Boendestödjare - ett yrke under utveckling!
Dokumentation av en FoU-cirkel
Elisabeth Olin
Inledning
Jag har arbetat hos en kvinna i många år. De första åren satt hon bara hemma vid sitt köksbord, rökte och grät. Jag försökte under flera år att motivera henne att börja på ett aktivitetshus. Först vägrade hon, hon gapade och svor, men så småningom märktes en vändning. Det gick långsamt men det gick! Nu är hon där fyra dagar i veckan. När vi var hos läkaren sist så fick hon en återbesökstid när hon skulle vara på ak- tivitetshuset. Då sade hon, ”nej, jag kan inte komma då för jag jobbar”. Då kände jag mig riktigt lycklig och tänkte att det var värt allt slit!
Ovanstående citat kommer från en av cirkeldeltagarna som under 2004 deltog i FoU-cirkeln
”Boendestödjare-ett yrke under utveckling!” Citatet ger en glimt av en boendestödjares ar- betsvardag och illustrerar den uthållighet och det engagemang som arbetet kräver. Boendestöd är en central insats för att människor med psykiska funktionshinder skall kunna klara av att bo i ett eget boende. Förutom detta skall boendestödjaren också motivera och stödja personer med funktionshinder att ingå i en social gemenskap och att uppnå delaktighet i samhället. Bo- endestödjaren är alltså en central person för att realisera de socialpolitiska mål som syftar till att människor med funktionshinder skall integreras i samhället. Yrket är förhållandevis nytt, arbetsuppgifterna är komplexa och varierande samtidigt som det finns stora möjligheter att utforma arbetet. Detta innebär stora utvecklingsmöjligheter samtidigt som bristen på klara direktiv kan medföra att boendestödjare kan uppleva sig lite vilsna och ensamma i sitt arbete.
FoU i Väst/GR beslöt därför att starta en FoU-cirkel, under ledning av fil.dr. Elisabeth Olin, i syfte att ge förutsättningar för kollegialt utbyte och kunskapsfördjupning för boendestödjare i GR-regionen.
Deltagare och arbetssätt
Det var sexton förväntansfulla deltagare, fjorton kvinnor och två män, som sammanstrålade vid den första cirkelträffen den 14 april 2004. Deltagarna kom från åtta olika verksamheter, fem stadsdelar inom Göteborg (Härlanda, Backa, Linnéstaden Bergsjön och Backa), Alingsås, Stenungsund och Kungälv. Samtliga hade flera års erfarenhet av att arbeta som boendestödja- re. De flesta hade en gymnasieutbildning men några hade en högskoleutbildning exempelvis, arbetsterapeut och socionom. Motivet till att man ville delta i en FoU-cirkel var möjligheten till erfarenhetsutbyte med andra boendestödjare och möjligheten att få reflektera över och fördjupa sina yrkeskunskaper. Arbetsformerna i FoU-cirkeln har varierat och bestått av åtta gemensamma cirkelträffar, grupparbeten samt handledning i grupp.
Vid den första sammankomsten presenterade deltagarna sig själva, sitt arbete och sin verk- samhet. Vi diskuterade även hur arbetet i cirkeln skulle organiseras så att det motsvarade del- tagarnas förväntningar. Vi beslutade att varje deltagare skulle skicka ett brev till cirkelledaren där var och en, i fri form, skulle beskriva ett tema/problemområde som man ville fördjupa sig i. Vid den andra cirkelträffen, då cirkelledaren presenterade de olika bidragen, framkom att de flesta ville arbeta med en problemställning som kunde relateras till organisation, förhåll- ningssätt och arbetsmetoder, medan andra var intresserade av att fördjupa sig i brukarnas upplevelse och erfarenheter av boendestöd, alltså ett brukarperspektiv. Deltagarna bildade utifrån sina intresseområden fyra arbetsgrupper, där tre kunde relateras till det förstnämnda temat och en till det andra.
De sex övriga gemensamma sammankomsterna bestod av tre avstämningsträffar då varje grupp presenterade sitt pågående arbete. Dessa tillfällen upplevdes som mycket värdefulla av deltagarna då varje grupp gavs möjligheter att ta upp olika aspekter, både positiva och negati- va, av det pågående grupparbetet. Man fick i samband med detta tips och hjälp från de övriga cirkeldeltagarna vilket bidrog till att föra varje grupps arbete framåt. Vid ett tillfälle inbjöds respektive boendestödjares närmaste chef som gav kommentarer och feedback på varje grupps arbete. De fyra sista sammankomsterna bestod av redovisningsseminarier där varje grupp pre- senterade sitt arbete (se nedan). Seminarierna avslutades med en gemensam diskussion utifrån några diskussionsfrågor som varje grupp förberett. Vid det sista tillfället skedde även en ut- värdering.
