Patienters upplevelse av smärta och smärtlindring efter höftkirurgi

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Åldersrelaterade sjukdomar och skador som höftledsartros och höftfrakturer ökar

i takt med att befolkningen blir allt äldre. Vårdkostnader för smärta relaterat till höftkirurgi förväntas därmed öka. För att äldre ska få fullgod smärtlindring som kan öka chansen för en effektiv rehabilitering krävs kunskap om upplevelser hos patienter äldre än 50 år.

Syfte: Att beskriva upplevelser av smärta och smärtlindring hos patienter som genomgått

höftkirurgi.

Metod: Litteraturstudien omfattade 11 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar var

publicerade mellan år 2003 och 2019 och använde sig av kvalitativa metoder. Patientgruppen omfattade personer mellan 50 år och äldre.

Huvudresultat: Smärtan efter höftkirurgi var som mest påtaglig de första dagarna och

särskilt vid mobilisering. Långvarig smärta påverkade förmågan att klara av

vardagsaktiviteter och bidrog till en mer isolerad tillvaro. Den långvariga smärtan skapade även känslor av frustration och hopplöshet. Samtidigt förekom ett accepterande

förhållningssätt där smärtan sågs som naturlig och som en del av läkningsprocessen.

Smärtlindringen var central för rehabiliteringen och återanpassningen till det vardagliga livet. Det fanns dock en rädsla för läkemedelsbiverkningar hos många äldre.

Slutsats: Det fanns stora variationer i hur smärtan upplevdes, hanterades och

kommunicerades. Äldre patienter riskerar dessutom att inte få fullgod smärtlindring. Smärta behöver kommuniceras på fler sätt än genom enbart skattning av intensitet. Sjuksköterskan har därför en central roll i att hjälpa patienten att hitta mening med lidande och smärta, vilket är en viktigt del i personcentrerad vård. Smärtan kan annars leda till försämrad rehabilitering samt ökade vårdkostnader som följd.

ABSTRACT

Introduction: Age-related illnesses and injuries such as hip arthrosis and hip fractures are

increasing as the population grows older. Costs for pain related to hip surgery are thus

expected to increase. Knowledge of experiences in patients older than 50 years is required for the elderly to receive adequate pain relief that can increase the chance of effective

rehabilitation.

Aim: To describe experiences of pain and pain relief in patients who have undergone hip

surgery.

Methods: The literature study included 11 scientific articles. All articles used qualitative

methods and were published between 2003 and 2019. The patient group included persons between 50 years and older.

Results: The pain was experienced by the whole individual and in a unique way for each

person. The pain after hip surgery was most evident during the first few days, and especially during mobilization. Prolonged pain affected the ability to cope with everyday activities and contributed to isolation. The lingering pain also created feelings of frustration and

hopelessness. At the same time, there was an accepting approach where the pain was seen as natural and as part of the healing process. The pain relief of the elderly was central to the rehabilitation and re-adjustment to everyday life. However, there was a fear of drug side effects among many elderly people.

Conclusion: There were large variations in how the pain was experienced, managed and

communicated. There was also a risk that elderly patients did not receive adequate pain relief. Pain needs to be communicated in more ways than by estimating intensity alone. The nurse therefore has a central role in helping the patient find meaning with suffering and pain, which is an important part of person-centered care. The pain can otherwise lead to impaired

rehabilitation as well as increased health care costs as a result.

Keywords: hip surgery, hip fracture, osteoarthritis, pain, pain relief, patient perspective,

Innehållsförteckning

INTRODUKTION………..……….1

Preoperativ och kronisk smärta

……...………1

Äldre patient

………..………2

Att kommunicera smärta

………..…...…2

Smärta och lidande

………..……….…..3

Personcentrerad vård

…….……….3

……….………3

………..……….4

……….……….4

METOD………..……….4

………..………...…..4

……….………4

….……….4

Inklusions- och exklusionskriterier

…….………4

Specificering av sökord

……….………...5

Sökresultat och tillvägagångssätt

……….………..5

Bearbetning och analys

………..………..6

Kvalitetsanalys

…………..………..6

Resultatanalys

…………..………...6

Forskningsetiska överväganden

……….………..7

RESULTAT……….………8

Beskrivningar av smärta

……….………8

Upplevd smärta vid mobilisering

………….……….9

Upplevelser av smärtskattning med VAS

………...………...9

Upplevelser av smärtlindring

……….………10

Upplevelser vid farmakologisk smärtlindring

……….………10

Upplevelser vid annan typ av smärtlindring

……….………..……10

Smärta på andra ställen i kroppen.

……….11

Att känna frustration över smärtan

…..………..……12

Att acceptera smärtan

……….………..……12

DISKUSSION………..………..12

Resultatdiskussion

………..………...13

Beskrivningar av smärta

………..…………..13

Upplevd smärta vid mobilisering

……….………13

Upplevelser av smärtskattning med VAS

…...……….14

Upplevelser av smärtlindring

……….…………14

Smärta på andra ställen i kroppen

………15

Upplevd smärta i vardagen

….……….………..….15

Att känna frustration eller acceptans

……….………...…15

Upplevelse av smärta – klinisk relevans

……….………...…16

Metoddiskussion

………..……….………16

Slutsats

………...……….………....………19

Självständighetsdeklaration.

………..………20

REFERENSER………..……….………...…20

1

INTRODUKTION

Enligt Statistikmyndigheten, SCB (2019) är var femte svensk invånare 65 år eller äldre och siffran förväntas stiga. Med denna bakgrund ökar också risken för att personer som opereras för höftledsartros och höftfraktur ska bli allt fler. Höftledsartros och höftfraktur är de

vanligaste orsakerna till höftprotesoperation (Rikshöft, 2019; Svenska höftprotesregistret, 2018). Vid artros byts det normala ledbrosket ned vilket leder till vilovärk, igångsättnings- och belastningssmärta samt nedsatt rörlighet. Vid 50-års åldern stiger antalet artrospatienter snabbt vilket ofta leder till långa sjukskrivningar samt förtidspensionering (Järhult, Offenbartl & Wilhelmsson, 2006). En annan stor grupp som får totalprotes är patienter med höftfrakturer (Svenska höftprotesregistret, 2018). Precis som med höftledsartros är det ovanligt att personer under 50 år drabbas (Rikshöft, 2019). Höftfrakturer kan även opereras med osteosyntes som innebär att frakturen fixeras med spik, skruvar, platta eller med märgspik (Järhult et al., 2006). Höftfrakturer orsakas ofta av benskörhet och en ökad falltendens, samt leder till både nedsatt funktion och livskvalitet hos de drabbade (Rikshöft, 2019).

Postoperativ och kronisk smärta

Postoperativ smärta är vanligt efter både elektiva höftplastikoperationer och oplanerade höftfrakturoperationer (Hall-Lord & Jakobsson, 2013), även om det kan finnas skillnader i smärtupplevelsen beroende på typ av ingrepp (A’Court, Lees, Harrison, Ankers & Reed, 2017). I en studie av Hall-Lord, Larsson, Bååth och Johansson (2004) upplever höftopererade patienter mer postoperativ smärta i rörelse än i vila. Om patienter upplever postoperativ smärta kan det bli svårt med mobilisering, något som är helt avgörande för läkningsprocessen (Kuchálik et al., 2013; Münter, Clemmensen, Foss, Palm & Kristensen, 2018). Smärta

påverkar även den tidiga rehabiliteringen efter höftoperation (Antall & Kresevic, 2004; Stott-Eveneshen et al., 2017; Young & Resnick, 2009). Det är därför viktigt att patienter är adekvat smärtlindrade för att kunna delta i mobiliseringen och för att minska risken för

komplikationer, såsom lunginflammation och tromboembolism (A’Court et al., 2017). Patienter ska därmed uppmuntras att mobilisera sig redan samma dygn som operationen (Berntzen et al., 2011b).

2 Bjøro och Torvik (2010) presenterar kanadensisk forskning som visar på att artros är det vanligaste tillståndet som orsakar kronisk smärta hos patienter på omsorgsboende. Vidare skriver författarna att en höftfraktur fördubblar risken att få kronisk smärta.

