Bo Stockman 620826‐1237 1 (3)
5 projekt och deras processer
Jag tänkte redogöra för tillblivelseprocessen i 5 olika projekt.
Projekten är ett urval av vad jag ritat under 15 år som praktiserande arkitekt.
Avsikten är att belysa en del frågeställningar:
Vad har varit de styrande faktorerna? Vad och vilka styr? Vilka var projektens bärande idéer?
Texten ska däremot inte ses som någon komplett redovisning av projekten i sig.
Ritnings‐ och bildmaterial redovisas separat.
Ungdomens hus i Rinkeby
I Rinkeby inrättades 1995 ett ungdomsråd för att ungdomar skulle få ett mer direkt inflytande i planeringen av stadsdelens framtid. En av deras huvudpunkter var att det inte fanns något att göra eller någonstans att vara efter skoltid. Därför behövdes ett Ungdomens hus.
Stadsdelsförvaltningen och SISAB (Skolfastigheter i Stockholm AB) gav Bergkrantz arkitekter uppdraget att ta fram ett förslag på var huset skulle ligga samt en skiss på själva huset.
Eftersom Rinkebyskolans gymnastikhall var fallfärdig kunde man lösa skolans behov av en ny gymnastikhall inom projektet om man lät Ungdomens hus ersätta den.
Ungdomsrådet stod för de övriga programönskemålen och de blev ett bollplank genom hela projektet. Redan i de tidiga skisserna fanns den runda formen som tidigt förankrades hos beställare och ungdomarna. Därför hade vi senare relativt stor frihet att vidare utforma huset efter egna intentioner så länge vi höll oss inom kostnadsramarna och uppfyllde programmet.
Några direkta förebilder hade vi inte förutom ett studiebesök på Erskines ishall i Märsta
(Pinbackshallen). En del tekniska svårigheter hade vi tex med plåttakets flacka lutning på takets hjässa. Vi tog då in en plåtkonsult, Rolf Svensson (ansvarig plåtkonsult för bla Katarina kyrka), som fick hjälpa oss att övertyga SISAB om att man visst kunde använda plåt om man bara gör på rätt sätt.
Även betongelementens utformning (ytterväggarna) blev föremål för diskussion när man ska bygga nytt i en miljonprogramsförort. SISAB såg mest de förvaltningstekniska fördelarna med betong som fasadmaterial. Vi själva hade nog en ganska osentimental utgångspunkt men fick försvara det inte minst mot bygglovshandläggare. Vi tyckte att man tvärtom skulle visa på materialets möjligheter, kanske speciellt här i förorten, revitalisera betongen som material. Att gjuta mot sinuskorrigerad plåt och färga in betongen i svart övertygade till slut.
Södertälje tingshus
I om‐ och tillbyggnaden av Södertälje tingshus ville beställaren bygga in den ursprungligen öppna bottenvåningen. Tingshuset är ritat av Åke E. Lindqvist och färdigställdes 1965 i en tidstypisk
betongarkitektur med fasader av platsgjuten och bearbetad yta samt synlig balk‐/ pelarkonstruktion.
Byggnaden ligger vid Stora torget och beställaren skulle få nya butikslokaler i ett mycket centralt läge i fortsättningen på Storgatan och från stadens del såg man kanske en möjlighet till ökat folkliv på torget. Därutöver behövde tingsrätten en renovering av de publika delarna i sina lokaler och man kunde passa på att skapa en säkrare huvudentré.
Beställaren gav oss ganska stor frihet att gestalta butikslokalernas yttre så länge vi inte minskade på den med staden överenskomna totalarean. Men vi fick däremot försvara varsamhetskraven för den befintliga byggnaden och vårt förhållningssätt gentemot den.
Vi valde att försöka docka in tillbyggnaden under den befintliga bygganden. På så sätt lämnade vi den befintliga fasaden fri och byggde emot först när vi dykt in under huset. Även i plan lät vi på samma sätt tillbyggnadens hörnor dra sig in under huset för att lämna de yttersta pelarna synliga utifrån.
Den nya entréfasaden tecknar sig därför som en smal glaslåda som står fritt från huset i övrigt.
