Arholma Valsen
The Arholma Waltz Nordanstormar vänden
Stilla stjärnor tänden Lyssnen till legenden
Om Arholma ö.
Vinden stilla klagan Vill i vågor jaga'n Vemodsfulla sagan
Om Arholma ö.
Mångtusen stormar i brusande hav Slungat de bräckliga skalen i kvav Sjungit sin sång över vaggande grav
Kring Arholma ö.
Ödets nornor spinnen Med vemodsfulla sinnen
Sagofulla minnen Om Arholma ö.
Hur i tidens gryning Nordanvågors dyning
Lekte tordönsflyning Vid Arholma ö.
Då sjöng musiken en ann' melodi Sjöjungfruklagan och havstrolleri Striden om människoöden däri
Vid Arholma ö.
Mången natt vid stranden Syntes männskoanden,
Vinkande med handen Mot Arholma ö.
Då fick männskoanden Högre makters maning Fyren fick sin daning
På Arholma ö.
Se'n har den sörjande anden fått ro Vågorna söka vid stranden sitt bo, Sjömännen sjunga om kärlek och tro
På Arholma ö.
Tack för nordanbruset Tack för granskogssuset
Tack för blänkfyrsljuset Vid Arholma ö.
Tack för gång i skogen Tack för dans på logen Tack för sången trogen
Om Arholma ö.
Text: Herman Svenonius Musik: Albin Carlsson
The Arholma Waltz
The northern storms return beneath the light of quiet stars,
telling of the legend of Arholma Island.
The wind’s quiet lament sails over the waves,
a melancholy saga of Arholma Island.
The countless storms in the raging sea smash the fragile shells to pieces, singing their song over the raucous waves
around Arholma Island.
The Norns, who mournfully spin the threads of fate,
recall the fantastic memories of Arholma Island.
How at the dawn of time the swell of northern waves
thunderously resounded on Arholma Island.
Then an unearthly melody was heard:
mermaid’s laments and the sea’s enchantment, and the struggle for mankind’s fate began
on Arholma Island.
Many nights were men seen waving their hands
towards the shore of Arholma Island.
Then men received encouragement from the higher powers,
and fire was discovered on Arholma Island.
Since then mournful souls have found peace and waves sought refuge on its shores.
Sailors sing about love and trust on Arholma Island.
Thanks for northern gales, thanks for the spruce forest, thanks for the lighthouse bright
on Arholma Island.
Thanks for walking in the woods, thanks for dancing in the barn,
thanks for a steadfast song about Arholma Island.
Text: Herman Svenonius Freely translated from the Swedish
Bergslagstroll
Mountain Trolls
"Och antingen ni tror eller inte gör detsamma, men annars är det sant och anagga mig, anamma,
om inte det var trollpack, jag togs med en natt.
Vi vaktade vid milan i Västanåmyra och natten led mot slutet och klockan var fyra,
då hörde vi ett buller och Pär han skvatt.
Det skallrade i fjälla, det dånade i jola, det råmade som oxar i berga", sa Ola.
"Det stampade och trampade från alla fyra hållen, och näggum det var roligt, för jaggu var det trollen, som långsamt kommo skumpande med dunder och duns.
Det rungade och vren och sa knak genom skogen, för somma var så stora som kyrkan i Bogen, och tallar är som halm för en tocken en luns.
Och Pär han kröp ner vid en rot av en gran och själv så kröp jag ner bakom kolkuja", sa’n.
"Det dunkade och klang som när skrotjärn slamrar, och somma hade armar som stångjärnshamrar
och somma hade nävar såsom jättekast och somma hade gap som ett hål till en gruva
och somma hade tak av ett kolhus till huva och somma glyste eld som en gnisterkvast och somma hade snut som en järnlyftkran
och jaggu var det allt lite kusligt", sa’n.
"De satte sig kring milan och stekte sitt tackjärn och kokade sig soppa på spikar och klackjärn
och mumsade på plog som på höns eller får.
De dansade kring milan, det var som en hoppdans med kyrkor i polskdans och hus i galoppdans,
det var som ett dön som när guffarn går.
Och nog har jag vandrat och varit in i stan, men aldrig såg jag maken till dansgille", sa’n.
"Och rätt som jag ligger som ett hopviket knyte, så kommer där ett troll med ett otäckt snyte
och tjåvar och tar på min fattiga kropp.
’Titt vint, titt på skack, det är ugglor i mossen, här ligger litet gubbkött’, sa tryntrollklossen,
men just i detsamma rann sola opp.
’Se sola’, sa jag , det är ljusande dan’, då nöso de och lade på långkutten", sa’n.
"Det dånade i berga, det skälvde i jola, de skalade i väg bortåt fjälla där nola och drumlade i kull sig där nolaskogs.
Det var som ett slagsmål av vettskrämda hyttor, som bruk gjorde hjulkast och jättekullbyttor och malmhus och kolhus och smedjor slogs.
För trollen äro lika förfärade för sola, som jag för att skarva och ljuga", sa Ola.
