Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
^VAOTEAf-
•ö^Eßoy?
1ï&Jl
V-s±i\>
Allmänna Sektionen
Kyrkohist,
1N nor *
Ä V
r'r- v
■" ; ■*' -
■
....-j0f- f——
Framställning
al
Paraguays ocli dithörande Jesuitermissloners
Historia,
från landets upptäckande till 1813.
Akademisk A I'll a » d I i n g,
som
med Yidtber. Filos. Fakullelens i Upsala samlyeke
för filosofiska gradens erhållande
kominer att offentligen försvara»
af '
CARL MÖRNER
filos, kandidat af Östgötha Landskap
a Mimlre Gustavianska Lärosalen d. 28 Maj 1838 p. v. t. f. ra.
UPSALA W A II I. S T K O M ifc C.
1858.
- "JT'-*-
Sæcula seris, quibus oceanus Vincula rerum laxet, et ingens Pateat tellus, Typhisque novos Detegat orbes, nec sit terris Ultima Thule.
Dessa profetiska ord, bvilka somlige tillskrifva Seneca, hafva aldrig i så liög grad besannats som vid Amerikas upp
täckt. Tre århundraden äro sedan denna tid förflutna, och likväl är på hela Sydamerikas inre uttrycket ”patent tellus”
icke tillämpligt. Hvad det land, hvars äldre historia vi hafva gjort till föremål för denna afhandling, beträffar, har det tvärtom genom mänga sammanstötande omständigheter i allmänhet förblifvit en ”terra incognita.” Sedan genom Ro
sas fall en större frihet i nästan alla riktningar har inträdt i La Plata-länderna, har man äfven i Europa och Nord
amerika börjat att mera uppmärksamma dessa trakter. Para
guay, som under Francias diktatur och efter hans död ge
nom Rosas illvillja hölls hermetiskt tillslutet, trädde efter 18S2 i närmare förbindelse med jordens största handlande nationer. En flik började lyftas på den hemlighetsfulla slöja, som hitintills hade omgifvit detta land. Annu har resultatet häraf för sä väl Paraguay som andra länder blifvit i det hela obetydligt, men hvad man har vunnit, är en noggran
nare kännedom om detta lands fysiska förhållanden och om de stora floder, som omgifva detsamma, samt att uppmärksam
heten blifvit vänd pä landets vigt både i hänseende till läge och naturalster. I England, Nordamerika, Tyskland och Frankrike hafva så väl i tidskrifter och tidningar som större arbeten flera underrättelser om Paraguay förekommit. Detla, jemte önskan att söka äfven i vart fädernesland väcka in
tresse för detta land, der för närvarande ett sträfvande till ett bättre tyckes pägå, har gifvit anledning till valet af vårt ämne. Innan vi öfvergå till framställningen deraf, torde det icke befinnas olämpligt att anföra de arbeten, pä hvilka vi hafva egt tillgång.
rv
Specialarbeten för Paraguay och La Plata-länderna,
Voyages dans V Amérique méridionale par don Felix de A rar a, commissaire et commandant des limites espagnoles dans le Paraguay de
puis 1781 jusqu’en 1801 ; accompagnés d’un atlas de 25 planches. IV vol., Paris 1809; (finnes på Kongl. Vetenskaps-Akademiens bibliothek).
Reise nach Paraguay in den Jahren 1818 his 1826 von dr. J. R.
lïmgger. Mit einer Landeharte. Aarau 1835; (på Kongl. Bibliotheket).
Le Paraguay el les Républiques de la Plata par M. Th. Page; (i Revue des Deux Mondes, XXIe année, lier April, l:er livraison; Pa
ris 1851).
Buenos-Aires y las Provincias del Rio de la Plata, desde su des- cubrimiento y eonquista por los espafioles, por sir Woodbine Parish, por niuchos aiios encargado de negocios de S. B. en el Rio de la Plata.
Traducido del ingles al Castellano por Justo Maeso. II voliimenes. Bue
nos-Aires 1852; (pâ Kongl. Bibliotheket).
Memoir on the geography, history, productions, and trade of Para
guay, by Edward Hopkins; (i Bulletion of the American Geographical and Statistical Society, vol. I, NewYork 1852; finnes på Vetenskapsaka
demiens bibliothek).
Fragments d'un voyage au Paraguay par M. Alfred Ferner say, (i Bulletin de la Société de Géographie; ser. IV, tom. VII; Paris 1854;
finnes på Kongl. Bibliotheket).
Paraguay nach neueren und älteren brasilianischen, spanischen und nordamerikanischen Quellen von Kerst und Gumprecht; (i Zeitschrift für allgemeine Erdkunde, litte Band, Berlin 1854j.
Buenos-Aires u. die Argentinischen Provinzen von K. Andrée, Leipzig 1856.
Paraguay, Brazil and The Plate by C. B. Mansfield, Cambridge 1856.
Några smärre uppsatser af magister Munch af Rosenschlild i Ofver- sigt af Vetensk. Akadts Förhandlingar för åren 1846,1848,1852 och 1853.
Andra arbeten, som blifvit rådfrågade.
IHccionario geogràfico y historico de las Jndias Occidentales 6 America, por D. Antonio de Alcedo, IV vol., Madrid 1787; (på här
varande Universitets-bibliothek).
Amerikas historia, af M. Robertson, 4 delar, Stockholm 1796.
Handbok uti europeiska statssystemets och dess koloniers historia af Heeren, Stengnäs 1819.
De tre sista århundradenas historia af J. G. Eichhorn (V:te delen, Amerika), Strengnäs 1824.
Geschichte der Colonisation Amerikas, nach den Quellen bearbeitet von Kottenkamp (X:ste Th. Spanische Colonisation), Frankfurt a. M. 18o0.
A Dictionary, geographical et. cet. by J. R. M:c Culloch, London 1854.
Kolonien, Kolonialpolitik u. Auswanderung, von W. Roscher, 2:te Aul, Leipz. 1856.
Pronouncing Gazetteer of the World, by J. Thomas ari T. Bald
win. Philadelphia 1857.
V'ftrgta M api lief
1510 — 1620»
Paraguays läge, gränser,' upptäckt och kolonisation. — Solis. — Ca
hot. — Mendoza. ~~ Ayolas. —■ Yrala. — Cabez«. do Vaca. -*~
Garay.
I del inre af Södra Amerika, vid öfvergången frän den tro- piska zonen till den södra tempererade, ligger ett landskap, ät kvilket man Lar gifvit namnet Paraguay» Gränserna för detta land hafva ofta blifvit mycket olika och mycket orik
tigt uppgifna. Längre fram skola vi närmare undersöka detta ämne; nu mä det vara tillräckligt att anmärka, alt det egentliga Paraguay, eller det landområde, hviiket strängt taget detta namn uteslutande och ursprungligen tillkommer, sammanfaller i det närmaste med den nuvarande staten af samma namn, Iicptil/tica del Paraguay. Omgifvet af de nu
varande republikerna Bolivia och Argentina samt kejsardömet Brasilien, inneslutes det af Rio Parana i öster och söder, af Rio Paraguay i vester» Mot norr har gränsen deremot alltid varit obestämd» I äldsta lider unsägo väl spanjorernc densamma framgå ungefär vid 16° s. b., men det nordligaste Spanska nybygget i Paraguay log endast vid 19° 50’’ '), och detta måste till och med snart öfvergifvas» Den verkliga gränsen kan man föreställa sig dragen vid 22° s» b», ty dit ungefär sträckte sig fordom Spaniens myndighet, likasom för närvarande den paraguayanska presidentens4)» Paraguay ut-
0 Vid Kin Paraguays biflöd iRbotefceÿ,
2) I.air^s sydligaste ptinl.t ligger HtigPfär vlä 2's s. h., dess Vestligasle, vid Itio Paraguays lliflöde i Parana, ungelär vid 41 V, b fr. Ferro, ocli dess ostligaste Vid ,>(i° v. 1. (Dell geografiska langdvU Är i forevaramlc afliamlliiig alltid räknad från Ferro).
