Digitala studier i en pandemi: En tidsgeografisk undersökning av digitala studiers och coronapandemins påverkan på studenters vardag

UPPSATSER

Kulturgeografiska institutionen

Digitala studier i en pandemi

En tidsgeografisk undersökning av digitala studiers och coronapandemins påverkan på studenters vardag

Sofia Ekbring & Matilda Wellander

Kurs: 2KU039: Uppsats STS - kulturgeografi, 15 hp Termin: VT2021

Handledare: Tina Mathisen

Kursansvarig: Patricia Yocie Hierofani

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

1.1. Syfte och frågeställningar 1

1.2. Avgränsningar 2

1.3. Begrepp och definitioner 2

1.4. Bakgrund 2

2. TEORI 4

2.1. Tidsgeografi 4

2.2. Livsvärld och platsbaletter 6

3. METOD 8

3.1. Val av intervjupersoner 8

3.2. Tidsdagböcker 9

3.3. Kvalitativa intervjuer 10

3.4. Intervjuupplägg 10

3.5. Diskussion kring vald metod 11

3.6. Forskningsetik 11

4. RESULTAT 13

4.1. Intervjupersoner och deras vardag 13

4.2. Upplevelse - begränsningar och möjligheter 19

4.3. Sociala kontakter och restriktioner 21

4.4. Hälsa och mående 23

5. ANALYS OCH DISKUSSION 24

5.1. Handlingsbegränsningar och handlingsutrymme 24

5.2. Digitala studier och tidsgeografi 26

5.3. Livsvärld och platsbaletter 27

6. SLUTSATS 28

REFERENSLISTA 30

1. INLEDNING

Det är år 2021 och Coronapandemin är ett ämne som har diskuterat, blötts och blivit uttjatat i flera omgångar under det senaste året. En pandemi som har drabbat hela vårt samhälle med allt ifrån stora förluster till förändrade vardagsbeteenden. Ämnen som förhållningssätt till restriktioner, storleken på ditt sociala umgänge och vilka platser du vistas på har lett till heta debatter i samhället. Skolor har stängt, de som har möjlighet arbetar hemifrån och aktiviteter som involverar en större mängd människor har blivit inställda. Sedan den 17 mars 2020 har Folkhälsomyndigheten uppmanat alla gymnasieskolor och högre utbildningar att bedriva sin utbildning på distans för att undvika fysiska träffar och därmed minska risken för spridningen av Covid-19 i samhället (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Aldrig tidigare har en så stor omställning från fysiska till digitala studier skett i Sverige och vid de två universiteten i Uppsala - Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet - sker nu därför all undervisning över internet (Åkesson and Abrahamsson, 2020; Hagfeldt and Abrahamsson, 2021; Sveriges Lantbruksuniversitet, 2021), vilket också betyder att det campus dit studenter tidigare gick för att få sin utbildning inte längre fyller samma funktion. Det är därför av stort intresse att undersöka hur studenterna och deras vardag har påverkats av pandemin och de digitala studierna som den har resulterat i.

Denna studie utgår framför allt från tidsgeografiska teorier för att analysera hur studenternas vardag har förändrats i och med coronapandemin och de digitala studierna.

Tidsgeografi möjliggör analyser av aktiviteter i tidrummet, alltså hur aktiviteter och förflyttningar sker i både tid och rum. Detta kan synliggöra och ge förståelse för rutiner och vardagliga aktiviteter som inte lyfts fram i andra typer av analyser (Friberg, 1990). Även teorier som behandlar platsers betydelse är en viktig utgångspunkt.

1.1. Syfte och frågeställningar

Studien ämnar att kartlägga hur Uppsalastudenters vardag såg ut innan coronapandemin bröt ut i Sverige i mars år 2020 och hur den såg ut i februari år 2021. Syftet är att ur ett tidsgeografiskt perspektiv undersöka hur vardagen och handlingsutrymmet har förändrats och hur det har påverkat studenterna, samt vilken betydelse platsen campus har i studenternas vardag. Det främsta fokuset ligger på att analysera hur de digitala studierna har påverkat deras vardag. För att uppfylla syftet kartlägger studien Uppsalastudenternas aktuella och tidigare vardag för att sedan svara på följande frågeställningar:

● Hur har handlingsutrymmet förändrats i Uppsalastudenters vardag till följd av coronapandemin och de digitala studierna?

● Hur upplever Uppsalastudenterna det förändrade handlingsutrymmet och den förändrade studiesituationen?

● Vilken betydelse har campus som plats för Uppsalastudenterna?

1.2. Avgränsningar

Studien har genomförts med studenter vid Uppsalas två universitetet; Uppsala universitetet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Fokus ligger på att undersöka studenternas vardag, vilket framför allt innefattar helgfria dagar måndag till fredag. Slutsatserna som dras från denna studie kan inte med avseende på uppsatsens omfång antas representera samtliga studenter i Uppsala men ger ändå en indikation på hur studenter från olika ämnesområden och umgängeskretsar har uppfattat förändringen.

1.3. Begrepp och definitioner

Uppsalastudent - student som studerar på Uppsala universitet eller Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Fysiska studier - studier som är platsbundna till Uppsala universitets eller Sveriges lantbruksuniversitets lokaler.

Digitala studier - studier som inte är platsbundna, utan utförs helt digitalt.

Coronapandemin - pandemin av sjukdomen Covid-19 som bröt ut i Sverige i mars år 2020.

Pre pandemi - innan coronapandemin bröt ut och studenterna hade fysiska studier. Syftar ofta på februari 2020, cirka ett år innan studien utfördes.

Campus - den fysiska plats där studenterna pre pandemi hade sin fysiska undervisning, skiljer sig mellan olika utbildningar.

Kontakttid - den tid en student ges aktiva instruktioner som del av sin utbildning. Exempelvis föreläsningar, seminarier och laborationer.

1.4. Bakgrund

I detta avsnitt presenteras bakgrund till studien inklusive information on coronapandemin och de restriktioner och allmänna råd som regeringen har utfärdat med anledning av denna.

1.4.1. Coronapandemin

Under vårvintern 2020 började sjukdomen covid-19 att spridas i världen och den 11 mars 2020 deklarerade World health organisation att den hade fått status som en pandemi (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Covid-19 är en infektionssjukdom som orsakar av coronaviruset SARS-CoV-2, smittar via luftburna droppar och orsakar förkylningssymtom (Schultz, 2021). Det första dödsfallet till följd av en aktiv coronainfektion i Sverige inträffade i mars 2020 (Pirrisalo Sallinen and Törnwall, 2020) och ett år senare hade cirka 13 000 infekterade personer avlidit (CSSE Johns Hopkins University, 2021).

I mars 2020 beslutade regeringen att införa restriktioner och allmänna råd för

befolkningen i Sverige med anledning av att minska smittspridningen av covid-19. I tiden

som har följt efter och fortsatt är har dessa restriktioner och allmänna råd uppdaterats i

omgångar beroende av det aktuella smittläget i Sverige och hur situationen och riskerna har

sett ut. Vid studiens genomförande, i februari 2021, fanns vissa restriktioner och allmänna råd

utfärdade av regeringen vilka påverkade och begränsade studenternas vardag och därmed

också utgångspunkten för denna uppsats.

1.4.2. Restriktioner

Restriktionerna var vid genomförandet av studien bland annat följande, enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (2021):

● Allmänna sammankomster, offentliga tillställningar och tillställningar som hålls i hyrda lokaler får ha max åtta deltagare.

● På varuhus, badhus, gym- och sportanläggningar ska antalet besökare begränsat så att varje besökare får tio kvadratmeter.

● På serveringsställen får endast fyra personer sitta vid varje bord. Bordsservering är inte tillåten efter klockan 20.30, vid denna tidpunkt måste därmed gästerna utrymma lokalen.

1.4.3. Allmänna råd

De allmänna råden var vid genomförandet av studien bland annat följande, enligt Folkhälsomyndigheten (2021):

● Umgås bara i en mindre krets, det vill säga ett fåtal personer.

● Begränsa kollektivt resande i största möjliga mån.

● Undvik trängsel i handeln.

2. TEORI

Detta avsnitt behandlar de teoretiska ramverk och begrepp som senare kommer att användas för att analysera resultatet. Först presenteras teori om tidsgeografi där begränsningar, möjligheter samt relationen till informations- och kommunikationsteknik diskuteras. Därefter behandlas platsers betydelse för individen och hur den kan tas för givet i det vardagliga livet.

Teorin ämnar möjliggöra analys av hur studenters förhållande till tid och rum samt förändrade platser har påverkats av digitala studier.

