FAKTORER SOM PÅVERKAR HUR PRIMÄRVÅRDENS FYSIOTERAPEUTER SER PÅ SIN ROLL INOM CANCERREHABILITERINGEN

(1)

Examensarbete, 15 hp Fysioterapeutprogrammet, 180 hp

Ht 2020

FAKTORER SOM PÅVERKAR HUR PRIMÄRVÅRDENS FYSIOTERAPEUTER SER PÅ

SIN ROLL INOM

CANCERREHABILITERINGEN

- En enkätstudie

Emma Blixt, Cornelia Köhler

(2)

Titel svenska:

Faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen – En enkätstudie

År:

2020 Titel engelska:

Factors that influence how primary health care physiotherapists consider their role in cancer rehabilitation – A survey study Författare:

Emma Blixt, Yllefabriksvägen 4, 81170 Järbo Cornelia Köhler, Kvartsvägen 5B, 90741 Umeå

Handledare:

Ann Sörlin, Lektor i Fysioterapi vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

Nyckelord:

Fysioterapeuters uppfattning, cancerrehabilitering, synsätt, fysioterapi, primärvården, primärvårdens fysioterapeuter, enkät, faktorer

Physiotherapists perception, cancer rehabilitation, approach, physiotherapy, primary health care, primary health care physiotherapists, survey, factors

Extern medverkan: Nej Pågående projekt: Nej

Sammanfattning:

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. Följande faktorer undersöktes:

ålder, tidsmässig erfarenhet inom yrket och specifikt inom primärvården, hur ofta fysioterapeuter möter cancerpatienter, upplevd kunskap, upplevd tillgång på resurser, uppskattning från cancerpatienter samt läkares uppfattning om fysioterapeutens

roll/kompetens. Studien utfördes med en elektronisk enkät och skickades ut via mail till chefer vid hälsocentraler placerade i Region Västerbotten, Region Norrbotten, Region Jönköpings län samt Region Sörmland. Cheferna ombads vidarebefordra mailet till de fysioterapeuter som arbetade vid hälsocentralerna och sedan återkoppla i ett svarsmail hur många fysioterapeuter som mottagit mailet. Totalt 66 personer besvarade enkäten.

Samband analyserades mellan de ovan nämnda faktorerna och utgångsvariabeln “Självklar del”, som handlar om i vilken utsträckning fysioterapeuterna känner sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Vid analysen genomfördes en dikotomisering för att få en ökad statistisk power. Signifikansnivån sattes till 0,05 och när analysen genomfördes påträffades två statistiskt signifikanta samband.Det första sambandet innebar att

fysioterapeuter som känner sig mer uppskattade av cancerpatienter också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p<0,001 vid ursprunglig variabel och p=0,004 dikotomiserad). Det andra sambandet innebar att de som upplever att läkare i större utsträckning är medvetna om fysioterapeutens kompetens också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p=0,030 vid ursprunglig variabel, p=0,160 respektive 0,007 beroende på hur dikotomiseringen genomfördes).

(3)

Introduktion

Fakta om cancer

Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige och under 2018 dog cirka 22 500

personer på grund av cancer. Under samma år insjuknade cirka 63 000 personer med cancer vilket innebär av minst var tredje person som lever idag kommer att motta ett cancerbesked.

Den vanligaste cancerformen för kvinnor är bröstcancer och för män är det högst förekomst av prostatacancer (1). Cirka 69% av de som drabbas av cancer lever tio år efter att de fått sin diagnos (2). Vissa cancerformer (såsom cancer i bröst, prostata, tjock- och ändtarm)

definieras som en folksjukdom och kan tillsammans med övriga folksjukdomar till stor del förebyggas genom en hälsosam livsstil. Det innebär att vara fysiskt aktiv, äta hälsosamt, undvika rökning samt att minska skadligt bruk av alkohol (3).

Symtom och biverkningar vid cancer

Det som särskiljer cancerpatienter från patienter inom andra sjukdomsgrupper är de svåra biverkningarna orsakade av medicinsk behandling. Beroende på vilken typ av behandling som används är risken för biverkningar olika (4). En vanlig behandling är cytostatika och då är exempelvis fatigue och illamående vanliga biverkningar (5). Cancerpatienter kan även besväras av nedsatt kognitiv förmåga, påverkad rörelseförmåga samt smärta vilket kan göra det svårt att orka med vardagen då förmågan att motivera sig själv också har en tendens att minska (6).

Fysioterapi vid cancer

Fysioterapeuten kan med sin kompetens bidra med behandlingar som kan lindra flertalet av de ovan nämnda biverkningarna. Vad gäller fatigue har övervakad fysisk träning visat sig vara en effektiv metod i att minska den typen av biverkning (7). Även fysisk aktivitet i form av enbart styrketräning kan minska fatigue samt andra biverkningar såsom aptitlöshet,

illamående och sura uppstötningar vid cytostatikabehandling (8). Fysisk aktivitet kan även ge positiva effekter efter avslutad behandling då bland annat livskvalitet, kognitiva funktioner och känslomässigt tillstånd kan förbättras enligt en studie där bröstcancerpatienter studerats (9). I studien erhöll deltagarna psykoedukation och fysisk aktivitet där fysioterapeuter var instruktörer för träningen samt för vissa delar av psykoedukationen (9). Ytterligare en studie visar positiva effekter av fysisk aktivitet efter avslutad behandling där träningen leds av en fysioterapeut (10). Fysisk aktivitet har även konstaterats minska oro, depression och fatigue efter avslutad cancerbehandling (11). Förutom de positiva effekterna på biverkningar kan fysisk aktivitet även ge bättre prognos för överlevnad (12, 13) samt minska risken för återfall enligt en studie där personer med koloncancer studerats (12). Dessutom har det i studier visat sig att en högre mängd fysisk aktivitet är associerat med en minskad risk för

insjuknande i flera av de vanligaste cancerformerna (13). Sammanfattningsvis stödjer forskningen att fysisk aktivitet har en central roll vid cancer samt att fysioterapeuten har en betydelsefull roll inom cancerrehabiliteringen genom sin specifika kompetens inom fältet fysisk aktivitet.

Patienter som både har och har haft cancer rekommenderas följa de riktlinjer för fysisk aktivitet som gäller för allmänheten, det vill säga FYSS rekommendationer med måttlig intensitet 150 minuter/vecka eller hög intensitet 75 minuter/vecka i kombination med styrka 2-3 gånger/vecka (14). Vad gäller de cancerpatienter som under behandling vill träna

högintensivt bör både läkare och fysioterapeut konsulteras, speciellt om de upplever symtom (6). Om personen har svåra biverkningar är det bra om fysioterapeuten har särskild

kompetens inom onkologi. Generellt kan alla yrkesgrupper inom vården uppmuntra till fysisk aktivitet då det är av betydelse att cancerpatienter undviker inaktivitet i så stor

utsträckning som möjligt (6). Det som utmärker fysioterapeuternas roll kring fysisk aktivitet är att de har en evidensbaserad kompetens för att bedöma funktion och anpassa

träningsrekommendationer utifrån varje individs förutsättningar (15).

(4)

Utöver fysisk aktivitet kan fysioterapeuten prova ut hjälpmedel som underlättar vardagen, undervisa om smärta samt arbeta med smärtlindrande metoder såsom TENS, akupunktur och massage (6). Även i palliativt skede arbetar fysioterapeuten med smärtlindrande metoder men fysisk aktivitet är även här en lämplig åtgärd för att minska fatigue samt muskelsvaghet (16). Avspänning är också en vanlig fysioterapeutisk behandlingsform. Fysioterapeuten kan dessutom prova ut kompressionsstrumpor vid ödem, och vid dyspné är fysioterapeuten viktig för att instruera andningsteknik samt hjälpa till med andningsträning (16).

Fysioterapeutens kunskapsläge

Utbildning inom cancerrehabilitering är nästan obefintlig på de flesta

fysioterapiprogrammen i Sverige, paradoxalt när forskningen inom området växer.