2
gör sålunda en del af jordens till storleken tredje flodom
råde1), Rio de la Platas. Det var den nordostligaste af de fordna spanska La Plata länderna, ock kan anses ega ett ytinnehåll af omkring ^200 geogr. qv.mil a). Sitt namn har
I) Enligt Maurys uppgitt i: ”The Amazon and the Atlantic slopes of South America." Washington 1885, är l.a [Halas område 08(5000 eng.qv.mil {85578 geogr.), Mississippis 982000 (6 t 578 grogr.) samt Amazon- och Orinoco-flodernas förenade område 2048A80 (128050 geogr.).
*) Efter de olika åsigterna om gränsernas löge, ändra sig naturli- gen äfven uppgifterna öfver ytinnehållets storlek, livilka till och met!
förete en ännu större vexling. Såsom exempel må här anföras, 5320 g. qv.mil (Unrjcwilter i ”Neueste Erdbeschreibung und Staatenkunde), 4000 (”Almanach de Gotha pour Vannée 1858”, hvilken uppgift skall grunda sig på officiella handlingar), 4175 [Bergbaus i ”Allge- meine Länder- u. Völker-Kunde”), 4750 (”Pronouncing Gazetteer'"), 6900 (.Ritter i ”Geogr.-Statist, Lexicon”), 7800 (Rengger), 8550 (K er st). För att hringa någon reda i dessa sifferuppgifter och finna ett ined verkliga förhållandet någorlunda öfverensstöimnande tal, haf- va vi begagnat följande beräkning. Paraguay har nästan formen af en parallelogram. Största delen af landet inneslutes derför lätt in
om cn dylik geometrisk figur, hvarom man vid en blick på kartan snart skall vara öfvertygad. Denna parallelograms norra sida utgö- res af 22° s. b. emellan 56° och 40u v. 1., södra sida af 27° s. b.
emellan 57° och 41° v. 1. Sammanbinder man dessa båda sidors änd
punkter, så erhåller inan de båda andra, i s.v.-n.o. gående, sidorna.
Hvar och en af basens fyra parallclkretsgrader outages till 15,85*
g. mil, som är medellängden på en parallelkretsgrad vid 20 och en vid 25 breddgraderna, enär vi ej liafva kunnat förskaffa oss någon uppgift på längden af en parallelkretsgrad vid 20° och 27°. Men oaktad t, såsom bekant är, parnllelkretsarnas grader minskas i samma mån, som den geografiska bredden ökas, hviiket aftagnnde likväl sker oregelbundet och desto hastigare, ju närmare polerna man kommer, och sålunda meddellängden af cn parallelkretsgrad vid 20 och en vid 25 breddgraderna måste vara större äu medellängden af en parallel- kretsgrad vid 22 och en vid 27 breddgraderna, så är dock denna skillnad allt för obetydlig, för alt vid ifrågavarande, endast aproxi- mutiva, beräkning liafva något inflytande, — hela skillnaden emellan längden på en parallelkretsgrad vid 20 breddgraden, t. ex., och en vid 25° belöper sig till 0,468 g. mil, saint emellan längden på en vid 25° oel» en vid 50° till 0,601 g. mil. 15,852 multipliccradt med 4 gifver par.illelogiammeus bas = 55,408 g- mil. Figurens höjd, ut
görande 5 lnerUtiungrader, antages efter eo med den ofvanstående
det erhållit af deu liknämuda floden. Hvad sjelfva namnet Paraguays härledning beträffar, har det varit föremål för mänga undersökningar och mänga tydningar, och lärer svår
ligen någonsin kunna tillfredsställande förklaras. Det enda, man med någorlunda visshet kan säga, är, att det är ett sammansatt, fran det i Södra Amerika, isynnerhet fordom, vidt utbredda guarani-spräket härstammande, ord. Äzara ') har trott sig kunna förklara det genom en af spanjorerna gjord förvrängning. Han anser nämnligen, all guarani-india- neroe, som vid spanjorernas ankomst till Paraguay bebod
de detsamma (såsom förhållandet är ännu i dag), ursprung
ligen hade kallat floden Payaguay, af indianstammen jtaya- hvilken bodde pä dess stränder och öar, samt ordet y eller i, vatten. Payaguay skulle dä betyda ”payaguäeruas vatten eller flod.” Detta ord skulle spanjorerne sedermera lialva förvrängt till Paraguay, lläremot anmärker Rengger J), att älven i de allra äldsta handlingar frän eröfringens lid aldrig namnet Payaguay, ulau alltid Paraguay förekommer, samt vidare att del är föga troligt, alt man förändrade flo
dens namn, under det man lät folkslagets förblifva oförän- dradt. Dessa inkast lyckas ock ega full giltighet. Charle
voix, som har skritvit ett arbete, ”Histoire du Paraguay”
Paris 1736, anser ') namnet betyda ”deu krönta floden”, e- medan han antog, att hon kom från vidsträckta träsksjöar, kallade Xarayes, hvilket är ett geografiskt misstag* * * 4). En liknande beräkning till 74.605 mil. Parallelogrammen.« ytinnehåll är sålnnda “ tie>,408 X 74,605 = 4155,713840 gengr. qr.mil. Alla de
lar al landet falla väl ej inom den uppdragna paraflelogrammeu, men å andra sidan ligger så mycket af grannländerna drrinoin, som unge
färligen kan motsvara det område af Paraguay, hvilket ej Mifvit med
taget i lieräkningen. För jrmnhrtens skull, orh på det att vi ej må beskyllas for en alltför låg uppskattning af Paraguays ytinnehåll, hafva vi antagit delsaimna till 41100 qv.mil, hvilket närmast bfverens- stämmer med beräkningarna i ”Almanack de Gotha” ocb bos Bergbaus.
') I, 00. II, 110. ®) Sid. 4. *) «finir Gunijirecht, 10.
4) Bedan //tur« säger, I, 415: ’quelques anciens ont cru, que ce lac (Xarayes) était la source du Heure du Paraguay et c’est précisé
ment le contraire.” Charlevoix’s misstag bar blifvit upprepadt af Alcedo.
4
lika långsökt betydelse är den af ’’vattnet eller floden ined tie brokiga krönörna eller kransarna”, af guaräm-ofdeii pard, brokig (betyder annars vanligtvis baf), gud, krets, krans»
oeb y ■ fatten ■), emedan strandboarne skulle bafva begagnat brokiga fjäderkransar. Mera sannolikhet för sig bar én tredje, af Iteogger ') meddelad, tydning, enligt hvslken Paraguay skulle betyda ”paraquass valten”, af en fögelärtj paraquas (Penelope eller Orttilida Parai/nn), sotn till siort antal skall lefva på flodens stränder. Slutligen bar Rengger sjelf för
sökt sig |)å delta filologiska fält, oeb, synes det oss, gifvit den antagligaste förklaringen af ordet Paraguays betydelse.