2.1. Tidsgeografi

Tidsgeografi är en teori som enligt Friberg (1990) möjliggör analys av handlingar i både tid och rum genom att lyfta fram komplexa sammanhang i vardagen. I denna tydliggörs rutinmässiga beteenden och händelser som inte alltid fångas upp i andra typer av samhällsanalyser, vilket motiverar valet av teorin då studenternas vardag står i fokus i denna studie. Tidsgeografiska analyser används därför ofta för att kartlägga individers vardag och möjliggöra en analys av vad som begränsar och påverkar deras användning av tid och rum.

Till exempel utgår Friberg (1990) från tidsgeografin för att beskriva kvinnors sätt att leva och använda sin tid genom att synliggöra vardagens organisation och de faktorer som påverkar handlingsutrymmet. Detta åskådliggör det tidsgeografiska ramverkets lämplighet för analyser av vardag och tidsanvändning (Friberg, 1990).

Tiden är en ändlig resurs och kan ses som en ram inom vilken alla händelser måste rymma. Varje individ fyller sin tid med aktiviteter vars tidsomfattning kan vara mer eller mindre förutbestämd och oundviklig. (Friberg, 1990). Individen är odelbar vilket betyder att en individ endast kan utföra en aktivitet i taget och då tiden är kontinuerlig sker samtliga aktiviteter i en obruten sekvens (Ellegård, 2018; Friberg, 1990).

Alla aktiviteter sker i ett rum och transportaktiviteter kopplar samman individens aktiviteter på olika platser (Ellegård, 2018). Varje rum har en begränsad kapacitet för hur många individer det kan hålla, då jordens yta är begränsad. Det finns även begränsningar i hur många aktiviteter en individ har tid med inom en viss tidsram då aktiviteter gör anspråk på olika mycket tid och kan äga rum på olika platser, vilket kan kräva förflyttningar mellan rum (Friberg, 1990). Vissa val av aktiviteter kan resultera i utestängning av andra aktiviteter (Friberg, 1999). Dessutom finns det vid varje givet tillfälle ett möjligt utfallsrum som begränsas av bland annat individens egenskaper och omgivningens resurser (Friberg, 1990).

Valmöjligheterna är dock ofta mer begränsade i verkligheten än i teorin då tidigare val och sammanhang påverkar. Tidsgeografi handlar om aktiviteter som inte hör ihop men som ändå är beroende av varandra. Enskilda handlingar sker alltså inte oberoende av sin omgivning (Friberg, 1999).

2.1.1. Handlingsbegränsningar

Tidsgeografin utgår från att tidens ändlighet resulterar i att varje individs handlande påverkas

av handlingsbegränsningar och restriktioner. För att underlätta en analys används i denna

studie fem olika handlingbegränsningar som definierats av Friberg (1990) samt Collin och Möllerberg (2019).

Styrningsbegränsningar handlar om maktutövning och maktens omfattning i tid och rum.

Inom specifika maktområden har vissa individer eller grupper av individer rätt att ta beslut.

Inom maktområden kan en individ inte röra sig helt obehindrat, utan måste veta vilka regler som gäller.

Varje individs möjligheter begränsas av egna egenskaper och kapaciteten i de redskap som används. Dessa kapacitetsbegränsningar inkluderar begränsningar som påverkar tidsanvändningen, till exempel ett behov av att äta eller sova ett visst antal timmar, vilket måste ske regelbundet. Andra begränsningar kan påverka förflyttningar. En godtycklig dag finns det en tidpunkt innan vilken individen inte kan lämna hemmet och en tidpunkt vid vilken hen åter måste vara i hemmet. Hen kan alltså börja sin dag med att röra sig bort från hemmet, men vid ett tillfälle måste hen vända för att hinna hem i tid. Denna begränsning påverkas av vilka transportmedel som finns till förfogande och huruvida andra aktiviteter måste utföras under dagen, till exempel en föreläsning i skolan eller inhandling av mat (Friberg, 1990).

Kopplingsbegränsningar handlar om hur individer, material och redskap sätts samman i en samarbetande grupp. Verksamhetsknippen är ett begrepp som används för att beskriva dessa grupper som består av komponenter som är sammankopplade för att slutföra sina uppdrag. I verksamhetsknippen kopplas deltagarnas individbanor ihop. Till exempel en familj som äter middag tillsammans eller en patient på ett besök hos läkaren (Friberg, 1990). I denna uppsats används denna typ av begränsning inte bara för att analysera vilka typer av kopplingar som behöver ske, utan även hur de genomförs. Det vill säga främst om de sker i det fysiska eller det digitala rummet och vilka begränsningar detta kan medföra (Friberg, 1990).

Collin och Möllerberg (2019) definierar ytterligare två begränsningar som kompletterar tidigare presenterade. Dessa är normbegränsningar som består av normer och förväntningar som kan vara uttalade eller inte och ideologiska begränsningar, vilka påverkas av de värderingar och preferenser en individ har (Collin och Möllerberg, 2019).

Begränsningsbegreppen är otvetydiga i analyssammanhang, men praktiskt sett kan det vara svårt att helt skilja dem åt då de ofta är sammanlänkade. Att skilja dem åt är heller inte den viktigaste aspekten inom tidsgeografin, utan fokuset ligger på att identifiera begränsningar och därigenom definiera de handlingsmöjligheter en individ eller en grupp av individer har. Handlingsbegränsningarna kan vara av varierande typ och tillsammans resulterar de i ett avgränsat öppet område där individens möjligheter anses fria, vilket är handlingsutrymmet. Inom handlingsbegränsningarna finns därmed handlingsmöjligheterna.

Handlingsutrymmet kommer att omfatta individens faktiska beteende, vilket beror på individuella värderingar av konsekvenser av beslut (Friberg, 1990).

2.1.2. Informations- och kommunikationsteknik

Enligt Ellegård (2018) möjliggör dagens utvecklade teknik och kommunikationsmöjligheter

aktiviteter som inte kräver förflyttning i det fysiska rummet utan endast ett digitalt

närvarande (Ellegård, 2018). Couclelis (2009) diskuterar hur den traditionella synen på

tidsgeografi kräver förnyelse i och med ökningen av informations- och

kommunikationsteknik (IKT) i samhället. Aktiviteter stöttade av IKT kan leda till en svagare koppling mellan aktivitet och plats då en och samma plats kan användas till att utföra olika aktiviteter, samt att samma aktivitet kan ske på flera olika platser. IKT bidrar även till en svagare koppling mellan aktiviteter och tid då frånvaron av ett behov att resa mellan platser drastiskt minskar summan av tid som spenderas på resor. Med hjälp av detta kan människor organisera aktiviteter friare än vad de kan utan IKT. Aktiviteter som kan genomföras med hjälp av IKT är även i större utsträckning splittrade över tid och rum än traditionella aktiviteter som är rumsligt och tidsligt förankrade (Couclelis, 2009). IKT är en förutsättning för att digitala studier ska vara genomförbara och spelar därför en viktig roll i denna uppsats och de premisser den grundar sig på.

2.2. Livsvärld och platsbaletter

Humanistisk geografi fokuserar på betydelsen av mänskligt beteende och förståelsen av människors relation till platser och miljöer. Seamon och Larsen (2020) belyser att individens samverkan med den geografiska världen är komplex. Utifrån detta kommer bland annat fenomenologisk geografi som betonar plats, upplevelser av platser samt platsers betydelse (Seamon and Larsen, 2020). Den fenomenologiska geografin ligger till grund för mycket av David Seamons forskning som följer i detta avsnitt. Den förändrade vardag som studenterna upplever till följd av coronapandemin och de digitala studierna har inte enbart påverkar deras egen användning av tid och rum, utan ett förändrat rum och dess egenskaper påverkar även deras omgivning och relation till denna. Då platsen spelar en viktig roll i en individs vardag och också är något som ofta tas för givet är detta en viktig aspekt att analysera då coronapandemin och digitala studier begränsar studenterna i deras val av plats.

Seamon (2018) beskriver platser som spatiala fält som samlar, aktiverar, bibehåller, identifierar och kopplar ihop saker, människor, upplevelser och händelser. Platsers betydelse tas ibland för givet i det vardagliga livet trots att mänskligt liv är omöjligt utan platser. Varje person och grupp är en kombination av mänskliga relationer samt relationer till platser, vilket inkluderar erfarenheter, situationer och betydelser som personen eller gruppen relaterar till platsen de befinner sig på (Seamon, 2018).

Begreppet naturlig inställning presenteras av Seamon (1980) och definieras som en ouppmärksammad acceptans av upplevelser och saker i det vardagliga livet. Denna värld av naturlig inställning kallas livsvärld. Livsvärlden består av sammanhang och mönster som tas för givet, från vilka en individ utför sin vardagliga existens utan att behöva ge det konstant uppmärksamhet. Då detta präglas av den naturliga inställningen är livsvärlden något som sällan utforskas eller vars existens sällan uppmärksammas av individer. Genom en förändring i perspektiv kan livsvärlden observeras, vilket kan ge insikt i bland annat hur människor upplever vardagliga platser och händelser (Seamon, 1980).

