 av 11 hade information till sina gäster.
-Talita -Hotellkurage
Samverkan
Polis- Direktkontakt
- Önskat ökat stöd av polisen
Ideella Organisationer -Realstars
-Hotellkurage -Talita
Hotellgruppen
-Samverkan mellan hotell i Malmö och Lund.
Åtgärder
Legitimering Ej kontant betalningEj tillåtet med oanmälda gäster på rummen Utbildning av personal
-Utbildning av ny personal
-Utbildningstillfällen för befintlig personal -Magkänsla, intuition och erfarenhet.
RESULTAT
I detta avsnitt presenteras resultaten som framkom vid den tematiska analysen.
Dispositionen följer de tre huvudtemana policy, åtgärder och samverkan med tillhörande underteman, i enlighet med ovanstående matris.
Policy
Det första huvudtemat är policys och riktlinjer, som tillämpas i preventivt syfte emot prostitution och sexhandel på anläggningarna. Det visade sig att 10 av de 11 medverkande övernattningsanläggningarna hade de någon form av policy vid misstanke av sexköp, även om utformningen och användningen av dem skiljde sig åt.
Utformning
Utformningen av övernattningsanläggningarnas policys varierade i stor
utsträckning. Trots att majoriteten av informanterna angav att de hade en policy var det få anläggningar som hade ett enskilt dokument där riktlinjerna var tydligt nedskrivna. Policyerna kunde i stället vara formulerade likt en aktiv ståndpunkt mot fenomenet eller en nolltolerans mot sexhandel, som var väl känd personal på anläggningen. Som komplement till sådana stadgar fanns även information om riktlinjerna till förmån för nya medarbetare.
“Vi har en policy som är nolltolerans så att säga. Sen har vi inget dokument med exakta punkter, utan det som står i dokumentet är att vi har nolltolerans mot prostitution och vid misstanke ska vi kontakta polisen, ungefär så.“ (Informant 2).
Merparten av informanterna, som angav att de hade en policy, menade att deras huvudstrategi var att kontaktade polisen vid misstanke om sexhandel. Ett fåtal av anläggningarna hade dock mer omfattande riktlinjer, som sträckte sig mellan flera skikt av personalgrupper. I de senare fallen hade medarbetarna fått en specifik utbildning kring att uppmärksamma diverse tecken på sexhandel.
“Det är allt ifrån vad en receptionist ska vara uppmärksam på, till vad är tecken ifrån kanske en medarbetare på housekeeping alltså på städ, vad är det man tittar efter i ett rum, ser man olika saker, hur ska man reagera, vad är gången och vad är rutinen och så vidare. Så absolut, det finns en tydlig policy på anläggningen’’
(Informant 10).
De anläggningarna som ingick i större, väl etablerade kedjor angav i större utsträckning att deras policys var en del av koncernens gemensamma stadgar och att deras ställningstagande således var en bärande del av företagskulturen. I dessa fall nämndes det att policyn mot sexhandel och prostitution var en del av rutinerna oavsett anläggningens geografiska hemvist.
‘‘Policyn är då alla våra checklistor och det här är ju någonting som är väldigt aktuellt i vår bransch, oavsett vart i världen man befinner sig.’’(Informant 3).
Effektivitet
Alla anläggningar som angav att de hade en policy ansåg även att denna var fungerande i sin helhet. Enligt svaren kring policyns eventuella
utvecklingsområden sa ungefär hälften av informanterna att deras policy hade kunnat vidareutvecklas för att på så sätt bli mer effektiv. Majoriteten av
informanterna angav även att rådande pandemi har påverkat branschen överlag och att färre gäster leder till att policyn inte används lika stor utsträckning. De ansåg att den framöver kan behöva utvecklas ytterligare för att verka så preventivt som möjligt vid nedtrappningen av pandemin.
’Jag skulle vara väldigt naiv om jag skulle säga att ingenting händer på vårt hotell, men jag skulle vilja säga att det är extremt lite som i sådana fall slinker emellan.’’ (Informant 8).
Flertalet av anläggningarna anser sig inte vara ytterst ansvariga för det brottsförebyggande arbetet som helhet, utan att det ligger i myndigheternas händer. En del av informanterna uppgav att genomslaget av respektive policy kunde begränsas på grund av att de ansåg att den primära preventionen främst är Polismyndighetens ansvar. Flertalet ansåg emellertid att det förebyggande arbetet har en prioriterad roll i deras verksamheter.
