Psykologi inriktning idrott & motion 61-90hp
Relationen mellan motion och
globalsjälvkänsla bland motionärer
Psykologi inriktning idrott & motion 15hp
Halmstad 2021-05-04
Nor Davoud och Elda Haxhiu
Davoud, N. och Haxhiu, E. (2021). Relationen mellan motion och global självkänsla bland motionärer. Psykologi inriktning idrott och motion 61-90hp. Akademin för Hälsa och Välfärd: Högskolan i Halmstad.
Sammanfattning
Syftet med studien var att studera relationen mellan motion och global självkänsla och undersöka om relationen medieras av fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Frågeställningen som skapades var följande: Visar relationen mellan motion och global självkänsla på indirekta effekter genom fysisk förmåga och fysiskt självvärde? Frågeställningen undersöktes genom en tillämpning av det teoretiska ramverket The Exercise and Self-esteem model (EXSEM). De två primära mediatorerna i genomförandet av testet var fysisk förmåga (M1) och fysiskt självvärde (M2). Syftet i detta var att få inblick om mediatorerna visar på indirekta effekter i relationen mellan motion och global självkänsla bland individer som motionerar. Genom att använda EXSEM som teoretiskt ramverk skapades en medieringsmodell (figur 2). I studien deltog 104 individer där antalet kvinnor var 46 och antalet män var 58. Deltagarna var bosatta i Sverige, där 50 stycken av deltagarna rekryterades på tre olika motionsinstitut varav två belägna i Göteborg och ett i Borås. Resterande deltagare rekryterades online via två Facebook-grupper.
Data för undersökningen samlades in via enkäter där deltagarna fick skatta sig själva i sin relation till deras motionsutövande. Varje individs motionsutövande mättes genom ett frågeformulär som strukturerades i enlighet med Godin Leisure-Time exercise questionnaire.
Global självkänsla mättes genom självrapporteringsinstrumentet Rosenberg Self-esteem Scale.
Slutligen mättes fysiskt självvärde och fysisk förmåga genom självbegrepps-instrumentet Physical Self-Perception Profile. Resultatet visade att motion hade en positiv statistisk signifikant indirekt effekt på global självkänsla genom mediatorerna fysisk förmåga tillsammans med fysiskt självvärde.
Nyckelord: Fysisk förmåga, Fysiskt självvärde, Global självkänsla, Motion, The exercise and self-esteem model
Davoud, N. och Haxhiu, E. (2021). The relationship between exercise and global self-esteem among exercisers. (C-essay in Sport science 31-60 ETCS). Academy of Health and Welfare:
Halmstad University.
Abstract
The purpose of the study was to investigate the relation between exercise and global self- esteem and examine whether the relationship is mediated by physical ability and physical self- worth. The hypothesis that was created was the following: Does the relationship between exercise and global self-esteem show indirect effects through physical ability and physical self- worth?. This was implemented by testing the Exercise and Self-esteem model (EXSEM). The implementation of the test was to examine the following mediators: Physical ability (M1) and Physical self-esteem (M2), with the aim of finding if the mediators show indirect effects in the relationship between exercise and global self-esteem among individuals who exercise. Using EXSEM as a theoretical framework, a mediation model was created (Figure 2). The study involved 104 individuals where the number of women consisted of 46 and the number of men consisted of 58 where all the participants lived in Sweden. There were 50 participants recruited at three different gyms, two of which were located in Gothenburg and one in Borås. The remaining participants were recruited online via two Facebook groups. The data of the survey were collected via questionnaires that the participants had to rate themselves in their relation to their exercise. Each individual's exercise was measured through a questionnaire that was structured in accordance with the Godin Leisure-Time exercise questionnaire. Global self- esteem was measured through the Rosenberg Self-esteem Scale. Finally, physical self-value and physical ability were measured through the self-concept instrument Physical Self- Perception Profile. The results showed that exercise had a positive statistic significant indirect effect on global self-esteem through the mediators physical ability along with physical self- value.
Keywords: EXSEM, Exercise, Physical ability, Physical self-value, Global self-esteem
Global självkänsla är en viktig faktor för en människas liv och väsentlig aspekt i människans psykologiska välbefinnande. Global självkänsla innefattar det generella värdet en individ har om sig själv och denna uppfattning är stabil över tid och situation (Suls & Krizan, 2003). Tidigare undersökningar har frekvent påvisat att motion har en viktig roll för
individens globala självkänsla. Intressant nog har det inte uppmärksammats vilka effekter motion faktiskt har på global självkänsla (Opdenacker, Delecluse & Boen, 2009). Forskning är också bristfällig med förklaringar kring hur relationen mellan motion och global
självkänsla ser ut. En modell som förklarar detta samband är The Exercise and Self-esteem model (EXSEM). Ett bristande motionsbeteende medför ökad risk för förtid död, hjärt-och kärlsjukdomar, cancer och typ-2 diabetes (Hellénius & Ekblom, 2013) därav är motion ett generellt bidragande till fysiska och psykiska fördelar (Hallberg, 2010).
Motion och global självkänsla är essentiella mekanismer för att motverka ohälsa bland människor. Sonstroem och Morgan (1989) skapade multidimensionella modellen EXSEM med syfte att underlätta förståelsen för hur relationen mellan motion och global självkänsla ser ut. Trots att modellen är omfattande och inkluderar både fysiska och psykiska perspektiv, har modellen på senare tid utvecklats för att undersöka specifika domäner. Knobf, Musanti och Dorward (2007) utvecklade modellen med fokus på subdomäner som inriktar sig på kompetens och acceptans. Det adderades ytterligare subdomäner i modellen vilka är kondition, styrka och kroppsattraktivitet med syfte att få ett flerdimensionellt perspektiv och för att skapa en större potential att upptäcka fler bakomliggande mekanismer (Knobf et al., 2007). Modellen omfattar komponenterna fysisk self-efficacy, fysisk kompetens, fysisk acceptans och global självkänsla. Komponenterna medför en vital funktion i undersökningen kring relationen mellan de två huvudsakliga variablerna, vilka är motion och global
självkänsla. Modellen pekar på att motion bidrar till en ökad global självkänsla genom variabler vars syfte att mediera sambandet mellan motion och global självkänsla.
Global självkänsla
Global självkänsla handlar om det generella värdet personen har kring sig själv och denna bild bibehålls över tid oavsett situation (Suls & Krizan, 2003).
Rosenberg (1989) beskriver global självkänsla som en värdering och acceptans av sina egenskaper därmed omvandlas egenskaperna till positiva eller negativa föreställningar kring sig själv (Rosenberg, 1989). Många vetenskapliga studier och populärvetenskapliga böcker beskriver global självkänsla som hög eller låg. Individer kan antingen ha en positiv
eller negativ global självkänsla baserat på den yttre attityd kring sig själv vilket skapas i samspel med omgivningen (Weston, 2008).
Lindwall (2011) beskriver i sin bok att en del hävdar att global självkänsla handlar om individens kognitiva processer samt egenbedömning i anknytning till sig själv.
Poulsen (1995) anser att global självkänsla handlar om individens psykiska tillstånd som inkluderar olika nivåer av styrka, det baseras på hur väl individen lyckas med vardagliga sysselsättningar i livet. Utvecklingen av global självkänsla beskrivs enligt Johnson (2005) bestå av två stadier, vilka är det inre och det yttre. De yttre faktorerna består av reaktionen från omgivningen gällande individens egenskaper och förmågor, detta kan innebära fysiskt attribut, prestation och sociala omständigheter (Johnson, 2005). De inre faktorerna beskrivs vara individens barndom och omständigheterna under uppväxten som kan ha påverkat individens upplevda självkänsla (Johnson, 2005).
