Uppsala Universitet Sociologiska institutionen D-uppsats, HT 2008
Självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser
Författare: Mina Rydell Handledare: Lars Tornstam Examinator: Kerstin Rathsman
Sammanfattning
I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år.
Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande,
otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till
ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats.
Innehållsförteckning
1 Inledning ...3
1.1 Syfte ... 4
1.2 Avgränsning ... 4
1.3 Disposition... 4
2 Teoretisk bakgrund ...5
2.1 Tidigare forskning... 5
2.2 Orsaker bakom ensamhetsupplevelser... 7
2.3 Frågeställningar ... 11
3 Metod...12
3.1 Beskrivning av materialet... 12
3.2 Tillvägagångssätt ... 14
3.3 Generaliserbarhet och reliabilitet ... 14
4 Resultat och analys ...15
4.1 Faktoranalys ... 18
4.1.1 Kön ... 21
4.1.2 Ålder ... 21
4.1.3 Civilstånd... 24
4.1.4 Uppväxt... 26
4.1.5 Hälsotillstånd ... 27
4.1.6 Religiositet... 28
4.1.7 Ensamhetens kvantitet och intensitet... 28
4.2 Multivariat analys ... 28
5 Avslutande diskussion ...33
6 Litteraturlista ...35
Bilaga 1 ...38
1 Inledning
Ensamhet är en känsla som de allra flesta av oss har upplevt – för en del människor rör det sig om återkommande upplevelser. Tabellen nedan ger en bild över hur utbrett det är med
ensamhetsupplevelser bland den svenska befolkningen. Siffrorna baseras på en
enkätundersökning som skickats ut till ett representativt urval svenskar år 1985 och 2008.
Respondenternas ålder skiljer sig något de båda undersökningsåren; i 1985 års undersökning var respondenterna 15 till 79 år, medan respondenterna i 2008 års undersökning är i åldrarna 20 till 90 år. För jämförbarhetens skull baseras siffrorna endast på respondenter inom samma åldersintervall de båda åren och på grund av den fasta åldersgruppsindelningen i materialet från 1985 blir den lägsta gemensamma åldern 25 år. Därmed gäller uppgifterna nedan för åldersintervallet 25 till 79 år.
Tabell 1 En skildring över hur vanligt förekommande ensamhetsupplevelser är
Händer det ofta att Du känner ensamhet?
Andel respondenter som markerat respektive alternativ
1985 2008
Ja, ofta 9 10
Ja, ibland 40 32
Nej, sällan 36 39
Nej, aldrig 15 19
När Du ser tillbaka på de senaste fem åren av Ditt liv, vilket av nedanstående alternativ
stämmer bäst in på Dig?
Andel respondenter som markerat respektive alternativ
1985 2008
Jag har inte känt ensamhet vid något tillfälle de senaste fem åren 25 23
Jag har upplevt enstaka tillfällen med ensamhetskänslor 55 53
Jag har upplevt återkommande perioder med ensamhetskänslor 14 18 Jag har levt med en mer eller mindre ständig känsla av ensamhet 5 5
Det har gått 23 år mellan de båda mätningarna som skildras i tabellen ovan och likheterna är slående. Att ensamhetsupplevelser är en mycket vanlig företeelse bekräftas av att omkring 45 procent menar att de känner ensamhet åtminstone ibland eller ofta.
Ensamhetskänslor kan vara problematiska; tidigare forskning har visat att
ensamhetsupplevelser är sammankopplade med destruktiva känslor som depression, aggressivitet, alienation och melankoli och kan bland annat leda till självmord, alkoholism och missbruk av droger. 1 Ensamhetsupplevelser uppfattas dessutom av många som något nästintill tabubelagt; det är skamligt att känna sig ensam och det upplevs som ett nederlag för individen.2 Detta är orsaker till varför vi bör forska kring ensamhet och belysa dess
omfattning, orsaker och problem.
Om man kan finna mönster i individers subjektiva ensamhetsupplevelser kan man se detta som ett samhälleligt problem. Finner man mönster kan man även börja fundera på lösningar.
För att kunna förändra och lösa problemen behöver man inte bara ta reda på hur omfattande
1 Tornstam (1988), s. 136, Rokach (1988), s. 542, Rokach (1997), s. 1067-1068, Rokach (2001), s. 285.
2 Krekula (2000), s. 41, Rokach (2004), s. 26, Rokach (1997), s. 1072, Peplau & Perlman (1982), s. 3.
problemet är och vem som känner sig ensam, utan man måste även ta reda på vilka orsakerna till dessa ensamhetsupplevelser är. Man kan inte åtgärda ett problem om man inte känner till och förstår dess orsaker.
År 1985 genomförde Lars Tornstam en enkätundersökning om ensamhetsupplevelser hos ett representativt urval svenskar. 3 Undersökningen upprepades under 2008 och utgör det empiriska material jag kommer att använda mig av i min uppsats.
1.1 Syfte
Syftet med min uppsats är att undersöka de självupplevda orsakerna bakom
ensamhetsupplevelser genom att kvantitativt analysera materialet från en riksomfattande enkät om ensamhetsupplevelser. De frågeställningar jag fokuserar min analys kring återkommer jag till efter genomgången av tidigare forskning och teori, då det är just den tidigare forskningen som har lett mig till de frågor jag vill ställa mitt material.
1.2 Avgränsning
Min uppsats avgränsas till att undersöka ensamhetsupplevelserna hos ett urval personer bosatta i Sverige under år 2008, i åldrarna 20 till 90 år. Detta till följd av att jag som empiri har valt att använda ett redan befintligt enkätmaterial. Jag har dessutom valt att avgränsa materialet ytterligare genom att endast analysera de frågor i enkäten som är aktuella enligt mitt syfte och mina frågeställningar.
Vidare kommer jag endast att undersöka de självupplevda orsakerna bakom
ensamhetsupplevelser. Eftersom ensamhetsupplevelser är en subjektiv upplevelse anser jag inte att jag kan komma åt en objektiv verklighet, men genom att se om det finns mönster menar jag att man ändå kan undersöka likheter i de subjektiva upplevelserna och därmed få en bra bild av fenomenet.
1.3 Disposition
Efter inledningen där jag diskuterat problem, syfte samt avgränsning kommer ett teoretiskt avsnitt där jag redogör för tidigare forskning kring ensamhetsupplevelser och teoretiska tankar kring orsaker bakom ensamheten, följt av mina frågeställningar. Därefter följer ett metodavsnitt där mitt material och tillvägagångssätt beskrivs, varpå resultatet sedan presenteras och analyseras. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring resultatet.
3 Tornstam (1988).
2 Teoretisk bakgrund
Här nedan kommer jag att gå igenom tidigare forskning kring ensamhetsupplevelser för att därefter gå vidare till att diskutera vilka orsaker som lyfts fram och vilka resultat som framkommit vid tidigare studier, följt av mina frågeställningar.
