Leasing / IAS 17

(1)

Jonas Ström

Josefin Gustafson

Leasing / IAS 17

En fallstudie av en moderkoncerns dialog med

dotterbolagen.

Företagsekonomi

C-Uppsats

Termin: HT 2011

Handledare: Arne Fagerström

(2)

(3)

Förord

Ett stort tack till O.F Ahlmark & Co Eftr. A.-B och ett speciellt tack till Tore Zetterberg för sin öppenhet och vänlighet. Tore har med sin välvilja varit närvarande och pushat oss igenom hela uppsatsen.

Vi vill även tacka våra respondenter, Daniel Berg, Anders Pålhed och Pär Falkman som mitt i julstressen tog sig tid att besvara våra frågor.

Tack till vår handledare Arne Fagerström.

(4)

Sammanfattning

Ur ett redovisningsperspektiv är en harmonisering av de redovisningsstandarder som finns världen över ett sätt att öka användbarheten av de finansiella rapporterna. IFRS är ett steg i rätt riktning och där fler och fler länder ansluter sig. Inom EU är dessa standarder lagstadgade för noterade bolag men möjligheten finns även för större onoterade koncerner att redovisa enligt IFRS.

Denna uppsats grundar sig i IAS 17 som behandlar redovisning av leasing.

Inom IAS 17 finns många olika frågeställningar men störst fokus för uppsatsen ligger i insamlandet av information om leasingavtal från dotterbolag.

I den frågan har ett samarbete skett med Tore Zetterberg på O.F Ahlmark och där vi fått ta del av information om processen när övergång till IFRS gjorts.

En djupare intervju med Tore har även genomförts då han fått bättre perspektiv över processen. För de övriga frågeställningar som uppkommer vid redovisning av leasing har intervjuer genomförts med tre revisorer som har erfarenhet i ämnet. Av dessa intervjuer har en skett hos respondenten medan två har skett över telefon.

I uppsatsens slutskede analyseras de svar som framkommit i empirin med en uppdelning av revisorernas syn på redovisning av leasing samt den fallstudie som grundar sig på insamling av information från dotterbolag.

(5)

Förkortningslista

EU - Europeiska unionen E&Y – Ernst & Young

FAAS - Financial Accounting Advisory Services FAR - Föreningen Auktoriserade Revisorer IAS - International Accounting Standards

IASB - International Accounting Standards Board IASC - International Accounting Standards Committee

IFRICS - International Financial Reporting Interpretations Committee IFRS - International Financial Reporting Standards

SME - Small and Medium-sized Entities

US GAAP - General Accepted Accounting Principles (Amerikansk standard) O.F. Ahlmark – O.F. Ahlmark & Co Eftr. A.-B

Förtydligande

Ett K3-företag är ett företag klassificerat av bokföringsnämnden som ett medelstort företag. Som K3-företag finns möjligheten att tillämpa internationell redovisningsstandard. De är därmed inte tvingade till att tillämpa IFRS (Bokföringsnämnden 2009). Respondenterna har i intervjuerna framfört sina personliga åsikter och som inte nödvändigtvis behöver överrensstämma med deras företags hållning i de aktuella frågorna.

(6)

Innehåll

Förord ... 3

Sammanfattning ... 4

Förkortningslista ... 5

1. Inledning ... 7

1.1. Bakgrund ... 7

1.2. Problemdiskussion ... 7

1.3 Forskningsfrågor ... 9

1.4. Syfte ... 9

1.5. Avgränsningar: ... 9

2. Metod ... 10

2.1. Kunskapsteori ... 10

2.2. Insamling av data ... 11

2.3. Fallstudie ... 13

3. Teori ... 15

3.1. Redovisningens kvalitativa egenskaper ... 15

3.1.1. Begriplighet ... 16

3.1.2. Relevans ... 16

3.1.3. Tillförlitlighet ... 16

3.1.4. Jämförbarhet ... 16

3.1.5. Innebörd och form ... 17

3.1.6. IFRS for SMEs ... 17

3.2. Leasing ... 18

3.2.1. Klassificering av leasingavtal ... 18

3.2.2. Redovisning av leasing ... 19

3.2.3. Omarbetning av IAS 17 ... 22

4. Empiri ... 23

4.1 Revisorns syn ... 23

4.1.1. Intervju med Daniel Berg ... 23

4.1.2. Intervju med Anders Pålhed ... 25

4.1.3. Intervju med Pär Falkman ... 26

4.2 Beskrivning av fallstudiens undersökningsenhet ... 29

5. Analys ... 33

5.1. Analys av revisorernas syn ... 33

5.2. Analys av fallstudie ... 33

6. Slutsats ... 35

7. Kritik av eget arbete och förslag till vidare forskning ... 36

8. Referenslista ... 37

9. Bilagor ... 39

9.1. Intervjufrågor ... 39

9.2. Klassificeringsmall ... 40

(7)

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Redovisning och finansiella rapporter är, likt allt annat, under ständiga försök till förbättringar. Dessa förbättringar av redovisning inom EU är samlat under IASB (International Accounting Standards Board, tidigare International Accounting Standards Committee) som är en grupp av experter inom området. Under 2005 blev de utarbetade standarderna en del av EU:s lagstiftning och är de redovisningsregler som gäller för noterade bolag.

Valmöjligheten finns även för onoterade företag att redovisa enligt de internationella standarderna i koncernbokslutet. Ett redovisningsområde som har varit mycket diskuterat är redovisning av leasing. I de svenska redovisningsreglerna finns alltid möjligheten att redovisa all sorts leasing som operationell, det vill säga endast som kostnader i resultaträkningen utan inblandning av balansräkningen. Den möjligheten är en biprodukt av kopplingen mellan redovisning och beskattningen i den svenska redovisningen. I de internationella reglerna däremot skall all finansiell leasing redovisas som sådan. Det innebär att vid finansiell leasing ska en tillgång och en skuld finnas i balansräkningen eftersom leasingen i princip fungerar som ett vanligt banklån. I resultaträkningen kommer istället för en hyreskostnad finnas två olika delar, avskrivningar för tillgången och den ränta som betalas på tillgången (Marton et al. 2010).

1.2. Problemdiskussion

Med anledning av EU:s beslut att alla noterade koncerner skall redovisa sina finansiella rapporter enligt IFRS, uppkommer en situation där företagen behöver ändra sina redovisningsprinciper. Detta gäller även för företag som självmant eller utifrån intressenters begäran väljer att redovisa sina koncerners finansiella rapporter enligt IFRS. Omställningen av redovisningsprinciper kan variera i omfattning beroende av flera olika faktorer. Företagets storlek samt verksamhetsområde och därmed vilka typer av tillgångar och skulder de innehar har stor betydelse för omfattningen av omställningen. De områden som anses som de mest komplexa i en omställning är bland andra finansiella instrument, rörelseförvärv, leasing, nedskrivningstester på immateriella tillgångar samt kompletterande upplysningar i rapporterna. Kraven på verkligt värde-värderingar ökar även i och med en övergång till IFRS vilket innebär ett

(8)

behov av ökade kunskaper om det specifika redovisningsobjektet som skall värderas samt dess risker i värderingsfrågorna (PwC 2012).

Leasingavtal kan i IFRS klassificeras på två olika sätt, antingen som finansiellt eller operationellt. Klassificeras avtalet som finansiellt, ska de framtida leasingavgifterna nuvärdesberäknas och tas upp i balansräkningen som en tillgång respektive skuld. Klassificeras avtalet däremot som operationellt ska avgifterna visas som kostnader i resultaträkningen med hänvisning till de framtida utgifterna kopplade till avtalet i noterna (IAS 17).

Det finns vissa kriterier att ta hänsyn till när man klassificerar ett leasingavtal som antingen operationellt eller finansiellt. Kriterierna i IAS17 är väldigt principbaserade, vilket innebär att en tydlig gränsdragning för klassificering saknas. Detta medför att risken för en felklassificering ökar då det uppstår ett utrymme för tolkning som kan vara driven av incitament för hur avtalen skall klassificeras. Incitamenten är främst att operationell leasing ger bättre nyckeltal kopplade till balansräkningen, bland andra soliditet och räntabilitet på totalt kapital, än vad finansiell leasing ger. Resultatet när liknande avtal klassificeras olika blir att de finansiella rapporterna får en sämre jämförbarhet (Grossman A. & Grossman S. 2010).