Han anser det sammansatt af para, baf, ocb gnd-y eller snarare (jitä-y, källa, och sfilnnda betyda ”hafveis källa”, då med hafvet kan förstås antingen det verkliga-, stora hal vet;
eller större vattensamling.»-, livilka floden sjelf bildar i det inre af landet s). 1 de äldsta manuskripterna i Asuncions
arkiver är Paraguay stafvadt ined q i stället för g.
Uppsökandet af en sv clvrsllig genomfart till Indien och spanjorernas guldtörst bafva varit de båda verksammaste driffjedrarna vid Paraguays upptäckande. All delta land skulle bland alla Södra Amerikas större landområden blifva sist upptäckt, är en gifven ocb naturlig följd af dess kon
tinentala läge. Ocb likväl, bitrn maste man icke förvånas, när man besinnar den korta lidéfymd, som förflöt från 1498, dä Colombo först landsteg vid Orinoco» mynning, till år 1328, då Sebastian Cabot, sedan Sydamerikas hela kust
sträcka bade Mifvit af andra upptäckt ocb undersökt, upp
täckte Paraguay i fastlandets inre, — under 50 år hade icke allenast en förut fullkomligt okänd kontinent blifvit till sinn gränser ocb liufvuddrag bestämd, ulan ölVen inre delar deraf bade börjat alt blifva undersökta.
1) Rcnyyer, 4,
*) Itcngycr, 4. Gusrani-indcanci ne. fiafva mycket an v än dt ordet paru vid benämningen af floder o. cl., t. ex. Paraiid (Ills hafvet), Para* * ïiahyba, ocb blott Par», bvarmed man ännu i dag bctc-elinar dels Amazoitflodens södra arm, dels eri deriiitill oeb till hafvel gränsande
at' Slmsiließ«
Förutom försöket att påfinna en sydyestlig genomfart till Indien ocli den kända spanska girigheten, medverkade Zifven t vän ne andra orsaker, af social och religiös natur samt af slur betydenhet, till koloniseringen af det land, hvars äldsta historia är föremålet för denna afhandling; åtminstone hafva dessa sista orsaker mäktigt påskyndat upptäckten oek bidragit till landets snara kolonisering, oakladt man hlef sviken i sin förhoppning om att derstädes finna ädla «netal
ler. Dessa liåda orsaker öro: de stora sociala förändringar, som med lä: de århundradels slut och det sextondes ingång timade i Spanien, samt den fromma omvändidngsifver ock det religjonsnit, parade med ett romantiskt sinne, som ut
märka den tidens spanjorer, och som pa ett så förunderligt sätt gå hand i hand med deras icke obetydliga råhet ock okunnighet samt vinningslystnad* Hade icke de mohriska krigen'i Spanien med Granadas eröfrtng vid denna tid tagit ett slut, och landsfVedcu på Üidfön sålunda hade klifvit tryg
gad, hvarigonom eil stort antal grander bevektes Ull alt al
skeda giua' kiigarföljen, hade säkerligen aldrig Sydamerikas upptäckare kunnat finna ett tillräckligt antal djerfva, »för
skräckta och ihärdiga följeslagare. Att det religiösa elemen
tet skulle spela en icke obetydlig roll vid det spanska Ame
rikas kolonisering i allmänhet, är lätt alt förvänta, dä tile och med det spanska liofvet ansåg sig böra anhålla ota j>äf- vens dotialion af alla länder, som af spanjorer bade klifvit upptäckta eller framdeles kunde komma att blifvö det. Så
som bekant är, skedde dehn» donation genom Alexander VI:s bulla af 1405, Uti hvilkeU pä samma gång en gränslinje ') (linea de mnrcncion). gående 100 mil vester om Azorerna., uppdrogs emellan de spanska och portugisiska kolonierna»
1) Humboldt [Èiosmx kt, 8U9. S Ve tiska öi'Vrrs.) kar Visat, aSt tro
ligen liar denna politiska grfffls Rent»» Colombo» medverkan klifvit fSrl.ggd till just too mil vester om AéöreHta. enär den st'd.ia.È trodde sig derstädes liafvä Upplå/skt «» t>sisk gränslinje emellan de»
garnis ock nya kontinenten, Iramfiii' allt emedan lian dee kade hinnis en magnetisk curva utan atvilieise — en tor Colomko ock lians satii
6
Det följande året flyttades denna gräns vid traktaten i Tor- desilias till 575 nail vester om nyssnämnda öar, livarigenom Paraguay, vid dess sedermera skeende upptäckt, bief en spansk gränseprovins mot det portugisiska Brasilien, hviiket förhållande icke varit utan inflytande på Paraguays framtida politiska Betydelse ock historia. Spanska hofvet hade såsom skäl till sin begäran hos påfven anfört den åtrå det hyste att utbreda den christna religionen, och uti bullan bief denna orsak nämnd såsom den förnämsta af dem, hvilka hade bragt påfven alt taga sitt beslut '). Derför medsändes ock på upp
täcktsresorna andlige, hvilke skulle omvända hedningarna, och 1509 nedsattes en kommission af de anseddaste spanska jurister och andliga, som uppgjorde ett formulär, enligt hviiket de nyupptäckta länderna skulle tagas i besittning ^).
Ehuru vi icke hafva funnit det någorstädes omtaladt, att detta formulär äfven användes vid Paraguays besittningsta
gande af spanjorerna, sa är dock ingen anledning alt för
moda motsatsen, fastän eröfrarne af detta land troligen al
drig lade den vigt pä dess bokstafliga innehåll, som det hade skett i andra spanska kolonier, livarigenom det ock härstädes icke gaf förevändning till dylika mordbragder som på andra ställen s). Eröfrarckefernas önskan att gifva sina foretag en religiös anstrykning synes deraf, att de nästan alltid gåfvo åt sina nybyggen namn af religiös betydelse; sa
*) Robertson, I, 149.
*) Robertson, II, 21—22, not. 23. Eichhorn, V, 247. Betta formulär, af det mest egendomliga slag och innehåll, btirjar med veri
sens skapelse, syndafallet och återlösningen, kommer dercfter till Petri primat och öfverflyttandet deraf till påfvarna, till den påfliga skänken af det nyupptäckta landet åt Ferdinand och Isabella, samt slutar med en uppmaning att underkasta sig dessa regenter och om
vända sig till christna läran, hvarom icke skulle de motsträfvige tvin
gas med eld och svärd. De medföljande andlige skulle, sedan for
muläret blifvit uppläst, framställa christna religionens bufvudsanningar.
