Nr 137.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats
rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi
falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna l:o—14:o hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor örn pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och erinrar därvid till en början om vad i fråga om grunderna för bestämmande av pensionsbeloppen anförts vid anmälan inför Kungl. Majit av propositionen nr 72 till inne
varande års riksdag; och anför föredraganden vidare. 1 1 :o.
Kanslibiträdet å Aspelands och Handbörds domsagas kansli Anna Char
lotta Constance Börjeson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Börjeson är född den 5 maj 1880 och således inemot 66 år gammal;
att hon under åren 1006—1914 i hemmet utfört renskrivningsarbete för Aspelands och Handbörds domsagas räkning, varvid arbetstiden uppgått till i medeltal 7 timmar varje vardag;
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 137. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att hon därefter med undantag av 31l2 månad varit anställd å nyssnämnda domsagas kansli såsom biträde med heltidstjänstgöring;
att den tid, varunder hon utfört arbete för statens räkning, sålunda uppgår till omkring 40 år;
att hon under tiden 1 januari 1941—30 juni 1943 åtnjutit en årslön av i genomsnitt 2 340 kronor och sedan den 1 juli 1943, då hon i samband med genomförandet av omorganisationen av domsagoförvaltningen övergått i statens tjänst, uppbär ett av Kungl. Maj:t bestämt årligt arvode av 2 700 kro
nor, varå under budgetåret 1945/46 utgår arvodestillägg av 420 kronor;
att hon beräknas avgå från arvodestjänsten med utgången av mars 1946;
att hon på grund av avgifter, som vederbörande häradshövding jämlikt kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden inbetalat till pensionsstyrelsen för beredande av pensionsförsäkring åt henne, är berätti
gad till pension som, därest den uttages från och med den 1 april 1946, kom
mer att uppgå till 262 kronor 24 öre för år;
samt att hon äger en förmögenhet av omkring 5 500 kronor.
Enär Börjeson den 1 juli 1943 uppnått 63 års ålder, har hon icke vid genomförandet från och med nämnda dag av den nya domsagoorganisatio- nen kunnat erhålla pensionsberättigande befattning i statens tjänst. I pro
positionen 1943:198 (s. 43) angående vissa anslag till hovrätterna, härads
rätterna och vattendomstolarna uttalade föredragande departementschefen, att de icke rättsbildade domsagobiträden, som vid genomförandet av den nya domsagoorganisationen på grund av hög ålder icke kunde vinna pen
sionsberättigande anställning i statens tjänst, borde kunna beredas fortsatt anställning i arvodestjänst under en övergångstid av fem år. Absolut avgångs- skyldighet borde dock inträda vid uppnådda 67 år. Beträffande pensionering
en av här avsedda domsagobiträden uttalade föredragande departementsche
fen i förenämnda proposition, att denna fråga syntes böra underställas riks
dagen i varje särskilt fall.
Häradshövdingen i Aspelands och Handbörds domsaga T. Dufwa bär hos Kungl. Maj:t hemställt, att Börjeson måtte erhålla högsta möjliga pension, varjämte Börjeson i en till Kungl. Maj :t ställd ansökning anhållit, att pension måtte tillerkännas henne från och med den 1 april 1946.
Göta hovrätt har tillstyrkt, att pension utverkas åt Börjeson och därvid anfört i huvudsak följande.
Enligt de grunder, som kommit till tillämpning i vissa av riksdagen år 1941 och 1942 avgjorda ärenden skulle Börjeson få en tillskottspension av endast 188 kronor örn året, lika med skillnaden mellan 450 kronor och det pensionsbelopp å 262 kronor, som skulle utfalla på grund av de utav hä
radshövdingarna erlagda pensionsavgifterna. Enligt hovrättens uppfattning vore den totala pension, som Börjeson enligt dessa beräkningsgrunder skulle komma att uppbära, orimligt låg i betraktande av hennes långvariga och väl vitsordade tjänstgöring i domsagan. Hovrätten ville särskilt framhålla, att hon i olikhet mot vad som gällde i de förut omnämnda fallen sedan den 1
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
juli 1943 vore anställd i statens tjänst. Om Börjeson varit några år yngre, hade hon vunnit pensionsberättigande anställning, antagligen i lönegrad Eo 4, och på grund av de av Kungl. Maj:t den 30 september 1944 fastställda reg
lerna för tjänstårsberäkning fått i stor utsträckning tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring i domsagan. Det syntes hovrätten obilligt, att hon på grund av sin ålder skulle komma i en så väsentligt sämre ställning, som med tillämpning av förutnämnda grunder för pensionens beräkning skulle bliva fallet. Det syntes hovrätten rimligt, att Börjeson erhölle ett pensions
tillägg av sådan storlek, att hennes totala pensionsförmåner åtminstone upp- ginge till hälften av det pensionsbelopp, som skulle hava utgått, om hon i stället för arvodestjänst kunnat erhålla biträdestjänst i lönegrad Eo 4. Hov
rätten finge hemställa, att åtgärder vidtoges för att bereda Börjeson en till- läggspension å 940 kronor, varå rörligt tillägg eller annat tillägg icke borde utgå.
Om det emellertid av principiella skäl skulle anses uteslutet att bereda Börjeson en tilläggspension, beräknad efter andra grunder än de år 1941 och 1942 tillämpade, ville hovrätten framhålla, att den enligt dessa grunder be
räknade tilläggspensionen under alla förhållanden borde ökas med det be
lopp, som på grund av statsanställningen skulle hava kommit att utgå i pen
sion, därest Börjeson innehaft pensionsberättigande tjänst i lönegrad Eo 5.
Tilläggspensionen borde med hänsyn till de i förevarande ärende föreliggan
de särskilda omständigheterna icke under några förhållanden bestämmas till lägre belopp än 500 kronor örn året.
Statskontoret har under erinran om 1941 års riksdags beslut i fråga om pension åt förra kanslibiträdena Göta Holmgren och Olga Holmgren tillstyrkt, att pensionsförbättring av statsmedel beredes Constance Börjeson. Ämbets
verket har förordat, att pensionsförbättringen begränsas till att ungefärligen motsvara det ytterligare pensionsbelopp, som utöver den å de obligatoriska årsavgifterna grundade pensionen skulle hava tillkommit henne, därest den frivilliga pensionsförsäkringen för henne gällt under en tid av 30 år och under sagda tid inbetalats en årlig avgift av 100 kronor intill dess hon upp
nådde 65 års ålder. Pensionsförbättringen syntes böra bestämmas till 192 kronor för år, å vilket belopp dyrtidstillägg icke borde utgå.