För ett koncernföretag med ett flertal dotterföretag kan det bli många leasingavtal att samla in samt tolka. Inom vissa koncerner fattas besluten på lokal nivå hos dotterföretagen medan andra tar besluten på central nivå hos moderbolaget. Känsligheten i att beslut fattas lokalt är moderbolagets avsaknad av kontroll, i detta fall, klassificeringen av ett leasingavtal. Tas besluten däremot centralt så övergår risken till riktigheten i den information som samlas in.

Klassificeringsproblemen har varit under granskning och en ny standard och förändring av IAS 17 är på gång. Med den nya standarden kommer en förändring där eventuellt all leasing skall kapitaliseras. Med detta beslut elimineras klassificeringen och alla leasingavtal kommer att ses som finansiella.

Standarden har diskuterats sedan 2010 och förväntades träda i kraft under 2011, men har nu blivit framflyttad till först 2015 (PwC 2012).

(9)

1.3 Forskningsfrågor

Hur väl kontrolleras klassificeringen av leasing och vad blir följden av en felklassificering?

Hur vet man att den information som ges har validitet?

1.4. Syfte

Med O.F. Ahlmarks deltagande i denna uppsats ges en inblick i en koncerns interna arbetssätt. Syftet är inriktat mot arbetet kring leasing och omvärderingen av leasingavtal i och med implementeringen av IFRS och därmed tillämpningen av IAS 17. Ett intressant moment är insamlingen av material från dotterbolag till moderbolaget och kontrollen av validiteten i materialet då moderbolaget är den som till en början kommer sköta omräkningen av hela koncernens avtal.

1.5. Avgränsningar:

Uppsatsen avgränsar sig mot koncernföretag inom bokföringsnämndens klassificering K3-företag. Slutsatser har inte dragits för koncernbolag över lag utan är grundade på informationen från koncernföretaget O.F. Ahlmark.

Skillnader av leasingavtalens objekt behandlas inte.

(10)

2. Metod

2.1. Kunskapsteori

En tolkning går inte att förutse och kan antas på en mängd olika sätt. En tolkning baseras på ett flertal underliggande faktorer, som till exempel tidigare erfarenhet. Inom ontologin där vetskapen om hur världen egentligen ser ut studeras, är tolkningsfrågan av stor betydelse (Jacobsen 2002).

”Hur ska en viss uppfattning i frågan vara den rätta? ”

Tolkningsfrågan följer hela metodkonceptet. Inom kunskapsteorin testas riktigheten om kunskapen kring verkligheten. Hur och i vilken grad är det möjligt att tillägna sig kunskap om verkligheten? (Jacobsen 2002).

Inom ontologin och kunskapsteorin finns positivismen med sin styrande roll.

Positivismen strävar efter att fastställa vissa lagbundenheter såväl inom sociologin som inom fysiken. Inom positivismens inriktning ses tre teser forma en central roll. En av de teserna är, ”den objektiva verkligheten kan studeras på ett objektivt sätt ” där positivisterna menar att allt, så också sociala system, går att studera empiriskt med så kallade sinnesdata. Med sinnesdata menas det vi kan se, höra och känna. Till denna studie hör inte de personliga upplevelserna, vilket enligt positivisterna klassas som otillförlitliga data och inte är den form av objektiva förhållanden de strävar efter att mäta (Jacobsen 2002).

Till skillnad från positivismen bygger en mer tolkningsbaserad ansats på hur människor agerar och de kritiserade positivismen för sin objektiva syn.

Riktigheten bakom en ”objektiv verklighet, att den sociala verkligheten är lika för alla”, var enligt dem inte sanningsenlig. Den tolkningsbaserade ansatsen talar mer för hur tolkningsutrymmet i varje situation, vid en specifik plats och tidpunkt tillsammans med den specifika individen är vad som är av vikt (Jacobsen 2002).

Idag finns fortfarande den mer tolkningsbaserade ansatsen till grund för studier av sociala sammanhang likt organisationer. Den mer subjektiva verkligheten är den som studeras med utrymme för människors tolkande och har även lett till ett ifrågasättande av generella lagar världen över. Att människor ska fatta beslut efter samma principer då de alla influeras och påverkas av en rad olika faktorer är något som frambringat skepticism (Jacobsen 2002).

(11)

2.2. Insamling av data

För att studera data om verkligheten samt tolkningen av dessa värden krävs insamling av data. För att få fram rätt information finns olika former av metod. I denna uppsats används kvalitativ metod som kännetecknas av att vara en intensivare metodansats och går mer på djupet i sin tolkning. Den kvalitativa metoden är öppen för oväntad information och anses förenad med induktiva ansatser där empiri samlas in utan tidigare antaganden om ämnet.

Den information som tolkas är därmed insamlad utan tydliga gränsdragningar vid informationsinsamlandet vilket ger en så rättvis verklighetsbild av problemet som möjligt (Jacobsen 2002).

Den kvalitativa metoden är dock resurskrävande och för att få en förståelse av problemet man studerar krävs en mer ingående undersökning. Med en ingående undersökning krävs en längre tidsram för respondenten att delge sin information och antalet respondenter blir därmed begränsat. Då endast ett fåtal respondenter intervjuas ökar relevansen av respondenternas riktighet och tillämplighet för uppsatsen (Jacobsen 2002).

Trots att den kvalitativa metodansatsen anses vara öppen för information finns alltid risken för undersökarens egna uppfattningar. Dessa uppfattningar kan vara dolda och hindra undersökaren i sitt arbete till en så tydlig verklighetsbild som möjligt (Jacobsen 2002).

Det finns olika former av data, primär- och sekundärdata. Primärdata används vid specifika problemställningar och är data forskaren samlar in för första gången via intervjuer, frågeformulär eller observationer. Den sekundära datan är tidigare insamlad data. Forskaren samlar in upplysningar från tidigare gjord studie i form av texter. Vid användning av sekundärdata är den kritiska tolkningen till urvalet av källor viktig (Jacobsen 2002).

Det finns två grundläggande krav vad gäller undersökningar; giltighet, det vill säga att man mäter det man vill mäta, och tillförlitlighet, att källan är tillförlitlig i sin kunskap inom området som mäts. Tre huvudgrupper i insamlingsmetoder av kvalitativ data kan identifieras; individuell intervju, gruppintervju och dokumentundersökning (Jacobsen 2002).

Den individuella intervjun fungerar som en dialog mellan undersökaren och den undersökte där den oftast sker ansikte mot ansikte men kan även göras över telefon. De fall där individuell intervju lämpar sig bäst är när få enheter undersöks då intervjuer är tids- och resurskrävande. Även materialet som

(12)

samlas in kan bli så omfattande att en klar bild av vad som lämnats in inte kan fås. Individuell intervju lämpar sig även bäst när man vill få personlig tolkning eller inställning och uppfattning om forskningsfrågan (Jacobsen 2002).

Tanken med en individuell intervju är att den undersökte ska kunna tala fritt om ämnet utan begränsningar och därmed ge sina personliga aspekter och erfarenheter inom ämnesområdet. Öppna frågor med utrymme för individuella åsikter blir extra viktigt i frågan om redovisning av leasing då ämnet är mycket tolkningsbart i sin natur. Strukturgraden på intervjun bör anpassas efter den undersöktes förmåga att identifiera kärndelarna i ämnet samt hur självgående personen är. En individuell intervju bör inte vara alltför för strukturerad då risken finns att personen styrs ifrån sin egen uppfattning och de frågor den anser är viktiga. Helt ostrukturerad bör intervjun heller inte vara då det kan vara lätt att komma ifrån syftet med undersökningen (Jacobsen 2002).