Hög global självkänsla har påvisat leda till förbättrade sociala interaktioner och en förbättrad mental hälsa (Rentzsch & Schröder, 2018). Global självkänsla inkluderar självacceptans samt självrespekt vilket förbättrar individens ambition och motivation (Suls &
Krizan, 2003). Vidare förser en hög global självkänsla möjligheten att utveckla goda relationer och leder även till en allmän positiv syn på livet (Johnson, 2005). Andra konsekvenser en hög global självkänsla förser hos individer är möjlighet för utlopp till känslor, tankar, ökad medvetenhet om sina gränser och förutsättningar, dessutom möjlighet att bekämpa andras påtryckningar (Johnson, 2003). Global självkänsla påverkar individens psykiska och fysiska välbefinnande (Suls & Krizan, 2003). Sammanfattningsvis har en hög global självkänsla påvisat ha en mängd goda effekter på individen (Rentzsch, & Schröder, 2018; Johnson, 2005; Suls & Krizan, 2003).
Det har även visat sig att regelbundna motionsdeltagare har ett samband med global självkänsla (Pedersen & Seidman, 2004; Opdenacker et al., 2009; Lox, Ginis &
Petruzzello 2014).
Motion
Motion har alltid haft en betydelsefull roll hos människor världen över. Ett bristande motionsbeteende medför en ökad risk för bland annat hjärt-och kärlsjukdomar, cancer och typ-2 diabetes (Hellénius & Ekblom, 2013). Det finns bevis att direkt efter en individ motionerar upplevs lägre nivåer av stress (Lox et al., 2014). Motion bidrar till ett bättre välmående och god hälsa där tillfredsställelse av det fysiska, psykiska och sociala uppnås (Hallberg, 2010).
I en sammanställning av studier som innehåller undersökningar kring
fysisk aktivitet bland 1 miljon kvinnor och män mellan åldrarna 18–99 indikerade att motion kan minska hälsorisker som ett stillasittande beteende kan ge upphov till
(Folkhälsomyndigheten, 2018). Resultatet visade att individer med låg dos av fysisk aktivitet ökade risken att dö i förtid och att drabbas av övervikt vid ett längre stillasittande. Däremot visade det sig att individer som ägnar sig åt fysisk aktivitet på en måttlig eller ansträngande nivå minst en timma per dag, har en lägre risk att dö i förtid (Folkhälsomyndigheten, 2018).
Oavsett om individen deltar i en låg, måttlig eller hög ansträngande nivå kan de positiva konsekvenserna som resulterar i motion uppstå. Framförallt tillför ett regelbundet
motionsdeltagande positiva känslor, tankar och beteenden samtidigt som negativa känslor, tankar och beteenden minskar. Ytterligare resulterar motion till bättre sömn och minskad stress (Lox et al., 2014).
Motion utsöndrar hormonet endorfin som kroppen tillverkar och är kroppens egna smärtstillande (Lox et al., 2014). Detta bidrar med att individer har mindre risk att uppleva ångest och depression (Lox et al., 2014). Global självkänsla har indikerat på ett samband med motion (Pedersen & Seidman, 2004; Opdenacker et al., 2009; Lox et al., 2014; Spence, McGannon & Poon, 2005).
Sambandet mellan global självkänsla och motion
Global självkänsla och motion är två välstuderade mekanismer. Forskning kring deras samband innehåller övervägande liknande resultat: motion har ett statistiskt signifikant samband med global självkänsla (Pedersen & Seidman, 2004; Opdenacker et al., 2009; Lox et al., 2014; Spence et al., 2005; Taylor, Sallis & Needle, 1985). Pedersen och Seidman (2004) anser att individer som utför regelbunden fysisk aktivitet skapar positiva förändringar på global självkänsla. Det förekommer liknande resultat i en studie som genomförde en 20 veckors träningsintervention på stillasittande vuxna (McAuley, Blissmer, Katula, Duncan &
Mihalko, 2000). I studien fick deltagarna utföra tre promenader i veckan. Resultatet från studien visade på ett signifikant samband mellan motion och global självkänsla (McAuley et al., 2000). Även interventionen av Opdenacker et al. (2009) visade på signifikanta ökningar på global självkänsla utav motion. En meta-analys vars syfte att studera motion och global självkänsla bland vuxna presenterade att motion hade en liten signifikant effekt på global självkänsla. Denna meta-analys innehöll både publicerade och opublicerade verk. Forskarna åstadkom data genom manuella sökningar på 113 studier som matchade urvalskriteriet
(d=0.23) (Spence et al., 2005). Sammanfattningsvis kan en slutsats dras och det är att motion har ett samband med global självkänsla.
The Exercise and Self-esteem model
The Exercise and Self-esteem model (EXSEM) är en multidimensionell modell som
beskriver hur relationen mellan motion och global självkänsla ser ut. Modellen var en av de första som beskrev sambandet mellan global självkänsla och motion (Sonstroem & Morgan, 1989).
Modellen studerar kopplingen utifrån individens uppfattningar kring diverse komponenter dessa är organiserade i hierarkiska nivåer. Den multidimensionella modellen innehåller fyra komponenter: fysisk self-efficacy, fysisk kompetens, fysisk acceptans och global självkänsla. Fysisk self-efficacy avser individens inre tilltro att kunna utföra ett specifikt fysiskt beteende i ett specifikt sammanhang (Bandura, 1997). Upplever individen hög tilltro till sig själv att utföra ett fysiskt beteende i en viss situation har individen en hög fysisk self-efficacy. Däremot om individen upplever en låg tilltro till sig själv innebär detta en låg self-efficacy (Bandura, 1997). Exempel på föregående sakförhållanden är när en individ tror sig kunna slå rekord i marklyft upplever individen en hög fysisk self-efficacy.
En faktor som kan ha en inverkan på individens upplevda fysiska self-efficacy är tidigare erfarenheter, detta kan innebära att individen antingen upplevt framgång eller misslyckanden tidigare. Övertalning kan också ha en inverkan på individens self-efficacy, en övertalning innebär att någon från omgivningen inte tror på att individen kan utföra ett specifikt beteende, detta påverkar individens self-efficacy. Slutligen kan fysiologisk anspänning också ha en inverkan på individens self-efficacy, till exempel känslorna som förekommer vid nervositet (Bandura, 1997).
Begreppet fysisk kompetens avser individens tilltro till kroppens kapacitet ur ett stabilare perspektiv (Sonstroem & Morgan, 1989). Begreppet omfattar en bredare samt stabilare version av self-efficacy. Till exempel när en individ befinner sig i en fysisk utmaning och upplever sin fysiska styrka och kondition som tillräcklig, innebär det att individens fysiska kompetens uppfattas som hög. Detta innebär att individens upplevelse resulterar i en stabilitet i tilltron till kroppens kapacitet i kommande situationer (Sonstroem &
Morgan, 1989).
Vidare avser fysisk acceptans innefatta tillfredsställelsen individen känner i anknytning till sig själv gällande olika kroppsdelar. Upplever individen tillfredställelse av en
specifik del av sin kropp accepterar individen den kroppsdelen (Sonstroem & Morgan, 1989).
Exempelvis kan det handla om hur nöjd individen känner sig kring sina armar eller ben.
Längst ner i den hierarkiska modellen EXSEM påbörjar en objektiv ökning i form av en fysisk prestation. Den objektiva ökningen innebär att individen ökar något i sin träning och i samband med denna ökning uppstår en förbättrad fysisk self-efficacy. Ett exempel på en sådan ökning kan vara att individen lyckas lyfta fler antal kilo mellan ett träningstillfälle till ett annat (Sonstroem & Morgan, 1989). Ytterligare har komponenterna fysisk kompetens och fysisk acceptans en påverkan på ökningen gällande individens fysiska self-efficacy samt globala självkänsla (Sonstroem & Morgan, 1989).
Modellen har utvecklats genom åren och komponenterna i modellen varierar.
Sonstroem, Harlow och Josephs (1994) utvecklade modellen i samband med utvecklandet av mätinstrumentet Physcial Self-Perception Profile (PSPP). Subdomäner som inkluderas är idrottskompetens, fysisk kondition, fysisk styrka, kroppsattraktivitet och fysiskt självvärde.
De bytte ut det tidigare begreppet fysisk kompetens för att få ett flerdimensionellt perspektiv.
Komponenterna sport, kondition, styrka och kroppsattraktivitet adderades för att modellen skulle ha större potential att upptäcka flera mekanismer som kan påverkat sambandet mellan motion och global självkänsla (Sonstroem et al., 1994).
