Överutbildning som riskfaktor för psykisk ohälsa?
En kvantitativ studie om sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande i Sverige
Stina Lindgren och Sofia Setterberg
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys Vt 2018
Handledare: Maria Forslund
Sammanfattning
Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande samt om sambandet skiljer sig mellan män och kvinnor.
Överutbildning i den aktuella studien syftar till en individ som har fler år i utbildning än vad arbetet kräver. Studiens teoretiska ramverk bygger på tre teorier, teorin om social jämförelse, status inkongruens och genusperspektiv. Med data från Levnadsnivåundersökningen 2010 med 4415 individer i åldrarna 18 till 75 år undersöks sambandet genom linjär
regressionsanalys. Resultaten visar ett samband mellan överutbildning och sämre psykiskt välbefinnande kontrollerat för kön, föräldrars medborgarskap, interaktion mellan kön och föräldrarnas medborgarskap samt utbildningsnivå. Resultaten visar också att kvinnor som har föräldrar med utländskt medborgarskap är den grupp överutbildade som har sämst psykiskt välbefinnande. Sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande är däremot inte statistiskt signifikant när det kontrolleras för ålderskategorier, och således finns inte heller skillnader mellan överutbildade kvinnor och män. Resultatet kan tänkas bero på att de i lägre åldrar både mår sämre och i större grad är överutbildade i datamaterialet och att effekten av överutbildning på psykiskt välbefinnande därför slås ut av skillnaderna mellan
ålderskategorier. Förslag för framtida forskning blir därför att vidare undersöka sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande för kvinnor med utländsk bakgrund och begränsa urvalet till yngre åldrar där överutbildning verkar förekomma mest.
Nyckelord: Överutbildning, matchning, utbildning, arbete, psykiskt välbefinnande, könsskillnader, intersektionalitet
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Bakgrund ... 2
Teori ... 4
Social jämförelse ... 4
Status inkongruens ... 5
Genusperspektiv på överutbildning ... 6
Diskriminering på arbetsmarknaden ... 7
Tidigare forskning ... 8
Allmänna hälsoskillnader mellan män och kvinnor ... 8
Överutbildnings och psykiskt välbefinnande ... 8
Överutbildnings och psykiskt välbefinnande, skillnader mellan män och kvinnor ... 10
Hypoteser ... 11
Data och metod ... 11
Datamaterial ... 11
Variabelbeskrivning ... 12
Beroende variabel ... 12
Oberoende variabler ... 12
Kontrollvariabler ... 13
Regressionsanalys och diagnostik ... 14
Resultat ... 16
Överutbildning och psykiskt välbefinnande ... 21
Könsskillnader i effekten av överutbildning på psykiskt välbefinnande... 23
Diskussion ... 24
Överutbildning och psykiskt välbefinnande ... 24
Skillnader i psykiskt välbefinnande mellan överutbildade män och kvinnor .. 26
Begränsningar ... 27
Slutsatser och förslag till vidare forskning ... 28
Referenslista ... 29
Tryckta källor ... 29
Elektroniska källor ... 32
Appendix 1 ... 33
1
Inledning
Sedan 1970-talet har västvärldens ekonomi gått från industri- till postindustriell och har kommit att beskrivas som en så kallad kunskapsekonomi. Dessa förändringar har inneburit strukturella förändringar på arbetsmarknaden (Tåhlin, 2014, s. 237) som bland annat fört med sig en utbildingsexpansion i alla delar av samhället (Olofsson, 2007, s. 9; Tåhlin, 2014, s.
237). En allt större andel av den svenska befolkningen har idag gymnasial och eftergymnasial utbildning men det är däremot långt ifrån alla som får ett arbete med motsvarande kravnivå på utbildning (Tåhlin, 2014, s. 247). Begreppet överutbildad används ofta för att beskriva en individ som har en högre utbildning än vad arbetet kräver (ibid) vilket idag kan sägas gälla cirka hälften av alla i den svenska arbetskraften (Tåhlin, 2014, s. 248). Att vara överutbildad kan om vi antar Festingers teori (1954) om social jämförelse tänkas vara en riskfaktor för sämre psykiskt välbefinnande. Utgångspunkten är att människor värderar sig själva utifrån andra människor med liknande egenskaper, som till exempel en liknande utbildning. Vidare riskerar människor att nedvärdera sig själva om de inte lever upp till normen bland de med liknande egenskaper (ibid). Överutbildning kan även kopplas till teorin om status
inkongruens av Wegener (1991) om man antar att överutbildning utgör en situation av två skilda statuspositioner i form av utbildning med högre status, respektive arbete med lägre status. Två olika statuspositioner kan enligt teorin leda till psykologisk stress. I Ett flertal studier har det också empiriskt studerats huruvida överutbildning är relaterat till psykiskt välbefinnande (se ex: Bracke, Pattyn & von dem Knesebeck, 2013) där ett antal studier visat att överutbildning kan kopplas till sämre psykiskt välbefinnande (se ex: Smith & Frank, 2005). I svenska studier har sambandet visat på varierande resultat (Hultin, Lundberg, Lundin
& Magnusson, 2016; Lundberg, Kristenson & Starrin, 2009). Mot denna bakgrund finns det därför skäl att vidare studera sambandet i en svensk kontext.
Eftersom både utbildningsområdet och arbetsmarknaden till viss del är segregerad efter kön (Bihagen & Härkönen 2014, s.214) finns det vidare skäl att undersöka om överutbildning är relaterat till sämre psykiskt välbefinnande på olika sätt mellan män och kvinnor. Forskning visar att kvinnor i genomsnitt utbildar sig längre än män, samtidigt som det finns fler män än kvinnor inom kvalificerade yrken och män fortfarande är högt överrepresenterade på Vd- positioner och styrelseplatser (Bihagen & Härkönen 2014, s. 12; SCB, 2016) Studier rapporterar också att kvinnor har svårare att avancera i karriären än män (Bihagen &
2 Härkönen 2014, s. 214). Mot denna bakgrund ämnar studien även att undersöka hur denna konflikt mellan utbildningsnivå och kvalifikationskrav i arbetet avspeglas i skillnader i psykiskt välbefinnande mellan män och kvinnor.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande i Sverige. Överutbildning mäts i den aktuella studien genom att jämföra en individs utbildningsår med antal utbildningsår som individens arbete kräver, där överutbildning innebär att inneha fler än ett års utbildning utöver vad arbetet kräver. Vidare är syftet att undersöka om sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande skiljer sig mellan män och kvinnor.
Utifrån syftet formulerades följande frågeställningar:
● Finns det ett samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande?
● Finns det ett samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande som skiljer sig mellan kvinnor och män?
Bakgrund
Utbildningens relation till samhället kan enligt Richardsson (2010, s. 11-12) betraktas på olika sätt. Dels som en funktion av samhällets behov, å andra sidan som ett instrument för samhällsförändring. Innan industrialiseringen kan man enligt Richardsson (2010, s. 11-12) betrakta utbildning som en samhällsfunktion varigenom man förde vidare kunskap, medan utbildning som ett instrument för politisk och ekonomisk förändring är ett senare fenomen (ibid). I Sverige och västvärlden är numera den allmänna bilden att utbildning är en självklar grund för ekonomiskt tillväxt (Schånberg, 2006, s. 263). Sedan 1900-talets början har därför utbildningsnivån bland befolkningen ökat i takt med diverse reformer och
samhällsförändringar (Richardsson, 2010).
Under 1950- och 1960-talen blev utbildning på riktigt ansett som ett produktionsmedel och som en investering för framtiden (Richardsson, 2010, s. 14). Eftersom det rådde brist på arbetskraft i landet blev det viktigt att matcha utbildningsområdet med efterfrågan på kompetens, samt att inte låta klass- eller könstillhörighet begränsa arbetskraftens rörlighet (Murhem, 2006, s. 303). År 1962 ersatte man därför folkskolan med grundskolan och införde 9-årig skolplikt (Richardsson, 2010, s. 262) . År 1971 reformerade man gymnasieskolan och
3 delade in den i teoretisk, teknisk och praktisk linje (ibid) och år 1977 genomfördes slutligen högskolereformen i syfte att specialisera utbildningar för specifika yrken (Richardsson, 2010, s.249). Numera utbildar sig de flesta svenskar på gymnasiet och var fjärde svensk har studerat på högskola (SCB, 2016), till skillnad från 1970 då andelen som studerade vidare på högskola var 10 % (Richardsson, 2010, s. 91).
