Beteendevetenskaplig utbildning –
tvärvetenskapens nödvändiga komplexitet
En intervjustudie om lärares uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning
Mikaela Eliasson
Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), Pedagogik, 30 hp Huvudområde: Pedagogik
Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: VT 2020 Handledare: Charlotta Rönn Examinator: Jimmy Jaldemark
Kurskod/registreringsnummer: PE014G
Utbildningsprogram: Beteendevetenskapligt program, 180 hp
Förord
Ett stort tack till de intervjudeltagare som medverkade i studien och delade sina reflektioner och
uppfattningar om beteendevetenskap till förmån för den här studien. Jag vill även tacka de
handledare, lärare och studiekamrater som guidat mig framåt och motiverat mig genom studierna.
Abstrakt
Beteendevetenskap är ett utbildningsområde där tvärvetenskapliga angreppssätt används för att studera mänskligt beteende i olika kontexter. I denna studie utforskades lärares subjektiva uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning och dess tvärvetenskapliga natur, med hänsyn till uppfattningar om studenterna, den egna verksamheten och aktuella samhällsbehov. Denna studie ämnade besvara forskningsfrågan vad finns det för utmaningar för tvärvetenskaplig utbildning, och är en kvalitativ intervjustudie baserad på empirisk data från fem semistrukturerade intervjuer med lärare inom pedagogiken. Resultatet från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och visade på uppfattningar att utbildningens tvärvetenskapliga kontext skapar särskilda möjligheter och utmaningar för studenterna, utformningen av utbildningen, och sett till aktuella samhällsbehov.
Utbildningens breda kunskapsbas uppfattades vara uppbyggd på en akademiskt bildande grund, vilket kan komma att innebära att studenterna själva ansvarar för specialisering om detta skulle krävas. Den generella kunskapen ansågs av lärarna som nödvändig, då behov av generalister och teoretisk kunskap anses som väsentligt i ett föränderligt samhälle, med ökad specialisering.
Beteendevetenskapens tvärvetenskapliga natur uppfattades även påverka utformning av utbildningen, då med hänsyn till samarbete över fakultetsgränser, där ramfaktorer uppfattades som styrande.
Nyckelord: Beteendevetenskap, pedagogik, ramfaktorer, tvärvetenskap, utbildningsplanering.
Innehållsförteckning
Introduktion 4
Inledning 4
Disposition 4
Definitioner av begrepp 5
Bakgrund 6
Tidigare forskning 6
Kunskapsbidrag 8
Ämnestillhörighet pedagogik 9
Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet 9
Förförståelse 9
Syfte och frågeställningar 10
Teoretiska ramverk 10
Tvärvetenskap 10
Ramfaktorteori 11
Metod 12
Vetenskapsfilosofiska utgångspunkter 12
Urval 12
Datainsamlingsmetod 13
Instrument 13
Procedur 14
Kvalitetskriterier 14
Analysmetod 15
Etiskt ställningstagande 16
Metoddiskussion 16
Resultat 19
Individnivå – studenterna 19
Möjligheter och utmaningar 19
Önskvärda kunskaper och kompetenser efter avslutad utbildning 21
Organisationsnivå – utbildningen 22
Organisering av beteendevetenskaplig utbildning 22
Profilering av programmet 24
Samhällsnivå – behov av beteendevetenskap 25
Akademiskt bildande ideal eller arbetsmarknadsanpassningar 25
Generalister och specialister 26
Diskussion 28
Individnivå – studenterna 28
Möjligheternas utbildning – ett ökat ansvar för studenten 28
Organisationsnivå – utbildningen 29
Organisering av tvärvetenskaplig utbildning 29
Samhällsnivå – behov av beteendevetenskap 30
Helhetssyn i ett specialiserat samhälle 30
Slutsats 31
Framtida studier 32
Referensförteckning 33
Bilagor
Bilaga 1: Intervjuguide
Bilaga 2: Informationsbrev
Introduktion
Inledning
Dagens globaliserade informationssamhälle kräver utbildade medborgare och konkurrensen på arbetsmarknaden, såväl på lokal som global nivå, är hård. Idag förespråkas inom utbildningsväsendet ett livslångt lärande med ledord som flexibilitet och reflexivitet för att kunna hantera förändringsprocesser, ett snabbt tempo och för att kunna skapa mening som sedan kan generera nyttig kunskap (Fejes, Larsson, Paldanius & Roselius, 2009). Skolor inom högre utbildning konkurrerar på global nivå och frågor uppstår kring vilken typ av kunskap som kan vara värdefull och aktuell, och vad som bör ingå i dagens utbildningar. Diskussioner som dessa innebär överväganden kring vad som är aktuell och attraktiv kunskap; tidlös, teoretisk och akademisk, kontra nyttig, praktisk och arbetsmarknadsanpassad (Lindberg, 2016). Var bör fokus läggas och på vilket sätt påverkar det individen, organisationen och samhället? Organisering av utbildning på högre nivå är ett stort och aktuellt forskningsområde då vi idag lever i ett samhälle styrt av global konkurrens om humankapital och det pågår en kapplöpning för att erbjuda framtidens mest attraktiva utbildningar (Becker, 2006). Utbildning och kunskap beräknas vara nationella tillgångar och nödvändiga resurser, och därmed blir även frågan om vilken sorts kunskap som bör ingå i dagens utbildningar högaktuell.
Utformning av relevant utbildning är intressant forskning för studenter på mikronivå, utbildare och administratörer på mesonivå, såväl som inom det pedagogiska fältet på makronivå, då det berör lärandeprocesser och utformande av utbildning.
Att utforma beteendevetenskaplig utbildning, med hänsyn till dess tvärvetenskapliga natur, där strikta ämnesdisciplinära gränser är diffusa, belyser dessa överväganden inom högre utbildning på ett tydligt sätt. Tvärvetenskap innebär ett samarbete där integrerade lösningar över ämnesdiscipliner utvecklats för att svara mot praktiska samhällsbehov. Dessa reella samhällsbehov kräver komplexa teoretiska förklaringar bortom ämnesdisciplinära gränser för att skapa holistiska lösningar.
Tvärvetenskaplig utbildning och forskning framstår som ett aktuellt globalt behov för att bemöta komplexiteten i dagens samhälle (National Academy of Science, 2004; Sandström, Friberg, Hyenstrand, Larsson & Wadskog, 2005).
I den här studien har därför lärares uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning undersökts, med hänsyn till dess tvärvetenskapliga natur. Hur resonerar lärare inom ett tvärvetenskapligt universitetsprogram kring vad som är attraktiv kunskap och önskvärda kompetenser för examinerade beteendevetare, och hur kan dessa planeras för och möta upp eventuella samhällsbehov? Min problemformulering lyder därmed: Vad finns det för utmaningar med tvärvetenskaplig utbildning med hänsyn till dagens samhällsbehov? Studien är en kvalitativ intervjustudie och baserades på empirisk primärdata från fem semistrukturerade intervjuer med lärare inom pedagogik.
Disposition
Studien inleds med en introduktion av ämnet och det studerade problemområdet, följt av disposition
och definitioner av begrepp. Därefter följer bakgrund med tidigare forskning, förslag på
kunskapsbidrag som denna uppsats kan tänkas bidra med, hur ämnet för studien faller inom
pedagogikens ramar, information om den valda verksamheten, samt en beskrivning av min
förförståelse av det undersökta fenomenet. Introduktionen avslutas med att precisera studiens syfte
och visa på stödjande frågeställningar. Introduktionen följs upp av ett avsnitt om metod, där
tillvägagångssätt och ståndpunkter för studien beskrivs inom områdena vetenskapliga
utgångspunkter, teoretiska ramverk, urval, datainsamlingsmetod, instrument, procedur,
kvalitetskriterier, analysmetod och etiskt ställningstagande. Detta avsnitt avslutas med en
metoddiskussion, där metodvalen problematiseras och motiveras. Därefter presenteras det empiriska
resultatet genom en uppdelning i form av kategorier sprungna ur dataanalysen. Detta följs upp av en
reflekterande diskussion kopplat till relevant litteratur, sammanfattande reflektioner, samt avslutande förslag för framtida studier.