3) Så bief Incas otillfredsställande svar på den trolöse Pizarros, genom dominikanerinunken Valverde gjorda, framställning af detta formulär den skenbara anledningen till de oerhörda grymheter, som den förre tillät sig i Perft. Robertson, ÏII, 212—217.
t. benämndes det första nybygget i La Plata-länderna San Esp/ritu, och det första i Paraguay Ciudad de la Nues!ra Setïora de la Asuncion ')• Först raed jesuiternas ajl,somst till landet, i slutet af 16:de århundradet, var det doch, som de andlige omedelbart utöfvade ett större inflytande pä Pa- raguays kolonisation*
I likhet med alla andra sydamerikanska länder, med undantag af Peru, har Paraguay icke någon historia före landets upptäckande af spanjorerna. 1 detta hänseende, så
som i sa många andra, står den s. k. nya kontinenten i skarp motsats mot den gamla; hvilket förhållande Humboldt har med följande ord träffande karakteriserat: In China und Japan werden diejenigen Erfindungen als neu betrachtet, welche man nur seit zwei Jahrtausenden kennt; in den Ko
lonien der Europäer hingegen scheint ein Ereign.ss unmässig all wenn es bis zur Epoche der Entdeckung von Amerika hinaufreicht.” Icke en gång några minnesmärken af en Hngt för detta undergången kultur finnas i Paraguay, och sa v.dt bekant är, bafva infödingarne derstädes aldrig egt nagra hi
storiska traditioner. Paraguays äldsta historia börjar salm,da samtidigt med Europas nyare, och vi skola nu ofverga , e„ berättelse om den första kända tilldragelse af vigt som möter oss inom densamma, nämnligen landets upptäckande och första bebyggande af européer.
Sedan Colombo förgäfves i vestlig riktning hade sökt en väg till Indien; sedan genom de tätt pä hvarandra föl
jande upptäckterna bäde i norra och södra Amerika man hade lärt sig inse det nyfunna landets meridional« utsträck
ning, samt slutligen och framför allt sedan genom Balboas upptäckt af Stiila Hafvet 1S13 det hade blifvit rätt tydligt, alt Amerika utgjorde en egen, pä alla sulor af hafvet om-
t) Colombos hufvudidée under hans sednare lefnadsår skall till och . , • . „,t nmifvlla bibelns ocb kyrkofadernas profetior,
med balva vant att upp „.öfrande; på tre
samt alt samla penningar till den belig g' gtor sumn,„. _
år trodde han sig hunna tramshaffa e ■ ,
” , i „.„oLrifi • Sub hoc stqno vincesl Cortez’s fanor buro ett hors med ouibhnU. D J
Roscher 3 48. Robertson, III, It»«
8
gifven, kontinent, sä började spanjorer ne tänka på en syd- veslîig genomfart.
I akt ock mening alt uppsöka en dylik, lemnade Juan Diaz de Solis i September 1515 Spanien '). I följande Ja
nuari månad befann ban sig utanför den del af Brasiliens kust, hvarest nu för tiden Rio Janeiro ligger'2). Derifran fortsatte ban resan längs kusten ock kom till mynningen af en stor flod, som ban kallade Rio de Solis, men hvilken infödingarne benämnde Parana Guazii (den stora, bafvet lik
nande, floden) l). Denna var den sedermera sä kallade Rio de la Plata, bvars upptäcktsar sålunda infaller 1516 3). Solis kom aldrig längre än i mynningen af Rio de la Plalas vat
tendrag4 * 6 7). Ilan gick i land på flodens östra sida, i den nu
varande republiken Uruguay, men blcf öfverfallen och mör
dad af de derstädes boende vilda charrua-iudianernas). __
Mageihaen, stadd på den upptäcktsresa, som bar gjort bans namn så ryktbart, inlopp år 1520 äfven i Rio de la Plata, men då ban fann, att ban påträffat en flodmynning ocb icke ett sund, lyfte ban snart ankare ocb fortsatte sin väg åt söder e).
Upptäckten af den egentliga Rio Parana samt af floden ocb landet Paraguay var förbehållen åt den berömde sjöfa
raren Sebastian Cabot eller Cabota 1). Denne erhöll af Spa- 1) Atara, II, 540. Mansfield, 429.
*) Mansfield, 429.
3) Kottenkamp, 1,484, säger enligt Herrera, år 1814; licri/haus, Woodbine Parish, m. fl, bar 1818; Alcedo bar i del. I, s. 281, år
talet 1816, men i IV, 248, år 1818.
4) I>. v. s. han framträngde ich« utiifver den del af detta vatten
drag, som företrädesvis bär namnet Rio de la Plata, ocb som bildaa gcnoin floderna Paranas ocb Uruguays förening med liva rancira.
6) Atara, II, 540. Parish, I, 1. Andrée, 1.
®) Kottenkamp, I, 484. Mansfield, 429.
7) Hans fader var venetianaren Giovanni Cabot, som bade nedsatt
»ig ä Bristol. Sjelf föddes ocb uppfostrades Sebastian i England. I sällskap ined denne sin fader samt en broder upptäckle Sebastian, i engelsk tjenst, år 1497 ett land, som ban kallade Tierra delosBa-
«aliaos (Humboldt, Iiosmos, II, 2oo), af den stora mängd iisk, som fäntiö vid dess kuster , och som infödingarne kallade baculleios (ka**
niens dåvarande konung, Carl I, ledningen öfver en expe
dition, som genom Magelhanska Sundet skulle begifva sig till Ostindien. Anländ till Brasiliens kust, blef lian af en eller annan orsak *) föranledd att inlöpa i Bio dela Plata.
I Maj 1527 inseglade Cabot i den sydligaste af Parana's mänga utloppsarmar, i den s. k. Boca de las Palmas. Indi
aner ne framkomino dervid, samt blickade med rädsla och undran på segelfartygen och männerna med ett för dem så fremmande utseende. Kommen till Bio Terceros (dä för li
den kallad Carcarana!) mynning1), kastade ban ankare, steg i land, och finnande trakten angenäm och infödingarna (car- carä-och limbû-iudiauerna) fredliga, anladc lian här en skans, som ban kallade San Es/nritu — spanjorernas första ny
bygge i dessa trakter. Härifrån begaf sig Cabot d. 22 De
cember 1527 på upptäcktsresa uppför Parana, ända till dess beljo); bans engelska besättning kallade landet IYew-Foundland. Et
ter II enrik VII:s död, kallades han af Ferdinand Catliolicus till Spa
nien, och blef af bonom nämnd till medlem af det Indiska Rådet. Då han efter den sistnämnda regentens död hade återvänd t till England, blef han af Henrik VIIÏ utsänd, för att upptäcka en nordvestlig ge
nomfart. På denna expedition tyckes han Jiafva inhipii i $fudsond Bay, Ånyo anländ till Spanien, utnämndes han 1318 till ,5eZ Ao- noroso y arduo empleo de Piloio Mayor del îieinoParish, I, 2.
Mansfield, 430. Sedan Cabot återkommit från sin upptäcktsresa til!
Rio de la Plata, begaf han sig ännu en gång till England, der han 1333 var föreståndare för det s. k. Ryska Handelskompagniet och gaf tanken på en nordostlig genomfart omkring Ryssland. Jmir*
Eichhorn, V, 19.
*) Anledningarna uppgifvas olika, sizara och Mollclikamp hålla för troligt, att Cabot till följd af den underrättelsen, som ban vi <i »i •asi»
liens kust skall liafva erhållit, att dst j La Plåta-trakterna skulle fin«
nas mycket guld och silfver, afsigtllgt åsidosatte expeditionen till Ostindien, för att i Amerika förskaffa sig ädla metaller. Parish, Andrée, oeb Mansfield säga deremüt, att ban af ett mot ho nom utbru
tet myteri varit tvungen att Upngifva siil resas mål, ffieli ätt han ock ett par hundra af hans följeslagare, sum förblifvit honom trogne, ön
skande att icke tombäildle återvända kem, begåfvo sig på upptäckts»
färder längs Sydamerikas kust och att de derunder påträffade deft af Sölls och IWagelhaen förut besökta floden.