Sökanden i ärendet tillhör den kategori av icke rättsbildade domsagobi- träden, som vid domsagoreformens genomförande från och med den 1 juli 1943 på grund av hög ålder icke kunnat vinna pensionsberättigande an
ställning i statens tjänst men som det oaktat för tiden därefter beretts statlig anställning mot arvode. Denna kategori biträden innefattar enligt i stats- liggaren intagna uppgifter för närvarande 9 personer. Beträffande nu av
sedda biträden synes mig icke rimligt att tillämpa de grunder för statens medverkan i pensionshänseende, som iakttagits i de i ärendet åberopade, före domsagoreformens genomförande inträffade fallen och som föranlett en statlig pensionsförbättring av allenast mycket blygsamma belopp. Jag anser mig därför böra förorda, att staten lämnar bidrag till ifrågavarande befattningshavares pensionering efter något förmånligare grunder än i de tidigare inträffade fallen.
Vid övervägande av de olika möjligheter, som härvidlag stå till buds, bör beaktas, alt pensionsförmånerna icke böna bliva alltför gynnsamma i för
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
hållande till den åtnjutna avlöningen. Bland annat av detta skäl synes mig vanskligt att anknyta pensioneringen till pensionsunderlaget för någon viss lönegrad. Även i övrigt föreligga med hänsyn till de speciella anställnings- och avlöningsförhållandena för ifrågavarande befattningshavarkategori även
som till deras levnadsålder svårigheter att fastslå automatiskt verkande reg
ler för pensionens beräkning. Jag anser mig därför böra utgå från en mera fri bedömning av pensionsfrågan i dessa fall.
Beträffande Börjeson finner jag mig böra förorda, att hennes samman
lagda pension bestämmes till 1 200 kronor för år jämte dyrtids- och kris
tillägg. Å det sammanlagda beloppet bör avdrag göras med ett belopp, mot
svarande den årliga pension av 262 kronor 24 öre, som tillkommer henne på grund av utav vederbörande häradshövding till pensionsstyrelsens fri
villiga pensionsförsäkring inbetalta obligatoriska avgifter. Pensionen bör utgå från och med den 1 april 1946. Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kanslibiträdet å Aspelands och Handbörds domsagas kansli Anna Charlotta Constance Börjeson må, räknat från och med den 1 april 1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 200 kronor; skolande pensionen jämte därå i förekommande fall belöpande rörliga tilläggsförmåner minskas med belopp motsvarande den pension, vartill Bör
jeson är berättigad på grund av pensionsförsäkring enligt 5 § kungörelsen den 20 maj 1927, nr 179.
2:o.
Förra kanslibiträdet å Oppunda och Villåttinge domsagas kansli Karola Ljungdorff. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ljungdorff är född den 12 maj 1879 och således inemot 67 år gammal;
att hon varit anställd såsom icke rättsbildat biträde å domsagokansli under tiden oktober 1904—juli 1910 samt 18 oktober 1911—juli 1945;
att hennes dagliga arbetstid såsom domsagobiträde till utgången av år 1931 i regel uppgått till mellan 9 och 10 timmar och därefter utgjort 7 tim
mar till årsskiftet 1939/40, varefter arbetstiden nedgått till 4—51/2 timmar örn dagen;
att hon under tiden till och med den 1 februari 1941 uppburit fast må
nadslön, vilken under tiden 1 mars 1918—31 december 1931 utgått med 200 kronor, därefter intill utgången av år 1939 med 135 kronor samt under tiden 1 januari 1940—1 februari 1941 med 150 kronor, varjämte hon under tiden 1 september 1920—31 december 1939 åtnjutit fri bostad om ett rum;
att hon efter den 1 februari 1941 åtnjutit ersättning i form av timpenning till belopp av lägst 1 krona 25 öre och högst 1 krona 60 öre;
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
att hon på grund av sådan försäkring hos pensionsstyrelsen, som ornför- mäles i 5 § kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden, sedan den 1 juli 1943 uppbär en årlig pension av 210 kronor;
samt att hennes förmögenhet uppgår till 15 000 kronor.
Häradshövdingen i Oppunda och Villåttinge domsaga A. Drycker har hos Kungl. Majit hemställt, att Ljungdorff måtte tillerkännas högsta möjliga pension.
Svea hovrätt har tillstyrkt bifall till framställningen. Hovrätten har där
vid anfört, bland annat, att Ljungdorffs tjänstgöring såsom domsagobiträde varit lika krävande som den, vilken för närvarande ålåge det i lönegrad Eo 11 placerade biträdet i Oppunda och Villåttinge domsaga.
Statskontoret har — under hänvisning till 1941 års riksdags beslut i fråga om pension åt förra kanslibiträdena Göta Holmgren och Olga Holmgren — tillstyrkt, att Ljungdorff av statsmedel bereddes tillägg till den pension, som tillkomme henne på grund av den hos pensionsstyrelsen jämlikt kungörel
sen den 20 maj 1927 (nr 179) tagna pensionsförsäkringen. I likhet med vad som skett i berörda fall borde den ifrågavarande tilläggspensionen fastställas till att ungefärligen motsvara det ytterligare pensionsbelopp, som skulle ha tillkommit Ljungdorff, därest anslutningen till pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring varat 30 år.
Den årliga tilläggspensionen syntes med lämplig avrundning böra bestäm
mas till 240 kronor, varå dyrtidstillägg icke borde utgå.
Beträffande frågan örn statens medverkan till pension åt Ljungdorff får jag åberopa vad jag under nästföregående punkt anfört. Visserligen förelig
ger i detta fall den olikheten mot det nyssnämnda ärendet, att vederbörande befattningshavare under åren närmast före sin avgång avlönats allenast med timpenning. Med beaktande av den dagliga arbetstidens omfattning synes mig emellertid nämnda omständighet icke böra utgöra hinder för att pen
sionsfrågan för Ljungdorff bedömes efter i huvudsak samma grunder som förordats i det nästföregående fallet. Pensionsbeloppet synes mig i detta fall böra bestämmas till 1 008 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg. Pen
sionen bör utgå räknat från och med den 1 augusti 1945. I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra kanslibiträdet å Oppunda och Villåttinge dom
sagas kansli Karola Ljungdorff må, räknat från och med den 1 augusti 1945, under sin återstående livstid från an
slaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 008 kronor; skolande pensionen jämte därå i förekommande fall belöpande rörliga tilläggsförmå- ner minskas med belopp motsvarande den pension, vartill Ljungdorff är berättigad på grund av pensionsförsäkring en
ligt 5 § kungörelsen den 20 maj 1927, nr 179.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
3:o.
