-- REG ER! NG SKANSLI •-- ~ ET Socialdepartementet

-- REG ER! NG SKANSLI •-- ~ ET Socialdepartementet

Enheten för folkhälsa och sjukvård

Remiss

2015-10-29 52015/ 07006/ FS

Dnr b o { ^{5" / 0Q f- V 'f}

Ink 2015 -11- O 2

Landstinget Blekinge Diariet

Patientrörlighet inom EES- kompletterande förslag för tandvården

Remissinstanser:

l. Datainspektionen 2. E-hälsomyndigheten 3. Folkhälsomyndigheten 4. Försäkringskassan 5. Kommerskollegium 6. Konsumentverket 7. Läkemedelsverket

8. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 9. Socialsty relsen

10. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) 11. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF )

12. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) 13. Statskontoret

14. Statistiska centralbyrån (SCB ) 15. Swecare

16. Business Sweden

17. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ( TLV) 18. Tillväxtverket

19. Lunds universitet 20. Uppsala universitet 21. Stockholms universitet 22. Blekinge läns landsting 23. Dalarnas läns landsting 24. Gävleborgs läns landsting 25. Hallands läns landsting 26. Jämtlands läns landsting 27. Jönköpings läns landsting 28. Kalmar läns landsting 29. Kronobergs läns landsting 30. Norrbottens läns landsting

Postadress l 03 33 Stockholm Bes6ksadress Fredsgatan 8

Te/efonv~xef 08-405 10 00 Telefax 08-723 !l 91

E-post: s.registrat()(@regeringskansliet.se

2

31. Skåne läns landsting 32. Stockholms läns landsting 33. Södermanlands läns landsting 34. Uppsala läns lan dsting

35. Värmlands läns landsting 36. Västerbottens läns landsting 37. Västernorrlands läns landsting 38. Västmanlands läns landstin g 39. Västra Götalands läns landsting 40. Örebro läns landsting

41. Ö stergötlands läns landsting 42. Karolinska Universitetssjukhuset 43. Sahlgrenska Universitetssjukhuset 44. Skånes Universitetssjukhuset (SUS) 45. Akademiska sjukhuset

46. Norrlands universitet ssjukhu s 47. Sverige s Kommuner och Landstin g 48 . Distriktt andvården

49. Praktikertjänst

50. Sveriges Apoteksförening 51. Sveriges läkarförbund 52. Sveriges Tandläkarförbund

53. Sveriges Privata Specialisttandläkare 54. Privattandläkarna

55. Sve riges Tandhygienistförening 56. Svenska tandsköterskeförbundet 57. Sve riges farmacevter

58. Unionen

59. Läkemedelsindustriföreningen (LIF) 60. Tj än stetandläkarna

61. Vårdförbundet

62. Riksförbundet sällsynta diagnoser 63 . Sveriges pensionärsförbund

64. Riksorganisationen för vård och omsorg utan vinstsyfte (FAMNA)

65. Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF) 66. Almega

67. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

68. Sve nska akademikers centralorganisation (SACO)

69. Landsorganisationen (LO)

Remissvaren ska ha kommit in till Socialdepartementet senast

den 15 januari 2016. Vi vill att ni endast skickar dem i elektronisk form och då både i wordformat och pdf-format. Remissvaren ska skickas till följande e-postadresser:

s.registrator@regeringskansliet.se och s.fs @regeringskansliet.se.

I remissvaret ska Socialdepartementets diarienummer S2015/ 07006/ FS anges.

I remissen ligge r att regerin ge n vill ha synpu nkter på förs lagen eller materialet i bet änkandet. Om remis sen är begränsad till en viss del av betänkandet, anges detta inom parent es efte r remissinstansens namn i remisslistan. En sådan begräns ning hindrar givetvis inte att remiss- instansen lämnar synpunkter också på övriga delar.

Myndigheter under regeringen är skyldiga att svara på remissen. En myndighet avgör dock på eget ansvar om den har några synpunkter att redovisa i ett svar. Om myndigheten inte har några synpunkter, räcker det at t svaret ger besked om detta.

För andra remissinstanser innebär remissen en inbjudan att läm na synpunkter.

Råd om hur remi ssyttranden utformas finns i st atsråds beredningens promemoria Svara på remiss - hur och varför (SB PM 2003:2). Den kan laddas ner från Regerings kans liets hemsida: www.regeringen. se.

Promemorian innehåller förslag som syftar till att i tandvårdslage n ge nomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011 / 24/ EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns- överskridande hälso- och sj ukvård (patientrörlighetsdirektivet ).

Förslagen kompletterar tidi gare lagstiftning.

Frågor under remisstiden besvaras av H elena C antu,

Socialdepartementet, Enheten för folkhälsa och sjukvår d, 072-5516150, eller helena.canr u@ regeringskansliet.se

Lena H ellberg Ämnesråd

3

, - - - -- - - ---

•

Dn r

Ink 2015 -11- O 2

Landstinget Bleking

D . e

1ariet

Patientrörlighet inom EES-

kompletterande förslag för tandvården

' ·

Innehåll

l Promemorians huvudsakliga innehåll ... .... ... .. ... 3

2 Författningsförslag ... 5

2.1 Förslag tilllag om ändring i t andvårdslage n (1985:125) ... 5

3 Ärendet och dess beredning ... 7

3.1 Patientrörli ghe tsdirektivet .. ... ... ... 7

3.2 Förordnin g (EG ) nr 88 3/ 2004 ... ... 7

3.3 Införlivande av patientrörlighet sdirektive ts bes tämm else r i svensk rätt ... .... ... ... .... 8

3.4 Överträdelseärende med anledning av införlivandet .... .. ... .. 9

3.4 .1 S ve riges svar till kommi ssionen .... ... lO 3.5 D s 2015:1 8 Patientrörligh et inom EES - vissa kom pietterand e förslag ... ... ... ... l O 4 Överväganden och förslag ... 13

4.1 En utvidgad informatio nsskyldighet för tandvården .... ... 13

4.2 Bakgrund till patientrörligh etsdirektivet ... ... 13

4.2.1 Syftet med patientrörlighetsdirektivet ... ... ... 14

4.2.2 Begrepp och tillämpningsområde ... 15

4.2.3 Direktivet s förhållande till fö rordninge n ... .... 16

4.2.4 Patientrörlighet sdirektivets krav på relevant infor mation till patienter ... ... ... ... 17

4.3 Inform ati onskrav i svensk rätt ... ... ... .. .... 18

4.3.1 Ty dlig information om priser ... ... ... 19

l

~---

Innehåll Os 2015:XX

4.3.2 Vårdgivarens tillstånds- eller

registreringsstatus ... .. ... ... 19

4.3.3 Försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yr kesansvar ... ... .. 20

4.3.4 Tillhandahålla tydliga fakturor ... .. ... 21

4.4 Behov av kompletterande informationsbestämmelser i svensk rätt ... ... ... ... ... ... ... 22

4.4.1 Utökat informationsskyldighet för vå rdgivaren ... ... ... ... .. 22

4.4.2 Krav på specifi cerad faktura ... ... ... ... .. 23

4.5 Ikraftträdande och öve rgångsbes t äm melser ... ... ... ... .. 24

5 Konsekvenser ... 25

5.1 Anpassning av det sven ska regelverket till ED-rätten ... .. 25

5.2 Konsekvenser för kommu ner och landsting at t tillh andahålla en specificerad faktura ... ... 26

5.3 Konsekvenser för ko mmuner och landsting at t tillhandahålla viss information ... ... .... ... ... ... .... 27

5.4 Konsekve nser för före tag ... ... .... 28

5.5 Ö vriga konse kve nser ... .... ... ... ... 28

6 Författningskommentar ... 29

Bilaga 1 Direktiv Europaparlamentets oc h råde ts direktiv 2011 /24/ EU av den 9 mars 20 11 om tillämpningen av patientrörligheter vid gränsöverskridande hälso- oc h sjukvård .... ... ... ... ... 33

2

l Promemorians huvudsakliga in nehåll

Denna promemoria utgör ett komplement till Ds 2015:18, Patient- rörlighet inom EES -vissa kompletterande förslag. Enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2011/24/ EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (patientrörlighetsdirektivet) omfattas såväl hälso- och sjukvård som tandvård av direktivets bestämmelser och i denna promemoria finns nu kompletterade förslag till ändring i tandvårdslagen (1985: 125). Skälen till de nu föreslagna ändringarna rörande tandvård är detsamma som för de ändringar som föreslogs rörande hälso- och sjukvårdiDs 2015:18, det vill säga skälet är den kritik som Europeiska kommissionen (kommissionen) har riktat mot Sverige.