‘‘Sen så får man gå lite efter faktiskt vad poliserna tycker att vi ska göra, så det är väldigt svårbedömt från oss att säga :det här är prostitution, för vi kan ju inte veta vad de gör på rummet, vem det är, det finns ju många olika fall.’’ (Informant 2).
‘‘Men vi är ju inte polisen och vi ska inte ingripa, eller utsätta oss för någon fara.’’ (Informant 11).
Policy för gäster
Enbart två av 11 verksamheter hade information till sina gäster kring fenomenet och hur de vid eventuella situationer skulle kunna gå tillväga för att antingen agera på egen hand eller tillkalla personal alternativt polis. Den första
verksamheten hade ett samarbete med ‘’Talita’’ kring förebyggande arbete mot prostitution och människohandel, och skyltade även på anläggningen med denna information. Den andra verksamheten hade implementerat ett samarbete med
‘‘Hotellkurage’’ och uppgav information kring detta på rummen som gästerna fick ta del utav. Bägge anläggningarna belyste även vikten av verksamheternas
ståndpunkt kring problematiken, medan övriga anläggningar ansåg att det inte var gästens ansvar att engagera sig i frågan. Ett fåtal av anläggningarna menade även att gästerna kan få en felaktig bild av anläggningarnas verksamhet vid information om problematiken, då det förväntar sig att prostitution och sexhandel inte ska förekomma på seriösa och väletablerade övernattningsanläggningar.
“Det är en blandning mellan att misstänka och upptäcka, vi arbetar med en organisation som heter Talita, dom arbetar vi med för att försöka hjälpa kvinnor att komma ur det och så. Vi har även uppe skyltar här vid hissarna och inne på rummen, att vi har ett samarbete med Talita och att vi inte godkänner någon typ av sexhandel på hotellet” (Informant 9).
‘‘Vi pratar inte med gästerna om det, vi accepterar inte det på vårt hotell. Men jag tror att de flesta gäster tänker att bra 4-stjärnigt hotell tar han om lagen och
följer den till punkt och pricka. Vi informerar vid incheckning kring vår policy men inte just prostitution och trafficking.’’(Informant 6).
‘‘Nej vi ger inte det för det kan skapa en oro kanske’’ (Informant 11).
Samverkan
Polis
Samtliga informanter ansåg att Polismyndigheten var den mest relevanta
samverkansparten att kontakta vid misstanke om prostitution på anläggningarna liksom vid annan typ av brottslighet. Ungefär hälften av informanterna ansåg att kontakten med polisen fungerade väl. Flertalet verksamheter hade en direkt samverkan med lokalpolisområde Malmö gällande prostitution och sexhandel.
Samverkan gav sig uttryck i en direktkontakt till någon inom lokalpolisområdet samt att möten anordnades av Hotellgruppen där även polisens representanter närvarade. Syftet med samverkan beskrevs som att öka upptäcktsrisken för köparna. I dessa fall beskrevs informationsutbytet som välfungerade.
Informanterna anser att polisens nyckelaktörer är lättillgängliga och kan besvara de frågor som deras medarbetare möter i den dagliga driften. En representant för en av anläggningar erfor dock att koncernens utbyte med polisen uppvisade en större kontinuitet i andra delar av Sverige jämfört med i Malmö.
‘‘Inte direkt ett samarbete men vi har väldigt bra kontakt med polisen och jag vet att min chef har en direktkontakt på polisen då det är många andra brott som även kan ske på anläggningen utöver prostitution, så vi har en kontakt som vi kan maila med eller ringa till om det är något.’’
(Informant 2).
“Ja, vi träffar polisen med hotellgruppen då och då, och då pratar vi ju
prostitution och de kommer med tips hur man känner av om de har att göra med trafficking, så ja det har vi och vi har även ett direktnummer ifall vi misstänker någonting. “(Informant 6).
“Absolut funkar samarbetet med polisen bra, men jag kan ju se, jag har jobbat på ett annat företag innan jag jobbade här, inom samma bransch och jag tycker att i andra delar av Sverige så funkar samverkan med polisen bättre än vad det gör här nere i Malmö.” (Informant 9).
Den andra hälften av de medverkande anläggningarna menade dock att deras samverkan med polisen var strikt händelsestyrd snarare än planlagd.