För att alla cancerpatienter ska erbjudas en likvärdig vård finns ett stort behov att öka kunskapen om olika symtom och evidensbaserad behandling (17). I och med de biverkningar som cancerpatienter drabbas av (4) samt fysioterapeutens goda möjligheter till att lindra dessa (7, 8, 9, 10, 11) är det av vikt att information om detta ingår redan under

grundutbildningen.

Fysioterapeuter inom primärvården

Under 2020 publicerades utredningen God och nära vård- en reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdsarbete, som utfördes på uppdrag av regeringen. I den tas det upp att en stark primärvård är basen för en hållbar hälso- och sjukvård (18). Från och med första januari 2019 stärktes garantin för primärvården, vilket innebär att en första bedömning måste

utföras inom tre dagar och att denna bedömning ska utföras av läkare eller annan legitimerad personal inom primärvården (19). Detta innebär att professionernas kompetens och

patientens behov avgör vilken yrkesgrupp som patienten får träffa. Vanligaste orsaken till ett nybesök i primärvården är smärta i leder och muskler, vilket är ett område som

fysioterapeuter har mycket god kunskap inom. Fysioterapeuter inom primärvården får vid första mötet identifiera röda flaggor och se till att remittera vissa patienter till läkare eller annan form av utredning. De patienter som inte behöver remitteras vidare har

fysioterapeuten en dialog med och ibland räcker det med en första bedömning och ett samtal kring hur patienten själv kan åtgärda sina problem, men ibland krävs även en

behandlingsplan med uppföljning. Med fysioterapeuten som första instans ökar

tillgängligheten i primärvården och resurserna som finns inom primärvården utnyttjas bättre, vilket gör det mer kostnadseffektivt. Patienterna blir även nöjdare och får bättre hälsa (19).

Tidigare studier om fysioterapeuters roll

Det finns som tidigare nämnt en del forskning som belyser effekter av fysioterapeutisk behandling men färre studier behandlar fysioterapeuters åsikter och tankar. De studier som genomförts inom det ämnet har inte genomförs i Sverige och dessutom inte specifikt inom primärvården. Efter att ha studerat befintliga artiklar utifrån hur fysioterapeuter inom flera delar av vården ser på sin roll inom cancerrehabilitering återfanns ett genomgående tema:

det finns svårigheter i att ge cancerpatienter den optimala fysiska aktiviteten på grund av att det inte finns särskilt tydliga riktlinjer (20, 21, 22). Självförtroendet hos fysioterapeuter varierar också en del då det finns osäkerheter i förskrivningen av exempelvis viktbärande träning trots att god evidens finns för detta (20). Fysioterapeuter menar också att det skulle underlätta om fler professioner var involverade inom området fysisk aktivitet för att få ökat stöd (21). Dessutom upplevs övriga professioner vara osäkra på fysioterapeutens roll när det kommer till cancerpatienter (21, 23). Ett annat problem är också att alla cancerpatienter inte får någon remiss till en fysioterapeut (22). Ibland råder det dessutom svårigheter tidsmässigt och ekonomiskt inom vården vilket leder till att cancerpatienterna som är i behov av fysisk aktivitet inte alltid har möjlighet att få den (21). I Umeå genomfördes en kandidatuppsats under våren 2020 där fysioterapeuters uppfattningar och upplevelser kring fysisk aktivitet vid cancer analyserades (24). Informanterna i studien uttryckte att en röd tråd för fysisk aktivitet saknas, att andra professioner styr samt att det finns en resursbrist vad gäller bland

(5)

annat utbildning, pengar och lokaler. Det framkom också att både fysioterapeuterna och patienterna hade en mycket positiv syn på fysisk aktivitet.

Problemformulering

Forskningen visar att fysioterapeuter har en betydelsefull roll i att behandla olika biverkningar som uppkommer till följd av cancerbehandling (7, 8, 9, 10, 11). Det finns däremot få studier som undersöker fysioterapeuters åsikter och tankar kring sin roll inom cancerrehabiliteringen. De studier som undersökt fysioterapeutens roll (20, 21, 22, 23) har genomförts inom andra vårdformer samt utanför Sverige, vilket gör det svårt att generalisera till hur det ser ut inom svensk primärvård. Med anledning av den bristfälliga informationen som finns från tidigare studier om fysioterapeutens roll inom cancerrehabilitering, samt med anledning av hur viktig primärvården anses vara (18) är området intressant att utforska.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen.

Följande faktorer undersöks i studien:

 Ålder

 Tidsmässig erfarenhet inom yrket och specifikt inom primärvården

 Hur ofta fysioterapeuter möter cancerpatienter

 Upplevd kunskap inom cancerrehabilitering

 Upplevd tillgång på resurser vad gäller cancerrehabilitering (tillräckligt många fysioterapeutkollegor, tillräcklig utrustning, tillgång till lokaler samt tid)

 Uppskattning från cancerpatienterna

 Läkares uppfattning om fysioterapeutens roll/kompetens (utifrån fysioterapeutens perspektiv)

Metod och material

Enkät

Studien utfördes med en elektronisk enkät och det valet kan motiveras utifrån att en enkät medför att många respondenter kan nås, samt att det är möjligt att nå ytterst specifika urvalsgrupper (25). Ytterligare en fördel med att använda en elektronisk enkät är att den kan genomföras kostnadsfritt.

En elektronisk enkät skapades i Google Formulär för att samla in data. Enkäten bestod av tio frågor med färdiga svarsalternativ för att begränsa datamängden. Respondenterna var begränsade till att enbart kunna välja ett svarsalternativ. Frågorna skapades utifrån tidigare studier om hur fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen (20, 21, 22, 23, 24). Utifrån dessa studier kunde vissa faktorer relaterade till fysioterapeutens roll

identifieras: upplevd tillgång på resurser, övriga professioners syn på fysioterapeutens roll, samt upplevd kunskap. För att besvara syftet skapades även en fråga om i vilken utsträckning fysioterapeuten upplever att den är en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Frågor skapades även kring andra tänkbara faktorer som skulle kunna påverka synen på sin roll:

ålder, erfarenhet inom yrket och primärvården, hur ofta fysioterapeuten möter cancerpatienter samt om de känner sig uppskattade av cancerpatienter.

Innan enkäten skickades ut till primärvårdens fysioterapeuter utfördes en pilotstudie som åtta personer deltog i. Två av dessa var fysioterapeuter, fyra var fysioterapeutstudenter och resterande var studenter vid andra universitetsprogram. Deltagarna fick besvara enkäten

(6)

samt återkoppla om frågorna var relaterade till syftet, huruvida svarsalternativen var kompatibla med frågorna, samt en uppskattning om hur lång tid enkäten tog att utföra.

Återkopplingen från pilotstudien var några synpunkter på frågeformuleringar som kunde förtydligas, några svarsalternativ som kunde justeras, samt att en informationstext kunde läggas till längst upp i enkäten. Med dessa synpunkter reviderades enkäten. Enkätfrågorna finns tillgängliga i Tabell 2 i resultatdelen.

Urval

För att rekrytera deltagare till studien söktes kontaktuppgifter till enhetschefer vid hälsocentraler i Region Västerbotten och Region Norrbotten. Mailadresser till enhetscheferna söktes på respektive regions hemsida för att de vid utskick skulle

vidarebefordra enkäten till de fysioterapeuter som arbetar på den/de hälsocentraler som enhetscheferna ansvarar för. Anledningen till valet av dessa regioner är för att mailadresser till enhetscheferna fanns tillgängliga på regionernas hemsidor. Urvalet var därmed av karaktären bekvämlighetsurval, vilket innebär att respondenterna är de som finns tillgängliga (26).