Tema I- Yrkesroll, förhållningssätt och organisation
Boendestödjare - ett yrke med skiftande innehåll - en jämförelse mellan Bergsjön och Lin- néstaden.
Ett arbete utfört av Cherly Bergstrand och Susanne Lundstedt från SDF Linnéstaden
Arbetsgruppen bestod ursprungligen av fyra medlemmar; två boendestödjare från projektet
”Bra boendens uppdrag” från Bergsjön samt två ”traditionella” boendestödjare från Linnésta- den. Men på grund av oförutsedda händelser tvingades boendestödjarna från Bergsjön att av- bryta sitt deltagande i FoU-cirkeln. Cherly och Susanne vill dock fortsätta arbetet enligt den ursprungliga idén och åtog sig uppgiften att undersöka både verksamheterna. Detta skedde genom intervjuer och granskaning av olika mål- och policydokument.
Bergsjöprojektet ”Bra boendens uppdrag” sorterar under individ- och familjeomsorgen och syftar till att kartlägga, förebygga och motverka hemlöshet. Detta sker i form av samarbete med den enskilde och handläggare samt i samverkan med fastighetsägare. Inom projektets ram ingår också att utveckla arbetsmetoder och sprida information om dessa. Målgruppen utgörs av personer, ofta familjer med invandrarbakgrund, som står inför hot om vräkning.
Boendestödjarnas primära uppgift är att förhindra att denna verkställs. Om det förekommer missbruk eller psykisk sjukdom överförs ärendet till ordinarie boende-
stöd/hemtjänstverksamhet eftersom långvariga kontakter med brukare inte definieras som en arbetsuppgift för boendestödjarna inom projektet. Man har ej heller ansvar för att ordna med jour- eller referensboende, ge social omvårdnad, kontrollera nykterhet och drogfrihet eller ha ansvar för medicineringen. Boendestödjarna som arbetar inom detta projekt är högskoleutbil- dade och arbetar enbart dagtid.
Även Linnéstadens boendestöd ingår i individ- och familjeomsorgen men organiseras av en- heten för funktionshinder. Boendestödet skall, genom insatser i hemmet, stödja människor med psykiska funktionshinder och/eller missbruk att bo kvar i eget boende samt medverka till att de erhåller full delaktighet i samhället. Boendestödjarna har ofta långvariga kontakter med brukarna. En viktig del av boendestödjarnas arbete är att stödja och motivera klienterna att ta större ansvar för de praktiska hemsysslorna och att delta i någon form av social aktivitet utan- för lägenheten. Man kan även utföra praktiska uppgifter åt brukarna såsom städning och in- köp. Boendestödjarna har gymnasieutbildning och har oregelbundna arbetstider.
Arbetet som boendestödjare inom Bergsjöprojektet och i Linnéstaden skiljer sig åt på flera väsentliga punkter. De förstnämnda har ett förhållandevis avgränsat uppdrag, nämligen att förhindra vräkning medan arbetsuppgifterna för Linnéstadens boendestödjare är av mer om-
fattande karaktär, så till vida att de skall ombesörja att brukarna får ett fungerande vardagsliv.
Inom Bergsjöprojektet fokuseras arbetet på samarbetet med andra aktörer, som till exempel olika handläggare och hyresvärdar medan Linnéstadens boendestödjare arbetar i direktkontak- ter med brukarna för att öka deras livskvalitet.
Men trots betydande skillnader finns det även en del likheter. Boendestödjarna möts ofta av misstänksamhet från brukarna och det krävs stor uthållighet och kreativitet för att skapa för- troende och få tillträde till brukarnas hem. Även i Linnéstaden skall man, om än i mer begrän- sad omfattning, förhindra vräkning och i dessa fall samarbetar man med andra professionella aktörer på liknande sätt som i Bergsjön. En gemensam utmaning för båda verksamheterna är att försöka bryta den sociala isolering som präglar många brukares vardagsliv. Därför erbju- der man, både i Bergsjön och Linnéstaden, en ”träffpunkt” som är en lokal där brukarna kan slinka in på en fika, träffa andra människor i samma situation eller träffa personal.