Informanterna uppgav att de var utlämnade till polisens regionala kontaktcenter i situationer där de anade oro eller kände misstanke. Att vara hänvisad till en sådan publik kontaktväg medförde att väntetiderna ofta blev långa. Till synes blev de omständligt och svårt att få ett efterfrågat konsultativt stöd. Vid misstanke om pågående brott kontaktade de dock SOS 112 utan framgång. Sammantaget efterfrågade berörda anläggningar ett ökat stöd och engagemang från
lokalpolisområdet och att den polisiära kontaktytan och närvaron skulle finnas närmre till hand.
‘‘För man kan inte förlita sig på, man kan inte ringa polisen, man blir väldigt besviken när man ringer polisen och de inte har några resurser, när vi misstänker
något. ...vi vet ju vad som pågår, vi har ju sett det här, fast dom har 20 case innan’’(Informant 10).
‘‘Det är klart, det hade man väl jättegärna velat haft någon hotline in liksom. Om vi har något som vi faktiskt misstänker, vem ska man kanalisera det till? 114 14?
Vad ska dom skicka för någon? ‘‘(Informant 10).
Organisationer
Ett flertal av anläggningar nämnde att de samarbetade med någon organisation i ett preventivt syfte mot prostitution och sexhandel. Det framkom att Realstars, Hotellkurage och Talita var aktuella organisationer som nämns återkommande i materialet. Majoriteten av de som samarbetade med en organisation, samarbetade med Realstars under deras preventiva arbete Hotels against trafficking. De verksamheter som samverkade med Realstars upplevde detta som lärorikt då organisationen bidrar med kunskap om ämnet, samt att verksamheten genom att ansluta sig till Realstars då tog tydligt avstånd från prostitution och sexhandel.
“Vi samarbetar med Hotels against trafficking. Det är som att man
miljöcertifierar sig, så att man kämpar mot prostitution och faktiskt jobbar förebyggande mot detta. Vi har liksom policys som säger att vi är emot och vi kommer göra allt för att sätta stopp för det så att det är inte ens lönt att ni försöker. “(Informant 1)
‘‘Absolut, vi är medlemmar av ett initiativ eller en förening som heter Realstars som jobbar mot trafficking framförallt, så dom har vart här och utbildat oss i vad man ska titta efter och så vidare’’ (Informant 8).
‘‘Vi arbetar med en organisation som heter Talita, om ni känner till dom? De arbetar vi med för att försöka hjälpa kvinnor att komma ur det och så. Vi har även uppe skyltar här vid hissarna och inne på rummen och så, att vi är ett samarbete med dom och att vi inte godkänner någon typ av sexhandel på hotellet här’’
(Informant 9).
Hotellgruppen
Hotellgruppen var ett återkommande tema under intervjuerna. Hotellgruppen ansågs vara en trygghet att vända sig till för att diskutera olika saker mellan anläggningarna som ingår i gruppen. Ett utbyte av tips mellan hotellen är vanligt förekommande vid misstankar riktade mot specifika personer som varit
återkommande gäster i sällskap av olika personer vid varje besök.
‘‘Det finns Hotellgruppen, där alla general managers för hotellen träffas en gång per månad och pratar om vad som sker mellan hotellen. Alla hotellen är som en familj där man arbetar ihop för att man inte vill att någon annan ska få problem.
Det är nästan alla hotell som ingår i gruppen.’’ (Informant 11)
‘‘Ja Hotellgruppen vi träffas och delar ju information kring vad gör ni? Sen skriver vi även till varandra så som se upp för denna gästen, så vi håller kontakt även gällande sånt.’’(Informant 6)
‘’Man har ju möten i Hotellgruppen och då kan det ju vara så tex att man bjuder in då någon som är ansvarig där för den gruppen och diskuterar om så här jobbar vi och det här har vi upptäckt. Att man delar kunskap och då kan man ju
också snappa upp hur andra jobbar och om det är något som vi hade kunnat använda oss av.’’ (Informant 10)
Åtgärder
Majoriteten av övernattningsanläggningarna uppgav att de använder sig av tre huvudsakliga åtgärder för att förebygga prostitution och sexhandel i sina lokaler.
Dessa är legitimering av gästerna, att inte acceptera kontant betalning och att inte tillåta att oanmälda gäster som vistas på rummen. Nämnda rutiner försvårar utgångsläget för de individer som har för avsikt att köpa eller sälja sexuella tjänster på övernattningsanläggningarna. Beaktansvärt nog menade flertalet av informanterna att dessa åtgärdar hade önskad effekt. Representanterna var helt och hållet beslutsamma om att göra verksamheterna oattraktiva för individer med dolda avsikter.