I promemoria föres lås därför att det även i tandvårdslagen införs förtydligande krav på vårdgivaren att vad avser patienter som söker vård enligt patientrörlighetsdirektivet bestämmelser dels in- formerar om den statliga tillsynen av hälso- och sjukvården och dess personal, det s.k. vårdgivarregistret, om patientnämndernas verksamhet och om rätten till patientskadeersättning, dels till- handahåller en specificerad faktura avseende kostnaderna för den vård som patienten har erhållit. Samtliga författningsändringar föreslås träda i kraft den l juli 2016.

3

2 Författningsfö r slag

2.1 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom före skrivs

att det i tandvår dslagen (1985:125) ska införas två ny paragrafer, 3 c och 4 b §§, av följande lydelse.

N uvarande lydelse Föreslagen lydelse

Je§

Om kostnaden för tandvårds- behandlingen av patienten ska ersättas av ett annat land inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet ( EES) ska vård- givaren informera patien ten om

1. att tandvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg

(IVO),

2. det register som förs av IVO och den anmälningsskyldighet som omfattar den som avser att bedriva v erksamhet enligt 2 kap.

patientsäkerhetslagen (2010:659), och

3. patientnämndernas verk- samhet och möjligheten att begära

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso-och sjukvård.

5

Författningsförslag Ds 2015:XX

ersättning enligt patientskade- lagen ( 1996:799) eller från läke- medelsförsäkringen.

4 b§

Om tandvård har givits till en patient som har rätt att få kostna-

der för sin vård ersatt av ett annat land inom EES ska vårdgivaren tillhandahålla en specificerad faktura avseende den vård som patienten har erhållit.

Kravet på fak tura gäller inte om vårdförmånen följer av Europaparlamentets och rådets förordni ng (EG) nr 883/ 2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen .

D enna lag träder i kraft den l juli 2016.

6

3 Ärendet och dess bered n i ng

3.1 Patientrörlighetsdirektivet

Bakgrunden till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011 / 24/ ED av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttig- het er vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (patientrörlig- hetsdirektivet) är ett antal avgörande n från ED-dom sto len som slagit fast att sjukvård, oavsett hur den är finansierad och organise- rad, omfattas av fördraget om Europeiska unionens funktionssätts (EDP-fördraget) regler om fri rörlighet för tjänster.

Avsikten med direktivet är att åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som ED-domstolen har

arbetat och på så sätt utveckla den inre marknaden. Direktivet syftar till att ED-medborgaren lättare ska få tillgång till en säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av god kvalitet samt att uppmuntra medlemsstaterna till samarbete på hälso- och sj ukvårds- området.

Med gränsöverskridande hälso- och sjukvård avses i direktivet all hälso- och sjukvård som tillhandahålls eller förordnas i en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten. Med hälso- och sjuk- vård avses enligt direktivet även tandvård.

3.2 Förordning (EG) nr 883/2004

I fråga om hälso- och sjukvårdsförmåner för ED-medborgare, finns också Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/ 2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghets- systemen (förordningen) . Förordningen började gälla den 1 maj 2010 och ersatte förordning (EEG) nr 1408/ 71. Syftet med förord- ningen är att samordna olika socialförsäkringsförmåner, inte att harmonisera de olika medlemsstaternas socialförsäkringssystem .

7

Ärendet och dess beredning Ds 2015:XX

Förordningen reglerar rätten till socialfö rsäkringsförmåner för personer som rör sig inom EES. Förordnin gen omfattar bland annat förmåner vid sjukdom och moder- och faderskap och ger ED-me dborgare sjukvårdsförmåner i annat land än i försäkrings- medlemsstaten. sjukvårdsförmånerna enligt förordningen omfattar även tandvård

3 .3 Införlivande av patientrörlighetsdirektivets bestämmelser i svensk rätt

I regeringens propo sition 2012/ 13:150 Patientrörlighet i EU - förslag till ny lagstiftning, lämnade regeringen förslag till hur direktive t s bestämmelser s kulle geno mföras i svensk rätt . Bestämmelserna trädde i kraft den l oktober 2013. Tidsfristen för att genomföra direktivet i nationell lagstiftning gick ut den 23 oktober 2013.

I svensk rätt genomfördes direktivets bestämmelser bl.a. genom införandet av lagen (2013 :513 ) om ersättnin g för kostnader till följd av vård i annat land in om Europei ska samarbe t sområdet (ersättnin gslagen). Lagen innehåller bestämmelser om ersättning som uppkommit till följd av att en person har mottagit vård i ett annat land inom Europeiska ekonom iska samarbet so mrådet (EES) .

Vårdkostnader so m uppkommit i ett annat EES- land kan ersättas antinge n en ligt patientrörlighetsdirektivets bestämmelser geno m ersättnin gs lagen eller enligt förordningen. D et finns skillnader mellan de olika re gelverken och därför finns i ersätt- ningslagen en upplysnin g om rätten till ersättning för vårdkost- nader enligt förordningen. Avsikten är at t en patient som m ottagit gränsöve rskridand e vård så lån gt som möjligt ska kunna välj a att få denna vård ersa tt på det sätt som är förm ånligast för patienten. Det framgår av recit 28-31 samt artikel 8.3 i direktivet. I de fall patientens rätt till ersättning gr undar sig på förordningen, ska ersättnin gslagens bestämmelser inte tilläm pas.

Införandet av lagen (2013:514) om landstingens oc h kommunernas ko stnadsansvar för viss vård i utlandet (kostnads- ansvars lagen) var också en del av genomförandet av patient-

2 Jfr. 5 a§ randvårdslagen (1985:125).

8

Ds 2015:XX Ärendet och dess beredning

rörli ghet sdirektive t . G eno m lagen har kos tnadsan svaret för den gränsöverskridande vården fly ttas över från Försäkrin gskassa n till

landstin gen och k ommunerna. Försäkrings kassan som fattar beslut

enligt ersättnings lage n mås t e i ett ersättni ngsärende inhämta yttranden från pati entens hemlandstin g, landstingens besluts- inflytande i medicinska frågor har på så sätt säkerst ällts.

Fö r att genomföra direktivet s best ämmelser gjo rdes även några ändrin gar so m rör kostn adsberäkning och ersätt ning i hälso - och sjukvårdslage n (1982:763), lagen (2002:160) om läkem edelsför- mån er m.m. samt i lagen (2 00 8:145) o m statligt tandvårdss t öd.