Enhetschefernas mailadresser (39 stycken) kopierades till ett mail där hemlig kopia angavs. I mailet fanns information om studien, länk till enkäten, följebrev samt en uppmaning om att enhetscheferna skulle vidarebefordra mailet, se Bilaga 1 för mailet samt Bilaga 2 för

följebrevet. Syftet har omformulerats något sedan mailet och följebrevet skickades ut och till följd av det stämmer syftet i bilagorna inte helt överens med syftet som beskrivs i rapporten. I mailet önskades att enhetscheferna skulle återkoppla i ett svarsmail om hur många

fysioterapeuter som mailet vidarebefordrats till. Totalt innebar utskicket att 57 hälsocentraler kontaktades då vissa enhetschefer ansvarade för flera hälsocentraler. Hälsocentralerna var regiondrivna, inga privata hälsocentraler kontaktades. Ett bortfall på två enhetschefer inträffade genast då mailet inte kunde levereras, vilket berörde fyra hälsocentraler men ett okänt antal fysioterapeuter, se Figur 1.

Inklusions- och exklusionskriterier

Alla fysioterapeuter som varit verksamma inom primärvården i mer än tre månader var välkomna att delta i studien. Detta angavs i mailet samt i informationsbrevet som skickades till enhetscheferna. Orsaken till att exkludera informanter som arbetat mindre än tre

månader inom primärvården var för att författarna ansåg att mindre än tre månaders erfarenhet var otillräcklig för att kunna besvara frågorna och ge en tydlig bild av fysioterapeutens roll.

Ytterligare rekrytering och påminnelser

Tre dagar efter att enkäten skickades ut fattades beslutet att kontakta ytterligare regioner då endast 17 fysioterapeuter besvarat enkäten. För att rekrytera fler deltagare söktes

mailadresser till verksamhetschefer i Region Jönköpings län och Region Sörmland. Dessa regioner valdes ut eftersom mailadresserna fanns tillgängliga på respektive regions hemsida.

Ytterst få regioner har mailadresser till enhetschefer/verksamhetschefer publicerade för allmänheten och därmed fick det bestämma urvalet. Totalt skickades mail till 41

verksamhetschefer vilket innebar 48 hälsocentraler då vissa chefer ansvarar för flera hälsocentraler. Mailet bestod av samma information som enhetscheferna vid Region

Västerbotten och Region Norrbotten mottog. Ett bortfall inträffade då två hälsocentraler inte hade några fysioterapeuter anställda, vilket rapporterades av en verksamhetschef. En annan hälsocentral som innefattade fyra fysioterapeuter avböjde sin medverkan då de inte hade tillräckligt underlag för att delta eftersom de mötte cancerpatienter maximalt en gång per år, se Figur 1.

En påminnelse skickades ut till enhetscheferna i Region Västerbotten och Region Norrbotten sju dagar efter att enkäten initialt skickats ut. Se Bilaga 3 för påminnelse.

Verksamhetscheferna i Region Sörmland och Region Jönköpings län mottog också en

(7)

påminnelse, sex dagar efter att enkäten skickats ut. Anledningen till att det skickades ut en påminnelse var för att öka svarsfrekvensen, vilket det finns evidens för att påminnelser kan göra (27). Påminnelsen riktade sig endast till cheferna då det inte var möjligt att nå

fysioterapeuterna direkt. Förutom att påminna enhetscheferna om att vidarebefordra mailet skickades även ett tack för de redan inkomna svaren. Enkäten var totalt öppen under två veckor, från 14 september 2020 till 28 september 2020.

Figur 1: Flödesschema som visar hur utskicket av enkäten genomförts samt vilka bortfall som påträffats. I figuren har fysioterapeut förkortats till FT och hälsocentral till HC.

Svarsfrekvens och bortfall

Enligt svarsmailen från enhetscheferna/verksamhetscheferna var det sammanlagda antalet fysioterapeuter som nåtts 70 stycken, varav fyra stycken avböjde sitt deltagande. Totalt besvarade 66 stycken fysioterapeuter enkäten, vilket stämmer helt överens med

återkopplingen från cheferna. Ett bortfall på ett okänt antal fysioterapeuter inträffade då två mail inte kunde levereras, vilket berörde fyra stycken hälsocentraler. En enhetschef

rapporterade också att det vid två stycken hälsocentraler inte arbetade någon fysioterapeut.

78 stycken chefer mottog mailet, men enbart 17 chefer återkopplade med hur många

fysioterapeuter som nåtts vilket ger en svarsfrekvens på 21,8 % bland cheferna. I Figur 1 ovan visas hur utskicket genomförts samt de bortfall som påträffats.

Etiska överväganden

Innan enkäten skickades ut genomfördes etiska överväganden och vissa åtgärder utfördes för att minska risken för etiska problem. För att cheferna inte skulle få reda på vilka andra chefer som mottagit enkäten angavs hemlig kopia vid utskicket. I och med att enhetscheferna vidarebefordrade mailet och enbart svarade med hur många fysioterapeuter, och inte vilka

(8)

fysioterapeuter som fått enkäten skickad till sig så bibehölls anonymiteten. Inga frågor berörde personliga uppgifter och författarna hade ingen kännedom om vilka specifika individer som besvarat enkäten. Däremot kan författarna ha fått kännedom om vilka

hälsocentraler som deltagarna kan ha arbetat vid eftersom cheferna uppmanades att skicka i ett svarsmail om hur många fysioterapeuter som nåtts. I samband med utskicket av enkäten angavs det i följebrevet att deltagandet är frivilligt. Dessutom behövde deltagarna inte visa sina chefer om de besvarat enkäten eller inte. Författarna hanterade namn och mailadresser till cheferna men dessa personuppgifter är dock offentliga eftersom de finns publicerade på respektive regions hemsida.

Analys

Svaren från enkäten sammanställdes i Microsoft Excel 2016 och frekvenstabeller skapades för respektive fråga. Därefter infogades datan i statistikprogrammet Jamovi 1.1.9.0.

För att kunna analysera den insamlade datan utfördes en dikotomisering, vilket innebär att en variabel delas in i två kategorier (28). Dikotomiseringen genomfördes för att öka den statistiska powern då det var väldigt få svar i vissa kategorier. Nackdelarna med

dikotomiseringen är att en del information förloras då svarsalternativ tas bort samt att det kan vara svårt att bestämma vilka svarsalternativ som ska ingå i respektive kategori (29). När dikotomiseringen utfördes togs antalet svar på varje alternativ i beaktning för att

kategorierna skulle innehålla tillräckligt många svar. Även likheter mellan olika svarsalternativ var av yttersta vikt när kategorierna skapades. Genomförandet av dikotomiseringen kan ses i Tabell 1 nedan. Alla variabler dikotomiserades förutom

utgångsvariabeln “Självklar del”. Denna variabel angavs som utgångsvariabel eftersom det är den frågan som primärt besvarar hur fysioterapeuterna ser på sin roll (se Fråga 10, Tabell 2).

Anledningen till att inte dikotomisera “Självklar del” var för att varje svarsalternativ innehöll ungefär lika många svar samt att det skulle kunna ge en mer tydlig bild för att besvara syftet.

Utgångsvariabeln jämfördes sedan med de andra variablerna från resterande frågor för att utröna vilka faktorer som skulle kunna påverka i vilken utsträckning fysioterapeuterna känner sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. För att undersöka om samband fanns mellan utgångsvariabeln och respektive faktor användes Chi2-test och signifikansnivån sattes till 0,05. Chi2-test kan användas för hypotesprövning för att undersöka samband mellan kvalitativa variabler (30), vilket innefattar ordinala variabler såsom i den här studien.

Analysen genomfördes både dikotomiserad, samt enligt de ursprungliga svarsalternativen för att se hur dikotomiseringen skulle påverka resultatet. Variabeln “Läkares uppfattning”

dikotomiserades på två olika sätt för att se hur det kunde påverka sambandet. En bedömning gjordes att svarsalternativen liten- och måttlig utsträckning liknade varandra mer än vad måttlig- och stor utsträckning gjorde. Detta medförde dock en väldigt ojämn grupp sett till antal frekvenser då ena gruppen endast innehöll sex stycken frekvenser, och därmed testades ytterligare en dikotomisering enligt Tabell 1 nedan.