Knobf et al. (2007) har utvecklat den senaste versionen av modellen.
Förövrigt ser versionen av modellen likadan ut som tidigare modeller, då global självkänsla förekommer högst upp i hierarkin och innehar samma subdomäner kondition, fysisk styrka och kroppsattraktivitet (Knobf et al., 2007) (se figur 1). Avvikelser från den tidigare versionen av modellen utvecklad av Sonstroem et al. (1994) är att komponenterna
idrottskompetens, self-efficacy och fysisk kompetens är borttagna i teorin av Knobf et al.
(2007).
Figur 1. The Exercise and Self-esteem model (EXSEM). Utvecklad av Knobf et al. (2007).
Notera att fysiskt självvärde kommer undersökas i föreliggande studie.
Knobf et al. (2007) antyder i deras version av EXSEM att global självkänsla ökar utifrån en objektiv ökning på individens fysiska prestation. Exempelvis kan det handla om att individen upplever sig starkare och detta påverkar individens uppfattning av sin fysiska styrka. Det handlar om en objektiv ökning eller förändring som uppstått genom träningen. Därefter påverkar ökningen individens fysiska kondition samt kroppsattraktivitet.
Kroppsattraktivitet innebär att individen uppfattar sin kropp som attraktiv.
Kroppsattraktiviteten förbättras genom ökningarna i träningen och förändringar som sker fysiskt på kroppen (Knobf et al., 2007). Exempelvis när individen får synliga muskler leder detta till en positiv kroppsattraktivitet. Dessa förändringar anses vara viktiga då de är grunden till individens fysiska självkänsla som slutligen bidrar till en ökad global självkänsla (Knobf et al., 2007).
I medieringmodellen på föreliggande studie används fysiskt självvärde som mediator. Denna komponent hämtas från en subskala av mätinstrumentet Physcial Self- Perception Profile. I den senaste utvecklade studien av EXSEM ansågs det lämpligt att testa fysiskt självvärde då denna mediator omfattar fysisk självkänsla, den ingår i individens uppfattning om sig själv (Lindwall, 2011). Dessutom inkluderade Knobf et al. (2007) fysiskt självvärde på sin modell i samband med utvecklandet av Physcial Self-Perception Profile
(PSPP). Enligt resultatet från studien Knobf et al. (2007) är fysisk självvärde en viktig mediator eftersom flertalet subdomäner fallerade när det fysiska självvärdet upphävdes.
Tidigare forskning
En longitudinell studie har undersökt relationen mellan motion och global självkänsla genom att studien testat EXSEM bland äldre vuxna under 11 månader (Opdenacker et al., 2009). Studien undersökte EXSEM i en medieringmodell med två mediatorer bestående av två olika grupper som fick olika träningsinterventioner. I ena gruppen genomfördes en strukturerad träningsintervention som innehöll ett pass som varade 60–90 minuter per vecka. Den andra gruppen benämndes “Lifestyle” i den genomfördes en träningsintervention som skulle utföras hemma. Träningsprogrammen var individanpassat och omfattade styrka, flexibilitet och balansträning (Opdenacker et al., 2009). I Lifestyle gruppen upptäcktes det att deltagarna visade signifikanta ökningar och förbättringar i fysisk kondition, kroppsattraktivitet, fysiskt självvärde och global självkänsla. I den strukturerade gruppen påträffades signifikanta effekter i fysisk kondition och kroppsattraktivitet
(Opdenacker et al., 2009). Efter en analys av alla deltagare visade resultatet att
förändringarna från förtest till eftertest förklarade 18% av variansen i global självkänsla av modellen. Förändringarna från förtest till uppföljningstest förklarade 13% av variansen i global självkänsla av modellen. Det framkom att Lifestyle gruppen visade en effekt på global självkänsla och kroppsattraktivitet som var betydande ett år efter. Resultatet i den
strukturerade gruppen visade på förbättringar på individens fysiska skick, kroppsattraktivitet och idrottskompetens. Därav kunde EXSEM bekräftas i studien (Opdenacker et al., 2009).
En ytterligare forskning har undersökt relationen mellan motion och global självkänsla via EXSEM i en tvärsnittsstudie bland 122 vuxna kvinnor med en medelålder 46 år (Levy & Ebbeck, 2005). I denna undersökning förekom självskattningsmätningar som deltagarna fick besvara angående individens upplevda fysiska kompetens, globala självkänsla, uppfattning kring sin fysiska acceptans, träningsbeteende samt self-efficacy (Levy & Ebbeck, 2005). Komponenterna i modellen testades och bestod av fysisk self- efficacy, fysisk kompetens och fysisk acceptans. Det framkom att modellen förklarade 22%
av variansen på global självkänsla (p <0,001) (Levy & Ebbeck, 2005). Det visade sig att motion hade direkta effekter genom fysisk kompetens och self-efficacy på fysisk acceptans (Levy & Ebbeck, 2005). Levy och Ebbecks (2005) studie har gett ett visst stöd till det teoretiska ramverket EXSEM utvecklad av Sonstroem och Morgan (1989).
Vidare har McAuley et al. (2000) undersökt relationen mellan motion och individens “multidimensionella” självkänsla genom att testa EXSEM i en studie som genomfördes över sex månader utifrån träningsinterventioner. Studien har utifrån ett slumpmässigt urval genomfört en kontrollerad studie där man undersökte
“multidimensionell” självkänsla under ett år. Det förekom en uppföljning sex månader efter träningsinterventionerna. I studien deltog 174 äldre vuxna som antingen deltog i en
intervention bestående av promenad eller stretchning/toning. En kurvanalys visade på signifikanta ökningar i alla nivåer av självkänsla, på slutet av interventionerna följt av signifikanta minskningar vid mätningen sex månader efter avslutat intervention i båda grupperna (McAuley et al., 2000). De undersökte även hur “förändringar i fitness-
parametrar” och fysisk self-efficacy var relaterade till individens upplevda kroppsattraktivitet, styrka, kondition och fysiska självvärde. Resultatet påvisade att motion gav förändringar i kondition, minskat kroppsfett och ökad self-efficacy. Detta medförde en ökad
multidimensionell självkänsla och individer fick en ökad kroppsattraktivitet, styrka och kondition. Resultatet visade att förändringar i self-efficacy och de fysiska fitness- parametrarna på fysiskt självvärde var medierande av kroppsattraktivitet och kondition (McAuley et al., 2000). Denna studie påvisar svaghet och brister då studien undersöktes på ett äldre urval samt använder sig av begreppet multidimensionell självkänsla och inte global självkänsla.
En studie av McAuley, Elavsky, Motl, Konopack, Hu och Marquez (2005) har undersökt relationen mellan motion och global självkänsla via EXSEM bland 174 personer vid äldre åldrar (M= 66.7). Studien genomfördes via en longitudinell studie under en 4-årig period. Resultatet av studien visade på indirekta effekter av fysisk aktivitet och self-efficacy på fysiskt självvärde och global självkänsla genom självuppskattningar. Detta resultat gav ett stöd för EXSEM (McAuley et al., 2005).
Problemformulering
Motion och global självkänsla är två essentiella mekanismer för individen. Det uppstår både fysiologiska och psykologiska fördelar av både motion och global självkänsla.
Eftersom global självkänsla och motion föreslås att hänga ihop på ett specifikt sätt är det rimligt att testa den sekvensen. Forskning har genom empiri identifierat en ökad global självkänsla som ett resultat av motion (Pedersen & Seidman, 2004; Opdenacker et al., 2009;
Lox et al., 2014). Därav blir det relevant att titta på vad som leder till en ökad global självkänsla. Global självkänsla ger möjlighet till ett förbättrat psykiskt och fysiskt
välbefinnande (Suls & Krizan, 2003). Dock, har forskning på senare tid uppmärksammat sig mindre åt relationen mellan motion och global självkänsla, dessutom har forskning i sin förklaring kring hur detta samband ser ut varit bristfällig.
För att studera detta samband finns det diverse teorier att undersöka.
