Öppna dörren och gå ut! Om utemiljöns betydelse för lärande

Öppna dörren och gå ut!

Om utemiljöns betydelse för lärande

Examensarbete, 10 p, B Trädgårdsmästarprogrammet November 2008 Sylvia Bergroth

Innehållsförteckning

Bakgrund ... 3

Syfte ... 3

Metod ... 3

Coombes School... 5

Teoretisk förankring... 8

Alla sinnen... 8

När lär man sig saker? Jo, när man har roligt! ... 8

Bättre motorik och koncentrationsförmåga!... 9

Hur är våra skolgårdar utformade då?... 10

En bra skolgård - hur ska den vara utformad?... 11

Skolträdgården, en plats för lärande... 12

Alla kan nå målen... 12

Många positiva bieffekter... 13

Kontakt med verkligheten ... 14

Stressen i skolan ... 15

Mina intervjuer... 16

Sammanfattning svar på frågorna: ... 22

Telefonsamtal med Petter Åkerblom... 23

Reflektion ... 25

Min sammanfattning ... 27

Källförteckning: ... 28

Källor på internet:... 28

Bakgrund

I detta arbete vill jag koppla ihop mina nya kunskaper som trädgårdsmästare med mina

”gamla”. Jag är från början förskollärare, men har arbetat som föreståndare och rektor under större delen av min tid i yrket. Natur och utomhuspedagogik och vistelse utomhus har alltid intresserat mig.

När jag nu får chansen att på heltid under några veckor göra ett arbete vill jag att det ska handla om:

Hur skolan kan utveckla sin pedagogik med hjälp av natur, trädgård, utomhusmiljö. Många barn har svårt att sitta vid en bänk med en lärobok och på traditionellt sätt lära sig matte, svenska, engelska och alla de andra ämnena. Kan vi hjälpa dem att förstå bättre om vi går ut på skolgården och praktiskt visar hur det går till?

Jag bekymrar mig också över att barn idag rör sig så lite och sitter inne framför dator eller TV så mycket. Kanske kan skolan bidra med att de vänjer sig med att vistas utomhus i större utsträckning.

En annan aspekt är stress. Ibland känns det så stressigt i våra skolor. Kan det bli bättre av att vara ute mera? Ofta hör man att det inte finns TID. Tid till vad då?

Examensarbetet presenteras i form av en processbeskrivning.

Syfte

1. Jag vill i litteraturen hitta stöd för om naturen är en bra plats för lärande.

2. Jag vill i intervjuer ta reda på vilken syn pedagoger har på lärande utomhus.

3. Vad behövs för att pedagoger i våra skolor i Sverige ska inse att utomhusmiljön också är en miljö för lärande?

4. Finns det belägg för att det går att motverka stress med hjälp av naturen och går det att tillämpa i skolan?

Metod

• Jag har besökt och beskrivit min upplevelse av ett besök på Coombes School i England.

• Jag har läst och funnit inspiration och bakgrund till den teoretiska förankringen för mitt arbete i följande litteratur:

Utomhuspedagogik som kunskapskälla av L-O Dahlgren m.fl.

Utomhusdidaktik av I. Lundegård m.fl.

Lära av trädgård av P. Åkerblom

Titti Olssons böcker om Gröna skolgårdar, Det gränslösa uterummet och om Coombes school.

Lek äger rum av Anna Lenninger Barn och stress av Ylva Ellneby

• Jag har intervjuat en kommuns skolors ledningsgrupp. Den består av utbildningschef och fyra rektorer som ansvarar för var sitt skolområde.

• Jag har också intervjuat sex lärare på två skolor om deras syn på utomhuspedagogik.

Jag ville intervjua lärare som arbetar med elever i år 1, år 3 och år 6. Respektive rektor valde ut vilka lärare jag skulle intervjua. Jag började med att sammanställa frågor utifrån de funderingar jag skrivit i ”syfte”.

Det blev tolv frågor:

Allmänna frågor:

1. När är man ute?

2. Hur mycket lektionstid förläggs utomhus? I vilka ämnen är man utomhus?

3. Vad gör man när man är utomhus?

4. Var är man? På skolgården? I naturen? Utflykt/studiebesök? Annanstans?

Personliga frågor:

5. Skulle du vilja vara mer utomhus med eleverna under lektionstid?

6. Tror du att barnen skulle vilja vara ute mer under lektionstid?

7. Är det någonting som saknas utomhus för att man ska kunna vara ute mera?

8. Är det någonting som inte borde finnas? Varför?

9. Om frågorna 7 - 8 blir åtgärdade, kommer du att lägga mera lektionstid utomhus då? Vilken relation har du till: Naturen? Skolgården?

10. Känner du som pedagog att du måste förklara/motivera för kollegor, föräldrar, skolledning om du väljer att lägga lektioner utomhus i ämnen som traditionellt äger rum inomhus? Upplever du ett motstånd eller en uppmuntran?

11. Behövs det fortbildning eller externt stöd för att du ska vilja/våga vara ute mer i undervisningen?

12. Finns det tid till utomhusaktiviteter på lektionstid?

Dessa intervjuer har jag sedan sammanfattat.

Jag har valt dessa skolor p.g.a. att den ena har ett uttalat intresse för utomhusmiljön, vilket den andra skolan inte har.

• Jag har intervjuat Petter Åkerblom på telefon. Han har skrivit en doktorsavhandling om hur man kan använda trädgård som plats för lärande.

Coombes School

Det är sista dagen på min praktik. Jag har praktiserat på en trädgård i Cornwall - England. Jag och min kurskamrat, har bestämt oss för att lämna vår praktikplats en dag tidigare för att göra ett besök på Coombes School. Det är en skola för barn 4-7 år som ligger i Arborfield, lite utanför Reading. Jag har läst mycket om den skolan och hört talas om deras skolgård i olika sammanhang därför är spänningen stor när jag står utanför deras staket och hör barnens stoj på skolgården.

Vi är ganska trötta eftersom vi fick stiga upp före fem för att kliva på tåget som skulle föra oss till Reading. Vi har släpat vårt bagage, som är rätt så omfattande då vi varit på praktik i en månad, till bussen som tar oss till Arborfield och från busshållplatsen som ligger

uppskattningsvis ½ km från skolan. Men här är vi nu och mina förväntningar är höga!

Så kliver vi in på skolgården. Oj så många barn! Det visar sig att vi hamnat på Junior School. En av lärarna hälsar oss välkomna och säger att han ska kalla på Susan.

Vi ställer in våra stora väskor och lotsas till Primary School där Susan Humpbries tar emot. Hon är rektorn som arbetat på skolan sedan den startades 1971. Nu har hon efterträtts av en ny rektor, men skolan med dess gård är hennes livsverk.

Det tar inte lång stund förrän jag har

Jag och vårt bagage. foto: Pia Uddevik

fått två guider, Jack och Ellie, som lovar att visa mig allt på skolgården. De får instruktion av Susan om var de ska börja och snart är vi ute i ”cirkeln” som jag sett bild på i Titti Olssons bok om skolan.

Så får jag se trädhusen. – Här berättar man sagor.

De visar mig klätterträd som ligger på

asfalten. Ser farligt ut tycker jag. Jag frågar om man inte kan slå sig om man klättrar så högt och råkar ramla ner.

Barnen skrattar: ”Man får vara försiktig så klart!”

Vidare går vi genom en labyrint ner till Snokdammen. Vi kommer ut på en stor gräsplan, där man målat upp en stor labyrint på gräset. Jack och Ellie berättar för mig att alla eleverna och lärarna på skolan gått i labyrinten samtidigt. När man går i den ska man vara tyst och inte gå på linjerna. Vi går – de först och jag efter – varv på varv, det är en stor labyrint! Efter halva kan vi inte vara tysta längre. De berättar om stenar som ligger ett stycke bort, en ser ut som ett ansikte.

Jag får veta att Jack ska fylla sex år snart och att Ellie fyllde sex på sommaren. De berättar om sina familjer och sjukdomar, husdjur och småsyskon...

När vi så äntligen gått klart den stora labyrinten är det dags för den lilla, sen skogen, med svampar och titta en groda!

Oj vilken fart! Jag har fullt sjå att hänga med. De är verkligen stolta över sin skolgård.