Under tiden för utbyggnaden av skolsystemet har Sveriges och västvärldens ekonomi förändrats på flera sätt (Hedenborg & Morell, 2006). Ofta beskrivs förändringen som övergången från industrisamhälle till postindustriellt samhälle, eller en så kallad
kunskapsekonomi (Tåhlin, 2014, s. 237). Kunskapsekonomi innebär bland annat att arbeten med höga kvalifikationskrav ökar i omfattning medan de lågkvalificerade yrkena blir färre vilket gör att utbildningskraven på arbetsmarknaden ökar (ibid). Trenden har emellertid varit att utbildningsexpansionen har ökat mer än kraven på utbildning i arbetet (Tåhlin, 2007, s.
237; Tåhlin, 2014, s. 237). En återkommande förklaring till detta är enligt Tåhlin (2014, s.
237) att utbildning är en tilltalande lösning för att minska arbetslöshet. Även för en arbetslös individ kan vidareutbildning framstå som en attraktivt lösning på arbetslöshet (ibid).
Strukturförändringarna har också inneburit en stegvis stigande arbetslöshet fram till krisen 1990, varefter den har varit relativt oförändrad (Tåhlin, 2014, s. 236-237).
Mot bakgrunden ovan kan en förändring i matchningen på arbetsmarknaden urskiljas. År 1974 var den största andelen av arbetskraften rätt matchade mellan utbildning och arbete (Tåhlin, 2014, s. 248). År 2010 var emellertid endast 4 av 10 löntagare i Sverige rätt matchade medan överutbildade utgjorde den största andelen av alla anställda (ibid).
Mätningen av överutbildning har dock kritiserats för att inte vara tillförlitligt med argumentet att många arbeten idag är diffusa och svårdefinierade, vilket gör det svårt att bedöma
utbildningskraven för ett arbete (ibid). Kritiken kan enligt Tåhlin (2014) delvis avfärdas genom att man jämfört lönenivåer för överutbildade och matchade.
Det bör nämnas att överutbildning inte nödvändigtvis behöver vara negativt för varken individen eller samhället. Huruvida överutbildning påverkar individens livskvalité kan tänkas bero på en rad andra faktorer. Man kan till exempel tänka sig att en del inte eftersträvar ett yrke motsvarande sin utbildning eller väljer att byta karriär efter avslutad utbildning.
Överutbildning bör ses mot det faktum att det är direkt förknippat med utbildning, vari utbildning ofta lyfts fram som någonting positivt för både individen samhället (Olofsson,
4 2007, s. 9). I samhällsdebatten nämns ibland utbildning som en förutsättning för en
fungerande demokrati eller som ett medel för jämlikhet (Richardsson, 2010, s.13-14). För individen kan utbildning också tänkas generera användbar kunskap utan direkt anknytning till yrkeskarriären. Högre utbildning har också kunnat kopplas till bättre hälsa (se t.ex: Bracke m.fl., 2013; SCB, 2009). Vad överutbildning innebär för samhället och individen är av skälen ovan sålunda inte helt oproblematiskt.
Teori
I följande avsnitt redogörs för de teoretiska antaganden som ligger till grund för studiens frågeställningar. Först presenteras två teorier om varför överutbildning kan tänkas leda till sämre psykiskt välbefinnande. Därefter beskrivs de teoretiska antagandena som förklarar varför vi det kan tänkas finnas könsskillnader i relationen mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande.
Social Jämförelse
Referensgrupper används inom sociologi som ett teoretiskt begrepp för att förstå
identitetsskapande. Genom andra grupper av människor som referenser kan individen värdera sina egna åsikter och förmågor och därigenom skapa en identitet (Festinger, 1954).
Referensgrupp kan därför definieras som “grupp med vilken en individ identifierar sig”
(ibid). En individs självuppfattning är således beroende av de referensgrupper som denne jämför sig med. I Festingers (1954) teori om social jämförelse argumenterar Festinger för att människor har en naturlig drift av att kontinuerligt vilja utvärdera sina förmågor och
egenskaper. Festinger (1954) menar vidare att mänskliga egenskaper och värderingar ofta saknar objektiva värden och måste därför värderas i relation till andra människor. Dessa jämförelser sker med individer som har liknande egenskaper som en själv, eftersom värderingen av en specifik egenskap inte blir möjlig eller meningsfull om man i övrigt har olika förutsättningar (ibid). En sådan liknande egenskap skulle kunna vara en viss
utbildningsnivå. Två personer med samma utbildningsnivå kan till exempel jämföra sina yrkeskarriärer mot varandra eftersom deras gemensamma utbildningsnivå ger dem relativt liknande förutsättningar i yrkeslivet. En individ kan därav tänkas aspirera efter liknande arbeten som andra med liknande utbildning har och kan enligt Festingers teori (1954) därför tänkas riskera att känna misslyckande om målet inte efterlevs.
5 Festinger (1954) menar vidare att även strävan efter utveckling är en naturlig drift hos
människan. Därför tenderar individer att jämföra sig med personer som har lyckats med någonting som de själva inte har, givet att individerna delar några andra gemensamma
egenskaper (ibid). Den som har lyckats med någonting fungerar då som exempel för den som strävar mot utveckling (ibid). Festinger (1954) skiljer också mellan så kallade uppåt- och nedåt-jämförelser där jämförelser uppåt sker med individer som har lyckats med någonting man strävar efter, medan jämförelser nedåt sker mot personer som på något sätt har lyckats sämre med någonting än en själv (ibid). Jämförelser nedåt fungerar till skillnad från
jämförelser uppåt som ett sätt att stärka självförtroendet.
Teorin har tidigare använts för att förstå varför överutbildning kan leda till sämre
välbefinnande men också kritiserats för att vara svårbegriplig och komplex (Lundberg m.fl., 2009). Det är till exempel inte självklart att utbildning skulle vara av större betydelse än andra egenskaper i jämförelsen med andra eller att jämförelser uppåt skulle leda till känslor av misslyckande snarare än verka inspirerande.
Status inkongruens
Teorin om Status inkongruens kan delvis också kopplas till konceptet om referensgrupper.
Status inkongruens innebär att en individ besitter två olika högt rankade statuspositioner samtidigt (Wegener, 1991). Att ha en utbildning med hög status och ett arbete med låg status skulle kunna utgöra en situation av status inkongruens. Kopplingen mellan status inkongruens och överutbildning har tidigare gjorts av bland annat Lundberg m.fl. (2009). Vad som avgör statusen på en position definieras av referensgruppens preferenser och är likt Festingers (1954) teori baserat på subjektiva mått. I sociologiska studier har status inkongruens kunnat kopplas till sämre välbefinnande och psykologisk stress (Gal, Kaplan, Gross, Itzhak & Levav, 2008; Lundberg m.fl., 2009). Jackson (1962) föreslår att sambandet kan bero på att det skapar en osäkerhet hos individen i uppfattningen om sig själv och sin identitet. En annan förklaring är upplevelse av orättvisa på grund av en investering som inte ger avkastning i status
(Lundberg m.fl., 2009). Detta skulle till exempel kunna vara en individ som har investerat i en utbildning och genom detta blivit tilldelad en viss status, men som inte har fått ett arbete som matchar denna status. Att arbete och utbildning är förknippat med en viss status är emellertid inte självklart, man kan tänka sig att vissa får sin status på annat sätt.
6 Teorin om social jämförelse, respektive teorin om social inkongruens kan på olika sätt
förklara varför överutbildning kan tänkas leda till sämre psykiskt välbefinnande.