3.4 Överträdelseärende med anledning av införlivandet

Europ eiska kommiss ionen (kommi ssionen ) har i en for mell under- rättelse till den svenska regerin gen

2014 påt alat att Sverige inte har uppfyllt sina skyldigheter en ligt patientrö rlighet sdirektivet.

Kom missionen ansåg att de åt gärder so m de svenska myndig- heterna redovisat fö r kommiss ione n för att infö rliva ett fl ertal artiklar i direktivet fortfarand e saknades, eller under alla om- st ändi gheter int e hade anmälts till kom missio nen. D e artiklar i direktivet so m kommissionen pekade ut so m ofullständigt geno mförda och so m sedermera kom att ligga till grund för förslagen i D s 2015:1 8 Patient rö rlighet inom EES - vissa kompletterande fö rslag, är följ ande;

- A rtike l 4.2 b m ed bes tämm elser för att säkerställa att vård- givare förser patienter m ed rel evant info rmation, bl.a. om kvalitet och säkerhet när det gäller den hälso- och sj ukvård som till- handahålls, priser (inklu sive tydl iga fakturor), vårdgivarens till- stånd- eller regis t rerin gss tatu s, försäkrin gsskydd eller ann at perso nligt eller kollektivt skydd r örande yrkesansvar,

-Artikel 9.3 a-b m ed bes täm melser fö r att man vid administra- tion av ansökan o m gränsöverskridande hälso - oc h sjukvård beaktar

3 Europeiska kommissionen, Formell underrättelse- Överträdelse nummer 2014/2153.

9

Ärendet och dess beredning Os 2015:XX

sjukdomen i fråga, hur brådskande fa llet är oc h de individue lla oms tändi gh et erna,

-Artikel 9. 5. med best ämm else r o m att patienter får ersättning ut an onö digt dröjsmål, o m medl em sst at en väljer att inte tillämpa de ordningar för komp en satio n som föreskrivs i föro rdninge n.

3.4.1 Sveriges svar till kommi s sionen

I svar på den form ella underrättelsen redogjorde den svenska rege - rin gen för relevanta delar av det svenska hälso- o ch sjukvårds- syst emet oc h skälen fö r att ny författnin g, på de flesta av de punkt er kommissionen kritiserat , int e är nödvändi ga i svensk rätt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigh et er enligt direktivet. I några avsee nden ko nstaterade den svenska regerin gen att det dock kunde vara på sin plats att fört ydliga svensk lags tiftning. En nä r- m are redogörelse av förslage n och överväga nden som rör reglerin gen av t andvården i Sveri ge finns i avs nit t 4.

3 .5 Ds 2015:18 Patientrörlighet inom EES - viss a kompletterande förslag

D s 2015:1 8, Patientrörlighet inom EES - vissa komplett erande fö rslag innehöll dels förslag om ändrin ga r i hälso - och sjukvårds- lagen (19 82:763) avseende krav på en specificerad faktura till d e patienter so m erhållit vård i enli ghet med patientrörlighets- direktive ts best ämm elser, dels förslag om ändringar i lagen (2013:513 ) om ersättnin g för kos tn ader till följd av vård i annat

land inom Europeiska samarb et so mrådet (EES) avseende förtyd-

liganden hur Försäkrings kassan ska göra sin prövnin g vid ansö kan om förhan dsbes ked enligt lagen samt att beslutad ersättning ska bet alas ut utan o nödigt dröj smål, dels förslag om ändring i patientl agen (20 14: 821 ) avseende vårdgivarens in fo rmations- skyldi gh et till patienter so m söker vå rd enligt patientrörlighe ts- direktivet s bes tämmelse r.

Efterso m Europaparlamentets och rådets dire ktiv 2011 /24/ EU av den 9 mars 2011 om tillämpnin gen av patienträttighet er vid gränsö verskridande hälso- och sj ukvård äve n o mfattar tandvå rd finns nu i denna p romemo ria förslag till ändring i tandvårdslage n

lO

Ds 2015:XX Ärendet och dess beredning

(19 85:125) för att den svenska implementeringen av direktivet ska kunna anses genomfört .

11

4 överväga n den och förslag

4.1 En utvidgad informationsskyldighet för tandvården

Förslag: I tandvårdslagen införs två nya bestämmelser. Den första bestämmelsen innebär att om kostnaden för tandvårds- behandlingen av patienten ska ersättas av ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska vård- givaren informera patienten om att tandvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO), om det register som förs av IVO och den anmälnings- skyldighet som omfa ttar den som avser att bedriva verksamhet enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659) samt om patient- nämndernas verksamhet och möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799) eller från läkemedels- försäkringen.

Den andra bestämmelsen innebär att om tandvård har givits till en patient som har rätt att få kostnader för sin vård ersatt av ett annat land inom EES ska vårdgivaren ti llhandahålla en specificerad faktura avseende den vård som patienten har erhållit. Kravet på faktura gäller inte om vårdförmånen följ er av Europaparlam entets och rådets föro rdning (EG) nr 883/ 2004 av den 29 apri l 2004 om samordning av de sociala trygghets- systemen.

4.2 Bakgrund till patientrörlighetsdirektivet

Bakgrunden till Europaparl amentets och rådets direktiv 2011/24/ EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttig- heter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (patientrörlig-

13

Överväganden och förslag Os 2015:XX

hetsdirektivet) är ett antal domar i ED-domstolen som slagit fast att sjukvård, oavsett hur den är finansierad och organiserad, omfattas av reglerna om fri rörlighet för tjänster enligt fördraget om E uropeiska unionens funktionssä t t (EDP-fördraget) . Patienter kan därför ha rätt till ersättning från sitt hemland för vård utförd i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). ED-domstolens praxis har dock bedömts medföra behov av en rätts lig reglering inom unionen för att komma till rätta med den skilda till ämpningen av rättspraxis som förekommer i olika ED - länder.

Hälso- och sjukvårdstjänster fanns me d i ED-kommissionens ursprun gliga förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden ( tjänstedirektivet). Det ursprungliga förslaget avvisades dock av Europaparlamentet och Rådet eftersom man ansåg att den före- slagna lösningen inte tog tillräcklig hänsyn till hälso- och sj uk- vårde ns särart jämfört med andra tjänster. Istället presenterade kommissionen patientrörlighetsdirektivet.

4.2.1 Syftet med patientrörlighetsdirektivet

Europaparlamentets och råde t s direktiv 2011/24/ ED av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sj ukvård (patientrörlighetsdirektivet) syftar till att göra det lättare att få tillgång till säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av god kvalitet och uppmuntra till samarbete me llan medlemsstaterna på hälso- och sjukvårdens område. Direktivet syftar också till at t förtydli ga dess förhållande till Europ aparl a- mentet s och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 apri l 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förord- ningen). I förlängningen förväntas direktivet åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som ED-domstolen har utarbetat och på så sätt utv eckla den inre marknaden.

Patientrörlighetsdirektivet ska tillämpas på tillhandahållande av hälso- och sj ukvård till patienter, oavsett hur vården organiseras, tillhan dahålls eller fin ans ieras. Däremot ska direktivet inte tillämpas på omvårdnadstjänster vid långvarigt behov vars syfte är att vara till st öd för personer som behöver hjälp med utförande av rutinmässiga vardagssysslor, tillgång till och förde lning av organ

14

Os 2015:XX Överväganden och förslag

avsedda för organtransplantation samt allmänna vaccmauons- program mot infektionssjukdomar.