Äldre patienter

Äldre patienter riskerar att inte få tillräckligt med behandling för sin smärta efter höftkirurgi (Antall & Kresevic, 2004; Johansson, Bååth, Wilde-Larsson & Hall-Lord, 2013; Shyu, Chen, Chen, Wu & Su, 2009; Zullo et al., 2018). Detta kan ha flera orsaker exempelvis att det från patientens sida finns en rädsla för biverkningar och beroende av läkemedel samt ovilja att vara till besvär (Bjøro & Torvik, 2010). Om patienten däremot upplever trygghet, tillit och respekt fungerar smärtbehandlingen mer effektivt (Berntzen, Danielsson & Almås, 2011a). Det kan finnas ett samband mellan patientens skörhet (frailty) och den upplevda postoperativa smärtan. Smärtupplevelsen blir alltså högre om patienten sedan tidigare är skör i form av exempelvis minskad muskelmassa och fatigue (Orive et al., 2016). Äldre anser dessutom i högre utsträckning att smärta är en naturlig del av sjukdom och vistelser på sjukhus (Hallström, Elander & Rooke, 2000).

Att kommunicera smärta

Genom att studera patienters beteenden och lyssna till deras beskrivningar av

smärtupplevelser kan sjuksköterskan få en uppfattning av hur smärtan upplevs för individen (Wiklund Gustin, 2015). I en studie av Bergh et al. (2005a) undersöker författarna den

upplevda smärtan hos patienter med höftledsartros och höftfraktur som genomgått höftkirurgi. Deltagarna beskriver smärtan som ‘värkande’, ‘besvärlig’, ‘stel’, ‘hemsk’ och ‘ömmande’. Begrepp som ‘rädsla’ och ‘oroande’ används också för att förklara hur smärtan upplevs. Forskning visar att smärtan kan avta innan åtgärder sätts in enbart genom att sjuksköterskan uppmärksammar patientens smärta (Wiklund Gustin, 2015). Sjuksköterskor har därför en central roll när det kommer till att upptäcka och behandla just smärta. Bergh (2014) menar att smärtskattningsskalor såsom visuell analog skala (VAS) kan ses som en “kommunikativ brygga” mellan patient och sjuksköterska (s 436). Samtidig visar Hallström et al. (2000) på att just VAS-skalan kan vara svår att förstå för äldre och att smärtskattningar som

3

Smärta och lidande

Lidande är, precis som smärta, en subjektiv upplevelse. Sandman och Kjellström (2013) menar att det går att skilja på primärt och sekundärt lidande. Det primära lidandet kan vara upplevelser i kroppen såsom smärta eller oro, medan det sekundära lidandet handlar om hur vi förhåller oss till dessa upplevelser. Enligt Hall-Lord, et al. (2004) finns det en koppling

mellan patienters upplevelse av smärta och känslan av meningslöshet. Vårdpersonal behöver därför förstå den äldre patientens smärta som ett begrepp med flera aspekter, såsom bland annat fysiska, känslomässiga och sociokulturella dimensioner (Bergh, 2014).

Personcentrerad vård

Personcentrerad omvårdnad vid smärta handlar om att bygga ett partnerskap mellan sjuksköterska och patient där individen står i fokus. Patientberättelsen har en central och betydande roll i utförandet av personcentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2016b). Det handlar om att patienters upplevelser affirmeras och blir själva utgångspunkten för hur vården bör utformas (Svensk sjuksköterskeförening, 2016a). Därmed kan patienten involveras i själva vården och den subjektiva upplevelsen av smärta tillskrivs lika stor betydelse som det medicinska perspektivet.

Teoretisk referensram

Grunden i Travelbees (1996) omvårdnadsteori är att varje människa är unik och därför också reagerar olika på sjukdom och lidande. Hälsa blir därför en subjektiv upplevelse. Travelbee anser att sjuksköterskan behöver fundera på sina egna värderingar kring naturliga tillstånd såsom sjukdom, lidande och död. Hon menar nämligen att dessa värderingar spelar roll för vården som bedrivs och färgar mötet med (den lidande) patienten. Att kommunicera smärta kan ske på olika sätt. Kommunikationen bör ske mellan två människor och inte mellan två roller, såsom sjuksköterska och patient, något Travelbee beskriver som det mellanmänskliga mötet. Relaterat till miljö så menar Travelbee att det är centralt att även involvera närstående eftersom de kan ha stor påverkan på hur människan upplever sitt lidande. I det

4

Problemformulering

En markant ökning av äldre personer i befolkningen innebär att höftoperationer på grund av artros och höftfrakturer kan komma att bli mer frekventa. Forskning visar att postoperativ och långvarig smärta samt smärtlindring är ett problem för denna patientgrupp. Smärtan medför en risk för komplikationer vilket kan skapa ett ännu större individuellt lidande. Det medför dessutom ökade kostnader för vården i form av exempelvis längre vårdtider. Det är därför av största vikt att studera hur smärta efter höftoperationer upplevs under de första postoperativa dygnen fram till ett år efter operationen. Kunskaperna skulle kunna förbättra vården för ett stort antal patienter i framtiden, både när det gäller smärtbehandling och patientupplevelser.

Syfte

Att beskriva upplevelser av smärta och smärtlindring hos patienter som genomgått höftkirurgi.

METOD

Design

Som metod användes en allmän litteraturstudie av kvalitativ design. En litteraturstudie var ändamålsenlig för att sammanställa material som kan besvara forskningsfrågor (Polit & Beck, 2016). Litteraturstudien gav i det här fallet en djupare förståelse för personers självupplevda smärta efter höftkirurgi.

Sökstrategi

Urval av databaser

I litteraturstudien användes databaserna PubMed och CINAHL för att söka fram

vetenskapliga originalartiklar. I PubMed finns artiklar inom medicin, omvårdnad och sjukvård och i CINAHL finns artiklar inom omvårdnad, sjukvård och folkhälsa (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016).

Inklusions- och exklusionskriterier

5 exempelvis kan forskning från de senaste 15 åren inkluderas (Polit & Beck, 2016). Sökningen gjordes på originalartiklar som publicerats mellan åren 2003-2019 eftersom den individuella upplevelsen av smärta inte behöver vara begränsad till tid och rum. Däremot kan synen på smärtbehandling, såsom omvårdnadsåtgärder och läkemedel, förändras över tid. Därför prioriterades ny forskning inom området.

Inklusionskriterierna innefattade att studierna var kvalitativa originalartiklar som tydligt besvarade syftet, de skulle vara skrivna på Engelska, peer reviewed, publicerade i

vårdvetenskapliga tidskrifter mellan åren 2003-2019, godkända av en etisk kommitté, samt att deltagarna i studien skulle vara 50 år och äldre. Exklusionskriterierna var studier som endast beskrev preoperativ smärta i väntan på operation och att deltagarna hade en diagnostiserad demenssjukdom.

Specificering av sökord

Utifrån studiens syfte har följande sökord använts: hip fracture, hip surgery, pain, postoperative pain, nursing, qualitative, patient experience och recovery. Sökorden

kombinerades med “AND” eller “OR”. Sökresultaten med alla sökord presenteras i tabell 1. Sökresultat och tillvägagångssätt

Samtliga titlar lästes igenom vid sökning på ovanstående sökordskombinationer. Störst antal träffar uppstod på orden hip fracture AND elderly AND pain (CINAHL) och hip fracture AND patient perspective (PubMed). De titlar som var relevanta för syftet granskades

noggrannare genom att sammanfattningarna lästes. Totalt lästes 185 sammanfattningar under hela sökprocessen, utifrån dessa var det 44 stycken som fortsatt pekade mot syftet. Därför lästes 44 artiklar i sin helhet. Av dessa visade sig 15 artiklar ha en kvantitativ ansats och valdes då antingen bort eller användes i inledningen. Detsamma gällde för fyra artiklar som visade sig vara litteratursammanställningar. Vidare var det 14 artiklar som hade för lite resultat om smärta och/eller fel patientgrupp (ex. personer med utvecklad demenssjukdom). Slutligen återstod 11 originalartiklar med kvalitativ ansats som alla pekade mot

6

Bearbetning och analys

Kvalitetsanalys

I den här uppsatsen användes granskningsmallen: kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser för att värdera kvaliteten på studierna (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, 2014). I granskningsmallen ingick rubrikerna: syfte, urval, datainsamling, analys, och resultat. Artiklarna bedömdes utifrån hur många kryss respektive svarsalternativ hade under varje rubrik. Artikeln

värderades ha hög kvalitet om procentsatsen av svarsalternativ “ja” blev 80-100%, medelhög kvalitet om procentsatsen blev 70-80%, samt låg kvalitet om procentsatsen blev <70% (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006).