Definitioner av begrepp
Begreppet tvärvetenskap kan behöva definieras för att visa på hur studien avser att använda begreppet.
Nationalencyklopedin har följande beskrivning av tvärvetenskap:
Tvärvetenskap, allmän benämning på vetenskapligt samarbete mellan forskare eller forskargrupper från skilda discipliner. Detta kan ha formen av större forskningsprojekt eller mindre informellt samarbete mellan individuella forskare.
Intresset för tvärvetenskap beror bl.a. på att den ökade specialiseringen kräver mer av överblick och helhetssyn. (Nationalencyklopedin, 2020a)
Citatet ovan beskriver avslutningsvis att den ökade specialiseringen i samhället, som innebär att medborgare arbetar inom ett fokuserat kunskapsområde, lett till att behov av helhetssyn ökat, för att exempelvis se till hur faktorer samverkar. Med anledning av detta, har tvärvetenskapen utvecklats och expanderat. Detta får relevans för denna studie som ämnar utforska beteendevetenskapen och dess tvärvetenskapliga natur.
Denna studie använder sig av begreppet tvärvetenskap som samlingsdefinition för både multidisciplinärt samarbete och interdisciplinär integrering. Detta med motiveringen att beteendevetenskap och pedagogik anses vara tvärvetenskapliga i den benämningen att de både innefattar samarbete mellan olika ämnesdiscipliner, men även innebär ett integrerat tankesätt för att skapa en helhetsbild av ämnesöverlappande problem (Svensson, 2014). Sandström et al., (2005) beskriver de två olika definitioner som ofta innefattas av paraplybegreppet tvärvetenskap:
Multidisciplinär forskning innebär att flera olika ämnesdiscipliner samarbetar, utan att egentligen påverka varandra, problemet belyses ur flera olika discipliners synvinklar. Interdisciplinär forskning innebär istället att flera ämnesdiscipliner integreras och skapar en ny, enhetlig förståelse för ett komplext problem. Figur 1 nedan illustrerar skillnaden mellan multidisciplinär och interdisciplinär forskning som båda benämns som tvärvetenskapliga. Figuren beskrivs i förhållande till vetenskaplig forskning, men den övergripande förståelsen och teoribildningen kan även tolkas i kontext till tvärvetenskaplig utbildning och tvärvetenskapligt samarbete.
Figur 1. Skillnaden mellan multidisciplinär och interdisciplinär forskning. Överst illustreras multidisciplinär forskning, där två ämnesdiscipliner A och B går ihop och arbetar tillsammans på ett gemensamt problem för att sedan, oförändrade, dela på sig igen när arbetet är klart. Nederst illustreras interdisciplinär forskning, där två ämnesdiscipliner A och B går ihop och arbetar tillsammans, och samarbetet resulterar i en ny ämnesdisciplin C. Adapterad från National Academy of Science, 2004:29.
Organisk solidaritet innebär att den ökade arbetsdelningen i samhället gjort medborgare organiskt beroende av varandra eftersom specialiseringen medfört att individer arbetar med olika saker, och där olika yrken med specialiserad kunskap behövs och kompletterar varandra. Motsatsen till detta benämns som mekanisk solidaritet, där individer istället hålls samman genom en likhet, där medborgarna även har inblick i arbetssysslor på grund av dess ospecialiserade karaktär (Durkheim, 1933). Begreppet används i studien för att visa på komplexitet i dagens specialiserade samhälle, där behov av helhetsperspektiv finns.
Livslångt lärande kan sammanfattas som en helhetssyn på utbildning och lärande i olika miljöer, och som sker under en individs livsgång. Det kan beskrivas i två dimensioner, det livslånga lärandet antyder att lärandet sker genom en individs hela livstid, och det livsvida lärandet som istället syftar till att lärandet sker både inom formella lärmiljöer och informella miljöer. Tidigare ansvarade staten huvudsakligen för att utbilda samhällsindivider, men idag ses en förskjutning som innebär ett ökat ansvar för den enskilde individen att utbilda sig kontinuerligt genom livet. Grunden för ett livslångt lärande ska enligt skolverket läggas och inbäddas hos individen redan från förskolan och genom hela den statliga utbildningen (Ekholm & Härd, 2000). Begreppet används i studien för att förklara studentens egna ansvar för sin utbildning.
Anställningsbarhet är ytterligare begrepp som nämns i studien i samband med utbildningsplanering och studenter. Begreppet kan anses beskriva en individs möjligheter till anställning, med hänsyn till individens formella och informella kompetenser, erfarenheter och personliga egenskaper. Även här förekommer diskussioner kring ansvar, och i vilken mån utbildningsanordnare bör ansvara för en individs anställningsbarhet, eller om detta är upp till denne själv. Begreppet kan även förstås som ett policybegrepp som används för att styra utformning av utbildning och där validering av kunskap blir centralt (Fejes & Sparrhoff, 2016; Sandberg, 2016).
Bakgrund
Tidigare forskning
Högre utbildning står inför en rad utmaningar som hög global konkurrens, avtagande finansiering och ett försvagat politiskt stöd från samhället och beslutsfattare. Det är väsentligt att planera för morgondagens behov och det krävs modiga och innovativa ledare för att skapa aktuell och hållbar utbildning som kan adapteras till den kunskapsbaserade ekonomins innovationer, avbrott och diversitet. Planering inom högre utbildning bör inbegripa förståelse för historiska koncept, nuvarande prestationer och framtida direktiv, samt balansera planeringen efter aktuella policys (Richardson, Jenkins & Lemoine, 2017). Utformandet av kurs- och läroplaner har utsatts för stor press utifrån arbetsmarknads- och samhällsbehov, där de ökade kraven har bidragit till att vidga högre utbildnings ansvar, där hänsyn inte längre enbart kan tas till akademiska ideal utan nu även måste ha de yttre kraven i åtanke (Shay, 2016). Huvudfrågor för utformning av högre utbildning kan därmed anses vara hur pass bred eller djup och praktisk kontra akademisk en utbildning bör vara. Bör utbildning förbereda för ett specifikt yrke, eller utveckla mer generisk och långsiktig kunskap är en fråga som många utbildare ställs inför (Shay, 2016).
Vesterberg (2015) beskriver även en viss problematik bakom det utbredda policybegreppet
anställningsbarhet där han menar att utbildningsanordnare och lärare pressas av konkurrens om
studenter som vill se valuta i yrkeslivet för sina investerade studieår, samt påtryckningar från
internationella organisationer som OECD och EU som uppmanar till att höja studenters
anställningsbarhet. Detta leder till en rationalisering av högre utbildning som eventuellt tvingas
förhandla bort bildande ideal mot mer målrationella arbetsmarknadsanpassningar. Utbildningar som
inte har en tydlig koppling mot aktuell arbetsmarknad kan dessutom komma att upphöra i allt högre
mån. Fejes och Sparrhoff (2016) delar denna synpunkt och menar att anpassningar för att öka
studenters anställningsbarhet har begränsat skolors och universitets demokratiska funktion för att
istället fokusera kring att skapa nyttig och specialiserad arbetskraft. Liknande tankar har funnits sedan långt tillbaka, sociologen Max Weber synade denna utveckling redan på 1940-talet, då han reflekterade över att lärandet inte längre enbart skedde i bildande syfte, utan utbildning skulle vara anpassat efter aktuella samhällsbehov och av mer praktisk karaktär (Weber, 1946/2006).
Dessa beskrivningar av praktisk och arbetsmarknadsanpassad kunskap kontra en mer akademiskt bildande sådan är en ständig avvägning inom planering av all form av utbildning och innefattar en mängd överväganden påverkade av ramfaktorer, styrdokument och policys (Fejes, 2016; Lindberg, 2016). Behovet av den arbetsmarknadsanpassade och praktiska kunskapen kontrasteras genom en uppfattning om att samhällsförändringar sker snabbt och specifik kunskap blir snabbt förlegad.