*) Ungefär vid 02« 50' s. b.
10
de s ni Pi vattenfallen i närheten af ön A pipé ') hindrade ho
nom frän alt vidare framtränga. I Mars 1528 vände han derför om utför Parana till ltio Paraguays utlopp i den förra floden, och seglade derefter uppför Paraguay till Vermejos mynning1 *), hvarest han hlef öfverfallen af de utmed Rio Paraguay hoende payaguâ-indianérna. Dessa slog han på flykten, dock icke utan mansspillan äfven ä spanjorernas sida.
Häraf bevektes indianerna till att ingå fred, och handel och varuutbyte inleddes. Till européernas stora förvåning och glädje framförde nu infödingarne guld- och silfversaker, som de, enligt deras egen utsago, under ett slröftäg till ett langt i nordvest beläget land hade hemfört sasom krigsbyte, hvil- ket land af dem utmålades såsom ytterst rikt pä ädla me
taller, mäktigt och till en viss grad civiliseradt. Cabot, som nu trodde sig hafva upptäckt rätta vägen till det, redan af mexicanarna omtalade, rika Peru, var dock ingalunda beredd pä en dylik landtexpedilion, som i alla händelser var ett vågstycke, utan vände derför om till San Espiritu, hvarifrän han liemsände till Spanien några officerare, som medförde en del af de tillbytta guld- och silfverprydnaderna samt nä- gra guarani-indianer från Paraguay, hvilka skulle gifva kej
saren sin hyllning. — Den förste europée, som besökte Pa
raguay, var sålunda Sebastian Cabot âr 1S28, och icke So
lis, hvilken uppgift ofta nog skyldrar i geografiska och hi
storiska arbeten 3). — Ehuru Cabots sändebud af Kejsaren
>) Vid 27« 27' 8. b. och 59° v. 1.
*) Vid 26» 84' s. b. {Azara).
3) Så t. ex. förekommer den hos Ungewitler och Eichhorn, och grundar sig derpå, att nästan alla författare oriktigt tillägga hela La Plata-londet namnet Paraguay, till hvilken oriktighet vi längre fram skola återkomma. Eichhorn (V, 289) begår dessutom det stora geogra
fiska misstaget, att identifiera Rio de la Plata och Rio Paraguay, sa alt han låter Solis icke allenast upptäcka landet Paraguay utan aTven floden. Likaså får man se i fl ra arbeten, der Cabot ganska rikligt angifves såsom Paraguays upptäckare, icke sällan J 826 uppgifvas så
som upptäcktsåret, t. ex. hos Alcedo och M'Culloch; men enligt A- zara, II, 542, anlände Cabot först 1827 till La Platas mynning, så att 1326 aldrig kan blifva upptäcktsåret, äfven om man skulle gifva hela La Plata-landet benämningen Paraguay.
n
emottogos välvilligt, så bidrogo dock on mängd omständighe
ter, förnämligast att Frans Pizarro redan i Maj 1528 bade personligen infunnit sig vid spanska bofvet, för att aflägga berättelse om sin 1526 gjorda upptäckt af Peni '), dertill att Carl I icke kunde ocb ville understödja Cabots planer i La Plata-länderna. För den sednare återstod derför intet annat än att återvända till Spanien, der ban efter en fem- årig frånvaro inträffade 1350 * 2).
Redan förut är anlydt, buru stort inflytande spanjorer
nas lystnad efter ädla metaller bar ulöfvat på deras ameri
kanska besittningars koloniserande i allmänhet, och äfven särskildt pä Paraguays. Delta metalljägtande visar sig dock pä ett helt annat sätt, uppträder under en annan form, i det sistnämnda landet än i de öfriga spanska kolonierna. I Peni, i Mexico o. s. v. visste man med full säkerhet att det fanns ädla metaller, och man gjorde allt för att tillgodogöra de befintliga grufvorna, med förbiseende af allt unnat 3). De spanjorer, som anlände till dessa trakter, hade för afsigl att derstädes stanna, enär de hade utsigt alt der rikligen skörda.
I Paraguay deremot, hade man väl af infödingarna tillhytt sig småsaker af guld och silfver, men dessa, visste man, hade kommit från ett långt derifrån beläget land; infö- dingarne i La Plata-länderna kände intet enda ställe i de
ras eget land, der ädla metaller funnos — och ännu i 1) Parish (I, 9) säger liärom: ”Pizarro, aJemas venia no å perlir, sino å otrecer auxiiio, para la prosecucion de sus descubrimientos ; circunstancia de gran valia para Carlos V, cuyo exhausto tesoro mal podia contribuir en ese ticinpo con auxilios pecuniarios al fomento de una expedicion tan apartada, mientras <jue por el contrario los men- 6ageros de Gaboto, no halländose en estado de bacer somejantes pro- posiciones, venian à solicitor un apoyo à expensas del gobierno, que no era probable pudiesen obtener de otro modo.”
*) Jmfr. Alcedo, IV, 245. /tzar a, It, 541—547. Rottenkamp, I, 485. Parish, I, 5 — 10. Andrée, 2—6. Mansfield, 450—452.
3) Denna spanjorernas, af Roscher så ballade mctallomani, bar foranledt Heeren (sid. 55) att i sin indelning af kolonierna upptaga bere/sbrukskolonier såsom en särsbild blass. I sednare tider bar Ro
scher (sid. 5 flf.) uppträd! deremot.
n
(trima dag liar inan derstädes icke påträffat några dylika. Icke destouiindre äggades spanjorernas nästan romantiskt äfven- tyrliga vinningslystnad vid åsynen af det guld ock silfver, som Cabots sändebud hemförde. Oahladt nian icke väntade sig, att finna niigra rikedomar i sjelfva det af Cabot upp*
täckta landet, så betraktade man det likväl såsom ingången eller förgården till ett der bakom liggande af ädla metaller uppfyldt land, ett verkligt d Dormi o. dost genom detta o- bestämda uppjagades inbillningen till en oerhörd böjd, man var blind för alla med en expedition förknippade faror, ock ansåg nästan omöjligt, att icke ens förelag skulle lyckas ').
Den flod, förut kallad Rio de Solis, på hvilken man skulle färdas till ”det förlofvade landet”, erhöll nu först benäm
ningen Rio de la Plata (Sillverfloden) ■*), ock man beredda sig till alt bekriga el Rey Plataneo (Silfverkonungen), såsom li errs kar en i det obekanta silfvevlandet i folkets mun benämn
des :l). Ännu mera stegrades äfveistyrsandan och guldfebern vid underrättelsen om Penis eröfring af Pissarro ock den o- erliörda skatt, som han derefler öfversände till Spanien»
Spanjorer af alla klasser, kanske förnämligast de högsta, ville nu till Amerika, för alt erhålla del i det rika bytet; ”adels
män af högsta rang och alla grader”, säger Parish *), ”träng
des om alt erbjuda kronan sin tjenst, ock nlhitdo sig såsom en gunst att få pä egen bekostnad Utrusta fartyg för de ny
upptäckta länderna.” Deri ser man en väseudllig skillnad I) Robertson, (II, 20—30) mittalar ett särdeles märte] ig t exempel på spanjorernas romantiska sinne under upptäckternas liilrlivarI. Flos' ridas upptäckare, Fonce de Feon, skall nämnligett halVå blifvit lor- nnledd till sin upptäcktsfärd förnämligast af en i For to lUeo gängse sägen, att på en af Hahamä-öaima en källa skulle finnas of den lin- dçrbara egenskapen att gifva ungdom ofib styrka åt alla, som badade sig i densamma. Han ocb hans följeslagare lära ock mycket sorg
fälligt halva uodetsöbt dessa öar. ”Spanjorerna”, tillägger Robertson^
!,troddft sig vara llyttadc till förtrollade länder, och sedan de sett så mycket tmdransvaidt, så var intet så sällsamt, att de i första hetta!!
ttf deras beundran ansågo det för otroligt.”