De utvalda artiklarna har kritiskt granskats, bland annat utifrån de etiska krav som ställdes på att studierna skulle vara godkända av en etisk kommitté. Endast studier av hög eller medelhög kvalitet valdes till litteraturstudien. Jämförelsen mellan resultaten från de inkluderade

artiklarna har gjorts på ett opartiskt sätt. Resultatet av granskningen presenteras i tabell 2, något som Willman et al. (2016) menar skapar möjligheter för att översiktligt granska evidensgraden i de respektive artiklarna.

Resultatanalys

Alla utvalda artiklar sammanfattades på svenska med ca. 200 ord per artikel. Något som Friberg (2017) menar är ett bra tillvägagångssätt för “reduktion av data” (s 148). Genom färgkodning markerades resultat som omfattade smärta och smärtlindring i de olika artiklarna. Enligt Kristensson (2014) är integrerad analys användbar vid en litteratursammanställning. För att omforma datan till en integrerad analys används tre olika steg. Första steget innefattar genomläsning av artiklarna för att finna likheter eller skillnader i resultaten. Vid

7 lättare att förstå. Kategorier som blev för breda fick därför subkategorier som skapade en mer strukturerad text. Sammanfattning av kategorier och meningsbärande enheter presenteras i tabell 3.

Tabell 3. Kategorier och meningsbärande enheter.

Kondenserade meningsbärande enheter Första kategorier Slutgiltiga kategorier

• Smärtan som personlig (och påverkar självbilden)

• Hur smärta känns i kroppen • Att ”förstå” smärta

Smärta som en subjektiv upplevelse

Beskrivningar av smärta

• Rörelsesmärta

• Smärtan som naturlig (del av åldrandet och återhämtning)

Smärta som en

kroppslig/fysisk upplevelse Upplevd smärta vid mobilisering

• Hur smärta kommuniceras VAS Upplevelser av

smärtskattning med VAS • Smärta och vårdpersonal

• Smärta och information

• Upplevelser av läkemedelsbiverkningar • Smärta och positivt tänkande

• Smärtans påverkan på rehabilitering (arbeta sig igenom smärta)

• Smärta och kroppslig anpassning/ändrat rörelsemönster

Smärta och dess lindring Upplevelser av smärtlindring Subkategorier:

Upplevelser vid

farmakologisk smärtlindring Upplevelser vid annan typ av smärtlindring

• Smärta påverkar hela individen • Smärta och vardagssysslor

Smärta i vardagen Upplevd smärta i vardagen • Hur smärta känns i kroppen Smärta som förflyttar sig Smärta på andra ställen i

kroppen • Otålighet/frustration och smärta

• Smärta – sviken av kroppen

Smärta och frustration Att känna frustration över smärtan

• Acceptera smärtan Smärta och acceptans Att acceptera smärtan

Forskningsetiska överväganden

8 objektivt under hela processen och låta resultaten från artiklarna vägleda arbetet istället för att utgå ifrån egna förutfattade meningar.

RESULTAT

Beskrivningar av smärta

I studien av Bergh, Jacobsson, Sjöström och Steen (2005b) presenterades flera exempel på hur patienter skildrade sin smärta med ord. Smärtan beskrevs som ”onormal” och patienterna uttryckte vad smärtan gjorde med kroppen: “pulling feeling” och ”drilling pain” (s 355). Även patienter i studien av Zidén, Hansson Scherman och Wenestam (2010) framställde smärtan som något som den gjorde. En patient i studien beskrev smärtan som:

“it feels like I have something in my hip joint that wants to shoot into my pelvis. And that’s when it can be painful. It’s a kind of metal feeling. I don’t know how I should describe it, something like that in the bone” (Zidén et al., 2010, s 107).

Patienterna berättade att det var svårt att hitta ord för smärtupplevelsen. En patient beskrev detta som att ordförrådet inte var tillräckligt stort. Därför var det också vanligt att patienterna uttryckte vad smärtan ”inte” var. De beskrev därmed smärtupplevelser som de tidigare hade varit med om, som blåmärken och tandvärk, relaterat till smärtan som de upplevde just nu (Bergh et al., 2005b).

Patienter skildrade sin smärta med varierande ord (Bergh et al., 2005b; Hommel, Kock, Persson & Werntoft, 2012; Joelsson, Olsson, & Jakobsson, 2010). Patienterna upplevde återkommande intensiv och huggande smärta, strålande smärta mot ljumsken, domningar i benet och smärta i höften. En patient beskrev att det inte värkte utan smärtan var snarare intensiv (Hommel et al., 2012). Patienterna beskrev smärtan som “terrible”, “burning,

“balloon in my hip” direkt efter operationen (Joelsson, 2010, s 2834-2835). Även i studien av Bergh et al. (2005b) upplevde patienterna en brännande samt svidande känsla som påminde om en klädnypa. Smärtan förändrades gradvis postoperativt, och smärtan upplevdes därefter som stelhet och ömhet (Joelsson et al., 2010).

9 beskrev att smärtan efter operation hade varit högre och mer påtaglig än de hade förväntat sig.

Upplevd smärta vid mobilisering

Rörelsesmärta efter höftkirurgi är ett faktum (Archibald, 2003; Bergh et al., 2005a; Churchill et al., 2018; Hommel et al., 2012; Ivarsson, Hommel, Sandberg, Sjöstrand, & Johansson, 2018; Joelsson et al., 2010; Rasmussen, Vinther Nielsen & Uhrenfeldt, 2018; Segevall, Söderberg & Björkman Randström, 2019). Smärta är mycket framträdande de första dagarna efter operationen och då särskilt vid rörelse (Hommel et al., 2012; Ivarsson et al., 2018; Segevall, et al., 2019). Patienterna tyckte att benet kändes tungt och klumpigt vid mobilisering och ansåg att stå på benet var den mest dramatiska upplevelsen i den postoperativa fasen (Joelsson et al., 2010).

Smärtan upplevdes som ett hinder vid mobilisering, särskilt innan patienterna lärt sig hur mycket aktivitet de klarade av innan smärtan uppstod. Om de mobiliserade sig för mycket uppstod smärta (Churchill et al., 2018; Archibald, 2003).

Patienter i studien av Sims-Gould, Stott-Evenshen, Fleig, McAllister och Ashe (2017)

uttryckte en oro att kroppen inte klarade av fysiska övningar. Detta gav sig uttryck som att de inte deltog i rehabiliteringsövningar eftersom de ansåg att kroppen behövde tid att läka. Patienterna uttryckte rädsla över att göra en felaktig rörelse som kunde orsaka smärta. Många patienter fick svimningskänslor p.g.a. smärtan och rädsla för rörelse. En patient svimmade under en mobiliseringsövning och undvek därefter den rörelsen (Joelsson, et al., 2010). Patienterna beskrev hur smärtan kunde undvikas genom att inte röra sig (Bergh et al., 2005b). Om de låg stilla gjorde det inte ont alls (Hommel et al., 2012). Vid den första intervjun, som genomfördes av Rasmussen et al. (2018) två veckor efter hemkomst, fanns det fortfarande en rädsla för rörelsesmärta och även en oro över hur mycket benet skulle klara av. Patienterna uppgav att de fick justera förväntningar på återhämtningen eftersom smärtan och

svårigheterna med mobilisering var större än de först trott (Churchill et al., 2018).

Upplevelser av smärtskattning med VAS

10 operationen. Vissa patienter relaterade även här smärtintensiteten i rörelse till VAS-skalan. ”…and now I now what VAS 10 means” (s 2835). I studien av Hommel et al. (2012) tyckte patienterna att det var svårt att använda VAS-skalan och beskriva i siffror hur deras smärta kändes. ”They have demonstrated that pain scale to me, but the rating isn’t that easy, it isn’t just like using a thermometer where there is an exact scale” (s 3).

