Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Nyblivna pappors upplevelser av bemötande, information och delaktighet på familje-BB
En enkätstudie
Författare Handledare
Anna Bröms Gunilla Aneblom Maja Bodin
Examinator Clara Aarts Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Sammanfattning
Syfte
Syftet är att undersöka hur partnern/närmast anhörig uppfattar personalens bemötande, information om rutiner och barnaskötsel samt hur delaktiga de känner sig i barnets omvårdnad under sin vistelse på familje-BB i en mellanstor stad i Sverige.
Metod
Denna uppsats baseras på en deskriptiv enkätstudie som genomfördes under kalenderveckorna 6-10 år 2009 på familje-BBs återbesöksmottagning. 60 enkäter delades ut och 58 samlades in. Dessa enkäter analyserades sedan kvantitativt med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Tillföljande kommentarer bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat
Papporna i studien var generellt sett nöjda med sin vistelse på avdelningen. Några större skillnader kunde inte relateras till ålder, utbildning, antal barn eller om pappan sov kvar på avdelningen. Av kommentarerna att döma var papporna ofta nöjda med personalens kompetens och omtänksamhet, medan de tyckte mindre bra om avdelningsmiljön och maten som serverades. Resultaten stämmer till stor del överens med mammornas upplevelser i tidigare studier.
Slutsats
De nyblivna papporna på familje-BB får god vård men skulle behöva mer information om hur de ska sköta barnet. Personalen bör i större utsträckning uppmärksamma och tillgodose pappornas behov.
Nyckelord
Bemötande, information, postnatal omvårdnad, pappans delaktighet.
Abstract
Aim
The aim was to investigate what the father thinks of the staff’s treatment, the information about childcare, routines at the ward and how accessorial they feel in the nursing care of the baby during their stay at the post-natal ward 96E at Uppsala University Hospital, Sweden.
Method
A descriptive questionnaire study that took place during calendar week 6-10 in 2009, at the post- natal revisit surgery at Uppsala University Hospital. 60 questionnaires were handed out and 58 were returned. These were analysed in the statistic programme SPSS. The comments that followed were analyzed by content.
Results
The fathers in the study are in general pleased with their stay at the ward. No big differences related to age, education, number of children or if the father spent the night at the ward, can be seen.
According to the comments, the fathers were satisfied with the staff’s qualification and
consideration, but they did not like the environment at the ward or the food that was served during their stay. These results are consistent with the mothers’ experiences in an earlier study.
Conclusions
The fathers at the post-natal ward are getting good care but would need more information regarding how to nurse the baby. The staff should in greater demand emphasize and supply the needs of the fathers.
Keywords; treatment, information, post-natal care, father/partner involvement
Innehållsförteckning
1. Introduktion………....sid 5 1.1 Förlossningsvården förr och nu ………..….sid 5 1.2 BB-vården på Akademiska sjukhuset………...……sid 5 1.3 Vårdkvalitet………...sid 6 1.4 Dorothea Orems egenvårdsteori………sid 6 1.5 Genusteori………..sid 7 1.6 Vården på familje-BB...………...sid 9 1.7 Betydelsen av faderns delaktighet………. sid 9 1.8 Problemformulering………...sid 11 2. Syfte……….sid 11 3. Frågeställning………sid 11 4. Metod………..sid 12 4.1 Design………..sid 12 4.2 Urval………...………….sid 12 4.3 Datainsamlingsmetod………...…...………sid 12 4.4 Tillvägagångssätt………...……..…sid 13 4.5 Dataanalys……….….………….sid 13 4.6 Etiska aspekter……….sid 14 5. Resultat……….….sid 15 5.1 Pappornas upplevelser av personalens bemötande……….………....sid 16 5.2 Pappornas upplevelse av information………..………...sid 17 5.3 Pappornas upplevelse av delaktighet……… ……….…sid 18 5.4 Pappornas förslag till förbättringar……….……sid 19 6. Diskussion………...……….……..sid 20 6.1 Bemötande………..……….sid 20 6.2 Information………..sid 21 6.3 Delaktighet………..sid 23 6.4 Skillnader mellan mammor och pappors upplevelser……….sid 23 6.5 Metod………...………...sid 25 6.6 Bortfall………...……….sid 27 6.7 Vidare undersökningar………...……….sid 27 6.8 Klinisk betydelse………...………..sid 28
7. Slutsats……….………..sid 28 8. Referenser……….……….sid 29
1. INTRODUKTION
1.1 Förlossningsvården förr och nu
I alla tider har kvinnor hjälpt andra kvinnor vid födandet. Under 1500-talet började dessa hjälpande kvinnor i Sverige, omtalade som jordemödrar, att betraktas som en sorts profession med särskilda föreskrifter och 1686 bestämdes det att barnmorskor skulle genomgå en examinerande utbildning.