Gustaf Fröding
Mountain Trolls
"Well, you may believe me or may not believe me;
But 'twas this way it was, and the devil may have me If 'twasn't a troll-pack that caught me one night.
We had charge of a furnace in Westerly Moor, And the night was nigh finished, the clock stood at four,
When the racket began and Pär jumped up in fright.
It crashed round the peaks and it roared in the valley Like a bellowing ox in the mountains," said Olle.
"They tramped and they stamped from all points of the compass, And 'twas funny, but God! it was trolls made the rumpus.
There were some big as churches, and slowly they filed Through the trees, which resounded with thunder and thud;
There was twisting and groaning all over the wood, For the firs were to them but as grass to a child.
And Pär he crouched under the root of a tree And I by a big pile of charcoal," said he.
"Like the clashing of iron the noise of them rang, For they'd arms like steam-hammers, had some of the gang;
And their fists were like rocks that the old giants tumbled;
Some had mouths like a mine-shaft, and added to that, Some had thatch like the roof of a shed for a hat;
And some sent out fire like a furnace that rumbled;
Some had snouts big as iron steam-cranes in their head, By golly! it was a bit scary," he said.
"They sat round the furnace and roasted huge steaks Of pig-iron, and made themselves broth out of spikes, And ate ploughs as if chewing on chicken or lamb;
Then all round the furnace the trolls began dancing Till they looked just like houses and churches a-prancing,
And it sounded like thunder, the rumble and slam.
I've traveled a bit and seen many a spree, But I never saw dance up to that one," said he.
"And as I lay there like a bundle of clouts, Came a troll up with one of the ugliest snouts And felt me and turned my poor body around.
'Look sharp here, look out if you don't smell a rat!
Here's a bit of old meat,' said the troll; but with that Of a sudden the sun had come up with a bound.
'The sun's here,' says I, 'and the east is all red.' They sneezed and all took to their heels then," he said.
"It was something terrific to hear the hills rumble.
As the pack of them rushed to the north in a jumble And scurried away all together up north.
Still the huts seemed to fight from the way they were shaking.
For ore-house and coal-house and smithy were quaking, And as if turning cartwheels, they swayed back and forth.
Yes, trolls hate the sun just as I should fear truly To lie or to draw the long bow," finished Ole.
Gustaf Fröding
English translation: Charles Wharton Stork
Farväll
En sorgens ton från Amerka Farväll, du grymma vänd i Sveden, du grymma vänd, som glömde eden,
du svärjade en lordaskväll, ja faderväll, ja faderväll!
Ja faderväll, ja fadervädel, jag var en skrädaregesädel i Svedens land här långt ifrån,
nu är jag mister Johansson.
Tre dollars haver jag om dagen och är en herrkar efter lagen,
du kunde varit misstriss nu, men den som slapp te bli't, va du.
Du kunde gått i hatt och handsker ibland tjangtila amerkansker och lefft på gås och rebbenspjäll,
men faderväll, men faderväll!
Ja faderväll, ja fadervädel, jag hopas Erk är såppas snädel, att han ej slår min grymma vänd,
fast han är sinnt och illa känd!
Jag hopas, att det nötet Erker med sett lell arrbett såppas lerker
att han kan gi dig brö för dan och littet kaffi ifrån stan.
Jag hopas, att du är belåten, att du tog Erk och gav på båten
en fattig skrädaregesäll, som nu är rik, men itnåt säll.
I ensamhetens dystra tankar går mister Johansson och vankar,
och tåren far på kinden kall som Niagadras vilda fall.
Han tänker på sin falska flicka, som gav sin ungdomsvänd att dricka
av sorgens suraste butäll, farväll, farvädel, faderväll!
Gustaf Fröding
Farewell
A mournful note from America Farewell, you cruel friend in Sweden, who made a vow with me one evenin’
but didn’t keep it very well.
Farewell, farewell, yes fare thee well!
Farewell, farewell to my betrayer, I was a poor apprentice tailor, now far from Sweden I have come,
and I am Mister Johansson.
Three dollars every day is paid me, a gentleman the law has made me, you could have been a lady here, but you missed out on that, my dear.
In hat and gloves you’d have paraded as wealthy Yankees promenaded, on goose and ribs you would have dined,
but never mind, but never mind.
I hope that Erker won’t mistreat you, my cruel friend, or ever beat you although he tends to lose his head
and isn’t good for much it’s said.
Farewell, farewell I hope that Erker no longer is an idle shirker and that he makes enough somehow
to get you bread and coffee now.
I hope you’re satisfied with choosing that numbskull Erk and thereby losing
a tailor who had not a cent and now is rich but not content.
In loneliness Johansson wanders, what might have been he sadly ponders,
and down his cheeks the teardrops go just as Niagara’s waters flow.
Of his unfaithful friend he’s thinking, because of her he has been drinking
a bottle of grief’s bitter brew.
Farewell, farewell, farewell to you!
Gustaf Fröding. English translation: Paul F. Anderson.