Upplevelser av smärtlindring

Upplevelser vid farmakologisk smärtlindring

Patienterna upplevde att de fortfarande hade stor smärta trots att de fick smärtlindring,

samtidigt som de var rädda för bieffekter och för hög doser läkemedel (Hommel et al., 2012). Även i studien av Rasmussen et al. (2018) ansåg patienterna att trots höga smärtnivåer så var bieffekter av läkemedel inte önskvärda. Patienterna uppgav att de hade velat ha mer

information om doseringen av smärtlindring postoperativt. En patient upplevde att det inte var bra att ta för mycket smärtlindring efter utskrivningen och slutade då ta tabletterna, vilket ledde till stora smärtor (Churchill et al., 2018). Missförstånd i kommunikationen beskrevs även i studien av Ivarsson et al. (2018) där en patient fått extra smärtlindring trots att hen känt sig adekvat smärtlindrad och tackat nej till en ytterligare dos.I studien av Joelsson et al. (2010) kände sig patienterna däremot mer involverade i smärtbehandlingen eftersom de fick vara med och bestämma dos och dosintervall.

Upplevelser vid annan typ av smärtlindring

Patienterna kunde underlätta för sig själva genom att hitta bra ställningar i sängen som minskade smärtan (Joelsson, et al., 2010). Patienterna ändrade sitt rörelsemönster för att dämpa smärtan och klara att utföra aktiviteter. En patient beskrev hur hen hittade ett sätt att gå på tå för att klara gå upp för branta sluttningar (Sims-Gould et al. (2017).

11

Upplevd smärta i vardagen

När patienterna blickade framåt uppstod beskrivningar av både hopp och oro relaterat till smärtan. Några ansåg sig kunna hantera smärtan eftersom de var säkra på att den skulle avta medan andra patienter undrade om de överhuvudtaget skulle klara sig själv i vardagen (Bergh et al. 2005b). Patienterna upplevde att smärtan och immobiliteten bidrog till att vardagssysslor blev svårare att utföra än tidigare (Segevall et al., 2019) samt påverkade deras upplevelser av fritidsaktiviteter (Langfords, Edwards, Gray, Fleig & Ashe, 2018). Vid smärta

bortprioriterades ibland vissa aktiviteter. “I wanted the pain to stop [...] because going to the city, that’s always nice. But I don’t feel like going at all anymore because I can’t walk, [...] and I don’t really enjoy a trip like that” (Rasmussen et al., 2018, s 6). Svårigheterna att röra på sig samt smärta bidrog därmed till att de äldre upplevde att de fick ett mer isolerat liv (Zidén et al., 2010).

Smärtan kunde också fungera som en påminnelse att röra på sig mer (Sims-Gould et al., 2017). Patienterna i studien av Churchill et al. (2018) tog smärtlindrande läkemedel för att klara genomföra vardagsaktiviteter såsom snöskottning, träning och möblering i hemmet. Olika hjälpmedel användes för att minska smärtan i vardagen. Om det inte utnyttjades kunde avsaknaden av exempelvis en käpp förvärra smärtan (Langford, et al., 2018). Vissa patienter ansåg att det var viktigare känna sig självständiga än att undvika smärta (Rasmussen et al., 2018).

Smärta på andra ställen i kroppen

Patienterna beskrev hur smärtan spred sig och även förflyttade sig mellan olika delar av kroppen. “Then it went into the groin and down into the knees...awful pain” (Bergh et al., 2005a, s 355). Vidare beskriver patienterna i studien av Langford et al. (2018) att de kände smärta i andra delar av kroppen, så som den andra höften.

“The biggest surprise was how much trouble my left [non- fractured] hip gave me. I knew I had osteoarthritis, but . . . [I] was still using that leg so much that I was surprised how much pain that it did cause” (Langford et al., 2018, s 1260).

12

Att känna frustration över smärtan

Patienterna upplevde smärta flera månader efter operation och detta skapade en frustration hos många (Langford, et al., 2018). Det uppstod en viss hopplöshet kring den långvariga smärtan, nämligen att de aldrig skulle återhämta sig (Zidén et al., 2010). De flesta förväntade sig inte ha smärta långt in i rehabiliteringsprocessen (Langford et al., 2018). Även patienterna i studien av Segevall et al. (2019) beskrev en viss otålighet som uppstod när en

rehabiliteringsprocess gick långsamt och smärtan inte avtog. En patient i studien av Zidén et al. (2010) beskrev den långvariga smärtan som oväntad, och därför svårare att hantera.

”I didn’t expect to have so much pain when so long time had passed . . . I’ve almost never been sick in my whole life! Flue, or so, maybe, but nothing else . . . So it’s a total change . . . It was like a shock, when this happened . . . I’ve become so afraid” (Zidén et al., 2010, s 107).

Vidare upplevde patienterna en besvikelse över att smärtan bidragit till en förlängd

återhämtning som inneburit att de inte kunde spendera tiden som de hade önskat. Patienterna beskrev även att kroppen hade svikit dem och att kroppsliga funktioner som de tidigare kunnat litat på inte längre var säkra (Zidén et al., 2010).

Att acceptera smärtan

Även om patienterna upplevde outhärdlig smärta som krävde ett långsammare rörelsemönster ansåg de att smärtan var en naturlig del efter operationen (Rasmussen et al., 2018).

Patienterna påminde sig själva att de varit med om ett stort trauma och att de då måste

acceptera att perioden efter är smärtsam (Hommel et al., 2012). Den här förväntan att uppleva smärta efter ingreppet, innebar att patienterna accepterade tillståndet och härdade ut (Joelsson et al., 2010) samt såg smärtan som en del av läkningsprocessen (Bergh et al., 2005b). De menade att det var en fördel att vänja sig vid smärtan för att på så vis kunna acceptera sin nya livssituation (Zidén et al., 2010)

DISKUSSION

13 månader efter operationen. Den kroniska smärtan påverkade personernas förmåga att klara av vardagliga aktiviteter och bidrog bland annat till känslor av isolation och frustration.

Samtidigt förekom också ett accepterande förhållningssätt där smärtan ibland sågs som naturlig och som en del av läkningsprocessen. Smärtlindringen hos de äldre var central för rehabiliteringen och återanpassningen till det vardagliga livet. Det fanns dock en rädsla för läkemedelsbiverkningar hos många äldre.

Resultatdiskussion

Beskrivningar av smärta

Travelbee (1996) menar att upplevd smärta inte kan förstås fullt ut av en annan människa. Sjuksköterskan kan enbart få en sekundär förståelse av patientens smärta genom att lyssna på beskrivningar av smärtan (Wiklund Gustin, 2015). Att låta en person använda sina egna ord för att beskriva upplevelsen ökar chansen till en större förståelse (Bergh et al., 2005a). Patienterna beskrev vad smärtan gjorde med deras kroppar. Smärtan drog, borrade, och avlossade skott. Orden som patienterna använde visade att smärtan sågs som något aktivt och hotande. Samtidigt beskrevs smärtan som något som integrerat och upplevt i hela kroppen; brännande, svidande och som en sprängfylld ballong i höften. Hos många av patienterna sattes också smärtan i sammanhanget av tidigare upplevd smärta, såsom blåmärken och tandvärk.

Upplevd smärta vid mobilisering

Smärta vid rörelse framträder som centralt i detta arbete. Patienterna upplevde att smärtan var ett stort hinder vid mobilisering. Detta överensstämmer med andra studier där patienterna upplevde smärta i rörelse och vid tidigt rehabilitering (Antall & Kresevic, 2004; Hall-Lord et al., 2004; Stott-Eveneshen et al., 2017; Young & Resnick, 2009). Det fanns dessutom en rädsla och oro hos patienterna som medförde att de undvek att röra på sig. Mobilisering är dock väsentligt för läkningsprocessen (Kuchálik et al., 2013; Münter et al., 2018) samt för att minska komplikationer (A’Court et al., 2017). Sjuksköterskan måste därför se till att patienten är välinformerad om fördelarna med mobilisering för att på så vis öka patientens egen

14 Upplevelser av smärtskattning med VAS

Eftersom VAS är ett vanligt verktyg som används kliniskt blir patienterna tvungna att beskriva sin smärtupplevelse relaterat till en sifferskala. För vissa patienter var den svår att förstå (Hallström et al. 2000) medan andra uttryckte en större förståelse för skalan när de väl upplevde svår smärta. Skalan skulle visserligen kunna ses som en “kommunikativ brygga” mellan patient och sjuksköterska (Bergh, 2014) men där siffror riskerar att få en större betydelse än patientens egna ord och upplevelser. Det finns visserligen andra

skattningsinstrument såsom smärtteckning där patienten får beskriva mer djupgående hur smärtan känns.