Empirins första del bygger på tre intervjuer med revisorer från Ernst &

Young. De arbetar inom olika distrikt och innehar vitt skilda kvalitéer inom IFRS och leasingstandarden IAS 17. Intervjuerna poängterar till viss del kunskapen inom området, men likväl också den egna åsikten kring fenomenet leasing. Den första intervjun var ett personligt möte, medan de andra intervjutillfällena genomfördes via telefon. Till skillnad från de första två intervjuerna följde inte intervjun med Pär Falkman helt de uppställda frågeställningarnas struktur. Hans svar i empiridelen redovisas därför i längre stycken med kompletterande kommentarer för ökad förståelse.

Alla intervjuer har skett under ljudupptagning och sedan sammanställts på likvärdigt sätt. Intervjuerna redovisas i empirin var för sig uppdelat efter frågeställning.

Den första respondenten är Daniel Berg som arbetar på Ernst & Young i Karlstad där också intervjun ägde rum. Daniel har arbetat som revisor på Ernst & Young i 7 år och blev för 1,5 år sedan godkänd revisor. Han arbetar idag med både små och stora företag. Daniel är en av två revisorer som på lokal nivå haft kontakt med O.F. Ahlmark i deras övergång till IFRS. Den andra respondenten är Anders Pålhed, Ernst & Young, auktoriserad revisor sedan år 1990. Den tredje respondenten är Pär Falkman. Pär är redovisningsspecialist och Sverigechef för den specialistgrupp för IFRS, FAAS (Financial Accounting Advisory Services) som Ernst & Young inrättat. Pär Falkman har varit delaktig i O.F. Ahlmarks implementeringsprocess.

(13)

2.3. Fallstudie

För en mer ingående och djupare förståelse av en studie kan en fallstudie göras. En fallstudie är en grundläggande granskning av en speciell enhet.

Enheterna kan delas in i absoluta enheter och kollektiva enheter. De absoluta enheterna ses som mer enkla att studera och befinner sig på den lägsta nivån i en granskningsfas. Inom denna nivå studeras den enskilda individen, vilket ofta träffas på inom samhällsvetenskapen (Jacobsen 2002).

Vid fallstudier på högre nivå studeras mer kollektiva enheter som består av flera absoluta enheter. Desto högre nivå av en studie desto fler underenheter bygger den på. Bland de mer komplexa studierna ses undersökningar av en grupp, en organisation, en förening m.m. där det inom en och samma studie granskar ett flertal personer och ett flertal grupper (Jacobsen 2002).

Vad som styr utformningen av fallstudien är de frågor som ligger till grund för studien. Vid studier av aktuella skeenden i sociala sammanhang med frågor som ”hur” eller ”varför” används en förklarande fallstudie. Fallstudier grundar sig i ”direkt observation av aktuella skeenden som studeras och intervjuer med de personer som varit med om händelseförloppet”, vilket är dess styrka. Trots sin specifika form av empiriska undersökningar kritiseras fallstudien för att vara bristfällig i sin klarhet. Resultatet av en fallstudie härrör ofta ett enda fall och är därmed svår att generalisera. Kritik riktas också till dess långa process och svårhanterade utförande. Enligt Robert K. Yin finns problematiken kring fallstudien i svårigheten att utforma den. Definitionen av vilka färdigheter som behövs för att utföra en bra fallstudie har ännu inte definierats (Yin 2007).

För en mer beskrivande bild av tillvägagångssättet vid insamling av material från dotterföretag, är en fallstudie av koncernföretaget O.F. Ahlmark gjord.

O.F. Ahlmark är en koncern med ett flertal dotterföretag aktiva i olika branscher utbredda i ett flertal länder. Mest kända är Ahlmarks för sin shippingverksamhet, Ahlmarks Lines, vilket också var grundidén vid företagets början. Ahlmarks skeppar runt om i norra Europa och exporterar bland annat från dotterbolaget Euroforest som är belagt i Storbritannien. Euroforest bedriver fibertradingverksamhet, vilket är massaved och flis som transporteras till svenska, norska och finska skogsindustrin. Transporterna sker dels på egna som inhyrda fartyg.

Andra branscher där döttrarna bedriver verksamhet är inom tryck- och förpackningsindustrin, fordons- och byggnadsindustrin, VVS- och

(14)

elektronikbranschen, konstruktion, produktion, reparation samt distribution av hydraulikutrustning, distributörer samt installatörer av beslag, inredning- och säkerhetsprodukter med mera. O.F. Ahlmark är därmed aktiva inom vitt skilda områden och således mycket intressant för denna uppsats frågeställning.

Enligt bokföringsnämndens kategorisering av företag klassas O.F. Ahlmark som ett K3 företag. För K3 företag finns möjligheten att redovisa enligt de internationella reglerna, ett val O.F. Ahlmark har börjat tillämpa inför 2011 års bokslut.

Under uppsatsens arbete har ett kontinuerligt möte med Tore Zetterberg, projektansvarig på moderföretaget O.F. Ahlmark i Karlstad hållits. Tore Zetterberg var tidigare redovisningsansvarig för ena dotterföretaget, Byggbeslag som är rikstäckande i Sverige och tillhandahåller beslag, inredning- samt säkerhetsprodukter. Mötena har givit kunskap kring organisationen, material har tillhandahållits samt uppdateringar av deras arbete kring implementeringen av IFRS. Ett möte med Tore Zetterberg hölls tillsammans med Ulrika Bergström, redovisningsansvarig i moderkoncernen.

För att besvara uppsatsens frågeställning hölls en mer styrande diskussion via telefon med Tore Zetterberg.

(15)

3. Teori

3.1. Redovisningens kvalitativa egenskaper

I och med förra århundradets globalisering och 90-talets utveckling av internet har kraven blivit större på jämförbarhet och likvärdighet i utformandet av finansiella rapporter. Stora delar av börshandeln sker över nationella gränser och för att informationen som ges av företagen ska vara användbar för intressenten krävs en harmonisering av de standarder som styr innehållet i de finansiella rapporterna. IASB:s (före detta IASC) föreställningsram för utformning av finansiella rapporter är en åtgärd i syfte att minska skillnaderna på de bestämmelser, redovisningsstandarder och metoder som används i de finansiella rapporterna. Även definitioner av bland annat intäkt, kostnad, tillgång, skuld och eget kapital finns i föreställningsramen då det kan finnas skillnader i olika länder (FAR 2011). Punkt 5 i föreställningsramen redogör för ramens omfattning:

a. De finansiella rapporternas syfte

b. De kvalitativa egenskaper som är avgörande för användbarheten av den information som lämnas i rapporterna

c. Definitioner av tillgång, skuld, eget kapital, intäkt och kostnad samt anger kriterier för när dessa ska användas och hur värderingen av dem ska ske

d. Kapitalbegrepp och begrepp för bibehållet kapital (FAR 2011).

Föreställningsramen redogör även att ramen inte är överordnad standarderna inom de enskilda områdena. Ramen ska således finnas som teoretisk bakgrund för upprättare av rapporter medan de enskilda standarderna ska, om konflikt uppstår, avgöra värdering och andra frågor som uppkommer på specifika områden (IASB 2001).

Den viktigaste delen i IASB:s föreställningsram är de kvalitativa egenskaperna som redovisningen ska åstadkomma. Det är de som ska styra hur rapporterna presenteras samt vad de ska innehålla. De fyra enligt IASB viktigaste kvalitativa egenskaperna är begriplighet, relevans, tillförlitlighet samt jämförbarhet (FAR 2011).

(16)

3.1.1. Begriplighet

Användarna av redovisningen förutses ha grundläggande kunskaper inom ekonomi, redovisning, affärsområdet företaget är verksam inom samt vara beredd att lägga ner rimlig tid för att granska informationen som getts. Utöver användarens kunskaper ska även upprättaren se till att redovisningen är lättbegriplig. Detta kan ske bland annat genom noterna där en förklaring av hur nyckeltal har mätts och därmed bli begriplig för användaren. Relevant information får heller inte uteslutas ur redovisningen på grund av att den är för komplex (FAR 2011).