Vardagliga rörelser präglas av invanda mönster och kräver ingen medveten

uppmärksamhet. En rutin kan innefatta regelbundna kroppsliga beteenden som sträcker sig

över en ansenlig tid. En studie utförd av Seamon (1980) visar att en betydande del av en

individs vardag kan organiseras kring sådana rutiner. När en individ har ett antal invanda

rutiner i det dagliga och veckoliga schemat kan stora delar av vardagen fortgå utan större

planering eller eftertanke. Individen kan komma att bli fäst vid dessa rutiner, vilket kan

resultera i stress om något kommer emellan. Rutiner är essentiella för vardagslivet då det möjliggör för aktiviteter att ske automatiskt över tid. Det upprätthåller en kontinuitet i vardagen där tidigare invanda aktiviteter kan ske automatiskt. Detta frigör människors kognitiva energi, vilket istället kan läggas på mer betydelsefulla aktiviteter och behov (Seamon, 1980).

Det sker även ofta att olika individers rutiner möts på vissa platser, vilket kan skapa en speciell känsla för platsen, till vilken de kan komma att bli fästa vid. Dessa kallas platsbaletter. Regulariteten i platbaletter är oavsiktlig, men uppstår över tid efter många av dessa möten. Dessa rutiner och möten med andra människor är av värde då de för människor samman i tid och rum. Genom vardagliga mönster av möten i tid och rum kan en plats bli delad av de individer som kommer i kontakt där (Seamon, 1980) och dessa upprepade möten kan övergå i bekantskap eller vänskap (Seamon, 1979). En plats dynamik är till stor del proportionell till antalet människor som delar platsen och som därmed skapar tempot och energin. En platsbalett möjliggör ett sammanförande av människor, spontanitet och att

“springa in i” varandra (Seamon, 1980). Dessa platser kan vara viktiga som mötesplatser

mellan individer (Friberg, 1999). En plats identitet är lika unik som de individer och den

omgivning som präglar just den platsen (Seamon, 1980).

3. METOD

En metod syftar till att svara på en frågeställning. Inom samhällsvetenskap används ofta undersökningsformer där naturligt inträffade händelser analyseras i efterhand för att beskriva ett fenomen eller finna trender och mönster. Vid valet av metod finns två möjliga alternativ, nämligen intensiva eller extensiva studier. Intensiva studier studerar ett fåtal personer medan extensiva studier studerar ett större antal personer. Vanligt förekommande är att en undersökning av få personer behandlar ett större antal variabler och vice versa. Det är inte alltid självklart vad som betraktas som få eller många men en tumregel kan vara att gränsen går vid 20-30 personer (Teorell och Svensson, 2007).

För att besvara en frågeställning krävs information om det valda analysområdet eller analyspersonerna. Detta material kan antingen skapas av forskaren under undersökningen eller vara redan existerande material. Tre metoder för att skapa eget material är direktobservationer, intervjuer och enkäter. För intervjuer finns det två olika huvudtyper, de som fokuserar på att kartlägga yttre fakta eller redan inträffade händelser och de som ämnar fånga intervjupersonens subjektiva värderingar, men det är också vanligt att blanda dessa två varianter (Teorell och Svensson, 2007).

För att besvara syfte och frågeställningar i denna uppsats är det nödvändigt att samla in data från studenter. I denna undersökning genomförs kvalitativa intervjuer med individer som inför intervjun fick fylla i en tidsdagbok under fem vardagar. Intervjuerna ämnade ge en djupare förståelse för hur omställningen har upplevts och påverkat studenterna, utöver kartläggningen av deras vardag i och med tidsdagboken. Intervjuerna utfördes till följd av coronapandemin digitalt. Detta är något som kan ha påverkat intervjuerna, både sett till hur intervjupersonen upplevde intervjun samt hur författarna uppfattade intervjupersonens svar, då kroppsspråk och tonläge kan ha varit svårare att uppfatta.

3.1. Val av intervjupersoner

Vid urval av personer som ska intervjuas finns det huvudsakligen två olika sätt, slumpmässigt eller strategiskt. I många fall kan inte slumpmässighet tillämpas vilket nödvändiggör strategiska urval. Forskaren kan själv utifrån vissa kriterier bestämma vilka personer som ska ingå i undersökningen. Vid intensiva studier av få personer är det klokt att föredra ett strategiskt urval då detta gynnar möjligheten att kunna dra slutsater (Teorell och Svensson, 2007).

För att besvara frågeställningarna krävdes information från studenter om deras vardag vid fysisk undervisning, samt vid digitala studier. Likaså krävdes studenternas uppfattningar om hur omställningen har upplevts. För att få tillgång till denna information var det nödvändigt att hålla intervjuer med studenter som har upplevt denna förändring. Därmed måste intervjupersonerna vara studenter som påbörjat sina studier innan omställningen skedde.

För att undersöka hur studenternas vardag har förändrats intervjuades studenter som

studerar vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, båda vilka har

beslutat att enbart bedriva digital undervisning, för att få en bild av hur beslutet har påverkat

studenter från samtliga universitet i Uppsala. Med anledning av detta har även studenter inom olika ämnesområden på de två universiteten intervjuats. Intervjupersonerna är 20-25 år, vilket antas representera en majoritet av studenterna åldersmässigt. Studenterna har även olika könsidentiteter för att få en bred representation. Samtliga studenter bodde i Uppsala pre pandemi.

Då intervjuerna enbart kunde genomföras digitalt har studenter som har en koppling till en av författarnas valts ut för en ökad bekvämligheten hos intervjupersonerna och för att undvika att den digitala aspekten påverkade förtroendet negativt. Det strategiska urvalet av studenter har även valts för att öka tillgängligheten på intervjupersoner. Studenterna har dock inte haft en sådan nära koppling till författarna att dessa på förhand har haft insikt i hur intervjupersonernas vardag har sett ut eller på något sätt haft möjlighet att påverka denna. För att ta kontakt med intervjupersonerna skickades ett liknande meddelande ut till samtliga där de fick kort information om vad studien skulle innebära, samt en förfrågan om att delta.

Slutligen har sju personer, två manliga och fem kvinnliga, genomfört ifyllandet av tidsdagboken och deltagit i den fördjupade intervjun. Bakgrunden till antalet intervjupersoner var att möjliggöra flera olika synvinklar men även att antalet skulle stå i relation till uppsatsens storlek. I uppsatsen presenteras intervjupersonernas med anonymiserade namn som speglar det kön de identifierar sig som.

3.2. Tidsdagböcker

Tidsdagböcker används inom tidsgeografin för att se vad människor gör, var och hur länge.

Det belyser det odelbara i människan och hur vardagslivet formas efter individuella preferenser och beslut i användningen av tid där varje person behöver ta hänsyn till både önskvärda mål och olika typer av begränsningar. Allt människor gör tar upp tid och rum, alltså måste tid och rum anses verka tillsammans för att aktiviteter ska kunna utföras.

(Ellegård, 2019)

Att skriva tidsdagbok innebär att en individ under en begränsad tidsperiod skriver ner vad de gör varje dag under rubrikerna “Tid”, “Aktivitet”, “Plats”, “Sällskap” och

“Kommentar” (Ellegård, 2019), se exempel i tabell 1. Det har vid tidigare studier visat sig att utförandet av en tidsdagbok kan vara till fördel för en efterföljande intervju, då det ger intervjupersonen möjlighet till reflektion över sin vardag redan innan intervjun, samtidigt som intervjuerna får en tydligare utgångspunkt i tidsdagboken (Ellegård, 2019).

Tidsdagböckerna användes därför inför intervjun som ett verktyg för att få intervjupersonerna att fundera över sin vardag och hur den har förändrats, men också för att kartlägga hur den såg ut vid intervjutillfället.

Tabell 1. Tidsdagbok exempel

Tid Aktivitet Plats Sällskap Kommentar

10.15-12.00 Kollar på föreläsning

Hemma, Zoom

Var trött och hade svårt

att fokusera.

De sju intervjupersonerna fick skriva tidsdagbok under samma fem på varandra följande vardagar en vecka i början av februari år 2021. Detta för att undvika eventuella skillnader i restriktioner och rekommendationer till följd av coronapandemin. Av samma anledning utfördes även samtliga individuella intervjuer under veckan efter genomförandet av tidsdagboken. Inför ifyllandet av tidsdagboken fick samtliga deltagare samma instruktioner inför genomförandet för att öka sannolikheten för ett enhetligt material och förenkla jämförelse dagböckerna sinsemellan.