Upplevelser av smärtlindring

Det är viktigt att vara adekvat smärtlindrad för att kunna mobiliseras (A’Court et al., 2017). Forskning visar dock att äldre patienter riskerar att inte få adekvat smärtlindring (Antall & Kresevic, 2004; Johansson et al., 2013; Shyu et al., 2009; Zullo et al., 2018). Ett problem var att patienterna upplevde att smärtan var en naturlig del efter operationen. Något som går i linje med Hallström et al. (2000) som menar att äldre människor i högre utsträckning ser smärta som en naturlig del av sjukdom och vistelser på sjukhus. Dessutom upplevde patienterna en rädsla för bieffekter och för stora doser av läkemedel, något som går i linje med Bjøro och Torvik (2010) forskning.

Sjuksköterskan kan göra patienten mer involverad i sin smärtlindring och på så vis minska rädslan för biverkningar och beroende. Det handlar också om att skapa trygghet och tillit för att smärtbehandlingen ska bli effektiv (Berntzen et al., 2011a). Lemay et al. (2019) menar dessutom att patienter behöver förstå vikten av att vara adekvat smärtlindrad samt riskerna med obehandlad smärta, när vårdtiderna på sjukhus blir allt kortare. Patienter behöver alltså i högre grad utbildas för att bli mer involverad i sin smärtlindring och på så vis minska rädslan för biverkningar och beroende. Kommunikation är därför centralt i sjuksköterskans arbete. Travelbee (1996) menar att kommunikationen ska ske mellan två människor och inte mellan två roller, såsom ”sjuksköterska” och ”patient”. Genom att lämna dessa roller kan

15 Smärta på andra ställen i kroppen

Patienterna beskrev att smärtan inte enbart upplevdes i det skadade området utan kunde yttra sig på andra ställen i kroppen, men att denna smärta ignorerades av vårdpersonalen.

Forskning visar att smärtan kan avta redan innan åtgärder vidtagits genom att sjuksköterskan uppmärksammar patientens smärta (Wiklund Gustin, 2015). Detta tydliggör vikten av att jobba mer personcentrerat eftersom smärtan inte alltid avgränsar sig till skadeområdet. Det är därför av stor vikt att sjuksköterskan förstår att smärta i andra delar av kroppen kan ha lika mycket negativ påverkan på rehabilitering och välbefinnande som den ursprungliga

höftsmärtan.

Upplevd smärta i vardagen

Smärtan är central när det kommer till äldres kapacitet att klara av ett vardagsliv (Bjøro & Torvik, 2010). Många patienter beskrev nämligen smärtan relaterad till vardagliga aktiviteter, såsom att skotta snö. För att förstå hur äldre patienter som genomgått höftkirurgi kan hantera smärta behöver sjuksköterskan sätta sig in i personens vardag och framtidsmål. Hall-Lord et al. (2004) menar att det är centralt att omvårdnaden vid postoperativ smärta individualiseras. På samma sätt är det centralt att finna patienternas egna motivation i vardagen som kan inspirera till rörelse. Smärta i vardagen kan annars bidra till ett mer isolerat liv.

Att känna frustration eller acceptans

Smärtan tycks meningslös när patienterna inte hittar någon mening med sitt tillstånd, exempelvis när smärtan och problemen att röra sig är bibehållna månader efter operation. Enligt Hall-Lord et al. (2004) finns det en koppling mellan patienters upplevelse av smärta och känslan av meningslöshet. Flera patienter beskrev att smärtan efter operation hade varit högre och mer påtaglig än de hade förväntat sig. Information från nära och kära kan däremot ge mer realistiska förväntningar på smärtupplevelser efter höftkirurgi (Stott-Eveneshen et al., 2017). Det är centralt att involvera närstående eftersom de kan ha stor påverkan på hur

människan upplever sitt lidande (Travelbee, 1996). Sandman och Kjellström (2013) menar att det sekundära lidandet delvis går att undvika om patienter förhåller sig till smärtan som något övergående eller som något personen kommer att klara av. Genom att patienterna såg smärtan som en del av läkningsprocessen skulle det kunna tyda på att det sekundära lidandet

16 Travelbee (1996) anser att sjuksköterskor behöver tro på att det går att hitta mening, även i det mest smärtsamma. Hon menar att det är centralt att utgå ifrån att alla individer, inklusive patienter och sjuksköterskor, är unika och oersättliga. Patienter skulle därmed kunna få hjälp att hantera sin smärta och sitt lidande genom att se sin egen betydelse. Det påminner om den ”inre kraft” några av patienterna visade, där målet var att återfå funktioner så att de kunde återgå till livet. Det finns därmed en möjlighet för sjuksköterskan att använda samtalen kring smärtan så att de även inkluderar meningsskapande och acceptans. Det skulle i sin tur

innebära att omvårdnaden blir mer personcentrerad då en förståelse för smärtans roll i patientens liv blir uppmärksammad och lämpliga åtgärder kan sättas in.

Upplevelse av smärta – klinisk relevans

I dagens kliniska arbete är tid en bristvara och vid stressade situationer tenderar sjuksköterskor att bli mer uppgiftsorienterade (Schuster, 2013). Att fokusera på

smärtskattning med hjälp av VAS går snabbare än att hjälpa patienten att finna en mening med smärtan, något som kräver en förståelse för individen. Om sjuksköterskor i det kliniska arbetet enbart efterfrågar smärtupplevelser i form av intensitet så gör det dem endast till sjuksköterskor som kan utvärdera en behandling. Det gör dem inte till medmänniskor som verkligen kan förstå berättelser om lidande och smärta. Enligt göra-gott-principen behöver sjuksköterskor utgå ifrån att minska lidandet för patienten samt främja en god återhämtning genom sina handlingar (Sandman & Kjellström, 2013).

Grunden i Travelbees (1996) omvårdnadsteori är att varje människa är unik och reagerar olika på sjukdom och lidande. Det är därför viktigt att förstå att det inte är smärtan efter höftkirurgi som upplevs här utan det är smärtan hos individen. Den individuella smärtan kan yttra sig i olika känslor såsom rädsla, oro och meningslöshet, vilket leder till immobilitet och isolation. Om sjuksköterskor inte ser individens smärta försämras därmed rehabiliteringen vilket leder till längre vårdtider och högre vårdkostnader. Det är därför av stor klinisk relevans att sjuksköterskor behandlar den individuella smärtan.

Metoddiskussion

17 kompletterats med hjälp av andra databaser såsom exempelvis Psycinfo och Academic Search Elite. Sökprocessen inleddes brett där enbart ett eller två sökord användes i de båda

databaserna. Möjligtvis hade sökningen resulterat i andra resultat om Mesh-termer hade använts. Smärtlindring som sökord användes inte i lika stor utsträckning i och med att sökningen på enbart smärta resulterade i ett tillräckligt stort underlag. Alla titlar lästes

igenom, emellertid lästes enbart en mindre andel sammanfattningar (185 stycken). Titlarna är dock i de flesta fall väldigt välbeskrivande för innehållet.

Enligt Rikshöft (2019) är det ovanligt att personer under 50 år drabbas av en höftfraktur samtidigt som incidensen för artros ökar efter 50 år. Enligt Wiklund Gustin (2015) menar Erikson att det så kallade åttonde och sista stadiet påbörjas kring femtioårsåldern.

Litteraturstudiens antagande var att patienter 50 år och uppåt som upplevt en höftoperation kan ge värdefull kunskap till den ökande gruppen av äldre patienter som får höftkirurgi i framtiden. Därför är den här uppsatsen inriktad på patienter som är 50 år och äldre.

Alla studier pekar mot litteraturstudiens syfte. Även om många av artiklarna har ett bredare perspektiv på patienternas upplevelser efter höftkirurgi så har smärta visat sig vara central i studiernas resultat, både postoperativt upp till ett år efter operation. Sökningen gjordes på originalartiklar som publicerats mellan åren 2003-2019. Att använda äldre artiklar kan vara en svaghet då forskning förändras över tid. Smärtlindring är ett område som har förändrats och utvecklats genom åren. Därför har så ny forskning som möjligt prioriterats inom området. Däremot är upplevelser av smärta ett område som inte behöver vara tidsbegränsat eftersom smärta vid kirurgi har upplevts i alla tider.