Länge födde kvinnorna i hemmet, men i mitten av 1700-talet inrättades så kallade barnbördshus där kvinnorna kunde föda (Hemsida för Svenska Barnmorskeförbundet). 1859 inrättades den första barnbördsanstalten i dåvarande Uppsala läns lasarett och 1903 färdigställdes den första
gemensamma kvinnokliniken. Idag är termen barnabördshus fortfarande i användning om än i kortare form (BB) och med innebörden platsen dit kvinnan och hennes familj kommer strax efter förlossningen. Målsättningen för traditionell BB-vård är enligt Faxelid et al (2001) att den nyblivna familjen ska etableras med hjälp av råd, stöd och medicinsk omvårdnad. Flertalet BB-avdelningar i Sverige idag grundar sin verksamhet på Orems omvårdnadsfilosofi (hemsida för Södersjukhuset).
1.2 BB-vården på Akademiska sjukhuset
Alla kvinnor som genomgått en normal graviditet och en okomplicerad förlossning eller ett kejsarsnitt på Akademiska sjukhuset i Uppsala, har möjlighet att stanna kvar för eftervård på
familje-BB. Rummen på avdelningen disponeras tillsammans med pappa eller annan närstående där de i största möjliga mån får sköta sig själva. Omvårdnad och medicinsk behandling av mor och barn planeras och genomförs efter individuella behov (hemsida för Akademiska Sjukhuset). Det finns 23 rum på avdelningen, samtliga inredda med två sängar. I mån av plats erbjuds partnern att stanna kvar nattetid mot en avgift och paret har då salen för sig själva. Vid högre tryck delas de större rummen av två mödrar med barn och partnern kan då inte stanna kvar. En del mödrar och barn kommer upp till BB från förlossningen för att de behöver övervakning och vård. Orsakerna kan bland annat vara komplikationer relaterat till förlossningen, att barnet fötts med kejsarsnitt eller att det behöver genomgå någon form av behandling. Andra mödrar stannar på BB för att de vill vila och känna trygghet med sitt nya barn och låta amningen komma igång innan de kommer hem.
Miljön på avdelningen har en betydande effekt på föräldrar och barn, och bör därför vara lugn och familjecentrerad (Hagberg et al, 2008).
De familjer som inte är i behov av särskild vård eller behandling benämns som egenvårdspatienter och genomgår något färre rutinkontroller. Alla har dock tillgång till vårdpersonal och hjälp. Det är viktigt att familjen kan vara tillsammans eftersom det har visat sig underlätta amning, minska stress
och stödja anknytningen till barnet (Hagberg et al, 2008). Efter att familjen lämnat förlossningen eller BB får de komma på återbesök då barnet blivit 4-6 dagar gammalt (hemsida för Akademiska Sjukhuset). Vid återbesöket vägs barnet, undersöks av barnläkare samt hörseltestas. Det finns även möjlighet att få hembesök efter förlossningen av de mobila barnmorskorna i ”BB-på väg”, som ger föräldrarna råd och besvarar frågor.
1.3 Vårdkvalitet
”Quality of care can be looked upon as a relationship between perceptions of actual care conditions and the subjective importance once ascribed as this… It is a stronger sign of poor quality of care if you are dissatisfied with something which is important to you, than if you are dissatisfied with something which does not mean very much to you”
Wilde Larsson, Larsson & Starrin (1999, s 138)
Citatet belyser en definition kring vårdkvalitet. Kvalitet och patientsäkerhet har ofta högsta prioritet på sjukhus i Sverige, vilket bland annat innebär att all vård är kunskapsbaserad och gällande
riktlinjer följs (hemsida för Akademiska sjukhuset). Ökad delaktighet av patienten och närstående eftersträvas och deras behov och önskemål ska respekteras. På en avdelning för nyfödda kan vårdkvalitet utgå från medicinsk säkerhet kring moderns och barnets fysiska hälsa som det viktigaste kriteriet. Därefter följer moderns, faderns och barnets känslomässiga välbefinnande (Waldenström & Gottvall, 1997).