Genusperspektiv på överutbildning
Att kvinnor i större utsträckning än män har en högre utbildningsnivå (Bihagen & Härkönen, 2014, s. 212) och dessutom inte får ett arbete som matchar deras utbildning (Ifau, 2007) kan tänkas förklaras av att arbetsmarknaden i Sverige är könssegregerad. Enligt Elwin-Nowak och Thomsson (2003, s.199) innebär en könssegregerad arbetsmarknad att kvinnor och män befinner sig på olika platser. Dels befinner de sig ofta i olika sektorer, horisontell
segregering, men också på olika nivåer inom samma sektor, vertikal segregering (ibid). Den vertikala segregeringen innebär att män ofta innehar ledande positioner medan kvinnor ofta har positioner lägre ner i hierarkin (ibid). När en tjänst tillsätts är det upp till arbetsgivaren att värdera vem som passar bäst för tjänsten. Eftersom beslutsfattande positioner ofta är
representerade av män är det således också ofta män som tillsätter nya tjänster och enligt teorin om Att göra kön kommer männen i högre utsträckning att välja män före kvinnor, åtminstone om tjänsten är placerad högre upp i hierarkin (Elwin-Nowak & Thomsson, 2003, s. 200).
Enligt Elvin-Nowak och Thomsson (2003) har kvinnor och män olika förutsättningar, möjligheter och förväntningar på sig i arbetet. Männen förväntas i högre utsträckning avancera medan kvinnorna förväntas vara nöjda med sin position (Elvin-Nowak &
Thomsson, 2003, s.200). Kvinnor som ofta är underordnade och har sämre möjligheter att avancera kan uppleva svårigheter att nå högre positioner (ibid), vilket kan tänkas leda till att kvinnor undervärderar sig själva, medan männen som ofta har bättre möjligheter att avancera, tar för sig, blir mer självsäkra och försöker ta sig högre upp i hierarkin (Elwin-Nowak &
Thomsson, 2003, s. 201). Att män och kvinnor är på olika positioner förklaras ibland med att deras olika egenskaper och kroppar passar för olika saker, utan att reflektera över att detta är en generell övergripande bild som inte stämmer överens med alla individer (Elwin-Nowak &
Thomsson, 2003, s.204). Det finns få studier som visar att det egentligen skulle finnas några sådana skillnader mellan män och kvinnor (Elwin-Nowak & Thomsson, 2003, s.212).
7 Skillnaden som ofta diskuteras mellan män och kvinnors sätt att leda beror istället på att de oftast innehar denna position i helt olika branscher, horisontell segregering, kvinnorna ofta inom vård och barnomsorg och män inom industri (ibid). Genom att män och kvinnor
befinner sig i olika branscher tycks alltså förväntningarna på sätt och vis upprätthållas (ibid).
Överrepresentation av överutbildade kvinnor (Ifau, 2007) kan mot denna bakgrund tänkas förklaras av den orättvisa som kan förekomma i rekryteringen på grund av till exempel företagsnormer och strukturer (Elwin-Nowak & Thomsson, 2003, s. 200). Arbetsmarknaden verkar emellertid gå mot mer jämställdhet och de flesta företag är idag positivt inställda till jämställdhet (Elwin-Novak & Thomsson, 2003, s. 215), även om det ännu inte är helt jämställt i praktiken (SCB, 2016)
Diskriminering på arbetsmarknaden
En del av den orättvisa behandlingen på arbetsmarknaden kan enligt Bihagen och Härkönen (2014) tänkas bero på diskriminering (Bihagen & Härkönen, 2014, s. 213). Enligt Höglund (1999) kan en person som är kvalificerad för ett arbete men inte får sin kompetens erkänd i rekryteringen bero på att han eller hon blir diskriminerad (Höglund, 1999, s. 57).
Diskriminering bygger på att en person blir orättvist bedömd mot bakgrund av att alla andra egenskaper mellan individerna är lika (ibid). Diskrimineringsforskningen har därav naturliga svårigheter med att fastställa exakt när diskriminering sker (Höglund, 1999, s. 56).
Enligt Karlsson och Tibajev (2014, s. 266) har även individer med utländsk anknytning sämre förutsättningar på arbetsmarknaden än infödda svenskar. En utav flera förklaringar till detta är enligt Karlsson och Tibajev (2014) diskriminering. De andra förklaringarna har att göra med skillnader i utbildningsnivå, brist på landspecifikt humankapital eller att Sverige inte validerar utbildningar från andra länder på ett bra sätt (ibid). Både Karlsson och Tibajev (2014, s. 268) och Höglund (1999, s. 66) tar ändå upp diskriminering som en möjlig delförklaring till att individer med utländsk bakgrund har sämre anknytning till
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund kan vi vidare tänka oss att utlandsfödda kvinnor i högre grad blir utsatta för diskriminering än övriga.
8
Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras inledningsvis studier om allmänna skillnader i hälsa mellan kvinnor och män som bör tas i beaktande vid jämförelser av studiens resultat i skillnader i psykiskt välbefinnande. Vidare presenteras tidigare forskning som på olika sätt har studerat förhållandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande, samt huruvida könsskillnader har framkommit.
Psykiskt välbefinnande bland män och kvinnor
Det tycks finnas en hel del skillnader gällande hur män och kvinnor rapporterar eller upplever ohälsa eller sämre psykiskt välbefinnande. Enligt SCB (2016) rapporterar kvinnor i alla åldrar i större utsträckning besvär av bland annat oro eller ångest. Liknande resultat visar flera studier (Clark & Oswald, 1994; DeVore, 2013) där det framkommer att kvinnor upplever sämre psykiskt välbefinnande och högre grad av ångest och depression. I en meta-analys av Salk, Hyde och Abramson (2017) med ca 1.7 miljoner kvinnor och lika många män
undersöks hur skillnaderna ser ut mellan könen vad gäller depression och svår depression.
Resultaten i studien visar att kvinnor i större utsträckning diagnostiserats med, eller har symtom på depression eller svår depression. Studien undersöker även könsskillnader i risk för depression i olika åldrar med start vid 12 års ålder där kvinnor redan då har en större risk för depression. Den största skillnaden mellan män och kvinnor är vid 16 års ålder. I vuxen ålder har skillnaderna avtagit något men kvinnor har även då en större risk för depression än männen (Salk m.fl., 2017). Skillnader i psykiskt välbefinnande mellan män och kvinnor samt skillnader i hur detta rapporteras kan ha betydelse för tolkningarna när man studerar
könsskillnader av effekter på psykiskt välbefinnande
Överutbildning och psykiskt välbefinnande
I flera tidigare studier återfinns resultat som visar att överutbildning tycks ha negativ effekt på hälsa eller psykiskt välbefinnande, exempelvis symtom av depression och stress. (Artés, del Mar Salinas-Jiménez, & Salinas-Jiménez, 2014; Bracke m.fl., 2013; Bracke, Van de Straat & Missinne, 2014; Garcy, 2015). Studien av Bracke m.fl. (2013) är gjord på 19 000 individer med anställning från 25 europeiska länder och visar att överutbildade har större risk för depression jämfört med matchade eller underutbildade. Studien visade även ett kurvlinjärt
9 samband mellan utbildning och depression där utbildning till en viss nivå minskar risken för depression, varefter sambandet avtar. I diskussionen tar författarna upp att utbildning till en viss nivå ofta leder till yrken eller positioner med högre löner och högre social status, men också kunskap och kompetens som gör att individen lättare kan hantera problem i livet, vilket kan tänkas leda till bättre livskvalité, men förekomsten av överutbildning hos individer med högre utbildning tycks begränsa detta samband då överutbildning leder till sämre välmående (Bracke m.fl., 2013). Liknande resultat visas i en kanadensisk studie med data på 4045 individer med anställning där resultaten visar på en ökad risk för depressiva symptom hos överutbildade individer, sambandet återfanns dock endast hos de med universitetsutbildning (Smith & Frank, 2005).
Även i Sverige har sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande undersökts.
En av de svenska studierna av Lundberg m.fl. (2009) visar att överutbildade har större risk för sämre psykiskt välbefinnande och känslor av ångest, skam och nedstämdhet jämfört med underutbildade eller matchade, resultat visar också att överutbildade har större risk att uppleva känslor av skam. I studien kontrolleras även för arbeten med lägre och högre status.
Författarna diskuterar att skam skulle kunna vara den primära anledningen till sämre psykiskt välbefinnande i undersökningen, vilket de får stöd för i analyserna, men när överutbildade utan känslor av skam också har större risk för sämre psykiskt välbefinnande indikerar
resultaten att det finns ett samband mellan överutbildning och sämre psykiskt välbefinnande.