Selektionen av The Exercise and Self-esteem model (EXSEM) är baserat på att teorin är skapad av Sonstroem och Morgan (1989) med intentionen att förklara relationen mellan motion och global självkänsla. Teorier kring global självkänsla har tenderat att vara
förenklade och har inte förklarat hur förändringar kan inträffa. EXSEM är en välstrukturerad multidimensionell modell som innefattar ett omfattande perspektiv, där både fysiska och psykiska effekter av träning undersöks och dess effekter förklaras.
Tidigare forskningar uppmanar att fler undersökningar kring EXSEM behöver genomföras och specifikt inom olika träningsmiljöer. Bland annat visar studien McAuley et al. (2000) ett stöd till EXSEM. Levy och Ebbeck (2005) konstaterar i sin studie baserad på kvinnor att vidare undersökningar inom EXSEM bör göras inom en rad diverse fysiska aktiviteter (Levy och Ebbeck, 2005). McAuley et al. (2000) påstår även att det är relevant att fortsätta
undersöka relationen mellan motion och global självkänsla inom diverse träningsmiljöer.
Resultatet i studien gjord av McAuley et al. (2000) visade på indirekta effekter av fysisk aktivitet och self-efficacy på fysiskt självvärde och global självkänsla genom
självuppskattningar. Det rekommenderades i studien att framtida forskning ska grundas i mätningar som inte avser fritidsaktiviteter utan andra aspekter av träning, exempelvis uthållighet och styrka på individens träning. Detta är något som ligger till grund i föreliggande studie då perspektiv om styrka, kondition och kroppsattraktivitet adderas.
Föreliggande studie kommer därav att fokusera på den senaste utvecklade modellen av EXSEM där dessa perspektiv adderats inom diverse träningsmiljöer (Knobf et al., 2007).
Genom att studera föreliggande studie kan slutsatser kring vare sig höga värden av motion har ett samband med höga värden av global självkänsla uppkomma, förutsatt att fysiskt självvärde och fysisk förmåga måste vara uppfylld eller inte. Alternativt kunskap som kan uppkomma är att relationen är direkt. Detta innebär att sambandet mellan motion och global självkänsla inte är bundna till fysiskt självvärde eller fysisk förmåga. Det kan ytterligare visa sig att enbart en mediator behöver vara uppfylld. Praktiskt sätt kan
interventioner utvecklas med fokus på fysisk förmåga och fysiskt självvärde för individer med bristande global självkänsla. Det kan även visa sig att interventionerna som utvecklas
inte behöver fokusera på fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Alternativt att endast fokusera på en av mediatorerna eller ingen alls.
Syfte & frågeställning
Studiens syfte är att undersöka relationen mellan motion och global självkänsla och undersöka om relationen medieras av fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Detta genomfördes via det teoretiska ramverket The Exercise and Self-esteem model (EXSEM) (Knobf et al., 2007) bland individer som motionerar regelbundet i Sverige. Modellen testas genom att undersöka om motion har en statistisk signifikant indirekt effekt på global
självkänsla genom fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Fysisk förmåga bestod av skalorna fysisk kondition, kroppsattraktivitet och fysisk styrka. Detta utgår ifrån en utvecklad version av ursprungliga upplagan EXSEM (Sonstroem & Morgan, 1989) som är skapad av Knobf et al. (2007) och en medieringmodell skapas (se figur 2).
Modellens “subdomän” kommer utgöra den första mediatorn och modellens
“domän” kommer utgöra modellens andra mediator .
Figur 2. Medieringsmodellen som ska testas i föreliggande studie. Fysisk förmåga består av subskalorna fysisk styrka, fysisk kondition och kroppsattraktivitet.
Metod
Deltagare och urval
Deltagarna rekryterades genom ett tillgänglighetsurval där målgruppen består av individer som utför någon form av motion regelbundet. I studien deltar 104 individer totalt. Deltagarna består av 46 kvinnor och 58 män med åldrarna mellan 18 – 64 (M=32, SD=11,4). Ett bortfall på sju undersökningsdeltagare fölls bort då dessa inte besvarat alla frågor i enkäten. Deltagarna rekryterades online samt på olika gym. Onlineenkäter skickades ut bland två olika Facebook-grupper med flera tusen medlemmar där samtliga medlemmar deltar i någon form av regelbunden motion. Samtliga deltagare var mest aktiva inom konditionsträning (27%), styrketräning (34%) och cykel (27%). Deltagarna var bosatta i Sverige. Det krav som var uppsatt för att deltagarna skulle kunna delta i studien var att alla skulle vara över 15 år samt regelbunden motionsdeltagande. Beskrivning av deltagarna i form av statistik representeras i tabell 1 nedan.
Tabell 1.
Antal (N), medelålder (M), standardavvikelse (SD) för respektive kvinnor, män och hela gruppen.
N M SD
Deltagare 104 32 11,4
Kvinnor 46 (44%) 29 9.9
Män 58 (56%) 35 11.9
Mätinstrument
Vid genomförandet av studien utformades en enkät (se Bilaga 2). Enkäten sammanställdes av de olika mätinstrument som använts. Mätinstrumenten omfattar följande:
• Godin Leisure-Time exercise questionnaire
• Rosenberg Self-esteem Scale
• Physcial Self-Perception Profile.
Godin Leisure-Time exercise questionnaire
För att mäta deltagarnas motion användes en svensk version av mätinstrumentet Godin leisure-time exercise questionnaire (Godin & Shephard, 1985). Godin leisure-time exercise questionnaire består av fyra frågor som avses mäta motion. Individen får besvara på hur många gånger den ägnar sig åt någon motion- eller träningsaktivitet som varar längre än 15 minuter per vecka. Den första frågan i mätinstrumentet handlar om en ansträngande/intensiv motion. Fråga två handlar om måttlig ansträngande motion följt av sista frågan som handlar om en lätt motion. Totalpoängen räknades fram genom de värden individen angav av intensiteten som multiplicerades med följande värden:
• 9 - ansträngande motion
• 5 - måttlig motion
• 3 - lätt motion
Föregående totalpoäng adderades och resulterades i en totalsumma. Ett högt värde indikerade att de utförde motion i hög utsträckning och ett lågt värde indikerade på en motion i låg utsträckning.
Sista frågan i Godin leisure-time exercise questionnaire fick deltagarna besvara om hur ofta de ägnar sig åt någon form av fysisk aktivitet som bidrar till en högre puls samt ökning av svettproducering. Frågan bestod av följande alternativ som deltagarna kunde välja mellan:
• Mycket sällan
• Ibland
• Ofta
Rosenberg Self-esteem Scale
Frågeformuläret som användes för att mäta deltagarnas globala självkänsla var Rosenberg Self-esteem scale (Rosenberg, 1965) och utfärdades i en svensk version. Rosenberg Self- esteem Scale är en av det mest använda mätinstrument för global självkänsla.
Mätinstrumentet bestod av tio frågor i form av generella påståenden såsom följande exempel:
“Jag är nöjd med mig själv”. Deltagarna fick besvara på vilken nivå de instämmer på de olika påståenden från 0–4 enligt följande:
• 0 = instämmer helt
• 1 = instämmer
• 2 = varken stämmer eller inte
• 3 = instämmer inte
• 4 = instämmer inte alls
Låga värden indikerar en högre global självkänsla hos deltagaren och höga värden indikerar lägre global självkänsla. Frågorna i skalan var omvända och i
sammanställningen för beräkningen av totalpoängen vändes om. Värdena fick nya betydelser där höga poäng indikerade en hög global självkänsla och låga värden indikera en låg global självkänsla. Dock var fråga fem, sex, åtta och nio inte omvända således vändes inte dessa frågor.