Ingenjören John Axel Tuneld. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Tuneld är född den 13 maj 1872 och således inemot 74 år gammal;
att han under åren 1912—1936 med undantag för tiden november 1924—
augusti 1927 varit bosatt i Leningrad, där han bedrivit industri- och affärs
verksamhet;
att han under åren 1920—1924 på olika sätt verkat för tillvaratagande av- svenska intressen i Ryssland, i betydande utsträckning med uppoffrande av egna medel;
att han under tiden juni 1920—sommaren 1924, då Sverige saknade diplo
matisk och konsulär representation i Ryssland, fungerade såsom svenska Pet- rogradkoloniens representant inför sov jetmyndigheterna;
att han, sedan svenska beskickningsfastigheten i Petrograd i november 1921 ställts under hans överinseende, anmodades att där utöva synnerligen sträng bevakning och att han i samförstånd med vederbörande ryska myndigheter lyckades rädda beskickningsfastigheten med dess inventarier, arkiv och konstverk undan förstörelse;
att Tuneld i svenska S:ta Katarinaförsamlingen i Petrograd fungerat bland annat såsom kyrkokanslist, därvid han med vederbörande ryska myndighet träffade överenskommelse att som grund för svenskt medborgarskaps fast
ställande skulle vid passförlust läggas ett prästbetyg från svenska kyrko
kansliet med Tunelds på ryska språket avfattade bekräftelse av det svenska medborgarskapet;
att Tunelds omkostnader i samband med i det föregående angiven verk
samhet i Ryssland under åren 1920—1924 beräknas ha uppgått till över 50 000 kronor;
att han icke erhållit någon ersättning för dessa utlägg eller för det arbete, han under nämnda tid utfört;
att han numera på grund av sin ålder är urståndsatt att genom arbete för
tjäna sitt uppehälle samt saknar sparkapital;
samt att han under senaste året från understödsnämnden för rysslands- svenskar tillfälligtvis uppburit ett understöd av 175 kronor för månad, vilket avses skola indragas, om Tuneld erhåller pension av statsmedel.
Tuneld har i till Kungl. Maj:t ställda, den 22 juni 1945 och den 7 februari 1946 dagtecknade ansökningar hemställt, dels att statsverket måtte med ett belopp av 50 000 kronor gottgöra honom för hans kostnader för ifrågavaran
de hjälpverksamhet i Ryssland, dels ock att han måtte erhålla en årlig pension av statsmedel å 3 000 kronor jämte dyrtidstillägg.
Statskontoret har — under framhållande av att Tuneld under åren 1920—
1924 under sin verksamhet i Ryssland utfört ett arbete, som i olika avseen
den torde hava varit av väsentligt gagn för svenska intressen —- anfört att sta
ten under förhandenvarande omständigheter icke borde undandraga sig att bereda honom viss ersättning för det arbete och de kostnader han därvid på
tagit sig. Ämbetsverket har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att Tuneld
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
tillerkännes ett årligt understöd å 2 400 kronor, varmed icke borde följa några tilläggsförmåner.
För egen del vill jag ansluta mig till förslaget, att Tuneld i någon form er
håller gottgörelse av statsmedel för sitt arbete och sina kostnader i samband med tillvaratagandet av svenska intressen i Ryssland under åren 1920—1924.
Rörande formen för dylik gottgörelse biträder jag statskontorets uppfattning, att ett årligt understöd i detta fall är det lämpligaste. Understödet synes mig, med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter, böra bestäm
mas till 3 000 kronor utan tilläggsförmåner och utgå från och med den 1 juni 1946. Jag förutsätter, att frågan om ersättning av statsmedel till Tuneld för havda kostnader i samband med ifrågavarande verksamhet skall anses slut
ligt reglerad i och med statsmakternas beslut angående det föreslagna under
stödet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj;t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ingenjören John Axel Tuneld må från och med den 1 juni 1946 under sin återstående livstid från anslaget till di
verse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt un
derstöd av 3 000 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola utgå.
4:o.
Chefen för rulldetaljen inom försvarets kommandoexpedition, majoren i reserven Sture Henning Waldemar Holmström. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Holmström är född den 24 maj 1882 och sålunda inemot 64 år gammal;
att han efter genomgången officerskurs utnämndes till underlöjtnant den 31 december 1905 och sedermera befordrades till kapten på reservstat från och med den 1 januari 1919;
att han efter den 24 maj 1932 uppnådd pensionsålder avgått med pension från sistnämnda beställning;
att han redan dessförinnan alltsedan den 14 september 1921 innehade anställning inom försvarsdepartementet vid dåvarande lantförsvarets kom
mandoexpedition, vilken anställning sedan dess fortvarit;
att han, som numera är major i Västerbottens regementes reserv, tjänstgör såsom chef för den s. k. rulldetaljen inom försvarets kommandoexpedition;
samt att han kan väntas lämna sin sistnämnda anställning tidigast med utgången av mars 1946.
Hos Kungl. Majit har Holmström — som redan år 1932 gjorde en ansök
ning i sin pensionsfråga, vilken icke för det dåvarande föranledde någon Kungl. Majits åtgärd — anhållit örn åtgärd i syfte att han måtte vid av
gången från befattningen inom försvarsdepartementet åtnjuta pensionsför
måner, som skäligen svara mot hans tjänstgöringstid inom försvarsväsendet.
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Statskontoret har tillstyrkt, att av riksdagen utverkas tilläggspension åt Holmström å 2 736 kronor jämte dvrtids- och kristillägg och därvid anfört:
Tjänstgöring i arvodesbefattning vid försvarsväsendet har i princip ansetts icke böra föranleda beviljande av särskild pension. Statsmakterna lia dock i vissa fall medgivit att särskild pension finge utgå till innehavare av sådan arvodesbefattning. I angivna fall har arvodesbefattningen innehafts antingen av officer, som i förtid avgått från aktiv stat med sjukpension eller annan mindre kassapension, eller ock av reservofficer. I flertalet fall har arvodes
befattningen uppehållits under en längre följd av år.