För att illustrera ett exempel av hur varje intervjupersons vardag såg ut vid studiens genomförande valdes en dag från varje intervjupersons ifyllda vecka, vilka presenteras i 4.

Resultat. Dagen valdes utifrån vad intervjupersonerna uttryckte representerade en vanlig dag och vad författarna utifrån tidsdagboken ansåg representerade veckan i genomsnitt.

3.3. Kvalitativa intervjuer

Det finns två huvudsakliga faktorer som kan skilja intervjuer åt. Dessa är strukturerade eller ostrukturerade, samt standardiserade eller ostandardiserade intervjuer. Struktur innefattar i vilken mån frågorna och ordningen på dem är identiska mellan intervjuer. En strukturerad intervju används för att bevara en hög tillförlitlighet och upprepningsbarhet. En ostrukturerad intervju används för att istället synliggöra varje individs historia, där intervjupersonen själv kan påverka samtalets process. Standardisering avser graden av tillslutning i svaren intervjupersonens kan ge. Kvantifiering förenklas med slutna svar. Öppna svar är svårare att jämföra med varandra, men ger istället utrymme för mer djupgående och personliga svar. En kvalitativ intervju är en intervju som drar åt ett ostrukturerat och ostandardiserat håll och en intervju som drar åt ett strukturerat och standardiserat håll är kvantitativ (David and Sutton, 2016).

En kvalitativ undersökning syftar, enligt Teorell och Svensson (2007), till att förstå verkligheten ur människans egna perspektiv och målet är att beskriva hur individen själv upplever sin tillvaro. Varje fenomen bör betraktas utifrån dess egna förutsättningar (Teorell och Svensson, 2007). I denna studie ansågs kvalitativa semi-strukturerade intervjuer vara nödvändiga för att få en djupgående bild av studenternas förändrade vardag, vilket inte möjliggörs av endast strukturerade frågor och slutna svar. Intervjuerna ämnade ge detaljerade svar för att materialet skulle kunna användas för att svara på ställda frågeställningar och uppfylla syftet med studien.

3.4. Intervjuupplägg

Ett övergripande mål med alla intervjuer bör vara att få intervjupersonerna att svara så utförligt och tillförlitligt som möjligt på de ställda frågorna. Detta förutsätter bland annat att personerna hyser förtroende för intervjuaren och tillåts svara självständigt. Det är också viktigt att tänka igenom dispositionen av intervjun och en vanlig rekommendation är att börja med den mer konkreta nutiden och sedan gå vidare till det förgångna och mer känslomässiga (Teorell och Svensson, 2007).

Författarna tog vid intervjutillfällena två olika roller. Den ena hade huvudansvar för

intervjun och ställde de förutbestämda frågorna samt följdfrågor vid behov. Den andra

lyssnade främst på intervjun, ställde följdfrågor vid behov och kompletterande frågor efter att alla förutbestämda intervjufrågor var besvarade. Rollerna växlade mellan författarna mellan intervjuerna för att dela på ansvaret. Intervjuerna utfördes i den utsträckning möjligt av den författare som ej hade koppling till intervjupersonen för att ge bättre förutsättningar för en objektiv intervju.

För att strukturera intervjun delades intervjufrågorna upp i fyra av författarna valda teman. Dessa var “Vardag - fysiska och digitala studier”, “Upplevelse - begränsningar och möjligheter”, “Sociala kontakter” och “Hälsa och mående”. Temana valdes utifrån de teoretiska ramverken och vad författarna ansåg var av intresse att studera. Frågorna som ställdes berörde både intervjupersonernas liv idag och deras liv pre pandemi.

3.5. Diskussion kring vald metod

Valet av intervjupersoner kan ha resulterat i andra svar än om författarna inte hade haft någon typ av relation till dem. Risken är att de inte vågade svara sanningsenligt eller förvrängde sanningen om de upplevde någon rädsla för att bli dömda för sina upplevelser eller beteenden. Restriktioner till följ av coronapandemin kan vara ett känsligt ämne att prata om, likaså personliga upplevelser och handlingar. Det är därför möjligt att intervjupersonerna inte var helt ärliga vid intervjun om de kände att vissa saker inte var socialt accepterade och att de därför inte ville berätta om dem.

I denna studie medverkade sju personer, varav två var män och fem var kvinnor. För att få en så generell bild som möjligt hade det varit fördelaktigt att ha en mer jämn fördelning mellan könsidentiteter i urvalsgruppen. Utöver detta hade ett större antal intervjupersoner gett ett större omfång av olika individer och deras vardag, dock hade det varit orimligt för uppsatsens storlek att öka antalet alltför mycket. Detta trots att ett större antal hade kunnat öka sannolikheten att dra generella slutsater.

Det finns en chans att tidsdagböckerna gjorde intervjupersonerna mer medvetna om deras aktiviteter och handlingar, vilket kan ha bidragit till mer givande intervjuer. Risken finns dock att tidsdagböckerna, i och med den ökade medvetenheten om vardagen, kan ha påverkat intervjupersonernas handlande och agerande. Det är också möjligt att intervjuernas upplägg och frågorna ställda under dem kunde ha sett ut på ett annat sätt och därmed kanske medfört andra svar och resultat.

3.6. Forskningsetik

Enligt Teorell och Svensson (2007) är en grundregel inom forskning att den inte får skada

någon, vilket kan verka självklart men ibland vara svårare att tillämpa. Det är inte alltid lätt

att avgöra vad som räknas som “skada” om det samtidigt kan räknas som “nytta”. Det handlar

dels om hur personerna behandlas i själva undersökningen men också om hur

forskningsresultatet kan komma att användas. Det är därför nödvändigt med eftertänksamhet

kring upplägget samt presentationen av studien. En grundhållning kan vara att de personer

som studeras behandlas anonymt. Det är också vanligt att deltagarna ska ha givit sitt

samtycke. Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning finns det dock några utarbetade

vetenskapsetiska principer för att skydda individen, vilka kan konkretisera i fyra

huvudprinciper. Informationskravet innebär att forskaren ska informera de berörda om forskningens syfte. Samtyckeskravet säger att deltagarna själva har rätt att bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet betyder att uppgifter om personerna som deltar ska ges största möjliga konfidentialitet och inte finnas tillgängliga för obehöriga. Nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter om individer endast får användas för forskningens ändamål (Teorell och Svensson, 2007).

I denna studie blev samtliga deltagare informerade om att deras medverkan var frivillig

och att de kunde avsluta denna närsomhelst utan motivering. Det var även tydliggjort för dem

att de är anonyma i uppsatsen och att det inte ska gå att identifiera dem. Intervjuerna spelades

in med intervjupersonernas godkännande och raderades efter transkribering.

4. RESULTAT

I detta avsnitt presenteras resultatet från studien inklusive intervjupersonernas vardag och upplevelse av begränsningar och möjligheter, sociala kontakter samt hälsa och mående till följd av coronapandemin och de digitala studierna.

4.1. Intervjupersoner och deras vardag

Här presenteras intervjupersonerna och deras vardagsliv. För att intervjupersonerna ska förbli anonyma är namnen som används pseudonymer.

4.1.1. Alma

Alma läser idag fjärde året på sin utbildning. Pre pandemi bodde hon själv i en lägenhet i Uppsala och idag bor hon kvar i samma lägenhet men nu tillsammans med sin sambo.

Lägenheten ligger cirka 15 minuter med cykel från campus. Alma har inget extrajobb men hade pre pandemi ett studiesocialt engagemang. Pre pandemi spenderade hon majoriteten av dagen, i snitt nio timmar per dag, utanför hemmet, framförallt på campus och gymmet. Idag spenderar hon mycket mer tid i hemmet. Hon upplever generellt att de digitala studierna ger henne mer frihet i hur hon kan planera sin vardag och det har gett henne mer tid att fokusera på sina hobbys (“Alma”, 2021, int). Figur 1 visar Almas rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 1. En dag i Alma nuvarande liv.

Källa: “Alma”(2021,int).

4.1.2. Benjamin

Benjamin läser idag tredje året på sin utbildning. Pre pandemi bodde han själv i en lägenhet i

Uppsala och bor kvar där än idag, cirka fem minuters gång från campus. Pre pandemi

jobbade han deltid 20 timmar i veckan. Nu har han inget extrajobb, men lägger istället 10-20

timmar i veckan på ett studiesocialt engagemang, vilket han utför digitalt. Pre pandemi spenderade han 12-14 timmar utanför hemmet per dag och studerade alltid på campus. Nu är han på campus några dagar i veckan för att få ett socialt utbyte med sina vänner. Både pre pandemi och idag går han regelbundet på gymmet. Han upplever att det generellt är enklare att planera vardagen själv samt att han kan spendera mer tid på andra platser än i Uppsala.