*) sépara, II, 547. liottenlaimp, I, 488, Parish i I, 7—-8.
6) Page, ISO.
*1 I, il.
peiska i vara dagar, af livilken sednare nästan endast folk nr de s. k. arbetareklasserna angripes. Och äfven sedan Perus eröfring hade hlifvit i Januari ! - i känd i Spanien^
och oaktadt nian hade all anledning att förmoda, alt delta land var detsamma, hvaroin Cahot erhållit underrättelse, så förhlef likväl ännu under en lång tid Strån att komina till Périt den ledande bevekelsegrunden lör La Plata-eonquista- dorernas företag, hvarpå man nedanför skall erhålla flera bevis. 1 allmänhet skydde nämligen conqnisladorerne inga* * lunda att föra blodiga krig sinsemellan och ailvinga kvar*
andra lösepenningar l).
En uppläcktsexpedilion till La Plata-länderna, större än någon föregående, som hade lemnat Spaniens kuster, utru
stades derför under befäl af don Pedro de Mendoza, och på hans bekostnad. Don Pedro, livilken förut hade deltagit i de italienska fälttågen 2) och sedermera beklädt ett högt em- bete vid Carl lis hof, blef af den scdnare utnämnd till gu
vernör öfver La Plata-länderna,, med titeln adelantado. I Augusti lütî'il 1 tunnade denne Sevilla och nadde Itio de Ia Plata i Januari det följande aret. Hans första göroöiäl hlef nu alt uppbygga en med befästningar försedd ort, både för att derigenom kunna skydda silt loll, mot de kiinghoende querandi-indianerna, och pa del ait ban malle erkalla en last och säker utgångspunkt för de påtänkta expeditionerna till det inre af landet. Till detta ändamål lade Mendoza d. 2 Febr. 1S5S grunden till en stad, som han till dagens och det belsosamma klimatets ära kallade Puerto (hamn) de Santa Maria de Buenos Mires. Snart började lifsmedel att tryta,
1) Såsom de mest framstående esempleti må vi anftfra! A Ivo endos, guvernör i Gm.te.nnla, infall i <?"ito, hvm ilVån lian ej aflågade, IV.ef }, ,| erhållit en btdydlig pemiingesumma [Parish, I, 23}J Alma-' gros oeh PiZarröS bekanta strider,
*) utt karakteristiskt drag för dessa tider är, ätt Mendoza, sorti i de italienska krigen ocb framför allt vid Ko ms plundring kade riktat äig, använde ila det sålunda förvärfvadc rbfvet på en expedition, söm i grunden gick ut på nytt rof och nya plundringar. Ihttcnkartp, t, 486.
14
samt derigenom hungersnöd ') ocb sjukdomar inställa sig, pä samma gång som indianernas anfall hlefvo latare. Man mä
ste derföre utsända smärre afdelaingar, för att söka anskaffa lifsförnödenheter. En dylik afdelning, som seglade uppför Parana, anfördes af don Juan de A y eins, hvilken älföljde expeditionen i egenskap af nlcjuneii mayor*, d. v. s. proviant- och polismästare. Denne framträngde till det ställe, der Cahot hade anlaggt skansen San Espirilu, men denna hade redan 1532 hlifvit af indianerna förstörd, oeh dess besättning dödad. Dä infödingarne i denna trakt, timbu-indianerne, visade sig välvillige emot Ayolas, såsom de hade varit mot Cabot, sä anlade den förre i närheten af det förstörda San EspiVitu en ny skans, Corpus Christi eller Buena Espemnza.
Efter Ayolas’s återkomst till Buenos-Aires, beslöt Mendoza att med största delen af sitt folk begifva sig till den nyan- skansen, då det derstädes bland de majsodlande tim- buerna tycktes vara bättre utsigter för provianteringen. Men- dozas folk hade af hunger, sjukdomar och krig sä samman
smält, alt af 2,600 man, som med stolt hållning lemnat Spanien, återstodo nu efter ett ars förlopp knappt mera än 600. Anlände till Corpus Christi, afsäudes Ayolas, åtföljd af omkring oOO man, uppför Parana, med uppdrag att un
dersöka, huruvida det var möjligt alt pä denna vag nä Peru.
Ett ar förflöt derefter, och Ayolas var likväl ännu ej åter
kommen. Då beslöt den på sina innerligaste förhoppningar svikne, samt till följd af sä många motgångar till själ och
*) fyskea Schmidel, hvilken såsom soldat medföljde Mendozas ex
pedition och sedermera Ijenade under Yra la, har skrifvit ett|arbete ölver La Plata-ländernas upptäckt oeh erofring, och hvari lian på följande sält skildrar hungersnöden i liiianos-Aires. ”Viele starben von Hunger, und die iVoth war so gross, dass das Pferdefleisch nicht mehr ansreichte. Drei Spanier halten ein floss gestohlen und heim
lich verzehrt. Der Diebstahl wurde entdeckt, man I,rächte die Leute auf die Voller und richtete sie hin. Drei andere Spanier selmitleii den am Galgen Hängenden die Deine ah, rissen ihm auch noch an- deie Stücken Heisch vom Leihe und assen sich davon in ihrer lliitte satt; ein anderer verzehrte gar den Körper seines Bruders, der in Buenos-Aires gestorben war.” Jmfr. Andrée, 11.
kropp krossade, Adelantadon att Återvända till Europa. Han inskeppade sig verkligen, men dog ar 1537 under öiverfar- ten '). Innan Mendoza lemnade La Plata, kade han dock på Ayolas öfverfiyttat sin fullmakt och för honom utfärdat hemliga instruktioner, efter hvilka han skulle handla. Ayo
las skulle, enligt dem, med alla spanjorerna gä uppför Ho
den sä långt som möjligt, på ett passande ställe under vägen qvarlemna en besättning, för att såmedelst underhälla för
bindelse med Rio de la Plata, och derefter söka framtränga tvärs igenom kontinenten till Stilla Hafvets kust. ”Detta förslag”, säger Woodbine Parish , ’’var alltför vanvettigt äfventyrligt, för att det icke äfven till sina följder borde hafva blifvit det, men det tyckes utvisa det mal, hvartill Mendoza i sjelfva verket sträfvade.” Meningen med dessa order var att Ayolas skulle stöta pä vare sig Almagro i Chili eller Pizarro i Peru. I så fall borde han inga i vänskap
liga underhandlingar med de sistnämnda conquisladorerna, men hälla sin egen krigsstyrka väl samlad och icke afläga förr, än man till honom hade utbetalt en löspenning af 150,000, eller i värsta fall, 100,000 dnctidos de oro. Denna plan kom doek aldrig att till fullo genomföras 1 2 3).