Bo Stockman 620826‐1237 2 (3)
Rival, Mariatorget, Stockholm
Projektet präglades av beställartrion: tre privatbeställare som hade ett gemensamt intresse av resor och hotell. De köpte hotell Aston med biograf Rival, restaurang och nattklubb för att försöka
återskapa det nöjespalats som faktiskt fanns här från början.
Då hotellet och biografen invigdes 1937 var det ett mycket modernt sk allt‐i ett‐hus med restaurang, konditori och bostäder. Under årens lopp har verksamheterna separerats och de öppna sambanden byggts igen.
2001 överog de nya ägarna fastigheten och lät biografens namn, Rival, gälla för hela den nya verksamheten: hotell, biograf, restaurang och konferens.
I stort var det en ombyggnad som präglades av beställarnas önskemål om ett sk boutiqu‐hotell där det ursprungliga nöjespalatset angett grundtonen. Antikvariska hänsyn ingick i arbetet då både biograf och foajéer är byggnadsminnesklassade, blåmarkerade, och resterande delar grönmarkerade enligt stadsmuséets klassning.
Rent tekniskt var det förstås svårt att pressa in all ny teknik som krävs för en sådan här verksamhet.
Speciellt då tekniken inrymdes i källaren och försörjningen av hotellet krävde att kanalisationen skulle passera de antikvariskt känsliga foajéerna obemärkt.
I själva hotelldelen kunde en helt ny rumsindelning utföras tack vare den ursprungliga pelarkonstruktionen medan ytterväggarna i princip lämnades orörda. Beställarna hade ett
programkrav på minst 100 st rum vilket nästan klarades (blev 99 st) tack vare en ny tillbyggnad på gården i gårdsflygelns förlängning.
Tillbyggnaden låg i och med detta ovanpå biograftaket (gårdsbjälklaget).
Därför blev även här de antikvariskt/ tekniska aspekterna avgörande: vi kunde nämligen inte ta ner lasten från tillbyggnaden genom nya pelare i biosalongen. Lösningen blev att riva den befintliga gavelväggen på gårdsflygeln och dimensionera tillbyggnaden så att dess last inte överskred den rivna tegelväggens. Tillbyggnaden fick uppföras i sk lättbyggnadsteknik, stålstomme med bjälklag av korrugerad plåt, som kläs in med med skivmaterial för att klara brand‐ och akustikkrav.
Gestaltningsmässigt avsåg vi att utföra den som ett slags trädgårdspaviljong i gles träpanel av cederträ. I detaljplanearbetet genomgick den förstås en grannlaga remissrunda hos grannfastigheter där vi fick göra fotomontage och redovisa tillbyggnaden från just deras fönster.
Tidplanen pressades hårt från beställarhåll och man var därför tvungen att göra en sk
förtroendeupphandling. Det innebär kortfattat ett entreprenören handlar upp sina entreprenader med öppen redovisning och i samråd med beställaren, allt för att förkorta upphandlingstiderna. För alla projektörer gällde det att parallellt upprätta både förslagshandlingar och upphandlingsunderlag.
Men ett sådant förfarande kräver även beställaren verkligen granskar förslagshandlingen vilket tyvärr skedde alltför sällan. Resultatet blev att de reagerade alltför sent vilket orsakade kostsamma
förändringar i sista stund. Det fick som resultat att beställaren och byggentreprenör hamnade i tvist med varandra men det avgjordes till slut i ett förlikningsförfarande.
Radhus i Hjulsta
Svenska Bostäder hade för avsikt att bygga radhus på en befintlig parkeringsplats vid Hjulsta Backar i Hjulsta. Radhus med 4 RoK som hyresrätter för att bredda utbudet av det annars alltför likartade bostadsbeståndet i Hjulsta. Förhoppningen var att de skulle kunna utföras tillräckligt billiga för att hyresnivån skulle kunna vara rimlig för de boende. Staden engagerade sig kanske lite mer än normalt i detaljplanearbetet eftersom projektet skulle ingå i bostadsutställningen Tensta Bo 2006.