Detta diskuterar Lundberg m.fl. (2009) kan tänkas bero på att överutbildning leder till en emotionell stress, även om de inte vill dra några fasta slutsatser av ett komplext fenomen (Lundberg m.fl., 2009). En annan svensk studie från 2016 har undersökt sambandet mellan överutbildning och hälsa och jämfört effekten mellan utlandsfödda och svenskfödda
individer. Studiens resultat visar att individer som är födda utanför Sverige rapporterar sämre hälsa vid överutbildning. Bland svenskfödda återfanns inte detta samband (Dunlavy, Garcy &
Rostila, 2016).
Det finns emellertid studier som inte fått stöd för något samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande. I en studie från Australien undersöks överutbildning samt
överkvalificering, som syftar till individens kunskap och kompetens snarare än år i utbildning, och sambandet med psykisk hälsa. Resultaten visar att det finns ett samband mellan överkvalificering och sämre psykisk hälsa men däremot inget samband mellan överutbildning och sämre psykisk hälsa (Chen & Zhu, 2016)
10
Överutbildning och psykiskt välbefinnande, skillnader mellan kvinnor och män
Flera studier har visat på ett samband mellan överutbildning och sämre psykiskt
välbefinnande eller hälsa, och det tycks också finnas skillnader mellan överutbildade kvinnor och män. I studien av (Bracke m.fl., 2014) undersöks sambandet mellan överutbildning och depressiva symtom i 21 europeiska länder. Resultaten visar att kvinnor i högre grad
rapporterar symtom på depression vid överutbildning än männen. I analysen framkommer att sambandet är som starkast för de kvinnor som är längre ifrån arbetsmarknaden. (Bracke m.fl, 2014) Även i studien av Bracke m.fl. (2013) återfanns ett statistiskt signifikant samband mellan överutbildning och depression, där överutbildade kvinnor i större utsträckning upplevde mer depressiva symptom jämfört med överutbildade män (Bracke m.fl., 2013).
Studien av Hultin m.fl. (2016) visar på ett samband mellan överutbildning och sämre
rapporterad hälsa bland kvinnor. Kvinnor med hög utbildning och ett arbete som inte kräver lika mycket utbildning rapporterar sämre hälsa jämfört med högutbildade kvinnor med ett arbete som matchade deras utbildningsnivå. Resultaten bland de överutbildade männen däremot visar inte på en större risk för sämre självskattad hälsa. Vid en jämförelse av individer i samma yrke, exempelvis en högutbildad kvinna med ett arbete som kräver låg utbildning och en lågutbildad kvinna med ett arbete som kräver låg utbildning med samma yrke återfanns inte något statistiskt signifikant samband med sämre hälsa. Studien undersöker även sambandet mellan överutbildning och psykisk ohälsa, där återfanns inga statistiska samband hos något av könen (Hultin m.fl., 2016).
I en annan longitudinell studie gjord på svenska individer återfanns ett samband mellan överutbildning och dödlighet hos både kvinnor och män jämfört med de matchade. De största dödsorsakerna var alkoholrelaterad dödlighet och självmord. Skillnaden mellan en
överutbildad och en matchad kvinna i risk för dödlighet var större än skillnaderna som fanns hos männen. Författarna diskuterar möjliga orsaker till att dödsrisken är större hos de
överutbildade och nämner bland annat den psykologiska stressen de överutbildade kan tänkas behöva hantera. (Garcy, 2015)
11
Hypoteser
Utifrån teori och tidigare forskning har följande hypoteser formulerats:
H1: Överutbildning leder till sämre psykiskt välbefinnande.
H2: Överutbildning och att vara kvinna leder till sämre psykiskt välbefinnande jämfört med att vara man och överutbildad.
Data och Metod
I följande avsnitt presenteras datamaterialet som undersökningen är baserad på, samt en beskrivning av hur variablerna är kodade och vilka metoder som använts vid analyserna.
Avsnittet ämnar också att klargöra för vilka brister eller meningsskiljaktigheter som är
förknippat med metoden och hur väl den är anpassad för att kunna besvara frågeställningarna.
Datamaterial
Datamaterialet som används i studien är hämtat från levnadsnivåundersökningen (LNU) som genomfördes år 2010. LNU är en surveyundersökning som har genomförts sex gånger med samma urval sedan starten 1968 av Institutet för Social Forskning (SOFI) (Institutet för Social Forskning, 2018). Syftet med LNU är att kartlägga levnadsförhållanden i Sverige med frågor om bland annat familj, hälsa och utbildning (Institutet för social forskning, 2018; SCB, 2012). Till stor del har paneldata använts i syfte att kunna avgöra vilka konsekvenser
exempelvis familjeförhållanden eller arbetsvillkor har på individen senare i livet.
Undersökningen genomfördes främst genom intervjuer i hemmet på ett riksrepresentativt urval av individer i åldrarna 18-75 år. I annat fall gjordes intervjuerna via telefon. Antal svarande var 4415 individer (60,9%) (Institutet för social forskning, 2018). Bortfallet är relativt stort (39.1%), men en svarsfrekvens över 60 % är acceptabelt (Bryman, 2014, s. 231).
Bortfallet har också analyserats av SCB och tyder inte på några allvarliga systematiska skillnader (Evertsson & Magnusson, 2014, s.334). LNU har tidigare använts inom samhällsforskning i Sverige, se exempelvis: (Dunlavy m.fl, 2016).
12
Variabelbeskrivning
Inledningsvis genomfördes deskriptiva analyser av samtliga variabler för att upptäcka eventuella utstickande eller felaktiga värden genom frekvenstabeller och scatterplots. Inga sådana värden hittades. Svar som var kodade som exempelvis ”svar saknas” togs bort ur materialet. För att kunna besvara studiens frågeställningar, samt för att anpassa variablerna till kraven för linjär regressionsanalys kodades en del variabler från LNU om. Nedan följer en beskrivning av de omkodningar som gjorts, samt en beskrivning av samtliga variabler som använts i regressionsanalysen.
Beroende variabel
Den beroende variabeln är psykindex och syftar till att representera respondentens psykiska välbefinnande. Indexet är skapat av 4 variabler med frågor om individen har upplevt sömnbesvär, allmän trötthet, nervösa besvär eller depression de senaste 12 månaderna.
Frågorna hade svarsalternativen nej, ja lätt, ja svår, ja grad saknas. Indexet har kodats om till en skala från 1 till 16 där 1 är inga besvär och 16 är alla besvär (J.Westerman, personlig kommunikation, 16 april, 2018). Lägre värden innebär alltså bättre psykiskt välbefinnande och högre värden innebär sämre psykiskt välbefinnande.
Oberoende variabler
Variabeln Matchning är skapad genom två variabler baserat på Tåhlins (2014)
tillvägagångssätt. Den ena variabeln är utbildningsår och baseras på en fråga om individens antal år i utbildning. Den andra är skolår utöver folk/grundskola och baseras på en fråga om hur många år i utbildning utöver grundskola individens arbete kräver. Variabeln skolår utöver folk/grundskola kodades om till en skala som stämmer överens med variabeln utbildningsår.
Detta gjordes genom att ta skolår utöver folk/grundskola plus 9. Sedan slogs de två
variablerna ihop genom att ta den omkodade variabeln skolår utöver folk/grundskola minus utbildningsår. Värdena på den nya skalan representerar då hur många år mer eller mindre utbildning individen har jämfört med vad dennes arbete kräver. Det vill säga om individen är underutbildad, matchad eller överutbildad. Har individen samma antal utbildningsår som arbetet kräver eller max 1 år mer eller mindre anses individen vara matchad. Har individen fler än 1 utbildningsår mindre än vad arbetet kräver anses individen vara underutbildad. Om individen har fler än 1 utbildningsår mer än vad arbetet kräver anses individen vara
överutbildad. Slutligen kodades variabeln om till tre dummyvariabler med kategorin matchad som referenskategori.