‘‘Om du gör de 3 grejerna som jag precis sa: du tar inte kontanter, du tar ID och du checkar inte in folk som kommer utan bagage’’ (Informant 6)
‘‘Mm, precis vid incheckning så är det ofta, vi är inte stenhårda på legitimation kan jag erkänna. Vi tar det ofta när vi tycker att något känns lite suspekt, om vi har misstankar om någonting.’’
(Informant 2)
‘‘Policy är överlag så att på hotellet så har vi ju att vi har inga besökare tillåtna på rummet, utan det är incheckade gäster som vistas på våra hotellrum och på våra våningar. Så det är just för att förhindra det.’’ (Informant 1)
Majoriteten av informanterna uppgav att de inte längre tar emot kontant betalning i flertalet olika syften. Detta reducerar inte bara att risken att utsättas för rån, utan även att verksamheterna får större kontroll över vilka gäster som övernattar. En del av informanterna berättade att flertalet gäster, som hade önskemål om att betala kontant, avlägsnade sig när de förstod att de inte kunde förbli anonyma.
‘‘När vi öppnade hotellet i mars 2015 så hanterade vi även kontanter, men det plockade vi bort väldigt snabbt och då märkte vi också en stor skillnad på vem det var som checkade in och inte.’’(Informant 8)
Utbildning av personal
Flertalet av anläggningarna hade rutiner kring utbildning av ny personal inom en rad olika områden. De anläggningarna ansåg det vara en viktig del att nya
medarbetare fick ta del vilka rutiner som gäller vid misstanke om prostitution eller sexhandel på anläggningarna. En liten del av anläggningarna berättade även att de med jämna mellanrum anordnade utbildningstillfällen för all personal, där bland annat utbildning kring rutiner, mönster och signaler för prostitution lärdes ut.
Magkänsla eller intuition var ett annat ämne som togs upp flertalet gånger från merparten av informanterna. De beskrev vidare att det nödvändigtvis inte behövde ske något speciellt alla gånger, utan att de kunde få en magkänsla att något inte stod rätt till. Ett par av informanterna menade på att magkänslan utvecklas med tiden och att det även handlar om erfarenhet i branschen.
‘‘Vi har ju alltid en så kallad ”onboarding” av all ny personal, och det är en introduktion om dels då till hotellet specifikt men också till varumärket man
jobbar för och vilka policys som finns och det gås alltid igenom för nya medarbetare, sen är det upp till respektive avdelningsledare att förankra och påminna’’. (Informant 3)
‘‘Policyn är att vid varje anställning får personalen reda på vad som gäller och beskrivit också hur dom ska te sig och hur de ska göra ifall att det händer någonting eller misstanke.’’ (Informant 6)
‘‘Vi har inte någon utbildning som är skött av någon myndighet eller så, utan det är intern här där vi berättar för personalen vilka beteenden man ska titta efter, hur man ska se det, hur man kan titta i vårt bokningssystem lite, vad man ska vara extra observant på och så.’’(Informant 9)
DISKUSSION
Metoddiskussion
I följande avsnitt presenteras en metodologisk diskussion avseende studiens insamlade material, urval och bortfall samt den tematiska analysen. Vidare kommer även studiens generaliserbarhet och pålitlighet diskuteras i avsnittet.
Metod och material
Vid användning av semistrukturerade intervjuer finns det alltid en tolkningsaspekt att ta hänsyn till i de svar som samlas in från informanterna. Vid insamlingen av denna typ av data är det således viktigt att ha i åtanke att det som forskarna har uttolkat stämmer överens med det informanterna sagt och att utsagan i materialet överensstämmer i det analysen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011).
Intervjuerna genomfördes över telefon med samtliga informanter på grund av rådande pandemi. Ett metodologiskt tillkortakommande vid telefonintervjuer är att forskaren inte har möjlighet att ta del av informanternas olika kroppsspråk igenom uttryck och reaktioner på samma sätt som vid en fysisk intervju (Bryman, 2018). Det går således inte heller att bygga upp en ömsesidig tillit mellan
forskaren och informanten vilket kan begränsa intervjun (a.a.). Att intervjuerna genomfördes per telefon istället för via ett onlinemöte, var för att underlätta deltagandet för informanterna. En diskussion genomfördes i studiens startskede där det övervägdes att bortfallet troligen hade blivit större vid onlinemöten, då det krävs mer tid för en informant att använda sig av den typen av teknik än vid ett vanligt telefonsamtal. Flertalet av informanterna hade nämligen redan vid förfrågan kring deltagandet frågat efter en ungefärlig avsatt tid för intervjun. Då flertalet av informanterna hade brist på tid togs beslutet att genomföra
datainsamlingen över telefon och på så sätt få fler informanter att deltaga.