1.4 Dorothea Orems egenvårdsteori
Orems teori som presenterades för första gången 1971 grundar sig på de tre olika teorierna om egenvård, egenvårdsbrist respektive egenvårdskrav (Kirkevold, 1994). Egenvård är ett utförande som har i syfte att främja välbefinnandet, snarare än hälsa, som ett fysiskt och funktionsmässigt tillstånd. Välbefinnande definieras som lycka, tillfredställelse och uppfyllelse av individens egenideal. Teorin betonar två idéer; egenvård som ett inlärt beteende och egenvård som en
medveten handling. I det första alternativet har beteendet lärts in via interaktion och kommunikation inom större sociala grupper. Åtgärderna varierar alltefter individens kulturella och sociala
sammanhang. För att tillämpa det andra alternativet, egenvård som en medveten handling, krävs att patienterna har kunskap om utförandet och förmåga att fatta egna beslut. Orem menar att det är
svårare för personer med låg utbildning att skaffa sig information än för de som har en högre utbildning, exempelvis från högskola.
Egenvårdskrav betonar vikten av att sjukvårdspersonalen ger guidning och uppmärksammar de nya behoven som uppstått i samband med patientens sjukdom (Selander et al, 1995). Dessa behov bör vara tillgodosedda för att personen i fråga skall vara tillfredställd. Här föreligger grundläggande färdigheter hos sjukvårdspersonalen så som positiv attityd, handlingsberedskap och bred kunskap som bas för yrkesutövandet. Faktorer som kan inverka aktivt på egenvårdskapacitet,
egenvårdsbehov och omvårdnadskapacitet är bland annat ålder, kön, utvecklingsstatus, hälsotillstånd, sociokulturell miljö, familjesituation, livsstil, miljö och sociala nätverk.
Orem menar att sjukvårdspersonalens handlingar syftar till att ”befrämja andra människors förmåga till effektiv och kontinuerlig egenvård” och att vara ”ett kontinuerligt och effektivt tillgodoseende av befintliga egenvårdsbehov hos andra för den händelse hälsorelaterade egenvårdsbrist skulle uppstå”(Selander et al 1995, s 81). För att kunna stödja och undervisa patienten behöver sjuksköterskan kunna bedöma om patienten har förmåga att själv utföra dessa egenvårdsåtgärder. Relationen mellan människors förmåga till egenvård och de egenvårdsbehov eller egenvårdskrav som föreligger benämns egenvårdsbalans. Enligt Orem har alla människor den potentiella förmågan och motivation som krävs för att ha omsorg om sig själv eller någon som är i beroende av dem.
1.5 Genusteori
För att vidare studera mödrar och fäders upplevelser av vården kan ett genusperspektiv tillföras.
Termen genus är latin och betyder kön, sort, släkte (Hirdman, 2001). Fram till 1980-talet användes detta ord endast som en beteckning inom språkläran för han, hon, den och det, men har på senare år blivit ett vedertaget begrepp inom forskning kring kvinnor och män. Det används dock inte som en synonym till ordet kön, utan omfattar allt som anses manligt och kvinnligt och hur detta genomsyrar hela samhället. De sociala konstruktionerna av kön medför olika stereotyper av män och kvinnor, hur man förväntas vara och bete sig.
Hejdenberg och Inger (2007) har i sin uppsats studerat män och kvinnors upplevelser av vården för att identifiera eventuella skillnader, relaterat till välbefinnande. De kunde bland annat se att i
relationen mellan patient och vårdpersonal uttryckte män inte samma behov av känslomässigt stöd från personalen som kvinnor gjorde. Männen hade heller inte något större intresse av att småprata med vårdgivaren. Om personalen visade ett intresse för den enskilde individen så uppstod dock en känsla av tillit hos de manliga patienterna. De klagomål som framkom från vårdtiden rörde oftast dålig kvalitet på medicinsk utrustning, ineffektiv organisation samt bristfällig kommunikation med avsaknad av information från personalen. Männen litade i lägre grad än kvinnorna på vad
personalen sa och föredrog att söka information på egen hand. De upplevde dock vanligen
sjuksköterskor som engagerade och omtänksamma, och upplevde inte till skillnad från kvinnor att de bemöttes med arrogans eller översittande attityder (Hejdenberg & Inger, 2007).