I vårt första förslag hade husen putsade fasader och ligga snedförskjutna mot varandra (likt Per Albinhusen) och tomterna något upphöjda från gatan murar av natursten.
Bo Stockman 620826‐1237 3 (3)
Just likheten med radhusen i Bromma var inget som vi själva eftersträvade men stadens representant gjorde gärna den liknelsen.
Efter en första kostnadskalkyl hamnade man ganska långt över den prisnivå man hoppats på.
Samtidigt tillsattes en ny vd för Svenska Bostäder och de ville lägga hela projektet på is.
Staden gick då in och krävde att husen skulle byggas och att minst ett visningshus skulle stå färdigt till bostadsutställningen. Svenska Bostäders svar blev då att i så fall rita om husen med kraftigt
reducerad byggkostnad samt att låta sälja radhusen och tomt med sk äganderätt vilket kan tyckas vara en udda upplåtelseform för att allmännyttigt bostadsföretag.
För vår del gällde det då att hitta en ny form och samtidigt reducera byggkostnad.
Svaret blev en enklare planform utan snedställd sidoförskjutning och inte minst effektivare
planlösning (mindre BTA). Vi fick ner planlösningen till 4 RoK på 107 m2 och tomterna var på 106 m2.
Ett annat sätt att klara byggkostnad var att försöka anpassa husen för prefabricering i sk
fullvolymelement. I det här fallet byggdes volymerna i Litauen och varje hus bestod av 4 st delar om vardera 9 ton som transporterades till platsen för ett snabbt montage.
Fasadmaterialet blev till slut träpanel som i viss mån följer modulindelningen.
Det lite udda med planlösningen är att husen har en extra entré på husens baksida. Den i Hjulsta förhärskande trafiksepareringen resulterar i att många bilvägar inte har några trottoarer. Och i det här fallet går gc‐vägen längs husens baksida medan de bilburna angör längs husens framsida.
Husen färdigställdes under 2006 och två av dem visades på bostadsmässan. Husen såldes för ca 2,4 miljoner.
Fritidshus på Skäret, Höganäs Avslutningsvis ett helt eget uppdrag.
Min kusin köpte en tomt vid Skäret i Skåne och bad mig rita deras fritidshus. En högt belägen tomt med havsutsikt mot norr i ett fritidshusområde. Med begränsad budget och byggrätt skulle vi få till 4 RoK på 85 m2 BTA (73 m2 BOA) och ett uthus på 30 m2 BTA.
Det som urskiljer uppdrag med privatbeställare är ofta ett helt annat pedagogiskt ansvar,
nödvändigheten av att hela tiden förklara processen för dem och även deras egen roll i projektet. Här delade vi in projektet i olika etapper där vi ömsesidigt fick möjlighet att välja att gå vidare eller inte.
I den första etappen ingick förlagsskisser och bygglov.
Sedan användes bygglovsritningar samt en förenklad teknisk beskrivning för att handla upp en hustillverkare. Tyvärr blev priserna lite för höga, ca 2,6‐2,8 miljoner.
Då föreslog jag istället att jag skulle rita igenom huset i detalj med bygghandlingar som han kunde använda som förfrågningsunderlag. På detta sätt fick vi ner byggkostnaden till ca 1,8 miljoner.
Programmet var enkelt: utsikt mot havet och en uteplats fredad mot grannars insyn.
Deras egna första skisser visade ett långsmalt hus med långsida mot utsikten.
Huset utvecklades allteftersom till att låta huvudbyggnad och uthuset istället flankera uteplatsen som det viktigaste rummet. Uthuset med gäststuga, wc/dusch och förråd skärmar av från grannen.
Husen anpassar sig till tomtens sluttning med tre olika nivåer i huvudbyggnaden.
Entré på mellannivån med badrum, privatdel tre trappsteg upp och vardagsrum/ kök två trappsteg ner. Då taket ligger på en och samma höjd växer huset i höjd ner mot allrummet.
Utvändigt trappar sig trädäck och spänger ner på samma sätt längs med terrängen.
Husen är byggda på platta på mark med platsbyggd träregelstomme och träfasad samt papptak.
Invändigt är det träpanel i tak och bambugolv utom i våtrummen.