-It was Swedish people here last week too. It’s many Swedish people here! konstaterar de lillgammalt. Sen visar de ugnen där de har bakat bröd förut. Och solrosskogen och dammarna och berättarcirkeln och sandlådan och…..

Lite omtumlad kommer jag in i skolan där lektionen är i full gång.

Vad hade jag varit med om?

En skolgård. Jag kände igen mycket från våra skolgårdar hemma i Sverige. Men

frimodigheten och engagemanget hos barnen, kände jag igen det? Deras stolthet över att få visa sin skolgård?

Solrosskogen förstod jag hade en särskild innebörd. På eftermiddagen satt åtta pedagoger och lackade solrosor utskurna och målade på trä. Alla 550 eleverna skulle få en varsin. Van med den svenska effektiviteten (i skolan talas det ofta om tiden, som inte räcker till) kunde jag inte låta bli att fråga om de verkligen hade tid till detta. Jag fick till svar att - Jo det är så viktigt för barnen, och de samlar på dessa solrosor år efter år.

Veckan efter skulle deras solrostema genomföras.

Nu var jag inte på plats så länge så att jag hann uppleva hur undervisningen gick till, men jag hann uppfatta ett

engagemang från barnen och de lärare som jag talade med, som jag tolkar som att de känner sig delaktiga. Det är deras skola!

Susan, (som också förbarmade sig över oss och vår packning och körde oss i sin bil tillbaka till tågstationen i Reading) är en varm, engagerad människa som trots att hon är över 70 år fortfarande tänker utveckling för skolan.

Min reflektion efter besöket var, att visst är miljön viktig men det som är viktigare är vad man gör med den! Man kan ha hur fina och tillrättalagda miljöer som helst kring våra skolor, men om ingen använder dem har de ändå ingen funktion! Utemiljön är inte sig själv nog. Det måste till någonting mera

Solrosskogen Stenen som ser ut som ett ansikte

Berättarcirkeln. Bilderna fotograferade av Sylvia Bergroth/Pia Uddevik

Teoretisk förankring

Jag började läsa Titti Olssons bok: Skolgården som klassrum – Året runt på Coombes School.

Det var intressant att koppla det hon skriver, till mitt eget besök där. I den boken har både Petter Åkerblom och Anna Lenninger skrivit om hur lärandet går till på skolan. Detta gör mig nyfiken på vad mer dessa personer skrivit. Jag får låna Petter Åkerbloms doktorsavhandling av hans syster, (som också är min handledare!) Här får jag bekanta mig med begreppet

”skolträdgård”. Anna Lenninger får jag chans att lyssna på då hon håller föredrag för trädgårdsmästarprogrammets ettor. Jag har också hennes bok, Lek äger rum.

På Coombes School arbetar man med lärande baserat på upplevelser, i hög grad. Susan Humhpries säger att: ”barnen ska gå i sin matematik, äta upp den, de ska kliva omkring i sin naturvetenskap. Lärandet måste vara taktilt, ja över huvudtaget sinnligt! Det du lär dig med din kropp blir en del av dig. Kunskapen stannar kvar som sinnliga erfarenheter, som

kroppsminnen”.¹

Innebörden av, det vid det här laget lite slitna uttrycket ”det man lär sig med kroppen, det fastnar i knoppen” blir tydlig när man läser Susan Humhpries ord.

Alla sinnen

Om vi iakttar det lilla barnet ser vi hur det tillägnar sig sin omgivning med alla sina sinnen.

Känner på allt, smakar på allt, luktar, tittar, lyssnar och tillägnar sig upplevelser med hela sin kropp. Testar gränser, försöker och misslyckas men försöker igen. Det lär sig krypa, gå, klättra och prata. Allt detta händer under de första två åren. Hur detta går till har många forskare och filosofer försökt förklara. Det finns olika teorier. Är det nedärvt eller inlärt?

Finns det en förförståelse? Föds vi som oskrivna ark? ² När lär man sig saker? Jo, när man har roligt!

Vad driver det lilla barnet? En teori är Kompetensglädje! ”Att undersöka, manipulera och använda omgivningen och objekt i denna, på olika sätt, ger glädje.”³ Enligt min uppfattning är det den glädjen, som fortsätter driva oss genom livet. ”Att upptäcka är en del av fenomenet, följa och förstå fenomenet en annan.” ⁴Visst är det roligt att lära sig saker! Ett småländskt uttryck säger. – Det är roligt att leva, för att se hur det går…

Detta läser jag i Patrik Grahns uppsats ”Barnet och naturen” (ur Utomhuspedagogik som kunskapskälla.) Han bekräftar det jag läst om Coombes School. I en miljö där barn vistas måste hela barnets potential: kropp, känslor och intellekt, få utrymme. Det måste finnas sådant som väcker barnets engagemang och intresse.

Men, säger han, det är inte tillräckligt! Barnet måste också få tid till att genomföra lekar och upptäckter ostört. Det behöver tid till att bearbeta sina känslor, utmana verkligheten, försöka, undersöka, fundera och reflektera. Kanske t.o.m. tillåtas att ha långtråkigt! ⁵

1 Olsson, T.(2002) Skolgården som klassrum – året runt på Coombes School Runa förlag

2 Dahlgren, L-O. m.fl. Utomhuspedagogik som kunskapskälla.(2007) Kap. 3:90 Grahn

3 Ibid. Kap. 3:90

4 Ibid. Kap. 3:90

5 Ibid. Kap. 3:59

Barnet växer och utvecklas. Det kommunicerar med omvärlden och lär sig vad som är bra och dåligt, farligt och ofarligt, trivsamt eller otrivsamt. Lär känna sitt jag. Skapar med hjälp av andra en identitet.

Bättre motorik och koncentrationsförmåga!

Patrik Grahns forskning om barns lek på förskolornas gårdar visar att på gårdar där det finns naturmark utvecklas barnen bättre motoriskt. Man har också konstaterat att barnens

koncentrationsförmåga gynnas av de gårdar som har stort utrymme och mycket naturprägel.

De gårdarna främjar barnens lek därför att de är mångdimensionella. Den miljön kan möta barnen på deras olika utvecklingsnivåer, stimulera deras fantasi. En bra gård har nio

huvudkaraktärer:

Rofylld: Ro och tystnad. Ljud från vind, vatten, fåglar och insekter. Ej störande aktiviteter, buller och störande människor. Ej skräp och klotter. Tryggt.

Vild: Fascination inför den vilda naturen. Växter ser ut att vara självsådda. Lav och mossbelupna stenblock, gamla stigar, mystik.

Artrik: Erbjuder en mångfald djur och växtarter, bär, svampar, fjärilar, fåglar och blommor.

Rymd: Erbjuder en vilsam känsla av att komma in i en annan värld. En sammanhållen helhet i det stora – en bokskog, en havsstrand; i det lilla – en avgränsad del av en trädgård, som barn kan uppfatta som en skog.

Allmänning: En öppen plats, ett tun, för möten, bollspel, drakflygning eller picknick.

Refug, viste: En liten omgärdad trygg plats, ett näste man upplever som sitt eget, där man kan koppla av och vara sig själv, och även experimentera och leka. Ett eget revir för sinnliga upplevelser, av hur vatten och sand känns mot huden, av hur krossade kryddor luktar.

Samvaro: En plats där människor möts och har trevligt, umgås, kanske lyssnar på musik, fikar, äter en god middag eller bara uppsöker för att se andra människor roa sig.

Kultur: En plats som är laddad med symbolik som hänför sig till människors värderingar, religion, moral, historiska händelser, erbjuder konst eller fascination inför tidens gång.

Tillgänglighet

och närhet: Platsen ska kunna nås enkelt inom rimlig tid och kunna användas av alla.⁶ Jag valde att beskriva de nio huvudkaraktärerna på samma sätt som i boken.

Men nu gällde min frågeställning hur skolan kan utveckla sin pedagogik med hjälp av

utomhusmiljön och om det kan bli mindre stressigt av att vara ute mera. Jag går till biblioteket för att låna Titti Olssons böcker om svenska skolgårdar. Det visar sig att alla böcker om utomhuspedagogik ligger i en ”Naturlåda”. Jag får 20 böcker med mig hem! Att det finns så mycket skrivet i detta ämne! Och ändå praktiseras det inte mer...