4.2.2 Begrepp och tillämpningsområde

Med begreppet hälso- och sjukvård avses en ligt patientrörlighets- direktivet hälso- och sjukvårdstjänster som hälso- och sjukvårds- personalen tillhandahåller patienter i syfte att bedöma, bibehålla ell er återställa deras hä lsotillstånd, inbegripet förskrivning, utläm - ning och tillhandahållande av läkemedel och medicintekniska produk ter.

Med begreppet hälso- och sjukvårdspersonal avses i direktivet läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september om erkännande av yrkeskvalifikationer, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/ 36/EG, eller en person anses som hä lso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstift- mng.

Patientrö rlighetsdirektivet omfattar således sådan verksamhet som i Sverige regleras i bl.a. hälso- och sjukvården (1982:763), tandvårdslagen (1985:125), lagen (2008:145) om statligt tandvårds- stöd, lagen (2009:366) om handel med läkemedel, lagen (2009 :730) om handel med vissa receptfria läkemedel och lagen (2002: 160) om läkemedelsförmåner.

I svensk rätt har begreppet hälso- och sjukvård en något varierande innebörd beroende på författning . Enligt hälso- oc h sjukvårdslagen avses hälso- och sjukvård åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, till hälso- och sj ukvård hör även sjuktransporter och att ta hand om av lidna. Beträffande tandvård anges att det finns särskilda bestämmelser. Enligt tandvårdslagen (1985:125)anges att med tandvård avses åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sj ukdomar och skador i munhålan. Även den nya patientlagen (2014:821) exkluderar tandvård och hänvisar uttryckligen t ill tand- vårdslagen. Däremot har patientsäkerhetslagen (201 0:659) sin egen

15

Överväganden och förslag Os 2015:XX

definition av hälso- och sjukvård, där det anges att med hälso- och sjukvård avses verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763), tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om hande l med läkemedel.

4.2 .3 Direktivets förhållande till förordningen

Förordningen omfattar bl.a. förmåner vid sj ukdom och moder- och faderskap vilket innebär att en EES-medborgare har under vissa förutsättningar sjukvårdförmåner i annat EES-land än i den egna försäkringsmedlemsstaten. Med stöd av förordningen kan personer som är försäkrade i ett EES-land söka förhandstillstånd för planerad vård samt ersättning i efterhand för nödvändig hälso- och sjukvård av offentligt ansl utna vårdgivare i ett annat EES-land.

Patientrörlighetsdirektivet gäller all vård, dvs. både s.k. nödvändig vård och planerad vård dessutom omfattar direktivet alla vård- givare, även sådana som inte är ans lutna till ett lands offentliga trygghetssystem.

Ersättning av planerad vård i annat EES-land förutsätter enligt förordningen att den försäkrade har fått ett förhandstillstånd av försäkringsmed lemsstaten. Enligt direktivet ska en försäkrings- medlemsstat se till att de kostnader som uppstått för en försäkras person som mottagit gränsöverskridande hälso- och sjukvård ersätts, om vården i fråga hör till de förmåner som den försäkrade personen skulle haft rätt till i försäkringsmed lemsstat en. För- säkringsmedlemsstaten får dock tillämpa ett förfarande med för- hands t illstånd för viss typ av hälso- och sjukvård.

Enligt förordningen föreskrivs att ekonomisk kompensation mellan behöriga institutioner ska regleras genom ett direkt betal- ningssystem. Denna lösning är fakultativ när det gäller ersättningar i enlighet med patientrörlighetsdirektivet. I praktiken är det svårt för en medlemsstat att tillämpa direktbetalningssystem som föreskrivs i förordni ngen eftersom systemet bara är öppet för vårdgivare som är offentligt anslutna, privata vårdgivare är alltså inte anslutna till direktbetalningssystemet, vilket innebär att ersättningsärenden enligt direktivet i praktiken måste hanteras på särskilt sätt.

16

Os 2015:XX Överväganden och förslag

4.2.4 Patientrörlighetsdirektivets krav på relevant information till pat ienter

Patientrörlighets,direktivet kapitel III reglerar medlems staternas ansvar beträffande gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Enligt artikel 4.2 b ska den behandlande medlemsstate n säkerställa att

"vårdgivare förser patienter med relevant information, för att hjälpa enskilda patienter att göra ett välgrundat val, inbegripet avseende behandlingsalternativ, om tillgänglighet, kvalitet och säkerhet när det gäller den hälso- och sjukvård som tillhandahålls i den behandlande medlemsstaten samt att de även tillhandahåller tydliga fakturor och tydlig information om priset, om vårdgivarens tillstånds- eller regi- streringsstatus, försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. I den utsträckning som vårdgivare redan ger patienter som är bosatta i den behandlande medlemsstaten relevant information i dessa frågor, innebär inte detta direktiv någon skyldig- het för vårdgivaren att ge patienter från andra medlemsstater mer omfattande information".

Tydliga fakturor och tydlig information om priset

Direktivets krav på tydliga fakturor och tydlig information om priset återfinns i en artikel som huvudsaklige n behandlar krav på relevant information till patienten. En patient behöver tydlig inform ation för att kunna göra ett välgrundat va l inför ett planerat hälso- och sj ukvårdsingrepp. Information om priset är typiskt se tt viktig för den som överväger att ingå ett avtal om en vara eller tjänst eftersom det finns risk att patienten själv får bekosta hela eller del av behandlingen. Prisinform ation till patienter vid gräns- överskridande hälso- och sjukvård och tandvård är därför väsentlig för patienten i egenskap av konsument.

På mot svarande sätt är en fakt ura viktig för att patient en i efterhand ska kunn a kontrollera om upp givet pris överensstämmer med den vara ell er tjänst som han eller hon har överenskommit med vård givaren. A v direktivet framgår inte närmare vad som avses med uttrycket "tydliga fakturor". Kravet på tydliga fakturor torde dock syfta till att underlätta för patienten när denna ska ansöka om ersättning för vård i annat EES-land och behöver styrka de kost- nader som han eller hon har haft i sam band med vården. Fakturan

17

Överväganden och förslag Os 2015:XX

kan tillsa mmans m ed annan dokum entation utgöra underlag till patientens ansö kan om ersättning.

ED-kom missionen har granskat huruvida medlemst aterna har genomfört patientrörlighetsdirektive ts o lika bes tämm elser oc h kommissione n har i en formell underrättelse till Sve rige ifrågasa tt huruvid a S ve rige h ar infört bes tämmelse r för att infö rliva artikel 4.2 b för att säkerställa att vå rdgivare i Sve ri ge tillhandahåller tydliga fakturor till patienter i enlighet med direktivet.

T illstånds- eller registreringsstatus, försäkringsskydd elle r annat skydd rör ande yrkesansvar

ED-kommissionen har i sin form ella underrättelse äve n ifrågasa tt h uruvida Sve ri ge h ar säkerst ällt att vå rd giva re fö rse r patienter med info rm ati o n om vå rdgivarens tillst ånd s- eller registrerin gss t atus, försäkrin gss kydd eller annat p ersonligt eller kollektivt sky dd rörande yrkesansvar.

4.3 Informationskrav i svensk rätt

I regerin ge ns proposition Pa tientrörli ghet i E D - för slag till ny lags tiftning , beskrivs att hälso- och sjukvå rden i Sve rige tradi- tionellt an sett s vara en utpräglad nati onell angelägenhet . skyldig- het en att info rmera patiente n o m vad som gäller för den svens ka hälso- och sjukvården åli gge r inte endas t vå rdgivaren utan en sådan informationss kyldi ghet ankom mer även på statliga myndi gheter, kommun er oc h landsting i egenskap av sj ukvårdshuvudmän . I vissa fall kan info rm ationss kyldighet fö religga m en fö rst vid en viss tid- punk t som inte öve rensst ämm er med direktivets krav. Huvu d- principen inom E D -rätten är visse rligen att den Europeis ka unionen fullt ut ska respekt era m edlemsstaternas ansvar för att organi sera och ge hälso- och sjukvå rd . E D-doms tolen har dock på senare tid i fl era domar slagit fas t att hälso- oc h sjukvå rd är att betrakt a som en tj änst i EDP-fö rdragets mening och att vården därm ed om fattas av reglerna om fri rörlighet för tjänster.