2.1 Tidigare forskning
Nedan kommer jag att visa hur forskning kring ensamhetsupplevelser har växt fram och utvecklats. Från att man mätt ensamhet genom en enkel fråga (”känner du dig ensam?”) har olika mätinstrument utvecklats där ensamhet mäts med olika skalor och omfattande studier kring ensamhet har genomförts, för att slutligen övergå till mer specificerad forskning kring specifika frågeställningar och populationer.
Forskningen kring ensamhetsupplevelser kom främst igång under 1960-talet och fick mer fart under 1970-talet. Empiriska studier om ensamhetsupplevelser var dock ovanliga ända fram till slutet av 1970-talet och fram till 1980-talet mättes ensamhet ofta med en enkel fråga (”känner du dig ensam?”).4 En bok som har fått stor betydelse inom ensamhetsforskning är Robert S.
Weiss bok Loneliness: The experience of emotional and social isolation som kom ut 1973.
Weiss gör en viktig distinktion mellan ensamhet som beror på emotionell respektive social isolering. Ensamhet som beror på emotionell isolering ”appears in the absence of a close emotional attachment”. 5 Det innebär att personen saknar närstående bestående av till exempel föräldrar, vänner eller en kärlekspartner. Ensamhet som beror på social isolering har att göra med tillgången till ett socialt nätverk och påverkas av störningar gällande personens sociala roller, till exempel till följd av avbrutna förhållanden, flytt till ny ort, att man nyligen blivit arbetslös och liknande.6
Under slutet av 70-talet och början av 80-talet började man utveckla olika skalor för att mäta ensamhet. Den första publicerade skalan var the UCLA loneliness scale, utvecklad av Russell, Peplau & Ferguson.7 Russell menar att en orsak till att empiriska studier inte skedde i större omfattning berodde på att det inte fanns några bra mätinstrument för att undersöka
ensamhetsupplevelser, vilket var den främsta orsaken till att skalan utvecklades. The UCLA loneliness scale bestod av 20 påståenden som respondenten skulle ta ställning till. 8 Jenny de Jong Gierveld med flera utvecklade även de en skala under 80-talet. Skalan bestod av elva frågor och utvecklades genom en stegvis process av kvalitativ forskning och
enkätundersökningar.9 Modellen baserades på Weiss uppdelning av ensamhetsupplevelser i emotionell ensamhet och social ensamhet.10
I samband med att olika mätinstrument för att studera ensamhet utvecklades genomfördes också mer omfattande empiriska studier under 80-talet där man undersökte inte bara om människor upplevde att de var ensamma utan även vad som kännetecknade
ensamhetsupplevelserna, orsakerna bakom upplevelserna och reaktioner på
4 Peplau & Perlman (1982), s. 6-7, Weiss (1982), s. 71, Russell (1982), s. 81, Tornstam (1988), s. 11.
5 Weiss (1973), s. 18.
6 Weiss (1973), s. 18-19, 89-90, 145-146, Weiss (1982), s. 74.
7 Russell (1982), s. 90, Russell, Peplau & Ferguson (1978).
8 Russell (1982), s. 81, 90-91, Russell, Peplau & Ferguson (1978), s. 290-292, Russell (1996), s. 21.
9 de Jong Gierveld & Van Tilburg (2006), s. 585-587, de Jong Gierveld & Raadschelders (1982).
10 Weiss (1973).
ensamhetsupplevelserna. Till exempel genomförde Rubenstein och Shaver, Tornstam, Rokach samt Mullins, Sheppard och Andersson sådana undersökningar.11 Tornstam genomförde en omfattande studie av svenskars ensamhetsupplevelser baserat på enkätsvar från 2 795
svenskar i åldern 15 till 79 år. Studien omfattade olika grundtyper av ensamhet, ensamhetens kvalitativa innebörd, självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser samt hur man hanterar ensamhetsupplevelserna.12 Rokach började sin forskning kring ensamhetsupplevelser genom att på 80-talet samla in 526 ensamhetsberättelser under en femårsperiod, vilka sedan analyserades och utgjorde grunden till en flerdimensionell, teoretisk modell över ensamhet.
Denna studie var grunden till hans fortsatta forskning kring ensamhet.13 Mullins, Sheppard och Andersson undersökte ensamhetsupplevelser hos 1 005 svenskar, 16 år och äldre, utgående från Weiss uppdelning i ensamhetsupplevelser orsakade av emotionell och social isolering. Ensamhet mättes genom att respondenterna fick uppge hur stort problem ensamhet var för dem.14 Med undantag för Mullins, Sheppard och Andersson har dessa studier det gemensamt att de inte mätte ensamhet endast med en fråga, utan de använde sig istället av mer omfattande enkätformulär, eller, som i Rokachs fall, bad respondenterna att fritt berätta om när de kände sig ensamma.
Man kan konstatera att forskningen om ensamhetsupplevelser fram till 1990-talet främst handlade om att kartlägga ensamhetsupplevelser som fenomen och att undersöka dess omfattning och utbredning, samt att utveckla metoder och mätinstrument för att undersöka fenomenet. Under 1990- och 2000-talet kan man säga att mätinstrumenten har finjusterats (genom att redan existerande skalor har reviderats och nya utvecklats) samtidigt som man har börjat intressera sig för att få svar på mer specifika frågeställningar kring
ensamhetsupplevelser hos mer specifika populationer. Det är också nu som det händer att självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser utgör huvudfokus i undersökningar, istället för att de står som en del av mer omfattande undersökningar.
De tidigare nämnda skalorna som utvecklades för att mäta ensamhetsupplevelser har under 1990- och 2000-talet reviderats och vidareutvecklats; den som utvecklades av de Jong Gierveld med flera har förkortats (men följer fortfarande Weiss uppdelning i emotionell och social ensamhet) medan en tredje version av the UCLA loneliness scale har publicerats efter att skalan förenklats och blivit tydligare för att passa en mer heterogen population.15
Exempel på studier där man haft en mer specifik frågeställning, och/eller population, är Savikko med flera, som undersöker de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser hos äldre människor i Finland, och Jylhä som undersöker om ensamhetsupplevelser hos äldre ökar med åldern. I båda fallen mäts ensamhet genom en fråga (”Do you suffer from
loneliness?”).16 Ytterligare exempel på specifika frågeställningar är två studier från 2000-talet där man ser på sambandet mellan specifika mekanismer och ensamhet samt ensamhet i
relation till den moderna tekniken (mobiltelefoni). I båda dessa studier mäts ensamhet med The UCLA loneliness scale.17 Clary Krekula har skrivit en kvalitativ D-uppsats i
socialpsykologi där hon studerar ensamhetsupplevelser ur ett interaktionistiskt perspektiv.18
11 Rubenstein & Shaver (1982), Tornstam (1988), Rokach (1988), Rokach (1989), Mullins, Sheppard &
Andersson (1991).