3.1.2. Relevans

Relevant information är den information som genom att underlätta bedömning av ett företags historiska, nuvarande eller framtida allmänna ställning, kan påverka användarens beslut. Relevant information ska även kunna bekräfta eller korrigera tidigare bedömningar användaren har gjort (FAR 2011).

3.1.3. Tillförlitlighet

För att redovisningen ska bli tillförlitlig krävs att beräkningar och värderingar görs utan väsentliga felaktigheter och vinklingar. Ofta uppkommer en situation där avvägning mellan relevans och tillförlitlighet behöver göras. En tumregel är att relevant information som är osäker inte bör tas upp i balans- och resultaträkning utan finnas som upplysning på annat sätt. Exempel på detta är skadeståndsanspråk där en dom inte har förkunnats (FAR 2011).

3.1.4. Jämförbarhet

Finns det trender i företagets utveckling av resultat och ställning ska användaren kunna ta del genom olika jämförelsemått. Det kan vara företagets utveckling de senaste åren i form av olika nyckeltal men också de redovisningsprinciper, och förändring av dessa, företaget använder sig av i den meningen att kunna jämföra med annat företag (FAR 2011).

(17)

3.1.5. Innebörd och form

En annan viktig kvalitativ egenskap som lämpar sig i leasingområdet är innebörd och form. Med det menas att det ur redovisningens synvinkel är den ekonomiska substansen snarare än den juridiska formen som är mest relevant.

Vid finansiell leasing har genom leasingavtal risk och fördelar med tillgången övergått till leasingtagaren men den civilrättsliga äganderätten är kvar hos leasinggivaren och därför skillnaden i den ekonomiska innebörden och den juridiska formen i avtalet (FAR 2011).

3.1.6. IFRS for SMEs

Eftersom uppoffringar i många fall inte skulle möta tillräcklig nytta för SMEs (Small and Medium-sized Entities) att anta en redovisning enligt IFRS har IASB framställt IFRS för SMEs vars syfte är att ge de mindre företagen en chans att även de kunna använda IFRS i en inte alltför kostsam process. IFRS för SMEs är en bantad version av IFRS vars första färdiga framställning blev utgiven i juli 2009. Skillnader i de olika regelverken är bland andra att kostnader för forskning och utveckling aldrig kapitaliseras och inga

“impaiment tests” för goodwill görs i IFRS för SMEs (Vasek 2011).

En fördel med ett globalt regelverk är den ökade jämförbarheten i de finansiella rapporterna. Med jämförbarheten följer förtydligandet och förståelsen av den finansiella informationen världen över, vilket kommer stimulera till investeringar över landsgränserna (IFAC 2004).

En implementering av ett nytt regelverk är en stor process. Lika väl som det innebär stora kostnader, tidsåtgång, utökade arbetsinsatser, är mottagandet av förändring inom organisationen viktig. Med ett nytt regelverk följer nya arbetssätt, ändrade rapporter, eventuellt ett nytt språk mm. Personalens vilja för förändring är av stor betydelse till en lyckad övergång och uppmuntras i form av utbildning, vilket bör utföras hela vägen till styrelserummet för ökad förståelse och bättre resultat (McDonnell 2005).

(18)

3.2. Leasing

Innebörden av leasing har troligen funnits lika länge som människan men det första renodlade leasingföretaget dök upp i USA så sent som 1952. Branschen expanderade sedan ut till bland annat Europa under 1960-talet. Leasingens formella innebörd är ett upplåtande av nyttjanderätten med avgifter som motprestation genom ett avtal. Dessa avgifter kan ses som ersättning för de räntekostnader, administration, risk, vinst samt avskrivningar som uppstår för objektet (Millqvist 1986). När ett företag inte anser det lönsamt eller inte har tillräckliga medel för köp av en tillgång är det vanligt att finansiering sker i form av leasing. Fördelen med leasing istället för köp är att företaget slipper binda upp sitt kapital i tillgången och kan använda de likvida medlen till andra aktiviteter. En annan anledning kan även vara att hålla tillgångar utanför balansräkningen i redovisningstekniskt syfte (Marton et al. 2010).

3.2.1. Klassificering av leasingavtal

Med grundtanken att redovisningar, företag emellan, ska bli mer jämförbara och visa en mer rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning siktar IAS 17 mot att leasingavtal ska tas upp i balansräkningen. För att göra det lättare att skilja på vilka leasingavtal som ska finnas i balansräkningen och inte görs en skillnad mellan operationella och finansiella leasingavtal. Denna skillnad är dock inte helt klar utan det är upp till företagen själva att avgöra hur avtalet skall klassificeras. Det främsta kännetecknet på att ett leasingavtal är finansiellt är när risken och fördelar med tillgången inte längre ligger hos leasinggivaren utan det är leasingtagaren som står för risken samt får fördelar med tillgången (Marton et al. 2010).

I IAS 17 punkt 10 finns fem punkter som innehåller olika indikationer på att avtalet är finansiellt:

a) Äganderätten till tillgången överförs till leasingtagaren vid avtalets slut.

b) Leasingtagaren har rätt att köpa tillgången vid avtalets slut, och priset är så förmånligt att det är sannolikt att köpet kommer att genomföras.

c) Leasingperioden omfattar större delen av tillgångens ekonomiska livslängd d)Nuvärdet av framtida leasingavgifter motsvarar det verkliga värdet på tillgången.

e) Tillgången är så speciell att ingen annan än leasingtagaren kan använda den utan att väsentliga förändringar görs (FAR 2011).

(19)

Dessa fem punkter kan delas in i två scenarion; leasingtagaren kommer sannolikt äga tillgången i framtiden och leasingavtalet har en sådan omfattning att det i princip täcker in hela den period när tillgången kommer att vara användbar (Marton et al. 2010).

3.2.2. Redovisning av leasing

Klassificeras leasingavtalet som operationellt, det vill säga att leasinggivaren fortfarande innehar de risker som är förknippade med tillgången, uppkommer endast kostnader i leasingtagarens resultaträkning. Dessa kostnader ska enligt IAS 17 fördelas linjärt över leasingperioden om inte alternativ redovisning bättre avspeglar verkligheten. Således ska exempelvis en inledande betalning som skiljer sig från leasingavgiften fördelas jämt över dess period (Sundgren et al. 2007).

Eftersom finansiell leasing är en finansieringsform som skulle kunna liknas med ett banklån bör enligt IASB även denna finnas i balansräkningen som en skuld och objektet som en tillgång (Sundgren et al. 2007).

Tillgången som initialt redovisas i balansräkningen är nuvärdet av de framtida leasingavgifterna och skrivs av på samma sätt som andra liknande tillgångar, IAS 16 alt. IAS 38. Alternativt om det verkliga värdet är lägre används det som anskaffningsvärde för tillgången och är underlaget för avskrivningarna.

Avskrivningsperioden baseras på den kortare av tillgångens nyttjandeperiod och leasingperiod men även med hänsyn av ett eventuellt övertagande av äganderätten efter leasingperiodens slut (Sundgren et al. 2007).

Skulden som initialt redovisas är precis som tillgången nuvärdet av de framtida leasingavgifterna. Skillnaden är att skulden istället för en linjär avskrivning minskar med amortering. Amorteringen beräknas genom att periodens leasingavgift subtraheras med periodens ränta. Eftersom skulden minskar kommer räntan likväl minska och amorteringar öka ju längre tiden går, precis som ett annuitetslån (Sundgren et al. 2007).

Vid val om ett leasingavtal skall klassificeras som operationellt eller finansiellt finns underliggande incitament för operationell leasing. Det grundar sig i att en upptagning av leasingavtalet som en skuld i balansräkningen kommer att försämra vissa av företagets viktiga nyckeltal. Dessa är bland andra soliditet

(20)

och räntabilitet på totalt kapital. Skillnaden i resultatet kommer endast bli marginell sett till de enskilda åren men jämna ut sig över hela livstiden (Marton et al. 2010).

Tabell 1 visar hur ett avtal som klassificerats olika påverkar balans- och resultaträkning. Balansräkning för företag B utgår ifrån företag A:s balans och adderas med värdet på tillgång och skuld som det finansiella avtalet innebär.