(9)

Tabell 1: Dikotomisering av svarsalternativ

Variabel

Svarsalternativ

Dikotomisering

Ålder

Yngre än 30 år

30 år eller äldre men yngre än 40 år

40 år eller äldre men yngre än 50 år 50 år eller äldre men yngre än 60 år 60 år eller äldre

→

Yngre än 40 år

→

40 år eller äldre

Erfarenhet FT

3 månader eller mer men mindre än 1 år

1 år eller mer men mindre än 5 år 5 år eller mer men mindre än 15 år 15 år eller mer

→

Mindre än 15 år

→

15 år eller mer

Erfarenhet PV FT

3 månader eller mer men mindre än 1 år

1 år eller mer men mindre än 5 år

5 år eller mer men mindre än 15 år 15 år eller mer

→

Mindre än 5 år

→

5 år eller mer

Möten med cancerpatienter

Mer sällan än varje månad

Varje månad

Flera gånger per månad Varje vecka

→

Mer sällan än varje månad

→

Varje månad eller oftare

Saknar kunskap

Aldrig Ibland Ofta Alltid

→

Ibland/aldrig

→

Ofta/alltid

Resurser

Ej tillräcklig Delvis tillräcklig Tillräcklig

→

Otillräcklig

→

Tillräcklig

Uppskattning från cancerpatienter

→

Ibland/aldrig

→

Ofta/alltid

(10)

Läkares uppfattning

I liten utsträckning I måttlig utsträckning I stor utsträckning

Dikotomisering 1

→

I liten/ måttlig utsträckning

→

I stor utsträckning

Dikotomisering 2

→

I liten utsträckning

→

I måttlig/stor utsträckning

Resultat

Enkät

Totalt 66 personer besvarade enkäten. Nedan följer Tabell 2 som visar hur deltagarna svarat på respektive enkätfråga. På den sista frågan i Tabell 2, om i vilken utsträckning

fysioterapeuterna känner sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen, var den procentuella fördelningen jämnt fördelad över svarsalternativen. 34,8% svarade “i liten utsträckning”, 36,4% svarade “i måttlig utsträckning” och 28,8% av deltagarna upplever att de “i stor utsträckning” har en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Svarsfördelningen visas i Figur 2 nedan.

Figur 2. Visar hur svaren är procentuellt fördelade på frågan om i vilken utsträckning fysioterapeuterna ser sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen

De fyra första frågorna i Tabell 2 visar information om deltagarnas bakgrund. Av

respondenterna identifierade 21 personer sig som män och 45 personer identifierade sig som kvinnor. Hälften av deltagarna (33 stycken) uppgav att de var under 40 år och resterande hälften svarade att de var över 40 år. Den största gruppen av respondenterna var yngre än 30 år (30,3%). Vad gäller erfarenhet som fysioterapeut var största gruppen de som hade en erfarenhet på 15 år eller mer. Totalt hade 72,7% av deltagarna arbetat som fysioterapeut i 5 år eller mer. När det kommer till erfarenhet som fysioterapeut inom primärvården var gruppen med störst relativ frekvens (36,4%) de som hade en erfarenhet inom primärvården på 1 år

(11)

eller mer, men mindre än 5 år. Gruppen som arbetat 15 år eller mer hade en relativ frekvens på 31,8%.

Fråga fem till nio i Tabell 2 berör olika faktorer som skulle kunna påverka hur fysioterapeuterna ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen, det vill säga i vilken utsträckning de känner sig som en självklar del. Största merparten av deltagarna möter cancerpatienter mer sällan än varje månad i och med en relativ frekvens på 75,8%. Angående om fysioterapeuterna saknar kunskap i mötet med cancerpatienter svarade största andelen (59,1%) att de ibland saknar tillräcklig kunskap medan 27,3% ansåg att de ofta saknar tillräcklig kunskap. Vad gäller resurser upplever största gruppen av deltagarna att de har tillräcklig tillgång på resurser (43,9%), tätt följt av svarsalternativet “delvis tillräcklig” med 39,4%. 43,9% uppger att de ofta är uppskattade av cancerpatienter men näst största gruppen på 36,4% anser att de bara ibland känner sig uppskattade. På frågan om fysioterapeuterna upplever och tror att läkarna vet vad fysioterapeuten kan bidra med i cancerrehabiliteringen uppgav majoriteten (53,0%) att de enbart i liten utsträckning tror att läkarna vet vad

fysioterapeuten kan bidra med. 37,9% uppgav att de endast trodde att läkarna i måttlig utsträckning hade kunskap om vad fysioterapeuten kan bidra med i rehabiliteringen.

Tabell 2: Visar absoluta och relativa frekvenser för varje enkätfråga

Fråga Svarsalternativ Absolut

frekvens Relativ frekvens

1: Vilket kön identifierar du dig som? Man Kvinna Annat

21 45 0

31,8%

68,2%

0%

2: Hur gammal är du? Yngre än 30 år

60 år eller äldre

20 13 15 12 6

30,3%

19,7%

22,7%

18,2%

9,1%

3: Hur länge har du arbetat som

fysioterapeut? 3 månader eller mer men

mindre än 1 år

15 år eller mer

1 17 20 28

1,5%

25,8%

30,3%

42,4%

4: Hur länge har du arbetat som

fysioterapeut inom primärvården? 3 månader eller mer men mindre än 1 år

15 år eller mer

2 24 19 21

3,0%

36,4%

28,8%

31,8%

5: Hur ofta möter du cancerpatienter?

(Innefattar patienter under behandling samt efter avslutad behandling)

Mer sällan än varje månad Varje månad

Flera gånger per månad Varje vecka

50 11 4 1

75,8%

16,7%

6,1%

1,5%

6: Vid möten med cancerpatienter, händer det då att du upplever att du saknar tillräcklig kunskap?

2 39 18 7

3,0%

59,1%

27,3%

10,6%

(12)

7: Hur är tillgången på resurser för dig som fysioterapeut gällande

cancerpatienter?

(Med resurser avses t.ex. tillräckligt många fysioterapeutkollegor, tillräcklig utrustning, tillgång till lokaler samt tid)

Ej tillräcklig Delvis tillräcklig Tillräcklig

11 26 29

16,7%

39,4%

43,9%

8: Känner du dig som fysioterapeut uppskattad av cancerpatienter vad gäller det du kan bidra med i rehabiliteringen?

2 24 29 11

3,0%

36,4%

43,9%

16,7%

9: Tror du att läkare vet hur du genom din fysioterapeutiska kompetens kan bidra i cancerrehabiliteringen?

35 25 6

53,0%

37,9%

9,1 % 10: Ser du dig, i rollen som

fysioterapeut, som en självklar del inom cancerrehabiliteringen?

23 24 19

34,8%

36,4%

28,8%

Samband

Nedan följer Tabell 3 som visar resultatet av dataanalysen där samband undersöktes för att utröna vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. I tabellen nedan finns p-värde för både den ursprungliga variabeln samt den dikotomiserade variabeln. Utgångsvariabeln “självklar del” är inte dikotomiserad i någon av jämförelserna nedan. Signifikansnivån angavs som 0,05.

Samband påträffades mellan utgångsvariabeln “Självklar del” och variabeln “Uppskattning från cancerpatienter”, både med den dikotomiserade och den ursprungliga variabeln. Den ursprungliga variabeln uppvisade ett p-värde på <0,001 och den dikotomiserade variabeln hade ett p-värde på 0,004. Det andra sambandet som kunde påvisas var mellan

utgångsvariabeln “Självklar del” och variabeln “Läkares uppfattning” med den ursprungliga variabeln som uppvisade ett p-värde på 0,030. Dikotomiseringen som placerade “i liten utsträckning” och “i måttlig utsträckning” i samma kategori uppvisade dock inget statistiskt signifikant samband då p-värdet var 0,160.Däremot påträffades ett statistisk signifikant samband, med ett p-värde på 0,007, när “i måttlig utsträckning” och “i stor utsträckning”

placerades i samma kategori. Resterande variabler påvisade inget statistiskt signifikant samband tillsammans med utgångsvariabeln “Självklar del”.