12 Tornstam (1988).
13 Rokach (1988), s. 532-533, Rokach (1989), s. 370-371.
14 Mullins, Sheppard & Andersson (1991).
15 de Jong Gierveld & Van Tilburg (2006), s. 585-587, Russell (1996), s. 21-25.
16 Savikko m.fl. (2005), Jylhä (2004).
17 Wei & Lo (2006), Gardner m.fl (2005).
18 Krekula (2000).
Vidare är Rokach ett tydligt exempel på forskning med mer specifika frågeställningar och populationer. Han har genomfört många studier, bland annat har han undersökt vad ensamheten består av, effekten av kön och civilstånd på äldres ensamhetsupplevelser, de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, hur man hanterar ensamhetskänslor och kulturers inverkan på ensamhetsupplevelser. Vidare har han även undersökt mycket av det ovanstående för specifika målgrupper som hemlösa, kriminella och personer med svår sjukdom.19
Forskning kring orsaker bakom ensamhetsupplevelser är en del av forskningen kring ensamhetsupplevelser och följer därmed samma trend. Fram till och med 80-talet forskade man kring orsakerna ofta som en del av en mer omfattande undersökning av
ensamhetsupplevelser – vilket man kan se hos bland annat Rubenstein och Shaver samt Tornstam – medan man under 1990-talet och 2000-talet har mer specifika frågeställningar och populationer och mer specifika studier om just orsaker och skillnader beroende på olika bakgrundsvariabler har genomförs. Rokach är ett bra exempel på det senare då han har undersökt orsaker bakom ensamhet bland annat hos gravida och nyblivna mammor, hemlösa ungdomar, kriminella, personer med obotlig sjukdom och ungdomar. Dessutom har han undersökt fenomenet ur perspektiv som ålder och kultur.20 Rokach jämför alltid resultatet i de specifika undersökningsgrupperna med resultatet i en jämförelsegrupp från
normalpopulationen och utgår från en fenomenologisk ansats där syftet är att förstå, förklara och belysa orsakerna till ensamhetsupplevelser i en social kontext.21
2.2 Orsaker bakom ensamhetsupplevelser
När det gäller orsakerna bakom ensamhetsupplevelser kan man se slående stora likheter mellan olika forskare. Man kan se att orsakerna diskuteras på tre olika nivåer bestående av orsakskluster, orsaksfaktorer samt orsaker. Många forskare identifierar två orsakskluster, till exempel Peplau & Perlman, Weiss, Peplau, Miceli & Morash samt Rokach, och även om klustren namnges lite olika har de samma innehåll. De två orsaksklustren som identifieras handlar om situationer och personliga egenskaper. Orsaker som rör situationer kan till exempel vara att nära förhållanden förändrats (till exempel genom att man förlorat en
maka/make), man är sjukhusbunden eller har nyligen flyttat. Det andra klustret handlar om att personliga egenskaper som introvert personlighet, blyghet och lågt självförtroende hindrar en individ från att skapa och upprätthålla viktiga relationer och resulterar därmed i ensamhet. 22 Nästa nivå handlar om att identifiera orsaksfaktorer. I de empiriska studier där orsaksfaktorer har identifierats, till exempel Rubenstein och Shaver, Tornstam samt Rokach, har
respondenten fått markera de svarsalternativ de själva menar att ligger bakom deras ensamhetsupplevelser. Därefter har orsaksfaktorer tagits fram ur materialet med hjälp av faktoranalys. Antalet extraherade faktorer ligger mellan fem och åtta stycken, och man kan se stora likheter mellan dessa. I samtliga fall kan orsaksfaktorerna utan problem kategoriseras in
19 Se t.ex. Rokach (2008), Rokach (2007a), Rokach m.fl. (2007), Rokach & Bauer (2004), Rokach m.fl. (2001), Rokach & Sharma (1996), Rokach (2005a), Rokach, Lechcier-Kimel & Safarov (2006).
20 Se t.ex. Rokach (2007b), Rokach (2005b), Rokach (2001), Rokach (2003), Rokach (2000), Rokach (2007c), Rokach & Bacanli (2001).
21 Se t.ex. Rokach (2005b), s. 472.
22 Peplau & Perlman (1982), s. 8-10, Weiss (1982), s. 75, Peplau, Miceli & Morasch (1982), s. 141, Rokach (2000), s. 72, Rokach (2001), s. 280, Rokach & Bacanli (2001), s. 175, Rokach (2002), s. 368, Rokach (2005b), s. 472-473, Rokach (2007b), s. 237, Rokach (2007c), s. 176-177.
under de två ovannämnda klustren (även om Rokach är den enda som själv gör detta).23 Tornstam är den som extraherat flest orsaksfaktorer och får stå som exempel på
orsaksfaktorerna.De orsaksdimensioner Tornstam definierat genom faktoranalys är följande:24
1. Utan närrelation
Dimensionen innebär att man saknar närrelation och innehåller orsaker som att man inte har maka/make, är ensamstående, saknar sexpartner, kommer hem till en tom bostad och brutet förhållande.
2. Avvikande
De orsaker som ryms inom dimensionen att man upplever sig som avvikande är att man inte passar in, att man känner sig annorlunda, att man har svårt att få kontakt med andra och att man uppfattar sig som en ointressant person.
3. Alienerad
Att man inte anser sig ha någon uppgift, saknar livsmening och inte känner sig behövd är de orsaker som innefattas i dimensionen.
4. Dislocated
Dimensionen innefattar orsaker som att man är långt hemifrån, reser ofta, har en ny arbetsplats och att man har flyttat ofta.
5. Påtvingad isolering
Att man upplever en påtvingad isolering innehåller orsakerna att man saknar transport och att man känner sig bunden vid sin bostad.
6. Förlorade arenor
De orsaker som hör till dimensionen att man förlorat arenor är att man är arbetslös, inte har några nära vänner och att barn har flyttat hemifrån.
7. Ensling
Dimensionen innebär att man är ointresserad av andra människor.
8. Sjukhusbunden
Den sista orsaksdimensionen innehåller orsaken att man är sjukhusbunden.
Savikko med flera är exempel på forskare som analyserar orsakerna bakom
ensamhetsupplevelser på den tredje nivån, bestående av enskilda orsaker. Även här bads respondenterna att ange de enskilda, specifika orsaker som de själva ansåg att låg bakom deras ensamhetsupplevelser. Till skillnad från studierna ovan satte man dock inte ihop de olika orsakerna till faktorer eller kluster vid analysen och antalet möjliga orsaker var även något färre än i studierna ovan. De orsaker som respondenterna kunde markera i studien var följande: sjukdom, avliden maka/make, inga vänner, avsaknad av nära släkt, meningslöst liv, familjebekymmer och boendeförhållanden.25
23 Rubenstein & Shaver (1982), s. 213-215, Tornstam (1988), s. 175, 179-181, Rokach (1997), s. 1069-1071, Rokach (2000), s. 69-72, Rokach (2001), s. 279-280, Rokach & Bacanli (2001), s. 173-174,
Rokach (2003), s. 666, Rokach (2005b), s. 472, Rokach (2007b), s. 236-238, Rokach (2007c), s. 175-177.