Finska Valsen
Nu är det doft ifrån hägg och syren, violerna små kring tufvorna stå, och hvar liten blommande blomma på ren,
hon lyser i kvällsolens sken, fallera.
Å hvarje flecka går så säll i sommarkväll te dans där bort i vägen,
lite' smått förlägen, men ändå så trägen.
Hvarje pojke gör sej finer, så han skiner lika grann som sola, —
gnolar gör enhvar uppå en ton sä bra å gla, fallera.
Spelleman stämmer fiolen, Lisa ho' tummar pä kjolen:
"Töser I hörde triolen;
nu spelar dom våran vals!"
Trasten han sjunger om kärlek och hopp, å göken han gal ner uti en dal, å lärka ho' drillar kring svindlande topp
å styr uti rymda sitt lopp, fallera.
Å så från klarinetten ljuder så polkettön
uti aftonstunden
öfver sjö och sunden gör dess eko runden.
Pyntad sä med kransen
hvirflar om i dansen hvarje tös i bygden.
Brygden, som vi ha, den smakar oss så bra, ack ja, fallera.
Dansen bland blommor å blader den gör en sä löckli å gläder.
Spell' inga jeremiader, nej bara en glädjens låt!
Slutad är valsen å se'n med min vän vandrar jag hän ibland skogens trän.
I morron så blir det en helt annan sväng te gno uppå åker och äng, fallera.
Se Anna, Stina, Adelfina, Kajsa, Britta, hur de gå och titta
att en pojke hitta, jäsingen besitta.
Lurar pojkar gör dom, deras lif förstör dom;
tror I att det rör dom?
Dör dom —
ä' de' för dom inte få, den dom vell ha, fallera.
Ja — fleckor di ä' liksom strömmen, som brusar ett tag å försvinner.
Fleckor di ä' liksom drömmen, som skiftar hvarenda natt!
Music: Hesikiel Wahlrot Text: Ernst Rolf
The Finnish Waltz
Now there is scent of cherry and lilac, wee violets 'round tussocks are standing,
each little blossom on the hillside
gleams in the light of the evening sun, fallera.
And every girl goes merrily in the summer evening to the dance out there by the road,
a little bit shyly, but still so determined.
Every boy makes himself so fine that he shines as brilliant as a sun, and all are humming a happy tune, fallera.
The musician tunes his fiddle, Lisa she tugs on her skirt.
"Girls do you hear the three beats, now they are playing our waltz!"
The thrush he sings of love and of hope, the cuckoo calls out in the valley, the lark she trills from a dizzying height and steers a course through the heavens, fallera.
And then from the clarinet a polka is heard in the evening hour,
over lake and sound its echo carries.
Adorned with wreaths and whirling in dance is every young girl in the district.
The brew that we have tastes good to us, yes indeed, fallera.
The dance in the midst of the flowers makes one so contented and happy.
Don't play any dirges, no only a joyful song!
The waltz has finished, and then with my friend I wander off among the trees of the forest.
Tomorrow will take a very different turn, laboring in the fields and pastures, fallera.
See Anna, Stina, Adelfina, Kajsa, Britta — how they are looking
to find a boy in their excitement.
The boys they entice, their lives they destroy do you think that they care?
Do they die
when they can't have the one they want, fallera.
Yes, girls are just like the river that surges and then disappears
Girls are just like the dream that changes from night to night!
Ernst Rolf Literal translation
Friarevalsen
The Suitor’s Waltz
Kom Adelfina, kom Adelfina, följ mej i valsen.
Kom Adelfina, kom Adelfina, håll mej om halsen.
Kom Adelfina, kom Adelfina, speleman spelar, Felar på sir fela fin, fallera.
REFRÄNG:
Adelfina, du vet, ja ä gla' i dej, Ä du gla' i mej, så säj inte nej.
Trallalla, trallallallallallallalej, trallallallallalla, trallallallala.
Hjärtonge lella, tänk, om en annan tro du vell svära.
Hjärtli'a kära, då månde vande hjärtat mett tära.
Bort frå' mi' lella hjärteros får ja' segla på vågen, sörjefull i hågen min, fallera.
Ja' vell dej giva, ja' vell dej giva gullring, som skiner.
Ja' vell dej giva, ja' vell dej giva psalmebok finer.
Ja' vell dej giva, ja' vell dej giva fästemögåva, Lova mej detta hjärtas tro, fallera.
Text: Göran Svenning Music: David Hellström
The Suitor’s Waltz
Come Adelfina, come Adelfina, there's no delaying.
Come Adelfina, come Adelfina, waltzing and swaying.
Come Adelfina, come Adelfina, fiddlers are playing, playing on their fiddles so fine, fal-le-rah!
REFRAIN:
Adelfina, you know that I care for you, if you love me too, say that you’ll be true.
Adelfina, you know that I care for you, if you love me too, you’ll always be true.
Oh dearest one, promise that you’ll never leave me.
Oh dearest one, think of how much it would grieve me.