Tabell 3: Samband mellan olika variabler och i vilken utsträckning fysioterapeuterna ser sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Signifikansnivån angavs till 0,05.

Variabel p-värde

Ålder

Ålder dikotomiserat 0,886

0,829 Erfarenhet FT

Erfarenhet FT dikotomiserat 0,788

0,652 Erfarenhet PV FT

Erfarenhet PV FT dikotomiserat 0,830 0,954 Möten med cancerpatienter

Möten med cancerpatienter dikotomiserat 0,282 0,509

(13)

Saknar kunskap

Saknar kunskap dikotomiserat 0,798 0,465 Resurser

Resurser dikotomiserat 0,220

0,754 Uppskattning från cancerpatienter

Uppskattning från cancerpatienter dikotomiserat <0,001 0,004 Läkares uppfattning

Läkares uppfattning dikotomiserat 0,030

0,160 (liten/måttlig) 0,007 (måttlig/stor)

Diskussion

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. De statistiskt signifikanta samband som påträffades var mellan utgångsvariabeln “Självklar del” och “Uppskattning från cancerpatienter” samt mellan “Självklar del” och “Läkares uppfattning”.

Fysioterapeuterna som svarade att de oftare känner sig uppskattade av cancerpatienter, vad gäller det som en fysioterapeut kan bidra med i rehabiliteringen, känner sig i större

utsträckning som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Fysioterapeuterna som svarar att de tror att läkare i större utsträckning är medvetna om fysioterapeutens kompetens känner sig även som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen. Sammanfattningsvis uppvisar därmed två av de undersökta faktorerna ett statistiskt signifikant samband med att känna sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen.

Något som kan observeras på den femte frågan i Tabell 2 är att majoriteten av deltagarna (75,8%) möter cancerpatienter mer sällan än varje månad. Utifrån detta kan det finnas en risk att deltagarna inte kan besvara frågorna på ett rättvist sätt. Något som är intressant att fundera på är varför fysioterapeuterna möter cancerpatienter så sällan trots att

cancerpatienter i enkätfrågan innefattar patienter både under och efter behandling. En förklaring skulle kunna vara att fysioterapeuten inte är medveten om att den har en cancerpatient framför sig då patienten kan söka för andra besvär än sin cancersjukdom.

Ytterligare förklaringar skulle kunna vara att cancerpatienterna vårdas inom andra

vårdformer (slutenvård, kommun) eller att läkarna inte remitterar vidare patienterna till en fysioterapeut. Att alla cancerpatienter inte får någon remiss till en fysioterapeut har

rapporterats i en tidigare studie (22) och därmed väcks frågan om alla cancerpatienter som behöver fysioterapeutisk behandling faktiskt erbjuds den. Enligt Fråga 9 svarar 53% att de i liten utsträckning tror att läkare är medvetna om deras kompetens och endast 9,1% anser att de i stor utsträckning tror att läkare är medvetna om deras kompetens inom

cancerrehabiliteringen. Detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför så få cancerpatienter möter en fysioterapeut inom primärvården. Resultatet från vår studie stämmer väl överens med tidigare studier som visat att övriga professioner inom vården är osäkra på fysioterapeutens roll inom cancerrehabilitering (21, 23). I de tidigare studierna var det dock inte specificerat vilka professioner som var osäkra på fysioterapeutens roll.

Resultatet i vår studie indikerar att fysioterapeuter inom primärvården väldigt sällan möter cancerpatienter, vilket var förvånande för författarna. Om resultatet i vår studie

representerar hur det ser ut inom svensk primärvård öppnar det upp för funderingar kring den kliniska relevansen av denna studie.

Som tidigare nämnt föreligger det ett statistiskt signifikant samband mellan att uppleva att läkare i stor utsträckning är medveten om fysioterapeutens kompetens samt att känna sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Detta skulle kunna bero på den hierarki

(14)

som finns inom vården där läkare är den profession som har högst status (31). Om läkare som befinner sig högst i hierarkin inte är medvetna om vad fysioterapeuten kan göra skulle det kunna medföra en svårighet för fysioterapeuten att hitta sin roll inom

cancerrehabiliteringen. Omedvetenhet om vad fysioterapeuten kan göra skulle också kunna innebära att färre remitteras vidare på grund av osäkerheten som råder kring

fysioterapeutens kunskap och roll. Frågan är formulerad på så sätt att fysioterapeuterna ska svara på vad de tror att läkare har för uppfattning om fysioterapeuten, men i och med att det är fysioterapeutens egen uppfattning om läkare behöver det inte betyda att det

överensstämmer helt. En del fysioterapeuter kan ha en felaktig bild av vad läkare har för kännedom om deras kompetens, men i och med att så många av fysioterapeuterna upplever att läkare i så liten utsträckning är medvetna om deras kompetens tycks det finnas någon slags konsensus i frågan. I tidigare studier har det framkommit att fysioterapeuter önskat att fler professioner varit involverade inom området fysisk aktivitet för att därmed få ett ökat stöd (23). Om läkare inte är medvetna eller insatta i vad fysioterapeuten kan göra riskerar samarbetsmöjligheterna att bli små i vårdkedjan, vilket kan påverka primärvården negativt.

Det föreligger även ett statistiskt signifikant samband mellan att uppleva uppskattning från cancerpatienter och att känna sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen.

Möjliga förklaringar till sambandet kan vara att de fysioterapeuter som upplever större meningsfullhet i arbetet också känner sig som en mer självklar del inom

cancerrehabiliteringen. En större meningsfullhet skulle kunna uppkomma om patienterna får en ökad livskvalitet efter fysioterapeutisk behandling, vilket gör att fysioterapeuterna känner sig viktiga för patienterna. Att uppleva uppskattning från en annan människa kan skapa positiva känslor och vårt självförtroende stiger när vi känner att vi lyckas med något (32), vilket i sin tur skulle kunna göra att fysioterapeuterna känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen. Det kan också finnas svårigheter att värdera sig själv på ett rättvist sätt utan bekräftelse från omgivningen (32), och därmed kan det spela in för

utvecklingen av sin roll.

Något som framkommit i en tidigare studie (24) är att det föreligger en resursbrist vad gäller utbildning, pengar och lokaler. Enligt svaren på Fråga 7 i vår studie svarar 43,9% av

deltagarna att resurserna är tillräckliga och 39,4% svarar att resurserna är delvis tillräckliga vad gäller cancerpatienter. Endast 16,7% svarade att resurserna var otillräckliga vilket gör att resultatet från den här studien motsäger resultatet från den tidigare nämnda studien (24).

Något att ha i beaktning vid värdering av resultatet från den tidigare studien (24) är att informanterna arbetade på sjukhus och inte inom primärvård som i den här studien samt att studien var kvalitativ och endast innefattade fem deltagare.