24 Tornstam (1988), s. 179-181.
25 Savikko m.fl. (2005), s. 229.
De olika studier som genomförts visar inte på något entydigt resultat gällande vilka de vanligaste orsakerna är som respondenten angett. Exempelvis kommer Tornstam fram till att komma hem till en tom bostad, att man inte känner sig behövd av någon samt att man känner sig missförstådd är de vanligaste markerade alternativen, medan Savikko med flera
konstaterar att i deras studie är de vanligaste alternativen sjukdom, avliden maka/make och avsaknad av vänner. Vidare visar Rubenstein och Shavers resultat att inte ha något att göra, känna sig uttråkad och att vara ensam är de vanligast markerade orsakerna.26
Trots att tidigare studier har påvisat skillnader mellan kvinnors och mäns
ensamhetsupplevelser (speciellt bland gifta i åldern 20 till 49 år)27 har några starka samband mellan kön och orsakerna bakom ensamhetskänslorna inte kunnat påvisats. Då man jämför Rokach och Tornstams resultat kan man konstatera att de stämmer relativt bra överens.
Kvinnor anger i något högre utsträckning än män orsaksfaktorer som avvikande, alienerad och förlorade arenor, medan män i högre utsträckning anger utan närrelation, dislocated, ensling och att de känner sig socialt marginaliserade. Rokachs resultat är visserligen uppdelat efter ålder och han finner även att bland unga vuxna markerar kvinnor i högre utsträckning än män samtliga orsaksfaktorer. Överlag är dessa skillnader mellan könen små och slutsatser bör endast dras med försiktighet. 28
När det gäller skillnader beroende på åldersgrupp visar forskning på att orsakerna bakom ensamhetsupplevelser uppfattas olika under olika delar av livet. Olika studier visar dock inte upp samma resultat. Tornstams studie visar på att respondenterna i den yngsta ålderskategorin i högre utsträckning markerar orsaksfaktorerna avvikande, alienerad och dislocated, medan de äldsta respondenterna anger utan närrelation i högre utsträckning. 29 Rubenstein och Shavers studie visar på att äldre (60 år och äldre) i signifikant högre utsträckning än övriga
åldersgrupper anger påtvingad isolering.30 Rokach har fått två olika resultat i två olika studier, där han i den ena studien inte fann några signifikanta skillnader mellan tre åldersgrupper, i den andra studien framhöll dock unga vuxna (19 till 30 år gamla) samtliga orsaksdimensioner i högre utsträckning än de övriga åldersgrupperna. 31 Man kan se att resultatet från tidigare studier inte är helt överensstämmande och därmed är det svårt att dra några generella
slutsatser kring hur ålder påverkar de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, men resultatet visar ändå på att orsakerna bakom ensamhetsupplevelser upplevs olika
beroende på ålder. En likhet kan man se gällande Rubenstein och Shavers samt Tornstams undersökning, nämligen att äldre i något högre grad tenderar att ange orsaksfaktorer som beror på situationer, medan yngre främst markerar orsaksfaktorer som har med personliga egenskaper att göra. Eftersom resultaten från tidigare studier inte har varit helt entydiga finner jag det intressant att undersöka om det finns några skillnader beroende på ålder i mitt material och hur dessa ser ut.
Man kan se skillnader i vilka orsaker respondenterna framhåller beroende på respondenternas civilstånd genom att ensamboende i betydligt högre utsträckning än sammanboende anger utan närrelation som orsaksfaktor, med en signifikant korrelation32 på 0,55 (p<0,001) i
26 Tornstam (1988), s. 175, 178-179, Savikko m.fl. (2005), s. 229, Rubenstein & Shaver (1982), s. 213.
27 Tornstam (1992).
28 Tornstam (1988), s. 175, 178-179, 184, Rokach (2000), s. 80-81.
29 Tornstam (1988), s. 184.
30 Rubenstein & Shaver (1982), s. 214.
31 Rokach (2000), s. 67, 76, 80, Rokach (2007c), s. 181.
32 Korrelationsmåttet (i det här fallet används eta) mäter sambandet mellan två variabler. Värdet varierar mellan 0 och 1, där 0 innebär att det inte finns något samband mellan de två variablerna, medan 1 innebär ett perfekt samband.
Tornstams studie. Detta resultat stöds dessutom av Rubenstein och Shaver. Tornstam finner även att ensamboende i signifikant högre utsträckning än samboende anger orsaker inom faktorerna alienerad, påtvingad isolering och förlorade arenor.33 Därmed kan man konstatera att ensamboende i högre utsträckning anger faktorer inom klustret situationer som orsak bakom deras ensamhetsupplevelser.
Respondentens uppväxt tenderar att ha betydelse för orsakerna bakom ensamhetsupplevelser genom att respondenter som anser sig haft en varm och trygg uppväxt markerar färre orsaker jämfört med de som inte ansett sig ha en varm och trygg uppväxt. Vidare framhåller
respondenter med en otrygg barndom i betydligt högre utsträckning orsaker inom
dimensionerna avvikande och alienerad med signifikanta korrelationer på 0,17 respektive 0,16.34
Tidigare forskning visar att respondentens hälsotillstånd påverkar hur man uppfattar orsakerna bakom ensamhetskänslorna. Rubenstein och Shaver kommer fram till att påtvingad isolering är en orsaksfaktor som är aktuell för sjuka personer och Tornstam menar att de respondenter som är mycket missnöjda med sitt hälsotillstånd i högre grad än de som inte är missnöjda anger orsaker inom faktorerna sjukhusbunden, alienerad, förlorade arenor och avvikande. 35 Även Rokach konstaterar att sjukdom påverkar personers sätt att se på orsakerna bakom ensamhetsupplevelserna genom att de som inte har en sjukdom i högre utsträckning angav orsaker inom klustret situationer, medan det inte fanns någon skillnad gällande personliga egenskaper. 36 Därmed skiljer sig resultatet från Rokach studie med de övriga två studierna.