Hur kan man motivera brukarna att uppnå högre livskvalitet?
Ett arbete utfört av Ingela Bauhn och Hilde Hövik från SDF Backa samt Lena Stubbe och Lotta Wikström från Stenungsunds kommun.
Medlemmarna i denna grupp var intresserade av att undersöka hur man inom andra verksam- heter arbetar med att motivera klienterna. Man började med att besöka ett projekt vars uppgift var att motivera unga människor att få ett mer aktivt liv. Men då detta studiebesök ej gav öns- kat resultat bestämde sig arbetsgruppen för att intervjua några av klienterna som ingick i detta projekt. Dessa planer omintetgjordes eftersom projektet avslutades innan intervjuerna hann genomföras. Ingela och Hilde valde då att besöka Fontänhuset i Göteborg medan Lena och Lotta besökte Altbo-bassängen.
De två verksamheterna är olika till sin karaktär. Fontänhuset, som tillhör den internationella Fountain-houserörelsen, är ett aktivitetshus där människor med erfarenhet av psykiatrin är medlemmar och de anställda arbetar som handledare. Altbo-bassängen norr är en kommunal boendeverksamhet som riktar sig till personer som är bostadslösa, missbrukare samt har en psykosdiagnos. De anställda på båda verksamheterna utförde ett motivationsarbete. På Fon- tänhuset menade man att handledarna bör stödja och tålmodigt invänta varje besökares inne- boende vilja att uppnå en högre livskvalitet. Handledarna såg som sin uppgift att inte kräva omfattande prestationer utan vara uppmärksam på och stödja brukarnas små framsteg. Det enda man kräver är drogfrihet. På Altbo-bassängen är drogmissbruk snarare regel än undantag och man kräver därför ej drogfrihet. Man försöker däremot, genom stöd och tålamod, att mo- tivera individen att begränsa eller åtminstone inte öka sitt missbruk. Om missbruket skulle öka så överförs individerna till en tillnyktringsenhet, därefter till ett korttidsboende för att sedan återkomma tillbaka till Albo-bassängen.
Trots de två verksamheternas olika karaktär fanns en tydlig önskan från de anställdas sida att motivera brukarna att uppnå en högre livskvalitet. På Albo inriktas detta arbete på att bruka- ren skall få kontroll över sitt missbruk samt vilja delta i någon form av daglig sysselsättning.
På Fontänhuset, som ju är en daglig sysselsättningsverksamhet, måste man vara drogfri för att få delta i husets aktiviteter. Motivationsarbetet inriktas på att ”locka fram” och stödja besö- karnas egna intressen och önskemål. Gemensamt för motivationsarbetet i båda verksamheter- na är att personalen måste ha stort tålamod, orka stå fast samt uppmärksamma små framsteg till förändring.
En jämförelse av arbetssätt för boendestödjare i tre verksamheter utifrån begreppet delak- tighet.
Ett arbete utfört av Marie-Louise Johansson och Eva Salén från Alingsås kommun, Alexander Laghar och Ann-Katrin Johansson från SDF Gunnared samt Marita Klingberg från Kungälvs kommun
I denna grupp var man intresserad av hur begreppet delaktighet omsattes i det praktiska arbe- tet som boendestödjare. Man var också angelägen om att utnyttja varandras kunskaper och erfarenheter i gruppen. Man besökte varandras arbetsplatser och vid dessa tillfällen gavs, för- utom information om respektive verksamhet, en presentation av två fall på temat delaktighet.
Fallen skulle vara av olika karaktär; där det ena skulle utgöra ett ”gott” exempel på boende- stödjarens arbete medan det andra skulle skildra motsatsen. Därefter diskuterade deltagarna hur man kunde förstå de utfallen i respektive fall.
Boendestödet i Gunnared och Kungälv tillhör handikappomsorgen medan det i Alingsås or- ganiseras inom individ- och familjeomsorgen. Boendestödjarna i Gunnared har i allmänhet högskolekompetens medan man i Alingsås och Kungälv har gymnasiekompetens. Inom alla de tre verksamheterna arbetar boendestödjarna oregelbundna arbetstider. Boendestödet i Kungälv är, till skillnad från de andra två verksamheterna, avgiftsbelagt (samma taxa som hemtjänsten). I Gunnared arbetar boendestödjarna utifrån ”öppna bistånd”, medan man i Alingsås och Kungälv arbetar utifrån specificerade bistånd.