I Fråga 6 fick deltagarna svara på om de upplever att de saknar tillräcklig kunskap i mötet med cancerpatienter och enligt svaren menar majoriteten, 59,1%, att de ibland saknar kunskap. Något att ha i åtanke vid denna fråga är att deltagarna svarar på hur de själva upplever sin kunskapsnivå, vilket kan tolkas olika från person till person. Fysioterapeuter som har mycket kunskap inom området kan skatta sin kunskapsnivå som låg då de insett att det finns mycket mer kunskap att inhämta. Ett genomgående tema från flera tidigare studier (20, 21, 22) är att fysioterapeuter upplever svårigheter i att ge cancerpatienter den optimala fysiska aktiviteten på grund av otydliga riktlinjer. Resultatet från vår studie pekar därmed i liknande riktning som tidigare studier vad gäller en generell osäkerhet, men enkätfrågan i vår studie berör inte riktigt samma frågeområde. Att deltagarna i vår studie uppger att de saknar kunskap behöver inte betyda att deltagarna saknar kunskap för just dosering av fysisk

aktivitet. Det skulle kunna handla om exempelvis bristande kunskap om cancer som sjukdom eller osäkerheter gällande olika typer av behandlingsformer. En generell osäkerhet i mötet med cancerpatienter skulle också kunna bero på att deltagarna i studien möter

cancerpatienter ytterst sällan enligt svaren på Fråga 5. En annan anledning till osäkerhet skulle kunna vara på grund av den bristfälliga utbildningen inom cancer som förekommer på universitetsutbildningarna (17). Grundutbildningen förbereder inte fysioterapeuterna inför

(15)

att möta cancerpatienter, och det är kanske därför inte särskilt förvånande att fysioterapeuterna i vår studie ofta upplever att de saknar kunskap vid mötet med cancerpatienter.

Denna studie fokuserade på primärvårdens fysioterapeuter och på vilka faktorer som skulle kunna påverka deras roll inom cancerrehabiliteringen, vilket tycks vara ett relativt nytt forskningsfält med få tidigare studier som berör ämnet. Framtida studier behöver vidare undersöka vilka faktorer samt i hur stor utsträckning som de påverkar fysioterapeutens roll inom cancerrehabiliteringen. Antalet deltagare i den här studien är för få för att kunna dra tillräckliga slutsatser som är generaliserbara, men resultatet kan ge en indikation på vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom

cancerrehabiliteringen i Sverige. För att få en djupare förståelse för ämnet hade en kvalitativ studie kunnat vara lämplig att genomföra i framtiden, i och med att de tidigare kvalitativa studierna inom området har genomförts utanför Sverige. Andra frågor som i framtida studier hade varit intressanta att undersöka är varför fysioterapeuter möter cancerpatienter så sällan och därmed även om alla cancerpatienter får den fysioterapeutiska behandlingen som de skulle behöva.

Klinisk implikation

Resultatet från den här studien visade att uppskattning från cancerpatienter och läkares medvetenhet är betydelsefulla faktorer för att fysioterapeuter ska känna sig mer självklara i sin roll. Den sistnämnda faktorn är den som kan anses ha störst klinisk relevans då det innebär att det är viktigt att läkare och andra professioner på hälsocentralerna är medvetna om att fysioterapeuten kan bidra med mycket i cancerrehabiliteringen genom sina

evidensbaserade metoder, primärt genom att minska de symtom som kan uppstå till följd av cancerbehandling (7, 8, 9, 10, 11). För att uppnå en större medvetenhet behövs mer

utbildning om olika professioners roll redan under grundutbildningarna men även på arbetsplatserna. I vår studie framkom det att fysioterapeuter inom primärvården väldigt sällan möter cancerpatienter trots att primärvården anses vara basen för en hållbar hälso- och sjukvård (18). Med detta i åtanke kan frågan ställas om hur stor klinisk relevans denna studie har, men studien medvetandegör ändå den situation som fysioterapeuterna inom primärvården upplever att de befinner sig i, vilket är viktigt att belysa då fysioterapeuter inom primärvården har en viktig roll.

Metoddiskussion

För att besvara syftet antog studien en kvantitativ ansats då det möjliggör ett större deltagarantal. Det går dock att argumentera för att en kvalitativ studie skulle kunna ge en djupare förståelse över fysioterapeuternas syn på sin roll inom cancerrehabiliteringen.

Tidigare studier inom området har främst varit kvalitativa vilket skapade ett intresse för att studera området kvantitativt då möjligheten att generalisera blir större.

Innan enkäten skickades ut genomfördes en pilotstudie som åtta personer deltog i.

Författarna hade personlig anknytning till samtliga deltagare, vilket kan ha påverkat deras omdöme både positivt och negativt. Det positiva kan vara att dessa personer blir mer engagerade och vill hjälpa till att förbättra enkäten och det negativa kan vara att vissa deltagare kanske inte vågar ge fullt lika kritisk återkoppling.

Det var totalt 66 fysioterapeuter som besvarade enkäten, vilket stämmer helt överens med det antal som cheferna rapporterade in. 78 stycken chefer fick mailet, varav 17 stycken skickade svarsmail, vilket motsvarar 21,8% svarsfrekvens bland cheferna. I och med att svarsmailen och antalet fysioterapeuter stämde överens är det möjligt att anta att mailet troligen fastnat hos cheferna och inte hos fysioterapeuterna. En möjlig anledning till detta är att mailet kan ha hamnat i skräpposten hos cheferna, eller att de inte känt sig tillräckligt

(16)

motiverade för att vidarebefordra mailet. För att undvika att hamna i skräpposten och att undvika att gå via enhetschefer/verksamhetschefer hade ett alternativ kunnat vara att skicka fysiska brev och adressera fysioterapeuterna direkt på respektive hälsocentral. En bedömning gjordes att nackdelarna översteg fördelarna, i och med kostnader för porto, av miljöskäl samt på grund av att det är mer tidskrävande. Att fysiskt behöva posta ett brev tar mer tid, vilket skulle kunna sänka svarsfrekvensen. Fördelarna med en digital enkät är att det går snabbt och är kostnadsfritt, men nackdelen är att fysioterapeuterna inte kan nås direkt då deras mailadresser inte finns tillgängliga för allmänheten. Det största problemet med att använda en elektronisk enkät var i den här studien därmed det stora bortfallet.

Initialt kontaktades Region Västerbotten och Region Norrbotten men på grund av den låga svarsfrekvensen i enkäten efter tre dagar behövde nya regioner kontaktas för att uppnå tillräcklig svarsmängd. De regioner som kontaktades var Region Jönköpings län och Region Sörmland i och med att mailadresser till chefer vid hälsocentraler i dessa regioner fanns tillgängliga på respektive regions hemsida. Region Jönköpings län och Region Sörmland fick inte tillgång till enkäten förrän tre dagar efter Region Västerbotten och Region Norrbotten.

Denna skillnad är dock liten och tre dagar extra på slutet för de nya regionerna hade troligen inte genererat särskilt många fler svar.

Enkäten var öppen 14 dagar, vilket kan anses vara en kort tid. Begränsningen behövde dock sättas i och med den tidsbegränsning som finns för en kandidatuppsats. Om enkäten hade varit öppen under en längre tid hade det kanske kunnat generera fler svar, men det är tveksamt om detta verkligen hade medfört en signifikant skillnad som skulle ha påverkat resultatet märkbart. De flesta svaren inkom tidigt efter att enkäten skickats ut, samt efter påminnelsen och under resterande tid var svarsfrekvensen lägre. Påminnelser skickades ut efter sju dagar till Region Västerbotten och Region Norrbotten, samt efter sex dagar till Region Jönköpings Län och Region Sörmland. Anledningen till att de inte skickades ut samtidigt var eftersom regionerna inte mottog enkäten vid samma tillfälle.

Dikotomiseringen som utfördes har som tidigare nämnts några nackdelar (29). En stor nackdel är att information förloras då svarsalternativ tas bort. Det kan också vara svårt att dra en gräns vid indelning av kategorier för att representera datan på ett rättvist sätt. Några av kategorierna innehöll få svarsalternativ vilket resulterar i lägre statistisk power. Detta var dock oundvikligt då kategorierna behövde delas in på det sättet för att svar som liknar varandra skulle hamna inom samma kategori. Kategorierna blir också generaliserande i och med att personer som valt olika svarsalternativ ändå hamnar i samma kategori. Beroende på hur dikotomiseringen genomfördes erhölls olika resultat, ett exempel är variabeln “Läkares uppfattning”. Den initiala dikotomiseringen av “Läkares uppfattning”, som placerade “ i liten utsträckning” och “i måttlig utsträckning” i samma kategori, medförde ett p-värde på 0,160.