Vidare har det i tidigare studier framkommit att det finns signifikanta skillnader i hur specifikt utsatta grupper (som kriminella och hemlösa ungdomar) upplever orsakerna bakom
ensamhetsupplevelserna, jämfört med jämförelsegrupper från normalpopulationen. Däremot är det inte samma orsaksdimensioner som lyfts fram av olika grupper. 37
Resultat från Rokachs studier visar att kultur är en faktor som påverkar hur respondenterna uppfattar orsakerna bakom ensamhetsupplevelserna och att kulturell bakgrund påverkar ens upplevelser av orsakerna bakom ensamhetsupplevelser. Vidare visar Tornstams resultat på att respondenter födda inom norden i genomsnitt har uppgett ett färre antal orsaker som
bakomliggande deras ensamhetsupplevelser än respondenter födda i ett land utanför norden.38 När man studerar orsaker bakom ensamhetsupplevelser är det värt att fundera kring
orsakssamband. Som Peplau och Perlman nämner är kausaliteten troligen cirkulär när det gäller ensamhetsupplevelser. Det innebär att till exempel lågt självförtroende till viss del kan ge upphov till ensamhetskänslorna samt till viss del utgöra en konsekvens av
ensamhetsupplevelser.39
33 Rubenstein & Shaver (1982), s. 214, Tornstam (1988), s. 186-187, 190.
34 Tornstam (1988), s. 178-179, 184-185, Rokach (1997), s. 1072.
35 Rubenstein & Shaver (1982), s. 214, Tornstam (1988), s. 192.
36 Rokach (2003), s. 669-671.
37 Rokach (2001), s. 285, Rokach (2005b), s. 476.
38 Tornstam (1988), s. 175, 178-179, Rokach & Bacanli (2001), s. 180, Rokach (2007c), s. 182.
39 Peplau & Perlman (1982), s. 8.
2.3 Frågeställningar
Resultatet som redovisats ovan resulterar i vissa frågeställningar som jag vill undersöka i mitt material. Eftersom de tidigare studierna inte har kommit fram till ett entydigt resultat gällande vilka de vanligaste orsakerna bakom ensamhetsupplevelser är, undrar jag vilka orsaker som markerats av högst andel respondenter i mitt material. En tanke kan vara att de orsaker som framhålls av respondenterna har med kultur att göra, eftersom studierna ovan genomförts i olika länder. Om så är fallet borde mitt resultat stämma tämligen väl överens med Tornstams, som också grundade sin analys på ett svenskt material.
Vidare har jag konstaterat att tidigare studier inte funnit något starkt samband mellan kön och de orsaker som respondenterna angett som bakomliggande deras ensamhetsupplevelser. Jag vill undersöka om det även kommer att gälla för resultatet av min analys.
När det gäller vilka orsaker som framhålls av olika åldersgrupper visade den tidigare
forskningen på att dessa uppfattas olika under olika delar av livet. De olika studierna visade dock inte upp helt överensstämmande resultat angående hur dessa skillnader tog sig uttryck.
Därmed anser jag det intressant att se vilken slutsats jag kommer till; finner jag skillnader beroende på åldersgrupp, och hur ser dessa skillnader ut?
Resultatet från tidigare forskning visade på att det finns en skillnad i hur orsakerna bakom ensamhetsupplevelser uppfattas beroende på civilstånd – nämligen att utan närrelation är en mer framträdande orsak hos ensamboende än hos samboende. Kommer jag att finna samma skillnad beroende på civilstånd i mitt material? Även respondentens uppväxt och upplevda hälsotillstånd är två faktorer där de tidigare redovisade studierna funnit skillnader gällande respondenternas angivna orsaker till deras ensamhetskänslor. Är detta skillnader som även framkommer vid min analys och hur tar de sig uttryck?
Att specifikt utsatta grupper (som exempelvis kriminella och hemlösa ungdomar) upplever orsakerna bakom ensamhetsupplevelserna signifikant annorlunda än jämförelsegrupper från normalpopulationen framkom i kapitlet ovan. Det skulle vara intressant att undersöka detta även i mitt material, men då det material jag använder mig av inte har riktats specifikt mot någon grupp, och ingen av bakgrundsfrågorna i enkäten täcker in detta, så är det inte möjligt för mig att genomföra en sådan undersökning. Även skillnader beroende på kultur blir svåra att undersöka eftersom inte heller det har varit ett övergripande syfte med enkäten. Den enda indikator som skulle kunna användas i det fallet gäller respondentens födelseland, vilket ingalunda är en tillfredställande indikator på att kultur påverkar respondentens upplevelse.
Om jag finner att det finns en skillnad beroende på födelseland så kan denna tänkas bero på en känsla av utanförskap och minoritet i landet, snarare än kulturskillnad. Därmed avstår jag från att studera skillnader i mitt material gällande specifikt utsatta grupper och kultur, trots att sådana skillnader har påvisats i tidigare studier.
Vidare tänker jag mig att graden av religiositet påverkar hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser. I tidigare studier har man inte funnit ett sådant samband, men jag tror att det kan existera eftersom jag tänker mig att man känner en känsla av sammanhörighet och gemenskap om man är religiös och att man uppfattar en mening med sitt liv, vilket skulle påverka hur man ser på orsakerna bakom sina ensamhetskänslor. Därmed vill jag undersöka om jag kan finna några skillnader i vilka orsaker som framhålls beroende på graden av religiositet.
De frågeställningar som nämns ovan har alltså undersökts i tidigare studier, men det har gått en tid – närmare bestämt 23 år – sedan detta undersöktes i Sverige. Då resultat från andra länder kanske inte är helt applicerbara på Sverige på grund av kulturskillnader, vill jag undersöka vilka de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser är i Sverige idag.
Därmed är det dessa frågeställningar som följer ur min genomgång av tidigare forskning och som jag kommer att använda mig av i min analys:
Vilka är de vanligaste orsakerna respondenterna anger till deras ensamhetskänslor?
Kan man se ett samband mellan kön och de orsaker som anges?
Finns det en skillnad i vilka orsaker som uppges beroende på åldersgrupp?
Kan man se ett samband mellan civilstånd och orsakerna bakom ensamhetsupplevelser?
Finns det en skillnad beroende på respondentens uppväxt?
Har respondentens upplevda hälsotillstånd en påverkan på de orsaker som framhålls?
Kan man se ett samband mellan graden av religiositet och orsakerna bakom ensamhetsupplevelser?
Jag kommer systematiskt att presentera och analysera mitt resultat utifrån dessa
frågeställningar i kapitel 4, Resultat och analys, men först kommer jag att beskriva mitt material och redogöra för mitt tillvägagångssätt i kapitlet nedan.
3 Metod
I det här kapitlet kommer jag att presentera det material jag baserar min analys på, beskriva hur jag har gått tillväga för att bearbeta materialet och vilka statistiska mått jag använder mig av, för att slutligen diskutera generaliserbarhet och reliabilitet.
För att studera en subjektiv upplevelse som de självupplevda orsakerna bakom
ensamhetskänslor kan det måhända te sig naturligt att använda sig av intervjuer för att därmed kunna gå djupare in på ämnet. Jag har dock valt att använda mig av ett kvantitativt
tillvägagångssätt för att kunna studera ett större urval. Fördelen blir då att man kan upptäcka mönster som förankras i det stora urvalet respondenter samt att resultatet är generaliserbart.