Dock är de vardagliga sociala kontakterna han brukade få genom studierna någon han saknar väldigt mycket (“Benjamin”, 2021, int). Figur 2 visar Benjamins rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 2. En dag i Benjamins nuvarande liv.

Källa: “Benjamin”(2021, int).

4.1.3. Caroline

Caroline läser andra året på sin utbildning. Hon bodde pre pandemi i en lägenhet i Uppsala med sin dåvarande sambo och en vän. Numera bor hon i samma lägenhet med en annan vän.

Hon har cirka 40 minuter till campus med buss. Pre pandemi hade hon inget extrajobb men

nu har hon ett där hon jobbar cirka en dag i veckan. Pre pandemi spenderade hon 8-10 timmar

utanför hemmet per dag, främst på campus, gymmet och bussen. Under pandemin har hon

lagt till en ny träningsform då hon ville lägga den extra tiden hon har fått på något som ger

henne energi. Caroline trivs inte med de digitala studierna då hon blir mer stressad och missar

praktiska moment som hon värdesätter (“Caroline”, 2021, int). Figur 3 visar Carolines rörelse

i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 3. En dag i Carolines nuvarande liv.

Källa: “Caroline”(2021, int).

4.1.4. Denise

Denise läser idag fjärde året på sin utbildning. Hon bodde pre pandemi i en lägenhet själv i Uppsala och flyttade under pandemin tillbaka till sin hemstad där hon nu bor tillsammans med sin sambo. När hon bodde i Uppsala hade hon cirka 30 minuter på cykel till campus. Pre pandemi jobbade hon extra 20 timmar i månaden men ökade detta under pandemin till 60-70 timmar per månad när hon fortfarande bodde i Uppsala. Hon hade möjlighet att göra detta tack vare den digitala undervisningen, men också för att hon inte har pluggat 100 % under hela pandemin. I nuläget har hon dock inget extrajobb då hon precis har flyttat och ännu inte hittat ett nytt. Pre pandemi studerade hon ungefär hälften av tiden på campus och övrig tid hemma, men sköter nu alla studier hemifrån eller hos en vän. Denise tränade på gym regelbundet pre pandemi och gör det fortfarande. Denise ser fördelar och nackdelar med både fysiska och digitala studier och föredrar därför inget före det andra (“Denise”, 2021, int).

Figur 4 visar Denises rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 4: En dag i Denises nuvarande liv.

Källa: “Denise”(2021,int).

4.1.5. Elin

Elin läser idag fjärde året på sin utbildning. Hon bodde pre pandemi i en lägenhet tillsammans med sin sambo och bor kvar där idag, cirka 30 minuter med cykel från campus.

Hon har inget extrajobb men ett studiesocialt engagemang som hon lägger 15-20 timmar på i

veckan och utför digitalt, pre pandemi hade hon ett annat studiesocialt engagemang men la

ungefär lika mycket tid på detta. Pre pandemi spenderade hon 9-10 timmar utanför hemmet

per dag, och främst på campus, sociala tillställningar och träning. Idag spenderar hon främst

tid utanför hemmet när hon är ute på promenad. Elin ser inte att det sociala bortfallet i och

med digitala studier som en förlust, men vill återgå till fysiska studier då hon missar praktiska

moment och inte tycker att studiekvaliteten är densamma digitalt (“Elin”, 2021, int). Figur 5

visar Elins rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 5. En dag i Elins nuvarande liv.

Källa: “Elin”(2021,int).

4.1.6. Frida

Frida läser idag tredje året på sin utbildning. Hon bodde pre pandemi och bor fortfarande

tillsammans med sin sambo men har nu flyttat till en annan lägenhet. Pre pandemi hade hon

cirka 5 minuter med cykel till skolan och nu har hon ungefär 15 minuter. Hon har i dagsläget

inget extrajobb men hade pre pandemi ett studiesocialt engagemang. Pre pandemi studerade

hon främst på campus men idag studerar hon ungefär hälften av tiden hemma och hälften av

tiden hos en vän. Hon har tidigare under pandemin studerat på campus när hon har haft svårt

att fokusera men gör inte det längre. Frida tränade på gym regelbundet pre pandemi och har

efter en lång paus under pandemin börjat göra detta igen i samband med att hon slutade

studera på campus. Hon spenderade ungefär åtta timmar utanför hemmet varje dag pre

pandemi. Frida upplever överlag att hon har mycket sämre fokus när hon studerar hemma,

men ser även fördelar med de digitala studierna (“Frida”, 2021, int). Figur 6 visar Fridas

rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 6: En dag i Fridas nuvarande liv.

Källa: “Frida”(2021, int).

4.1.7. Gustav

Gustav läser idag tredje året på sin utbildning. Han bodde pre pandemi i en lägenhet

tillsammans med sin dåvarande sambo men bor nu i en studentkorridor med eget rum. Han

har efter flytten ingen märkbar skillnad i avstånd till campus och det tar cirka 10 minuter med

cykel. Han har ett extrajobb där han jobbar ungefär en helg i månaden och är studiesocialt

engagerad. I dagsläget lägger han ungefär en timme i veckan på sina engagemang då

majoriteten av eventen är inställda. Pre pandemi studerade han främst på campus och det gör

han fortfarande, men inte alls lika mycket. Gustav tränade regelbundet, men inte så ofta, pre

pandemi, vilket han har börjat göra nu när han har mer tid. Han spenderade 6-12 timmar

utanför hemmet pre pandemi. Gustav ser fördelar med digitala studier, men vill återgå till

fysiska studier för att få ett större socialt utbyte (“Gustav”, 2021, int). Figur 7 visar Gustavs

rörelse i tidrummet en genomsnittlig vardag.

Figur 7. En dag i Gustavs nuvarande liv.

Källa: “Gustav”(2021, int).

4.2. Upplevelse - begränsningar och möjligheter

Nedan följer olika begränsningar som intervjupersonerna upplevde innan och under pandemin.

4.2.1. Begränsningar pre pandemi

Det är inte alla intervjupersoner som har uttryckt att de upplevde några begränsningar i sin vardag pre pandemi. Frida är dock tydlig med att hon pre pandemi ofta upplevde att det var för få timmar på ett dygn och att hon var tvungen att välja mellan aktiviteter, som att träna och studera, och inte hade tid för båda. Hon nämner också att hon i sin vardag sällan hade tid till andra saker utöver det nödvändiga. Denise tycker också att vissa aktiviteter, som studier och förflyttningar, var väldigt tidskrävande pre pandemi. Detta gjorde att hon ofta tyckte det var svårt att kunna eller orka göra spontana saker, till exempel på kvällen efter att ha varit på campus en hel dag. Benjamin uttryckte att han ofta upplevde fysiska studier som en begränsning då han prioriterade sitt extrajobb och därför missade föreläsningar till följd av detta.

4.2.2. Studierelaterade möjligheter och begränsningar

Majoriteten av intervjupersonerna upplever en ökad frihet i och med de digitala studierna.

Alma och Denise nämner möjligheten att i större utsträckning själva planera sin dag som

något positivt med de digitala studierna. Benjamin ser digitala möten som en stor möjlighet

som han tror kommer att leva kvar även efter pandemin, då han tror på enkelheten i att inte

behöva förflytta sig för ett möte, vilket även gör att det går att boka in möten direkt efter

varandra. När det gäller effektivitet i studierna är det lite varierat hur intervjupersoner

upplever att de har påverkats av de digitala studierna. Alma och Denise säger att friheten i

planeringen av sitt schema har gjort dem mer effektiva i sina studier medan Benjamin, Caroline, Elin och Frida tycker att effektiviteten har försämrats. De nämner bland annat att de fått en försämrad studieteknik eller disciplin och att de lättare blir distraherade av andra saker när de är hemma som anledningar till detta. Elin säger också att hon inte antecknar lika mycket nu när hon inte känner att hon behöver lära sig lika mycket till tentorna, vilka numera skrivs hemifrån och ofta med fri tillgång till studiematerialet. Benjamin tycker det har försvårat hans inlärning att han inte kan diskutera studiematerialet med sina kurskamrater på samma sätt som pre pandemi.