När dikotomiseringen placerade “i liten utsträckning” för sig och “i måttlig utsträckning” och

“i stor utsträckning” tillsammans påträffades dock ett statistiskt signifikant samband med ett p-värde på 0,007. Anledningen till att resultatet skiljer sig så kraftigt är att den initiala dikotomiseringen medförde att “i stor utsträckning” blev en liten grupp (sex personer), vilket innebar en låg statistisk power. Vid andra dikotomiseringen var antalet mer jämnt fördelat, vilket innebär att resultatet är statistiskt säkrare. Det går dock att argumentera för att den initiala dikotomiseringen ger en mer rättvis bild då svarsalternativen “i liten utsträckning”

och “i måttlig utsträckning” kan anses höra ihop mer än vad “i måttlig utsträckning” och “i stor utsträckning” gör.

Om studien hade genomförts på nytt finns några förbättringsmöjligheter som primärt hade fokuserat på att öka deltagarantalet för att resultatet skulle kunna bli mer generaliserbart.

Genom att kontakta hälsocentraler inom fler regioner hade ett ökat deltagarantal kunnat möjliggöras. Det hade också varit mer fördelaktigt att skicka ut enkäten till alla regioner samtidigt så att alla fick lika lång tid på sig att besvara enkäten. Dessutom hade det varit mer gynnsamt att försöka nå fysioterapeuterna direkt eftersom det annars ställs krav på att

(17)

enhetschefer/verksamhetschefer ska vidarebefordra mailet. Svarsfrekvensen bland cheferna var endast 21,8 % medan samtliga fysioterapeuter som mottagit enkäten besvarade den enligt svarsmailen från cheferna. Om fysioterapeuterna nås direkt skulle det kunna innebära ett ökat deltagarantal vilket kan höja den statistiska powern i analysen. Vad gäller analysen är en förbättring att på samtliga frågor dikotomisera på flera olika sätt, likt genomförandet på Fråga 9 om fysioterapeutens syn på läkares uppfattning. Det skulle medföra att det blir möjligt att se hur olika dikotomiseringar påverkar p-värdet, vilket i sin tur påverkar vilka slutsatser som kan dras.

Konklusion

Läkares uppfattning och uppskattning från cancerpatienter är de faktorer som påverkar hur fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. Det föreligger ett statistiskt signifikant samband där fysioterapeuterna som svarar att de tror att läkare i större utsträckning är medvetna om fysioterapeutens kompetens, även känner sig mer som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Detta indikerar att mer utbildning om olika

professioners roll behövs, både under grundutbildningarna men även på arbetsplatserna. Det föreligger också ett statistiskt signifikant samband mellan att uppleva uppskattning från cancerpatienter och att känna sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen. Det visar att fysioterapeuterna är i behov av att känna bekräftelse från patienterna för att känna sig mer självklara i sin roll.

Enligt den här studien möter fysioterapeuter inom primärvården cancerpatienter väldigt sällan, vilket kan ifrågasätta den kliniska relevansen av det undersökta ämnet. Men med anledning av den betydelsefulla roll som primärvården kan ha är studien ändå viktig för att medvetandegöra vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabilitering. Framtida studier behöver vidare utröna vilka faktorer och i hur stor utsträckning de påverkar fysioterapeuternas tankar och åsikter inom primärvården vad gäller cancerrehabilitering.

(18)

Referenser

1. Socialstyrelsen. Statistik om dödsorsaker [Internet]. Socialstyrelsen; 2018-11-28 [uppdaterad 2019-08-23; citerad 2020-09-15]. Hämtad från:

https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och- data/statistik/statistikamnen/dodsorsaker/

2. Cancerfonden. Statistik om cancer [Internet]. Cancerfonden [citerad 2020-09-15].

Hämtad från: https://www.cancerfonden.se/om-cancer/statistik 3. Folkhälsomyndigheten. Vad är en folksjukdom? [Internet].

Folkhälsomyndigheten [uppdaterad 2019-04-10; citerad 2020-09-15]. Hämtad från:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om- folksjukdomar/

4. Cancerfonden. Cancerbehandlingar [Internet]. Cancerfonden [citerad 2021-01-06].

Hämtad från: https://www.cancerfonden.se/om-cancer/behandlingar

5. Cancerfonden. Cytostatikabehandling [Internet]. Cancerfonden [citerad 2021-01-06].

Hämtad från: https://www.cancerfonden.se/om- cancer/behandlingar/cytostatikabehandling

6. Regionala cancercentrum i samverkan. Cancerrehabilitering. Nationellt vårdprogram - ett kunskapsunderlag. Regionala cancercentrum i samverkan; 2014. [citerad 2020- 09-02]. Hämtad från:

https://www.fysioterapeuterna.se/globalassets/_sektioner/onkologi-och-palliativ- medicin/textarkiv/nationellt-vardprogram-ca-

rehab/natvp_cancerrehabilitering_maj2014_kunskapsunderlag.pdf

7. González-Jiménez E, Meneses-Echávez JF, Ramírez-Vélez R. Effects of Supervised Multimodal Exercise Interventions on Cancer-Related Fatigue: Systematic Review and Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. BioMed research international.

2015.

8. Hong Y, Wu B, Wu C. Effects of Resistance Exercise on Symptoms, Physical Function, and Quality of Life in Gastrointestinal Cancer Patients Undergoing Chemotherapy.

Integrative Cancer Therapies. 2020;19:1–9.

9. Bruyère O, Bury T, Coucke P, Crielaard JM, Deflandre D, Devos M, et al.

Multidisciplinary rehabilitation program after breast cancer: benefits on physical function, anthropometry and quality of life. Eur J Phys Rehabil Med. 2017;53(5):633- 642.

10. Brug J, Buffart LM, Chinapaw MJM, Kampshoff CS, Kampshoff Wv, Nijziel MR, Schep G, et al. Randomized controlled trial of the effects of high intensity and low-to- moderate intensity exercise on physical fitness and fatigue in cancer survivors: results of the Resistance and Endurance exercise After ChemoTherapy (REACT) study. BMC Med. 2015;13(275).

11. Anton MP, Courneya KS, McAuley E, Robbs RS, Rogers LQ, Verlust S, et al. Effects of a multicomponent physical activity behavior change intervention on fatigue, anxiety, and depressive symptomatology in breast cancer survivors: Randomized trial.

Psychooncology. 2017;26(11):1901-06.

(19)

12. Heseltine D, Hollis D, Fuchs SC, Hantel A, Mayer J. Robert, Meyerheardt AJ et al.

Impact of Physical Activity on Cancer Recurrence and Survival in Patients With Stage III Colon Cancer: Findings From CALGB 89803. Journal of Clinical Oncology.

2006;24(22):3535-41.

13. Bloodgood B, Buchner D, Friedenreich CM, George SM, Katzmarzyk PT, McTiernan A et al. Activity in Cancer Prevention and Survival: A Systematic Review. Medicine and science in sports and exercise. 2019;51(6):1252-61.

14. Johnsson A, Rundqvist H, Wengström Y. Fysisk aktivitet vid cancer. I:

Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, redaktör. FYSS 2017. Upplaga 3. Stockholm:

Läkartidningen förlag AB; 2016. s 341-52.

15. Fysioterapeuterna. Vad gör en fysioterapeut? [broschyr]. Stockholm:

Fysioterapeuterna; 2015. [citerad 2020-11-05]. Hämtad från:

https://www.fysioterapeuterna.se/globalassets/professionsutveckling/om- professionen/broschyrer-nytt-2014/vad-gor-en-fysioterapeut-2015.pdf

16. Frymark U, Hallgren L, Reisberg AC. Sjukgymnastik i palliativ vård. Stockholm:

Palliativt centrum, Stiftelsen Stockholms sjukhem; 2009.