Boken Gröna skolgårdar⁷ inleds med: ”Att i tanken förflytta sig till barndomens favoritplatser är ett nyttigt experiment. Då blir det väsentliga tydligt. Ett barn lär med hela kroppen, med

6 Ibid sid. 61

7 Olsson, T. (1998) Gröna skolgårdar

alla sinnen. Barndomsminnet sitter därför i kroppen – kroppen minns stenarna under foten, vinden mot kinden och den hisnande känslan av att svinga sig i ett rep från högsta grenen.”⁸

Om man ber vuxna personer berätta om sin barndoms favoritplatser berättar de nästan alltid om platser utomhus.⁹ Men platsens storlek och karaktär ändras med åren. Platser man återser kan se märkligt små och betydelselösa ut. Jag kommer ihåg när vi lekte indianer och vita vid

”Storberget” som nuförtiden är några stenar i en skogsbacke. Himlabacken där vi åkte tefat är numera en slänt.

Hur är våra skolgårdar utformade då?

I Titti Olssons bok Skolgården – det gränslösa uterummet går att läsa om skolgårdar från Skåne till Lappland. Hon skriver att ”skolgården är skolans visitkort, den är skolans ansikte utåt.” Ofta är skolgården utrustad med lekutrustningar för de yngre barnen, där de förväntas leka på ett förutbestämt sätt. Tyvärr kan det också vara så, att när man anlagt skolgården tänkt mera på framkomlighet för snöfordon och gräsklippare än på de barn som ska vistas där.

Men det behöver inte vara så!

Det berättas också om lyckade skolgårdsprojekt. Hur man utformat gröna miljöer, oaser med dammar, djur och skolträdgårdar.¹⁰

Även i denna bok finns skolgårdar som jag har besökt. För några år sedan hade jag förmånen att få åka till Lund och besöka naturskolan där. Då fick jag se Mårtenskolans skolgård, Klostergårdsskolans skolgård, samt Palettskolans skolgård. Detta var så inspirerande för mig, - Jag tror tanken på att utbilda mig till trädgårdsmästare föddes där.

I Lund är Naturskolan organiserad för att stimulera och stödja skolutveckling inom naturvetenskap och hållbar utveckling i Lunds alla skolor. Den startades redan 1986. Idag arbetar fyra personer på naturskolan. De arbetar med skolornas närmiljö. Nätverk mellan Lunds skolor har byggts upp. De anordnar fortbildning för pedagoger, utedagar, lägerskolor för elever samt fungerar som stöd och support när uteklassrum ska anläggas.¹¹ Projektet Gröna skolgårdar startades 1993. Då anslog kommunen en summa pengar som skulle gå till att höja skolgårdarnas status. Alla skolor fick ett startbidrag och kurser anordnades för att komma igång med arbetet utomhus. I boken Gröna skolgårdar¹² kan man följa projektet.

Jag tror det är en förutsättning att det finns stöd när en skola vill satsa på sin utomhusmiljö.

Detta bekräftas i Åkerbloms doktorsavhandling. Han pekar på vikten av ”Grön support” på samma sätt som det finns IT-support. Skolan själv har inte resurser att utveckla sin

utomhusmiljö. Här krävs stöd från kommunen och ett samarbete med den förvaltning som har hand om skolgårdarna.¹³

8 Ibid sid. 11

9 Lenninger, A. (2006) Lek äger rum

10 Olsson, T. (1995) Skolgården – det gränslösa uterummet

11 www.naturskolan.lund.se

12 Olsson, T. (1998) Gröna skolgårdar

13 Lundegård, I. m.fl. Utomhusdidaktik Kap 7 Åkerblom

En bra skolgård - hur ska den vara utformad?

Ja, vad efterfrågas? I mina intervjuer har pedagogerna önskat samlingsplatser. På

skolgårdarna i Lund hade man gjort berättarplatser. Det var där jag först såg sådana platser.

Då visste jag inte att de fått sin idé från Coombes School. Kanske får jag andra svar om jag frågar eleverna…

På Coombes School används skolgården dagligen i undervisningen.

Där består skolgården av olika rum. Det finns trädkojor där man kan samla en grupp barn och berätta. Det finns berättarcirklar och berättarplatser. Det finns flera dammar. Stenar som både har en historisk betydelse och fungerar att leka på, man har alfabetscirkel, bokstavsstig, pennystig och räknespel som man målat på asfalten m.m.

Runt skolan vill man att det ska växa upp en skog. Träd planteras och vårdas. Hela tiden utvecklas och förändras skolgården. De olika återkommande teman man har sätter sin prägel på platsen. Odling är också en del av aktiviteten på skolgården. På Coombes skolgård odlas bl.a. pumpor och solrosor.¹⁴ ”Dessa växter tillhör de mest spektakulära och fantasieggande man kan odla”.¹⁵ När eleverna kommer tillbaka efter sommarlovet har allt växt, så solrosorna bildar en skog och pumporna ligger och jäser sida vid sida. Eftersom det finns många kaniner på området har man varit tvungen att sätta staket kring sina odlingar.

Vissa år hinner solrosorna knappt slå ut och pumporna blir inte större än tennisbollar.

Andra år råder andra förutsättningar. Pumporna blir så stora så en vuxen knappt kan lyfta dem. Då får barnen i uppgift att konstruera något som de kan transportera pumporna på. På detta sätt får de utlopp för sin uppfinningsrikedom. De får samarbeta, prova, lärarna

kommenterar och alla sätt är bra, fast kanske på olika vis. Denna dag kallas ”Pumpkin Technology Day”.

Anna Lenninger skriver: ”På Coombes är man inte styrd av naturromantik, hälsoaspekter eller tillfälliga projekt. Miljön är ett redskap i en pedagogik där målet är att beröra barnen, att i undervisningssituationen nå dem när de är som mest mottagliga. Detta är ett unikt

förhållningssätt till utemiljön”.¹⁶

Hon skriver vidare att ”vi i Sverige ofta förknippar utevistelsen till rekreation och fritid.

Skolan är en kontoriserad arbetsplats, där tankearbete sker främst inomhus, medan paus och rastaktiviteter sker ute. De lärare som bryter det mönstret upplever att de måste förklara sig för kollegor och noga dokumentera vad de gjort för att kunna visa att det är skolarbete fastän man lämnat klassrummet.”¹⁷ I de intervjuer jag gjort framkommer att ingen av pedagogerna känner sig ifrågasatta när de är ute. Tvärtom, de flesta har ett uttalat stöd av skolledning och föräldrar. Däremot upplever de att det är svårt att ha undervisning på skolgården. De går hellre ut i skogen.

Men visst kan skolgården användas!

14 Olsson T (2002) Skolgården som klassrum - Året runtpå Coombes school

15 Ibid sid. 131

16 Olsson, T. (2002) Skolgården som klassrum Året runt på Coombes school s 175

17 Ibid sid. 175

Skolträdgården, en plats för lärande

Petter Åkerblom har bedrivit kvalitativ forskning på skolträdgårdens betydelse och funktion.¹⁸ I en skolträdgård får eleverna möjlighet att själva arbeta med reella arbetsuppgifter och dra slutsatser därifrån. Lärandet får en mening.

Ibland tenderar skolan till att arbeta tvärt om. Eleverna får ingen bakgrund till eller förståelse för varför de ska lära sig olika saker. Åkerblom citerar Ingrid Carlgren som skriver att:

”det är viktigt för skolan att skapa miljöer som ger de slags erfarenheter och väcker de frågor, på vilka de mer traditionella skolkunskaperna är ett svar…”¹⁹

Skolträdgården kan vara en sådan miljö. Här kan eleverna använda alla sina sinnen. Den kunskap de tillägnar sig, är utifrån egna erfarenheter. Erfarenheterna kan sedan tillämpas i matematik eller andra ämnen.

Petter Åkerblom skriver: ”Skolträdgården är en källa för kunskaper om natur, ekologi och matens väg från jord till bord. Den är en plats för detta lärande, ett föremål för detta lärande och ett sätt att lära”.²⁰

De intervjuer Åkerblom gjort med pedagoger visar på ett mera elevaktivt arbetssätt.

Pedagogen blir i större utsträckning ”medupptäckare”. De vanligaste kopplingarna till

skolämnen som nämns i intervjuerna är matematik, språk, bild, samt miljö- och naturkunskap.