Benjamin tycker även att digitala föreläsningar engagerar studenterna mindre och Caroline och Gustav tycker att det är svårare att hålla fokus på föreläsningarna digitalt jämfört med i en föreläsningssal. Caroline nämner att en anledning till det försämrade fokuset är att hon inte har samma rutin på att gå upp, göra sig i ordning och åka hemifrån varje dag som pre pandemi utan hon vaknar ofta och kollar på föreläsningen direkt i sängen. Elin nämner att hon upplever att hennes användning av sociala medier har ökat när ingen längre kan se hur fokuserad hon är på en föreläsning. Frida säger även att hon upplever att det är mycket svårare att fokusera på studierna i det egna hemmet jämfört med på campus, vilket är en plats som är mer direkt kopplad till enbart studier. Denise och Frida har dock uppskattat att de har kunnat göra andra saker samtidigt som de deltar i en föreläsning, exempelvis äta eller utföra hushållssysslor.

Samtliga intervjupersoner upplever att utbildningskvaliteten har begränsats, i varierande grad, i och med de digitala studierna. Begränsningarna i det digitala diskuteras främst av de intervjupersoner som läser en utbildning med praktiska moment och där de upplever att uteblivna eller digitala ersättningar inte har fungerat optimalt, vilket de uttrycker ett missnöje över. Caroline och Denise tycker även att föreläsares ovana vid tekniken samt svårigheten att ställa frågor har varit problematiskt. Elin nämner att hon tycker det är svårare att veta vad som förväntas av henne som student, jämfört med pre pandemi, då kommunikationen mellan kursansvariga och studenter inte alltid fungerar optimalt. Nästan alla intervjupersoner upplever att de lär sig sämre med digitala studier men att deras studieresultat är ungefär desamma som pre pandemi.

4.2.3. Vardagsrelaterade möjligheter och begränsningar

Flera av intervjupersonerna upplever att de digitala studierna och möjligheterna det medfört har gjort att de har mer tid att lägga på andra saker till vardags. Frida nämner att hon inte längre behöver välja mellan att studera och träna på samma sätt som pre pandemi och Alma att hon kan ta spontana promenader mitt på dagen och lägga mer tid på sina hobbies.

Caroline, Denise och Gustav uppskattar också att de har tid att träna mer och Denise att hon kan göra det på mer flexibla tider. Caroline, Elin och Frida upplever att de kan sova mer och därför också gör det. De digitala studierna har även gjort att Denise har haft möjligheten att arbeta mer och vara mer flexibel i vilka tider på dygnet arbetet utförs.

Benjamin, Denise och Frida har även tagit till vara på möjligheten att de digitala

studierna inte längre är platsspecifika. Benjamin spenderar mer tid hos sin partner på annan

ort och sover nu endast ungefär en natt hemma per vecka, till skillnad från varje natt pre

pandemi. Han har även åkt på fler resor jämfört med pre pandemi. Frida har varit hemma och

hälsat på sin familj oftare nu än pre pandemi och Denise har flyttat hem till sin hemstad för att ha nära till sin familj och sambo.

Restriktionerna har gjort att till exempel Alma, Elin och Frida under perioder har undvikit att träna på gym för att minska risken att bli smittade eller smitta andra. Detta med anledning av både det egna förhållningssättet men även vänners åsikter. Alma har ersatt träningen på gym med träning som är möjlig att utföra hemma eller utomhus och Frida har ibland tränat hos en kompis. För att minska smittorisken har Frida och hennes sambo slutat med de utflykter med buss de brukade göra pre pandemi.

Benjamin och Gustav upplever ett behov av att studera på campus några dagar i veckan, den totala tiden är dock mindre än pre pandemi. De andra vistas numera inte på campus alls, utan studerar hemma eller hos kompisar. Detta för att minska smittorisken samt att undvika restiden till campus, vilken för några av intervjupersonerna är tidskrävande. Frida har under pandemin i perioder studerat på campus för att kunna fokusera men har nu valt bort detta för att minska smittorisken när hon nu har börjat träna på gym igen. Denise och Caroline nämner att de saknar att ha en anledning att komma hemifrån varje dag.

4.3. Sociala kontakter och restriktioner

Nedan följer intervjupersonernas upplevelse av hur deras sociala kontakter har förändrats i och med pandemin.

4.3.1. Boendesituation

Boendesituationen ser olika ut för de olika intervjupersonerna där någon bor själv, någon i korridor, någon med en rumskompis och några tillsammans med en sambo. Gustav som bor i korridor och Denise och Frida som har en sambo nämner att de uppskattar att ha personer i hemmet, både att prata med men också att ha någon annan i närheten. De intervjupersoner som bor tillsammans med en sambo träffar denna mer nu än pre pandemi då flera studerar hemifrån tillsammans. Frida nämner till exempel att hon och hennes sambo inte längre har samma behov av att aktivt planera in kvalitetstid tillsammans då de både träffas mer och har mer tid över till vardags. Gustav tror att han hade uppskattat andra personer i hemmet lika mycket pre pandemi men Elin och Frida upplever att det har blivit viktigare. Denise nämner även att hon uppskattar sin sambo mer nu när hon inte är utanför hemmet och får socialt utbyte genom studier eller arbete på dagarna. Elin säger att hon troligtvis hade försökt träffa sina vänner mer om hon inte hade haft en sambo. Benjamin som bor själv spenderar numera mer tid hemifrån jämfört med pre pandemi och sover ofta hos sin partner på annan ort. Både Alma och Elin uttrycker att de hade klarat av att bo själva men att deras partner har ett större socialt behov och kanske hade tyckt det varit jobbigare att bo utan dem.

4.3.2. Nära sociala kontakter

Nästan alla intervjupersoner berättar att de träffar ett fåtal närmare vänner ungefär lika

mycket nu som pre pandemi, men att sättet de umgås på har förändrats i stor utsträckning. För

vissa har nationshäng, fester och större evenemang ersatts av umgänge utomhus, middagar

och spelkvällar. För andra har kontakten bestått av mer digitalt umgänge, umgänge två och

två samt promenader. De intervjuperson som har nära vänner som de studerar tillsammans med studerar inte längre i större grupper på campus utan ses nu istället två och två hemma hos varandra eller digitalt. Gustav har några vänner som han umgås med digitalt sedan tidigare med vilka relationen inte har förändrats. Majoriteten har flyttat sitt umgänge från offentliga utrymmen till hemmet. Benjamin beskriver även att han upplever att det kräver mer planering och ansträngning för att träffa folk nu och att det inte sker lika naturligt som pre pandemi medan Caroline upplever att det är skönt att kunna välja vilka hon vill umgås med regelbundet. Elin nämner även att en stor del av det umgänge hon har med sina närmsta vänner som hon har genom studierna har försvunnit när möjligheten att prata mellan fysiska föreläsningar har gjort det. Denise säger att hon har uppskattat sina nära vänner mer under pandemin då hon inte har fått lika mycket social stimulans naturligt i vardagen. Majoriteten upplever att de har lika mycket total kontakt med sin familj som tidigare, Denise och Frida har dock kunnat vara hemma och hälsa på dem mer. Caroline och Elin har haft mindre fysisk kontakt med sin familj för att minska smittorisken.

4.3.3. Ytliga sociala kontakter och personer i periferin

Samtliga intervjupersoner har minskat mängden människor de umgås med och alla sociala kontakter med personer utanför den närmaste kretsen har minskat eller försvunnit helt.

Kontakten har försvunnit till följd av utebliven fysisk undervisning och sociala evengemang, vilka pre pandemi möjliggjorde den typen av social interaktion. Campus var pre pandemi på många sätt en naturlig mötesplats för studenter och digitala studier har gjort att den naturliga interaktionen med kurskamrater runt föreläsningar har försvunnit. Denise berättar också att antalet vänner hon hade möjlighet att träffa och studera med fysiskt försvann när flera flyttade hem till följd av de digitala studierna. För de intervjupersoner som fortfarande har kontakt med personer utanför sin närmsta krets sker denna kontakt endast sporadiskt och helt digitalt. Detta innebär att den totala mängden sociala kontakter och vardagliga kontakter har minskat för samtliga.

Då alla intervjupersoner har minskat sitt umgänge på offentliga platser har också mängden personer i ens omgivningen med vilka interaktion inte sker även minskat. Benjamin belyser att det på grund av detta är svårt att träffa nya människor och knyta sociala kontakter utan sociala evenemang och fysisk undervisning.

4.3.4. Restriktioner

Alla intervjupersoner upplever att restriktionerna och rekommendationerna utfärdade av

regeringen har påverkat handlingar och sociala kontakter hos personer i deras närhet på olika

sätt. Samtliga intervjupersoner upplever sig följa restriktionerna någorlunda, ibland mer och

ibland mindre. Det skiljer sig dock lite mellan hur intervjupersonerna påverkas av sina vänner

och deras syn på restriktionerna. Vissa påverkas på så sätt att de inte träffar vissa vänner alls

då dessa väljer att inte umgås på samma sätt som dem. Andra har vänner vars åsikter

påverkar deras egna beteende, det kan vara både genom att någon känner press att bete sig på

ett visst sätt men även att göra det möjligt att kunna träffa de vänner som endast umgås på ett

visst sätt. Någon tycker att deras vänner har samma förhållningssätt och påverkas därför inte

av vad de tycker eller gör.