Resultaträkningen är för båda företagen nollställda för att visa var i resultaträkningen kostnaderna uppstår i de båda fallen.

Tabell 1.

Företag A (Operationell leasing) Företag B (Finansiell leasing)

Tillgångar Tillgångar

Anläggningstillgångar 100 Anläggningstillgångar 140

Eget Kapital Eget Kapital

Aktiekapital 70 Aktiekapital 70

Skulder Skulder

Långfristiga skulder 30 Långfristiga skulder 70

Resultaträkning Resultaträkning

Hyreskostnader -4 Avskrivningar -2

Rörelseresultat -4 Rörelseresultat -2

Räntekostnader -2

Resultat efter finansiella poster -4

Tabell 2 visar de olika beräknade värdena för ett finansiellt leasingavtal. I exemplet leasas en maskin under fem år med ett restvärde på noll efter leasingperiodens slut. Varje år betalas 1000 i leasingavgift och den implicita räntan i avtalet är 5 procent. Nuvärdet av alla framtida leasingbetalningar uppgår till 4 329,5 och varje periods avskrivning blir då 865,9. Tabellen är

(21)

uppdelad i de delar påverkan sker i, det vill säga tillgångar, skulder och eget kapital (resultaträkning). I exemplet är 1 januari 2010 startdatum och 31 december 2014 slutdatum för avtalet.

Tabell 2.

Lease av maskin

Tid (År): 5

Leaseavgift/år 1000 Nyttjandeper. (år) 5 Implicit ränta 0,05 NPV leaseavgifter 4329,47 Avskrivning/år 865,89

Tillgångar ^Summa

Period 2010 2011 2012 2013 2014

IB Maskin 3463,6 2597,7 1731,8 865,9 Anskaffningsvärde 4329,5

Avskrivning 865,9 865,9 865,9 865,9 865,9 4329,5 UB Maskin 3463,6 2597,7 1731,8 865,9 0,0

Skulder

Period 2010 2011 2012 2013 2014

IB leasingskuld 3546,0 2723,2 1859,4 952,4 Ursprungligt värde 4329,5

Betalning 1000,0 1000,0 1000,0 1000,0 1000,0 5000,0

Ränta 216,5 177,3 136,2 93,0 47,6 670,5

Amortering 783,5 822,7 863,8 907,0 952,4 4329,5 UB skuld 3546,0 2723,2 1859,4 952,4 0,0

(22)

Resultaträkning ^Summa

Period 2010 2011 2012 2013 2014

Avskrivningar 865,9 865,9 865,9 865,9 865,9 4329,5

Ränta 216,5 177,3 136,2 93,0 47,6 670,5

Summa RR 1082,4 1043,2 1002,1 958,9 913,5 5000,0

3.2.3. Omarbetning av IAS 17

En omarbetning av leasingstandarden offentliggjordes 2010. Förenklat innebär omarbetningen att alla leasingavtal ska komma att tas upp i räkenskaperna.

Alla leasingavtal ska därmed ses som finansiella avtal och avtalsformen operationell kommer med detta att elimineras. Undantag finns för kortfristiga leasingavtal som fortfarande kommer att kunna klassas som ett operationellt, samt förvaltningsfastigheter som kommer kunna tas upp till verkligt värde (Price Waterhouse Coopers 2012).

Mottagandet av detta förslag var mycket negativt och ett stort antal remissvar mottogs av IASB. Förslaget var planerat att träda ikraft under år 2011, men på grund av mottagandet är datumet framflyttat till första halvåret för 2012 med en planerad ny period för synpunkter. Förhoppningen är att utifrån responsen finna en bra omarbetning av standarden och att en slutlig leasingstandard kan träda i kraft innan slutet av 2012 (Price Waterhouse Coopers 2012).

En sådan förändring ligger i linje med utvecklingen av redovisning sedan länge. Standardisering av redovisningsregler innebär en förenkling av det arbete som utförs samt mindre risk för felaktigheter. Standardisering tar således bort möjligheter till diverse innovationer inom redovisning vilka kan komma att minska jämförbarheten i de upprättade finansiella rapporterna. En risk finns dock att reglerna blir alltför standardiserade, att de som bildar reglerna blir en allt för sluten grupp utan tillräcklig bredd i sina utvärderingar av nya redovisningsstandarder (Madsen 2011).

(23)

4. Empiri

4.1 Revisorns syn

4.1.1. Intervju med Daniel Berg

 I vilken utsträckning har du haft kontakt med redovisning av leasing?

I mindre utsträckning eftersom i svenska regler är det helt valfritt att

klassificera leasingavtal som operationell leasing och det redovisas oftast som sådan, det ska vara en väldigt väsentlig tillgång för att finansiell leasing ska bli aktuell. Skulle de svenska K3 reglerna bli mer som IAS17 skulle det bli mer aktuellt och många företag skulle bli berörda eftersom de flesta har leasingavtal som klassas som operationella men enligt IAS17 skulle klassas som finansiella och är väsentliga. De svenska redovisningsreglerna har dock stor koppling till beskattning och detta har styrt utvecklingen.

 Vilka specifika problem anser du uppkommer vid redovisning av leasing?

Det första problemet med IAS17 är bedömningen av leasingavtalet. Det finns ett antal kriterier som ska vara uppfyllda, allmänt ska risken och fördelarna ha övergått. Men det är svårt att avgöra det eftersom det i avtalet finns många parametrar som kan tyckas luta åt båda hållen. Detta blir en stor bedömningsfråga för företaget självt och kan innebära olikheter i redovisningen hos olika företag. Under två exakt likadana avtal kan ett företag bedöma det som operationellt och ett annat som finansiellt. Den valfriheten anser jag som det första och kanske största problemet. Problem uppkommer även ur revisionssynvinkel där revisorn själv måste bedöma huruvida ett avtal är finansiellt eller operationellt. Finansiell leasing kräver en hel del mer arbete, man måste hitta rätt diskonteringsränta, betalningsflödena i leasingavtalet så att rätt nuvärde kan beräknas till skuld och tillgång i balansräkningen, vad som ska vara avskrivning och vad som ska vara ränta. Detta ställer betydligt högre krav jämfört med operationell leasing där endast en utbetalning följer en faktura.

Jag anser att grundtanken är helt rätt att en tillgång vars risk och fördelar övergått till nyttjanderättshavande även ska följas av balansförande av tillgången och leasingskulden hos denne.

(24)

 Vad bör man tänka på när man samlar in information om leasingavtal från dotterbolag?

Man bör tänka på att det ska finnas en väsentlighet i fråga om vad som ska redovisas som vad. Att gå igenom avtalet är nyckeln till att avgöra vilka kriterier som är uppfyllda. Man bör även se hur det är med försäkring och andra parametrar som betalningar under året och rätta underlag för beräkningarna.

 Vad är din åsikt om dagens redovisningsstandarder om leasing, vad kan förbättras?

IFRS över lag handlar mycket om bedömningar och så även IAS 17. IAS17 är en bra standard som blir rättvisande om den hanteras på rätt sätt. Väsentliga tillgångar som leasas ska visas i balansräkningen. Problemen ligger främst i att bedömningar kan bli olika.

 Vad är din åsikt om en framtida standard som eventuellt inkluderar alla leasingavtal i BR?

Denna fråga är en av de frågor som är prioriterade hos IASB och kommer att se en förändring i framtiden. Den nya standarden utvecklas även i samarbete med amerikanska FASB och tanken där är att allt ska vara finansiell leasing och därmed försvinner bedömningsproblemet. De draft exposures som blivit utlagda har tagits emot med blandade känslor. Det kontroversiella i frågan är att i så fall ska allt ska tas upp som finansiell leasing, det vill säga även hyra av lokaler ska upp i nyttjanderättshavandens balansräkning vilket kommer medföra översvällande balansräkningar. Svårigheter blir då att bedöma värdering när extremt långa avtal om exempelvis hyra av handelslokal slutits.