Ayolas hade emellertid begifvit sig uppför Parana och Rio Paraguay till det ställe, som kallas Angostura4), eme
dan den sistnämnda flodens stränder här betydligt närma sig livarandra. Här blef han anfallen af payaguäerna, samma indianstam, som ungefär vid samma ställe hade hindrat Ca
bot frän alt vidare framtränga. Med en förlust af 15 man slogo dock spanjorerna sig igenom. En ännu svårare strid Väntade dem likväl snart. Dä de hade framträngt ett stycke
1) Andrée, s. 14, skildrar Mendozas dödsstund såsom ganska ynk
lig; ”er hatte Mangel an Lebensmitteln, genoss Fleisch von einem kranken Hunde, verfiel in eine tobende VYuth, und hauchte nach ei
nem heftigen Anfall sein Leben aus.”
2) I, 25.
3) Jrnfr. Alcedo, I, 282, 284. Azara, II, 547—582.; Kolten- kamp, I, 480—487. Parish, I, 14—25. Andrée, fi—lö. Mans
field, 454.
J) Viå 28° 58" 5' s. b. [Azara).
norr öm Angostura, kastade de ankare i en liten bragt af K“>
Paraguay, i'afsigt alt af traktens guarani-iiulianer tillliandla sig lifsmedel. Men desse förklarade i stället krig. Ayolas beslöt dä att föra sitt folk i land oeli leverera drabbning, tv lifsmedel måste ban pä ett eller annat sätt hafva, vare sig pä fredlig eller krigisk väg. Striden blef blodig och hårdnackad. Spanjorerne Segrade väl slutligen, men först efter en förlust af 00 man, hvilket icke vill säga litet töi*
en sä ringa skara, som den, öfver b vilken Ayolas förde be
fälet. Att motståndet mäste hofva varit häftigt a indianer
nas sida 8* tydligt, dii man ihogkommer deras nakna krop- nar ocb ofullkomliga vapen, samt spanjorernas skjutgevär
„cl, strategiska öfverlägsenhet. lndianerne bevektes at detta nederlag till fred, oeli framskaffade lifsmedel. I de bese
grade infödingarnas land pä Paraguay-flodens venstra strand uppförde ntt, 1858«)» Ayolas en skans, som bau Lill ...nine af den nvBsnSmnda segerdagen, den 18 Augusti eller jung tu
Marias himmelsfärdsdag, kallade inerte de la Nuestra Senora de la Jmncion *), kring hvilken skans så småningom upp
växte en stad, som länge var sätet för en spansk guvernör och i denna dag är republiken Paraguays bufvudstad 3).
I början af är 1857 Icönade Ayolas sin nya anlägg»
b rarest ban qvarlemnäde en besättning. Kommen Ull
01«%. 1,., landsteg ban och tägade i nordvestlig n itmng i. Oriktigt hafva M'CulUth och ”Promv.ncine, (faulted ..ppgifvit 4850, och .. «4, 1Ö57 säso-n A.ä-ei.-S
tiingsår ; då de.ci.ot både Jlcedo, I, 106 5 A%ata, II, «.51Ï, 5o5, pjoqgr, s. 86; och Pagte, s. 130, säga 1856, hvilket årtal etter
»il sannolikhet är det rätta. Vi må endast påminna i att Mendoza tyckes hafva bespfvit sig M.. Buenos-Aires till Corpus Christ. Hor
st* hälften af 1836, och att Ayolas lärst därefter begaf ..g PmM uootächtsresa J att Mendözä dog rrdiH. 1837 öfter öfver ett ars lör- iopp Iran Ayölä''* afläg, samt att trolige, icke mera än ett par ma^
Hader kunnat förgå från Ayolas»* alVcsa frän Corpus Christ, hit hans frntmÜäggaN'M* Astintiöil.
», Vitt <2tjo 16’ 40” s. b; och 4*0® V 4” v. 1. (situra);
3) SoAv.Jial a, II, 5*8—685. IhHenlaimp,I, 487-488. Muns»
field, 454.
Mot Peru, sedan lian gifvit befallning St don Domingo Mar
tinez de Yrala att med fartygen i sex mänader afvakta hans återkomst. Men hvarken Ayolas eller någon af hans följe
slagare på detta tåg återsåg Asuncion. Yrala väntade nämn- ligen öfver sex månader, men måste derefter begifva sig till Asuncion, för att anskaffa lifsmedel. Under denna Yralas frånvaro anlände Ayolas till Rio Paraguay, och då han icke fann Yrala, fortsatte han sitt tåg längs flodstranden, men hlef derunder omringad och jernte allt sitt manskap dödad af payaguä-indian erna. Då Yrala, efter att hafva inskeppat nya förråder af lifsmedel, återkom till sin post, erhöll han der för af en indian underrättelsen om Ayolas’s sorgliga öde, hvarför ock nu för honom sjelf ej återstod annat än att draga sig tillbaka till Asuncion. — Under det dessa tilldra
gelser timade i Paraguay, hade ett par med lifsförnödenheter och 200 krigare samt några franciskanermunkar försedda fartyg ankrat i Buenos-Aires’s hamn, samt medfört en kung- lig skrifvelse, enligt hvilken, i händelse af Ayolas’s död, ny- byggarne och soldaterne skulle sjelfve välja en guvernör.
Francisco Ruh Galan, hvilken af Mendoza blifvit utnämnd till befälhafvare öfver den i Buenos-Aires qvarlemnade be
sättningen, ansåg sig hafva starka skäl att förmoda, att Ayo
las verkligen på ett eller annat sätt omkommit, och begaf sig i följd deraf med en del af sitt folk till Asuncion. Knappt hade han dit anländt, förrän Ayolas’s redan anade död hlef full visshet vid Yralas återkomst. Man beredde sig dä till guvernörs val, och detta föll i Aug. 1Ö58 pä Martinez de Arala, hvilken erhöll titeln capitan general del Rio de la Plata '). Den nye guvernören sände genast bud till de i Buenos-Aires ännu qvarvarande spanjorerna, med befallning att de skulle öfvertlytta till Asuncion. Här voro sålunda alla spanjorer i dessa trakter församlade — de i Corpus Christi hade redan förut begifvit sig till Buenos-Aires —, och vid den mönstring, som Guvernören höll, befanns deras
*) I strid med öfriga författare, på hvilkas arbeten vi bafva egt tillgång, uppgifver Jllcedo, att Ayolas skulle först 11539 bafva om
kommit.
2.
18
antal vava omkring (>00 man1). Alla öfriga spanska nybyg
gen i La PlaU-länilerna voro öfvergifna, det yngsta Asun
cion stod ensamt qvar, det var nu medelpunkten för det spanska väldet i dessa trakter, oek böjde sig snart under en kraftfull styrelse till en stad af ganska stor vigt och bety
denhet.
Hitintills, bafva vi sett, bade eonquistadorernas företag i allmänhet strandat genom okloka mätt ocb steg, genom iandels på stora sträckor öde och okultiverade tillstånd samt framför allt genom de till antalet spanjorerna så betydligt öfverlägsna indianernas ofta hårdnackade motstånd och an
fall. Bättre tider inhröto med Yralas öfverlagande af gu- yernörskapet. Denne, i Paraguays historia särdeles ryktbare man, förtjenade i många afseenden sina landsmäns förtroende.