13 Variabeln skolår utöver folk/grundskola är en variabel där individen själv uppskattar hur många utbildningsår dennes arbete kräver. Validiteten och reliabiliteten på denna variabel är enligt Tåhlin (2011) hög. Respondenternas svar stämmer dessutom väl överens med
arbetsförmedlingen skattningar av utbildningskrav i olika arbeten. (Evertsson & Magnusson, 2014, s. 261). Kodningen till dummyvariabler är gjord på samma sätt som andra studier som undersökt överutbildning, se ex Dunlavy m.fl. (2016)
Kontrollvariabler
Variabeln ålder baseras på en fråga om respondentens födelseår. Denna variabel kodades om för att få fram respondentens aktuella ålder vid intervjutillfället. Omkodningen gjordes genom att ta året vid intervjun, 2010 minus individens födelseår. Vidare kodades variabeln till åldersklasser likt tidigare forskning (Dunlavy m.fl., 2016), eftersom ålder inte har ett linjärt samband med psykiskt välbefinnande.
Variabeln Föräldrars medborgarskap baseras på en fråga angående respondentens
föräldrarnas medborgarskap vid respondentens födsel. Frågan hade tre svarsalternativ, båda föräldrar hade svenskt medborgarskap, en förälder hade svenskt medborgarskap och båda föräldrar hade utländskt medborgarskap. Variabeln kodades om till en dummyvariabel där svarsalternativen en eller båda föräldrarna svenskt medborgarskap kodades som 0 och svarsalternativet båda föräldrar utländskt medborgarskap kodades som 1, kodningen är genomförd på samma sätt som Evertsson och Magnusson (2014) gått tillväga.
Variabeln kön hade två svarsalternativ, man och kvinna. Variabeln kodades om till en dummyvariabel där man fick värde 0 och kvinna fick värde 1.
Variabeln inkomst baseras på en fråga om individens fasta månadslön före skatt. Variabeln kodades om till inkomstklasser utifrån kvintiler, genom att göra en frekvenstabell med funktionen kvintiler. Baserat på kvintilerna kodades de som har inkomst mellan 0-20 000kr till kvintil 1. Kvintil 2 är de som har inkomst mellan 20 001-23 500 kr. Kvintil 3 är de som har inkomst mellan 23 501-27 400. Kvintil 4 är de som har inkomst 27 401-34 000 kr.
Slutligen kvintil 5 med de som har inkomst över 34 000 kr. Denna indelning skapades på grund av ett icke-linjärt samband mellan inkomst och psykiskt välbefinnande. Variabelns indelning till inkomstklasser är baserad på studien av Dunlavy m.fl. (2016).
Variabeln Utbildningsnivå baseras på en fråga om individens högsta utbildning med svarsalternativen: Ingen utbildning, folkskola, grundskola, yrkesinriktat gymnasium,
14 teoretiskt gymnasium, eftergymnasial utbildning, universitet 3 år eller mer och
forskarutbildning. Variabeln kodades om likt Dunlavy m.fl. (2016) studie till kategorier.
Svarsalternativen ingen utbildning och folkskola kodades som utbildning mindre än grundskola. Teoretiskt gymnasium och yrkesgymnasium kodades båda till kategorin gymnasium. Universitet 3 år eller mer och forskarutbildning slogs ihop till kategorin universitetsexamen eller högre. Övriga svarsalternativ kodades inte om.
I appendix 1 kan vi utläsa att den beroende variabeln psykindex med en skala mellan 1 och 16 har medianvärde 1, vilket betyder att de flesta i den aktuella studien rapporterar ett bra psykiskt välbefinnande och inte har några besvär med sömn, ångest, nedstämdhet eller huvudvärk. Vad gäller studiens huvudvariabler överutbildning, underutbildning och matchad kan man utläsa att överutbildning är den största kategorin, följt av matchade varefter
underutbildade utgör den minsta andelen. Fördelningen mellan män och kvinnor är relativt jämn, med något fler män. Gymnasium är den vanligaste utbildningsnivån, följt av
eftergymnasial utbildning och universitetsutbildning tre år eller mer. Variabeln som mäter föräldrars medborgarskap visar att det är vanligast att ha en eller båda föräldrar med svenskt medborgarskap. I ålderskategorierna återfinns störst andel i gruppen över 55 år och slutligen i inkomstkategorierna är det störst andel som har en inkomst mellan 27401 och 34000 kronor.
Regressionsanalys och diagnostik
Metoden för studien är linjär regressionsanalys som genomförs med statistik-programmet SPSS (statistical package for the social sciences). Linjär regression används när man har en beroende variabel och vill undersöka variabelns samband med en eller flera oberoende variabler. I studien genomförs både bivariat regression, där sambandet mellan en beroende och en oberoende variabel undersöks, samt multipel linjär regression där sambandet mellan en beroende och flera oberoende variabler undersöks. Linjär regressionsanalys predicerar en linje som beskriver sambandet mellan en eller flera oberoende variabler och den beroende variabeln, lutningen på linjen beskriver hur sambandet ser ut (Edling & Hedström, 2003, s.
88). Vid multipel linjär regressionsanalys finns det en del krav som bör vara uppfyllda. Ett viktigt krav är att den beroende variabeln är kontinuerlig (Edling & Hedström, 2003, s.87).
De oberoende variablerna i regressionsanalysen bör vara på intervall- eller kvotskala,
alternativt dummyvariabler (Edling & Hedström, 2003, s.102). De olika modellerna bör även vara adekvata och korrekt specificerade. Vidare är det viktigt att undvika specifikationsfel, multikollinearitet, icke-linjära samband, heteroskedasticitet eller så kallade outliers (Edling &
15 Hedström, 2003, s. 141) För att uppnå kraven för regressionsanalys och diagnostisera
modellerna studerades datan och ett antal tester och åtgärder genomfördes. Den beroende variabeln psykindex i den aktuella studien uppnår inte kravet för en kontinuerlig beroende variabel, men liknande variabler på individers hälsa eller välbefinnande har använts ändå i samhällsforskning (se ex. Bracke m.fl., 2013). Kravet att de oberoende variablerna ska vara på intervall- eller kvotskala alternativt dummyvariabler uppfylls inte heller fullständigt. De variablerna i studien som var på nominalskala (kön och föräldrars medborgarskap) kodades om till dummyvariabler. Variabeln utbildningsnivå som ursprungligen är på ordinalskala kodades inledningsvis som två dummyvariabler men denna transformering resulterade i multikollinearitet i regressionsmodellen (VIF över 5), vilket inte är önskvärt. VIF-värde 1 innebär att det inte finns någos multikollinearitet, och en tumregel är att värdet inte bör överstiga 2.5 (Djurfeldt, 2009, s. 114). Därför fick variabeln utbildningsnivå behållas på ordinalskala.
För att minska risken för specifikationsfel av typ 1, att inkludera variabler som inte är relevanta har bivariata regressionsanalyser mellan samtliga oberoende variabler mot den beroende variabeln gjorts (Edling & Hedström, 2003, s.142). Alla variabler utom
utbildningsnivå hade signifikanta korrelationer med psykindex. Enligt tidigare forskning (se ex. Dunlavy m.fl., 2016) verkar dock utbildningsnivå vara en relevant kontrollvariabel vid undersökning av sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande och är därför inkluderad i den aktuella studien. Samtliga variablers teoretiska relevans har också övervägts (Edling & Hedström, 2003, s.102) med hjälp av tidigare forskning. Specifikationsfel av typ 2, att man uteslutit relevanta variabler är inte lika lätt att kontrollera och kan därför inte
uteslutas (Edling & Hedström, 2003, s.144). Åtgärder för att undvika specifikationsfel av typ 2 har dock gjorts genom att specificera modeller utifrån tidigare forskning. För att kontrollera normalfördelningen på variablerna genomfördes ett Kolmogorov Smirnovs-test (Djurfeldt, 2009, s.43) vilket visade på att inkomst, ålder och psykindex inte var fullständigt
normalfördelade. En lösning om en variabel inte är helt normalfördelad är att logaritmera den. (Djurfeldt, 2009, s. 60) Variablerna logaritmerades och Kolmogorov Smirnovs-test genomfördes igen och visade att variablerna inte blev mer normalfördelade och därför används inte de logaritmerade variablerna. En kritik mot testet har dock varit att det är känsligt, speciellt vid stora mängder data, vilket den aktuella studien har (Djurfeldt, 2009, s.