Vid genomgång av de sex fallen visade det sig att skillnaderna i utfall inte kunde relateras till omfattningen eller karaktären på brukarens problem eller till långvarig erfarenhet av institu- tionsvistelse. Den faktor som föreföll vara avgörande var kvaliteten på relationen mellan bo- endestödjare och brukare. Om relationen präglades av ömsesidighet, förtroende och trygghet fanns större möjligheter för boendestödjaren att vara lyhörd och flexibel och låta den sociala situationen avgöra vilka krav som var adekvata att ställa.
Boendestödet i de tre kommunerna organiserades på olika sätt, vilket inte nämnvärt föreföll påverka yrkesrollen eller arbetssättet (med några undantag). I Gunnared finns stora möjlighe- ter till daglig sysselsättning för människor med psykiska funktionshinder. Detta gav större förutsättningar för brukarna att vara delaktiga i en social gemenskap utanför hemmet jämfört med de två andra kommunerna. I Kungälv var ju boendestödet avgiftsbelagt. Boendestödjarna hade svårt att motivera brukarna att vara delaktiga i hemmets skötsel eftersom brukarna ansåg sig ha rätt att få en tjänst utförd eftersom man betalat för den.
Gruppen sammanfattade sitt arbete med följande definition av hur delaktighet för människor som har boendestöd kan förstås: ”Delaktighet innebär att boendestödjaren tillsammans med brukaren skall komma överens om vissa mål. Boendestödjaren skall, med hänsyn till perso- nens sjukdomstillstånd, stötta klientens medverkan i olika praktiska göromål. Men delaktighet innebär även att brukaren skall vara del i en social gemenskap utanför hemmet”.
Tema II – Ett brukarperspektiv
Brukarnas upplevelser och erfarenheter av boendestöd.
Ett arbete utfört av Jenny Axelsson och Rune Eskeland från SDF Härlanda och Raili Tönn- berg från Kungälvs kommun.
I denna grupp var man intresserad av att få ta del av brukarnas erfarenheter och upplevelser av ett erhålla boendestöd samt även hur de såg på sin framtid. För att komma i kontakt med lämpliga intervjupersoner lade man ut en förfrågan på RSMH:s hemsida. Då detta ej gav nå- got resultat rekryterades fem personer, av olika kön och ålder, med hjälp från de övriga cir- keldeltagarna. Intervjuerna tog mellan en halv och en timme att genomföra och två personer från gruppen deltog vid varje intervjutillfälle, en ställde frågor och den andra skrev ned sva- ren.
Samtliga intervjupersoner hade, förutom boendestöd, även samtals- och läkarkontakter inom psykiatrin. Boendestödjarna uppfattades som betydelsefulla personer som erbjöd en kontinu- erlig personlig kontakt, var goda samtalspartners och uppmärksamma lyssnare. Boendestöd- jarna upplevdes också som en trygghet eftersom de var tillgängliga på telefon även utanför avtalade tider. Brukarna ansåg att det var betydelsefullt att boendestödjarna motiverade och stöttade dem i att sköta sina lägenheter och till att delta i olika aktiviteter utanför hemmet.
Brukarna hade olika erfarenheter, främst i förhållande till handläggarna, av möjligheterna att kunna påverka inriktningen och omfattningen på boendestödet. Men brukarna var kritiska till att träfflokalerna hade begränsade öppettider och ville att de skulle vara öppna även på kvällar och helger. Man efterfrågade även fler gemensamma resor och utflykter.
Angående framtiden så hade intervjupersonerna olika drömmar och önskemål. Någon ville kunna åka på en utlandsresa medan en annan ville bli frisk. Flera framhöll att det nog kunde bli svårt att realisera sina mål på grund av resignation, psykisk sjukdom och avsaknad av so- ciala kontakter. Man framhöll dock att boendestödjarna var de personer som hade störst möj- ligheter att motivera och stötta, se det friska, lyssna och ha stödjande samtal.
De fem intervjupersonerna upplevde boendestödjarna som betydelsefulla personer i vardags- livet, både nu och i framtiden. Det framkommer att boendestödjaren bör besitta en ”dubbel- kompetens” så tillvida att de både skall ha medmänsklig och professionell kompetens. Det medmänskliga uttrycks som trygghet, stabilitet och möjligheter till kommunikation. Den pro- fessionella kunskapen innebär förmågan att motivera och stödja i syfte att utveckla brukarnas kunskaper, färdigheter och erfarenheter, både i förhållande till det egna hemmet och andra sociala sammanhang.