Jag anser att IAS 17 som den är samt med ett väsentlighetstänk är kanske det bästa alternativet. Hur förlängningsoptioner av avtal tolkas när avtalet skall beräknas är också en väldigt relevant frågeställning. Hur skulle då en leasinggivares balansräkning se ut? Modernisering av redovisningen kommer oftast stöta på motstånd när en omställning är på gång och speciellt Sverige kan väl tyckas vara lite konservativa inom just redovisningsområdet.

(25)

4.1.2. Intervju med Anders Pålhed

Det händer främst på de lite större koncernerna. Tre till fyra stycken noterade företag som tillämpar finansiell leasing men många använder sig av någon form av beloppsgräns där man måste upp i ett visst avtalsvärde innan det bedöms som finansiell leasing och där kanske mindre saker som tjänstebilar faller bort. Eftersom dotterbolag till större noterade företag inte är bunden av IFRS klassas, om det inte handlar om väldigt väsentlig leasing, leasingen som operationell.

För det första är det definitionsfrågan, det är sällan i verkligheten det är glasklart hur ett avtal ska klassas, förutom i några enstaka fall där det är helt enligt villkor och tanke att det är finansiellt. Det finns många olika parametrar att bedöma. I mindre företag handlar det även om att ha rätt information när man ska försöka hjälpa dem med avtal, tanke med avtalet och ränta på avtalet.

Oftast är räntan inte angivet i avtalet och då krävs att ta reda på den genom att föröka räkna på vad värdet på den är. Problemen med finansiell leasing finns i både teorin och praktiken.

Det viktiga är att tänka på att få in grundavtalet och dess betalningsflöden, ränta, avskrivningsunderlag.

Det är problemet med redovisningsprinciperna som dem är, att det är ett ramverk gör att det är upp till bedömning hur det redovisas och är det upp till bedömning blir det hanterat på olika sätt när de synbarligen skulle hanteras på samma sätt. Scenarion där jämförbarheten inte är tillräcklig är det mest problematiska med dagens sätt att redovisa.

(26)

Det blir ett helt annat sätt att redovisa. Det blir glasklart eftersom allt ska upp som finansiellt, problem skulle dock fortfarande finnas praktiskt, i och med att det kan vara många saker som ska tas upp kan det bli svårt att hålla reda på samt räkna ut dessa

4.1.3. Intervju med Pär Falkman

Denna fråga besvarades inte av Pär, då vi direkt vid intervjuns start började med att diskutera problemen kring leasing generellt.

Problemet är att det är en väldigt stor gråzon när det gäller klassificeringen av operationell och finansiell leasing. De som skriver avtalen är väldigt sällan ekonomer eller redovisare vilket gör att avtalen är långa, komplexa och det är väldigt svårt att hitta i avtalen kopplat till det som finns i en redovisningsstandard som är grunden för att klassificera. Det andra problemet är att många bolag har väldigt bestämda uppfattningar om huruvida det ska vara ett operationellt eller finansiellt redan när man skriver avtalet vilket gör att när man kommer in som redovisare ibland kan det bli lite diskussioner om klassificeringen i efterhand så att säga. I grund och botten så handlar problemet om att det finns ett antal kriterier både hos redovisningsrådets rekommendationer 6 och IAS17 om leasing som ska användas för att bedöma om huruvida någonting är finansiell leasing eller inte och sen finns det två stycken IFRICS akututtalanden om avtal som innehåller en lease och hur man ska göra tolkningar om den ekonomiska substansen i ett leasingavtal.

Konceptuellt kan en transaktion läggas upp som en lease, men som inte är en lease, utan egentligen handlar det bara om att låna pengar. Där man sätter tillgången som en säkerhet för den finansieringen. Det innebär många gånger att fenomenet drivs av att många bolag vill ha så lite tillgångar som möjligt på sin balansräkning och om man då kan skapa något som är en operationell lease, oavsett vad det är för typ av transaktion så ligger den off-balance. Det vill många ha för det ger bättre nyckeltal, när det gäller balansräkningsrelaterade nyckeltal och som det heter, “hur-bra-det-går-

(27)

nyckeltal”. Har man en stor svulstig balansräkning så visar det ofta på sämre tillväxt och därför så vill man inte ha finansiell lease, man vill inte heller att ett avtal ska betraktas som en ren finansierings transaktion där man egentligen kanske rent utav säljer en tillgång till en finansiär för att sedan leasa tillbaka den, en så kallad ”sale and leaseback”. Många gånger handlar det bara om att få loss likvida medel. I det fallet ska man egentligen boka upp både skuld och kassan för den transaktionen och då växer balansräkningen och då är syftet förfelat för bolaget många gånger. Problemet är att det ofta finns ett syfte med transaktionen vilket kanske inte alltid korrelerar bäst med vad utfallet i en regelrätt tolkning av vad standarden skulle ha gett upphov till vid en finansiell lease. Det är ju också en av anledningarna till att man nu har föreslagit förändrade leasing- och redovisningsregler i framtiden.

Implicit ränta, vid operationell lease behöver du ingen implicit ränta. Implicit ränta använder du egentligen bara när du räknar tillgångar och skulder till ett finansiellt leasingavtal, men det är ju inte alltid som den framgår av ett avtal.

Leasinggivaren vill nämligen inte informera om vilken ränta dem använder, det är ju den räntan som visar hur mycket de tjänar. Så de är inte intresserade av det. Den implicita räntan hittar man oftast bara i längre fastighetsleasar, men då det är maskinleasar av olika slag får man använda den marginella låneräntan många gånger. Det är en förenkling till den framtida standarden, då pratar man inte längre om implicit ränta utan den egna upplåningsräntan, genomsnittliga upplåningsräntan och så räknar man på det. Det är ju en förenkling av dagens system fast i en annan situation i framtiden.

Ett annat specifikt problem när det gäller redovisning av leasing, kanske det största problemet, är när man kallar någonting för leasing som inte är leasing.

Det är som att kalla någonting för försäljning fast du inte har sålt det. Ibland används ordet leasing lite missvisande för att ge indikation på någonting som det egentligen inte handlar om, så problemet från mitt perspektiv som jobbar med revisionsbolagets uppgift, det är ju det att genomlysa transaktionen för att se, är det en leasing eller är det inte. Inte så specifikt gå in och räkna på det med en gång.

(28)

Många bolag kommer få kommunicera med nya typer av data till marknaden.

Då slipper man också problemet med insamlandet av information från leasingavtal över huvudtaget, det räcker inte att samla in deras bedömning av någonting utan man behöver samla in all den information i ett avtal som behövs för klassificeringen. Dotterbolagen kanske redovisar enligt några andra principer än vad moderbolaget gör, koncernredovisningsmässigt i IFRS, vilket gör att de centralt måste ha reskontra på alla leasar och det kommer då i synnerhet att bli viktigt i den nya standarden, eftersom att den ställer vissa frågor på sin spets när det gäller tolkning och beräkning. Utan att gå in på det i detalj så kommer alla bolag nu att centralt behöva ha en rapport eller stor administration för att få in informationen från alla dotterbolag. Historiskt har det varit så att många säger att någonting är en operationell lease och så rapporterar man bara in begränsat vilken del som har redovisats i resultaträkningen och vilket då blir direkt fel i vissa fall. Sen är det den tekniska beräkningen också som man måste ha system internt för att kunna sköta om en komplex redovisning vilket också är en anledning till varför många gillar operationell, det är enklare helt enkelt. Du behöver inte ha och du behöver inte förstå, du behöver inte veta vad ett nuvärde är, du behöver inte veta vad minimileaseavgifter är, du behöver inte veta vad implicit ränta är, du behöver inte veta någonting. Det är som vilken periodiserad utgift som helst.

Pär väljer att besvara denna fråga med att samtidigt hänvisa till nästa fråga,

- Vad är din åsikt om en framtida standard som eventuellt inkluderar alla leasingavtal i BR?

Det är en förbättring genom att man helt enkelt exkluderar. För att förbättra dagens redovisningsstandarder skulle det egentligen innebära att gå mot US GAAP, de amerikanska reglerna. Där man då tar mer i detalj, mer exakt olika variabler, vad som krävs för att de ska ge upphov till det ena eller det andra.