N ation ella best ämm elser som avhåller vå rdsö kande från att sö ka hälso- oc h sjukvå rd i en annan medlemsstat utgö r ett h inder fö r

18

Os 2015:XX Överväganden och förslag

den fria rö rligheten och måste utformas så att de inte strid er mot EUF-fördraget.

Även om det finn s bes tämm elser som kan tillämpas på hälso- och sj ukvårdstjänster, finn s anledning att se över den regleringen

för inform ationsskyldighet inom hälso- och sjukvården och tand-

vården .

4.3.1 Tydlig information om priser

Prisinform ationslagen (2004 :347) är genere ll oc h gäller för alla närings idkare som i sin yrkesmäss iga verksamhet tillhandahåller produkter till konsumenter. Lagen är tillämplig när en vård givare till handahåller hälso- och sjukvårdstjänster (inbegripet tandvård) till patienter. Lagen har so m ändamål att främja god prisinform ation till patienter.

I tandvårdslagen (1985: 125 ) finns en särskild bestämmelse som innebär att vårdgivaren ska upplysa patienten om kostnaden för åt gärden innan en undersökning eller viss behandling påbörjas. Om en följd av behandlingar behövs ska vå rd givaren upplysa patienten om de beräknade samm anlagda kos tnaderna för behandlin garna.

Om förutsättningarna för behandlin gsfö rslage t eller kostnads- beräkningen ändras ska patienten upplysas om dett a och om anledningen till ändrin gen ( 4 §).

Bestämmelserna i prisinformationslagen och t andvårds lagen torde innebära att Sverige uppfyller direktivets krav på en vård- givare att lämna information om pris på tandvårdstjänster i de fall Sverige är att betrakta som behandlande medlemsstat enligt direk- uvet .

4.3.2 V årdgivarens tillstånds- eller registreringsstatus

I Sve ri ge uppställs inget krav på tillstånd för den som vill bedriva hälso- och sj ukvård eller tandvårdsverksamhet. D äre mot finns krav på att sådan verksamhet ska vara anmäld till den statli ga myndighet som bedriver till syn av hälso- och sj ukvården och dess personal samt krav på kompetens och behörighet av den personal som är yrkesverksamma i verksamheten.

19

Överväganden och förslag Ds 2015:XX

I patientsäkerhetslagen (20 1 0:659) finns krav på behörighet, tillsyn av sta tlig myndighet och krav på att verksamheten ska vara anmäld till In spektionen för vård oc h omsorg(IVO). Vårdgivarnas anmälningsskyldighet till IVO är straffsank tionerad.

Av patientsäkerhetslage n fram gå r vidare att IVO ska föra ett automatiserat register (vårdgivarregistret) över verksamheter so m anmälts. Registret får använ das för tillsyn och forskning samt för framställning av statistik.

Ä ven om en vårdgivare har en skyldighet att anmäla sin ve rk- samhe t till vårdgivarregistret så finns in gen mot svarand e skyldighe t för vård giva ren att informera sina patienter om registret. Direk- tivets krav på information till p atient en i detta avseende kan därför int e anses säkerställd. D et finna därför skäl att införa en sådan informationsbestämmelse i enlighet m ed direktivets krav i detta hänsee nde.

4.3.3 Försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar

Samtliga vårdgivare som är ve rksamma i Sveri ge måste ha en s.k.

patientförsäkring, dvs . en försäkrin g so m lämnar ersättnin g för perso nskada på patient i samband med vård och behandling.

Pati ent skadelagen (1996:799) , som omfattar tandvård, inne- håller bestämmelser om patientskadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådan ersättning.

Samtliga vårdgivare i Sverige är enligt patientskade lagen skyldi ga att teckna en patientförsäkring (12 §). Ä ve n om en vårdgivare under- låter att teckna patientförsäkrin g är patienten ändå skyddad av försäkrin gen (14 §).

I 3 kap. 8 § patientsäkerhetslagen (PSL), som också omfattar tandvård, finns bestämmelse r som anger att en vårdgivare snaras t ska informera en pati ent so m har drab bats av en vå rdskada om att det inträffat en händelse som har medfört en vå rdskad a, vilk a åt gärder som vårdgivaren avser att vidta för att en likn an de händelse inte ska inträffa igen, möjligheten att anmäla klagomål till Inspektio nen för vå rd och omsorg (IVO), möjli gheten att begära ersättnin g enligt patientskadelagen eller från läkeme delsfö r- säkrin gen sam t om patient nämndernas verksamhet.

20

Ds 2015:XX Överväganden och förslag

Enligt lagen (1998 :1656) om patientnämnd sverksamhet m.m.

ska det i varje landstin g och kommun finnas en eller fle ra patient- nämnd er. Dessa nämnd er har till uppgift att stödj a och hj älpa patienter inom hälso- och sjukvård samt tand vård som finansieras helt elle r delvis me d offentliga me del. Patientnäm nderna ska bl.a.

tillhandahålla och hjälpa patienter att få den info rmation patienten behöve r fö r att ku nna t a till va ra sina intressen i hälso- och sjuk- vården.

I Sveri ge finn s äve n en kollektiv försäkring fö r pers oner som skadas av läkemedel, den s. k. läkemedelsförsäkrin gen. D en som anse r sig ha blivit skadad av ett läkemedel som ingår i läkem edels- försäkrin gen har rätt att vända sig till Läkemedelsförsäkrin gen för att få sin sak prövad. Om fö rsäkrin gsgivarens utred nin g ko n- staterar att en skada är att betrakta som en godkänd läkemedels- skada kan anmälaren få ersättnin g. Patienter so m h ar skadat s av

läkem edel har d essutom möjlighet att söka ersättning med stöd av

skades tåndslagen (1972 :207) eller produktansvarslagen (1992: 18) . So m fram går ovan finn s det i pa tientsäkerhet slagen visse rlige n best ämmelse r om vårdgivarens skyldighet att info rmera patienten om mö jlighet en att anmäla klagomål, begära ersättning m.m. Men patient säkerh etslagens in fo rmationsskyldi ghe t inträder fö rst när en patient har drabbat s av en vård skada. Direktive ts krav enligt art ikel 4.2 b på att en vårdgivare fö rser patient en med relevant informatio n för att hj älpa en skilda patienter att göra ett välgrundat val är att betrakt a so m ett krav på s. k. förköpsinfo rmation. Svensk rätt kan därför inte anses uppfylla direktivets krav i detta avsee nde.

4.3.4 Tillhandahålla tydliga fakturor

Svensk rätt saknar en gen erell reglerin g om krav på fakt uror oc h dess inn ehåll. I 11 kap. mervärdess kattelage n (1994:2 00) finn s visse rligen bes tämmelser o m faktureringss kyldighet och vad en faktur a ska innehålla. Men enli gt lage ns 3 kap. 4 § är sju kvård , tand- vård oc h social omsorg ve rksamheter so m är undantagna frå n skatteplikt oc h me rvärdess katt elagens bestämmelse r om fak tu- ren ng.