Pedagoger som praktiserat odling tycker det är självklart att använda matematiken när de ritar upp vad de ska så, hur mycket som får plats, antal, avstånd, höjd, längd o.s.v. Man använder skolträdgården också för att konkretisera och belysa miljöfrågor. Kretslopp blir konkret och synligt när man komposterar och när man samlar in fröer - för att ha utsäde till året därpå.

I kapitlet Magisk mylla berättar Titti Olsson om en skolträdgård i Lund. Här är skolträdgården ett läromedel som rymmer slöjd, matte, svenska, hemkunskap och orienteringsämnen. Här konstaterar man att även ”svagare” elever hinner med det de ska, tack vare att de får arbeta i skolträdgården.²¹

Alla kan nå målen

Åkerblom konstaterar också att skolträdgårdsarbetet är främjande för elever med

koncentrationssvårigheter. De kan hitta nya roller i skolträdgården. Elever som har svårt att sitta stilla i klassrummet och jobba kan få en chans att visa en annan sida i skolträdgården. ²² Här kan man få en annan relation till andra elever. Åkerblom har genomfört intervjuer med pedagoger som arbetet med skolträdgård.

”En stor kille hade det jättesvårt för sig, men han var ju stor och stark och grävde alla tjejernas land. Oj, vad han växte! Han levde på det i veckor. Där var det ingen som retade honom precis – utan han fick hjälp med både matte och svenska av tjejerna.”²³

18 Åkerblom, P. (2005) Lära av trädgård SLU Akademisk avhandling 2005:77

19 Lundegård, I. m.fl.(2004)Utomhusdidaktik Åkerblom P. Med livet som insats citat Carlgren sid 134

20 Ibid sid. 122

21 Olsson, T. (1995) Skolgården – det gränslösa uterummet

22 Åkerblom, P. (2005) Lära av trädgård SLU Akademisk avhandling 2005:77

23 Ibid . s. 127

I skolträdgården får eleverna lära sig att samarbeta, att ta ansvar och att lösa konflikter och problem. Även om man inte planerat det från början så blir det en social aktivitet också.

”Kanske Kalle och Olle har gjort lite mindre än Stina, men det går inte att leva på någon annan när du odlar. Det blir så tydligt att man måste hjälpas åt”.²⁴

Relationen mellan eleverna och pedagogerna blir ofta annorlunda när man har ett praktiskt arbete att utföra. Man reflekterar tillsammans och det är inte enbart läraren som kan allt. I intervjuerna i Åkerbloms bok beskriver lärare att när man är ute är man mera på elevernas nivå. Man är mera kompis ute.

En av lärarna på Coombes School uttrycker följande: ”Vi är inte här för att vi vet allt.

Egentligen lär vi oss lika mycket tillsammans med barnen som de lär sig tillsammans med oss. Vår rektor skulle säga att den dag då man tror att man vet allt, eller den dag man slutar lära sig – den dagen kan man lika gärna ge upp”.²⁵

En skolträdgård kan också bli ett samarbetsprojekt mellan föräldrar – skolan – parkförvaltning – pensionärer och leverantörer. På detta sätt kan skolträdgården bli en mötesplats och

samhället kommer in i skolan på ett naturligt sätt.²⁶

Min erfarenhet är att traditionella föräldramöten inte ger så mycket. Det ska vara något

”problem” om föräldrar ska komma till sådana möten.²⁷ I intervjuerna framkommer att när man arbetar i skolträdgården får man möjlighet till kontakter på ett naturligt sätt. Att arbeta tillsammans ger en gemenskap.

Många positiva bieffekter

Utifrån vad Åkerblom kommer fram till i sin avhandling, så har skolträdgården en mängd positiva bieffekter. ”En utgångspunkt för problemlösning och undervisning inom ramen för ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter på hållbar utveckling.”²⁸

Ofta diskuteras att barn och unga idag rör sig för lite. De äter dessutom fel sorts mat och blir därför feta. Man tror att detta kommer att bli ett stort samhällsproblem om ingenting görs.

Skolträdgårdsverksamhet innebär både fysisk aktivitet och kunskap om grönsaker, frukt, bär och andra nyttiga matvaror i den mån man odlar dem. Här kan man även få in tankar med varför närodlad mat är att föredra. Vad hållbar utveckling är och ge eleverna en möjlighet till att påverka miljön genom att ta hand om den.

Att sen skolgården blir vackrare och roligare att vistas på kan i sin tur göra att skolan blir populär. Det är en bieffekt att räkna med idag när konkurrensen hårdnar mellan skolorna.

Olika platser behövs för att möjliggöra olika slags lärande. Det behöver inte vara en

motsättning mellan inne eller ute. Både klassrum, skolträdgårdar, skolgårdar och andra platser

24 Ibid s. 127

25 Ibid s. 116

26 Ibid s. 137

27 Egen erfarenhet

28 Lundegård, I. m.fl. (2004)Utomhusdidaktik Åkerblom P. Med livet som insats sid. 134

behövs. I Petter Åkerbloms doktorsavhandling går att läsa om fyra perspektiv på skolaktiviteter:

Textbundna praktiker är virtuellt och reellt lärande i klassrum och andra skollokaler och i cyberrymden. Pedagoger och elever är kopierare

Skolgårdsprojekt är skapande projekt av tillfälligt eller permanent slag. Pedagoger och elever är byggare

Skolträdgårdsverksamhet är återkommande, platsbundna aktiviteter på särskilda platser.

Pedagoger och elever är förvaltare.

Studiebesök och exkursioner är tillfälliga besök i parker stadsmiljöer eller natur och kulturlandskap. Pedagoger och elever är turister.

Dessa olika kategorier övergår i varandra i praktiken. Ofta övergår en aktivitet utomhus till att bearbetas inomhus i ord och bild.²⁹

Ju flera alternativ det finns till hur olika ”lärstilar” kan användas, ju bättre är det.

En del elever vill lyssna och skriva medan andra inte förstår förrän de får ”göra”. Det är inte försvarbart som jag ser det, att bara gynna de elever som passar in i den traditionella

undervisningen. I en skolträdgård kan också människor få ”blomma”. ³⁰

”I en målstyrd verksamhet finns ett stort friutrymme för pedagoger att erövra när det gäller hur eleverna kan ta sig fram till målet. Friutrymmet innebär att man som professionell pedagog kan använda olika strategier för att elever ska nå uppsatta mål. Här finns många valbara vägar till målet och den utmanande frågan är kanske om skolan kan bryta traditionella mönster av hur undervisning ska gå till och på det sättet använda alternativa lärmiljöer och läromedel. Utomhuspedagogik är ett medel att nå mål i läroplanen, i synnerhet de mål som avser att mäta barns förståelse av helheter och sammanhang.”³¹

Att som pedagog våga släppa taget och följa med som en medupptäckare bland blommor och morötter kan säkert verka skrämmande för en del. Men hur farligt kan det vara? Visst, ungarna kommer på att man är en människa med fel och brister som alla andra, men det kan kanske vara positivt också. Ibland är vägen viktigare än målet, därför att det är under resans gång som man lär sig. ³²

Kontakt med verkligheten

Flera ansedda pedagoger som John Dewey, Maria Montessori, Céléstine Freinet och Ellen Key har betonat betydelsen av kontakten med verkligheten.³³ Detta kanske är än mer viktigt idag när många barn sitter vid datorernas virtuella värld.³⁴

29 Åkerblom, P. (2005) Lära av trädgård SLU Akademisk avhandling 2005:77 sid. 67

30 Egen reflektion

31 Lundegård, I. m.fl (2004) Utomhusdidaktik:Kap.8:141 Eriksson G.

32 Egen reflektion

33 Dahlgren, L-O. Sjölander, S. Strid, J P. Szczepanski, A. (2007) Utomhuspedagogik som kunskapskälla

På Coombes School är man mån om att barnen ska få uppleva det de ska lära sig med alla sina sinnen. En historielektion om branden i London år 1666, genomfördes på så sätt, att alla eleverna fick bygga varsina hus. Dessa ställdes ut på skolgården och tändes på.

Om man har byggt upp London, hus för hus, och sedan bränt upp alltihop, kommer man för alltid ihåg det.³⁵

Det behöver inte alltid vara så drastiskt. Att åka till en rullstensås när man ska lära sig om istiden, att också få ta del av kunskapen på plats, ger en ytterligare dimension och en ökad förståelse hos våra elever.