Därmed efterfrågas även ett mer reflexivt förhållningssätt till kunskap, där hållbara teoretiska kunskaper anses som ett krav för att kunna hantera förändringar och skapa en djupare förståelse som kan erbjuda en helhetsbild av en komplex samhällsbild (Helms, Jörgensen, 2006: NAS, 2004). Att utforma en utbildning på högre nivå innebär ett övervägande av dessa förhållandesätt till kunskap samt en balansgång mellan individens egennytta och arbetsmarknadens och samhällets behov (Fejes
& Sparrhoff, 2016). De olika förhållningssätten kan beskrivas som olika syn på kunskap inom högre utbildning, vilka kan redovisas med hjälp av Lindbergs (2016) tabell över perspektivens påverkan på högre utbildning. Dessa kan sammanfattas som nyttoperspektiv: utbildningen ska generera samhällsnyttiga individer som bidrar med värdefull kunskap till samhället. Ett konkurrensperspektiv;
utbildning och betyg används som en slags sorteringsmekanism för att gruppera och rangordna individer i samhället, och som styrs av hög konkurrens. Bildningsperspektiv; akademiska ideal, vetenskapliga discipliner och individers egna utveckling får råda istället för specialiserade och professionsinriktade utbildningar (Lindberg, 2016). Tabell 1 visar uppdelningen mellan dessa perspektiv och dess inverkan på högre utbildning. I denna studie uppmärksammas främst skillnader mellan nyttoperspektivet och bildningsperspektivet, vilket även beskrivs av Shay (2016) som praktisk (arbetsmarknadsanpassad) kunskap kontra akademiskt bildande ideal.
Nyttoperspektivet Konkurrensperspektivet Bildningsperspektivet Utbildningens mål Sätts utifrån samhälleliga
och
arbetsmarknadsmässiga behov.
Sätts utifrån viljan att skapa en utmaning. Behöver bara ha en vag koppling till där kunskaperna ska användas.
Sätts utifrån
(institutionella) ideal om den bildande människan.
Utbildningens genomförande
Uppgifts- och lösningsorienterad.
Starka praktikinslag eller realistiska övningar (t.ex.
case).
Utmaningar i form av högt tempo, disciplin, svårt eller omfattande innehåll.
Material som bildar, övningar som tränar bildad kommunikation.
Utbildningens (önskvärda) resultat
Den nyttiga: en person som helst utan
introduktion kan utföra önskvärda
arbetsuppgifter och fungera på en arbetsplats.
Den utvalda: en person som klarar utbildningen eller har de högsta betygen har visat sig vara av “det rätta virket”.
Den bildade: en person som förverkligat sin potential eller utvecklat sin person och sitt intellekt till en högre nivå.
Tabell 1. Perspektivens inverkan på högre utbildning. Adapterad från Lindberg, 2016:104.
Med hänsyn till ovanstående problematik, att samhället förändras snabbt och specifik kunskap kan bli
förlegad och inaktuell, väcks frågor om vilken typ av kunskap som ska läras ut och som kan vara
aktuell och attraktiv nu och över tid (Becker, 2006; Lindberg, 2016). Det aktuella samhällsklimatet
tycks snarare kräva att individer utbildar sig och vidareutvecklar kompetenser genom hela sina liv för
att utgöra effektiv arbetskraft och samhällsnyttiga medborgare. Idéer om kontinuerlig
vidareutveckling kan förstås som grundtankar inom begreppet livslångt lärande. Grunden för det livslånga lärandet läggs redan från förskolenivå. Ekholm och Härd (2000) beskriver att detta förhållningssätt till lärande, motivation och lust till att lära livet ut, bör införlivas och uppmuntras hos elever genom hela skolgången, från barnomsorg, till grundskola och gymnasieutbildning. Detta på grund av att ett föränderligt samhälle kräver ständig utveckling hos dess individer, inom både formell och informell kunskap. Ansvaret förskjuts därmed från det offentliga utbildningssystemet, till det privata, där kunskaps- och kompetensutveckling beräknas ske kontinuerligt genom en individs liv och arbetsgång. Men framförallt så läggs ett större ansvar på individen att utnyttja de chanser som finns att utveckla sina formella och informella kunskaper, livet ut. Här förskjuts ett visst ansvar från utbildningsanordnare till individen, som själv bör ansvara och agera för att utbilda sig genom sin livsgång (Ekholm & Härd, 2000; Fejes et al., 2009).
Ett föränderligt och komplext samhälle tycks även kräva komplexa och mångfacetterade lösningar, varav ett tvärvetenskapligt angreppssätt tycks vara nödvändigt för att komplettera den mer specialiserade kunskapen i samhället (Sandström et al., 2005). Den ökade arbetsdelningen och differentieringen innebär att vi är ömsesidigt beroende av varandra genom en organisk solidaritet (Durkheim, 1933). Arbetsdelningen och den ökade specialiserade kunskapen innebär att flera områden behöver mötas för att skapa en helhet och vävas samman för att skapa en fungerande grundstruktur för samhällen, nationer och på global nivå (Fry, 2001; NAS, 2004). Tvärvetenskapliga lösningar kan innebära att både små delar, såväl som övergripande mönster, kan synliggöras och skapa en vidare förståelse som kräver samarbete över ämnesdiscipliner (Newell, 2011; Sandström, et al. 2005).
Tvärvetenskapliga metoder har funnits länge, ideologiteorier är exempel där samhällsfenomen krävt förståelse för, och beskrivningar av, samverkande faktorer i samhället inom områden som sociologi, ekonomi, och politik (Sunnemark, 2004). Likaså kan vissa vetenskapliga ämnen uppfattas som samspel mellan olika ämnen. Hillbur (2004) beskriver geografin som ett samspel mellan människa och natur, där mänskliga mönster och kamp om resurser påverkar natur och ihop kan de skapa förståelse för geografiska förhållanden. Tvärvetenskap kan erbjuda teoretiska förklaringar för aktuella samhällsfenomen, men innebär även högre krav på samarbete. En kombination eller integration av olika ämnesdiscipliner kan komma att innebära förhandlingar av språkbruk, begrepp, teoretiska och metodologiska tillvägagångssätt, och kräver därmed även ett tydligt ledarskap, med klara riktlinjer och motivation till varför ett sätt bör prioriteras över ett annat. Även ett öppet sinne krävs för att se nya perspektiv och kunna möjliggöra integrerade lösningar (Fry, 2001).
Som svar på det ökade behovet av integrerad förståelse kan man även se att tvärvetenskapliga utbildningar tycks öka både till antalet och när det kommer till antal sökande. Beteendevetenskapliga utbildningar, vilka kan räknas som tvärvetenskapliga, har ökat de senaste tio åren och idag finns ett 50-tal sådana på utbildningsmarknaden i Sverige (Akademikerförbundet, 2020).
Akademikerförbundet beskriver: “För att möta ett växande behov kom beteendevetarlinjerna under 1970-talet att kombinera och bredda de traditionella huvudämnena med till exempel ekonomi och juridik” (Akademikerförbundet, 2020). Utbildningarna framställs som att de utvecklats ur ett samhällsbehov som kräver kombination av, och samarbete mellan, traditionella huvudämnen och discipliner.
Kunskapsbidrag
Slutsatserna i studien bygger på subjektiva uppfattningar, men som med hjälp av teoribildning kan tänkas överföras till liknande kontexter. Genom att intervjua lärare angående deras uppfattningar om ett beteendevetenskapligt program så ämnar studien att bidra med kunskap inom området tvärvetenskaplig utbildning och utbildningsplanering på högre nivå. Vad som av lärarna uppfattas vara relevant kunskap för studenter inom beteendevetenskaplig utbildning, vilka möjligheter och utmaningar uppfattar de, samt hur aktuella samhällsbehov tas i beaktande, belyses i denna uppsats.