Den övergripande upplevelsen av telefonintervjuerna med informanterna var positiv och dialogen ansågs fungera mycket väl i sammanhanget. Samtliga av representanterna från övernattningsanläggningarna bidrog med tydliga svar vilket medförde att det insamlade datamaterialet var enkelt att tolka och vidare
analysera. Majoriteten av de deltagande informanterna hade även många års erfarenhet och stor kompetens inom branschen. Detta bidrog vidare till att intervjuguidens frågor kunde besvaras utförligt och detaljrikt.
Urval och bortfall
Studiens systematiska urval bestod av totalt 33 övernattningsanläggningar i Malmö stad, där sedan 11 medverkade i datainsamlingen. Bortfallet är den del av urvalet som inte deltar i studien (Patel & Davidsson, 2019) I föreliggande studie innefattar bortfallet de 22 verksamheter som tillfrågades men inte deltog i studien.
Majoriteten av bortfallet angav att den uteblivna medverkan berodde på tidsbrist och hade således inte möjlighet att deltaga. Ett fåtal anläggningar svarade inte alls på förfrågan trots utskickad påminnelse. Då de 33 tillfrågade
övernattningsanläggningarna fick information om studiens syfte i samband med förfrågan om medverkan, finns det en risk att de anläggningar som inte
medverkade i studien av olika anledningar inte kände sig bekväma med att besvara frågor kring deras förebyggande arbete mot prostitution och sexhandel.
Vilket även kan betyda att de anläggningar som medverkade i studien kan vara de verksamheter som arbetar mest aktivt mot problematiken och således kände sig bekväma med att medverka. Det finns således en begränsning i
generaliserbarheten av resultatet. Enligt Patel & Davidsson (2019) förekommer främst begreppet generaliserbarhet vid kvantitativ forskning, men begreppet går även att använda vid kvalitativa studier med systematiska urval. Generaliserbarhet bottnar då i förklaringen av ett fenomen i relation till en kontext, där resultaten kan generaliseras till liknande kontexter (a.a.). Trots att det externa bortfallet i studien, är ambitionen att studiens resultat till viss del ska kunna generaliseras till liknande kontexter. Då urvalet är geografiskt begränsat till Malmö så bör det även belysas att resultaten inte kan generaliseras till en större population, utan att ta hänsyn till de kontextuella faktorerna.
Tematisk analys
Den tematiska textanalysen följde en etablerad praxis och lyckades belysa de röda trådarna i det empiriska materialet, vilket enligt Kvale och Brinkman (2009) i sin tur hävdar att det ökar studiens pålitlighet. Resultaten speglar spridningen och tillämpningen av policys mot sexköp bland ett antal övernattningsanläggningar i Malmö stad. I direkt anslutning till att varje intervju har det genomförts
diskussioner mellan uppsatsförfattarna kring de utsagor som hade bäring för frågeställningarna. Vidare transkriberades varje intervju var för sig och
överenstämmelsen konstaterades som fullgod. Därefter genomfördes individuella tematiska analyser, vars preliminära resultat sedan jämfördes. Författarna var eniga om de huvudteman inklusive underteman som de hade identifierat oberoende av varandra. Vid liknande kvalitativa innehållsanalyser hävdar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) att om fler är involverade i tolkning och analys ökar studiens reliabilitet eller pålitlighet i sin helhet. Att materialet analyserades separat av två personer innan det sammanställdes gemensamt kan således ses som en styrka i sammanhanget. Samtidigt bör det nämnas att det finns risk för att diskussionen som fördes i direkt anslutning till respektive genomförd intervju, kan ha påverkat de separata analyserna i okänd utsträckning. Det ska också tillstås att den deduktiva kodningen medförde att de delar av datamaterialet som inte hade bäring för de aktuella frågeställningarna inte ingår i resultaten.
Mängden insamlat material som inte stämde in på aktuella teman var dock ytterst försumbar, vilket innebär att resultaten huvudsakligen avspeglar det empiriska materialet.
Resultatdiskussion
I följande avsnitt diskuteras studiens resultat i relation till tidigare forskning på området och med förankring i de tre huvudtemana policys, samverkan och åtgärder.
Policy
Sammanlagt 10 av 11 av de deltagande övernattningsanläggningarna uppgav att de hade en policy eller rutiner att följa vid misstanke om prostitution och sexköp.