Physical Self-Perception Profile
För att mäta deltagarnas fysiska förmåga (stryka, kondition & kroppsattraktivitet) och fysiska självvärde användes en svensk version av mätinstrumentet Physcial Self-Perception Profile (Lindwall, Asci & Hagger, 2011). I syfte att mäta deltagarnas fysiska förmåga användes en total skala av subskalorna styrka, kondition och kroppsattraktivitet (Lindwall, Asci, Palmeira, Fox, Hagger, 2011). I föreliggande studie användes en förkortad version av Physcial Self- Perception Profile. Originalet består av 74 frågor med en likertskala mellan 1 – 4 (Fox &
Corbin, 1989):
• 1 = stämmer inte alls in på mig
• 2 = stämmer sällan in på mig
• 3 = stämmer delvist in på mig
• 4 = stämmer helt in på mig
Physical Self-Perception Profile innehåller flera olika dimensioner och i föreliggande studier används följande dimensioner:
• Fysiskt självvärde (t.ex. “Jag är stolt över vem jag är och vad jag kan göra fysiskt”)
• Kroppsattraktivitet (t.ex. “Jag har en attraktiv kropp jämfört med andra”)
• Upplevd styrka (t.ex. “Jag är fysiskt starkare än de flesta andra av samma kön”)
• Upplevd kondition (t.ex. “Jag är mycket självsäker på min kondition och hur vältränad jag är jämfört med andra”).
I originalet mättes även idrottskompetens och global självkänsla vilket plockades bort i denna studie. Idrottskompetens plockades bort eftersom den inte ansågs relevant för studiens syfte. Global självkänsla plockades bort eftersom mätinstrumentet Rosenberg Self-esteem Scale används för att mäta global självkänsla och är ett primärt mätinstrument av global självkänsla inom forskning (Rosenberg, 1965). Fysiskt självvärde
bestod av åtta frågor varav två omvända (fråga sex och åtta). Kroppsattraktivitet bestod av åtta frågor varav en fråga var omvänd (fråga fyra). Styrka bestod av sju frågor varav en omvänd (fråga fyra). Slutligen bestod kondition av sju frågor varav en omvänd (fråga tio). I samband med sammanställningen av data vändes de omvända frågorna och höga poäng indikerar höga värden.
Reliabilitet analys
Mitchell och Jolley (2013) konstaterar att ett mätinstrument bör ha ett
cronbach’s alpha värde över 0.7. Reliabilitetskoefficienten för fysisk styrka var 0.73. Fysisk kondition har ett värde på 0.8. Vidare har kroppsattraktivitet ett värde på 0.8. Totalt för hela subskalan fysisk förmåga låg reliabilitetskoefficienten på 0.72. Reliabilitetskoefficienten för subskalan fysiskt självvärde är värdet 0.74. Slutligen är reliabilitetskoefficienten för global självkänsla i föreliggande studie 0.87.
Design och procedur
De tre olika mätinstrumenten sammanställdes till en enkät därpå kompletterades med följande bakgrundsfrågor: Ålder, kön och hur de motionerar. Enkäten inleddes med ett informationsbrev (se Bilaga 1) om etiska riktlinjer och syftet med studien presenterades.
Sedan sammanställdes 50 stycken enkäter i pappersform och 54 stycken elektroniska enkäter skapades i tjänsten Google Drive.
Innan enkäterna delades ut till deltagarna genomfördes en pilotstudie för att finna eventuella brister som till exempel känsloladdade ord, misstolkningar eller
missförstånd. I pilotstudien deltog två deltagare och utifrån deltagarnas feedback påträffades inga brister och enkäterna kunde skickas ut. Enkäterna delades ut på två olika gym i centrala Göteborg samt ett gym i centrala Borås. Därefter kontaktades administratörer till olika motions Facebook-grupper via mail med en förfrågan om att publicera enkäten i deras
Facebook-grupp. I mailet informerades administratören att studien är en C-uppsats med fokus på motion och global självkänsla. Efter ett godkännande från två grupper skickades den elektroniska enkäten ut via en länk. Enkäten besvarades genom att klicka på svarsrutorna vilket tog ca åtta till tio minuter. Det fanns ingen tidsbegränsning på enkäten.
Etik
Enkätens informationsbrev bestod av etiska riktlinjer. Där framkom information om att deltagandet är anonymt, frivilligt och att de kan bryta sin medverkan när de själva vill utan att ange orsak. Vidare fick deltagarna information kring varför studien genomförs, deras villkor för deltagande och att all information samt data i studien behandlas konfidentiellt där de förblir anonyma under hela processen. Detta innebär att data inte kommer presenteras för några utomstående, utan endast behöriga kommer ta del av datan samt att datan kommer förstöras efter studien (Gustafsson, Hermerén & Petersson, 2005). Vidare framgick
information om att deltagarnas resultat enbart kommer behandlas på gruppnivå vilket innebär att inga statistiska sammanställningar kommer ske på enskilda individer. Föreliggande studie hade en åldersgräns på 15 år vilket var i linje med lagen om etikprövning (Vetenskapsrådet, 2002).
Analysmetod
All insamlade data fördes in i den statistiska mjukvaran Statistical Package for the Social Science 25.0 (SPSS). Till en början genomfördes en statistisk analys i form av en deskriptiv analys för att få en generell beskrivande statistik över studiens variabler.
Vidare undersökning som genomfördes var medieringsanalyser med hjälp av tilläggsprogrammet Process (Hayes, 2013). Programmet ger en möjlighet att undersöka indirekta effekter mellan en oberoende variabel (X) och en beroende variabel (Y), genom flera mediatorer (M1, M2). Genom tilläggningsprogrammet rapporteras signifikansen på eventuella effekter med konfidensintervall (95% CI). Vid ett vanligt korrelationstest förklarar p-värdet (p <.05) ett statistiskt signifikant samband. Preacher och Hayes (2004) menar att ett konfidensintervall som inte har värdet 0 i en medieringsanalys indikerar på en indirekt effekt som statistiskt signifikant. Medieringsanalyser är ett vanligt tillvägagångsätt inom psykologin för att ge en tydligare inblick och underlätta tolkningen i en relation mellan en oberoende variabel och en medierande variabel (linje a), samt relationen mellan en medierande variabel och en beroende variabel (linje b).
Vidare framkommer även resultat kring en indirekt effekt mellan den
oberoende- och beroende variabeln när de går genom mediatorerna (linje c) men också det totala direkta sambandet, utan mediatorerna som presenteras mellan variablerna (linje c).
Eftersom den aktuella studien beräknar indirekta effekter av variabler blir då en medieringsanalys lämplig att utföra. I föreliggande studie definieras följande variabler:
• X-variabeln = Motion
• Y-variabeln = Global självkänsla
• M1 = Fysisk förmåga
• M2 = Fysiskt självvärde.
Resultat
Nedan presenteras resultatet från föreliggande studie. Se tabell 2 för
information av den beskrivande statistiken kring medelvärde och standardavvikelse från alla variabler från medieringsmodellen.
Tabell 2. Beskrivande statistik. Medelvärde (M) och Standardavvikelse (SD) utifrån PSPP-R, Godin Leisure-Time exercise och Rosenberg.
Medelvärde Standardavvikelse N
Motion 28 13 104
Fysiskt självvärde 3 1 104
Fysisk Förmåga 8 2 104
Global självkänsla 27 6 104
Medieringsresultat Direkta effekter
Resultatet från medieringsanalysen indikerar att fysisk förmåga förklarar 9% av variansen i motion. Detta innebär att högre nivåer av fysisk förmåga indikerar på högre nivåer motion, där den totala andelen som fysisk förmåga förklarar i motion är 9%. Dessutom visade resultatet på att motion och fysisk förmåga hade en positiv direkt effekt (β =.04, 95% (CI) = ,02, .07.). Detta indikerar på att individer som uppvisar högre nivåer av motion upplever även högre nivåer av fysisk förmåga.
Resultatet visade att fysiskt självvärde förklarar 56% av variansen i fysisk förmåga och motion. Detta innebär att högre nivåer av fysisk förmåga även visar på högre nivåer av både fysisk förmåga och motion. Vidare visade resultatet att fysiskt självvärde och motion inte hade en signifikant direkt effekt (β =.006, 95% (CI) = -.0007, .01.). Detta visar på att individer med högre nivåer av motion inte indikerar högre nivåer av fysiskt självvärde.
Relationen mellan fysiskt självvärde och fysisk förmåga visade på en positivt signifikant
direkt effekt (β =.27, 95% (CI) = .22., .32.) Detta innebär att högre nivåer av fysiskt självvärde även visar på högre nivåer av fysisk förmåga.