4.4. Hälsa och mående

Nedan följer intervjupersonernas upplevelse av hälsa och mående nu jämfört med pre pandemi.

4.4.1. Psykisk hälsa

För några av intervjupersonerna har den psykiska hälsan förändrats och för andra hade den inte gjort det. Elin tycker att stressen kopplat till studierna har ökat då det är svårare att veta vad som förväntas av henne som student samt att lärarna inte alltid har koll på upplägget inför examinerade moment. Caroline känner sig generellt mindre motiverad till sina studier då hennes studieteknik har försämrats i och med att hon studerar hemma en stor del av tiden, samt att praktiska moment har blivit inställda eller förändrats. Utöver det upplever hon även en konstant stress över studierna då det inte blir en tydlig distinktion mellan när hon studerar och inte. Hon säger att hon tidigare var mer stressad främst när hon var på campus och inte när hon var hemma. Även Frida nämner att det är svårt att skilja mellan studietid och fritid.

Denise kände innan flytten till hemstaden mindre motivation till att studera då detta var den huvudsakliga anledningen till att hon bodde i Uppsala och poängen med det försvann när allt var på distans.

Flera av intervjupersonerna nämner att stressen kopplat till vardagliga saker, som att hinna i tid till föreläsningar och passa tider, har minskat då studierna är mer flexibla. Caroline upplever även ett större behov av att göra saker som inte har med studierna att göra. Nästan alla intervjupersoner upplever att de är mer rastlösa och understimulerade i vardagen och att de inte upplever samma trötthet som de tidigare gjorde efter en lång dag med studier. Frida och Benjamin upplever att de har mindre motivation till saker generellt i sin vardag.

Benjamin, Gustav och Denise nämner bland annat också att de har känt av en större ensamhetskänsla då det sociala behovet inte längre uppfylls.

4.4.2. Fysisk hälsa

Intervjupersonerna har upplevt att deras fysiska hälsa har påverkats av coronapandemin och de digitala studierna på olika sätt. Av de intervjupersoner som har tränat på gym regelbundet upplever majoriteten att de har förbättrat sin fysiska hälsa då de har haft mer tid som de kan spendera på att träna. De som som inte har tränat på gym upplever en generellt försämrad fysisk förmåga, både styrke- och konditionsmässigt.

Nästan alla intervjupersoner nämner att majoriteten av den vardagliga motionen med

cykel till och från skolan varje dag har försvunnit vilket gör att de rör sig betydligt mindre

totalt sett jämfört med pre pandemi. Alma nämner även att hon upplevt problem med smärta i

kroppen av längre perioder av stillasittande. Bland annat Frida, Alma och Elin belyser att de

har upplevt ett större behov av aktiva beslut för att inkludera rörelse i vardagen, som att

bestämma sig för att ta en promenad eller välja att gå istället för att cykla när de ska

någonstans. Benjamin upplever att han sover sämre då han är mer rastlös till följd av att han

inte rör lika mycket på sig eller får lika mycket social stimulering.

5. ANALYS OCH DISKUSSION

I detta avsnitt analyseras och diskuteras resultatet med hjälp av litteraturen presenterad i teoriavsnittet. Begrepp inom tidsgeografi som kommer att användas är handlingsutrymme och handlingsbegränsningar, vilka är intressanta för att analysera studenternas förändrade vardag. Utöver detta diskuteras IKT från ett tidsgeografiskt perspektiv, samt platsers betydelse med hjälp av teorin om livsvärld och platsbaletter.

5.1. Handlingsbegränsningar och handlingsutrymme

Utifrån de handlingsbegränsningar presenterade av Friberg (1990) är det möjligt att identifiera hur begränsningar och möjligheter har förändrats i studenternas vardag. Beslut tagna av regeringen rörande att Sveriges högre utbildningar ska bedriva sin verksamhet digitalt har resulterat i att studenterna inte längre kan gå på fysiska kontakttider, vilket är en tillkommen styrningsbegränsning. Det finns fortfarande möjlighet att sitta på campus och studera, men studieplatserna har reducerats för att öka avståndet mellan studenterna och därmed minska smittorisken. Även detta är en styrningsbegränsning som Uppsala universitet har beslutat om och som medför att inte lika många studenter som tidigare kan studera på campus vid varje givet tillfälle. Detta resulterar även i, som Benjamin upplever, sämre inlärning som en följd av att han inte kan diskutera studiematerialet med sina kurskamrater på samma sätt. Andra givna styrningsbegränsningar innefattar alla de restriktioner som är upprättade av regeringen.

Kapacitetsbegränsningar innefattar begränsningar i kapacitet hos individen och de redskap som används. I denna studie identifieras dessa som en minskad motivation i vardagen hos vissa intervjupersoner. En annan kapacitetsbegränsning är att många intervjupersoner uppger att de har svårare att hålla fokus på studierna i hemmet än på campus, vilket minskar effektiviteten i studierna. En kapacitetsbegränsning som inte längre är närvarande är dock behovet av närvaro på campus för att ta del av sin utbildning, vilket ger möjlighet till ett eget upplägg av vardagen.

De digitala studierna har synliggjort ett nytt sätt att ha möten på, nämligen online och

med hjälp av IKT. Det möjliggör att personer som ska delta i kontakttider eller ha ett möte

endast behöver sammanstråla i det tidsliga rummet och inte i det fysiska. Detta är en

kopplingsbegränsning som pre pandemi var mer framträdande, då det fysiska närvarandet var

nödvändigt för att genomföra kontakttider och möten, vilket ledde till att tid till förflyttning

behövde tas i beaktande. Denna begränsning har nu istället förvandlats till en möjlighet då

möten kan genomföras mer tidseffektivt. En tillkommen kopplingsbegränsning är att tidigare

praktiska moment inte har kunnat utföras på ett motsvarande sätt digitalt utan istället har

begränsats till vad studenterna anser är av sämre kvalitet. Det beror främst på att digital

undervisning gör att de inte kan vara på samma plats som labbutrustningen samt lärare och

assistenter som bidrar till lärandet. En annan kopplingsbegränsning som har tillkommit är

svårigheter när det gäller att ställa frågor till föreläsarna under eller mellan föreläsningarna då

tekniken eller tiden för frågor har varit begränsande. Dessa begränsningar resulterar i att flera

upplever att studiekvaliteten har försämrats.

Mycket av det som påverkar intervjupersonernas handlingsbegränsningar handlar om vilka förväntningar som ligger på alla medlemmar i samhället i och med de restriktioner och rekommendationer som har utfärdats av regeringen. Vissa saker - som exempelvis att ha stora hemmafester - är fortfarande lagligt, men till exempel Benjamin nämner att det inte längre är socialt accepterat och därför avstår han från det. Detta kan ses som normbegränsningar då de är förväntningar på individer som kan vara både uttalade och outtalade. Normbegränsningar påverkade även Almas beslut att inte längre träna på gym då hennes vänner uttryckte negativa åsikter om detta. Frida och Alma nämner också att de har upplevt en lättnad i att det numera inte är lika stor press på att regelbundet hitta på saker utöver studierna, då förväntningarna istället är att alla ska stanna hemma mer. Det kan ses som en normbegränsning som verkade pre pandemi, men som numera inte är lika närvarande i vardagen. En annan normbegränsning som har minskat är till exempel det Elin nämner gällande användning av sociala medier under föreläsningar. Under de fysiska föreläsningarna använde hon aldrig mobilen då andra såg detta och kunde tycka att det var respektlöst. Numera ser varken föreläsare eller kurskamrater henne under de digitala föreläsningarna och då tenderar hon i större utsträckning att ta fram den.

De ideologiska begränsningarna handlar om hur en individs värderingar påverkar vardagen. Dessa begränsningar kan ibland vara svåra att skilja från normbegränsningarna då de ofta kan vara sammankopplade. Till exempel påpekar Elin att det finns saker hon tekniskt sett kan göra, som att gå på restaurang eller göra icke-nödvändiga resor, men som hon väljer att avstå från då hon tycker det är viktigt att ta sitt sociala ansvar och på bästa möjliga sätt förhindra smittspridningen. Skillnaden mellan intervjupersonernas ideologiska begränsningar blir tydlig i avseendet studier på campus och umgänge med vänner.