Oh dearest one, I won’t forget my devotion, sailing on the ocean so blue, fal-le-rah!
I’ll give to you, I’ll give to you a gold ring that shines, dear.
I’ll give to you, I’ll give to you a hymnbook so fine, dear.
I’ll give to you, I’ll give to you love without measure, showing that I treasure you so, fal-le-rah!
Göran Svenning
English translation: Anne-Charlotte Harvey, adapted
Gå På Dompen
Going Courting
Å Däng-Jan sa te Kvennfôlks-Pälle:
”Du pälle, vi går te ett anna ställe, dä här, dä ä lessamt dä,
nu går vi på dompen te Finnbacka-jänta, ta brännvine mäddä, å Pälle du, vänta,
vänta!
vi tar allt klavére mä!”
Di gjord en musik ner å vägaskele å spelt så kärvännli på piglocksspele,
men Britta ho kom inte ut, di perka på Brittas lås mä en pinne, å ställd sä ve fönstre å sa; ”ä du inne,
Britta!”
men Britta ho kom inte ut.
Sen veska di finnt: ”ä du ängschli för mor di?”
dä halp inte möe, da skrek di å svor di, men Britta ho kom inte ut.
Da tog di ôpp sten å i vägga di donka, på fönstra di banka, på dôra di ronka,
å skrek: ”gi dä ut!”
å da kom Britta ut.
Mä gamlingens gamle gevär i näven geck Britta å smög bak mä knuta som räven
å huka sä ner å kröp.
Sen fyra ho tå bak mä halmen i stacken å Däng-Jan han domp som en mjölsäck i backen,
ha slog sä i nacken, å Kvennfôlks-Pälle han stöp.
Di dog å stog ôpp, di ble skenske i bena, di tängde, di gne, satt dä ella tå stena,
för skôte va bara tå krut.
Å senna ä Däng-Jan å Kvennfôlks-Pälle just itnô så rogat te gå te nô ställe
å donke små jäntonger ut.
Å Britta ho satt sä på jola å skratta, å vre sä å va sôm en sjuke fått fatt’a,
kröp senna i sänga igän,
men langt bål i Eda å langt bål i Köla gek eko så skôte i bärga å töla
å langt bål Nôrge geck skratte å går fälle än.
Gustaf Fröding
Going Courting
And Däng-Jan said to Kvennfolk's-Pälle:
"There's nothing round here for a lively feller, more boring than words can tell.
Now we'll go a-courting the Finnbacka lasses, we've bottles of brandy, we don't need the glasses!
but wait!
we'll take the piano as well!"
So off they both went with the 'old joanna', and played to the girls in a 'come hither' manner,
but Britta, she wouldn't come out,
they picked at the door-lock with an old pin there, and stood by the window and said: "are you in there,
Britta!"
but Britta, she wouldn't come out.
They then whispered: "are you upset for your mother?"
but that didn't help so they screamed at each other, but Britta, she wouldn't come out.
They then got some stones and they started their throwing, they hit doors and windows, the rumpus was growing,
and screamed: "Now come out!"
And Britta came out.
She sneaked round the back like a fox with a pheasant, she held Dad's old gun that he gave as a present,
she knew very well what to do.
She fired from the back of a haystack tower, and Däng-Jan fell down like a big sack of flour,
he fell in the stour, and Kvennfolks-Pälle fell too.
And then they jumped up and their urge was to run from sweet Britta, the girl who'd been given the gun from
her dad, but had left out the shot.
And then Kvennfolk's-Pälle and Däng-Jan no longer were keen to go courting and drink something stronger
or trick sweet young girls from their cot.
And Britta she laughed at the speed they were making, and turned to go in for her sides were now aching,
and went back to bed straightaway.
Through Eda and Köla, both over and under the shot echoed loud so it sounded like thunder,
and far off in Norway the laughter goes on to this day.
Gustaf Fröding
English translation: Mike McArthur
Herre I Sitt Hus
Master Of His House
Att vara gift och under toffeln stå Det måste vara en olidlig plåga — Att mig försöka under toffeln få, Det tror jag knappt min hustru skull våga
Visst låser hon för flaskor, glas och krus Men annars är jag herre i mitt hus.
Om barnen väsnas utan all reson, Hvarandra klösa och i håret draga,
Och jag försöker ta en myndig ton Och börjar att pä lämpligt sätt dem aga, Då händer jag blir utkörd helt burdus —
Men annars är jag herre i mitt hus.
Jag stundom med min pipa gör försök Och njuter hvarje gång jag den får tända
Men som min hustru ej kan tåla rök, Så plägar det just ej så sällan hända Hon tar och gömmer pipa och kardus —
Men annars är jag herre i mitt hus.
Att under toffeln stå som äkta man Det skulle mig i högsta grad genera.
Jag ger min hustru rätt så långt jag kan.
Och hvarför skulle jag mig opponera?
Om hon blir arg jag tiger utan krus, Ty jag vill vara herre i mitt hus.