Att besöka en bondgård för att förstå varifrån mjölken kommer, eller bygga ett litet kraftverk i bäcken för att förstå hur man utvinner elektricitet, allt är upplevelsebaserat lärande. Det gäller att hitta strategier för reflektion och kunskapsutveckling.

Jag diskuterar hur man lär sig med min son som går på gymnasiet. Han bekräftar att om någonting händer i samband med att man ska lära sig något så minns man det mycket bättre:

Inlärning behöver variation för att vara effektiv.

Läroplanen hindrar inte från att försöka. Huvudsaken är att de uppsatta målen nås. Det finns i regel många vägar till ett mål. En av de intervjuade lärarna sa att ”Det är lättare att se i det praktiska arbetet om de verkligen har förstått eller inte”.

Ingrid Carlgren talar om ”Pingvinskolan”,³⁶ i den skolan ser det ut som att eleverna kan, men de vet inte hur man gör, fritt tolkat av mig. Fokus läggs så mycket på målen, så man börjar med att se vilket mål man ska nå. Hon säger att det blir ett ”baklängeslärande”.

Det kan mera praktiskt arbete råda bot på, tror jag.

Stressen i skolan

”Även skolbarn behöver tid för lek och de behöver stöd av vuxna i leken. Eftersom basfärdigheterna dominerar så starkt i skolan, på bekostnad av skapande ämnen, rubbas balansen mellan lek och arbete. Barn behöver få fortsätta leka långt upp i skolåldern”

Detta citat är hämtat från Ylva Ellnebys bok, Om barn och stress. Hon refererar vidare till Birgitta Knutsdotter-Olofssons forskning om hur norska lågstadielärare lagt in några timmars fri lek i veckan. Resultatet av detta blev bättre sammanhållning, större självständighet och ökat engagemang på de vanliga lektionerna.

Barn behöver vara nyfikna. De behöver utveckla en god självkänsla, kunna samarbeta och lösa konflikter. De behöver kunna se saker ur olika perspektiv. Detta lär sig barnen genom att leka. ³⁷

I samma bok ges tips om hur en avslappningsstund för barn i skolan kan utformas. ³⁸ ”Tänk dig en plats, din alldeles egna plats. Tänk att du är i solen. Solen värmer din kropp…” o.s.v.

Vi associerar alltid till naturen, havet, stranden, himlen eller ängen när vi ska slappna av.

Detta är inte en slump. Naturen har en avstressande inverkan på oss. Vi har läst om Roger Ulrich teorier om att vi är anpassade att leva nära naturen och att vi blir stressade av att vara långt ifrån naturen. Vi har också tagit del av makarna Kaplans forskning om riktad

koncentration och spontan uppmärksamhet. I skolan använder både elever och lärare den riktade koncentrationen. Den ska sortera och prioritera bland alla intryck, systemet tröttas ut

34 Egen reflektion

35 Olsson, T. (2002) Skolgården som klassrum Året runt på Coombes School sid. 68 36http://www.educ.umu.se/aktuellt/hogtidsforelasning_1.html

37 Ellneby, Y. (1999) Barn och stress Bokförlaget Natur och kultur sid. 123

38 Ibid sid. 142

relativt snabbt. Lever man dessutom under någon slags press, är det lätt hänt att detta system körs i botten. Att vistas i naturen ger hjärnan möjlighet till återhämtning. Det kostar inte en massa energi att fascineras av hur en blomma doftar, hur bären smakar, eller lövens prassel.

Patrik Grahn skriver att ” När man tar en paus och stannar upp, slösar man inte tid” han menar att ”det är då man finns i tiden, är närvarande, kan se och uppleva” Dessa sinnliga stunder är stunder av återhämtning och växt. ³⁹

Fascination? Foto: Sylvia Bergroth

Under tiden jag gjort mina litteraturstudier har jag intervjuat rektorer och lärare. Det var inte så lätt att hitta tider då lärarna hade tid att bli intervjuade, men trägen vinner.

Mina intervjuer

Jag började med skolornas ledningsgrupp i en mindre kommun. Syftet med den intervjun var att jag ville veta vilken inställning rektorerna hade till naturskola och om rektorerna hade samma bild av vad en naturskola var för något. Det hade de inte. Men alla var positiva till utomhusaktiviteter på skolorna. Största skillnaden var att en rektor hade mera inriktning på barn i behov av stöd. Att naturskola skulle vara en fristående del i anslutning till en skola och att elever fick söka sig dit. Att det skulle vara ett sätt att nå målen för dessa elever.

En annan rektor såg uterummet som ett alternativ till klassrummet, att ordinarie verksamhet kan äga rum utomhus i naturen.

Skolgården då, vad tänker man om den? Är den en plats som kan användas i undervisningen?

Odling, är det möjligt?

39 Dahlgren, L-O. m.fl. Utomhuspedagogik som kunskapskälla Grahn P. Kap 3:97

På förskolan odlar man redan!

Finns det intresse för skolgården som plats för lärande någon annanstans?

Jag får två förslag. En skola där man är intresserad och har en föräldraförening som engagerar sig i utemiljön och en skola som har en stor skolgård, men inte satsar så mycket på den.

Min frågeställning för examensarbetet är inte färdig vid detta tillfälle. Jag funderar om

”Funktionella miljöer för lärande” kan var en rubrik.

Efter handledning den 14/10 har min frågeställning klarnat lite. Jag tror att det hänger mycket på pedagogerna om man är ute i undervisningen och vill ta reda på hur pedagogerna på de två skolor som nämnts ovan tänker. Jag formulerar 12 frågor och kontaktar rektorerna, som får tala om att jag kommer. Jag väljer att intervjua klasslärarna som har år 1, år 3 och år 6.

Jag vill veta:

• Hur mycket de är ute, och vad de gör.

• Vad de tycker om sin utomhusmiljö, är den bra eller fattas det något?

• Vad skulle behövas för att de skulle vara ute mera?

• Vilken relation de som personer själva har till naturen eller ”ute” på skolan.

• Om de upplever motstånd eller uppmuntran föräldrar ledning om de är ute mycket.

• Om tiden räcker till och om man behärskar utomhuspedagogik.

Jag kallar skolorna för A och B och personerna för Astrid, Angela, Ann-Britt respektive Bodil, Britt och Bertil (fingerade namn)

Skola A ligger i tätorten medan B ligger en bit utanför i en by som har en aktiv byförening.

Skola A ligger på en höjd och skolgården är dels på plan mark ovanför skolan och på sluttningarna runt omkring.

Nedanför finns en stor fotbollsplan och tennisbanor som också nyttjas av allmänheten.

Bakom fotbollsplanen finns en skolskog. En skolskog är ett avgränsat område som disponeras av skolan för lektioner och utevistelser. Skolan och markägaren upprättar en

överenskommelse där skolan får tillstånd att göra lite mer än vad allemansrätten tillåter, exempelvis bygga eldplats, bygga vindskydd eller kanske avverka några träd. ⁴⁰

Vägen dit är iordninggjord med en bro över en liten å, men marken är tidvis sank.

Samlingsplats i skolskogen Foto: S. Bergroth

40 www.skogeniskolan.se

Samlingsplats i skolskogen vid skola A to: Sylvia Bergroth På Skola A har eleverna gemensam rast 30 min. på förmiddagen.

Lunchrasten ger möjlighet till utevistelse 30-45 minuter. De äldre eleverna har också ca 30 min. på eftermiddagen.

Gemensamt för skolan är också idrottsdagar, ca 2st/termin. Då är man oftast ute.

Sammanfattning av intervjuerna på skola A.

Astrid är ny på skolan, men har arbetat som lärare i 25 år. Hon har nyss vidareutbildat sig i Montessoripedagogik och kommer till denna skola direkt efter sin nya utbildning. Hon uttrycker att ”verkligheten kom ifatt” när hon började arbeta på en vanlig skola igen. Det gällde bl. a. utrymmet och den traditionella syn på att när barn börjar ettan, så ska de vara i ett klassrum, mot att haft tillgång till mycket större yta och fler pedagoger i förskoleklassen.