En svaghet som skulle kunna diskuteras är genusaspekten. I uppsatsen används forskning från 12 manliga och 29 kvinnliga författare. Samtidigt skulle en förklaring kunna vara att fältet domineras av kvinnor. En annan begränsning är att studierna enbart är gjorda i västerländska länder (Sverige, Kanada, England och Danmark) samt en majoritet i Sverige. Därmed kan resultaten enbart förstås utifrån dessa kontexter. Resultaten hade eventuellt blivit annorlunda om studierna istället utförts i andra delar av världen.

Kvaliteten av de utvalda artiklarna bedömdes med SBU (2014) granskningsmall

18 diskuteras gemensamt. Granskningen med SBU-mallen gjordes i ett sent skede i processen vilket är en svaghet i denna studie. Inledningsvis sammanfattades artiklarna, därefter användes en integrerad analys för att sammanställa resultaten. Det arbetet gav artiklarna likvärdig mängd utvärdering. Det var centralt för denna studie att artiklarna som resultatet baseras på hade tydliga etiska riktlinjer. De forskningsetiska överväganden som gjordes handlade bland annat om ett tydligt krav på etisk kommitté. Artiklarna har lästs utifrån en förförståelse om smärtskattning. Denna förförståelse bedöms dock inte ha påverkat analysen och resultatet.

Det kan eventuellt finnas skillnader i upplevelse av smärta hos en patient som genomgått höftkirurgi på grund av artros eller höftfraktur vilket inte enbart skulle kunna kopplas till olika operationsmetoder. Höftfrakturen kan vara en plötslig och traumatisk händelse där personen varit fullt frisk sedan tidigare. Det kan påverka synen på smärta genom att den uppstått oväntat medan en person med artros förmodligen lidit av smärta flera år innan ingreppet. Operationer som utförs på grund av artros är elektiva och personen har själv fått ta ställning till ingreppet. Samtidigt påverkar höftkirurgi personer olika i båda dessa grupper, eftersom smärta är en individuell upplevelse.

Det finns ett behov av mer forskning inom området. En kunskapslucka är hur sjuksköterskor konkret kan arbeta med mer kvalitativa utredningar av smärta. En rutinmässig användning av ett verktyg som inkluderar patientens individuella smärta och inte enbart mäter intensitet tycks inte ske idag. Ett sådant arbetssätt skulle möjliggöra att patienter blir likvärdigt bedömda eftersom sjuksköterskor är olika bra på att fördjupa sig i patientens situation. En rutinmässig användning av ett verktyg som utgår ifrån den enskilda människans situation skulle därmed innebära att vården baseras på rättviseprincipen. Principen är central för att vården ska bedöma alla patienter likvärdigt (Sandman & Kjellström, 2013).

Smärtan kan aldrig antas vara likadan för alla vid ett visst ingrepp. Den behöver därför studeras närmare för att utforska hur sjuksköterskans kompetens kan hjälpa individer att hantera smärttillstånd. Sjuksköterskan med sin arbetsledande roll ansvarar för att ta del av befintlig forskning och utbilda vårdpersonal i lämpliga omvårdnadsåtgärder vid smärta. Det finns exempelvis forskning på alternativa smärtbehandlingar, såsom vägledd visualisering och musik för patienter som genomgått höftkirurgi (Antall & Kresevic, 2004; Locsin &

19

Slutsats

Patienterna upplevde både postoperativ och kronisk smärta efter höftoperation. Det fanns dock stora variationer i hur smärtan upplevdes, hanterades och kommunicerades. Äldre patienter riskerade att inte få fullgod smärtlindring på grund av rädslor för

läkemedelsbiverkningar, att smärtan sågs som en naturlig del av tillståndet, och att kommunikationen brister. Smärta behöver kommuniceras på fler sätt än genom enbart

skattning av intensitet. Sjuksköterskan har en central roll i att hjälpa patienten att hitta mening med sitt lidande samt sin smärta, vilket är en viktigt del i personcentrerad vård. Om

20

Självständighetsdeklaration

Författare Emelie Svedner och Elin Önnevall har i lika stor omfattning bidragit till alla delar i detta examensarbetet.

REFERENSER

* Valda artiklar till resultatet

A'Court, J., Lees, D., Harrison, W., Ankers, T., & Reed, M. R. (2017). Pain and analgesia requirements with hip fracture surgery. Orthopaedic Nursing, 36(3), 224-228.

doi:10.1097/NOR.0000000000000347

Antall, G.F. & Kresevic, D. (2004). The use of guided imagery to manage. Pain in an elderly orthopaedic population. Orthopedic Nursing 23(5). doi:10.1097/00006416-200409000-00012

*Archibald, G. (2003). Patients’ experiences of hip fracture. Journal of Advanced Nursing, 44(4), 385-392. doi:10.1046/j.0309-2402.2003.02817.x

Bergh, I., Gunnarsson, M., Allwood, J., Odén, A., Sjöström, B., & Steen, B. (2005a).

Descriptions of pain in elderly patients following orthopaedic surgery. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19(2), 110-118. doi:10.1111/j.1471-6712.2005.00331.x

*Bergh, I., Jakobsson, E., Sjöström, B., & Steen, B. (2005b). Ways of talking about

experiences of pain among older patients following orthopaedic surgery. Journal of Advanced Nursing, 52(4), 351-359. doi:10.1111/j.1365-2648.2005.03607.x

Bergh, I. (2014). Smärta. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder. Hälsa och ohälsa. (s 421-444). Lund: Studentlitteratur.

21 Berntzen, H., Almås, H., Bruun, A., Dørve, S., Giskemo, A., Dåvøy, G. & Grønseth, R. (2011b). Perioperativ och postoperativ omvårdnad. I H. Almås, D. Stubberud, R. Grønseth, I. Bolinder-Palmér & K.C. Toverud (Red.), Klinisk omvårdnad: 1 (s. 269-333). Stockholm: Liber.

Bjøro, K. & Torvik, K. (2010). Smärta. I M. Kirkevold, K. Brodtkorb, A. Hylen Rankoff (Red.), Geriatrisk omvårdnad. God omsorg till den äldre patienten. (s. 325-342). Stockholm: Liber

*Churchill, L., Churchill, L., Pollock, M., Pollock, M., Lebedeva, Y., Lebedeva, Y., . . . Laliberte Rudman, D. (2018). Optimizing outpatient total hip arthroplasty: Perspectives of key stakeholders. Canadian Journal of Surgery, 61(6), 370-376. doi:10.1503/cjs.016117

Friberg, F. (2017). Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Hall-Lord, M. L., Larsson, B. W., Bååth, C. & Johansson, I. (2004). Experiences of pain and distress in hip fracture patients. Journal of Orthopaedic Nursing, 8(4), 221-230.

doi:10.1016/j.joon.2004.09.002

Hall-Lord, M.L. & Jakobsson, U. (2013). Smärta. I A. Hommel, A. & C. Bååth (Red.), Ortopedisk vård och rehabilitering (1. uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Hallström, I., Elander, G., & Rooke, L. (2000). Pain and nutrition as experienced by patients with hip fracture. Journal of Clinical Nursing, 9(4), 639-646.

doi:10.1046/j.1365-2702.2000.00382.x

*Hommel, A., Kock, M., Persson, J., & Werntoft, E. (2012). The patient's view of nursing care after hip fracture. ISRN Nursing, 2012, 863291-6. doi:10.5402/2012/863291

22 *Joelsson, M., Olsson, L., & Jakobsson, E. (2010). Patients’ experience of pain and pain relief following hip replacement surgery. Journal of Clinical Nursing, 19(19‐20), 2832-2838. doi:10.1111/j.1365-2702.2010.03215.x

Johansson, I., Bååth, C., Wilde-Larsson, B., Hall-Lord, M. L. (2013). Acute confusion states, pain, health, functional status and quality of care among patients with hip fracture during hospital stay. International Journal of Orthopaedic and Trauma Nursing, 17(3), 120-130. doi:10.1016/j.ijotn.2012.07.002

Järhult, J., Offenbartl, K. & Wilhelmsson, J. (2006). Kirurgiboken: Vård av patienter med kirurgiska, urologiska och ortopediska sjukdomar (4. rev. uppl.). Stockholm: Liber Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: För studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.