I fö rordnin gen (2008 : 193) om st atligt tandvårdsstö d finns bes tämm else r om vård givarens ansvar ge ntem ot patient en. A v

21

Överväganden och förslag Os 2015:XX

dessa bestämmelser fram går att vårdgivare n ska tillhandahålla bl.a.

prislistor, skriftlig behandlingsp lan, kvitto och undersö kni ngs- protokoll. Av 11 § framgår att av det kvitto som patienten får öve r erl agd betalnin g ska vårdgivaren ange sitt pris för varj e utfö rd t andvårdsåtgä rd för den ak tuella patienten, referenspris och åt- gärdskod för varje utförd tandvårsåt gärd samt i fö rekommande fall den ersättnin g som lämnats enligt lagen (2008: 145 ) om statlig t tandvårdstöd. Denna bestämmelse och övriga bes tämmelser om statligt tandvå rdss töd är dock int e tillämpliga i de situationer när patienten har rätt till ersättning för sina kostnader tandvård enligt patientrörlighetsdirektivet och således får ersättnin g från ett annat EES-land. Av 14 § samma förordnin g framgår vidare att För- säkrin gskassan på begäran av en vård givare ska tillhandahålla upp- gifter om bl.a. huruvida patienten omfattas av rätt en till st atligt tandvårdsstöd. Förutsättningarna för statli gt tandvård sstöd framgår av lage n om statligt tandvårdsstöd. I lage ns l kap. 5 §

stadgas att statligt tandvårdss töd får lämnas om patienten , när tandvård såtgärden påbörjas, är försäkrad för bosättningsbaserade förm åner enligt 4 och 5 kap. socialförsäkrin gs balken, eller utan att va ra bosatt här har rätt till förm åner so m följ er av Europaparla- mentets oc h rådet s förordning. Direktive ts krav på att en vård- givare ska tillhandahålla tyd liga fakturor till patient en torde därför inte kunna anses va ra säkerställt när det gäller tandvård. Det finns således skäl att i tandvårdslagen göra ett fört ydligande avseende vård givarens skyldighet at t tillhandahålla en tydlig faktura till de patienter som har rätt att få ko stnaderna för sin vård ersatt av annat EES-land i enlighet med direktivet.

4.4

4.4.1

Behov av kompletterande

informationsbestämmelser i svensk rätt

Utökat informationsskyldighet för vårdgivaren

Enligt direktivet s artikel 4.2 b ska den behandlande medlem sstaten säkerställa att vård givare förser patienter med relevant information om bl.a. vård givarens tillst ånds- eller registreringsstatus, försäk- rin gss kydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. I d en svenska tandvårdslagstiftnin ge n finns inte något krav på vårdgivarna att informera sina patienter om In spektionen

22

Os 2015:XX Överväganden och förslag

för vå rd och omsorg (IVO) och dess tillsyn eller om det s.k.

vårdgivarregistret eller om kravet på patientfö rsäk ring m.m. Direk- tivets krav på information från vårdgivaren om dennes tillstånds- eller registreringsstatus samt skydd rörande y rkesansvar kan därför inte anses va ra säkerställ t i detta avsee nde. D et föreslås därför att det i tandvårdslagen införs en ytterliga re informationsbestämmelse innehålland e krav på information från vårdgivaren om att tand- vården och dess personal st år under tillsyn av IVO och om det regis ter över häl so- och sj ukvå rdsve rksam heter so m förs av IVO och den anmälnin gss kyldi ghet som omfattar den som avser at t bedriva ve rksamh et enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen samt om patien tnämndernas ve rksamhet och möjlighet en att be gära ersätt- ning enligt patientskadelagen eller från läkeme delsförs äkrin gen.

En sådan ändring i tandvårdslage n innebär visse rligen ett

vidgat åliggande för vård givare inom tandvå rden avseende informa- tion som ska lämnas till patienter. Den information so m det är fråga om får anses vara av grundläggande karaktär för alla som ä r verksamma inom hälso- och sj ukvå rden och tandvården. D en na informationss kyldighe t kan därför inte anses särskilt tyngan de fö r vårdgivarna, särskilt med beaktande av att den patientgrupp som mö jligen kan kom ma att aktualisera informa tionss kyldighe ten för- väntas vara myc ket liten, då den endas t avse r patienter som har rätt att få kostnaden för sin vård ersattav ett an nat EES-land.

4.4.2 Krav på specificerad faktura

Enligt bokföringslagen ( 1999: l 078) är en näringsidkare bok- förin gss kyldi g. Även kommuner oc h landsting är bokförings- skyldi ga en ligt lagen om kommunal redovisning (1997:614) . När en vårdgivare behandlar en patient är det ur ett bokförin gsperspektiv att betrakta so m en affärshändelse som ska bokföras och fö r varje affärshändelse ska det finn as en ve rifikati on.

Enli gt 5 kap. 6 oc h 7 §§ bokförings lage n framgår vilka uppgifte r som en verifikation ska innefatta. I de fall vå rd givaren är en kommun eller ett landsting finns motsvarande bes t ämmelser i 2 kap. 4 och 5 §§ lagen om kom m unal redovisning. D essa bestäm- melser kan vara till led nin g för d e upp gifter en faktura bör innehålla för at t den ska anses som tydli g, dvs. specificerad.

23

Överväganden och förslag Ds 2015:XX

För at t säkerst älla di rektivet s krav på tydlig fak tura bör en sky ldighet fö r vå rdgivare att tillhan dahålla patienter en specifice rad faktura in fö ras i svensk rätt. Krave t att en vå rdgiva re ska tillhan da- hålla e n faktura är visse rli ge n nytt , m en vå rdgiva ren har redan idag i egens kap av bokföringsskyldi g närings idkare, en skyldighet att bokföra va rje affärshändelse och ha ve rifikationer för varj e så dan händelse. Vå rd giva ren har således dessa uppgift er tillgä ngliga i sin a eko nomisyst em.

Fa kturas kyldigheten ska gälla all a vårdgivare men skyldighet en bör oc kså begränsas till de situationer när vå rden har givits till en patient so m har rätt att få ko stnadern a för sin vård ersatt av ett annat land inom Europeiska ekon omiska samarbetsområdet (EES).

Krave t på faktura gäller därem ot inte o m patientens vårdförmån följ er av E uropaparlamentet s och rådets förordnin g.

4.5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag: Lagförslage n fö reslås träda i kraft den l juli 2016.

Ändrin garn a i tandvå rdslage n (19 85:125) föreslås träda i kraft l juli 2016. N ågra övergån gsbest ämmelser m ed anledning av ändrin garna bedöms int e vara nödvändi ga.

24

5 Konsekvenser

Bedömning: Förslagen bedöm s inte få några ekonomiska konsekve nser för st atsbudge ten.

Förslagen bedöms inte få några ekonomiska konse kvense r för kommuner och land sting.

F örslagen bedöms få mycket begränsade effekter för företag .

5.1 Anpassning av det svenska regelverket till EU- rätten

I prom emo rian föreslås ändringar i en författning i syfte att anpassa det svenska regelverket för patientrö rli ghet till Europaparlam entets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämp- ningen av patienträtti gheter vid gränsöverskridande hälso- oc h sjukvård (patientrörlighetsdirektive t). Skälet till förslagen är att kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige och skickat en s. k. form ell underr ättelse till rege ringe n i juli 2014 med

an lednin g av att kommissionen an ser att svensk författnin g inte

uppfyller direktivets krav i flera avseenden (se avs nitt 3 Ärendet och dess beredning).