Det motsvarar 91 procent och överträffar därmed resultaten av Länsstyrelsens undersökning från 2019 där enbart 40 procent av respondenterna uppgav detsamma (Börjesson & Floren, 2019). Vad denna skillnad i datainsamlingen beror på är ännu oklart, men en möjlig del av förklaringen kan bottna i den geografiska skillnaden på vart studierna är genomförda. Då prostitution och sexhandel förekommer i större utsträckning i storstäder (Polismyndigheten, 2018), så kan det tänkas att fler övernattningsanläggningar i det större städerna som till exempel i Malmö har policys och riktlinjer mot fenomenet i jämförelse med Västerås, Gävle och Uppsala där Börjesson & Floren (2019) samlade in sin data.
Skillnaden i de svar som framkommit kan även bero på metodologiska skillnader mellan de två undersökningarna.
Skillnaden i svaren gällande policys eller information till
övernattningsanläggningarnas gäster var däremot mindre. I föreliggande studie uppgav 2 av 11 verksamheter att de hade tillgänglig information till gästerna kring prostitution och sexhandel. I studien av Börjesson & Floren (2019) svarade enbart 4 procent av respondenterna detsamma. Det var således förhållandevis få av verksamheterna i respektive undersökning som uppgav att de informerade gästerna om fenomenet. I denna studie uppgav informanterna från de
verksamheter som inte informerar gästerna kring problematiken att de inte ville lägga något ansvar på gästerna i frågan, speciellt inte när det handlar om ett så pass stigmatiserat ämne som prostitution och sexhandel. Initiativet Hotellkurage (2021) har dock tagit fram en policy som vänder sig till hotellgäster i ett
våldspreventivt syfte, där gästerna uppmanas att agera om det ser eller hör något suspekt eller oroväckande. Det ansvar som verksamheterna hävdar sig lägga på sina övernattningsgäster skulle istället kunna betraktas som hederligt civilkurage, för att förebygga fenomenet både på övernattningsanläggningar och i samhället.
Flertalet av studiens deltagare nämnde att verksamheternas ansvar i förebyggandet av prostitution och sexhandel var begränsat, då polismyndigheten har det yttersta ansvaret för att bekämpa brott i samhället. På så sätt kan även effektiviteten påverkas av hur väl en policy kan fungera som ett verktyg i det förebyggande arbetet. Om personalen på övernattningsanläggningarna inte vet eller inte känner sig trygga i att använda den policy som finns tillgänglig, försvinner därmed policyns preventiva syfte och den önskade effekten minimeras. Att
polismyndigheten har det största brottsförebyggande ansvaret tycks således vara en självklarhet i sammanhanget, dock har övernattningsanläggningar i egenskap av vinstdrivande bolag ett socialt ansvar i frågan. Enligt Europakommissionen (2021) har samtliga näringsidkare ett förväntat ansvar gentemot samhället enligt CSR att följa lagar och förordningar, samt att tillgodose mänskliga rättigheter och följa etiska principer. Det är således positivt i sammanhanget att 10 av 11
verksamheter har en policy mot prostitution och sexhandel, då det påvisar att anläggningarna tar sitt sociala ansvar i frågan.
Samverkan
Resultatet kring samverkan med polismyndigheten var något tudelat, då ungefär hälften av de deltagande verksamheterna uppgav att de samverkade med
polismyndigheten i frågan. Av de verksamheter som i föreliggande rapport uppgav att de samverkar med polisen uppger att samverkan fungerar bra och beskriver främst att samarbetet sker i form av en direktkontakt med myndigheten vid en eventuell händelse eller misstanke. Alternativt att det inom Hotellgruppen i Malmö anordnades möten där representanter från polisen medverkade och bidrog med kunskap samt information om ämnet. Även denna form av samverkan bestående av direktkontakter beskrivs av respondenterna i undersökningen av Börjesson & Floren (2019) då en utvald respondent beskriver den välfungerande samverkan och att verksamheten har flertalet direktkontakter till anställda inom polismyndigheten som arbetar specifikt med prostitution och sexhandel.