År 1 på skola A är ute i snitt 2 timmar i veckan, förutom rasterna. När man är ute tittar man på växter, på naturens skiftningar. När man har hembygdskunskap tar man bussen och tittar på sin hembyggd. Man leker matte utomhus – hoppar, räknar, mäter t.ex. Varje fredag tar de en promenad på ca 30 min. Eleverna är också ute på gymnastiken vår och höst.

På min fråga om vad som skulle behövas för att Astrid skulle vara ute mera med sina elever svarar hon: ”Om det gick att odla lite, skulle det bli mera tid ute. Gärna att arbeta i halvklass, lära sig ett miljötänk på ett praktiskt sätt.”

Annars uttrycker Astrid att miljön på skolgården är bra för de yngre barnen. Skolskogen skulle behöva gallras och ställas i ordning, för att bli en bättre plats.

Astrid är själv trygg ute i naturen. Med rätt utrustning blir inte hindren så stora (t.ex. stövlar) Numera upplever inte hon att någon ifrågasätter om man är utomhus med eleverna,

”men det har nog hänt under årens lopp…”

Om det finns tid? ”Det finns tid om man tycker någonting är viktigt!”

Angela som har år 3 har försökt vara ute, men upplever inte att det fungerar. Om de ska vara ute och t.ex. ha matte är det svårt att samla eleverna – ”de vill helst bara leka om man går ut på skolgården, de är inte intresserade av att göra det jag tänkt att vi ska göra.”

Hon är oftast ensam vuxen i klassen med 19 elever, vilket gör att det känns otryggt att gå iväg någonstans om något skulle hända. Annars fungerar det bättre att ha lektion t.ex. i skolskogen.

Men då skulle det finnas en plats att gå till, ett vindskydd eller sittplatser. Nu är skolskogen otrivsam. ”Myggig och skuggig, sen växer det inte så mycket växter där…”

Skulle Angela vara ute mera om någonting åtgärdades för att underlätta?

”Det är inte något större fel på skolgården egentligen, men man använder inte skolgården i undervisningen. Det blir inte som man vill. Barnen vill hellre leka. Jag har försökt ha matte ute, men det är för stor grupp. Det blir bättre arbetsro och lugnare stämning när vi gör som vi brukar. – Lite tråkig grund, då fungerar det bäst – ”.

Vi diskuterar lite om när verklighet och teori krockar.

Angela säger att egentligen skulle hon vilja vara ute mera, ”det är bra för dem att gå ut”.

Skola A har en gång bestämt att eleverna ska ha någon form av rörelse varje dag, så de dagar det inte är idrott ska man ha antingen ett rörelseprogram (Röris) som man kör inomhus eller så ska man göra en promenad. Angela vet inte om det är aktuellt fortfarande. Nu har det varit fokus på annat. Målen som ska nås i trean. ”Det är mycket de ska kunna”.

Är det något som fattas på skolgården eller i skolskogen?

”Det vore bra med samlingsplatser, både på skolgården och i skolskogen. Det skulle

underlätta att ha ett mysigt ställe att gå till, sittplatser i solen, blommor och ett ställe att samlas på”

Men Angela anser att egentligen finns det för lite tid! "Det tar mera tid att gå ut, mera tid att gå iväg. Samla ihop alla och att genomföra det man planerat. Vi har 160 minuter matte i veckan. Det får inte försvinna någon tid!”

”Målen är svåra att förstå. I matte t.ex. måste de kunna läsa och skriva bra för att klara den”

På frågan om det är Ok att vara ute säger Angela att det är mera uppmuntran än motstånd, men det är inte aktuellt med utomhusvistelse nu.

Ann-Britt skulle vara ute mera om det såg annorlunda ut på skolgården.

”Det ska finnas naturliga samlingsplatser, samlingspunkter med tak över, gångar med händelser.

Vi har haft workshop om utemiljön och personalen har lagt fram många förslag på

förbättringar, för ca 2.5 år sedan, men inget har hänt…” Hon kommer in på arboretet som vi på trädgårdsmästarprogrammet var med och anlade förra hösten, som ingen sköter om. Där skulle eleverna kunna vara med och rensa om det fanns någon handledare.

Skolskogen skulle kunna bli attraktivare om den röjdes ur lite och blev lite mera tillgänglig.

Annars är det svårare att hitta platser att gå till vid skola A än det var på Ann-Britts förra skola. ”Näsbacken har blivit bra med ny väg, men det ligger lite för långt bort”.

Skolgården är bra men skulle kunna göras bra mycket roligare för de äldre eleverna. Måla på asfalten, måla på väggarna så man kan pricka med bollar t.ex. Balansgång, något att kliva över m.m. Ann-Britt minns vad bra det var när det kom ”experter” till skolan från

friluftsfrämjandet och andra. Man kunde få lära sig överlevnad i naturen, vilken utrustning som behövs, hur man gör om man går vilse o.s.v.

Har man tid att vara ute?

Ann-Britt anser att det går att bedriva undervisning utomhus som alternativ. ”Såg det annorlunda ut kunde jag lika gärna ha t.ex. samhällskunskap utomhus”. Och så gäller det att man plockar bort gammalt när man börjar med något nytt.

Ann-Britt tror inte någon skulle ifrågasätta om hon valde att vara ute mera: ”har inte den känslan, men har inte jobbat så mycket utomhus än”

Skola B ligger knappt 1 mil väster om tätorten. Det är en gammal byskola, två röda hus och skolgården omgärdas av ett rött trästaket. I anslutning till skolan har byföreningen byggt ett stort hus som rymmer idrottshall, matsal och ett förskolekoperativ. Förskoleklass och år 1-2 finns i det mindre huset och år 3-6 i det större. Det finns tillgång till fotbollsplan och en skog som ligger bakom skolan.

Samlad skoldag tillämpas på den här skolan. Det innebär att alla elever börjar och slutar samtidigt och att fritidsverksamheten är integrerad i skolan. Av de lärare jag har intervjuat, har en erfarenhet som fältbiolog, en annan är f.d. skogsmästare. Den tredje läraren är allmänt naturintresserad och gillar trädgårdsarbete.

Bodil som är lärare för år 1-2 berättar att förskoleklass och 1-2 har utomhuslektion varje måndag eftermiddag mellan 12.00 och 13.45. Då går man till den närbelägna skogen. Där har man olika iordninggjorda platser som: Ladan, Vindskyddet och ”Tomtesmygkojan”.

2:an har utelektion i engelska, svenska, matte, OÄ och lek och rörelse.

F och 1 har uppgifter att göra för att träna begrepp och lek o rörelse.

Man är också ute på idrotten. Spelar boll, åker skidor och skridskor.

Skolgården används ofta på matten annars också. Eleverna får uppgifter som de kan gå ut och lösa, t.ex. mäta, räkna hur många o.s.v.

Utomhusmiljön är bra på skola B tycker Bodil. Hon skulle vilja vara ute mera med eleverna och tror att de också skulle vilja det. ”Och jag skulle vilja ha ännu mer idéer”

Bodil upplever att hon får stöd och uppmuntran från både skolledning och föräldrar och hon märker att det hon lär barnen förstärks genom att det är ute och leker in kunskapen.

Britt lärare i 3:an: I hennes klass är man ute ett mattepass i veckan. Det är ca 1 tim och 10 minuter. ”Då går vi ut i skogen, vindskyddet, stora stenen, krokodildiket eller planen”.

Vad vi gör?

”Vi leker multiplikationstabellen t.ex. Veckan som gått har vi ägnat åt likhetstecknet. Det är lättare att se i det praktiska arbetet om de verkligen har förstått eller inte. Man kan ha jobbat i 20 böcker och ändå inte fattat någonting. Vissa är bra på det teoretiska medan andra förstår först när de får göra. Vi stämmer av efteråt och diskuterar vad de har lärt sig. Den här veckan har vi `inte gjort ett streck´ i någon bok”

Annat de gör när de är ute är bokstavsövningar, värderingsövningar, samarbetsövningar, man är dessutom ute på idrott.

Att ha lektion på skolgården upplever Britt kan vara svårt då andra elever har rast. En samlingsplats på skolgården vore önskvärd där det går att få vara lite mer ostörda. Annars är skolgården bra. Det har satsats mycket på den genom fritidsklubben som också står för ekonomiskt stöd. De ser också till att det blir skidspår och skridskois.