Just att finna de mönster som förenar olika respondenters upplevelser är vad jag i det här fallet ser som viktigast, varför en kvantitativ metod passar utmärkt.
3.1 Beskrivning av materialet
Jag har fått ta del av de inkomna svaren från den enkät om ensamhetsupplevelser som Lars Tornstam genomfört under 2008, vilket utgör underlaget för min analys. Enkäten
genomfördes under mars till juni 2008 och skickades ut per post med tre påminnelser till 3 000 personer bosatta i Sverige i åldern 20 till 90 år. Respondenterna valdes genom att ett obundet slumpmässigt urval (OSU) drogs ur befolkningsregistret. Av dessa 3 000 personer föll 137 bort på grund av att de flyttat utan att ange ny adress, var bortresta, sjuka, hade avlidit
eller hade för bristfälliga kunskaper i svenska för att kunna delta. Därmed blev nettourvalet 2 863 personer, varav 1 742 deltog i undersökningen, vilket resulterade i en svarsfrekvens på 61 procent. Materialet har viktats med avseende på region, kön och åldersgrupp för att korrigera selektiva bortfall så att generella slutsatser därmed ska kunna dras. 40
Min analys baseras endast på de respondenter som uppgett att de känt sig ensamma någon gång under de senaste fem åren (därmed filtreras de som inte upplevt ensamhetskänslor de senaste fem åren bort). Detta innebär att min analys baseras på 1 338 respondenter.
Hädanefter då jag refererar till antalet respondenter så syftar jag på antalet respondenter efter denna filtrering. I tabellen nedan visas respondenternas fördelning utifrån kön, civilstånd, utbildning och ålder.
Tabell 2 De respondenter som uppgett att de känt sig ensamma någon gång under de senaste fem åren fördelat på kön, civilstånd, utbildning och ålder
antal andel
Totalt 1 338 100
kön män 616 46
kvinnor 720 54
civilstånd ogift 285 21
gift/sammanboende 843 63
skild 117 9
Änka/änkling 85 6
utbildning 7 år eller mindre 123 9
8 till 9 år 175 13
10 till 12 år 448 34
13 år eller mer 586 44
ålder 20-29 år 303 23
30-39 år 242 18
40-49 år 251 19
50-59 år 202 15
60-69 år 182 14
70-79 år 94 7
80-90 år 50 4
Som man kan se av tabellen har respondenterna en relativt jämn könsfördelning. En majoritet av de svarande är gifta eller sammanboende och har en utbildning som är minst 13 år lång.
Min analys centreras i huvudsak kring den enkätfråga som berör orsakerna bakom
respondenternas ensamhetsupplevelser. Frågan lyder som följer: ”när Du känner ensamhet, vilka orsaker brukar du vanligen förknippa med Dina ensamhetskänslor? Kryssa för alla de skäl Du har att känna Dig ensam när Du känner så.” Därefter räknas 24 olika orsaker upp som respondenterna kan markera. Vilka dessa 24 orsaker är, samt andelen respondenter som markerat respektive orsak, kommer jag in på i kapitel 4, Resultat och analys.
40 SKOP (2008), s. 2.
3.2 Tillvägagångssätt
För att bearbeta mitt material har jag använt mig av SPSS. Jag använder mig genomgående av olika tester i min analys, som Chi2-test, t-test och ANOVA, för att undersöka om det finns signifikanta skillnader mellan olika grupper av respondenter. Jag har även använt Multiple Classification Analysis (MCA), vilket är en multivariat analys som tillåter kategoriska variabler. Vidare använder jag mig av eta, ett mått för att mäta korrelationen mellan två variabler. Värdet på eta varierar mellan 0 och 1, där 0 innebär att det inte finns något samband mellan de två variablerna, medan 1 innebär ett perfekt samband.
För att få ett mer hanterbart material med färre variabler att analysera har jag valt att utföra en faktoranalys. Faktoranalys används just för att reducera antalet variabler och för att därmed finna bakomliggande, hypotetiska, dimensioner.Statistiskt sätt bör faktoranalys helst
appliceras på data på lägst intervallnivå, det är dock vanligt att man använder metoden även om man har dikotoma variabler eller data på nominalnivå för att finna kluster eller mönster, vilket är fallet här. Jag har använt mig av principalkomponents faktoranalys, vilket innebär att man utgår från att det finns ett linjärt samband mellan de observerade variablerna. Vidare har jag använt varimaxrotation för att rotera faktorstrukturen ortogonalt för att därmed få fram en tydligare faktorstruktur som är lättare att tolka.41 För att bestämma antalet faktorer som skulle extraheras har jag följt två tumregler, den första är att man ska välja det antal faktorer som har ett eigenvalue som är större eller lika med ett. Den andra tumregeln innebär att man
undersöker ett plotdiagram över faktorernas eigenvalue, för att därmed visuellt se var eigenvalue börjar avta.42 Båda dessa tumregler resulterade i samma antal faktorer för mig, nämligen åtta.
För att lättare kunna tolka resultatet från faktoranalysen har jag skapat index för de olika faktorerna genom att respondenten har fått ett poäng för varje orsak som kryssats i och som ingår i den aktuella faktorn. Därefter har detta dividerats med antalet orsaker som ingår i den specifika faktorn, varpå värdet har multiplicerats med 100 för att få ett lättolkat index. Om respondenten har markerat samtliga orsaker inom en faktor blir indexvärdet 100, och då ingen av orsakerna inom faktorn kryssats i blir indexvärdet noll.
3.3 Generaliserbarhet och reliabilitet
I och med att respondenterna till den aktuella enkäten har valts ut genom OSU och genom att det handlar om ett så pass stort material, menar jag att resultatet kan generaliseras till Sveriges befolkning i åldern 20 till 90 år. Vidare är resultatet jämförbart med motsvarande resultat från den enkät som genomfördes 1985 eftersom det även då rörde sig om ett representativt stort urval, som valdes ut med OSU, och då samma enkätformulär användes vid båda tillfällena.
När det gäller själva enkätformuläret (se Bilaga 1) tycker jag att frågorna är bra och tydligt formulerade, med svarsalternativ som passar till frågorna. Jag kan inte upptäcka några oklarheter som skulle resultera i missförstånd och jag kan inte heller se något problem i att samma formulär använts 1985 och 2008.
41 Kim & Mueller (1978a), s. 9, 78-79, Kim & Mueller (1978b), s. 73-75.
42 Kim & Mueller (1978a), s. 49, Kim & Mueller (1978b), s. 43-45.
4 Resultat och analys
I avsnittet nedan presenteras mitt resultat och min analys. Först kommer en övergripande beskrivning av de orsaker respondenterna markerat som bakomliggande deras
ensamhetsupplevelser, varpå resultatet från min faktoranalys presenteras och analyseras utifrån olika bakgrundsvariabler. Slutligen används multivariat analys (MCA) för att försöka förklara variationen inom orsaksfaktorerna. Jag jämför dessutom genomgående mitt resultat med resultatet från tidigare studier, och då främst med den undersökning Tornstam
genomförde 1985.