Rege ringe n har i skrivelser till kommissionen under november 2014 redo gjort för den svenska hälso - och sjukvårdsmodellen i korth et , vilka åt gärder som vidtagits med anledning av direktivet samt medgivit att det finn s ut rymm e för vissa ytterligare för- tydliganden i svensk rätt för att säke rställa att Sverige uppfyller direktivet s krav. D e föreslagna ändringarna i den svenska regleringe n bedöm s uppfylla direk tivets krav. Konsekvenserna av förslage n redovisas nedan.

25

Konsekvenser

5.2

Os 2015:XX

Konsekvenser för kommuner och landsting att tillhandahålla en specificerad faktura

D et har tidi gare inte bedömts föreli gga något behov av bes täm- melser krin g fakturor. D äremot ska patienten sedan tidigare erhålla ett kvitto på den vårdavgift som han eller hon bet alar för hälso- och sjukvårdstj änster, vilket följ er av 39 kap. 7 § skatteförfarandelage n (2011:1244) .

Svensk rätt saknar en generell re glerin g om krav på fakturor och dess innehåll. I 11 kap. mervärdess kattelage n (1994:200) finns visserligen bes tämmelse r om fakturerin gs skyldighet och vad en faktura ska innehålla. M en enligt lage ns 3 kap. 4 § är sjukvård, tand- vård och social om sorg verksamhet er som är und antagna från skatteplikt och mervärdess kattelag ens bes tämmelse r om faktur er- m g.

Direkt ive ts krav på att vård givare ska tillhandahålla tydliga fakturor till patienten kan därför inte anses h elt tillgodosett. I pro- memorian före slås därför att det införs ett fört ydligande avseende patienten s rätt till faktura. Förtydligandet kan sägas innebära en ny skyldighet för kommun er och landstin g, efterso m det inte finns ett U ttryckli gt sådant krav idag i författnin g. Skyldi gheten gäller do ck endast för de patienter so m har rätt att få ko stnaderna för sin vård ersatt av annat EES-land.

När nya skyldighet er införs för k ommuner och landstin g ska konsekve nserna av dessa analyseras. Vidare ska en avväg nin g göras så att m an inte väljer en m er långtgåe nde skyldi ghet än vad som är nödvändigt. Detta fö ljer av bestämm else rna om den kommunala självstyrelse n som återfinn s i l kap. 1 § och 14 kap. 2-3 §§ rege- rin gsform en.

Förslage t att kommun er o ch lands tin g ska ge patienten en specificerad faktura för den vård som patienten erhållit innebär i realiteten en mycket begränsad skyldighet för vård givarna. Redan idag har landstin g och kommuner de upp gifte r so m ska redovisas i fakturan, enligt existerande skyldigheter i lags tiftning, att läm na kvitto på den vård som givits. D et bedö ms också vara ett begränsat antal patient er som komm er efterfråga en faktura för den vård de fått. Upp giften bedöm s också stå i proportion till syftet med bestämmelse n. Skälet fö r förslage t är att svensk förfa ttnin g måst e uppfylla direktivets bes t ämmelser. D et har int e framkommit att det

26

Ds 2015:XX

finn s ett mindre ingripande sätt att genomföra direktive t s bestämmelser. Omfattnin gen av krave t att tillhandahålla en specificerad faktura torde vara så begränsad att den inte bedö ms medföra några ekonomiska konsekve nse r för kommune r eller landsting.

5 .3 Konsekvenser för kommuner och landsting att tillhandahålla viss information

Enligt direktive t s artikel 4.2 b ska den behandland e m edlemss taten säkerställa att vå rdgivare fö rser pati ent er m ed relevant information om bl.a. vårdgiva rens till stånds- eller registre ringss tatus, försäk- ringss kydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesan svar.

Vårdgivare inom tandvå rden har hittills inte haft n ågo t krav på sig att informera patient er o m den st atliga tillsynen, det s.k. vå rd- givarregistret eller krave t på patientförsäkrin g m.m . D et föreslås därfö r att det i t andvårdslage n (1985: 125) införs ytt erligare en informationsbestämmelse inneh ålland e krav på information från vå rdgivaren om detta. Förslaget innebär att det infö rs en ny skyldi ghet fö r kommun er och landsting att info rmera patiente r som har rätt att få kostnadern a för sin vård ersatt av ett annat EES- land.

När nya skyldigheter infö rs fö r kommuner och landsting ska konsekv ense rna av dessa analyseras . Vidare ska en avvägnin g gö ras så att man inte välj er en m er långt gåe nde skyldighet än vad som är nödvändigt. D etta följer av bestämm elserna om den kommu nala självs tyrelsen som återfinn s i 1 kap. 1 § och 14 kap. 2-3 §§ rege- rin gsform en .

E n liknande bedömnin g so m gällande förslage t m ed krav på en specific erad fa ktura gö rs ifråga om förslaget som innebär et t för- tydliga nde av att patienter som få r vå rd enligt direktivets bes täm- m elser ska få viss y tterligare information. D et nya förslaget bedöms m edfö ra ett begränsat tillägg till d en inform ation splikt so m kom muner oc h landsting har i egenskap av vårdgivare o ch so m regleras i tandvå rdslags tiftningen. Kommun er oc h Landstin g bö r kunna använda sig av de in fo rmation ssyst em so m fi nns även fö r dessa ändamål.

27

Konsekvenser

Konsekvenser Os 2015:XX

Mot bakgrund av att Sverige utlovat till kommissionen att genomföra vissa ändringar för att uppfylla direktivets krav, måste författningen ändras. D et har inte framkommit att det finns ett mindre ingripande sätt att genomföra direktivets bestämmelser i detta avsee nde. Uppgiften bedöms också stå i proportion till syftet med bestämmelsen, som är att sve nsk författning måste uppfy lla direkti vets bestämmelser. Uppgiften bedöms vara så begränsad att den inte bedöms medföra några ekonomiska konsekvenser för kommuner eller landsting.

5.4 Konsekvenser för företag

Förslaget att patienter som får vård i enlighet med direktivets bestämmelser ska få en specificerad faktura, berör också privat a vårdgivare. Närings idkare är dock redan idag bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999: l 078), vilken innehåller bestämmelser om bokföring och ve rifikationer . För den som är näringsidkare m edfö r förslaget därför inte några praktiska konsekvenser.

Förslage t med förtydligande av att patienter so m får vård enligt direktivets bestämmelser ska få information om att hälso- och sj uk- vården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO), det vårdgivarregister som finns, om patient- nämn derna samt rätten till patientskadeersättning och ersättning enligt läkemedelslage n, bedöms medföra mycket be gränsade konse- kvenser för de priva ta vårdgivarna. D et har inte framkommit något som tyder på att denna patientgrupp inte redan får del av relevant information i de ssa avseenden.

5.5 Övriga konsekvenser

Förslagen bedöm s inte få några miljö- eller jämställdhetsmässiga konsekvenser.

28

6 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

3c§

Para grafen är ny och föreskriver att om kostnaden för tandvårds- behandlingen av patienten ska ersättas av ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska vård givaren informera patienten om att tandvården och dess personal står under tillsyn av In spektionen för vård och omsorg (IVO), om det regist er som förs av IVO och den anm älnin gsskyldighet so m omfattar den som avser att bedriva verksamhet enligt 2 kap.

patientsäkerh etslage n (2010 :659 ), förkortad PSL. samt om patient- nämndernas ve rksamhet och möjli ghet att begä ra ersättning enligt patientskadelage n (1996:799) ell er från läkemedelsförsäkringen.