Majoriteten av de respondenter som samverkar med polismyndigheten är nöjda med samarbetet (a.a.). Den andra halvan av deltagarna i föreliggande
undersökning som uppgav att de inte samverkade med polismyndigheten, uppgav att de upplevde att polisen inte hade tillräckligt med resurser och tid för
problematiken kring prostitution. Detta överensstämmer med studien av Börjesson
& Floren (2019) där knappt hälften (eller 46 procent) av respondenterna uppgav att de inte samverkade med polisen kring problematiken med sexhandeln. De ansåg att det var tidskrävande och således inte lönt att kontakta polismyndigheten via deras tipsnummer 114 14, så länge det inte gällde ett akut ärende och i vilket fall de kontaktade 112. Att samtliga övernattningsanläggningar skulle ha en samverkan med polismyndigheten i form av en direktkontakt via mail eller telefon låter som en relativt lättillgänglig åtgärd för ett så pass komplext problem, även om det sannolikt handlar om en resursfråga för polismyndigheten.
I resultatet framkom det även att flertalet av verksamheterna som deltog i undersökningen, samverkade med den ideella organisationen Realstars under initiativet Hotels against trafficking. De anläggningar som var knutna till
konceptet upplevde detta som positivt, både i kunskaps och utbildningssyfte, men också för att verksamheten aktivt och synligt tar ställning i frågan. Även
Paraskevas (2020) belyser de ideella organisationerna och hävdar att samverkan med dessa organisationer är positivt för övernattningsanläggningarna, då
företagen offentligt tar ställning mot prostitutionen och sexhandeln. Vilket också kan göra verksamheten mindre utsatt som en ofrivillig arena för sexhandeln (Paraskevas & Brookes, 2018). Samverkan med denna typ av organisationer kan dock bli en ekonomisk fråga för anläggningarna då det kostar en summa pengar för att knyta sin verksamhet till en del organisationer som till exempel Realstars och få tillgång till deras utbildningsmaterial, vilket kanske gör det svårt för framförallt mindre verksamheter delta.
Åtgärder
I studiens resultat framkom även flertalet olika preventiva åtgärder som
övernattningsanläggningarna använder sig av för att förebygga prostitution och sexhandel på verksamheterna. Att inte ta emot kontant betalning, samt att alla gäster ska legitimera sig var två återkommande åtgärder som majoriteten av anläggningarna använde sig av. Även Börjesson & Floren (2019) nämner att enbart acceptera kortbetalning uppges som en effektiv preventiv åtgärd av
respondenterna i studien. Något som deltagarna i bägge studierna nämner som problematiskt i sammanhanget är de bokningar som sker via tredjepartskanaler på internet. Betalningen sker då innan gästen checkar in och
övernattningsanläggningarna kan då inte veta om den som bor i rummet är den som har betalt för vistelsen. En deltagare från respektive studie har dock uppgett att de kontrollerar gästernas kortnummer om bokningen betalas online, detta för att säkerställa att den som bor på rummet också är den som har betalt för
bokningen (a.a.).
Utbildning av personal är en viktig aspekt i det preventiva arbetet mot prostitution och sexhandel på övernattningsanläggningarna (Börjesson & Floren, 2019; Fish, 2017; Paraskevas & Brookes, 2018). Vilket också var en återkommande preventiv åtgärd som flertalet av övernattningsanläggningarna uppgav att de använde sig av.
Majoriteten av anläggningarna utbildade ny personal i frågan som en del av introduktionen, där tecken och subtila signaler på prostitution och sexhandel lärs ut. Ett par verksamheter uppgav att dessa tecken bland annat gav sig uttryck i en markant åldersskillnad mellan gästerna om det checkar tillsammans, att gästerna inte har något bagage med sig eller att en eller flera av gästerna inte vill eller kan uppvisa giltig legitimation. Informanterna hade dock svårt att ge fler konkreta exempel på hur de misstänker att prostitution eller sexhandel utan hävdade att det snarare handlade om en intuition, att något känns suspekt. Flertalet av
informanterna beskrev även att erfarna medarbetare i branschen utvecklar en pålitlig magkänsla, när något inte står rätt till med gästerna som vistas på
anläggningarna. Två informanter i studien betonade vikten med städpersonalens roll för att kunna upptäcka och förhindra fenomenet, då de är den enda
personalgrupp som vistas inne på de uthyrda rummen. Även Fish (2017) belyser vikten av städpersonalens roll i arbetet mot prostitution och hävdar att en större mängd använda kondomer är ett exempel på ett orostecken i sammanhanget.
Avslutningsvis har det således i analysen av materialet framkommit flertalet återkommande preventiva åtgärder mot prostitution och sexhandel på övernattningsanläggningar, vilka även tidigare nämnda studier på området belyser.
SLUTSATS
I studien framkom det att 10 av 11 medverkande övernattningsanläggningar har en policy att tillgå vid misstanke eller upptäckt av prostitution eller sexhandel, även om utformningen och effektiviteten skiljer sig åt mellan anläggningarna.