Kuchálik, J., Granath, B., Ljunggren, A., Magnuson, A., Lundin, A., & Gupta, A. (2013). Postoperative pain relief after total hip arthroplasty: A randomized, double-blind comparison between intrathecal morphine and local infiltration analgesia. British Journal of Anaesthesia, 111(5), 793-799. doi:10.1093/bja/aet248

*Langford, D., Edwards, N., Gray, S. M., Fleig, L., & Ashe, M. C. (2018). “Life goes on.” everyday tasks, coping self-efficacy, and independence: Exploring older adults’ recovery from hip fracture. Qualitative Health Research, 28(8), 1255-1266.

doi:10.1177/1049732318755675

Lemay, C. A., Saag, K. G., & Franklin, P. D. (2019). A qualitative study of the postoperative pain management educational needs of total joint replacement patients. Pain Management Nursing, 20(4), 345-351. doi:10.1016/j.pmn.2018.12.009

23 Münter, K. H., Clemmesen, C. G., Foss, N. B., Palm, H., & Kristensen, M. T. (2018). Fatigue and pain limit independent mobility and physiotherapy after hip fracture surgery. Disability and Rehabilitation, 40(15), 1808-1816. doi:10.1080/09638288.2017.1314556

Orive, M., Anton-Ladislao, A., García-Gutiérrez, S., Las Hayas, N., González, J., Zabala, J.M., & Quintana, J. M. (2016). Prospective study of predictive factors of changes in pain and hip function after hip fracture among the elderly. Osteoporosis International, 27(2), 527-536. doi:10.1007/s00198-015-3267-y

Polit, D. F. & Beck, C. T. (2016). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice (10. uppl.). Philadelphia: Wolters Kluwer.

*Rasmussen, B., Nielsen, C. V., & Uhrenfeldt, L. (2018). Being active after hip fracture; older people's lived experiences of facilitators and barriers. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 13(1), 1-12.

doi:10.1080/17482631.2018.1554024

Rikshöft. (2019). Årsrapport 2018. Rikshöft. Hämtad 21 januari, 2020, från https://rikshoft.se/wp-content/uploads/2019/11/rikshoft_rapport2018_191023.pdf

Sandman, L. & Kjellström, S. (2013). Etikboken. Etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur.

SBU. (2014). Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser. Stockholm: SBU. Hämtad 21 januari, 2020, från

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf

SCB. (2019). Sveriges framtida befolkning 2019–2070. Stockholm: SCB. Hämtad 3 mars, 2020, från

24 Schuster, M. (2013). Det mellanmänskliga mötet - vårdandets existentiella dimension. I J. Leksell & M. Lepp (Red.), Sjuksköterskans kärnkompetenser. (s 139- 158). Stockholm: Liber.

*Segevall, C., Soderberg, S., & Björkman Randstroem, K. (2019). The journey toward taking the day for granted again the experiences of rural older people's recovery from hip fracture surgery. Orthopaedic Nursing, 38(6), 359-366. doi:10.1097/NOR.0000000000000608

Shyu, Y. L., Chen, M., Chen, M., Wu, C., & Su, J. (2009). Postoperative pain and its impact on quality of life for hip‐fractured older people over 12 months after hospital discharge. Journal of Clinical Nursing, 18(5), 755-764. doi:10.1111/j.1365-2702.2008.02611.x

*Sims-Gould, J., Stott-Eveneshen, S., Fleig, L., Mcallister, M., & Ashe, M. C. (2017). Patient perspectives on engagement in recovery after hip fracture: A qualitative study. Journal of Aging Research, 2017, 2171865-9. doi:10.1155/2017/2171865

Stott-Eveneshen, S., Sims-Gould, J., McAllister, M. M., Fleig, L., Hanson, H. M., Cook, W. L., & Ashe, M. C. (2017). Reflections on hip fracture recovery from older adults enrolled in a clinical trial. Gerontology and Geriatric Medicine, 3, 2333721417697663.

doi:10.1177/2333721417697663

Svenska höftprotesregistret. (2018). Årsrapport 2018. Hämtad 7 februari, 2020, från https://registercentrum.blob.core.windows.net/shpr/r/Final_Arsrapport_2018_Hoftprotes-S1eBR5278B.pdf

Svensk sjuksköterskeförening (2016a). Personcentrerad vård. Stockholm: Svensk

sjuksköterskeförening. Hämtad 26 mars, 2020, från https://www.swenurse.se/globalassets/01-

svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf

Svensk sjuksköterskeförening (2016b). Värdegrund för omvårdnad. Reviderad 2016. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 25 mars, 2020, från

25 Travelbee, J. (1996). Interpersonal aspects of nursing. Oslo: Pensumtjeneste.

Wiklund Gustin, L. (2015). Psykologi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur.

Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad. En bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (4., [rev.] uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Young, Y., & Resnick, B. (2009). Don't worry, be positive: Improving functional recovery 1 year after hip fracture. Rehabilitation Nursing, 34(3), 110-117.

doi:10.1002/j.2048-7940.2009.tb00265.x

*Zidén, L., Scherman, M.H, & Wenestam C-G. (2010). The break remains--Elderly people's experiences of a hip fracture 1 year after discharge. Disability and Rehabilitation.

2010;32(2):103–13.

Zullo, A. R., Zhang, T., Beaudoin, F. L., Lee, Y., McConeghy, K. W., Kiel, D. P., . . . Berry, S. D. (2018). Pain treatments after hip fracture among older nursing home residents. Journal of the American Medical Directors Association, 19(2), 174-176.

26

BILAGOR

Bilaga 1.

Tabell 1. Litteratursökning.

Databas

Sökdatum Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Valda artiklar

CINAHL

2020-01-08 Hip fracture AND Pain AND Nursing 193 193 16 5 1 CINAHL

2020-01-08 Descriptions AND Pain AND Hip surgery 246 246 23 2 0 CINAHL

2020-01-20 Hip fracture AND Elderly AND Pain 284 284 7 3 0 CINAHL

2020-01-24 Hip surgery OR Hip replacement AND Pain management OR Pain relief OR Pain control OR Pain reduction AND Qualitative

44 44 17 0 0

CINAHL

2020-01-24 Hip fracture AND Pain AND qualitative 19 19 5 3 1 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND pain AND nursing 213 213 15 7 4 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND patient AND experiences AND suffering 21 21 4 2 0 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND pain AND qualitative 31 31 8 3 0 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND pain AND interviews 38 38 5 1 0 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND patient perspective 159 159 5 2 0 PubMed

2020-01-20 Hip fracture AND pain AND patient perspective 17 17 4 2 0 PubMed

2020-01-28 Hip fracture AND patient experience AND qualitative 26 26 8 5 2 PubMed

2020-01-28 Hip fracture AND consequences AND qualitative AND nursing 3 3 2 0 0 PubMed

2020-01-28 Hip fracture AND patients experience AND recovery 71 71 4 3 1 CINAHL

2020-02-07 Hip surgery AND postoperative pain AND qualitative 28 28 9 4 2 CINAHL

27

CINAHL

2020-02-11 Total hip replacement AND pain AND qualitative 40 40 6 1 0 CINAHL

2020-02-11 Hip replacement surgery AND pain AND qualitative 49 49 4 0 0 PubMed

2020-02-11 Hip arthroplasty AND pain AND interviews 66 66 20 1 0 PubMed

2020-02-11 Hip surgery AND pain AND nursing 25 25 11 0 0

PubMed

28

Bilaga 2.

Tabell 2. Översikt av resultatartiklar.