I en jämförande studie av svenska män och kvinnors syn på vårdkvalitet framkom att det inte var någon större skillnad mellan könens uppfattningar (Wilde Larsson, Larsson & Starrin, 1999).
Skillnaderna framkom endast då man adderade parametrarna vårdtid och utbildningsnivå. Kvinnor tenderade emellertid att lägga mer betydelse vid hälsa än män och man förordar att det finns olika normer och värdehierarkier hos män och kvinnor för vad som är av betydelse under vårdtiden. Foss och Sundby (2003) menar att genusperspektivet har haft en alldeles för liten plats i forskningen kring patienttillfredställelse. Likt Fegran et al (2008) anser de att vårdpersonalen behöver bli mer medvetna om de olika behoven och förväntningarna hos kvinnor och män, och sedan inkludera denna medvetenhet i vården på ett sätt som gynnar båda könen. Sjuksköterskor och läkare som tillfrågats i denna norska studie beskriver manliga och kvinnliga patienter på ett påfallande
könsstereotypt sätt (Foss & Sundby, 2003). Kvinnliga patienter ansågs krävande och svåra, medan manliga var mer lättsamma att ha att göra med eftersom de lät personalen ta över och bestämma åt dem vad de skulle göra och när. Männen uppfattades som rakare, gav tydliga signaler och tänkte mer på en sak i taget medan kvinnorna oroade sig för framtida konsekvenser. Det var slående hur både sjuksköterskor och läkare hade en alltigenom lik uppfattning om skillnader mellan kvinnliga och manliga patienter.
Upplevelsen sett från en kvinnligt partner-perspektiv eller hur det är att vara annan nära anhörig har studerats i begränsad omfattning. Vad det gäller lesbiska par har Larsson & Dykes (2007)
konstaterat att paren inte ansett det som ett problem att barnmorskan haft ringa erfarenhet av att ta hand om lesbiska par. Så länge som de respekterat mammornas gemensamma föräldraskap har de
lesbiska paren upplevt vården som god. Resultaten byggde dock på studier från den prenatala vården och den anhöriga moderns upplevelse har inte studerats enskilt.
1.6 Vården på familje- BB
Riktlinjerna för familje-BB är, som nämnts ovan, att den nya familjen tillsammans ska få vila ut efter barnets födelse, lära känna och ta till sig barnet när föräldrarna själv önskar få råd och stöd av barnmorskan. Personalens förhållningssätt och attityder har stor betydelse för föräldrarnas
upplevelse av situationen och hur de hanterar den (Hagberg et al, 2008). Personalens uppgift är att stärka och stötta föräldrarna så att de klarar av att bli självständiga i omvårdnaden, vilket åstadkoms genom uppmuntran, undervisning, respekt och empati. Denna vägledning omfattar främst amning, barnavård, samtal om förlossningen och föräldrarollen. Det innebär att föräldrarna inte bör störas av vårdrutiner, så som väckning för frukost och temperaturkontroller (Faxelid et al, 2001). Enligt en nypublicerad svensk studie har just dessa typer av avdelningsrutiner ändå lyfts fram som ett aktuellt hinder för pappans integration med barnet (Hildingsson, 2007). Studien visar att för att kunna öka föräldrarnas tillfredsställelse med vistelsen, behöver familjens behov tillgodoses och hjälp erbjudas i högre grad än tidigare. Hildingson (2007) menar att eftervården bör vara mer familjeorienterad och att fadern bör erbjudas möjlighet att stanna över natt, samt att han blir involverad i skötseln av det nyfödda barnet. Som det ser ut idag har partnern ingen garanti för att få stanna kvar på BB över natten även om det vore önskvärt. Vistelsen är begränsad nattetid då mamman ligger på en ”flersal”
på grund av platsbrist (Faxelid et al, 2001).