60). För att kunna skatta värdet på den beroende variabeln rättvist bör också residualerna vara normalfördelade (Djurfeldt, 2009, s.60). För att kontrollera att modellen inte innehåller
16 heteroskedasticitet genomfördes spridningsdiagram för samtliga oberoende variabler för sig mot den beroende variabeln för att se hur spridningen såg ut. Vidare gjordes även
residualplottar på den fullständiga regressionen samt på de oberoende variablerna var för sig.
Om regressionen har heteroskedasticitet bör detta kunna upptäckas genom att studera residualerna eller observationerna. Vid heteroskedasticitet ska en “solfjäderform” av residualerna eller observationerna synas i spridningsdiagrammet eller residualplotten (Djurfeldt, 2009, s. 60) Inget sådant mönster upptäcktes på varken spridningsdiagrammet eller residualplottarna.
Resultat
Inledningsvis presenteras medelvärden av psykiskt välbefinnande för män och kvinnor samt olika utbildningsnivåer för att förstå hur utbildning och könsskillnader är relaterat till psykiskt välbefinnande i tabell ett. För att få en djupare förståelse av hur överutbildning kan kopplas till andra egenskaper hos respondenterna presenteras även tabell två över hur överutbildning är fördelat mellan olika grupper. Vidare presenteras resultaten i en linjär multipel regressionsanalys för hypotes ett och två i tabell tre. Den första modellen är en bivariat regressionsanalys mellan den beroende variabeln psykindex och samtliga oberoende variabler. Vidare inkluderas kontrollvariabler stegvis för varje modell för att kunna förstå hur sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande påverkas, samt för att kunna utesluta att huvudsambanden kan förklaras av andra relevanta faktorer.
17 Tabell 1. Medelvärde för den beroende variabeln (1-16) baserat på kön och utbildningsnivå.
Oberoende variabler Medelvärde N Std
Man 2.27 2253 3.012
Kvinna 3.45 2155 4.15
< Grundskola 2.63 274 3.34
Grundskola 3.52 259 4.29
Gymnasium 2.87 2130 3.74
Eftergymn 2.85 939 3.54
Universitet > 3 år 2.61 803 3.58
Totalt 2.85 4405 3.66
Källa LNU
Tabell ett visar att kvinnor i genomsnitt har sämre psykiskt välbefinnande än män, vilket också går i linje med befolkningen i Sverige utifrån vad SCB (2016) rapporterar. Vad gäller de olika utbildningsnivåerna har de med grundskoleutbildning sämst genomsnittligt psykiskt välbefinnande. Bäst genomsnittligt psykiskt välbefinnande har de som utbildat sig på
universitet tre år eller mer, vilket också gå i linje med tidigare forskning (Bracke m.fl, 2013).
18 Tabell 2. Fördelning av olika grupper bland underutbildade,
matchade och överutbildade.
oberoende variabler Underutbildad (n=305)
Matchad (n=1163)
Överutbildad (n=1187)
Totalt
% % % %
Man 12,1 44.6 43.3 51.7
Kvinna 10.8 42.9 46.3 48.3
< Grundskola 49.1 49.1 1.8 2.1
Grundskola 27.6 57.1 15.2 4
Gymnasium 12.9 44.7 42.4 39.5
Eftergymnasial 9.7 40.3 50 24
Universitet ≥ 3 år 3.9 42.8 53.3 22.3
Föräldrar sv 15 47.9 37.1 81.3
Föräldrar utl 13.8 33.2 53 18.7
18-24 år 1.6 41.6 56.8 9.4
25-34 år 2.3 37 60.7 19.4
35-44 år 7.4 44.1 48.5 25.6
45-54 år 15.6 45.1 39.3 22.9
55+ år 24 48.9 27.1 22.6
Källa LNU
19 Tabell två visar att fördelningen av andelen överutbildade, matchade och underutbildade skiljer sig åt bland olika grupper. Gällande kön är andelen överutbildade relativt jämn, men en något större andel av kvinnorna (46.3%) är överutbildade jämfört med männen (43.3%), vilket stämmer överens med tidigare forskning (Ifau, 2007). Gällande utbildningsnivå visar tabellen att de med högre utbildning till större grad är överutbildade, de med
universitetsutbildning tre år eller mer är den utbildningsnivå som har störst andel
överutbildade (53.3%). Respondenter vars båda föräldrar har utländskt medborgarskap är överutbildade i högre grad jämfört med de som har en eller båda föräldrar med svenskt medborgarskap (53%) jämfört med (37.1%). Yngre respondenter är överutbildade i högre grad jämfört med äldre; i gruppen 18-24 år är 57% överutbildade och 60,7% för åldrarna 25- 34. För de som är 55 år eller äldre är andelen överutbildade betydligt lägre (27,1%).
20 Tabell 3. Linjär regressionsanalys med beroende variabel
psykindex (1-16). Trappstegsmodell. Standardavvikelse inom parentes och signifikanser i asterisk. Modell 1 visar bivariata regressionanalyser med alla oberoende variabler och psykindex.
Oberoende variabler
Modell 1
Modell 2
Modell 3
Modell 4
Modell 5
Modell 6
Modell 7
Överutbildad (Ref: matchad)
0.289*
(0.139)
0.258 (0.138)
0.289*
(0.138)
0.318*
(0.161)
0.359*
(0.162)
0.287 (0.163)
0.159 (0.177) Underutbildad
(Ref: matchad)
-0.064 (0.217)
-0.045 (0.214)
-0.099 (0.217)
-0.072 (0.220)
-0.130 (0.223)
0.004 (0.225)
0.054 (0.241) Kön
(Ref: man)
1.18***
(1.11)
1.114***
(0.129)
1.132***
(0.130)
1.052***
(0.163)
1.069***
(0.163)
1.056***
(0.162)
0.945***
(0.184) Föräldrars
medborgarskap (Ref: en eller båda svenskt medborgarskap)
0.625***
(0.15)
0.447**
(0.191)
-0.082 (0.264)
-0.072 (0.264)
-0.139 (0.270)
-0.175 (0.067)
Kön*Föräldrar utländsktmedb.
0.755*
(0.378) 0.75*
(0.379) 0.856*
(0.379)
1.417***
(0.423) Utbildning
kategorier
-0.089 (0.053)
-0.139 (0.078)
-0.139 (0.078)
-0.07 (0.096) Ålder
kategorier
0.205***
(0.04)
-0.26***
(0.74)
-0.198*
(0.067) Inkomst
kvintiler
-0.228***
(0.05)
-0.095 (0.067) Intercept
Adjusted r2 N
1.977***
(0.115) 0.028 2649
1.795***
(0.133) 0.039 1859
1.866***
(0.138) 0.04 1859
2.354***
(0.308) 0.041 1858
3.402***
(0.426) 0.047 1858
3.283***
(0.494) 0.051 1603 p≤0.05=* p≤0.01=** p≤0.001=*** Källa LNU
21
Överutbildning och psykiskt välbefinnande
I tabell tre presenteras resultatet från en multipel linjär regressionsanalys av sambandet mellan psykiskt välbefinnande och över- och underutbildning med matchad som referensgrupp där kontrollvariabler är inkluderade stegvis. Modell ett visar bivariata regressionsanalyser mellan samtliga oberoende variabler och den beroende variabeln
psykindex. De flesta variabler har ett signifikant samband med psykiskt välbefinnande, vilket går i linje med tidigare forskning, undantagen är underutbildning och utbildningsnivå. I modell ett utläses att huvudvariabeln överutbildning har ett statistiskt signifikant samband med psykiskt välbefinnande, överutbildade har i genomsnitt 0.289 högre värde på skalan för sämre psykiskt välbefinnande jämfört med rätt matchade. Med 95% säkerhet kan vi säga att detta samband också återfinns i populationen.
I modell två inkluderas variabeln kön och visar att kvinnor i genomsnitt har sämre psykiskt välbefinnande jämfört med män, med signifikans på 99.9%-nivå, b-värdet på kön förändras inte nämnvärt från den bivariata analysen i modell ett. När kön inkluderas i modellen är dock överutbildad inte längre signifikant, vilket tyder på att sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande som återfanns i modell ett nu har fångats upp av könsvariabeln. Att en större andel kvinnor är överutbildade och att kvinnor i genomsnitt mår sämre än männen i vårt datamaterial kan tänkas påverka sambandet som återfinns i modell ett. Interceptet är 1.977, vilket är värdet en rätt matchad man har på skalan för psykiskt välbefinnande.