Statskontoret har i utlåtande över en tidigare framställning om tilläggs
pension åt Holmström förklarat, att med hänsyn till de alldeles särskilda förhållanden, som beträffande honom vöre för handen, det förefölle äm
betsverket billigt att sådan pension bereddes honom. Ämbetsverket har därvid ansett tilläggspensionen böra avvägas så att densamma tillhopa med Holm
ströms reservstatspension i det närmaste uppginge till dåvarande kaptens- pension 4 512 kronor. I betraktande av den långa tid Holmström uppehållit ifrågavarande arvodesbefattning vid lantförsvarets kommandoexpedition vill statskontoret nu föreslå, att tilläggspensionen bestämmes till sådant belopp att summan av pensionerna uppgår till 4 512 kronor. Holmströms reserv
statspension utgör för närvarande efter omräkning enligt kungörelsen 1944:
736 kronor 1 776:— för år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg.
Tilläggspensionen skulle alltså bliva (4 512 — 1 776 —) 2 736 kronor för år, med vilket belopp skulle följa samma tilläggsförmåner. Å tilläggspensionen jämte reservstatspensionen torde Holmström bliva berättigad efter den 1 juli 1946 åtnjuta i propositionen nr 5 till 1946 års riksdag avsedd pensionsför- bättring.
Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter finner jag mig böra förorda, att tilläggspension utverkas åt Holmström i enlighet med statskon
torets förslag. Tilläggspensionen synes böra bestridas från anslaget till di
verse pensioner och understöd m. m. Jag hemställer fördenskull, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att chefen för rulldetaljen inom försvarets kommandoex
pedition, majoren i reserven Sture Henning Waldemar Holm
ström må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig tilläggspension av 2 736 kronor.
5:o.
Materielförvaltarcn vid länsarbetsnämnden i Västerås Bertil Gustaf Wer
ner Hollander. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hollander är född den 8 december 1891 och således 54 år gammal;
att han under tiden 1 juli—30 november 1917, 19 januari 1918—1 juni 1920 och 1 januari 1921—31 oktober 1924 varit anställd inom domänverket såsom tillsynsman och kronojägare i Norrbottens län;
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
att han den 23 oktober 1933 anställdes hos statens arbetslöshetskommis- sion, sedermera statens arbetsmarknadskommission;
att han sedan den 19 maj 1942 är anställd såsom materielförvaltare vid länsarbetsnämnden i Västerås;
att han, som alltsedan den 15 februari 1945 åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom, enligt läkarintyg är för framtiden fullständigt arbets- oförmögen;
att han kommer att entledigas med utgången av juni 1946;
att han vid sistnämnda tidpunkt kan räkna sig till godo en anställningstid av 19 år 3 månader 21 dagar i statens tjänst;
samt att hans avlöningsförmåner sedan den 19 maj 1942 utgått med 6 000 kronor örn året i ett för allt.
Hos Kungl. Maj:t har statens arbetsmarknadskommission, i anledning av en av Hollander hos kommissionen gjord ansökning, gjort framställning örn utverkande av pension åt Hollander.
Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot att Hollander erhåller pension och därvid anfört följande.
Då pensionen avses skola utgå från och med den 1 juli 1946 torde den böra beräknas på följande sätt. Hollanders arvode 6 000 kronor motsvarar en lön å 4 580 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg, vilket belopp närmast utgör slutlöneklass å F-ort i lönegrad Eo 11. Med utgångspunkt från pensionsunderlaget i denna lönegrad, 2 760 kronor, skulle pensionen till Hollander med hänsyn tagen jämväl till att det är fråga örn sjukpensionering bliva (75 #/o av 2 760 = 2 070; 2 070 — 10 °/o därav =) 1 872 kronor för år med rätt att därå åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg.
Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att materielförvaltaren vid länsarbetsnämnden i Västerås Bertil Gustaf Werner Hollander må från och med den 1 juli 1946 under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 872 kronor.
6:o.
Arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten S. L.
Segerfors. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Segerfors är född den 22 augusti 1883 och således 62 år gammal;
att han varit anställd i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst sedan den 1 maj 1915, till en början såsom biträdande ingenjör och sedan augusti 1916 såsom arbetschef vid styrelsens hamnarbeten;
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att hans avlöning från och med den 1 juli 1939 utgått med arvode, mot
svarande lön enligt 32 löneklassen å E-ort (Kalmar) jämte därå belöpande rörligt tillägg och, sedan den 1 januari 1941, jämväl kristillägg;
samt att han beräknas skola avgå från tjänsten vid utgången av augusti 1946, då han uppnått 63 års ålder.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har, i anledning av en av Segerfors hos styrelsen gjord ansökning, hemställt att Segerfors måtte från och med den 1 september 1946 tillerkännas pension med ett i förhållande till hans anställ
ningstid i statstjänst, tjänsteställning och löneförmåner skäligt belopp.
Även statskontoret har tillstyrkt att Segerfors erhåller pension och därvid anfört:
Segerfors har sedan 1 juli 1939 uppburit arvode med belopp motsvarande avlöning enligt 32 löneklassen i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo.
Då sagda löneklass utgör slutlöneklassen för 30 lönegraden i samma löneplan, bör storleken av pensionen bestämmas av det pensionsunderlag, som gäller för extra ordinarie befattning i samma lönegrad, eller 7 680 kronor. Då Se
gerfors räknar mer än trettio tjänstår men ej bidragit till pensioneringen, blir pensionen alltså (7 680 — 768=) 6 912 kronor. Statskontoret får föreslå, att pensionen för Segerfors bestämmes till sistnämnda belopp, varmed bör följa rätt till rörligt tillägg och kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten S. L. Segerfors må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 september 1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m.
m. uppbära en årlig pension av 6 912 kronor. 7
7 :o.
Byggnadskamreraren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbe
ten Robert Hultengren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hultengren är född den 2 januari 1882 och således 64 år gammal;
att han, efter att från och med den 9 maj 1919 ha varit anställd såsom platsledare och redogörare vid skogssällskapets statsarbeten, den 16 septem
ber 1920 övergått i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst, därvid han tjänstgjort till en början såsom platsledare vid styrelsens hamnarbeten samt alltsedan den 1 juli 1924 såsom byggnadskamrerare vid samma arbeten;
att han, som för närvarande är stationerad i Sundsvall, sedan den 1 juli 1939 åtnjuter arvode motsvarande lön enligt 19 lönegraden 22 löneklassen civila icke-ordinariereglementet jämte därå belöpande rörligt tillägg och kris- tillägg;
samt att han avses skola avgå från sin tjänst med utgången av år 1946.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Hultengren från och med den 1 januari 1947 med ett i förhållande till hans anställningstid i statstjänst, tjänsteställning och löneförmåner skäligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt, att pension utverkas åt Hultengren till ett be
lopp av 3 756 kronor för år samt därvid anfört huvudsakligen följande.