Vidare kan även tänkas att studien kan fungera informativt både för lärare och blivande studerande
inom det beteendevetenskapliga området, för att öka medvetenheten kring vad en sådan utbildning
kan uppfattas innebära. Slutligen bidrar även studien med bättre förståelse för mig själv med hänsyn till de kunskaper och kompetenser jag utvecklat genom min egna utbildning inom beteendevetenskap.
Ämnestillhörighet pedagogik
Studien fokuserar på uppfattningar om utbildningsplanering och lärandeprocesser, och berör undervisning och utbildning, och på så sätt motiveras även ämnestillhörighet till pedagogiken. Hur en planerar aktuell och attraktiv utbildning är en pedagogisk utmaning som kräver förståelse för aktuell målgrupp, ramfaktorer för verksamheten samt för arbetsmarknadens och samhällets behov. Detta samtidigt som framtida krav och långsiktigt värde tas i beaktande. Utvecklandet av ny kunskap, kan anses vara en pedagogisk process och planerandet av utbildning likaså. Dessutom innebär uppgiften ett övervägande av existerande normer och värderingar, då en gör urval för programinnehållet. Att leda studenter till att utveckla ny kunskap, innebär att styra en form av kollektiv förändringsprocess som ska inkludera många olika typer av individer med olika behov, och där läraren agerar ledare.
Ledarskap är därmed i sig en fostrande uppgift, med pedagogiska kvaliteter. Utbildningsplanering som aktivitet innefattar därmed en mängd olika aspekter av pedagogik, och berör områdena uppfostran, undervisning och utbildning (Svensson, 2014).
Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet
Det beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitet ges som distansutbildning och har ungefär tre till fyra obligatoriska campusträffar på plats per termin. Programmet har ämnet pedagogik som huvudämne, men innehåller även kurser som sociologi, juridik, engelska och samhällskunskap (Mittuniversitetet, 2020). Pedagogiken kan anses vara ett tvärvetenskapligt ämne och innehåller influenser från filosofi, sociologi och psykologi. Ämnet baseras kring områdena undervisning, utbildning och fostran, men ger även en vidare förståelse för förändringsprocesser, mänskligt beteende, sociala strukturer och samhälleliga fenomen (Forsberg, 2007; Sundberg, 2007; Svensson, 2014). Beteendevetenskapen anses även den vara tvärvetenskaplig och innehåller vanligtvis ämnena pedagogik, sociologi och psykologi (Nationalencyklopedin, 2020b). Dess tvärvetenskapliga natur skapar intressanta förutsättningar för hur lärare resonerar kring utbildningen.
Förförståelse
Som student vid det Beteendevetenskapliga programmet, så har jag givetvis en stor förförståelse för hur jag upplever programmet, från ett studentperspektiv. Jag har själv funderat över utbildningens teoretiska bas och dess relevans för arbetsmarknaden. Stundvis uppfattas målen med utbildningen som klara, men senare framstår de som fragmenterade och svåra att greppa. Komplexiteten inom både pedagogiken och beteendevetenskapen, med hänsyn till deras tvärvetenskapliga natur, kan ibland bidra till att utbildningen upplevs abstrakt, fragmenterad och diffus. Beteendevetare uppges ska ha koll på flera nivåer samtidigt, vilket innebär att en förmåga att överblicka och se fler perspektiv på mikro, meso och makronivå, bör utvecklas hos studenterna. Hur detta ska kunna uppnås, borde vara en komplex uppgift för lärare, utbildningsanordnare och inte minst upplevas som invecklat för studenterna i fråga. Min ingång för studien är därför driven av det egna intresset att utforska denna komplexitet, för att bidra med bättre förståelse för utbildningen och mina egna utvecklade färdigheter, kunskaper och kompetenser, med hänsyn till ett framtida yrkesliv. Viktigt att komma ihåg är dock att det empiriska resultatet, lärarnas uppfattningar, är huvudmaterialet för studien. Lärarnas perspektiv är i fokus. Inte studentperspektivet, och inte mitt egna perspektiv. Resultatet har därför presenterats så representativt som möjligt, där flera perspektiv uttrycks, även om urval av data givetvis inneburit ett tolkningsarbete från mig.
Den egna förståelsen för utbildningen kan ses som en tillgång vilken bidrar med djupare insikter och förmåga att problematisera faktorer som annars skulle kunna förbigås av någon utomstående.
Samtidigt så får inte studien komma att handla om mina egna osystematiska uppfattningar (Bryman,
2016). Mitt förhållningssätt till detta är som nämnts ovan, att förhålla mig öppen för nya perspektiv,
söka olika uppfattningar, samt representera dem så pass representativt och rättvist som möjligt.
Vidare om detta under avsnittet kvalitetskriterier.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning, med fokus på den tvärvetenskapliga aspekten. Frågeställningarna är utformade för att sammanfatta lärarnas uppfattningar på olika nivåer och berör: individnivå (som här motsvaras av studenter inom beteendevetenskaplig utbildning), organisationsnivå (organisering av beteendevetenskaplig utbildning) och samhällsnivå (aktuella samhällsbehov kopplat till beteendevetenskaplig utbildning).
Dessa tre nivåer återkommer vid presentation av resultatet, samt i diskussionen. Frågeställningarna är:
● Vilka kunskaper och färdigheter ser lärarna att studenter inom beteendevetenskaplig utbildning förvärvar?
● Hur uppfattar lärarna organisering av beteendevetenskaplig universitetsutbildning?
● Vilka samhällsbehov uppfattar lärarna att beteendevetenskaplig utbildning fyller?
Teoretiska ramverk
Tvärvetenskapens komplexitet framstod som ofrånkomlig och nödvändig inom en beteendevetenskaplig utbildning, därför innehåller studien teoretisk förståelse för tvärvetenskap. Då studien även behandlar utbildningsplanering, så presenteras nedan en kortare beskrivning av ramfaktorteori. Detta framstod som väsentligt eftersom flera av intervjudeltagarna diskuterade ramfaktorer, vilket kräver ytterligare förklaring.
Tvärvetenskap
Tvärvetenskap kan anses ha utvecklats ur praktiska behov av komplexa lösningar över ämnesgränser.
(Sandström et al., 2005). Poppers (1963) citat får här inleda detta avsnitt och belysa vikten av att lösa problem, oavsett ämnesgränser eller disciplinära regler:
We are not students of some subject matter, but students of problems. And problems may cut right across the borders of any subject matter or discipline.
(Popper, 1963:67)
Ett pragmatiskt förhållningssätt, som fokuserar på problemlösning, snarare än disciplinära gränser, kan anses vara en grundidé för tvärvetenskapliga lösningar över ämnesdiscipliner (Sunnemark, 2004).
Discipliner kan förklaras som “[...] diskursiva praktiker som konstitueras av såväl intellektuella som institutionella och samhälleliga krafter och influenser” (Sundberg, 2007:3), eller som en intellektuell avgränsning av ett särskilt fält, men som samtidigt konstitueras genom ett samspel mellan samhälle och kultur. Detta innebär att gränserna är under ständig förhandling, och påverkan för förändring tycks komma både från interna och externa förhållanden. Inom akademins värld så har enskilda ämnesdiscipliner traditionellt sett haft fasta ramar och tydliga gränser för vad som ges utrymme att göra inom den givna disciplinen. Ämnesgränser för metodologi, teoribildning, och det praktiska arbetet har varit strikta och begränsande för att hålla på ämnesdicsiplinens tradition och egna autonomitet (Forsberg, 2017; Sundberg, 2007). Popper (1963) menar att discipliner hålls samman av historiska och praktiskt administrativa skäl, såväl som de tenderar att utvecklas till enskilda enheter stärkta av forskning inom samma disciplin. Men han framhåller att dessa anledningar till distinktioner och begränsningar kan anses vara ytliga och onödiga, vilket förtydligas genom det inledande citatet.