Han var en utmärkt krigare — om hans tapperhet voro un
derbara berättelser i omlopp, klok ocb beräknande i $ioa företag samt en gladlynt ocb trofast kamrat. Oaktadt sin ganska framskridna aider ledde ban med kraftfull och verk
sam hand koloniens angelägenheter och styrelse. Framför allt sökte han att förskansa Asuncion sä, att spanjorerne skulle kunna under alla lider derstädes hafva en säker till
flyktsort. Dessutom indelade han staden i q v a lier, lät upp
bygga en kyrka och andra offentliga byggnader, samt lade grunden till en ganska god munieipalförvaltning.
Spanjorernas belägenhet i Asuncion var utan all jem- förelse bättre än i Buenos-Aires. Här var ingen brist på lifsförnödenheter. Guarani-indianerne i Paraguay voro min
dre råa än de vilda querandi-indianerne pâ Pampas. De förre lefde ej blott af jagt och fiske utan voro äfveo något akerbrukande.
Tillsamman med de s. k. cariberne utgöra guaramerne en af de tre hufvudstammar, i hvilka den om Sydamerikas ethnografi så fortjenle Alcide d’Orbigny indelar denna kon
tinents urinfödingar. Deras stamland anses södra Brasilien l) Jin fr. Azara, II, 334—558. Kollenkamp, I, 488. Parish, Ï, 25—27. Andrée, 16. Mansfield, 435.
19
ocb Paraguay liafva varit '). Derifrnn företogo de vidsträckta vandringar och utbredde sig i nästan alla väderstreck, dock förnämligast åt norr. Nationens hufvudmassa finner man sålunda slutligen utbredd från Atlantiska Hafvets kust till floderna Paraguay och Parana, emellan 54° s. b. och eqva- torn. Ofver denna rymd bodde dock icke guaranierne med.
uteslutande af alla andra indianstammar-, ty flera smärre dy
lika voro af dem kringslutna. A en annan sida finner man flera spår af dem äfven utom de nyss angifna gränserna.
Guarani-kolonier påträffades vid eröfringen vid Orenocos stränder, pa Cumanas slätter, i Guyana, på Antillerna samt äfven vester om Itio Paraguay ocb Parana; de redan om
talade careara- och timbfi-indianerne t. ex. voro guaranier* 2)- En af de sista vandringar, som de företogo, infaller under Sydamerikas historiska tid. Omkring 1541 skola nämnligen vid pass 4000 guaranier hafva brutit upp från Paraguay, tagat genom Gran Chaco, och efter en färd af ofver 100 geogr. mil under namnet chiriguanos nedsatt sig vid de bolivianska Andernas östra fot 3). Namnet guarani — en förändring af ordet guarini, krig, krigare, hvilket under andra former återfinnes i orden cnlebi, carind, carini, ca- ribi, allt blott mera förändrade former, som tillädes dem af nationens stammar, hvilka berömde sig ofver alt ega det mesta krigiska model4), tillhörde i början blott vissa stam-
*) Berghaus, Jordens Folkslag, Ï, 507, 509.
*) Jmfr. sizar a, II, 85 — 8 4. Rengger, 101. Bergbaus, I. 506.
Ifen, ers ny, 8. Såsom ett exempel på guaraliternas forntida stora ut
bredning må anföras, att i Brasilien, hvarest nu för tiden desse in
dianer dels hafva dödt ut, dels hafva blifvit uppblandade med andra imlianelemeiiter och med européer, deras språk likväl ännu i denna dag kallas lingua gérai (det allmänna språket).
3) Bergbaus, I. 509.
* Iferghaus, I. 506. P. de singelis, i sitt stora arbete, Colee- cion de OI,ras y Documentas relalivos a la Historia antigua y mo
derna de las Provincias del Bio de la Plata, härleder drremot gua
rani från gua målning, ra, fläckad, fläckig, oeh ni pluralisändelse ; enligt orden ”de af målningar fläckade”; jrafr. Demersay, ».II. Denna häl ledning tyckes vara något sökt, och hvad pluralisändelsen ni be
träffar, så påstår Bergbaus, I, 520, att en dylik icke finnes i språket.
l ;
I
m !mar af demi a stora nation, ty den var delad i en mängd smärre stammar eller Lorder, den ena oberoende af den an
dra, af kvilka kvar ock en kade sill särskilda namn, som dessutom ofta vid en caciques död eller ombytet af vistelse
ort förändrades '), men i en seduare tid kar guarani' blifvit namnet pä kela folket ock säsom sådant antaget i nästan alla språk * 2). Guaraniernas 3) språk anses för att vara det rikaste af Sydamerikas indianska idiomer 4); i många af- seenden är det dock i sjelfva verket ganska fattigt, sä t. ex.
finnas icke mera än fyra räkneords). Såsom nämndt blif- vit, voro Paraguays guarantor något akerbrukande, de od
lade majs, bönor, pumpor, batater, manioca ock bomull, af hvilken sednare växt qvinnorna väfde tyger, ekuru mycket
*) Jznra, II, 8'i. Ilan tillägger: ”voila l’origine He la multitude des noms que les conquérons donnèrent à la seule nation guarany.
Par exemple, ils donnèrent aux guarany's les noms de mbguâs, cara- carâs, timbiis, tucagués, calcbaguis, quiloazas, itatinés, tarcis, boni—
bois, curu|)aiti's, curuinais, caaiguàs, garany's, tapés, chiriguanàs, et encore d’autres.” — [Munck af Rusensehiöld, i Velenskaps-yikademiens Öfversigt för år i848, sid. 84, talar om canguâs eller indios mon- teses såsom en särskild indianstam, men troligen äro dessa canguäs icke annat än vilde, till christendomen icke omvände, guaranier, ty Ilen gg er, 115, omtalar, att indios monteses är i Paraguay den van
liga benämningen på vilda guaranier),
®) Jmfr. Bergbaus, I, 506.
3) Bergbaus, I, 506, karakteriserar deras yttre, fysiska, känne
tecken på följande sätt: ”gulaktig färg, något blandad, med en höge
ligen ljusröd nyans. Medelstorleken 8 fot. Högeligen massiva for
mer. Icke tillbakalulande panna. Fylligt, klotrundt ansigte. Kort, smal näsa. Smala näsborrar. Medelstor ieke framstående mun. Tunna läppar. Ögonen stå ofta snedt och äro alltid dragna uppåt vid yttre vinkeln. Kindbenen äro icke mycket framstående. Vekliga drag.
Si ild physiognomi.”
4) yjzara, II, 88. En franciskanermunk, Fuis Volafios, liar iifver- salt den spanska kateehesen på guarani-språket. Jesuiterne hafvn till oeh med låtit trycka en ordbok och en grammatika deröfver.
öj Dessa äro pelei, mokoi, mbohapy, yrundy ; för att uttrycka 8 säga guaranierne petei-på (en band), 10 mokoi-pö (två händer). Flera absoluta storbeter finnas icke i det rena guarani-språket, utan endast relativa, t ex. beta, mycket; hetà-hetâ, en stor mängd; ndipnpohabi, en oräknelig mängd. Demersay, 50.