Man har stöd och får uppmuntran som pedagog när man är utomhus med eleverna. Och tid har man såklart. Det är inga ouppnåeliga mål man har att nå i år 3.

Bertil lärare i 6:an: 6-orna är ute regelbundet på idrotten, två pass i veckan. (Ca 40-50 minuter/pass) Sen beror det på vad man läser.

NO ämnen har man utomhus när det är motiverat – nu har man ritat av uthuset i skala, framifrån och från sidan. Eleverna har mätt själva och ritat. Om vädret tillåter sitter man ibland ute och jobbar i sina böcker. Det finns tak med bord under på skolgården. Eleverna väljer själva.

Man är också ute i skogen ibland när det är skogstema. Senast var man och såg på när man avverkar.

Skolgården är bra. Personalen på skolan får önska hur de vill att den ska utrustas. Man har också ritningar som en trädgårdsdesigner gjort. Föräldrar och fritidsklubben tar lite i taget och utvecklar gården vart efter.

Om något saknas för att man ska vara ute mera?

”Ja, om vi hade en skolträdgård skulle det bli mera lektionstid ute. Det finns inplanerat men för närvarande har vi prioriterat lekytor.”

Bertil känner stöd och uppmuntran från skolledning och föräldrar i att vara utomhus, men eleverna gnäller lite ibland och tycker att det är bekvämare att vara inne.

Tiden? Jo, om man lägger in det i planeringen är det inget problem, ”men det krävs mera av pedagogen att ha lektion utomhus. Det är väldigt intensivt nu… mycket annat som också ska göras”.

Sammanfattning svar på frågorna:

Hur mycket lektionstid förläggs utomhus? Vad gör man utomhus?

Två av klasserna är ute bara på rasterna, resten är ute ca 2 timmar på lektionstid + rasterna.

De flesta har idrott utomhus, men matte är också vanligt. OÄ och NO beroende på vad man läser. Skola B har utepedagogik regelbundet och inskrivet i skolans arbetsplan.⁴¹

Vad tycker man om sin utomhusmiljö, är den bra eller fattas det något?

Skola A tycker utomhusmiljön är Ok, men skulle vilja att skolgården utrustades mera.

Samlingsplatser och sittplatser efterlystes särskilt.

Skogsdungen i närheten av skolan behöver åtgärdas så det finns ett mål att gå till.

Även där behövs sittplatser och ett vindskydd. Skogen behöver också gallras ur.

Skola B tycker att deras utomhusmiljö är bra. De vet att de har möjlighet att få hjälp av föräldrar och fritidsklubb om de skulle sakna något. Det finns bra platser att gå till i skogen.

Vad skulle behövas för att man skulle vara ute mera?

Två lärare önskar möjlighet till odling – skolträdgård.

Tre nämner samlingsplatser.

En vill ha fler idéer

En efterfrågar externt stöd i form av ”Experter”

Vilken relation läraren själv har till naturen eller ”ute” ? Tre verkar mycket hemmastadda i naturen.

Ingen verkar helt främmande för att vara i naturen.

Upplever man motstånd eller uppmuntran om man är ute mycket?

Ingen upplever något motstånd.

På skola B upplever man att man blir uppmuntrad till utomhusaktiviteter.

Räcker tiden till?

Tre är helt övertygade om att det finns tid till utevistelse.

Två, lite mer frågande till om man har tid.

En upplever inte att det finns någon tid till utomhusvistelse på lektionstid.

41Arbetsplanen visar hur den enskilda skolan vill organisera sin verksamhet, reflektera över den, utvärdera den och förändra den. Den skall visa hur mål i de nationella styrdokumenten liksom mål i den kommunala skolplanen skall uppnås. En arbetsplan skall vara ett levande styrdokument som kontinuerligt följs upp och utvärderas. Rektor ansvarar för att en arbetsplan upprättas.

Telefonsamtal med Petter Åkerblom

När jag nästan skrivit klart mitt arbete föreslår min handledare att jag ska stämma av med någon som jag refererat till. Få någon mer vinkling på min fråga om vad som behövs för att pedagoger ska inse att utomhusmiljön är en miljö för lärande.

Den som gett mig mest att fundera över är Petter Åkerblom. Jag väljer att kontakta honom på telefon. Jag börjar med att fråga varför han valt att forska på just skolträdgårdar.

Han säger att han har ett personligt intresse av trädgård och utemiljö. Han har varit scout och varit ute i naturen mycket. När han själv gick i skolan skulle han bara vara inne. Han tyckte att det borde gå att kombinera, ute och inne. Som son till lärare och med utbildning som landskapsarkitekt blev det intressant att forska om just skolträdgård.

”Lyckliga omständigheter” säger han.

I sin doktorsavhandling har Åkerblom studerat sammanlagt 14 olika skolor som har skolträdgårdsverksamhet. Jag undrar hur vanligt det är med skolträdgårdar.

Åkerblom berättar att förr i tiden odlade ca 4 av 10 skolor. Men det försvann mer och mer.

Det är inte speciellt vanligt nu.

Jag undrar om elevernas resultat i skolämnen har utvärderats där man idkat trädgårdsodling.

Det har man inte utvärderat. Det har inte varit det man har varit ute efter, men man vet att det är bra för lärandet att använda flera sinnen och olika metoder, säger han.

Ett forskningsprojekt pågår nu, där man undersöker två skolor. På en skola där man är inne och på en som är ute mycket. Man kommer sedan att jämföra deras resultat.

Eftersom en av skolträdgårdarna han har tittat på är Coombes School, undrar jag om han vet hur de barnen klarar kunskapsmålen i förhållande till andra skolor i England.

Han säger att han vet, att de inte är sämre, men att skolan inte ”sticker ut” med höga resultat.

Man har inte utvärderat arbetet på det viset.

Jag undrar: Blir elever i behov av särskilt stöd hjälpta av skolträdgårdsverksamhet?

Han hänvisar här till de intervjuer som är gjorda och säger att ”Man vet att det är bra för dessa elever, det är bra att få jobba med kroppen, att gräva och räkna potatisar. Det blir mera

verkligt för dem då”

Han refererar till hur man t.ex. kan lära sig räkna procent med potatis. – Du sätter ner en och får tio tillbaka, hur mycket ränta blir det? kontra - om du sätter in pengar på banken hur mycket ränta får du då?

Jorden som bank! Att tänka på vilken otrolig resurs jorden är. Hur mycket vi får tillbaka när vi odlar jorden. Att vara rädd om vår miljö, för vad händer om vi förgiftar vår jord?

Jag berättar om mitt examensarbete och om min stora fråga ”Vad behövs för att pedagoger i våra skolor ska inse att utomhusmiljön också är en miljö för lärande?”

Åkerblom bekräftar att det är en stor fråga som har fler än ett svar.

”Att få se lusten i barnens ögon”. Det borde vara en drivkraft om någon!

Men, undrar han, vilka människor är det som väljer att bli lärare? Vad har man för motiv? Är det katedern som lockar? Vilken barnsyn har lärarna? Är barnen tomma hinkar som ska fyllas på eller är de kompetenta individer med egna tankar, känslor och frågor?

Ska barnet bli predikat för eller lyssnat på?

”Det är fel folk som blir lärare. De ser inte platsen!”

Läraren tror att de ska planera utomhuslektion på samma sätt som de planerar för en lektion inomhus. Så kommer de ut genom dörren, ut i barnens egen värld och hela planeringen åker.

Det händer så många intressanta saker. Vad är det där för en fågel? Åh, vilken fin blomma – vad gott den luktar! Oj vad många kottar det ligger här, vem har gjort så?

Pedagogen känner sig misslyckad och går inte ut igen.

Istället för att bli en jämlike, en medupptäckare som inte kan allt, men visar att det går att ta reda på...

Åkerblom tycker att rektorerna är svåra! De ser bara till resultat och måluppfyllelse!

Han säger: Folk är så kreativa när det gäller att se hinder! Att se faror, som när man skulle plantera äppelträd på en skola och det skulle kunna bli farligt i framtiden om barnen klättrade i dem och ramlade ner...

Lpo 94 (läroplan från 94) innehåller så många bra saker. Att det ska vara kul att undervisa.

Elevernas lust och nyfikenhet ska tas tillvara. Demokratisk fostran o.s.v. Men kursplanerna sätter upp mål som ska nås och där går mycket om intet.