Förhandlingar om de traditionella disciplinernas gränser har skett genom samverkan av inre och
yttre faktorer. En förklaring till att tvärvetenskapen vuxit fram är att det idag finns praktiska behov av
integrerad kunskap som uppstår genom samarbete över de traditionella ämnesdisciplinerna (Fry,
2001). Newell (2011) menar att ett tvärvetenskapligt förhållningssätt möjliggör att se problem ur olika perspektiv. Detta beskriver han genom en komplex systemteori där information återkopplas kontinuerligt genom den tvärvetenskapliga arbetsprocessen, vilket leder till ny kunskap och nya frågor. Problem kan studeras utifrån, där ett helhetsperspektiv synliggör mönster i systemet, eller inifrån, vilket visar enskilda företeelser i delsystem. Fokus för mindre delar, växlar med helhetsperspektiv för att skapa förståelse för kausala samband som annars är svåra att uppfatta.
Tvärvetenskap tycks ha möjligheten att lösa komplexa problem genom integrerade lösningar.
Däremot så ska inte tvärvetenskapen ses som ett ändamål i sig själv, utan snarare betraktas som ett pragmatiskt förhållningssätt för att lösa problem i behov av helhetssyn (Sandström et al., 2005).
Integrerade lösningar och ett holistiskt perspektiv krävs för att möta det moderna samhällets komplexitet inom problemområden som exempelvis klimatförändringar, global ekonomisk utveckling och globala sociala skillnader. Dessa är exempel på hur discipliner tvingas samarbeta eller integreras, för att visa på hur påverkansfaktorer som till exempel kulturella mönster, sociologi, ekologi och ekonomi samspelar och skapar en komplex väv i behov av tvärvetenskaplig förståelse (Fry, 2001;
NAS, 2004). Litteratur inom området berör tvärvetenskaplig forskning, men appliceras i denna studie på tvärvetenskaplig utbildning, då det teoretiska ramverket kan bidra med förståelse även på utbildningsområdet och för tvärvetenskapliga samarbeten i allmänhet.
Ramfaktorteori
Svensk skola och utbildning styrs av fasta ramfaktorer oavsett nivå och typ av verksamhet.
Ramfaktorteori kan sägas ha utvecklats för att synliggöra och sammanfatta de faktorer som påverkar planering och utförande av det praktiska arbetet och dess resultat, inom svensk utbildning.
Ramfaktorer kan beskrivas innehålla yttre och inre påverkansfaktorer som lagar, styrdokument, administrativ distribuering och lokala bestämmelser. Dessa vägleder lärares och utbildningsplanerares arbete, och ramfaktorer kan därför anses vara normgivande och fungera som stöd, men även begränsande på grund av dess reglerande funktioner (Lindblad, Linde &
Naeslund,1999). Figur 2 visar på en enkel form av ramfaktorteori, där ramar påverkar process och resultat.
Figur 2. En enkel form av ramfaktorteori. Adapterad från Lindblad et al., 1999:98.
Idag förekommer en kritisk debatt, vilken rör frågor om hur dessa påverkansprocesser kan betraktas
mer utvidgat eller omvänt. Genom att betrakta resultat och process, kan en även analysera hur
särskilda ramfaktorer påverkat dessa. Ramfaktorteori kan problematiseras genom rekonstruerande
teori, vilken belyser hierarkiska samhällsstrukturer som visar på hur viss kunskap rekonstrueras och
återspeglar det dominanta kunskapsparadigmet. Ramfaktorteori kan därmed användas för att
synliggöra aktuella maktförhållanden och visa på vilka aktörer som avgör vad som kan anses vara
aktuell kunskap inom utbildningsväsendet (Lindblad et al., 1999). I denna studie tolkas ramfaktorer
som administrativa hinder för ett ämnesöverskridande samarbete.
Metod
Vetenskapsfilosofiska utgångspunkter
Denna studie utgår från hermeneutisk ansats då den ämnar undersöka subjektiva uppfattningar.
Hermeneutik är ett övergripande kunskaps- och forskningsperspektiv som innebär att en tolkar, reflekterar och söker förståelse för exempelvis upplevelser och uppfattningar, och används ofta då man vill skapa en djupare förståelse för något snarare än presentera objektiva fakta. Hermeneutiken innebär ett ontologiskt och epistemologiskt ställningstagande, då perspektivet fungerar som utgångspunkt för hur vi uppfattar världen och vilka typer av kunskapssyner som råder. Perspektivet bygger på epistemologiska idéer om subjektivitet; det finns inte en allmänt gällande objektiv sanning utan alltid flera perspektiv och förståelser av verkligheten runt omkring oss. Kontext och social påverkan är därför grundstenar som aldrig kan kopplas från vår verklighetsuppfattning, kunskapssyn, eller forskning. Som forskare så innebär det att förförståelse av undersökningsobjektet även kommer att speglas i ditt resultat, genom exempelvis urval eller tolkningar av data. Det är därför viktigt att reflektera över utgångspunkter och mål för forskningen och inse att de på något sätt är formade av forskarens subjektiva förförståelse och subjektiviteten bör problematiseras genomgående (Bryman, 2016: Patton, 2002). Denna studie innehåller därför ett avsnitt som problematiserar och medvetandegör förförståelse av fenomenet, samt så återkommer detta under metoddiskussion. Den hermeneutiska ansatsen kan tillskrivas denna studie då samtliga delar i studien har bearbetats och tolkats flera gånger, och där de tidvis behandlats som mindre delar av en helhet, och sedan tagits i beaktelse som en sammanhållen enhet ihop. Detta för att skapa ny förståelse genom tolkning som kan uppnås genom en hermeneutisk process.
Vidare har studien inspirerats av abduktiv ansats, då fokus har skiftat mellan teori och empiri, där de båda växelvis utvecklat och justerat varandra. Teori och empiri har tolkat varandra och skildrat särskilda underliggande strukturer och mönster. Istället för att, som vid induktiv metod, utgå från empiri och sedan utveckla en teori, eller som vid deduktion, utgå från teori som man sedan applicerar empiri på, så innefattar abduktion en förståelseprocess som alltså växlar styrning genom empiri och teori (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Kvalitativa metoder används för att undersöka mänskliga beteenden, uppfattningar eller sociala fenomen som inte kan mätas eller beskrivas i siffror eller tabeller. Metoden ämnar att ge förklaring och förståelse på en djupare nivå, och har därför passat bra in på denna studie. Det hermeneutiska perspektivet kopplas vanligtvis samman med kvalitativa metoder och forskningsstrategier, där vanliga insamlingsmetoder är observationer, intervjuer och analyser av dokument (Bryman, 2016).
Denna studie har utgått från kvalitativ data, i form av empiriskt material från intervjuer som sedan analyserats och tolkats. Genom att applicera teori så kan överförbarheten öka, och resultaten kan bli applicerbara i liknande sammanhang även om det inte är det huvudsakliga intresset (Bryman, 2016).
Teorierna fungerar då som ramverk vilka kan förklara fenomen som kan återfinnas i liknande situationer, trots den kvalitativt hermeneutiska ansatsen som fokuserar kring subjektiva perspektiv (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Urval
Det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet har valts med hänsyn till särskild
relevans för forskningsfrågan och kan därför anses vara ett målstyrt urval efter särskilda kriterier och
intressen (Bryman, 2016). Med tanke på att både beteendevetenskap och ämnet pedagogik kan anses
vara tvärvetenskapliga till sin natur, så finns det särskilda utmaningar kring planeringen för
utbildningen och därmed kan urvalet anses vara av unikt slag. Programmets speciella förutsättningar,
här en utbildning med stor bredd och ett diversifierat kunskapsområde, är av särskilt intresse för
forskningsfrågor kring utbildningsplanering, och kan aktualisera forskningsfrågan och syftet
ytterligare och motiverar urvalets relevans (Bryman, 2016). Det visade sig att vissa av urvalspersonerna hade förhinder, varpå urvalet utvecklades genom en snöbollseffekt (Bryman, 2016), där deltagarna tipsade om andra deltagare. Urvalet var även en form av bekvämlighetsurval då jag själv är studerande vid det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet och har ett särskilt intresse för programmet och dess innehåll (Bryman, 2016). Bekvämlighetsurvalet innebar att jag redan hade kontakt med flera ansvariga inom programmet, vilket underlättade vidare kontakt av aktuella intervjudeltagare.