Hultengrens avlöning har sedan den 1 juli 1939 utgått i form av arvode motsvarande lön enligt 22 löneklassen i civila icke-ordinariereglementet jäm
te därå utgående tillägg. Sagda löneklass utgör slutlöneklassen för 19 löne
graden i löneplan Eo, för vilken lönegrad pensionsunderlaget utgör 4 500 kronor. Då Hultengren vid utgången av december 1946 torde räkna en sam
manlagd anställningstid av 27 år 7 månader 23 dagar, skulle pensionen — med beaktande jämväl av att han ej erlagt pensionsavgifter — bliva (4 500
— 0/i2o X 4 500 = 4 162: 50; 4 162: 50 — 416: 25 ==) 3 746 kronor eller, efter vederbörlig avrundning, 3 756 kronor för år. Med pensionen bör följa rätt till rörligt tillägg och kristillägg.
Även jag vill förorda, att Hultengren erhåller pension av statsmedel. Mot den av statskontoret föreslagna beräkningen av pensionen har jag intet att erinra. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen med
giva,
att byggnadskamreraren vid väg- och vattenbyggnadssty
relsens hamnarbeten Robert Hultengren må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 januari 1947, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3 756 kronor.
8:o.
Kontorsskrivaren vid vägförvallningen i Värmlands län Olof Näsström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Näsström är född den 16 maj 1881 och sålunda inemot 65 år gam
mal;
att han under tiden 31 juli 1921—30 april 1938 var anställd vid statens ar- betslöshetskommission såsom redogörare, överredogörare och materialinspek
tör;
att han under tiden 1 maj 1938—14 februari 1944 var anställd såsom kas
sör vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beredskapsarbeten;
att han sedan den 16 februari 1944 innehar befattning såsom kontorsskri
vare vid vägförvaltningen i Värmlands län, från vilken anställning han be
räknas avgå med utgången av maj 1946;
saint att han sedan den 10 juni 1942 åtnjuter arvode motsvarande lön enligt 17 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg.
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Näsström har hos Kungl. Majit gjort ansökning om pension.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt pension åt Näsström från och med den 1 juni 1946 med ett i förhållande till hans anställningstid i stats
tjänst, tjänsteställning och löneförmåner skäligt belopp.
Statskontoret har ävenledes tillstyrkt, att Näsström erhåller pension och beträffande pensionsbeloppet anfört:
Näsström har sedan den 10 juni 1942 uppburit årligt arvode motsvarande lön jämte tilläggsförmåner enligt 17 löneklassen å F-ort av civila icke-ordi- nariereglementet. Enligt den före den 1 juli 1939 för extra ordinarie befatt
ningshavare vid nyreglerade verk gällande löneplanen utgjorde 17 löneklas
sen slutlöneklassen för 14 lönegraden. Pensionsunderlaget för extra ordinarie befattningshavare i samma lönegrad är enligt civila tjänstepensionsreglemen- tet 2 640 kronor. Med detta pensionsunderlag såsom utgångspunkt skulle pen
sionen för Näsström, som kan räkna 24 tjänstår, närmast bliva (24/30 X 2 640 =) 2 112 kronor, vilket belopp på grund av att Näsström ej erlagt pensionsavgifter bör minskas med 10 procent till (2 112 — 211:20—) 1900 kronor eller efter sedvanlig avrundning 1 908 kronor. Statskontoret föreslår att pensionen åt Näsström bestämmes till 1 908 kronor för år.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot det av statskontoret före
slagna beloppet, å vilket böra beräknas dyrtids- och kristillägg, varför jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontorsskrivaren vid vägförvaltningen i Värmlands län Olof Näsström må, räknat från och med den 1 juni 1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensio
ner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 908 kronor.
9:o.
Förre vägarbetaren vid vägförvaltningen i Gotlands län Karl Niklas Kris
tian Edman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Edman är född den 29 november 1884 och således 61 år gammal;
att han under tiden 29 november 1902—31 oktober 1905 eller alltså under 2 år 11 månader varit anställd vid Gotlands infanteriregemente;
att han under åren 1927—1932 under sammanlagt 4 år 6 månader inne
haft anställning såsom grovarbetare hos aktiebolaget Vägförbättringar i Stockholm;
att han under åren 1933—1943 under sammanlagt 8 år 3 månader 24 dagar innehaft anställning såsom grovarbetare hos Gotlands södra väg- distrikt;
samt att han från och med den 1 april 1944 anställts såsom grovarbetare vid vägförvaltningen i Gotlands län, där han intill utgången av november
1944 tjänstgjort 5 dagar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Med anledning av en av Edman gjord ansökan om pension enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare fann statens pensionsanstalt ge
nom beslut den 3 januari 1945 sig förhindrad förklara honom berättigad till pension enligt nämnda reglemente, enär han icke innehaft sådan arbe- taranställning i statens tjänst, som kunde anses ha utgjort hans huvudsak
liga sysselsättning och förvärvskälla, och reglementet med hänsyn härtill icke ägt tillämpning å honom.
Edman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pen
sion.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen har i ärendet anfört följande:
Under förutsättning att Edman före fyllda 60 år vid vägförvaltningen i Gotlands län innehaft sådan arbetaranställning, som utgjort hans huvud
sakliga sysselsättning och förvärvskälla, d. v. s. en anställning som icke varit alltför kortvarig, hade han vid uppnådd pensionsålder ägt uppbära pension enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Efter fyllda 60 år kan Edman beredas pension enligt kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 502) med föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. arbetare vid vägväsendet, varvid dock fordras att han efter nämnda ålder vinner mera stadigvarande anställning vid vägförvaltningen. Enär Edman beretts möj
lighet erhålla anställning vid vägförvaltningen men ej antagit detta erbju
dande, anser sig styrelsen ej kunna förorda bifall till framställningen.
Statens pensionsanstalt har på av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen an
förda skäl funnit sig icke kunna tillstyrka, att framställning till riksdagen göres örn pension åt Edman.
Jämväl statskontoret har avstyrkt framställningen.