Deltagarnas synpunkter och reflektioner
Vi den sista cirkelträffen den 13 december 2004 utvärderade deltagarna arbetet i cirkeln.
Samtliga ansåg att det varit mycket roligt, stimulerande och lärorikt att träffa kollegor från andra arbetsplatser och verksamheter och att ha fått möjlighet att tränga djupare in i olika pro- blemställningar. Arbetet i cirkeln hade genererat ny kraft, energi och nya infallsvinklar på det egna arbetet som boendestödjare. Några menade att grupparbetet visserligen varit lärorikt och givande men att det, periodvis, varit tidskrävande och då varit svårt att kombinera med det ordinarie arbetet. Dessa personer hade fördragit om cirkelarbetet hade koncentrerats till en kortare, men mer intensiv arbetsperiod, och att man då hade kunnat frånkopplas från sina or-
dinarie arbetsuppgifter. Andra menade att det var en fördel att FoU-cirkel pågått under en längre tid eftersom man då fick regelbundna tillfällen till fördjupning och reflektion. Så gott som samtliga ville att arbetet i cirkeln skulle fortsätta. De flesta ville fortsätta arbetet på sam- ma sätt, medan några med lång arbetslivserfarenhet och en ”gammal” utbildning önskade få fördjupade teoretiska kunskaper.
Cirkelledarens sammanfattande reflektioner
Arbetet i cirkeln ger olika exempel på den komplexitet och de krav som präglar arbetet som boendestödjare men illustrerar också det stora handlingsutrymme som existerar. Några ge- mensamma kännetecken finns dock. Ett framgångsrikt samarbete mellan brukare och boende- stödjare kräver att parterna etablerar en förtroendefull relation. Även om detta är ett ömsesi- digt åtagande så åligger det boendestödjaren att med stor uthållighet, flexibilitet och lyhördhet sträva efter att etablera en sådan relation. Boendestödjarna behöver även behärska motiva- tionsarbete eftersom många människor med psykiska funktionshinder har svårt att, på egen hand, utföra vardagliga rutinsysslor och att erhålla nya erfarenheter. Arbetet har också stora pedagogiska inslag som kan omfatta allt från att lära brukaren hur man utför olika hemsyss- lor till hur man för sig i olika sociala sammanhang. En boendestödjare har också ansvar för att se till att brukaren blir delaktig i någon form av social gemenskap. Detta kan omfatta alltifrån organisering av olika sociala aktiviteter till att stödja och motivera brukaren att delta i en eta- blerad daglig sysselsättning. För många brukare är boendestödjaren oerhört betydelsefull och en person som inte ger upp utan fortsätter att motivera och stödja. Boendestödjaren ger både struktur och kontinuitet i vardagslivet och, speciellt för de brukare som är i avsaknad av socia- la nätverk, kan uppfattas som en professionell medmänniska.
Till sist…
Det har varit mycket lärorikt att få möta dessa engagerade yrkesmänniskor. De besitter omfat- tande kunskaper om hur man kan hjälpa en utsatt grupp människor att få ett fungerande var- dagsliv och ingå i ett socialt sammanhang. Men många gånger upplevs arbetet som boende- stödjare som ensamt och isolerat. Det är därför av största vikt att det finns möjligheter till er- farenhetsutbyte med kollegor, både på den egna arbetsplatsen och mellan olika verksamheter, ty på så vis kan det egna arbetet utvecklas och förbättras. Under arbetet i FoU-cirkeln uppstod ibland vissa kommunikationssvårigheter då några av de begrepp som användes visade sig ha skilda betydelser i olika verksamheter. Fortsatt kollegialt erfarenhetsutbyte kan, förutom att generera nya kunskaper, även bidra till att boendestödjarna utvecklar ett gemensamt yrkes- språk vilket kan underlätta kunskapsöverföringen mellan olika organisationer och verksamhe- ter. Arbetet i FoU-cirkeln kan ses som ett första steg i en professionell utveckling för boende- stödjare. Förhoppningsvis kommer detta att följas av andra aktiviteter som syftar till att stärka och utveckla boendestödjarnas profession.
Om Elisabeth Olin
Elisabeth Olin är socialpedagog, lärare och forskare vid Institutionen för socialt arbete, Göte- borgs universitet. Hennes forskningsinriktning är vardagsliv och livssituation för människor med funktionshinder.