Urvalet för intervjudeltagarna i studien baserades på särskild lämplighet för studiens syfte och är ett ändamålsenligt och målstyrt urval. Det innebär att intervjupersoner och material valts med hänsyn till forskningsfrågan, och kan anses vara motsatsen till slumpmässiga urval som ofta är eftersträvbart inom kvantitativ forskning (Bryman, 2016). Det är i denna studie av intresse att intervjua lärare med pedagogik som inriktning inom det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet. Urvalet begränsades till lärare med pedagogik som huvudämne, eftersom pedagogik är programmets huvudämne, och undervisande lärare har en särskild relation till studenterna, jämfört med administrativa inom programmet. Deltagarna har särskild inblick, och tankar om, vad de vill förmedla för sorts kunskap till sina studenter inom denna kontext och vilka typer av kompetenser utbildningen är tänkt att generera. Urvalet är relativt homogent, med tanke på att alla deltagarna är lärare med särskild inblandning och relevans för programmet, dock så har de olika befogenheter, ansvar och arbetsuppgifter (Bryman, 2016). Alla lärare är dock inte aktiva inom programmet idag, vilket kan bidra med olika perspektiv och uppfattningar av utformning och innehåll. För att öka konfidentialiteten för deltagarna framgår endast information om att de är, eller har varit, lärare inom pedagogik och inom det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet. All övrig information, som exempelvis ålder, kön, antal år som lärare och ansvarsnivå har uteslutits för att öka deltagarnas konfidentialitet med hänsyn till universitetsprogrammets begränsade antal av urvalspersoner.
Datainsamlingsmetod
För att skapa förståelse för lärares uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning så genomfördes fem stycken semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade innebär att frågorna är delvis förberedda och utgår från en intervjuguide, men som även lämnar utrymme för spontana följdfrågor och erbjuder möjlighet för att de intervjuade ska kunna tala fritt om tillfälle skulle uppstå (Bryman, 2016). Datainsamlingsmetoden, semistrukturerade intervjuer, lämpade sig bra, då det framkom relevant information med hänsyn till studiens syfte, i det fria tänkandet och diskussioner som inte var planerade för i intervjuguiden. På så sätt fanns det utrymme för reflektioner och sidospår både för den intervjuande och de intervjuade (Bryman, 2016). Under intervjutillfället ämnade jag som intervjuare att förhålla mig så objektivt som möjligt, inte ge uttryck för egna åsikter, inte förmedla personlig information som kunde påverka de intervjuades svar, samt försökte hålla mig till ändamålet för intervjun och uppgiften, vilket baserades på Brymans (2016) avsnitt om kvalitativa intervjuer.
Intervjudelatagarna fick själva välja på vilket sätt de föredrog att genomföra intervjuerna på, i samtliga fall skedde de genom videosamtal, med hänsyn till den rådande coronapandemin.
Videosamtalen spelades in med ljud och bild, för att underlätta transkribering och bidra med bildinformation som visar exempelvis ansiktsuttryck som kunde tas hänsyn till vid analys av empirin.
Inspelningarna innebar även att jag kunde fokusera på intervjun utan att samtidigt behöva anteckna hela samtalet, vilket skulle ta mitt fokus och viktiga informationstillfällen skulle kunna gås miste om (Bryman, 2016). På detta sätt kunde jag även lyssna om och transkribera intervjuerna under lugnare omständigheter och få fram relevant information.
Instrument
Jag använde en intervjuguide som stödjande instrument för att samla in empirisk data. Intervjuguiden
innehåller ett antal frågor inom området beteendevetenskap, utbildningsplanering, studenters
kompetenser och eventuellt förslag på följdfrågor. Instrumentet anpassades efter en genomförd pilotintervju så att lämplig data med hänsyn till syftet kunde samlas in. Se bilaga 1, intervjuguide.
Procedur
En pilotintervju genomfördes innan de riktiga intervjuerna, för att undersöka hur frågornas följd upplevdes och för att se om frågorna skulle kunna ge relevanta svar med hänsyn till syftet.
Intervjuguiden var utformad på ett sådant sätt att det krävdes en intervjuperson med viss förståelse och inblick i det aktuella ämnet. Därför fick en student inom det beteendevetenskpliga programmet agera intervjudeltagare i pilotintervjun, då denne ansågs ha tillräckligt med kunskap för att pilotintervjun skulle vara konstruktiv. Det visade sig att vissa frågor gav liknande svar, varpå de omformulerades eller raderades så att intervjuerna skulle bli kärnfulla och givande. De fem tänkta intervjupersoner kontaktades via mejl genom en personlig hälsning samt ett bifogat informationsbrev med mer detaljerad information, se bilaga 2 informationsbrev. Tre av fem deltagare hade förhinder att genomföra intervjuer, så urvalet utökades genom snöbollseffekt (Bryman, 2016), det vill säga att ytterligare deltagare tipsades om via andra deltagare och kontakter. Samtliga intervjuer genomfördes över videosamtal. Inga av deltagarna fick ta del av frågorna i förväg då jag ansåg att det skulle vara av värde med spontana tankar och svar av frågorna. Intervjuerna spelades in med ljud och bild för att sedan transkriberas, kodas och analyseras. Fyra intervjuer hann genomföras innan kodning och kategorisering påbörjades. Följdfrågor och exakta formuleringar av frågorna varierade något mellan intervjuerna, för att anpassas efter deltagarnas förkunskaper eller beroende på hur de svarat på tidigare frågor. Samtliga grundfrågor i intervjuguiden täcktes in av alla deltagares svar, och i de flesta fall även följdfrågorna. I vissa fall behövde frågorna förtydligas för deltagaren. Förtydligande av frågan, samt en viss variation av formuleringar kan ha betydelse för resultatet och svaren hos deltagarna (Bryman, 2016).
Kvalitetskriterier
Validitet och reliabilitet är traditionella forskningsbegrepp som handlar om att säkerställa att en fått fram rätt resultat och verkligen undersökt det som ämnades att undersöka. Validitet innebär att forskaren undersöker om resultaten verkligen genererats ur syftet och besvarar forskningsfrågan: har vi verkligen undersökt vad som var tänkt, eller handlar resultaten om något annat (Thurén, 2007)?
Inom detta begrepp förekommer även intern och extern validitet (Bryman, 2016). Intern validitet innebär problem och reflektioner kring orsakssamband, kausalitet. Extern validitet innebär istället validitet för om resultatet kan generaliseras till en annan population, eller om det endast säger något om den undersökta gruppen eller fenomenet. Om den externa validiteten är hög så är resultatet generaliserbart även till andra kontexter. Reliabilitet handlar istället om att mätningarna utförts korrekt och med rätt instrument. Om reliabiliteten är hög så ska andra forskare kunna utföra samma undersökning och få fram samma resultat (Bryman, 2016; Thurén, 2007).
Kvalitativ forskning handlar ofta om att nyansera tolkningar av deltagarnas perspektiv för att skapa en djupare förståelse för något, och därmed kan forskningen vanligtvis inte mätas med samma objektiva ansats som vid kvantitativ forskning. Resultat för exempelvis uppfattningar och värderingar är svåra, om inte omöjliga, att översättas i numeriska och kvantifierbara resultat (Thurén, 2007).