Enligt vad av handlingarna framgår har Edman icke emottagit det er
bjudande om anställning vid vägförvaltning —- enligt praxis avseende en tid av minst 3 månader — som skulle ha utgjort förutsättning för att han skulle kunna tillerkännas pension enligt kungörelsen 1944: 502. Anledning
en härtill har uppgivits vara, att Edmans arbetskraft erfordras för skötseln av ett honom tillhörigt jordbruk, vilket han på grund av bristande arbets
hjälp är nödsakad sköta ensam. Nämnda omständighet synes mig icke skä
ligen böra föranleda, att Edman går miste om den pension, till vilken han på grund av sin anställningstid inom vägväsendet eljest skulle kunna bliva berättigad. Jag anser mig böra förorda, att Edman tillerkännes pension med lägsta enligt kungörelsen 1944: 502 utgående belopp, eller 708 kronor utan tilläggsförmåner därå. Pensionen synes böra utgå från och med den 1 maj 1945. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riks
dagen medgiva,
att förre vägarbetaren vid vägförvaltningen i Gotlands län Karl Niklas Kristian Edman må, räknat från och med den 1 maj 1945, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pen
sion av 708 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
10:o.
Verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten Gottfrid William Preutz. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Preutz är född den 4 juli 1880 och således 65 år gammal;
att han sedan oktober 1928 varit anställd i byggnadsstyrelsens tjänst, där
vid han under de första åren tjänstgjort såsom förman samt därefter såsom verkmästare vid olika byggnadsföretag;
att han under sin anställning hos byggnadsstyrelsen åtnjutit månadsar- vode, vilket utgjort under tiden juli 1940—juni 1942 650 kronor, juli 1942
—juni 1945 700 kronor 5 öre samt från och med 1 juli 1945 744 kronor 10 öre;
samt att han beräknas avgå från sin tjänst med utgången av juni 1946.
Byggnadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Preutz till skäligt belopp.
Statskontoret har — under erinran att statsmakterna tidigare ansett sig böra bereda pension åt förmän och verkmästare vid statliga byggnadsföre
tag (jfr exempelvis 1942 prop. nr 65, p. 2; bankoutsk. uti. nr 13 p. 5; riksd.
skr. nr 88; 1944 prop. nr 32 p. 5; bankoutsk. uti. nr 39 p. 13; riksd. skr.
nr 209) — tillstyrkt utverkande av pension åt Preutz med 1 932 kronor för år. I fråga om pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört följande.
Preutz har i sin anställning uppburit arvode, som vad beträffar tiden juli 1942—juni 1945 motsvarade lön jämte tilläggsförmåner enligt 18 löne- klassen å I-ort i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo. Sedan juli 1945 har arvodet svarat mot avlöning enligt 19 löneklassen. Dessa löneklas- ser utgöra slutlöneklasser i lönegraderna 15 resp. 16 i sagda löneplan. Pen- sionsunderlaget enligt allmänna tjänslepensionsreglementet för extra ordi
narie tjänsteman i dessa lönegrader är 3 528 kronor resp. 3 768 kronor. Då Preutz vid sin avgång ur tjänst åtnjutit den högre lönen under endast ett år, synes det pensionsunderlag, som skall tjäna såsom utgångspunkt vid av
vägningen av pensionen åt honom, böra bestämmas med tillämpning av den medeltalsberäkning, som för motsvarande fall finnes föreskriven i sagda tjänstepensionsreglemente, den s. k. treårsregeln. Ett sålunda framräknat pensionsunderlag skulle bliva 3 608 kronor. Då Preutz vid sin avgång så
som tjänstår kan åberopa 17 år 8 månader 16 dagar skulle pensionen — med sedvanlig reduktion för att pensionsavgifter ej erlagts — alltså bliva (3 608 — 49/120 X 3 608 = 3 608 — 1 473: 26 = 2 134; 2 134 — 213 =) 1 921 kronor eller efter vederbörlig avrundning 1 932 kronor.
Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Preutz. Pen
sionen synes mig böra bestämmas till det av statskontoret föreslagna be
loppet 1 932 kronor för år, varå böra utgå rörligt tillägg och kristillägg. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten Gottfrid William Preutz må från och nied månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidi
gast från och med den 1 juli 1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 932 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Illo.
Städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Hilda Amalia Fransson, född Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fransson är född den 5 februari 1879 och således 67 år gammal;
att hon sedan den 1 mars 1927 varit anställd såsom städerska vid folk
skoleseminariet i Linköping med en daglig arbetstid av 4 timmar under 10 */2 månader årligen;
att hon under åren 1940—1944 i ersättning för städningsarbetet uppburit i medeltal 911 kronor för år;
att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till arbete, varmed hon skulle kunna försörja sig;
samt att hennes anställning avses skola upphöra den 1 mars 1946.
Hos Kungl. Majit har Fransson — som icke kan komma i åtnjutande av pension enligt de bestämmelser som gälla för pensionering av arbetare i sta
tens tjänst — gjort ansökning i fråga örn pension.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Fransson till ett belopp av 408 kronor för år.
Statskontoret har tillstyrkt, att Fransson tillerkännes pension samt före
slagit, att pensionen bestämmes till 360 kronor för år jämte dyrtids- och kris
tillägg.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Fransson bör komma i åtnjutan
de av pension. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskon
torets förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Hilda Amalia Fransson, född Johansson, må, räknat från och med den 1 mars 1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
12:o.
Förra reservpostexpeditören Hildur Maria Kindblom, född Bergman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kindblom, som är änka, är född den 6 december 1877 och således 68 år gammal;
att hon antagits till extra ordinarie postexpeditör den 19 april 1899 samt befordrats till extra biträde från och med den 1 januari 1900 och till ordi
narie postexpeditör från och med den 1 januari 1905;
att hon, i samband med att hon ingått äktenskap, övergått till reservan
ställning den 15 juni 1909, vilken anställning hon innehaft intill utgången av juni 1945;
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
att hon under reservanställningen stått till verkets fulla förfogande och därvid innehaft tjänstgöringsuppdrag såsom tillförordnad postexpeditör;
att hennes sammanlagda effektiva tjänstetid i postverket uppgått till 28 år 4 månader;
att hon i avlöning från postverket under de senaste fem åren uppburit i medeltal 4 556 kronor;
samt att hon åtnjuter familjepension efter sin år 1933 avlidne man, post
mästaren av klass 2 K. A. R. Kindblom, vilken pension sedan den 1 juli 1939 utgår med 1 512 kronor för år jämte rörliga förmåner.
Generalpoststyrelsen har hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande åt änkefru Kindblom av en årlig pension av 1 848 kronor att utgå från och med den 1 juli 1945 och därvid anfört, bland annat, följande.