Exempelvis i procent, att ett tal ska vara 80 %, då är det finansiellt. IFRS är ju inte konstruerat så utan där ska man göra en helhetsbedömning. Det är många som har svårt att göra en substantiell bedömning eller en economic substance bedömning av en transaktion, men det beror väl många gånger på att bolagen redan från början har bestämt sig för vad de är ute efter. Man är liksom gisslan i sin egen plan, man börjar inte med redovisningsupplägget överhuvudtaget

(29)

utan man försöker då ordna en lease, och många gånger kan det vara tillräckligt svårt.

Alla leasingobjekt skulle då vara i balansräkningen, om leasingen är finansiella eller ej skulle då inte spela någon roll längre. Så hela klassificeringsproblematiken kommer att försvinna i och med den nya standarden och då säger man helt enkelt att alla leasade tillgångar uppfyller den konceptuella beskrivningen av en tillgång. Man har rätt att nyttja en tillgång över en specifik tid. Då kommer alla leasar och hyrkontrakt att redovisas i balansräkningen, på samma sätt som du gör med en finansiell lease idag. Det är den tekniken som ligger till grund för framtiden.

En följdfråga ställdes angående det mottagande Pär har mött, utifrån införande av den nya standarden.

De flesta tycker nog att den är dålig, men det spelar inte så stor roll.

Normgivaren tycker väl att bolagen har missköts sig lite när det gäller klassificeringen och upplysningarna till ett finansiellt leasingkontrakt. Så man ska väl se detta lite som en snygg konceptuell standard samtidigt som det är ett straff.

4.2 Beskrivning av fallstudiens undersökningsenhet

 Som inledning diskuterades förberedningen inför implementeringen av IFRS och mestadels relationen mellan moderföretag och dotterföretag.

Den stora huvudfrågan inför ett införande av nya standardregler, inom en koncern och i detta fall omräkningen av leasingavtal, blir ifall det ska ske lokalt eller centralt.

O.F. Ahlmark har idag omkring 225 leasingavtal inom koncernen varav 180 av dem är avtal rörande leasade bilar inom Sverige. Vi insåg vid starten av implementeringen att detta var alldeles för många avtal för våra dotterföretag, för att först få kunskap om IFRS och för att sedan kunna tillämpa reglerna och räkna om avtalen efter år 2009 och 2010. Vi valde därför att samla in informationen kring alla avtal och inom modern räkna om dem. Situationen

(30)

var helt enkelt för svår att hantera och vi visste att kunskapen inte fanns.

Ytterligare ett skäl som talar för att vi ska göra på detta sätt är att vi finns i ett flertal länder med olika lokala regelverk vilket innebär att i t.ex. Belgien gör de på ett sätt och där finns det ju redan medtaget och risken finns för dubbelräkning eller att det inte instämmer alls lokalt. Det innebär ju också då att det måste vara rätt när de gör det lokalt det kräver folk som kan, revisorer i varje land för att göra denna rapport.

Tanken är att framöver ska rapporteringen ske lokalt i form av månads- samt årsrapporter där man talar om vad man har för leasingkontrakt och leasingavgifter. För varje avtal skall beräkningar av ingående värde finnas, vad det är för objekt, grundvärde, restvärde, nyttjandeperiod, avskrivnings- samt ränteberäkningar. En särskild rapport sammanställs lokalt i varje bolag och en liten del fås centralt, endast i form av siffror. Detta kommer kräva att kunskap i IFRS finns i varje bolag.

 Hur valde ni att samla in informationen av leasingavtalen från era dotterbolag inför omräkningen till IFRS? Insamlingsförfarandet.

Ett klassificeringsformulär skickades ut, till viss del för att kartlägga alla de avtal som finns och för att bedöma om de var av en operationell eller finansiell karaktär. Responsen var blandad och ansvaret att samla in uppgifterna låg hos koncernekonomicheferna som drev på. Vissa enheter lyckades bättre än andra.

Vid omräkningen av avtalen gick vi ändå mycket på den information vi fått från våra leasinggivare.

 Har ni fått mycket förslag från revisorerna hur ni ska samla in informationen från era dotterföretag eller är det ett arbetssätt Du och Ulrika arbetat fram?

Vår arbetsgång i projektet var egentligen att vi började lite själva och sen hade vi en genomgång med Pär Falkman. Så den mall eller formulär som skickades ut för att kartlägga vad för form av leasing varje avtal innebar, den hade vi fått ifrån honom. Det har varit mer en växelverkan mellan oss och Pär Falkman.

Övergripande, inte bara leasing, var arbetsgången först att vi gick igenom var riskerna finns. Vi utgick ifrån 2010 års årsredovisning och sedan tog vi balans- och resultatposter, post för post och konto för konto och gick igenom. Vad kan det vara i IFRS som kan leda till problem? Vi jobbade utefter tre kolumner, den vänstra - såhär gör vi idag, mitten - vad kräver IFRS, tekniskt.

Och den högra kolumnen - vad innebär det här för vårt arbete. Utifrån denna

(31)

arbetsinventering skapade vi mallar eller frågeformulär och där kom vi bland annat fram till att leasing behövde omarbetas. Vi jobbade sedan utifrån dessa mallar och samlade in information. Pär Falkman har varit här vid två tillfällen och sedan har vi varannan måndag haft ett telefonmöte med honom som en avstämning. Vi har även haft två extra genomgångar med lokala revisorer, Daniel Berg och Ulf Adolfsson som har rapporterat, så här har vi gjort och så här är läget just nu, och därifrån har vi fått någon feedback i form av avstämning. Leasingen har inte varit så mycket diskuterad, men den har krävt mycket mer jobb och kommer kräva mycket kunskap och intern utbildning.

 Inför implementeringen av IFRS, har ni inom koncernen kartlagt den kunskap som redan finns om IFRS hos era dotterbolag?

När vi ser på våra olika koncerner så är det lite olika status. Vi hade en diskussion ganska tidigt för att se nivån i företagen och i två av koncernerna har ekonomicheferna erfarenhet av IFRS. Via koncernen i Estland som har ingått i ett börsnoterat företag så fanns det en viss kunskap, dock väldigt begränsad eftersom man gjorde justeringarna väldigt centralt inom koncernen.

I vissa saknas det dock erfarenhet kring IFRS som i exempelvis Byggbeslag- gruppen, där de flesta leasingavtal finns, men avtalen består av enbart fordon och är belagda enbart i Sverige. Det är alltså många likasinnade leasingkontrakt vilket gör det hela mer lätthanterat. Likaså i den Grafiska-gruppen som befinner sig i flest länder och har avtal gällande både fordon och en hel del krävande maskiner, blir arbetet hanterbart då det endast rör sig om ett fåtal kontrakt och vi enkelt kan få en överblick. Utbildningsfrågan kommer senare.

 Utbildningsfrågan är såklart en kostnadsfråga. Nu är ni under tidspress och för att bli klara inför årsskiftet väljer ni att göra beräkningarna centralt eftersom ni redan har kunskap för omvärdering och sedan väljer ni att utbilda de andra så att de också lär sig hantera de olika sätten. På så vis kommer ni lättare kunna styra hur de ska jobba.

Ja så är det. I det här läget har vi hjälpt dem. Utbildningsinsatsen kommer senare. Vi hinner inte med det nu att åka runt i Europa, däremot hade vi en träff i Köpenhamn nu i september där vi presenterade lite om IFRS.

(32)

 Vi antar att implementeringen är gjord och arbetet enligt IFRS är i full gång, likaså rapporteringen lokalt. Kommer ni då som moderkoncern göra stickprov eller någon form av intern kontroll, av i detta fall leasingavtalen?

Till att börja med kommer vi ju att göra en hel del stickprov. Både först att man gör rimlighetskontroller, analyser och att vi går in och tittar på ett antal och sen att vi ser till revisionen och hur de lokala revisorerna bedömt.