Resultatet visade även att global självkänsla förklarar 50% av variansen i motion, fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Detta indikerar att högre nivåer av global självkänsla visar på högre nivåer av motion, fysisk förmåga och fysiskt självvärde. Vidare visar resultatet att global självkänsla och motion inte hade en signifikant direkt effekt (β =- .02, 95% (CI) = -.08., .05). Global självkänsla och fysisk förmåga hade inte en signifikant direkt effekt (β =.3, 95% (CI) = -.42., 1.01). Slutligen visade resultatet att global självkänsla och fysiskt självvärde visade på en positiv signifikant direkt effekt (β =.5.9, 95% (CI) = 3.9, 7.6).
Indirekta effekter
Resultatet visar att det inte förekommer indirekta effekter mellan motion och global självkänsla genom fysisk förmåga. Däremot visar resultatet att det förekommer indirekta effekter på relationen mellan motion och global självkänsla genom fysiskt självvärde.
Slutligen visar resultatet att relationen mellan motion och global självkänsla genom både fysisk förmåga och fysiskt självvärde visar på positiva statistiska indirekta effekter.
Tabell 3. Resultat för medieringsanalyser
Modell med mediator β SE p CI CI
Motion & Fysisk förmåga .04 .01 .02 .02 .07
Motion & Fysiskt självvärde .006 .0036 .08 -.0007 .01 Fysisk förmåga & Global självkänsla .3 .36 .41 -.42 1.01 Fysiskt självvärde & Global självkänsla 5.9 .95 .00 3.9 7.6 Fysisk förmåga & Fysiskt självvärde .27 .03 .00 .22 .32 Motion & Global självkänsla -.02 .04 .67 -.08 .05
Indirekt effekt (Ind1) .01 .01 -.02 .04
Indirekt effekt (Ind2) .04 .02 .004 .08
Indirekt effekt (Ind3) .06 .02 .03 .11
Förkortningar: Ind1 = Motion → Fysisk förmåga → Global självkänsla. Ind2 = Motion → Fysiskt självvärde → Global självkänsla. Ind3 = Motion → Fysisk förmåga → Fysiskt självvärde → Global självkänsla.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka relationen mellan motion och global självkänsla samt undersöka om relationen medieras av fysisk förmåga och fysiskt självvärde.
Frågeställningen som skapades var följande: Visar relationen mellan motion och global självkänsla på indirekta effekter genom fysisk förmåga och fysiskt självvärde? Detta utfördes genom att testa den senaste utvecklade versionen av teoretiska ramverket The Exercise and Self-esteem model (EXSEM) (Knobf et al., 2007). Modellen användes som grund i arbetet och genomfördes med två mediatorer i en medieringsanalys. Den första medieringsvariabeln var fysisk förmåga, som omfattar fysisk styrka, fysisk kondition och kroppsattraktivitet. Den sekundära medieringsvariabeln var fysiskt självvärde.
Det framgick i resultatet att relationen mellan motion och global självkänsla medieras av fysisk förmåga tillsammans med fysiskt självvärde, baserat på att resultatet visade på indirekta effekter. Då det visade sig att det inte förekommer indirekta effekter mellan motion och global självkänsla genom fysisk förmåga. Dock framkom det positiva statistiska indirekta effekter på relationen mellan motion och global självkänsla genom fysiskt självvärde.
Resultatet visade att motion och fysisk förmåga hade en positiv direkt effekt.
Detta innebär att höga värden av motion har ett samband med höga värden av fysisk förmåga.
Mediatorn fysisk förmåga bestod av upplevd kroppsattraktivitet, styrka och kondition.
Tidigare forskning menar att ju mer objektiva fysiska förändringar motion bidrar med leder det till en hög global självkänsla (Lox et al., 2014). När fysiska förändringar sker på
motionsdeltagarens fysiska kondition påverkas individens egen självuppfattning av sin kondition, fysisk styrka samt kroppsattrakivitet. Individen börjar uppleva en attraktiv kropp samt en förbättrad förmåga i sin motion vilket, i sin tur ger effekt på global självkänsla (Knobf et al., 2007). Detta överensstämmer med resultatet från föreliggande studie.
Det presenterades även i föreliggande studie att motion har en statistisk signifikant positiv indirekt effekt på global självkänsla genom mediatorn fysiskt självvärde.
Detta resultat kan uppfattas att ju mer deltagaren motionerar desto mer upplever den en positiv global självkänsla förutsatt att det fysiska självvärdet blir uppfyllt. Dock visar inte resultatet i aktuella studie på indirekta effekter mellan motion och global självkänsla genom endast mediatorn fysisk förmåga. Detta fynd överensstämmer inte med en metaanalys genomförd av Spence et al. (2005). Spence et al. (2005) fann att individer som upplever objektiva förändringar i sin fysik på grund av ökad motion indikerar på ett starkare samband
mellan motion och global självkänsla. Dessa objektiva förändringar anses vara viktiga då de innehar en grund på individens globala självkänsla (Knobf et al., 2007). Dock har tidigare forskning inte kunnat bevisa någon signifikant dos-responsrelation mellan motion och
självkänsla. Detta uppfattas som en brist då mängden dos av motion inte framkommer, vilket behövs för att uppnå en hög global självkänsla (Spence et al., 2005). Spence et al. (2005) förklarar ytterligare att relationen mellan global självkänsla och fysisk rörelse är stark. Det framkommer även i studien av Spence et al. (2005) att fysisk kondition behövs för att utveckla en positiv självkänsla.
Resultatet från föreliggande studie stödjer och stämmer överens med EXSEM utvecklad av Knobf et al. (2007). Det vill säga, att fysisk förmåga samt fysiskt självvärde är två mekanismer som kan förklara bakomliggande faktorer till varför motion har ett samband med global självkänsla.
Opdenacker et al. (2009) har kunnat bekräfta EXSEM genom en medieringsmodell med två mediatorer över en tvåårsperiod. Studien påvisade ett förklaringsvärde på 18% från förtest till eftertest. Förändringarna från förtest till ett uppföljningstest förklarade 13% av variansen i global självkänsla. Den aktuella studien bestod av en tvärsnittsstudie under en kortare tidsperiod, vid ett mätningstillfälle medan Opdenacker et al. (2009) utformade en longitudinell med flertal mätningstillfällen. Studien av Opdenacker et al. (2009) genomfördes under 11 månader bestående av två olika grupper med diverse träningsinterventioner och en kontrollgrupp. Trots att studien av Opdenacker et al.
(2009) och föreliggande studie använt olika designer och procedur kan EXSEM bekräftas i båda studierna. Trots skillnader i tidsperiod och utformning av studien mellan Opdenacker et al. (2009) och föreliggande studie visar resultatet i båda studierna att fysiskt självvärde är en statistiskt signifikant mediator (Opdenacker et al., 2009). Dessa resultat indikerar på att utifrån undersökningar i relationen mellan motion och global självkänsla kan det konstateras stt fysiskt självvärde tillsammans med fysisk förmåga både på kort och lång-sikt medierar relationen. Vidare kan det vara intressant att tillägga att aktuell studie har mätt motion
subjektivt, det vill säga genom självskattningsinstrument medan Opdenacker et al. (2009) har använt objektiva mätningar på motion detta genom träningsinterventioner.
Resultatet av föreliggande studie har också bekräftats genom den 1-årslånga studien genomförd av McAuley et al. (2000). Även i detta fall har föreliggande studie använt ett annat tillvägagångsätt. Trots skillnaderna i utformningen kan stöd till EXSEM visas.
Föreliggande studie har använt ett tillgänglighetsurval, medan McAuley et al. (2000) utgått ifrån ett randomiserat kontrollerat urval. Ett randomiserat kontrollerat urval innebär att man
slumpmässigt delat in människor i diverse grupper för att utföra studien, där även en kontrollgrupp slumpmässigt valts ut. Vidare genomförde McAuley et al. (2000) fler mätningstillfällen. Föreliggande studie genomfördes via en tvärsnittsstudie. En ytterligare studie som genomfört en tvärsnittsstudie och fann stöd till EXSEM var en studie av Levy och Ebbeck (2005). Dock, genomförde Levy och Ebbeck (2005) sin studie utifrån EXSEM konstruerad av Sonstroem och Morgan (1989), de består av mediatorerna fysisk kompetens och fysisk acceptans. Trots olika konstruktioner på medieringmodellen kan det teoretiska ramverket bekräftas.