Tabellen nedan visar de orsaker respondenterna haft möjlighet att ange som bakomliggande deras ensamhetsupplevelser samt andelen respondenter som markerat respektive orsak 1985 respektive 2008. För jämförbarhetens skull baseras siffrorna på respondenter i åldern 25 till 79 år, vilket är det största gemensamma åldersintervall där det är möjligt att få fram uppgifter för båda undersökningsåren (som tidigare nämndes i kapitel 1, Inledning).
Tabell 3 Andel respondenter som markerat respektive orsak 1985 respektive 2008
orsak 1985 2008 differens
har inga nära vänner 6 13 7
har ej make/maka 14 19 5
kommer hem till en tom bostad 23 18 -5
passar inte in bland andra 10 15 5
känner mig annorlunda 12 16 4
befinner mig långt hemifrån 11 7 -4
är ensamstående 14 16 3
är en ointressant person 10 13 3
har ingen uppgift att fylla 9 12 3
saknar transportmedel 6 3 -3
har ej sexpartner 8 10 2
är bunden till min bostad 7 4 -2
saknar mening med mitt liv 14 14 1
brutet förhållande 8 9 1
barn har flyttat hemifrån 8 7 -1
flyttat för ofta 4 5 1
reser ofta 4 4 1
är inte intresserad av andra människor 3 4 1
är arbetslös 3 4 1
är sjukhusbunden 2 1 -1
känner mig missförstådd 16 16 0
känner mig inte behövd av någon 16 16 0
har svårt att få kontakt med andra 8 8 0
börjat på ny arbetsplats/skola 3 3 0
Som tabell 3 visar är skillnaderna mellan de två åren mycket små, i de allra flesta fall rör det sig om mindre än fem procentenheter. De orsaker där skillnaden i andel respondenter som markerat dessa alternativ är som störst är har inga nära vänner, har ej make/maka, kommer hem till en tom bostad, och passar inte in bland andra. Av dessa fyra orsaker är det endast kommer hem till en tom bostad som markerats i högre utsträckning 1985. I tabellen nedan skildras de sju orsaker som markerats av högst andel respondenter 1985 respektive 2008, även denna tabell baseras på respondenter inom åldersintervallet 25 till 79 år.
Tabell 4 De sju orsaker som markerats i högst utsträckning 1985 respektive 2008, andel respondenter
1985 2008
orsak andel orsak andel
kommer hem till en tom bostad 23 har ej make/maka 19
känner mig missförstådd 16 kommer hem till en tom bostad 18
känner mig inte behövd av någon 16 är ensamstående 16
har ej make/maka 14 känner mig annorlunda 16
är ensamstående 14 känner mig missförstådd 16
saknar mening med mitt liv 14 känner mig inte behövd av någon 16
känner mig annorlunda 12 passar inte in bland andra 15
Även här rör det sig om stora likheter – det är i princip samma orsaker som markerats i högst utsträckning 1985 och 2008. Den inbördes ordningen dem emellan är något annorlunda, men som nämndes ovan är det i stort samma andel respondenter som markerat respektive orsak.
De orsaker som framhålls i störst utsträckning 2008 är att man inte har maka/make, kommer hem till en tom bostad samt att man är ensamstående. Som nämndes i teoridiskussionen (se 2.2 Orsaker bakom ensamhetsupplevelser) har den tidigare forskningen inte kommit fram till ett entydigt resultat gällande vilka de vanligaste orsakerna till ensamhetsupplevelser är, som visades här ovan stämmer dock mitt resultat mycket bra överens med resultatet från
Tornstams undersökning 1985. Jag kommer nu att gå över till att studera materialet från 2008 närmare, där uppgifterna baseras på respondenter inom åldersintervallet 20 till 90 år.
Resultatet från 1985-års undersökning kommer endast att nämnas vid jämförelser med resultatet från 2008.
För att se om det finns några skillnader mellan vilka orsaker män och kvinnor har markerat skildras detta i tabell 5.
Tabell 5 Andel respondenter som markerat respektive orsak fördelat på kön
orsak män kvinnor differens Eta
har inga nära vänner 16 12 -4 0,06 *
har ej make/maka 17 21 3 0,04 es
flyttat för ofta 3 6 3 0,07 *
saknar transportmedel 2 5 3 0,07 **
barn har flyttat hemifrån 4 8 3 0,07 *
befinner mig långt hemifrån 5 8 3 0,07 *
reser ofta 5 2 -3 0,07 **
känner mig missförstådd 14 16 3 0,04 es
börjat på ny arbetsplats/skola 1 4 3 0,10 ***
har ingen uppgift att fylla 14 12 -3 0,04 es
är ensamstående 15 17 2 0,02 es
är en ointressant person 14 13 -2 0,02 es
känner mig annorlunda 15 16 1 0,02 es
saknar mening med mitt liv 15 16 1 0,01 es
har ej sexpartner 10 9 -1 0,02 es
passar inte in bland andra 15 14 -1 0,01 es
brutet förhållande 8 8 -1 0,02 es
är inte intresserad av andra människor 5 4 -1 0,04 es
har svårt att få kontakt med andra 9 10 1 0,01 es
känner mig inte behövd av någon 17 17 0 0,01 es
är sjukhusbunden 1 0 0 0,02 es
kommer hem till en tom bostad 19 19 0 0,00 es
är arbetslös 4 4 0 0,01 es
är bunden till min bostad 5 5 0 0,01 es
* p < 0,05 ** p < 0,01 *** p < 0,001 es ej signifikant
I tabellen ovan kan man se att skillnaderna mellan vilka orsaker kvinnor respektive män markerat är mycket små, i samtliga fall lägre än fem procentenheter. Detta resultat styrks av de låga korrelationsvärdena. Det högsta korrelationsvärdet uppvisas gällande orsaken börjat på ny arbetsplats/skola, som markerats av kvinnor i högre utsträckning än av män.
Andelen respondenter som markerat respektive orsak fördelat på olika åldersgrupper skildras i tabellen nedan.