Förklaringsgraden är 2.8% i denna modell.
I modell tre inkluderas variabeln föräldrarnas medborgarskap och överutbildning blir då återigen signifikant, däremot är b-värdet på överutbildning detsamma som i modell ett(0.289). Vid kontroll av kön och föräldrars medborgarskap tycks effekten av
överutbildning vara lika stark som i modell ett. Könsvariabeln är fortsatt signifikant, vilket alltså tyder på att värdet på psykiskt välbefinnande fortsatt skiljer sig mellan kvinnor och män. Sammantaget visar också modellen att vara överutbildad, kvinna samt ha föräldrar med utländskt medborgarskap påverkar psykiskt välbefinnande negativt. Modellens
förklaringsgrad ökar till 3.9% och innebär att överutbildning och underutbildning, kön och föräldrarnas medborgarskap kan förklara 3,9 % av variansen i psykiskt välbefinnande.
22 Interceptet är 1.795 vilket innebär att en rätt matchad man med föräldrar med svenskt
medborgarskap har 1.795 på skala för psykiskt välbefinnande.
I modell fyra inkluderas en interaktionsvariabel, kön*föräldrars medborgarskap för att kontrollera effekten på psykiskt välbefinnande av att vara kvinna och samtidigt ha föräldrar med utländskt medborgarskap. Interaktionsvariabeln är signifikant vilket tyder på att interaktionen existerar, samtidigt som också överutbildning är fortsatt signifikant. B-värdet för överutbildning ökar från 0,289 till 0,318 med standardavvikelser (0,138) respektive (0,161), inkludering av interaktionsvariabeln stärker alltså sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande. Vid en jämförelse från modell tre kan vi se att kombinationen av att vara kvinna och ha föräldrar med utländskt medborgarskap ger en större effekt på sämre psykiskt välbefinnande. Variabeln kön är också fortsatt signifikant och representerar i denna modell värdet för en kvinna med föräldrar med svenskt medborgarskap. Variabeln för föräldrarnas medborgarskap är däremot inte signifikant när interaktionsvariabeln inkluderas, vilket kan tolkas som att sambandet mellan att vara överutbildad med föräldrar med utländskt medborgarskap och sämre psykiskt välbefinnande endast återfinns hos kvinnor men inte hos män. Modellens förklaringsgrad ökar ytterligare något till 4 %.
När utbildningsnivå inkluderas i modell fem är överutbildning fortsatt signifikant, b- koefficienten för överutbildning ökar från 0.318 till 0.359. Utbildningsnivå verkar alltså ha betydelse för sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande. Variabeln
utbildningsnivå är dock inte signifikant och vi kan därför inte uttala oss om några skillnader i psykiskt välbefinnande mellan olika utbildningsnivåer. Förklaringsgraden i denna modell är 4.1%, vilket är en liten ökning jämfört med föregående modell.
I modell sex inkluderas variabeln ålderskategorier och visar på ett signifikant samband med psykiskt välbefinnande. När ålderskategorier inkluderas blir dock överutbildning inte
signifikant. Detta tyder på att sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande i tidigare modeller nu fångas upp av skillnader mellan ålderskategorier och att effekten av överutbildning således är beroende av vilken ålderskategori en individ tillhör. Detta skulle kunna tänkas förklaras av att yngre personer i högre grad är överutbildade, samtidigt som yngre ålderskategorier i genomsnitt mår sämre i vårt datamaterial. Förklaringsgraden stiger dock något, till 4.7%.
23 I den sista modellen inkluderas variabeln inkomstkvintiler och överutbildning är fortsatt icke signifikant. Även här har förklaringsgraden stigit, till 5.1%. Både ålderskategorier och inkomstnivåer verkar således förbättra modellens förmåga att förklara psykiskt
välbefinnande.
I tabellen framkommer också att kön är signifikant i samtliga modeller, vilket tyder på att kön har ett samband med psykiskt välbefinnande. Underutbildad och utbildningsnivå har inte något statistiskt signifikant samband med psykiskt välbefinnande i någon av modellerna.
Könsskillnader i effekten av överutbildning på psykiskt välbefinnande
Den andra modellen i tabell tre visar att kön har ett signifikant samband med psykiskt välbefinnande där kvinnor i genomsnitt mår sämre än män, kontrollerat för över- eller underutbildning. Dock återfinns inget samband mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande i den modellen. När sambandet i modell tre kontrolleras för föräldrars medborgarskap framkommer dock att överutbildade kvinnor mår sämre än överutbildade män, samt att ha föräldrar med utländskt medborgarskap också leder till sämre psykiskt välbefinnande. Resultatet i modell tre stödjer alltså hypotes två. Vidare i modell fyra
inkluderas interaktionsvariabeln kön*föräldrars medborgarskap som visar att kombinationen av att vara kvinna och ha föräldrar med utländskt medborgarskap stärker sambandet mellan överutbildning och sämre psykiskt välbefinnande. Könsvariabeln är fortsatt signifikant, men effekten av kön på psykiskt välbefinnande minskar något från 1.132 till 1.052. Detta tyder på att effekten av kön inte är lika stor när b-värdet på kön endast gäller de med föräldrar med svenskt medborgarskap. Således kan vi också utläsa att en kvinna med föräldrar med svenskt medborgarskap har sämre psykiskt välbefinnande än en man med föräldrar med svenskt medborgarskap. Sammanfattningsvis visar resultatet i modell fyra alltså att individer som har kombinationen att vara kvinna och ha föräldrar med utländskt medborgarskap samt är
överutbildad är den grupp som mår sämst. I modell fem inkluderas utbildningsnivå och överutbildning, kön och kön*föräldrars medborgarskap är fortsatt signifikanta. Både för variabeln kön och överutbildning ökar effekten på sämre psykiskt välbefinnande något. När variabeln ålderskategorier inkluderas är överutbildning inte längre statistiskt signifikant, vilket betyder att hypotes två inte får något stöd när man kontrollerar för olika
24 ålderskategorier. Hypotes två får inte heller stöd när variabeln inkomstkvintiler inkluderas eftersom överutbildning är fortsatt icke signifikant. Slutligen kan vi alltså vid kontroll av samtliga variabler i modell sju således inte uttala oss om någon skillnad mellan överutbildade män och kvinnor i psykiskt välbefinnande.
Diskussion
Överutbildning och psykiskt välbefinnande,
Syftet med studien var att undersöka om överutbildning kan kopplas till sämre psykiskt välbefinnande, samt om detta samband skiljer sig mellan män och kvinnor. I den första modellen i tabell tre visar resultatet likt det tidigare forskning indikerat (Artés m.fl., 2014;
Bracke m.fl., 2013; Bracke m.fl., 2014; Garcy, 2015), ett samband mellan överutbildning och sämre psykiskt välbefinnande. Sambandet återfinns däremot inte vid hänsyn till kön, vilket kan tänkas bero på att kvinnor i högre grad än män är överutbildade, samtidigt som de i genomsnitt mår sämre än män och gör att kön därför fångar upp effekten av överutbildning på psykiskt välbefinnande.
Att överutbildade som har föräldrar med utländskt medborgarskap har sämre psykiskt välbefinnande jämfört med överutbildade som har föräldrar med svenskt medborgarskap i modell tre kan med viss försiktighet jämföras med resultatet i Dunlavy m.fl. (2016) studie som undersöker sambandet mellan överutbildning och hälsa, kontrollerat för om man är svenskfödd, respektive utlandsfödd. Variabeln svenskfödd i Dunlavy m.fl. (2016) studie kan inte likställas med den aktuella studiens variabel föräldrarnas medborgarskap, men båda kan tänkas ge indikationer på landspecifikt humankapital. Om vi antar att båda variablerna
indikerar landspecifikt humankapital går resultatet i den aktuella studien delvis emot Dunlavy m.fl. (2016) studie som inte visar på något samband mellan överutbildning och sämre hälsa bland svenskfödda, utan endast bland utlandsfödda. Gemensamt med Dunlavy m.fl. (2016) studie är dock att överutbildade individer med mindre landspecifikt humankapital har sämre hälsa än överutbildade med mer svensk humankapital. Dunlavy m.fl. (2016) diskuterar att denna skillnad kan tänkas bero på att de med mer svenskt humankapital har större
förhoppningar om att kunna få ett jobb med rätt matchning i framtiden. Hälsa kan dock inte likställas med psykiskt välbefinnande men båda är dock hälsorelaterade faktorer.