Åkerblom menar att utomhuspedagogik och skolträdgårdsverksamhet, måste in i lokala skolplaner och i lärarutbildningarna. Idag är varken utomhuspedagogik eller odling något obligatoriskt i lärarnas utbildning.

Men han erfar att utomhuspedagogik intresserar mera nu än tidigare och det ur folkhälsoperspektiv.

”Man inser att något måste göras för att barn och ungdomar ska röra sig mera och vistas ute.”

Avslutningsvis säger Åkerblom att ”Skolan måste få stöttning”, när det gäller lärande utomhus. Han ger Lund som exempel, där man har en fungerande naturskola.

Den fungerar som en resurs i gröna frågor och bygger nätverk mellan skolorna.

Klostergårdsskolans skolträdgård i Lund Foto: S. Bergroth

Reflektion

1. Jag vill i litteraturen hitta stöd för om utomhusmiljön är en bra plats för lärande.

• Alla sinnen blir stimulerade.

• Främjar lek och fantasi.

• Motorik och koncentrationsförmåga ökar.

• Ett situerat lärande.

• Bra för elever som är mer praktiskt lagda än teoretiskt.

• Fysisk aktivitet – bra för hälsan.

• Kunskap om hållbar utveckling.

• Variation och upplevelser gör lärandet mer effektivt.

• Ger möjlighet till återhämtning.

2. Jag vill i intervjuerna ta reda på vilken syn pedagoger har på lärande utomhus Jag redovisar några citat hämtade ut intervjuerna:

• ”Det finns tid om man tycker någonting är viktigt!”

• ”De bara leker” Svårt ha kontrollen över klassen.

• ”Något att hänga upp det på” Man gör ett praktiskt moment som man arbetar efter sen, eller en upplevelse.

• ”Det är bra för dem” (att få frisk luft...)

• ”Det kräver mer av pedagogen”.

• ”Det är lättare att se om de verkligen har förstått”.

De som provat på att vara ute mycket, så mycket så att eleverna vant sig med att pedagogen leder aktiviteter även utomhus, har märkt att utemiljön hjälper till när det gäller inlärning.

3. Vad behövs för att pedagoger i våra skolor ska inse, att utomhusmiljön också är en miljö för lärande

• Viljan måste finnas

• Kunskap om hur man kan arbeta ute. – Lärarutbildningen måste hänga med.

• Hanterbara grupper – flera vuxna

• Hjälp utifrån – ”grön support”

• Platser att gå till, anpassade efter behoven.

• Att ledningen inser hur viktigt det är för barnen och tar in det i den lokala skolplanen⁴²

• Att pedagogerna vågar bli medupptäckare

42 Skolplanen konkretiserar statens uppdrag till kommunen att sköta de obligatoriska och frivilliga skolorna. Kommunen bestämmer i skolplanen hur resurserna skall användas, hur skolan skall organiseras, hur lokalerna skall se ut och också andra villkor som är avgörande för arbetet så att målen kan nås. Kommunen skall i skolplanen visa hur verksamheten skall utvecklas och förändras på kort och lång sikt och hur målen i de nationella måldokumenten skall uppnås i just den kommunen. Kommunen skall också kontinuerligt följa upp och utvärdera skolplanen.

4. Finns det belägg för att det går att motverka stress med hjälp av naturen och går det att tillämpa i skolan?

• I Kaplan o Kaplans forskning finns det belägg för att naturen erbjuder möjlighet till återhämtning. Den spontana uppmärksamheten kontra den riktade koncentrationen.

• Roger Ulrich forskning visar att naturen är där vi hör hemma. Stresshormoner minskar i mängd, när vi är i naturen.

• Patrik Grahns forskning om hur naturrika miljöer stimulerar barnens motorik och medverkar till bättre koncentrationsförmåga.

• Birgitta Knutsdotter - Olofsson om hur man kan låta barnen få leka, för att bli

självständiga individer som lär sig samarbeta och lösa konflikter. Om detta går att läsa i boken; Om barn och stress och vad vi kan göra åt det.

Min sammanfattning

Jag ville i detta arbete förena mina tidigare kunskaper med de kunskaper jag tillägnat mig under trädgårdsmästarutbildningen.

Jag har i mitt arbete som förskollärare, föreståndare och rektor alltid sett nyttan av att vistas ute i naturen och lekens betydelse - att ha roligt. Min inställning har varit att lärande är ett

”naturligt tillstånd” hos barn. De vill lära sig, men kanske inte alltid på det sätt vi har tänkt ut.

Visst har jag mött skepsis i skolan och fått kommentarer som ” det är inte nå´t dagis det här”, när jag försökt hitta lösningar för elever som haft det jobbigt. Men nu när jag har läst vad forskningen kommit fram till kan jag konstatera, att det var nog inte så dumt att föreslå – Ut och lek!

Patrik Grahns forskning har bekräftat det jag anat. Hans forskning om barns hälsa, motorik och koncentrationsförmåga, visar vad viktigt det är för barn att få röra sig i naturmark. Där har jag också fått lära mig vad en gård ska innehålla för att vara en bra plats för människor.

Han skriver också om stunder av återhämtning och växt. Om att vi behöver tid till att uppleva.

Att man inte slösar med tid när man stannar upp och låter sinnena beröras av naturens dofter, smaker och ljud.

Jag har inspirerats av Titti Olssons böcker: Skolgården som klassrum - Året runt på Coombes School, Gröna skolgårdar och Skolgården – det gränslösa uterummet.

Att få sätta mig in i hur man arbetar på Coombes School har varit så intressant. Här arbetar man verkligen med alla sinnen. Inomhus och utomhus, lärandet väljer platsen.

Det är också spännande att läsa om vad som händer i Sverige. Om skolor som bygger, odlar och har djur och mycket annat.

Det som blivit min starkaste aha-upplevelse är skolträdgårdsverksamheten, att använda skolgården till att odla på.

Det verkar så självklart att det är nyckeln till hur alla elever ska kunna nå bra resultat.

Där ser jag så många möjligheter till lärande. Lärandet får en mening. Kunskapen kommer som ett resultat utifrån egna erfarenheter. Alla de traditionella skolämnena går att väva in och dessutom får eleverna lära sig samarbeta, ta ansvar, lösa konflikter och problem.

Föräldrar behövs för att hjälpa till. Det blir en social aktivitet och en gemenskap.

På köpet får man närproducerade produkter, möjlighet till motion och kunskap om kretslopp och hållbar utveckling.

Läroplanen sätter inga hinder för skolträdgårdsverksamhet eller utomhuspedagogik. Här handlar det mera om skolans traditionella sätt att undervisa. Vågar man som lärare ta utmaningen och bli en medupptäckare och som Petter Åkerblom uttrycker i vårt samtal

”Öppna dörren och följa med ut i barnens egen värld” som deras jämlike.

Källförteckning:

Litteratur:

Dahlgren, Lars-Owe. Sjölander, Sverre. Strid, Jan-Paul. Szczepanski, Anders. (2007) Utomhuspedagogik som kunskapskälla Studentlitteratur.

Ellneby, Ylva (1999) Om barn och stress och vad vi kan göra åt det Natur och kultur.

Lenninger, Anna (2006) Lek äger rum Formas Stockholm

Lundegård, Iann Wickman Per-Olof. Wohlin, Ammi (2004) Utomhusdidaktik Studentlitteratur Lund

Olsson, Titti ( 2002) Skolgården som klassrum - året runt på Coombes School Runa Stockholm

Olsson, Titti (1995) Skolgården – det gränslösa uterummet Liber utbildning.

Olsson, Titti(1998) Gröna skolgårdar - erfarenheter från ett projekt. Movium SLU Alnarp Stad&Land

Utbildningsdepartementet (1994) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Lpo 94

Åkerblom, Petter (2005) Lära av trädgård SLU Akademisk avhandling 2005:77

Källor på internet:

Carlgren, Ingrid http://www.educ.umu.se/aktuellt/hogtidsforelasning_1.html (2008-11-20) Umeå universitet Lars-Erik Ohlund

Lunds Naturskola www.naturskolan.lund.se (2008-11-20) Anders Kjellsson Skolskog www.skogeniskolan.se (2008-11-20) SIS Skogsstyrelsen