Generalpoststyrelsen, som med hänsyn bland annat till fru Kindbloms ålder icke ansett sig kunna bereda henne extra ordinarie anställning i ver
ket, därvid även hennes pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att hon vid avgången från sin anställning beredes pension av statsmedel. I likhet med de pensioner, vilka av 1943 års riksdag tillerkänts reservpost- expeditörema Ingrid M. Melin, född Nordquist, Adelaide S. R. Eliaeson, född von Kraemer, och Astrid A. P. M. Palmgren, född Lagergren, synes densamma böra bestämmas med utgångspunkt från det i 1934 års civila tjänstepensionsreglemente fastställda tjänstepensionsunderlaget för extra or
dinarie tjänstemän ill lönegraden. Med en tjänstetid av 28 år 4 månader bör efter denna beräkningsgrund pensionsbeloppet bestämmas till 1 848 kro
nor. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet har därvid — med hän
syn till att vederbörande icke erlagt avgifter för tjänstepensionering — minskats med 10 procent.
Statskontoret har ansett skäligt, att pension av statsmedel tillerkännes änkefru Kindblom. I fråga örn pensionsbeloppets storlek har ämbetsverket anfört följande.
Vid bestämmande av storleken av härvid ifrågakommande pension synas lämpligen, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, de beräkningsgrunder, som tillämpats av 1943 års riksdag vid beviljande av pensioner åt vissa reserv- postexpeditörer böra bliva vägledande. I överensstämmelse härmed skulle den sökanden tillkommande pensionen komma att uppgå till 1 848 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att sökanden, som sedan 1933 är änka efter postmästaren av klass 2 K. A. R. Kindblom, vilken vid sin död var ansluten till civilstatens änke- och pupillkassa, åtnjuter familje
pension efter mannen. Pensionen uppgår från och med den 1 juli 1939 till 126 kronor för månad. Vid kombination med en s. k. riksdagspension kom
mer familjepensionen att uppgå till 121 kronor för månad, exklusive procen
tuellt tillägg och kristillägg.
Jämlikt 18 § 2 morn. 1941 års allmänna familjepensionsreglemente skall familjepension, som utgår enligt ifrågavarande reglemente, för det fall att innehavaren av familjepensionen även åtnjuter tjänstepension, minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån, som föranleder minskningen. I reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa finnes icke någon liknande föreskrift utan skulle familjepensionen, därest icke annor
lunda föreskrives, i förevarande fall komma att utgå med 121 kronor per månad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Det synes emellertid statskontoret skäligt, att den av generalpoststyrelsen föreslagna årliga pensionen 1 848 kronor, för att motsvarighet skall vinnas till den reduktion sorn, enligt vad nyss sagts, skall ske vid förening av fa
miljepension enligt allmänna familjepensionsreglementet med tjänstepen
sion, minskas med en fjärdedel av familjepensionsbeloppet, 1 452 kronor, eller i avrundat tal 360 kronor per år.
Statskontoret får alltså föreslå, att pensionen till Kindblom fastställes till 1 488 kronor för år.
Enligt inhämtad uppgift har Kindblom under edvart av de tre senaste hela kalenderåren före avgången fullgjort tjänstgöring så gott som dagligen. Hen
nes avlöning för nämnda tid har för dag räknat i det närmaste motsvarat avlöningen till tjänsteman i 11 löneklassen å I-ort enligt civila icke-ordinarie- reglementet. Nämnda löneklass utgör slutlöneklass i 8 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän enligt 1935 års löneplan. Häremot svarande pensions- underlag enligt civila tjänstepensionsreglementet är — för kvinnlig tjänste
man — 1 716 kronor. Med detta pensionsunderlag såsom utgångspunkt skulle pensionen för Kindblom, som kan räkna 28 tjänstar, bliva ( /30 X 1 716 — 10 °/o =) 1 441 kronor 44 öre eller, avrundat, 1 452 kronor. Beloppet bör emellertid, på sätt statskontoret förordat, med hänsyn till Kindbloms familje
pension minskas med 360 kronor till 1 092 kronor jämte dyrtids- och kris
tillägg.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra reservpostexpeditören Hildur Maria Kindblom, född Bergman, må, räknat från och med den 1 juli 1945, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
1 092 kronor, att utgå av postmedel.
13:o.
Förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Frans Oskar Gustavsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Gustavsson är född den 1 februari 1887 och således 59 år gammal;
att han varit anställd såsom arbetare i statens tjänst skilda perioder un
der tiden 7 november 1910—5 december 1942 med en sammanlagd an
ställningstid av omkring 12 år 2 månader;
att hail under olycksfall i arbete i statens vattenfallsverks tjänst den 29 november 1911 vid Trollhätte kanals ombyggnad skadades så svårt, att hans högra hen måste amputeras;
att han i anledning härav tillerkänts en livränta, vilken för närvarande inberäkna dyrtidstillägg uppgår till 405 kronor 4 öre för år;
samt alt han numera enligt eli (leii 21 december 1944 utfärdat läkarintyg är fullständigt arbetsoförmögen, vilket uppgivits väsentligen hero på det olycks
fall i arbete, som drabbade honom år 1911.
Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1sami. Nr 137. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Ledamoten av riksdagens andra kammare C. P. Olsson i Mellerud har i en till chefen för socialdepartementet ställd skrift anhållit, att Gustavsson måtte erhålla ett skäligt understöd av statsmedel eller eventuellt en utfyllnad av den till honom utgående livräntan.
Vattenfallsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört huvudsakligen följande:
Någon förhöjning av den till Gustavsson utgående livräntan kan icke för
fattningsenligt vidtagas.
Då Gustavssons arbetaranställningar i statens tjänst under de tider de in
nehafts torde ha utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, skulle kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst kunna vara tillämplig på honom. Jämlikt nämnda författning fordras emellertid för erhållande av pension, att arbetaren under minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft anställ
ning i statens tjänst. Gustavsson har emellertid varit anställd i statens tjänst endast omkring 12 år och 2 månader, varför han icke är berättigad till pen
sion enligt nyssnämnda kungörelse.
Enligt det avgivna läkarintyget är Gustavssons arbetsoförmåga numera fullständig och beror detta hans invaliditetstillstånd väsentligen på det olycks
fall, som drabbat honom under arbete i statens tjänst. Med hänsyn såväl därtill som till att den till Gustavsson utgående livräntan är relativt låg får vattenfallsstyrelsen tillstyrka, att Gustavsson utöver nämnda livränta tiller- kännes ett årligt understöd med belopp, som Kungl. Majit må finna skäligt.