Som Friberg (1990) nämner är dessa olika typer av handlingsbegränsningar vad som i slutändan resulterar i studenternas handlingsutrymme, i vilket individens valmöjligheter anses fria. Detta handlingsutrymmet har med de digitala studierna och coronapandemin förändrats på flera sätt. I vissa bemärkelser är den mindre begränsande och i andra mer. Tidigare var det fler saker som begränsade handlingsutrymmet i det avseendet att studenterna behövde infinna sig på vissa ställen vid vissa tider för att delta i kontakttider, vilket krävde någon typ av rumslig förflyttning. Att dessa aktiviteter har förändrats har lett till mer frihet i vardagen.

Detta ses som både positivt och negativt av de olika intervjupersonerna. En åsikt som är gemensam är dock att det kräver mer disciplin att få lika mycket gjort en vardag med digitala studier än vid fysiska studier. Ett större handlingsutrymme kräver alltså andra egenskaper hos individen när denne själv behöver eller har möjligheten att planera sin egen tid. På andra sätt är vardagen inte lika fri som tidigare då det numera finns fler begränsningar då vissa aktiviteter inte kan utföras till följd av regeringens restriktioner och universitetens bestämmelser, eller att de själva väljer att avstå på grund av egna värderingar eller åsikter från omgivningen. Exakt hur handlingsutrymmet har förändrats skiljer sig mellan intervjupersonerna. Vissa begränsningar är gemensamma, framför allt styrningsrestriktionerna. Andra är individuella, vilket särskilt gäller för ideologiska begränsningar och normbegränsningar. Det skiljer sig även i hur intervjupersonerna använder det resulterande handlingsutrymmet.

Att studenterna upplever begränsningarna på olika sätt kan till stor del bero på deras egna

personlighet, behov och livssituation vid tillfället. Som Friberg (1990) nämner begränsas en

individs utfallsrum inte bara av omgivningen utan även av individens egna egenskaper.

Utöver detta menar Friberg (1999) dock att valmöjligheterna ofta är mer begränsade i verkligheten än i teorin vilket kan tolkas som att individens bakgrund också spelar in i vilka begränsningar och möjligheter som denne upplever. Intervjupersonerna reflekterade sällan över sina möjligheter innan pandemin vilket kan visa på att individer ofta har en vardag med vissa vanor och rutiner som inte alltid ifrågasätts. Detta kan även appliceras på de begränsningar som studenterna upplever till följd av coronapandemin, då dessa beror på vilket sätt de upplever att de är begränsade i förhållande till sin tidigare vardag.

5.2. Digitala studier och tidsgeografi

Informations- och kommunikationsteknik (IKT) är den teknik som har möjliggjort digitala studier. Utan IKT hade studierna under pandemin fortsatt bedrivits fysiskt eller ställts in helt.

Denna teknik möjliggör att många aktiviteter kopplat till studier kan utföras utan ett behov av förflyttning, vilket Couclelis (2009) säger leder till en svagare koppling mellan aktivitet och plats men också mellan aktivitet och tid. Fysiska studier krävde att studenterna skulle förflytta sig till campus för att närvara vid kontakttider. Detta innebar att de var tvungna att gå upp en viss tid på morgonen för att göra sig redo och hinna i tid. De behövde därefter närvara på platsen fram tills dess att aktiviteten eller aktiviteterna var över för att sedan förflytta sig hemåt igen, vilket krävde en viss tid. Studenterna var därmed begränsade i vilken tid de behövde lämna hemmet och när de hade möjlighet att komma hem igen. Vid studiens genomförande är det möjligt för studenterna med hjälp av IKT att gå upp när de vill på morgonen innan en eventuell kontakttid som de måste eller vill ta del av i realtid. De digitala studierna kräver ingen förflyttning, utan endast en startad dator för att ansluta till ett digitalt möte. Utöver detta spelas många föreläsningar in, vilket ger en ökad flexibilitet då studenterna har möjlighet att ta del av dessa föreläsningar vid vilken tidpunkt de än behagar.

Det handlingsutrymme som är möjligt vid varje givet tillfälle, vilket Friberg (1990) diskuterar, har påverkats i stor grad av användandet av IKT redan tidigare men har tydliggjorts vid införandet av digitala studier. IKT i sig skapar fler möjligheter vid varje givet tillfälle då många aktiviteter kan utföras online, exempelvis social kontakt och inhandling av mat. Fysiska studier var tidigare en begränsande faktor i vardagen på många sätt och med de digitala studierna finns det nu ett större handlingsutrymme inom studierna där individen fritt kan välja hur och när studierna sker. En begränsning som kvarstår är dock det faktum att oavsett om individen själv kan välja hur studierna genomförs så är det fortfarande en aktivitet som måste genomföras.

Utöver valbarheten har digitala studier, IKT och digitala rum möjliggjort en annan

användning av tid då fysiska rum inte längre är en begränsande faktor. Behovet av

förflyttning har alltså minskat för studenterna och därmed också behovet av fysiska rum för

vissa aktiviteter. Couclelis (2009) diskuterar hur tidsgeografin var i behov av förnyelse efter

införande av IKT, vilket tydligt exemplifieras i denna studie då det är tydligt att tidsgeografi

inte längre bara handlar om tid och fysiska rum. Tidsdiagrammen (se figur 1-7) ger inte

tillräckligt mycket information för att förstå komplexa sammanhang i vardagen eller

möjliggöra analyser av tidsanvändning ur det perspektiv Friberg (1990) diskuterar. De

synliggör inte hur studenterna förflyttar sig virtuellt mellan olika sammanhang med hjälp av

IKT och kan därför inte till lika stor del fånga upp rutinmässiga beteenden och handlingar, vilket tidsgeografi enligt Friberg (1990) syftar till att göra. Det är dock viktigt att ha i åtanke att coronapandemin och de digitala studierna är en ovanlig situation och det är förståeligt att behovet av en djupare analys av individens förflyttelse i digitala rum har blivit än mer relevant. Trots att möjligheterna med IKT har funnits i vårt samhälle under en längre tid har de tidigare inte tagit upp en så stor del av vardagen för så många individer på samma gång, vilket motiverar en förnyelse av den tidsgeografiska teorin.

5.3. Livsvärld och platsbaletter

Pre pandemi är det troligt att studenternas livsvärld togs för givet som ett resultat av den naturliga inställningen och att de nu har uppmärksammat denna mer då den på kort tid har förändrats i flera avseenden. Detta har lett till en diskussion kring hur förändringen har sett ut och hur den har påverkat dem, något som inte var aktuellt pre pandemi. Vissa saker uppskattas mer nu än pre pandemi, exempelvis uppskattar Elin, Denise och Frida sina sambos mer nu då det sociala umgänget utanför hemmet inte längre är detsamma.

Vid jämförelse av intervjupersonernas tidsdiagram, figur 1-7, och hur mycket tid de uppger att de spenderade utanför hemmet pre pandemi är det tydligt att de tillbringar betydligt mycket mer tid i hemmet nu. Detta leder till att de inte deltar i platsbaletter i samma utsträckning som tidigare då studierna inte längre kräver att de vistas på campus, samt att flera av dem väljer att helt avstå från att befinna sig på platser som campus, gymmet och vissa butiker. Som Seamon (2018) säger är platser viktiga för att koppla ihop människor och dessa ihopkopplingar sker nu i mindre utsträckning. Fortfarande kopplas studenterna ihop med varandra över digitala kontakttider, men dessa upplevs inte främja det sociala på samma sätt som ett fysiskt möte. Det är även en relevant aspekt att studenterna endast kopplas ihop digitalt med de som deltar i samma föreläsning och inte dem som de pre pandemi hade stött ihop med i exempelvis korridoren.

Seamon (1979) säger att platsbaletterna är viktiga för människor då de skapar en rutin i

hur människor förs samman i tid och rum. Detta är tydligt då samtliga intervjupersoner

uppger att de har en vängrupp som studerar samma program som dem. Denna vänskap har

troligtvis uppstått genom den gemensamma mötesplatsen som har varit kontakttider på

campus. Detta stämmer överens med Seamon (2015) som säger att en plats kan bli delad av

individer som kommer i kontakt genom vardagliga mönster av möten i tid och rum. Precis

som alla intervjupersoner uppger träffar de inte längre personer utanför den närmaste kretsen

då det inte längre finns en naturlig mötesplats, vilket i förlängningen leder till minskade

möjligheter till ett skapande av nya nära kontakter. Detta är något som många upplever har

påverkat dem negativt och flera av intervjupersonerna känner att de mår dåligt av att inte få

det sociala utbyte de är vana vid och att de känner sig mer ensamma. Det är genomgående

bland nästan alla intervjupersoner att de har lika mycket kontakt, både fysiskt och digitalt,

med de närmsta vännerna. Alltså bör detta innebära att även de sociala kontakter som inte är

så nära är viktiga för deras vardag och välmående.