Exempel på hur man kan bedöma är att kräva in uppgifterna kring vad som är den totala leasingkostnaden, vad de bokfört för leasingavgifter. Både på bilar och övriga maskiner och hur det är uppdelat. Då fås uppgiften av vad man har för kostnad i resultaträkningen på leasing och se om det är rimligt i relation till vad man redovisar i den här leasingstandardsmodellen.

 För att se till stickproven, har ni någon procentuell gräns för hur många stickprov ni bör göra?

Nej, vi har inte satt någon sådan gränsdragning. Utan vi utgår mer ifrån den första analysen hur det verkar vara. Först analysen och om den indikerar att det är rimligt, då blir det väldigt få stickprov. Vi kan också jämföra gentemot den sammanställning vi kommer att få in och att den inte är missvisande och att vi gör en övergripande avstämning. Då verkar det här vara rimligt då blir det väldigt få stickprov. Avviker det för mycket eller ser konstigt ut då kommer vi att göra betydligt fler kontroller.

 Den sista frågan är inte till underlag för att svara på syftet med fallstudien, men den är alltför lockande för att låta vara onämnd.

En senare utmaning blir ju ifall den nya standarden träder ikraft. Hur tänker ni inför den?

Ja, det är ju våra fartyg där då, men det känns väldigt främmande än så länge.

(33)

5. Analys

5.1. Analys av revisorernas syn

Den allmänna hållningen bland respondenterna är att bedömning och klassificering av leasingavtal är det som är den stora problematiken i redovisning av leasing. För det första uppstår situationer där företaget skriver avtal så att det ska stämma överens med ett operationellt leasingavtal när syftet och innebörden kanske egentligen inte gör detsamma. För det andra när avtalen ligger på gränsen mellan vad som enligt IAS 17 ska klassas som antingen operationellt eller finansiellt och där två avtal som egentligen har samma ekonomiska substans kan redovisas olika. Som Pär Falkman beskriver det så kommer de så ofta använda nyckeltalen som bland annat räntabilitet och soliditet att bli missvisande när dessa klassificeringar inte görs efter den ekonomiska substansen i de avtal företaget faktiskt ingått. Även jämförbarheten företagen emellan, som är en grundsten i redovisning, blir lidande när bedömningar av leasingavtal varierar.

En eventuell omgjord IAS 17 där alla leasingavtal skall ses som finansiella har bringat fram mer än bara positiv respons. I fallet att alla avtal skall nuvärdes beräknas utifrån sin avtalslängd stänger ute klassificeringsproblematiken där samma avtal kan klassas olika. Teoretiskt skulle detta sätt medföra jämlikhet i redovisningen då alla sorter av bundna avtal om framtida betalningar skulle finnas i balansräkningen. Det skulle dock inte bli helt utan problem, precis som speglas i responsen till de draft exposures som IASB lämnat. Stora frågor uppstår gällande den omgjorda standarden över hur redovisning av extremt långa hyresavtal skulle se ut, samt hur de mindre företagen skulle klara det extra informationsbehov samt arbetsbörda som den skulle innebära.

5.2. Analys av fallstudie

En implementering av ett nytt regelverk är en mycket komplicerad process.

Det är många faktorer att ta i beaktande. Den mest komplexa delen att ta sig an och även den mest oförutsägbara är personalens respons, mottagandet och viljan hos personalen att anamma ett nytt regelverk med utbildning och det nya arbetssätt som det innebär.

(34)

Det första ställningstagande när det gäller insamlande av information från dotterbolag är om bedömningar och uträkningar skall göras på central eller lokal nivå. I O.F. Ahlmark fall finns inte tillräcklig kunskap inom IFRS området för att det ska vara möjligt att göra omvärderingarna lokalt. De har därför valt att koncentrera problemlösningen till koncernnivå för att minimera de redan befintliga problemen kring en ny standard. Att i en mindre grupp ta sig an bestämmelserna för att senare lära ut kunskapen till resterande i koncernen, spar både tid och minskar risken för fel. Moderbolaget kommer med detta upplägg av genomförandet lära sig av sina egna misstag och på så sätt underlätta utbildningen i dotterbolagen. Detta medför också att moderbolaget kan styra strukturen i dotterbolagens arbetssätt och redovisningssätt i form av rapporter enligt regelverk, så även O.F. Ahlmarks egna upparbetade ramar.

Insamlingsförfarandet av information inom O. F Ahlmark känns väl utarbetat, där en kontinuerlig dialog, implementeringen igenom, funnits med expertis i form av revisorer. Likt Pär Falkmans kommentar i frågan där vikten av att allt material kring leasingavtalen samlas in för att med rätt grund göra en omvärdering, besvaras av O.F. Ahlmark via valet att komplettera dotterbolagens uppgifter med leasinggivarens.

Framöver kommer O.F. Ahlmark ändå placera beslutsfattandet lokalt, och med det följer också ett större tolkningsutrymme. Desto fler beslutsfattare desto fler vinklingar av ett och samma moment. Ett beslutsfattande lokalt är ändå det mest givande för en koncern då moderbolaget inte kan vara insatt i alla beslut som ska fattas. Att i stället ha ansvariga på plats där verksamheten är aktiv och de följer de dagliga processerna är det mest lönsamma. Ett moderbolag måste dock ha en stark kontroll och i O.F. Ahlmark fall sker det i form av analyser, rimlighetsbedömningar, stickprov och andra åtgärder. Med den kunskap Tore och Ulrika besitter efter implementeringsförfarandet och kännedom om leasingavtalen och IAS 17, kommer de ha en ökad kunskap kring vad som är rimligt och inte.

(35)

6. Slutsats

Eftersom IFRS är ett ramverk finns utrymme för bedömning. Dessa bedömningar kommer att variera mellan bedömare vilket kommer påverka redovisningarnas jämförbarhet. Klassificering av leasingavtal innehåller en hel del parametrar som bör bedömas med hjälp av ett översiktligt ekonomiskt substanstänk, för att klassificeringarna ska bli så rätt som möjligt.

Den implicita räntan som används för att nuvärdesberäkna tillgången och skulden vid finansiell leasing är sällan känd, och i de fallen kan det resultera i att tillgångar och skulder värderas fel då man istället kanske använder sin marginella låneränta för diskontering. För många företag kan dessa nuvärdesberäkningar bli omständliga då det handlar om en mängd tillgångar där det till varje tillgång skall hittas diskonteringsränta, avskrivningsunderlag och betalningsflöden.

Eftersom en framtida förändring av IAS 17 i dagsläget inte är fastställd vet man inte hur denna ska komma att se ut. Dock kan respondenterna med stor sannolikhet säga att det kommer att ske. Så som den eventuella standarden har föreslagits se ut innebär även fortsättningsvis praktiska svårigheter. De nya praktiska svårigheterna som skulle tänkas uppkomma är extremt långa hyresavtal som inte förut varit målet för denna typ av redovisning, samt om det ska finnas en undre relevansgräns för redovisning av alla de avtal som är ytterst små.

Dessa problem framkom tydligt i och med fallstudien av O.F. Ahlmark.

Validiteten i den information som samlades in måste analyseras med ett kritiskt tänkande. Tolkningsutrymmet är den största felkällan till ett likvärdigt redovisningssätt världen över och i en multinationell koncern med ett flertal dotterbolag blir problemet påtagligt.

Oavsett om den nya standarden kommer att träda i kraft är kontrollen av validiteten av informationen viktig. För det, krävs likvärdig kunskap i alla bolag, centralt som lokalt.

(36)

7. Kritik av eget arbete och förslag till vidare forskning

Eftersom de revisorer som intervjuades i empiridelen alla är anställda av Ernst

& Young finns möjlighet att en annan synvinkel existerar hos andra revisorer inom övriga revisionsbolag. Även fallstudien som baseras på Tore Zetterbergs och O.F. Ahlmarks erfarenhet gör att uppsatsens resultat inte med tillräcklig styrka kan generaliseras.

Vidare skulle det vara intressant att se hur den kommande omarbetade leasingstandarden på olika sätt påverkar företagens redovisning samt hur detta skulle kunna påverka leasingbranschen i sin helhet.