Sammanfattningsvis kan medieringsmodellen bekräftas. Därav kan det konstateras att EXSEM är en betydelsefull teori när det gäller förklaringen av sambandet mellan motion och global självkänsla. Som tidigare nämnt har forskning inom EXSEM testats med varierande modellkomponenter. Då EXSEM finns i olika publicerade former har tidigare författare presenterat varierande modellkomponenter. Opdenacker et al. (2009) inkluderade idrottskompetens. De förklarade att deras intervention hade kunnat påverka idrottskompetensen bland deras deltagare. McAuley et al. (2000) utelämnade
idrottskompetens då den inte ansågs relevant för populationen. I föreliggande studie exkluderades idrottskompetens då komponenten inte ansågs vara relevant för studiens population. Idrottskompetens utelämnades även eftersom aktuell studie utgick ifrån EXSEM utvecklad av Knobf et al. (2007) där idrottskompetens inte förekommer. Föregående
resonemang avser även modellkomponenten self-efficacy vilket förekommer i den ursprungliga versionen av EXSEM (Sonstroem & Morgan, 1989). I den aktuella studien eliminerades denna komponent då medieringsmodellen var baserad på senaste versionen av EXSEM utförd av Knobf et al. (2007), därmed förekom följande komponenter: Motion, fysiskt självvärde, fysisk förmåga och global självkänsla.
Metoddiskussion
En styrka i föreliggande studie var att de olika mätinstrumenten uppvisade cronbach’s alpha värden på minskt 0.7 vilket Mitchell och Jolley (2013) samt Field (2013) anser behöver uppnås för att indikera en god reliabilitet.
Studien bestod endast av en mätning då det inte genomfördes några före- eller eftermätningar. Vid flera mätningar hade resultatet kunnat påvisa möjliga jämförelser över tid. Preacher och Hayes (2008) påstår att resultatet blir mer trovärdigt om studien består av tre mätningstillfällen. Därav kan det uppfattas vara en nackdel att genomföra en
medieringsanalys i en tvärsnittsstudie med ett mätningstillfälle. Eftersom brist på tid förekom kunde inte flera mätningstillfällen utföras i föreliggande studie.
I föreliggande studie skiljer sig deltagarna åt typen av motionsutövande de genomförde och olika motionsutövande kan uppfattas innehålla olikheter. I föreliggande studie var de flesta aktiva inom styrketräning och cykling. Dessa två motionsbeteenden kan uppfattas avvika från varandra. Styrketräning kan till exempel uppfattas innehålla faktorer som möjligtvis påverkar individens upplevda fysiska styrka mer än andra motionsbeteenden, om det så var fallet kan resultatet för hela gruppen påverkas. Detta kan anses vara en nackdel för resultatet på föreliggande studie.
Föreliggande studie eftersträvade en standardisering. Delar av insamlingen genomfördes via internet, detta innebär att studien hade en avsaknad personlig kontakt.
Information och bemötandet av deltagarna har försökts hållas identisk då samma instruktioner delats ut till deltagarna som bemöttes i ett socialt sammanhang och för deltagarna som besvarade enkäten online. Dock kan det uppfattas vara svårare att hålla en standardisering i alla aspekter. I synnerlighet är miljön deltagaren besvarar enkäten på svår att påverka. Hälften av deltagarna påträffades i ett gym och fick besvara enkäten i samband med deras träningspass. Några exempel på aspekter som kan ha stört deltagarna är mängden människor omkring eller att deltagarna kan vara stressade med att komma iväg. Vidare kan deltagarnas svar på enkäten vara baserade på vilket humör och vilka känslor de upplevt efter aktuella träningspasset. Resten av deltagarna besvarade enkäten online och kunde utföra detta när tid fanns. Sådana aspekter kan påverka resultatet och en optimal mätning skulle skett i samma miljö för samtliga deltagare. Vidare kan tolkningsfel och missuppfattningar
minimeras genom att ha en personlig kontakt vilket hälften av deltagarna saknade (Mitchell
& Jolley, 2013). För att balansera ut brister innehöll informationsbrevet kontaktuppgifter.
Deltagarna hade inte möjligheten att ställa frågor i lika stor utsträckning som vid den
utdelningen där författarna närvarade. Det kan bero på att när författarna närvarar på plats får deltagarna möjlighet till svar på frågor direkt, jämfört med deltagare som besvarar online.
Då måste ett mejl eller telefonsamtal sändas till författarna, vilket kan ta längre tid att få.
Detta kan bidra till att deltagarna inte fått identiska instruktioner som kan vara en potentiell felkälla (Mitchell & Jolley, 2013). En positiv aspekt med en internetbaserad enkät är att enkäterna når ut till fler deltagare vilket är tidsbesparande. Dessutom genomfördes en pilotstudie där två individer fick besvara på enkätfrågorna för att upptäcka möjliga brister.
Implikationer
Studiens resultat kan konstatera att motion kan, med hjälp av fysisk förmåga och fysiskt självvärde förknippas med global självkänsla. Motion och global självkänsla kan uppfattas som komplexa mekanismer. Det är tidigare bevisat att motion leder till global självkänsla.
Genom föreliggande studie kan en utökad kunskap och fokus kring hur relationen mellan motion och global självkänsla ser ut åstadkomma. Resultatet i föreliggande studie visade på att det inte förekommer indirekta effekter mellan motion och global självkänsla genom fysisk förmåga. Med hjälp av denna kunskap kan praktiska interventioner tillämpas hos individer där global självkänsla brister. Bland annat kan enklare interventioner utvecklas där ett stort fokus på individens fysiska förmåga inte behöver tillämpas. Till exempel skulle en enkel sak som promenader några gånger i veckan vara betydelsefullt för individen.
Vidare är det angeläget att kunskaperna används för att utveckla hälsopolicy på olika arbetsplatser med syfte att öka medarbetarnas globala självkänsla. På detta vis går det att sprida kunskaper om att motion kan förknippas med global självkänsla. Ett exempel på hur kunskapen kan implementeras kan vara promenader under arbetsdagen, annat exempel kan vara att möten hålls under en promenad istället för att ha möten sittandes på ett kontor, som blir ett stillandebeteende. Det är även betydelsefullt för idrottslärare, fritidspedagoger, lärare, tränare och andra individer som når ut till unga människor att kunna sprida denna kunskap med syfte att motverka ett bristande motionsbeteende och istället främja en ökad global självkänsla.
Framtida forskning
I framtiden skulle det uppfattas intressant att införa flertal mätningar. Detta skulle innebära en större inblick över möjliga jämförelser över tid. Vidare minskar risken för att en specifik tidpunkt skapar en effekt på resultatet (Stenling, Ivarsson & Lindwall, 2017). I en longitudinell studie med en större data och fler analyser hade resultatet varit mer trovärdigt (Preacher & Hayes, 2008). Det skulle även anses vara väsentligt att studera äldre vuxna i en longitudinell studie. Då forskning kring relationen mellan motion och global självkänsla bland äldre åldrar anses vara otillräckliga, då bevis på långvariga resultat saknas (Fox, 2000).
Därav hade det varit angeläget att genomföra en longitudinell studie med flera mätningar bland äldre vuxna. Undersökningen hade kunnat inkludera olika aktiviteter, exempelvis löpning eller styrketräning 4 gånger i veckan under 6 månader med en grupp. En annan grupp hade kunnat utföra dessa aktiviteter två gånger i veckan under sex månader. Vidare skulle en
tredje grupp kunna utföra aktiviteterna en gång i veckan under sex månader. Dessutom bör en tom kontrollgrupp inkluderas för att kunna dra fler slutsatser. Undersökningen skulle kunna börja med en förtest följt av mätningar efter varje månad som passerar. Slutligen avsluta studien med en mätning när hela träningsinterventionen genomförts. Därefter hade resultatet möjligtvis påvisat olika typer av förändringar över de olika gruppernas globala självkänsla, fysiska förmåga och fysiska självvärde.