Därför tolkas reliabilitet och validitet annorlunda än vid rent kvantitativa undersökningar. Denna studie har därför utgått från Guba och Lincolns alternativa kriterier för kvalitativa undersökningar:
tillförlitlighet och äkthet. Tillförlitlighet delas in i underkategorierna trovärdighet, som motsvarar
intern validitet, överförbarhet istället för extern validitet, pålitlighet som kan motsvara reliabilitet, och
konfirmations möjlighet som står för objektivitet. Äkthet innefattar istället mer generella riktlinjer för
studiens autencitet: om studien gett en rättvis bild av fenomenet, speglat de medverkandes perspektiv
rättvist eller bidragit till vidare förståelse för de medverkande och därmed kunnat ändrat deras
situation (Bryman, 2016). Denna studie använde sig av dessa kvalitativa kvalitetskriterier då de ansågs
vara de bäst lämpbara med hänsyn till studiens syfte och övriga metodologiska val. Denna studies
syfte är inte att överföra objektiva resultat till en större population, utan snarare att redovisa vissa subjektiva uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning ur en tvärvetenskaplig kontext. Genom att applicera teoretiska ramverk, vara transparent och redovisa för studiens genomförande, så kan dock studiens trovärdighet öka och därmed möjliggörs även överförbarhet till liknande kontexter (Bryman, 2016). Det innebär att resultat från denna studie kan bli överförbara till liknande kontexter.
Denna studie innehåller därför beskrivningar av processer för urval, analys, datainsamling, förförståelse och motivering av metod, för att öka transparens och förståelse för genomförande.
Analysmetod
Intervjuerna transkriberades och en innehållsanalys utfördes genom kvalitativ ansats, den empiriska datan tolkades och innebörden skapade en djupare förståelse. Kvalitativ innehållsanalys innebär att genom granskning av empirin så kan kategorier och underliggande uppfattas, som hjälper att skapa mening av datan i förhållande till kontext (Bryman, 2016). Tematisk kodning användes för att kunna sortera materialet och urskilja eventuella mönster och teman (Bryman, 2016). Tillvägagångssättet kan beskrivas som kvalitativt och hermeneutiskt, då samtliga intervjumaterial transkriberades och lästes flera gånger för att förstå innebörden av vad deltagarna sa (Patton, 2002). Det som uppfattades under intervjutillfället fick flera gånger en annan innebörd eller mening då transkriberingarna lästes om och en djupare förståelse för deras perspektiv kunde utvecklas. Övergripande teman arbetades fram ur transkriberingarna, och underkategorier utvecklades induktivt (Bryman, 2016). Materialet lästes om, nya kategorier skapades och det övergripande temat justerades efter den nyvunna förståelsen.
I denna studie så framstod det övergripande temat som en skärningspunkt mellan möjligheter och utmaningar med kunskapsbred tvärvetenskaplig utbildning. Detta fick utgöra det huvudsakliga fokus att tolka mitt material utifrån. Sedan reflekterades ytterligare över vad som sades under intervjuerna, vad lärarna egentligen uttryckte, vilka områden berördes och hur detta kunde sorteras. Slutsatsen i denna studie var att lärarna uttryckte uppfattningar om studenterna och vilka kunskaper och kompetenser de förväntas utveckla, men även uppfattningar om den egna verksamheten, vad som påverkar utformning av utbildning, samt kunskapsbehov i samhället, vad finns det för behov av kunskap om mänskliga beteenden. Därmed framstod dessa som tydliga teman för materialet som kunde synliggöra lärares uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning på olika nivåer.
Materialet tolkades utifrån den övergripande kontexten komplex tvärvetenskap, med hänsyn till nivåerna individ (studenterna), organisation (organisering inom verksamheten) och samhälle. Under dessa tre nivåer skapades sedan underkategorier där lämpligt material sorterades in. I de fall som kategoriseringarna uppfattats som överlappande så har avvägning för sortering gjorts genom att se till den vidare andemeningen av den aktuella intervjun genom ett tolkningsarbete, i vissa fall har även de exakta orden i ett citat fått utgöra kategoriavgörande. Då studien är inspirerad av abduktiv ansats, har tematiseringen skett genom en reflekterande process och genom växelverkan mellan teoretisk förståelse och empiriskt innehåll.
Övergripande så underlättar innehållsanalysen och kodningen att konkretisera resultat, samt möjliggör transparens för analysarbetet och tolkningsprocessen. Genom systematisk kodning så undviks att egna uppfattningar och personligt tycke får styra analysprocessen (Bryman, 2016).
Transparensen genom kodningen medför en ökad intern trovärdighet, även om forskaren arbetar ensam. Trovärdigheten och kvaliteten ökar genom att den ensamme forskaren kan förhålla sig genomgående konsekvent i sitt analysarbetet (Bryman, 2016).
Intervjudeltagarna är, eller har varit, aktiva inom samma universitetsprogram vilket innebär att
urvalet är begränsat och att deltagarna förmodligen har någon slags relation till varandra. För att öka
konfidentialiteten utfördes därför en neutral och konsekvent kodning efter teman och det
sammanställda svarsmaterialet behandlades som ett istället för att utgå från separata intervjuer och
särskilja deras åsikter. Syftet med denna studie är inte att ställa uppfattningarna mot varandra, utan
hitta gemensamma teman och kodord som kan sammanfatta deltagarnas uppfattningar med hänsyn
till syfte och frågeställningar. Däremot så presenteras resultatet från intervjuerna genom separata
fiktiva namn som visar vem som sagt vad, men under kodningen så letades uttalanden som tillhörde samma tema eller kategori, oavsett vem som uttalat sig. När motsatta åsikter urskildes så lades vikt vid att presentera materialet så konfidentiellt och diskret som möjligt.
Etiskt ställningstagande
Studien utgår från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Där framstår fyra grundprinciper: “Informationskravet: Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte”
(Vetenskapsrådet, 2002:7). Intervjudelatagarna informerades genom ett informationsbrev via e-mail om vad syftet med studien är; en uppsats på C-nivå inom pedagogikämnet som ämnar ge förståelse för planering inom högre utbildning. Dessutom informerades de om vilken uppgift de har för studien, samt villkoren för deras deltagande; att de deltar frivilligt och kan välja att avbryta när som helst under studiens gång. “Samtyckeskravet: Deltagare i en undersökning har rä att själva bestämma över sin medverkan” (Vetenskapsrådet, 2002:9). Eftersom deltagandet är frivilligt så krävs även samtycke från de berörda. Detta ansöktes om innan intervjuerna inleddes och i samband med informationsbrevet. Deltagarna har när som helst rätt att avbryta sin medverkan utan några konsekvenser, samt själva kunna avgöra villkoren för sitt deltagande. “Konfidentialitetskravet:
Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sä att obehöriga inte kan ta del av dem”
(Vetenskapsrådet, 2002:12). Alla personuppgifter och inspelningar förvaras utom räckhåll för utomhöriga och all data raderas när forskningen är klar. Deltagare gavs fiktiva alias för att hållas konfidentiella. “Nyttjandekravet: Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forsknings- ändamål” (Vetenskapsrådet, 2002:14). Insamlad data och personuppgifter används endast till denna studie, sedan raderas informationen. Ingen annan har tillgång till informationen och den kommer inte heller användas i något annat syfte.
Förutom dessa fyra forskningsetiska principer så finns Vetenskapsrådets (2017) mer generella och allmänna riktlinjer för forskare att ta hänsyn till och reflektera över genom hela forskningsprocessen.
De förespråkar exempelvis att alltid skriva sanningsenligt om forskningen, inte stjäla forskningsresultat från andra, redovisa resultat och metod så transparent som möjligt och sträva efter att inte skada människor genom din forskning.
Utöver dessa så reflekterades eventuella etiska dilemman kring urval av intervjupersoner.
Eftersom jag skriver denna C-uppsats inom det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet så skulle det eventuellt bli problematiskt om jag intervjuat en person som sedan är den som ska examinera samma uppsats. Därför uteslöts vissa tidiga förslag på intervjudeltagare, för att undvika en eventuell jävsituation. Det fanns även funderingar kring förförståelse av programmet och att den inte skulle påverka resultatet och datan på ett osystematiskt och omedvetet sätt.