Bestämmelsen är tillämpli g i de situationer när en p atient från ett annat EES-land har söker vård i Sverige i enlighe t med Europa- parlame ntets och rådets direktiv 2011/24/ EU av den 9 mars 2011 om tillä mpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sj ukvård (pa tientrörlighetsdirektivet ). Bestämmelsen är tillämplig oavsett om vården tillhandah ålls av en enskild eller en offentli g vårdgivare. Det spelar inge n roll om det är fråga om s. k.

planerad vård eller akut nödvändi g vård . Vid akut nödvändi g vård, dvs . i en situation när någon vistas inom landstinge t utan att vara

bosatt där oc h behöver omedelbar tandvård, är landstin gs -

kommun en (Fo lktan dvården) skyldig att tillhandahålla så dan vård enligt 6 §. Planerad vå rd kan tillhandahållas på den komm ersiella marknaden. Beträffande plan erad vå rd finns dock inge n ge nerell skyldi ghet för vård givare att erbjuda vård fö rutom vad so m följer av lagens 5 § första st ycket och 5 a § dvs. skyldigheten at t till- handahålla tandvård omfattar endas t patienter so m är bo satta inom landstin ge t, kvarskrivna och de som utan att vara bosatta i Sve ri ge

29

Författningskommentar Os 2015:XX

har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europapa rlamente ts och rådets förordning (EG) nr 883 / 2004 av den 29 april 2004 om samordnin g av de sociala trygg- hetssystemen. D etsa mma gäller för dem som anses bosat ta i Sverige enligt 5 kap . 7 § första stycket socialförsäkrin gsba lken .

Till skillnad fr ån den befintliga informationsbestämmelsen i 3 §

ålägger denna nya information sbes tämmelse en explicit skyldighet för vårdgivare n att tillhandahålla viss information till patienten.

D en information som ska lämnas är densamma som följer av 3 kap.

8 § PSL. Informationsskyldigheten enli gt PSL infaller dock förs t när patiente n har drabb ats av en vårdskada. Inform ationsskyldig- hete n enli gt den nu föreslagna bestämmelsen är av s.k. förköps- karaktär, vilket inn ebär att information en ska läm nas till patienten innan vården tillhandahålls. Enligt PSL definitioner avses med begreppet vårdgivare; statli g myndighet, landstin g och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sj ukvård . Med begreppet hälso- och sjukvård avses i patientsäkerhetslagen bl.a.

sådan verksamhet som omfattas av tandvårdslagen.

Fö rslaget behandlas i avsn itt 4.1.3.

4b§

Paragrafens är ny och föreskriver i första stycke att om tandvård har givi ts till en patient som har rätt att få sina ko stn ader för sin vård ersa tt av ett annat land inom EES ska vårdgivaren tillhandahålla en specificerad faktura avseende den vård so m patienten har erhållit . Med begreppet specificerad faktura avses ett skriftligt krav på betalnin g genom vilket vårdgivaren kräver ersättning för den vård som patienten erhållit. Kravet att fakturan ska vara spec ificerad innebär att fakturan ska innehålla tillräckligt detaljerade uppgifte r som är nödvändiga för att sambandet mellan fakturan och den geno mförda behandlingen utan svåri ghe ter ska kunna fa stställas, jämför med bestämmelserna om verifikationer i bokföringslagen (1999:1078) och lagen (1997:614) om kommunal redovisning.

Fakturan ska tillhan dahållas patienten på lämpligt sätt.

Av andra stycket framgår att kravet på faktura inte gäller om vårdförm ånen följer av Europaparlamente ts och rådets förordning

30

Ds 2015:XX Författningskommentar

(EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.3 .

31

4.4.2011

E uropeiska unionens officiella tidning

Bilaga l

L 88/45

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETs OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/24/EU

av den 9 mars

om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt, särskilt artiklarna

och

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala komm it- tens yttrande

med beaktande av Regionkommittens yttrande

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet

och

av följ ande skäl:

(l)

(2)

Enligt artikel

i fördraget om Europeis ka unionens funktionssätt (EUF-fördraget) måste en hög hälsoskydds- nivå för människor säkerställas vid utformning och ge- nomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

Detta betyder att en hög hälsoskyddsnivå måste garante- ras även när unionen antar akter enligt andra bestämmel- ser i fördraget.

Artikel

i EUF-fördraget är den lämpliga rättsliga grund en eftersom huvuddelen av bestäm melserna i detta di rektiv har ti ll syfte att få den inre marknaden och den fria rörlig heten av varor, personer och tjänster att fungera bättre. Eftersom villkoren för åberopande av artikel

i EUF-fördraget som rätts lig grund är uppfyllda måste denna rättsliga grund användas för unio nslagstiftningen även när skydd av folkhä l san är en avgörande faktor i de val som görs. Artikel

i EUF-fördraget kräver i detta hänseende uttryckl igen att en hög skyddsnivå för folk-

(l) EUT C 17 5, 28.7.2009, s. 116.

(2) EUT C 120, 28.5.2009, s. 65.

(l) Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 3 april 2009 (EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 368), rådets ståndpunkt vid den första behandlingen av den 13 september 2010 (EUT C 275 E, 12.10.2010, s. 1}, Europa- parlamentets ståndpunkt av den 19 januari 2011 (ännu ej offentlig- gjord i EUT} och rådets beslut av den 28 februari 2011

(3)

(4)

(5)

hälsan bör säkerställas vid harmonisering och särskilt att hänsyn tas till ny utveckl ing som grundar sig på veten- skapliga fakta.

Hälso- och sjukvårdssystemen i unionen är en central del av unionens höga sociala skyddsnivå och bidrar till såväl social sammanhållning och social rättvisa som en hållbar utveckling. Hälso- och sjukvård ingår också i den bredare ramen för tjänster av allmänt intresse.

Oberoende av möjligheten för patienterna att erhålla gränsöverskridande hälso- och sjukvård i enlighet med detta direktiv ansvarar medlemsstaterna för att tillhanda- hålla medborga rna inom sitt territorium en säker, hög- kvalitativ, effektiv och kva ntitativt tillfredsställande hälso- och sj ukvård. Införlivandet av detta direktiv med natio- nell lagstiftning och dess tillämp ning bör inte leda till att patienter uppmuntras att söka behandling utanför sin försä kringsmedlemssta t.

Som rådet konstaterat i sina slutsatser av den

juni

om ge mensamma värd eri nga r och principer i Eu- ropeiska unionens hälso- och sjukvå rdssystem (

( nedan kallade rådets slutsatser) finns det ett antal gemensamm a funktion sprinciper som används inom hälso- och sj uk- vårdssystemen i hela unionen. Dessa funktionsprinc iper är nö dvä ndiga för att säkerställa patienternas förtroende för gränsöverskridande hälso- och sj ukvå rd, som behövs för att uppnå patientrörlighet och en hög hälsoskydds- nivå. l samma uttalande konstaterade rådet att dessa vär- deringar och principer förverkligas i praktiken på mycket olika sätt i olika medlemsstater. l synnerhet måste beslut om vilket hälso- och sjukvårdsutbud som medborgarna har rätt till och de mekanismer som används för att finans iera och tillhandahålla denna hälso- och sjukvård, som t.ex. i vilken utsträckning det är lämpligt att lita till marknadsmekanismerna och konkurrenstrycket för att sköta hälso- och sjukvårdssystemen, fattas i ett nationellt sammanhang.

(6)

Som E uropeiska unio nens domstol ( neda n kallad domsto- len) flera gånge r slagit fast, samtidigt som den erkänt deras särskilda karaktär, faller alla typer av hälso- och sjukvå rd inom EUF-fördragets räckvidd.

(4) EUT C 146, 22.6.2006, s. l.

33