Konklusion
Sammanfattningsvis visar resultatet i föreliggande studie att det finns ett samband mellan motion, fysisk förmåga, fysiskt självvärde och global självkänsla. Specifikt visar det sig att relationen mellan motion och global självkänsla medieras av fysisk förmåga tillsammans med fysiskt självvärde, då resultatet visar på indirekta effekter. Resultatet visar att det inte förekommer indirekta effekter mellan motion och global självkänsla genom fysisk förmåga. Dock visar resultatet att det förekommer positiva statistiska indirekta effekter på relationen mellan motion och global självkänsla genom fysiskt självvärde. Global självkänsla är en viktig del i människans psykiska, sociala och fysiska hälsa. Genom motion uppnår individen inte bara en god fysisk hälsa utan motionen bidrar även till en global självkänsla.
För att alltfler individer ska uppnå en god hälsa och må bra är både motion och global självkänsla en väsentlig del.
Referenser
Bandura, A. (1997). Self-efficacy: The exercise of control. New York: Freeman.
Field, A. (2013). Discovering statistics using IBM SPSS statistics: and sex and drugs and rock ’n’ roll. (4. uppl.). Los Angeles: Sage
Folkhälsomyndigheten. (2018). Daglig fysisk aktivitet kan minska hälsoriskerna med stillasittande. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.
Fox, K. R., & Corbin, C. B. (1989). The physical self-perception profile: Development and preliminary validation. Journal of Sport & Exercise Psychology, 11(4), 408-430 Fox, K. R. (2000). The effects of exercise on self-perceptions and self-esteem. I Biddle, S.,
Fox, K. R., & Boutcher, S. (2001), Physical activity and psychological well- being (1.
uppl.) London: Routledge.
Godin, G., & Shephard, R. (1985). A simple method to assess exercise behavior in the community. Canadian Journal of Applied Sport Sciences, 10(3), 141-146. doi:
10.2466/03.27.PMS.120v19x7
Gustafsson, B., Hermerén, G., & Petersson, B. (2005). Vad är en forskningssed?: Synpunkter, riktlinjer och exempel. (1. uppl.) Vetenskapsrådet, Stockholm.
Hallberg, L. (2010). Hälsa och livsstil. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Hayes, A. F. (2013). Introduction to mediation, moderation, and conditional process analysis: a regression-based approach. New York: Guliford.
Hellénius, M. L., & Ekblom, B. (2013). Epidemiologi och mekanismer. I Ekblom Bak (Red).
Långvarigt stillasittande – En hälsofara i tiden (s.19-47). Studentlitteratur AB: Lund.
Johnson, M. (2003). Självkänsla och anpassning. Lund: Studentlitteratur.
Knobf, M. T., Musanti, R., & Dorward, J. (2007). Exercise and quality of life outcomes in patients with cancer. Seminars in Oncology Nursing, 23(4), 285-296. doi:
10.1016/j.soncn.2007.08.007
Levy, S. S., & Ebbeck, V. (2005). The exercise and self-esteem model in adult women: the inclusion of physical acceptance. Psychology of Sport and Exercise, 6(5), 571-584.
doi: https://doi.org/10.1016/j.psychsport.2004.09.003
Lindwall, M. (2011). Självkänsla - Bortom populärpsykologi och enkla sanningar. Lund:
Författaren och Studentlitteratur.
Lindwall, M., Asci, H., Palmeira, A., Fox, K. R., & Hagger, M. S. (2011). The importance of importance in the physical self: Support for the theoretically appealing but empirically
elusive model of James. Journal of Personality, 79(2), 303-333. doi:
https://doi.org/10.1111/j.1467-6494.2010.00678.x
Lindwall, M., Asci, H. & Hagger, M. S. (2011). Factorial validity and measurement invariance of the Revised Physical Self-Perception Profile (PSPP-R) in three countries. Psychology, Health & Medicine, 16(1), 115-128. doi:
10.1080/13548506.2010.521567
Lox, C. L., Ginis, M. A. K., & Petruzzello, S. J. (2014). The Psychology of exercise- integrating theory and practice (4. uppl.). Holcomb Hathaway: incorporated.
McAuley, E., Blissmer, B., Katula, J., Duncan, T. E., & Mihalko, S. L. (2000). Physical activity, self-esteem, and self-efficacy relationships in older adults: A randomized controlled trial. Annals of Behavioral Medicine, 22(2), 131–139. doi:
10.1007/BF02895777
McAuley, E., Elavsky, S., Motl, W. R., Konopack, F. J., Hu, L, & Marquez, X. D. (2005).
Physical Activity, Self-Efficacy, and Self-Esteem: Longitudinal Relationships in Older Adults. The Journals of Gerontology, (60)5, 268–275. doi:
https://doi.org/10.1093/geronb/60.5.P268
Mitchell, M. L., & Jolley, J. M. (2013). Research design explained. (8. uppl.). Belmont, Calif.: Wadsworth Cengage Learning.
Opdenacker, J., Delecluse, C., & Boen, F. (2009). The longitudinal effects of a lifestyle physical activity intervention and a structured exercise intervention on physical self- perceptions and self-esteem in older adults. Journal of Sport & Exercise Psychology, 31(6), 743-760. doi: 10.1123/jsep.31.6.743
Pedersen, S., & Seidman, E. (2004). Team sports achievement and self-esteem development among urban adolescent girls. Psychology of Women Quarterly, 28(4), 412-422. doi:
ttps://doi.org/10.1111/j.1471-6402.2004.00158.x
Preacher, K. J., & Hayes, A. F. (2004). SPSS and SAS procedures for estimating indirect effects in simple mediation models. Behavior Research Methods, 36(4), 717-731. doi:
10.3758/BF03206553
Preacher, K. J., & Hayes, A. F. (2008). Asymptotic and resampling strategies for assessing and comparing indirect effects in multiple mediator models. Behavior Research Methods, 40(3), 879-891. doi: 10.3758/BRM.40.3.879
Poulsen, A. (1995). Barnets utveckling. Lund: Studentlitteratur
Rentzsch, K., & Schröder, A. M. (2018). Stability and Change in Domain‐specific Self‐
esteem and Global Self‐esteem. European Journal of Personality, 32(4), 353–370.
doi: https://doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1002/per.2167
Rosenberg, M. (1965). Society and the adolescent self-image. Princeton, NJ: Princeton University Press.
Rosenberg, M. (1989). Society and the adolescent self-image. Middletown, CT: Wesleyan University Press.
Sonstroem, R. J., & Morgan, W. P. (1989). Exercise and self-esteem: Rationale and model.
Medicine & Science in Sports & Exercise, 21(3), 329-337. doi:
https://doi.org/10.1249/00005768-198906000-00018
Sonstroem, R. J., Harlow, L. L. & Josephs, L. (1994). Exercise and Self Esteem: Validity of Model Expansion and Exercise Associations. Journal of Sport & Exercise
Psychology, 16(1), 29-42. doi: 10.1123/jsep.16.1.29
Spence, C. J., McGannon, R. K., & Poon, P. (2005). The Effect of Exercise on Global Self- Esteem: A Quantitative Review. Journal of Sport and Exercise Psychology, 27(3). doi:
https://doi.org/10.1123/jsep.27.3.311
Stenling, A., Ivarsson, A., & Lindwall, M. (2017). The only constant is change: analysing andunderstanding change in sport and exercise psychology research. International Review of Sport and Exercise Psychology, 10(1), 230-251. doi:
10.1080/1750984X.2016.1216150
Suls, J. & Krizan, Z. (2003). On the relationship between explicit and implicit global self- esteem and personality. The new frontiers of self research, 79-94
Taylor, C., Sallis, J., & Needle, R. (1985). The relation of physical activity and exercise to mental health. Public Health Reports, 100, 195-202
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Hämtat den 20 december 2019 från:
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Weston C. M. (2008). Ditt inre centrum: om självkänsla, självbild och konturen av ditt själv.
Falun: Scandbook AB.
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00
E-mail: registrator@hh.se www.hh.se