Författ are, år, land

Titel Syfte Metod Deltagare,

bortfall Resultat Kvalitet/ evidensg rad Archibal d, G. (2003). England. Patients’ experience s of hip fracture Syftet med studien var att utforska erfarenheterna hos individer som drabbats av en höftfraktur. Design: kvalitativ intervjustudi e. Intervjuerna gjordes 5 veckor efter att skadan Intervjuerna analyserades enligt Colaizzi’s analysmodell . Godkänd av etisk kommitté. Inklusionskriter ierna; 65 år eller äldre som var under rehabiliterin efter höftoperation pga. fraktur. Exklusionskrite rie; ingen kognitiv nedsättning. 5 patienter, inga uppgifter om bortfall Erfarenheterna beskrevs utifrån följande rubriker: upplevelsen av smärtan, upplevelsen av återhämtningen och upplevelsen av att vara funktionsnedsa tt Hög Bergh, I., Jakobsso n, E., Sjöström, B. och Steen, B. 2005, Sverige Ways of talking about experience s of pain among older patients following orthopaedi c surgery

Utforska hur äldre patienter som genomgått höftkirurgi beskriver sin smärta. Design: Kvalitativ intervjustudi e, Intervjuer med patienter på andra dagen efter operation. Datan transkriberad es och analyserades med hjälp av kvalitativ deskriptiv innehållsanal ys. Godkänd av etisk kommitté. Inklusionskriter ier; över 65 år, förstå samt svara på frågor, inskriven på ortopedisk/geri atrisk avdelning för en första höftoperation pga. artros eller höftfraktur. 60 patienter, 11 externa bortfall och 5 interna Fyra huvudteman som beskrev; smärta genom objektifiering, smärta genom kompensering, smärta genom förklaring och smärta på existentiellt plan. Medelhög Churchill , L., Pollock, M., Lebedev a, Y., Pasic, N., Bryant, D., Howard, Optimizin g outpatient total hip arthroplast y: perspectiv es of key stakeholde rs

Syftet var att belysa patienters och vårdgivares perspektiv på fördelar och nackdelar kring utskrivning samma dag som genomförd höftartroplastik Design: kvalitativ intervjustudi e. Intervjun tog plats 6 veckor eller 3 månader efter operationen. Inklusionskriter ierna; att både patient och vårdgivare skulle närvara vid

29 J., Lanting, B. & Laliberte Rudman, D. (2018). London, England. för att identifiera områden som kan förbättras Intervjuerna analyserades med dataprogram met Quirkos software. Godkänd av etisk kommitté. 14 patienter. Varav 6 patienter hade skrivits ut 1-2 dygn postoperativt och 8 patienter skrevs ut samma dag som operationen. vid utskrivning samma dag som operationen. Hommel, A., Kock, M-L., Persson, J. & Werntoft, E. (2012). Lund, Sverige The patient’s view of nursing care after hip fracture Syftet med studien var att belysa patienters syn på omvårdnaden vid en höftfraktur. Design: kvalitativ intervjustudi e. Intervjuerna utförda på ortopedavdel ning. Datan bandades, skriftlig innehållsanal ys (Burnard’s content analysis) Godkänd av etisk kommitté. Inklusionskriter ierna var att deltagarna skulle vara inlagda på sjukhus för behandling av en höftfraktur, kunna prata svenska, Exklusionskrite rie: ej ha en kognitiv nedsättning. 10 patienter, 1 bortfall Patienters syn på smärta beskrevs under kategorierna; smärta/ smärtlindring och mobilisering, attityd/ information, känslan av trygghet, och komplikationer . Hög Ivarsson, B., Hommel, A., Sandberg , M., Sjöstrand , D. & Johansso n, A. (2018). Lund, Sverige. The experience s of pre- and in- hospital care in patients with hip fractures: A study based on Critical incidents Syftet med studien var att förklara upplevda situationer av signifikans hos patienter med höftfraktur under pre- och intrahospital vistelse. Design: kvalitativ intervjustudi e. Intervjuerna tog plats på en ortopedavdel ning. Intervjuerna gjordes fyra veckor efter operation i deltagarnas Godkänd av etisk kommitté. Inklusionskriter ierna; deltagarna skulle ha genomgått kirurgi av en höftfraktur, vara vuxna, kunna prata svenska, Exklusionskrite rie; ej ha en kognitiv nedsättning. 14 patienter, inga uppgifter om bortfall Under kategorin smärta och smärtbehandlin g beskrevs patienter upplevda smärta vid behandlingar och mobilisering, både pre- och postoperativt.

30 Joelsson, M., Olsson, L-E. och Jakobsso n, E. 2010, Sverige Patients’ experience of pain and pain relief following hip replaceme nt surgery Att beskriva patienters upplevelser av smärta och smärtbehandling efter höftkirurgi (hip replacement surgery) Design: Kvalitativ intervjustudi e, Intervjuer 4-7 dagar efter höftkirurgi. Datan analyserades med hjälp av innehållsanal ys (content analysis). Godkänd av etisk kommitté. Inklusionskriter ier: diagnostiserad med oesteoartrit (osteoarthritis), restriktioner kring mobilitet och kronisk smärta. förstå språket. Exklusionskrite rier; svårigheter att förstå instruktioner eller förstå svenska 15 patienter, inga uppgifter om bortfall Patienters upplevelser av postoperativ smärta direkt efter ingreppet samt några dagar efteråt. Upplevelserna omfattade även hur smärtan förändras, olidlig smärta samt lindring av postoperativ smärta Hög Langford , D. Edwards, N. Gray, S.M., Fleig, L. & Ashe, M. C. (2018). Canada. “Life Goes On.” Everyday Tasks, Coping Self-Efficacy, and Independe nce: Exploring Older Adults’ Recovery From Hip Fracture Undersöka acceptansen av utbildnings- interventioner för äldre med höftfraktur samt utforska och beskriva möjligheter och utmaningar som uppstår för denna patientgrupp tidigt i rehabiliteringspro cessen. Design: Kvalitativ intervjustudi e, semistrukture rade telefonintervj uer med 23 äldre personer samt totalt 6 st intervjuer med “allied health professionals ” (AHPs). Godkänd av etisk kommitté Inklusionskriter ier; 60 år eller äldre som blivit inlagda på sjukhus på grund av en fallrelaterad höftfraktur. 23 patienter, 42 externa bortfall, 7 interna. Patienterna beskrev långvarig smärta och frustration över smärtan. Patienterna beskrev smärta relaterat till skadan men i andra delar av kroppen. Hög Rasmuss en, B., Vinther Nielsen, C. & Uhrenfel dt. L. (2018). Danmark . Being active after hip fracture; older people’s lived experience s of facilitators and barriers

31 Segevall, C., Söderber g, S. och Björkma n Randströ m, K. (2019). Sverige. The Journey Toward Taking the Day for Granted Again. The Experienc es of Rural Older People’s Recovery From Hip Fracture Surgery

32

Bilaga 3.

5:1 mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik

Bilaga 5.

Mall för kvalitetsgranskning av

studier med kvalitativ forskningsmetodik

– patientupplevelser

 

SBU:s granskningsmall bygger på tidigare publicerat material [1,2], men har bearbetats och kompletterats för att passa SBU:s arbete.

Författare: ____________________ År: _________ Artikelnummer: __________ Total bedömning av studiekvalitet:

Hög Medelhög Låg

Anvisningar:

• Alternativet ”oklart” används när uppgiften inte går att få fram från texten. • Alternativet ”ej tillämpligt” väljs när frågan inte är relevant.

1. Syfte Ja Nej Oklart Ej tillämpl

a) Utgår studien från en väldefinierad problemformulering/frågeställning?

Kommentarer (syfte, problemformulering, frågeställning etc):

2. Urval Ja Nej Oklart Ej tillämpl

a) Är urvalet relevant?

b) Är urvalsförfarandet tydligt beskrivet? c) Är kontexten tydligt beskriven? d) Finns relevant etiskt resonemang?

33 utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården – en handbok

5:2

3. Datainsamling Ja Nej Oklart Ej tillämpl

a) Är datainsamlingen tydligt beskriven? b) Är datainsamlingen relevant? c) Råder datamättnad?

d) Har forskaren hanterat sin egen förförståelse i relation till datainsamlingen?

Kommentarer (datainsamling, datamättnad etc):

4. Analys Ja Nej Oklart Ej tillämpl

a) Är analysen tydligt beskriven? b) Är analysförfarandet relevant i relation

till datainsamlingsmetoden? c) Råder analysmättnad?

d) Har forskaren hanterat sin egen förförståelse i relation till analysen? Kommentarer (analys, analysmättnad etc):

5. Resultat Ja Nej Oklart Ej tillämpl

a) Är resultatet logiskt? b) Är resultatet begripligt? c) Är resultatet tydligt beskrivet? d) Redovisas resultatet i förhållande

till en teoretisk referensram? e) Genereras hypotes/teori/modell? f) Är resultatet överförbart till ett liknande sammanhang (kontext)? g) Är resultatet överförbart till ett

annat sammanhang (kontext)?