As recorded by Charles G. Widdén
Master Of His House
To be married and henpecked must be an excruciating torment
I hardly think my wife would dare to bully me, although she does have the bottles, glasses and jugs under lock and key, but I am otherwise the master in my house.
If the children are making a commotion, clawing each other and pulling hair, and I try to take an authoritative tone and punish them in an appropriate way,
then I am quite abruptly thrown out, but otherwise I am the master of my house.
I sometimes take out my pipe, and I always enjoy lighting up, but as my wife cannot tolerate smoke
it is unlikely to happen very often.
She goes and hides my pipe and tobacco, but otherwise I am the master of my house.
To be a henpecked married man would make me really embarrassed.
I get along with my wife as much as I can, and why should I be contrary?
If she gets angry, I don’t make a fuss, for I will be master of my house.
Gösta Schönberg Literal translation
I Bönhuset
At The Prayer Meeting
O, dyre vänner, syndens lön är döden, hans synd var stor och bön är starkt av nöden,
vår arme unge broder Andersson har blivit världens barn och fallit från."
O, vi arme syndens trälar, Herre, hjälp våra fattiga själar!
"Han var begåvad rikt med nåd från ovan, vår unge Barnabas, och han hade gåvan
att tolka ordet mer än någon präst och väckte många själar, kvinnor mest.
Och han var ljuvlig som Josef var och frestades som han hos Potifar,
o, ynglingar, I gån på farlig mark!
Dock trodde vi att Andersson var stark och kämpade mot djävulen och vann
— men djävulen var starkare än han!"
O, Ichabod, o, Ichabod, synden rasar i kött och blod!
"Vi gifte honom med en äldre änka, en stadgad människa, som kunde skänka den unge mannen skydd mot satans garn och köttets lockelser bland världens barn.
Hon var en stilla, djupt allvarlig kvinna, en from och vaksam ljuvlig vaktarinna,
som stod på post i varje ögonblick och följde Andersson, evart han gick.
Men mänsklig visdom är fåfänglighet, ty som församlingen väl redan vet,
så rymde broder Andersson i natt med Fia Bergman till Amerikat!"
O, synd och nöd, o, sorg och kval, ack, denna jorden är en jämmerdal!
Gustaf Fröding
At The Prayer Meeting
"Sin's wage, my Friends, is death — let none deceive us Sore need today of prayer — his sin was grievous:
Our poor young brother Andersson, alas, A renegade become, and fallen from grace!" —
"Thralls of sin thy children ever:
Lord, our wretched souls deliver!" —
"Abundantly endued with gifts from Heaven Was our young Barnabas: to him was given To expound the word: — who skilfuller than he
To wake men's souls — women's especially?
Comely he was as Joseph in the house Of Potiphar, sore tried of that fair spouse — (Perilous, O youths, the paths ye walk along!) Yet deemed we that our Andersson was strong
'Gainst Satan's wiles victorious to contend: — Yet him hath Satan mastered in the end!"—
"O Ichabod, O Ichabod,
How sin runs wild in flesh and blood!"—
"A widow, somewhat elderly, we chose As mate for him: even such, one might suppose, Should guard her spouse from Satan's deadly mesh,
The World, and the temptations of the Flesh.
She was a sober, deeply serious being, Pious and firm, fit mate for such o'erseeing;
True to her watch that woman excellent, And followed Andersson where'er he went. —
Yet all our wisdom seemeth but a snare, For, as those present doubtless are aware,
Our erring brother left us yesterday With Fia Bergman for the U.S.A." —
"O sin and woe, O griefs and fears!
Alas, our earth is but a vale of tears!"
Gustaf Fröding
English translation: C. D. Locock
Jäntanes Frierfal
The Lasses' Courting Trip
"Ja, Erk den tog Britta å Kajsa tog Pär, dä börjer bli traschlitt te skaff säj en kär,
men esam te sette i stöga ä lett å dä kan en schleppe, öm bar en har vett.
Å räcker in gösaan i Jöshäre te, så finns dä i Gräsmarka tockre te se,
å skulle ja gå tess ja stuper iköll, en kär ska ja ha, dä begriper ni föll."
Så gnällde e jänte frå Arvika sta, e jänte i Mangskog ho töckt dä va bra.
Så las di e bön å i skor åtta lär di traska åsta för te skaffe säj kär.
I Gräsmarka gnodde di sockna kring å svängd säj å vrängd säj, men feck ingenting,
för manfölka flinnte å manfölka sprang, söm sjölve den Fule i hälaan döm häng.
I Torsby antura å skepa di säj, men allt va di feck för si friing va "nej",
i Sunne å Ämtervik gnäll di å sang, men manfölka flinnte å manfölka sprang.
Da satte di säj nerve sjölann å gråt å gnodd säj i yga å vänta på båt.
Kaftin på Fryxell sann förschöckt di säj på, men han sa: "Ligg dänna, lablimmäj å gå".