25
Som vi kan av resultatet återfinns effekten på psykiskt välbefinnande av föräldrar med
utländskt medborgarskap endast bland kvinnor. Överutbildade kvinnor som har föräldrar med utländskt medborgarskap är alltså en grupp som mår sämre än övriga, enligt våra resultat.
Detta kan tänkas förklaras med att personer med utländsk bakgrund generellt är en
diskriminerad grupp (Karlsson & Tibajev, 2014) samt att kvinnor generellt har svårare att avancera i karriären (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, s. 200). Varför denna grupp skulle må sämre av att vara överutbildade är svårt att avgöra, men man kan tänka sig likt Dunlavy m.fl.
(2016) diskuterar att om man är överutbildad och upplever att man ingår i en samhällsgrupp som är utsatta för diskriminering så har man mindre förhoppningar, jämfört med mindre diskriminerade grupper om att inom en framtid få ett jobb med rätt matchning.
När modellen kontrolleras för ålderskategorier upphör sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande. Eftersom överutbildning är vanligast bland yngre och stigande ålder är korrelerat med bättre psykiskt välbefinnande i det aktuella datamaterialet, är resultatet inte helt överraskande. Psykiskt välbefinnande tycks alltså bättre kunna förklaras av ålder än huruvida man är överutbildad eller inte. Att stigande ålder är förknippat med bättre psykiskt välbefinnande går i linje med vad tidigare forskning pekat på (Bracke m.fl., 2013), men däremot försvinner inte effekten av överutbildning när sambandet kontrolleras för ålder i Bracke m.fl. (2013) studie. Skillnaderna kan tänkas bero på att studierna har olika sätt att mäta överutbildning. Man bör slutligen fundera kring huruvida effekterna av
ålderskategorierna i den aktuella studien kan tolkas som att de representerar skillnader i ålder, snarare än generationsskillnader i sättet att förhålla sig till arbete och utbildning.
Att hypotes ett inte får stöd vid kontroll för samtliga oberoende variabler tvärtemot vad studierna av Artés m.fl. (2014), Bracke m.fl. (2013), Bracke m.fl. (2014) och Garcy (2015) visar kan dels bero på att några av studierna är gjorda i andra länder, vilket medför att andra landsspecifika förhållanden kan påverka sambandet. Det kan också bero på att vi inte hade möjlighet att kontrollera för alla variabler som ovanstående studier haft tillgång till, till exempel hur länge en person har varit överutbildad, vilket kan tänkas ha betydelse för ens situation som överutbildad och i sin tur för ens psykiska välbefinnande. Vi kan således inte utesluta möjligheten att vår modell är felspecificerad och saknar relevanta variabler, även om variablerna inkluderats i enlighet med vad tidigare forskning har visat i den grad som
datamaterialet har gjort det möjligt. Sektortillhörighet hade om möjligt också kunnat
26 inkluderats i modellen, då sektortillhörighet kan tänkas samvariera med hur vanligt
överutbildning är och andra arbetsrelaterade faktorer som kan leda till sämre psykiskt välbefinnande.
Skillnader i psykiskt välbefinnande mellan överutbildade män och kvinnor
Överutbildade kvinnor med föräldrar med utländskt medborgarskap är de som har sämst psykiskt välbefinnande i våra resultat. När sambandet sedan upphör att vara signifikant när ålderskategorier och inkomst inkluderas får inte heller hypotes två stöd i den slutgiltiga modellen. Att resultatet inte går i linje med varken Bracke m.fl. (2013) eller Bracke m.fl.
(2014) kan likt hypotes ett också tänkas förklaras av att studiernas datamaterial skiljer sig från vårt svenska material. Båda studierna är genomförda på ett mycket större datamaterial från många olika länder i Europa. Skillnaderna i resultaten kan också tänkas bero på att studierna även har kontrollerat för ytterligare variabler, exempelvis arbetstimmar (Bracke m.fl., 2013) och föräldrars utbildningsnivå (Bracke m.fl., 2014) som kan tänkas vara relevanta för undersökningen.
Att hypotes två inte får något stöd i de sista modellerna går i linje med Hultin m.fl. (2016) där resultaten också visar att överutbildning inte har något samband med psykisk ohälsa hos något av könen. Hultin m.fl. (2016) studie är gjord på samma data som den aktuella studien, vilket skulle kunna tala för att sambandet mellan överutbildning och psykiskt välbefinnande och skillnader mellan kvinnor och män eventuellt inte finns i Sverige.
Att hypotes ett och två inte får stöd i den slutgiltiga modellen kan sammataget tänkas bero på felspecificerade modeller. Slutligen bör också nämnas att resultaten som framkommer i några av modellerna inte kan visa på någon kausal riktning. Man kan tänka sig att sambandet som uppmätts i vissa modeller kan gå i båda riktningar där överutbildning kan försämra psykiskt välbefinnande, men även att sämre psykiskt välbefinnande under ens tid i arbetslivet kan påverka vilket typ av arbete man har, eftersom sämre psykiskt välbefinnande kan tänkas påverka exempelvis en individs stresstålighet.
27
Begränsningar
Studiens resultat bör ses mot bakgrund av vissa metodologiska brister. Måttet på
överutbildning är ett självuppskattat värde i fråga om arbetets krav på utbildning, vilket kan medföra risk för sämre validitet. Vi kan exempelvis inte vara säkra på att alla respondenter själva vet hur många år utbildning deras arbete kräver, därför kan vi således inte vara
fullständigt säkra på om måttet på överutbildning verkligen mäter överutbildning, således blir validiteten lägre (Bryman, 2014, s. 163). Dock har studier visat att måttet stämmer överens med andra metoder som använts för att mäta överutbildning (Tåhlin 2014). Även om måttet har visat sig ha mycket god validitet och reliabilitet (Tåhlin 2011; R.K.W. van der Velden and M.S.M. van Smoorenburg) finns det skäl att diskutera måttets tillförlitlighet. Som Tåhlin (2014) säger är arbeten i vissa fall diffusa och svårdefinierade och kan implicera svårigheter för individen att avgöra hur många års utbildning ens arbete kräver. Vidare kan man
problematisera innebörden av begreppet överutbildning och huruvida det är ett
informationsrikt begrepp som är värdefullt att applicera på den aktuella arbetsmarknaden eftersom arbeten idag ofta har mer komplexa kvalifikationskrav än antal år av utbildning.
Man kan också tänkas sig att måttet på överutbildning kan behöva justeras med tiden
eftersom att värdet av utbildning verkar förändras över tid, samt att olika generationer kan ha olika sätt att se på utbildning och arbete. Ett års mer utbildning än vad arbetet kräver är i dagens mått mätta eventuellt inte en adekvat gräns för överutbildning eftersom
utbildningstiden har ökat under senare tid. Gränsen för överutbildning hade likväl kunnat tänkas vara två eller tre års utbildning utöver vad arbetet kräver. Ett års mer utbildning behöver inte va en kritisk gräns för om en individ känner sig överkvalificerad.
Vi bör inte helt utelsuta möjligheten att bortfallet på ca 40% i datamaterialet kan tänkas leda till felaktiga slutsater, även om andra studier lyft fram LNU som ett datamaterial med god kvalité. Enligt (Evertsson & Magnusson, 2014, s.334) har bortfallet inte visat på några allvarliga systematiska skillnader från populationen. Vi kan emellertid tänka oss att individer som har problem med sämre psykiskt välbefinnande i mindre utsträckning ställer upp på undersökningar än individer med bra psykiskt välbefinnande. Detta kan i så fall leda till att frekvensen av psykiskt välbefinnande inte är överensstämmande med verkligheten och att vi därmed underskattar antalet individer med sämre psykiskt välbefinnande i våra modeller. Det finns däremot inga kända eller uppenbara skäl till att individer med viss matchning skulle ha ett större/mindre bortfall. Vid tolkning av resultaten bör man även ta hänsyn till att den