Majoriteten av anläggningarna har en policy som i stort sett går ut på att polisen skall kontaktas vid misstanke eller upptäckt av fenomenet, även om ett fåtal av verksamheterna hade mer utarbetade rutiner och checklistor att tillgå. Vidare uppgav enbart 2 av 11 övernattningsanläggningar att de har någon policy eller information riktad till gästerna angående prostitution eller sexhandel. Vidare samverkade ungefär hälften av anläggningarna med Polismyndigheten och uppgav att de upplevde samarbetet som positivt. Den mest förekommande formen av samverkan mellan övernattningsanläggningarna och polisen var en direktkontakt via telefon eller mail dem emellan, där frågor, misstankar eller tips kunde
förmedlas. Resterande anläggningar uppgav att de inte samverkade med
Polismyndigheten. I studien framkom det även flertalet olika preventiva åtgärder för att förebygga prostitution. Majoriteten av verksamheterna uppgav att de inte
tar emot kontanter, att alla gäster behöver legitimera sig och att det inte är tillåtet med oanmälda gäster på rummen.
Resultaten påvisar ett nära nog genomgående aktivt förebyggande arbete mot prostitution och sexhandel bland de deltagande övernattningsanläggningarna i Malmö. Totalt 10 av de 11 anläggningarna har antagit en policy mot fenomenet.
Även om utformningen och den upplevda effektiviteten av verksamheternas policys skiljde sig åt, tyder resultatet på att det förebyggande arbetet prioriteras på anläggningarna. Det finns rum för vidareutveckling av det planlagda och
strategiska arbetet och i synnerhet kan samverkan mellan
övernattningsanläggningarna och lokalpolisområdet förbättras. Hälften av informanterna uppgav att de inte hade någon planlagd samverkan med lokalpolisområde i preventivt syfte, utan att utbytet för det mesta var
händelsestyrt. Samtidigt konstaterades att flertalet av verksamheterna tillämpar andra preventiva åtgärder, som är inarbetat framförallt bland Sveriges större och väletablerade hotellkoncerner. Det påvisar återigen att
övernattningsanläggningarna har goda ambitioner till att motverka prostitution och sexhandel som äger rum i deras lokaler.
REFERENSER
Bolagsfakta (2021). Hotellgruppen i Malmö & Lund.
https://www.bolagsfakta.se/8460064127- HOTELLGRUPPEN_I_MALMO_LUND
Brottsförebyggande rådet (2008). Sexuell människohandel - en fråga om tillgång och efterfrågan. Rapport 2008:24. Stockholm : Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet (2021).
>http://statistik.bra.se/solwebb/action/anmalda/urval/sok<(2021-04-12).
Brottsbalken (1967:700a). Stockholm. Justitiedepartementet.
https://lagen.nu/1962:700#K6
Brottsbalken (1967:700b) . Stockholm. Justitiedepartementet.
https://lagen.nu/1962:700#K4
Bryman, A.(2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB.
Börjesson, P & Florén, C. (2019). En ofrivillig arena för prostitution och människohandel. Gävleborgs län, Uppsala län & Västmanlands län:
Länsstyrelsen.
Eriksson-Zetterquist, U & Ahrne, G. (2011). Intervjuer. I: Ahrne G & Svensson P (Red) Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber AB.
Europeiska kommissionen. (2021). Corporate social responsibility & Responsible business conduct.> https://ec.europa.eu/growth/industry/sustainability/corporate- social-responsibility_sv< (2021-05-03).
Fish, G. (2017). No Rest for the Wicked: Civil Liability Against Hotels in Cases of Sex Trafficking. Buffalo human right review. 23(7). 119-165.
Huskurage (2021). Hotellkurage.> https://huskurage.se/hotellkurage/
<(2021-04-08).
Holmström, C. (2008). Prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige: Omfattning, förekomst och kunskapsproduktion I: Holmström C, Skilbrei M-L (Red) Prostitution i Norden - forskningsrapport (s. 299–325). Köpenhamn:
Nordiska ministerrådet.
Kvale, S. & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Ivert, K. & Mellgren, C. (2018). Student, forskning och etik. I: Mellgren C, Väfors Fritz M, Tiby E, (Red) Kriminologi-en studiehandbok. Lund: Studentlitteratur AB.
Länsstyrelsen Stockholm. (2015). Prostitutionen i Sverige 2014 – en omfattningskartläggning. (Rapport 2015:10).