Sann kom di te Frycksta å sanna te Kil, där bliga di blitt å vre smala te smil å vecka ma halsaan så hårflätaan slang, men manfölka flinnte å manfölka sprang.
Da börja di känne att näsa ble läng å önska di väl vore hemme en gäng hos könaan å fåraan i Jöshäre lann å hemöt di larva ma skonna i hann.
Di kunne int ha döm på hälane nu, för sömmaan va spröckne å lare itu
— dä schliter ut söler tå tjockarste lär te traske å gå för te skaffe sej kär.
Gustaf Fröding
The Lasses' Courting Trip
"Yes, Erk he took Britta and Kajsa got Pär, they got themselves man-tangled quite a bit there,
but lonely at home, it is easy to sit and be quite sarcastic, if one has the wit.
And there are enough lads in Jöshär for us and up in Gräsmark there is one who won't fuss,
and if I must walk till I fall on the floor,
a man I shall have — that you'll see more and more."
A lass from Arvika was complaining thus, a lass in Mangskog thought it good to discuss.
So they read a prayer, and in down-at-heel shoes, trudged off in the search for a man they could choose.
In Gräsmark they scoured the parish around and walked here and there but no men-folk they found,
for men ran away full of fear they'd be trapped, when they saw the Ugly One, in heels that flapped.
In Torsby, I tell you, they looked high and low, but spite all their courting, all they got was "No!"
In Ämtervik, Sunne, they sang for a man, but all the men did there was grin, then they ran.
They went to the beach and they sat there and cried, to wait for a boat, all red-faced, bleary-eyed.
The Captain on 'Fryxell' they tried themselves on, but he said: "Just hop it," and watched till they'd gone.
They then came to Fryksta and then into Kil,
where they gazed round fondly, though both down-at-heel, and swung round their pig-tails just like a big fan,
but all the men did there was grin, then they ran.
And so they got tired with this hunting for men and wished in their hearts they were home once again,
with cows and sheep back in their own Jöshär land so homewards they trudged with their shoes in their hand.
The shoes were no use for the soles had worn through, the leather had split and the seams were in two
— it wears out shoe leather as fast as fast can, in trudging and walking to look for a man.
Gustaf Fröding
English translation: Mike McArthur
Jäntblig
Girls’ Glances Och akten er för jäntor
och deras falska blig, det är en falsker jäntas blig,
som haver krossat mig, med blig har hon betagit mig, med blig har hon bedragit mig.
Hon bligade åt alla, hon bligade åt mig, hon lovade att följa mig
på livets tunga stig, men kom en ann och vinkade, hon neg och bleg och blinkade.
Hon neg och bleg åt alla och sade alltid ja, ty allesamman gossarna,
dem ville jäntan ha, må raggen ta allt nigande och blinkande och bligande!
Och nu så är vi gifta och nu så är hon min, varenda kväll går hon på dans
med hjärtevännen sin, sen går hon hem och dänger mig,
jag tror jag går och hänger mig.
Text: Gustaf Fröding Music: Björn Halldén
Girls’ Glances
Beware of girls’ glances and their deceitful ways, a girls’ glances clobbered me
and left me in a daze, her charms were undeniable
and just as unreliable.
Falleree fallera fala lalala Fuddy duddy duh lala!
She took a look at many, she took a look at me, she promised on the road of life
to follow faithfully,
but when another came to her she’d wink and think no blame to her.
Falleree . . .
She’d wink and blink and curtsy and always answer yes whenever there was any boy
she wanted to impress, the devil take the glance of her the nod and look-askance of her.
Falleree . . .
And now that we are married it seems that every night she goes out with her fancy men
and afterwards we fight, there isn’t any hope for me except a hanging rope for me.
Falleree . . .
Gustaf Fröding
English translation: Paul F. Anderson
& Charles Wharton Stork
Kostervalsen
The Koster Waltz Kom, i kostervals
slå din runda arm om min hals.
Ja, dej föra får,
hiohej, va' dä' veftar å' går.
Kostervalsen går,
lek å smek blir i skrever å' snår.
Ja' ä din, du ä' min allrakärestan min!
REFRÄNG:
Däjeliga mö på Kosterö, du, mi' lella rara fästemö.
Maja lella, hej!
Maja, lella, säj, säj, vell du gefta dej?
Kom, i kosterbåt nu i natten följas vi åt,
ut på hav vi gå,
där som marelden blänker så blå, ja' dej smeka vell,
där som dyningen lyser som ell`
Ja' ä din, du ä' min, allrakärestan min!
Kom i brudstol,
kom, innan aret hunnit gå om.
Maja, ja' ä' din,
lella du, som mi' bru! blir du min.
Maja, då blir ja',
då blir ja' sa sju sjungande gla'.
Ja' ä din, du ä' min, allrakärestan min!
Text: Göran Svenning Music: David Hellström
The Koster Waltz
Come and dance with me to a Koster Waltz melody.
On our feet so light
round we go, holding each other tight.
Lovers steal away
to the woods where they frolic and play.