Statskontoret har i ärendet anfört bland annat följande:
Gustavssons anställningar ha — frånsett tidsperioden 1910—1917 — varit av förhållandevis tillfällig art samt fördelade på en lång följd av år. Vid sådant förhållande anser statskontoret Gustavssons anställning i statens tjänst icke ha haft den längd eller den varaktighet, att han på grund av densamma skäligen bör erhålla något understöd av statsmedel.
Såsom skäl för att statsmakterna skulle bevilja ett understöd åt Gustavs
son har åberopats, bland annat, den omständigheten att, i enlighet med ett i ärendet föreliggande läkarintyg, Gustavssons nu inträdda fullständiga arbetsoförmåga till väsentlig del skulle vara beroende av det tidigare inträf
fade olycksfallet. Graden av den Gustavsson genom olycksfallet åsamkade invaliditeten skulle alltså ha ökats, sedan livräntan till honom fastställdes.
En höjning av livräntan på grund härav kan emellertid författningsenligt icke komma till stånd, enär 16 § 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete föreskriver, att talan örn jämkning i ersätt
ningens storlek skall ske inom två år från det ersättningen fastställdes. Då det ansetts skäligt, att vid väsentliga förändringar i den skadades tillstånd möjlighet bör finnas för vederbörande att erhålla jämkning av ersättningen, har i 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete icke föreskrivits någon preskriptionstid, inom vilken sådan ansökan skall vara ingiven. I betraktande av nu angivna omständigheter synes det ämbetsverket kunna ifrågasättas, huruvida icke i förevarande fall åtgärder borde vidtagas för beredande av förhöjd livränta åt Gustavsson. Ett medgivande härtill lärer erfordra riksdagens medverkan.
Riksförsäkringsanstalten slutligen har anfört bland annat följande:
Riksförsäkringsanstalten vill till en början vitsorda den av statskontoret meddelade uppgiften, att höjning av livräntan författningsenligt icke kan äga rum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Vad därefter angår frågan i vad män samband kan anses föreligga mellan Gustavssons ursprungliga skada och hans nuvarande tillstånd får riksför- säkringsanstalten meddela, att anstalten efter hörande av sin överläkare, pro
fessor Abraham Troell, funnit samband föreligga i sådan grad, att arbets
förmågan till följd av skadan numera kan anses nedsatt med 66 2/3 procent.
Livränta enligt denna procentsats utgör enligt 1901 års olycksfallsersättnings- lag 200 kronor för år, tilläggsersättning jämlikt kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) 250 kronor för år och dyrtidstillägg jämlikt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) 90 kronor för år. Höjningen av nu utgående ersättning skulle i enlighet härmed belöpa sig till 135 kronor för år.
Den till synes närmast till hands liggande åtgärden i förevarande fall skulle vara att genom riksdagens medverkan få den utgående livräntan höjd till ett belopp, som motsvarar den numera konstaterade nedsättningen av Gustavs
sons arbetsförmåga. Emellertid anser jag en dylik åtgärd, som enligt riks- försäkringsanstaltens uppgift skulle medföra en höjning av nu utgående er
sättning med allenast 135 kronor för år, icke medföra ett tillfredsställande resultat. Å andra sidan föranleder den omständigheten, att Gustavssons an
ställningstid i statens tjänst uppgår till allenast 12 år 2 månader, viss tvekan att bereda Gustavsson understöd i särskild ordning. Jag vill emellertid fram
hålla, att Gustavssons senaste anställning upphört den 5 december 1942, då han uppnått en levnadsålder av allenast 55 år, och att han, därest icke den av olycksfallet föranledda nedsättningen i arbetsförmågan så starkt ökat, sannolikt hade kunnat förvärva den anställningstid om sammanlagt 15 år, som skulle ha utgjort en förutsättning för att Gustavsson skulle kunnat er
hålla pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
Med beaktande av samtliga omständigheter i förevarande fall har jag ansett mig böra i likhet med vattenfallsstyrelsen förorda, att åt Gustavsson utver
kas ett årligt understöd av statsmedel utöver honom tillkommande livränta enligt 1901 års olycksfällsersättningslag. I fråga örn understödets storlek har jag stannat för att föreslå 480 kronor jämte dyrtids- och kristillägg. Under
stödet torde böra utgå räknat från och med den 1 februari 1945 eller från och med ingången av den månad, varunder framställning i ärendet inko(m- mit till vederbörande departement.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Frans Oskar Gustavsson må, räknat från och med den 1 februari 1945, under sin återstående livstid — utöver honom tillkom
mande livränta enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete — uppbära ett årligt understöd av 480 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
14:o.
Förre domänintendenten Gunnar Pettersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Pettersson är född den 11 oktober 1880 och således 65 år gammal;
att han under åren 1917—1923 innehaft anställning såsom biträde åt do
mänintendenten i Örebro län och under tiden 1 januari 1924—31 december 1945 varit förordnad såsom domänintendent i samma län;
samt att han såsom domänintendent åtnjutit arvode, vilket sedan den 1 januari 1924 utgått med 3 000 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg och kristillägg.
Domänstyrelsen har, i anledning av en av Pettersson hos styrelsen gjord ansökning, hemställt om utverkande av en årlig pension åt Pettersson å 2 000 kronor, att utgå av statens domäners fond, samt därvid bland aimat åberopat Petterssons långa anställningstid i statens tjänst, 29 år, och de av honom åt
njutna avlöningsförmånerna.
Statskontoret har tillstyrkt, att tjänstepension utverkas åt Pettersson. Äm
betsverket har, under erinran om 1945 års riksdags beslut örn pension åt domänintendenterna G. F. Flodkvist och G. A:son Ahrén (bankoutsk. uti.
1945 nr 26 punkt 15 och 16), föreslagit, att pensionen till Pettersson be
stämmes till (2/s X 3 000 = 2 000; 2 000 — 10% därav =) 1 800 kronor för år att utgå från och med den 1 januari 1946. Å beloppet borde utgå dyrtids
tillägg och kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre domänintendenten i Örebro län Gunnar Pettersson må, räknat från och med den 1 januari 1946, under sin åter
stående livstid uppbära en årlig pension av 1 800 kronor, att utgå av statens domäners fond.
Vad föredraganden sålunda under punkterna 1 :o—
14 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter in
stämma, bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
467352. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