Tabell 6 Andel respondenter som markerat respektive orsak fördelat på åldersgrupp
orsak 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80-90 eta
barn har flyttat hemifrån 0 0 7 11 12 7 20 0,23 ***
har ej make/maka 19 15 25 16 12 18 51 0,19 ***
har inga nära vänner 17 23 14 7 8 2 12 0,18 ***
har svårt att få kontakt med andra 17 14 8 6 4 2 4 0,17 ***
passar inte in bland andra 18 22 16 8 9 9 2 0,16 ***
brutet förhållande 12 10 12 4 1 6 0 0,16 ***
känner mig annorlunda 20 24 15 9 10 14 4 0,16 ***
saknar transportmedel 3 3 4 2 2 7 16 0,15 ***
är en ointressant person 18 19 14 10 10 5 2 0,14 ***
är bunden till min bostad 6 3 4 2 6 5 16 0,13 **
befinner mig långt hemifrån 11 10 6 3 6 2 2 0,13 **
saknar mening med mitt liv 23 17 16 12 12 12 12 0,12 **
kommer hem till en tom bostad 25 15 19 16 15 16 30 0,11 **
känner mig inte behövd av någon 24 17 14 16 17 12 10 0,11 *
reser ofta 2 7 5 3 4 0 0 0,11 *
flyttat för ofta 4 9 4 4 2 2 4 0,11 *
börjat på ny arbetsplats/skola 5 5 3 4 0 0 0 0,11 *
känner mig missförstådd 19 15 17 15 12 10 4 0,10 *
är arbetslös 5 5 5 6 1 2 0 0,10 *
är sjukhusbunden 0 0 2 2 1 0 4 0,10 *
är inte intresserad av andra människor 7 4 5 3 2 2 2 0,09 es
är ensamstående 14 17 19 16 13 18 29 0,09 es
har ingen uppgift att fylla 18 12 12 11 10 14 12 0,08 es
har ej sexpartner 11 11 10 6 12 8 4 0,07 es
* p < 0,05 ** p < 0,01 *** p < 0,001 es ej signifikant
För att underlätta läsningen av tabellen har jag för varje orsak markerat den eller de
åldersgrupper som skiljer sig från de övriga genom att en hög andel respondenter kryssat för orsaken. Tabellen ovan visar att det finns signifikanta skillnader mellan olika åldersgrupper gällande vilka orsaker de markerat. För de flesta orsaker där korrelationsmåtten indikerar att det existerar ett samband kan man se att de två-tre yngsta åldersgrupperna är de som i högst utsträckning markerat orsaken (detta gäller till exempel för har inga nära vänner, har svårt att få kontakt med andra och passar inte in bland andra). Några undantag mot detta mönster finns dock, till exempel framhålls orsakerna barn har flyttat hemifrån, saknar transportmedel och är bunden till min bostad främst av de äldsta respondenterna. Att inte ha maka eller make framhålls främst av 80 till 90-åringarna, följt av de i åldern 40 till 49 år, och i lägst
utsträckning av 60 till 69-åringarna.
I genomsnitt har respondenten markerat 2,4 orsaker som bakomliggande deras
ensamhetsupplevelser. Det finns inte någon signifikant skillnad mellan hur många orsaker kvinnor respektive män markerat, däremot finns det en signifikant skillnad mellan hur många orsaker respektive åldersgrupp i genomsnitt markerat (med ett korrelationsvärde på 0,20, p<0,001) vilket visas i figuren nedan.
Figur 1 Genomsnittligt antal markerade orsaker fördelat på åldersgrupp
Som diagrammet visar kan man se ett negativt samband där de yngsta respondenterna i genomsnitt markerat flest orsaker, vilket därefter avtar för varje åldersgrupp. Den sista åldersgruppen utgör dock ett undantag där antalet markerade orsaker återigen stiger något.
Det bör dock nämnas att det är en begränsad variationsvidd som skildras i diagrammet eftersom y-axeln går från noll till tre, medan det genomsnittliga antalet markerade orsaker i teorin kan variera mellan noll och 24.
Jag kommer inte att gå in djupare på vilka skillnader som finns gällande de orsaker
respondenterna markerat, utan jag övergår istället till att presentera och analysera resultatet från min faktoranalys.
4.1 Faktoranalys
För att få ett mer lätthanterligt material att analysera har jag reducerat antalet variabler med hjälp av faktoranalys (vilket tidigare beskrevs i 3.2 Tillvägagångssätt). Resultatet av analysen visas i tabellen nedan.
Tabell 7 Orsaksfaktorer
Faktor Indikator Faktorladdning Förklarad
varians, %
1. Utan närrelation Saknar make/maka 0,79 9,8
Ensamstående 0,76
Ej sexpartner 0,67
Tom bostad 0,60
Brutet förhållande 0,47
2. Alienerad Saknar mening med livet 0,68 7,8
Ingen uppgift att fylla 0,68
Känner sig inte behövd 0,59
Ointressant person 0,47
3. Avvikande Annorlunda 0,79 6,6
Passar inte in 0,71
Missförstådd 0,55
4. Otillräckliga Inga nära vänner 0,76 6,2
vänskapsband Svårt att få kontakt 0,70
5. Dislocated Reser ofta 0,69 5,6
Långt hemifrån 0,65
Flyttat för ofta 0,60
6. Inte intresserad Inte intresserad av andra människor 0,62 4,9
av andra Bunden till bostaden 0,60
Barn flyttat -0,42
7. Saknar transportmedel Saknar transportmedel 0,74 4,9
8. Påtvingad omgivning Arbetslös 0,59 4,6
Sjukhusbunden -0,55
Börjat på ny arbetsplats/skola 0,52
Totalt förklarar faktoranalysen ovan 50,4 procent av variansen. Jag har namngivit faktorerna med stöd av de indikatorer som har högst faktorladdning för respektive faktor. Därmed har orsaksfaktorn utan närrelation namngivits främst efter indikatorerna saknar make/maka och ensamstående. På samma sätt har sedan övriga orsaksfaktorer namngivits. Man kan se av tabellen ovan att mina språkliga etiketter på faktorerna liknar de som Tornstam använde i undersökningen 1985. Med tanke på att resultatet baseras på samma enkätformulär, och med tanke på de likheter vi hittills sett gällande resultatet från de två undersökningarna, är det inte så konstigt att även de faktorer jag får fram i min analys liknar resultatet av Tornstams faktoranalys.
Om man jämför resultatet av min faktoranalys med de orsaksfaktorer Tornstam extraherade från materialet 1985 (se 2.2 Orsaker bakom ensamhetsupplevelser) är det likheterna som är mest slående. Till att börja med är det samma antal faktorer som extraherats de två
undersökningsåren. De fyra faktorerna utan närrelation, alienerad, avvikande och dislocated är väldigt lika de båda åren, skillnaderna mellan vilka orsaker som innefattas i faktorerna är små. Faktorn alienerad framträder tydligare i analysen 2008 jämfört med 1985 medan
dislocated framträder mindre tydligt 2008. De tre faktorerna inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning skiljer sig aningen mer från motsvarande faktorer 1985, men innehåller ändock liknande orsaker. De största skillnaderna rör Tornstams orsaksdimension förlorade arenor och min faktor otillräckliga vänskapsband, vilka inte har