I am yours and you are mine, darling sweetheart of mine.
REFRAIN:
On the Koster isle, oh lovely girl, only one for me in all the world.
Little Maja, hey, little Maja, say, when is our wedding day?
Come to the Koster boat, in the night on the water we float
out to sea we two
where the waves are a shimmering blue.
Loving goes so well by the light of the fiery swell.
I am yours and you are mine, darling sweetheart of mine.
To the altar come
before this year's over and done.
Maja, yours I'll be
when you come as a bride unto me.
Maja, then will I
be so glad that I'll shout to the sky I am yours
and you are mine, darling sweetheart of mine
Göran Svenning
English translation: Paul F. Anderson
Kyssvalsen
The Kiss Waltz
Min blomma nyss på böljan blå Jag gav en kyss sen fick jag två
Du kysser gott min lella vän Kom kyss mej nu igen.
REFRÄNG:
Min blomma min vän Kom och kyss mej igen Min blomma jag håller dig så kär
Min blomma min skatt Kom och kyss mej i natt, Du vet att jag håller dig kär.
Min blomma kom, vi går iland, Uppå vår gamla skärgårdsstrand.
Kom följ med mej till spel och dans, I månens milda glans.
Min blomma du är go i vals Kom lägg din arm omkring min hals.
Ty här ska' valsas friska tag, Allt intill ljusan dag.
Min blomma kom, vi går, min skatt För vi ska kela nu i natt.
Du kysser gott min lella vän, Kom kyss mej nu igen.
Text: Göran Svenning Music: David Hellström
The Kiss Waltz
My flower on the waves of blue, I gave a kiss, then I got two.
You kiss so well, my dearest friend, come kiss me now again.
REFRAIN:
My flower, my friend, come and kiss me again, my flower I hold you so dear.
My treasure so bright, come and kiss me tonight, you know that I hold you so dear.
My flower come with me ashore back to our island beach once more,
The gentle moon will light the way to where we dance and play.
My flower you dance gracefully, come put your lovely arms round me,
for lively waltzes will go on until the early dawn.
My flower and my treasure bright, come let us cuddle in the night.
You kiss so well, my dearest friend, come kiss me now again.
Göran Svenning
English translation: Paul F. Anderson
Landsvägstrall
Song of the Country Road Nu så glada gå vi alla
stora landsvägen fram och tralla, tralla, lalla, lalla,
tralla, lalla, lalla.
Goda vänner, glada, unga, nu vi gå med varann och sjunga,
tralla, lalla, tralla, lalla, trallallallallalla.
Vägen är så lätt att vandra, när vi sjunga med varandra.
Solen lyser klar i höjden, i vart öga lyser fröjden.
Uti solen sjöar glittra, uti skogen små fåglar kvittra,
tralla o s v
Landsvägen gå vi sommardagar genom hult och hagar.
Ut över bygden klinga skall vår glada landsvägstrall.
Sjung, trallallallallalla, Sjung tralla, lallallallallalla, Sjung tralla, lallallallallalla.
Uti dansens ystra ringar gossen glad lilla vännen svingar,
tralla, lalla, lalla, tralla, lalla, lalla.
Se, hon ler så milt och myser, och ur ögonen grant det lyser.
tralla o s v
Uti polska och polketta alla jänter dansa lätta.
Uti valsen fint de sväva, deras bröst av fröjd sig häva.
På sin gamla goda fela Pelle speleman höres spela,
tralla o s v
Gossen om livet jäntan tagit och från dansen dragit.
Ute i furudungen nyss hon fick sin första kyss.
Sjung, trallallallallalla, Sjung tralla, lallallallallalla, Sjung tralla, lallallallallalla.
Words: Göran Svenning Music: David Hellström
Song of the Country Road
With the open road before us now we sing in a happy chorus,
tralla, lalla, lalla, tralla, lalla, lalla.
Hearty friends, of nothing fearful, we all join in an anthem cheerful,
tralla, lalla, tralla, lalla, trallallallallalla.
It is always sunny weather as we make our way together.
High above the sun is bright – o, and our eyes gleam with delight – o.
In the lakes the water glitters, in the woods the small birds twitter.
tralla etc.
Marching along we’re always singing, voices loud are ringing,
and by the towns and farms we go, enjoying summer so.
Sing, trallallallallalla, sing tralla, lallallallallalla, sing tralla, lallallallallalla.
To a melody entrancing they rejoice in the lively dancing,
tralla, lalla, lalla, tralla, lalla, lalla.
See the girl there smiling brightly how she clings to the boy so tightly,
tralla, lalla, tralla, lalla, trallallallallalla.
Oh, the polka in its fashion for the girls remains a passion.
And they’re cutting quite a figure as a waltz they do with vigor.
Yes, upon his good old fiddle Peter plays for them a little,
tralla etc.
Sweet little girl, the boy has snagged her and from dancing dragged her.
Soon in the woods she knows the bliss of getting her first kiss.
Sing, trallallallallalla, sing tralla, lallallallallalla, sing tralla, lallallallallalla.