17. Johansson K, Jönsson L, Karlsson K, Nikolaidis P. Vem tar ansvar för att utbilda inom cancerrehabilitering? Fysioterapi. 2020;4:18-19.

18. Socialdepartementet. God och nära vård - En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19). Stockholm: Socialdepartementet.

19. Fysioterapeuterna. Fysioterapeut som första bedömare inom primärvården [broschyr]. Fysioterapeuterna.

20. Sheill G, Guinan E, O Neill L, Hevey D, Hussey J. Physical activity and advanced cancer: The views of chartered physiotherapists in Ireland. Physiotherapy Theory &

Practice. 2018; 34(7):534–41.

21. Granger CL, Parry SM, Denehy L, Remedios L. Evidence, education and multi-

disciplinary integration are needed to embed exercise into lung cancer clinical care: A qualitative study involving physiotherapists. Physiotherapy Theory & Practice. 2018;

34(11):852–60.

22. Donnelly CM, Lowe-Strong A, Rankin JP, Campbell A, Allen JM, Gracey JH, et al.

Physiotherapy management of cancer-related fatigue: a survey of UK current practice.

Supportive Care in Cancer. 2010; 18(7):817–25.

23. Taylor HN, Bryan K. Palliative cancer patients in the acute hospital setting - Physiotherapists attitudes and beliefs towards this patient group. Progress in Palliative Care. 2014; 22(6):334–41.

24. Bergström J, Gidlund A-S. Fysioterapi i en cancervård i förändring-Fysioterapeuters uppfattningar och upplevelser kring fysisk aktivitet vid cancer [kandidatuppsats].

Umeå: Umeå Universitet; 2020 [citerad 2020-09-02]. Hämtad från:

https://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1440966/FULLTEXT01.pdf 25. Granberg E, Sturesson, D. Undersöka med webbpaneler. Enkätfabriken.

26. Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber ekonomi; 2002.

(20)

27. Granberg E, Sturesson D, Pahlmblad M. Svarsfrekvens i undersökningar.

Enkätfabriken.

28. Kristenson M, Nilsson E, Nyrén O. Kvantitativa studier: mätning. I: Garwicz M, Nilsson K, Nyrén O, Shoshan M, redaktörer. Grunderna för ett vetenskapligt förhållningssätt inom medicinen. Stockholm: Liber AB; 2018. s. 69-112.

29. Wärneryd B. Utformningen av svarsalternativ. I: Wärneryd B, redaktör. Att fråga- Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Upplaga 5. SCB;

1990. s 101-21.

30. Ejlertsson G. Statistik för hälsovetenskaperna Uppl 3. Lund: Studentlitteratur; 2019.

Kapitel 9, Statistisk analys av kvalitativa variabler; s. 177-93.

31. Erlandson Å. Hierarkier är vårdens största problem. Vårdfokus. 2009; 11 [citerad 2020-10-29]. Hämtad från: https://www.vardfokus.se/tidningen/2009/nr-11-2009- 11/hierarkier-ar-vardens-storsta-problem/

32. 1177. Självkänsla, självförtroende och självbild [Internet]. 1177; 2018. [uppdaterad 180125; citerad 2020-10-29]. Hämtad från: https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk- halsa/sjalvkansla-sjalvfortroende-och-sjalvbild/

(21)

Bilaga 1:

Mail till enhetschefer/verksamhetschefer

Ämne: Deltagande i studie: fysioterapeuter inom primärvården Hej!

Vi är två stycken fysioterapeutstudenter vid Umeå Universitet som skriver vårt

examensarbete på kandidatnivå om hur fysioterapeuter inom primärvården ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. Studien utförs i form av en elektronisk enkät, länk till enkäten finns längre ner i mailet. Bifogat finns även ett följebrev med information om studien.

Ni som mottar detta mail är enhetschefer/verksamhetschefer vid hälsocentraler i Region Västerbotten och Region Norrbotten/Region Jönköpings län och Region Sörmland och vår önskan är att denna enkät vidarebefordras till fysioterapeuter vid dessa hälsocentraler för att möjliggöra studien. Alla som arbetat som fysioterapeut i primärvården mer än 3 månader är välkomna att delta. Vi skulle verkligen uppskatta om ni som vidarebefordrar mailet har möjlighet att rapportera i ett svarsmail hur många fysioterapeuter som fått enkäten, för att kunna beräkna svarsfrekvensen.

Enkäten tar cirka 5 minuter att besvara och vi är tacksamma för så många svar som möjligt.

Enkäten är öppen för svar t.o.m. mån 28/9.

LÄNK till enkät:

https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSdiD5Lvx3KyN-dvjBLxT9Fg- 2apouinZS2IvGAVuL9myak4MA/viewform?usp=sf_link

Med vänliga hälsningar

Emma Blixt, fysioterapeutstudent Umeå Universitet Cornelia Köhler, fysioterapeutstudent Umeå Universitet

(22)

Bilaga 2:

Umeå Universitet

Institution för samhällsmedicin och rehabilitering

Fysioterapi

Hur ser primärvårdens fysioterapeuter på sin roll inom cancerrehabiliteringen?

Cancerpatienter kan få svårigheter att klara aktiviteter i dagliga livet orsakat av exempelvis fatigue, nedsatt rörelseförmåga och smärta. Fysisk aktivitet har visat sig ge flertalet positiva effekter och bör därför vara en stor del inom rehabiliteringen. Detta innebär att

fysioterapeuten borde ha en stor roll i behandlingen av dessa patienter. Trots att flera tidigare studier har undersökt hur fysioterapeuter uppfattar sin roll i cancerrehabiliteringen har få studier genomförts där man undersöker hur fysioterapeuter i primärvården ser på detta.

En stark primärvård är basen för en hållbar hälso- och sjukvård och därför är primärvårdens fysioterapeuter och deras syn på sin roll inom cancerrehabiliteringen ett intressant fält att utforska.

I vårt examensarbete på kandidatnivå på Fysioterapeutprogrammet vid Umeå Universitet är syftet att undersöka hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom

cancerrehabiliteringen genom en digital enkätstudie. Alla fysioterapeuter som arbetat mer än 3 månader inom primärvården kan besvara enkäten. Enkäten har skickats ut via mail till verksamhetschefer vid hälsocentraler i Region Västerbotten, Region Norrbotten, Region Jönköpings län samt Region Sörmland.

Deltagandet är frivilligt och anonymt. Respondenter har rätt att när som helst avbryta deltagandet utan att behöva uppge anledning.

När examensarbetet godkänts kommer det att publiceras på DiVA (Digitala Vetenskapliga arkivet) samt finnas tillgänglig vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

Länk till enkäten finner du i mailet som din verksamhetschef vidarebefordrat till dig.

Enkäten tar cirka 5 minuter. Enkäten är öppen för svar t.o.m. måndag 28/9.

Vi är tacksamma för alla svar vi kan få!

Emma Blixt, Fysioterapeutstudent Umeå Universitet, emmbli99@gmail.com, 070-557 60 11

Cornelia Köhler, Fysioterapeutstudent Umeå Universitet, corneliakohler@hotmail.com, 076-131 01 42

Handledare: Ann Sörlin, prefekt vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

(23)

Bilaga 3:

Påminnelse till enhetschefer/verksamhetschefer

Ämne: Påminnelse; Deltagande i studie: fysioterapeuter inom primärvården Hej

Vi vill tacka för de svar vi mottagit i enkäten och samtidigt passa på att påminna er som enhetschefer att vidarebefordra till fysioterapeuterna om ni inte redan gjort det. Skicka gärna ett svarsmail om hur många fysioterapeuter som nåtts.

Tack på förhand! Ha en fin dag :) Med vänliga hälsningar

Emma Blixt, fysioterapeutstudent Umeå Universitet Cornelia Köhler, fysioterapeutstudent Umeå Universitet