Metoddiskussion
I studien undersöktes lärares subjektiva uppfattningar om beteendevetenskaplig utbildning. Studien innebar främst ett tolkningsarbete av subjektiva uppfattningar och värderingar och därmed motiveras den hermeneutiska forskningsansatsen, med tyngdpunkt vid kvalitativ data och metod (Bryman, 2016). En positivistisk ansats hade inneburit ett annat fokus för forskningsfrågan. Istället för att undersöka subjektiva uppfattningar om ett visst fenomen, så hade en positivistisk ansats presenterat mätbara och kvantifierbara fakta utan tolkningsutrymme för uppfattningar och perspektiv (Patton, 2002).
Om mer tid funnits hade studien även kunnat innehålla komparativ data med aktuell kursplan för
Mittuniversitetets program, samt kursplaner för beteendevetenskapliga program från andra högskolor
och universitet. Detta hade kunnat erbjudit en problematisering av beteendevetenskap genom att visa
på differensen i kursutbud, och därmed även stärkt eller försvagat intervjudeltagarnas uppfattningar
om Mittuniversitets program.
När det kommer till urval av universitetsprogram och intervjudeltagare så valdes de med särskild hänsyn till forskningsfrågan och studiens syfte och kan därför anses som målstyrda urval. Möjligtvis är intervjugruppen för studien relativt homogen och har återgett liknande tankegångar. Eftersom de lärare som intervjuats alla arbetar inom den humanistiska fakulteten på Mittuniversitet så kanske de redovisat tankar som utgår från, och representerar samma kunskapsparadigm. Detta är något att ta hänsyn till i analysen och problematisera den homogena kontext de befinner sig i.
Ytterligare problem med målstyrda urval som de i denna studie, är att det kan vara svårt att överföra resultaten till andra grupper eller situationer. Då gruppen och materialet är specifikt utvalt för den aktuella kontexten så visar det specifika resultatet förmodligen ingenting som kan överföras till en större population. Däremot så kan en väl vald teori understödja studiens resultat vilket kan möjliggöra överförbarheten på en teoretisk nivå till en liknande kontext (Bryman, 2016). Därför har även denna studie teoretiska ramverk för att bidra med ökad förståelse och öka överförbarheten.
Teoretiska förståelser kan bli överförbara om trovärdighet och äkthet håller en god nivå genom konsekvent och transparent genomförande (Bryman, 2016).
Mina fem förstahandsval av intervjudeltagare visade sig inte kunna genomföra intervjuerna av olika anledningar, vilket ledde till en snöbollseffekt där jag blev tipsad om andra deltagare (Bryman, 2016). Detta gav mig, paradoxalt nog, ytterligare avsmalning och fokus för urvalet, då det begränsades till lärare inom pedagogik och inte till exempel personer med rent administrativa uppgifter inom programmet, eller lärare inom andra ämnesområden. Däremot så breddades urvalet genom att deltagare både är är aktiva inom programmet idag, men även sådana som har arbetat inom programmet tidigare, och med olika grad av inblandning. Det gav en bredd av urvalspersoner med olika perspektiv och olika uppfattningar.
Det fördes ett resonemang kring huruvida frågorna skulle skickas ut i förväg till deltagarna eller inte, men slutligen beslutades att det fanns en större vinning i att få deltagarnas spontana svar och subjektiva uppfattningar och upplevelser. En fördel med att skicka ut frågorna i förväg hade varit att medverkande hade fått en chans att förbereda sig, fundera över sina svar, och eventuellt gett mer utförliga och kompletta redovisningar (Bryman, 2016). I vissa fall kan det dessutom vara avgörande för om någon väljer att medverka i en studie eller inte. Men i detta fall så beslutades att det var av värde att de svarade spontant och utifrån vad de känner och eventuellt tycker. Risken med att skicka ut frågorna i förväg hade kunnat vara att deltagarna svarar anpassat efter de offentliga läromålen för programmets studenter, och de sammanställda utbildnings- och kursplanerna.
Följdfrågorna varierade beroende på hur personen svarat på tidigare frågor, samt beroende på personens inblandning i programmet. I vissa fall förklarades även frågans innebörd, eller förtydligades om intervjupersonen inte förstod, eller tappade bort sig i ett resonemang. Detta kan ha viss betydelse för hur personen uttryckte sig, vilket även togs hänsyn till under analysarbetet, där fokus då lades vid deltagarens huvudsakliga förståelse och uttryck. I ett fall genomfördes intervjun som en lång filosofisk diskussion, där frågor besvarades genom intervjuns gång utan exakta frågeställningar, medan andra intervjuer var mer raka till utförandet. Formen för intervjun anpassades efter intervjupersonens berättarstil, men där hänsyn togs till intervjuguidens formulerade frågor. Förförståelsen har givetvis påverkat urval av empiri och bidragit med viss förståelse för fenomenet. Däremot har stort fokus lagts vid att försöka framställa deltagarnas uppfattningar så rättvist som möjligt, och skilda uppfattningar beskrivs i vissa fall för att visa på diversitet.
Innehållsanalys och kodning av materialet var komplicerat eftersom temana hör ihop, och
påverkar varandra växelvis. Uppfattningar om studenterna, utbildningen och samhällsbehov handlar
alla om utbildningsplanering ur olika perspektiv. Detta med förklaringen att studenterna är den
målgrupp som behöver planeras för, vilket kräver kunskap om deras förförståelse, ambitioner och
förväntningar på utbildningen. Detta kopplas sedan till vilken typ av kunskap som utbildningen bör
innehålla, vilket delvis är en fråga om aktuella samhällsbehov men även leder till frågor angående
ramfaktorer och praktiska begränsningar. I de fall där sortering i teman inte framgått som uppenbar,
så försökte jag se till andemeningen och den djupare innebörden av vad som uttrycktes.
Genom att arbeta fram teman för empirin genom innehållsanalys, så riskerar viss empiri gå
förlorad, om den inte fångas upp inom ett visst tema (Bryman, 2016). Därför arbetades teman fram
med omsorg, och efter flera lyssningar för att säkerställa att den viktigaste informationen, med hänsyn
till studiens syfte, uppmärksammades.
Resultat
Resultatet som presenteras nedan är subjektiva uppfattningar från enskilda lärare. Samtliga lärare är, eller har varit, lärare inom ämnet pedagogik, och inom det Beteendevetenskapliga programmet vid Mittuniversitetet. Detta innebär att vissa svar har getts utifrån en mer allmän förståelse av beteendevetenskap, medan andra riktas särskilt mot Mittuniversitetets program för att visa på särskilda exempel. Dock så är inte ett specifikt program i fokus för studien men det kan här utgöra en exemplifierande grund för en mer allmän förståelse för tvärvetenskaplig och beteendevetenskaplig utbildning. Kontexten, att lärarna befinner sig, eller har befunnit sig, inom samma program, innebär att de ofta syftar till Mittuniversitetets beteendevetenskapliga program, vilket har pedagogik som huvudämne. Detta är relevant eftersom pedagogiken, som nämnts tidigare, även kan betraktas som tvärvetenskaplig.
Det empiriska resultatet har delats in efter de tre övergripande nivåerna individ, organisation och samhälle, för att svara på studiens forskningsfrågor. Inom samtliga nivåer så visar uppfattningarna på resonemang kring möjligheter och utmaningar, komplexitet och självklarhet, överflöd och nödvändighet. Dessa resonemang representerar tvärvetenskapens komplexitet och kan kopplas till studiens syfte; att undersöka lärares uppfattningar om beteendevetenskap, med hänsyn till dess tvärvetenskapliga natur. Lärarna representeras här genom fiktiva namn.
Individnivå – studenterna
Lärarna uttryckte uppfattningar om studenterna; vilka visioner de har för dem och vilken typ av kunskap de förväntas utveckla under programmet. Samt så tyckes de uppfatta vissa möjligheter och eventuella utmaningar efter avklarad examen. Dessa presenteras här nedan och kan ge en bild av vad lärarna anser att studenterna kan göra av, och med utbildningen. Viktigt att poängtera är att studenternas perspektiv inte behandlas i denna studie, utan här presenteras lärares uppfattningar om studenternas vinning och framtid.
Möjligheter och utmaningar