Goran Svenning
English translation: Paul F. Anderson
Luffarevalsen
The Vagabond Waltz När sin "stunsa" luffarn ser, han blir så mjuk som ett vax.
Han ömma blickar henne ger och bjuder opp'na strax.
Men "kiliga" armar kring halsen, han "fröjdar" se'n med glans den "stunsiga" luffarevalsen, så rundt som grisens svans.
Men när se'n han luffar bort, blir "stunsan" blek och skral.
Hon smakar varken vått ell' torrt, för bara kärlekskval.
Och gråten den sitter i halsen, när blott hon tänker på den "stunsiga" luffarevalsen,
som hon ej mer får trå.
Så när många år förgå och luffarn luffat sig trott och alla "nubbar" ej förmå att lindra såren som blödt.
På nytt med sin "fäschiga" trall se'n han "stunsan" söker opp
och åter i luffarevalsen han för sin hjärtesnopp.
Snart en liten "luff" han får, ett litet luffarefrö,
som uti "farsans" fotspår går, att "jobbet" ej ska dö.
När denne har funnit sitt kall se'n han lämnar far och mor och gladt uti luffarevalsen han rundt kring världen gnor.
Emil Norlander
The Vagabond Waltz
When the hobo sees his girl, his heart is filled with romance,
he looks on her so tenderly as they begin to dance.
Her beautiful arms are around him, such happiness he’s found.
The Vagabond Waltz, how engaging, it spins them round and round.
But when he has gone away and left his sweetheart behind,
no flavor in her life remains, she only heartache finds.
And tears like a torrent are flowing when she is thinking of
the Vagabond Waltz captivating, and of her absent love.
After many years go by the weary hobo returns.
For even schnapps no comfort gives, his wounded heart still burns.
The Vagabond Waltz, how enthralling, brings them together then.
In each other’s arms they are swaying so joyful once again.
Soon a little lad is born, a little vagabond son,
who in his father’s footsteps goes his “work” to carry on.
And when he’s discovered his calling he’s off the world to see.
The Vagabond Waltz, how delightful, will keep him company.
Emil Norlander
English translation: Paul F. Anderson
Lycklige Jim
Jim och jag var vänner alla dagar från den tid vi två i vaggan låg.
Jim han hade aldrig skäl att klaga, alltid tur att flyta ovanpå.
Lycklige Jim och stackars, stackars mej!
Lycklige Jim, vad jag avundas dej.
Jim och jag blev kär i samma flicka, Jim fick ja och jag fick flickans nej, Jim var skön och visste sig att skicka,
men det sköna icke föll på mej.
Lycklige Jim men stackars, stackars mej!
Lycklige Jim, vad jag avundas dej.
Tiden gick och Jim gick till de döda, blott en änka efterlämna han.
Jim vilar nu under rosor röda, jag har blivit Jimmys änkas man.
Lycklige Jim men stackars, stackars mej!
Lycklige Jim, vad jag avundas dej.
Swedish translation of American song
Lucky Jim
Jim and I as children played together.
Best of chums for many years were we.
I alas, had no luck, was a Jonah;
Jim my chum was lucky as could be.
REFRAIN:
Ah! Lucky Jim, how I envy him!
Ah! Lucky Jim, how I envy him!
Years passed by. Still Jim and I were comrades.
He and I both loved the same sweet maid.
She loved Jim and married him one evening.
Jim was lucky. I unlucky stayed.
Years rolled on and death took Jim away, boys, Left his widow and she married me.
Now we're married, oft I think of Jim, boys, Sleeping in the churchyard by the sea.
Words: Charles Horwitz Music: Fredrick V. Bowers
Mi Lella Adolfin
My Little Adolfin Jasså, du står bru i da,
mi lella Adolfin . . .
— Ja sir, att du ä gla: di kinn ä rö som vallmevin.
Ja sir, du ä så gladeli, så löckeli å gladeli, jassa, du står bru i da,
mi lella Adolfin . . . Ja, du ä gla å löckli, du,
mi lella Adolfin.
Men ja vet en som sörjer, ja, på gläjedagen din . . . Som gråter i si sorg å nö
å bare vänter på si dö.
— Du vet nok hvem ja mener, du, mi lella Adolfin . . .
Words: Hjalmar Wallander Music: Helfrid Lambert
My Little Adolfin
Yes, a bride you are today, my little Adolfin . . . Your face as radiant as a rose, such hopefulness it shows.
You’re standing there so happily, and so contented look to me.
Yes, a bride you are today, my little Adolfin . . . Yes, it is a joyful day,
my little Adolfin . . .
But I know one who sorrows, yes, and feels no happiness.
He weeps in misery and grief, and only death will bring relief.
— You must know just whom I mean, my little Adolfin . . .
Hjalmar Wallander
English translation: Paul F. Anderson
Notes
The above songs and poems were recorded by Charles G. Widdén from 1913 through 1922 and released on the Columbia, Edison and Victor labels.