1.7 Betydelsen av partnerns delaktighet
I Lärobok för barnmorskor (Faxelid et al, 2001) beskrivs hur barnmorskans uppgift gentemot pappan är att uppmuntra deltagande från första stund för att främja anknytningen till barnet. De hänvisar till studier som visat att papporna upplever det som omvälvande att få sköta den nyfödda, vilket påverkar den framtida relationen med barnet och utvecklingen av familjemönster. Med bakgrund i vetskapen om att många par separerar efter att de har fått barn är det betydande att fadern intar en mer aktiv roll och får känna sig delaktig i barnets omvårdnad, samt i diskussionerna med vårdpersonalen. Hwang och Nilsson (2003) menar att ju tidigare en pappa blir psykologiskt och socialt delaktig i graviditeten desto mer sannolikt är det att han blir en engagerad förälder.
Närvaron under graviditeten, förlossningen och de kontakter som pappan sedan har med barnet
utgör en process som påverkar förväntningar och värderingar av föräldraskapet. Parrelation i sin tur, påverkar och påverkas av både spädbarnets beteende och utvecklingen av föräldraskapet.
Garfield & Isacco (2006) visade i sin studie att pappors delaktighet i omhändertagandet av barnet hade en positiv effekt på såväl kognition, utveckling som sociala färdigheter. I det långa loppet gav fadersengagemanget resultat på självförtroende och språkutveckling, medan man redan på ett mycket tidigt postnatalt stadium kunde se effekter på viktökning hos prematurer och på mödrarnas amningsbenägenhet. I samma studie framkommer att pappor överlag är nöjda med barnavården.
Papporna upplevde att kvalitén på vården varit god, att barnläkarna varit kunniga och att de fått tydliga förklaringar. De negativa erfarenheter som lyftes fram omfattade känslor av utanförskap, att servicen varit bättre gentemot modern än fadern och att de som pappor hade förutsatts besitta ett svagare emotionellt band till sina barn. Till följd av detta försämrades deras självförtroende för barnskötsel vilket i sin tur ledde till en lägre grad av engagemang. Att anamma ett modernt faderskap är dock ett ideal bland dagens föräldrar, pappan ska helst vara både engagerad, mjuk, intresserad och på samma gång vägledande och bestämd (Plantin, 2001). Det framgår dock av mäns resonemang att faderskap främst berör situationer senare i barnets liv, då de sätter upp ramar och regler eller coachar barnet genom att följa med på träningar och föra diskussioner. Under
graviditeten och barnets första år intar männen således ofta en roll som ”back up” för kvinnan och barnet. Många män upplever dock ett missnöje med att betraktas som ”andrepilot” och det bristande intresset från omgivningen för deras faderskap. Situationen är enligt Plantin (2001) komplex och genomsyras av motsägelser.
En studie från norsk neonatalvård visade att vissa partners kände svårigheter med att plötsligt få dela moderns uppmärksamhet med barnet, vilket resulterade i en känsla av rivalitet (Fegran et al, 2008). För att undvika dessa känslor gav vårdpersonalen männen enklare relationsråd. På detta sätt kunde de hjälpa männen att bli mer accepterande och förbättra förhållande till både mamman och barnet. Föräldrarnas anknytning till barnet är en betydande faktor för barnets utveckling och perceptionsförmåga. Ungefär 20 % av föräldrarna i studien kände dock ingen anknytning till sitt barn vid förlossningen eller under de första timmarna postnatalt. Detta skapade ofta stor stress, ångest och väckte skuldkänslor hos föräldrarna.
Relationen mellan fader och barn är jämförbar med den mellan mor och barn enligt den anknytningsteori som Fegran et al (2008) har hänvisat till i sin studie. Partnerns roll har dock felaktigt blivit klassificerad som stödjande och perifer istället för central och likvärdig. När
papporna väl har engagerats i vården har de gått från att känna sig som opersonliga åskådare till att ha blivit delaktiga och beskyddande fäder. Såväl förstagångsfäder som de med barn sedan tidigare har fått ökat självförtroende och ökad copingförmåga när de har upplevt närheten till sitt barn.
Forskarna kunde dock se en skillnad i hur mödrar och fäder upplevde och hanterade den första tiden med barnet, något som de ansåg att vårdpersonal på postnatala avdelningar borde känna till och tänka på eftersom det innebär att olika behov behöver uppmärksammas.
1.8 Problemformulering
Utifrån författarnas egna erfarenheter från arbete och praktikplaceringar i verksamheten har det uppmärksammats att partnern eller närmast anhörig ofta hamnar utanför i vårdsituationer, samt att informationen främst riktar sig till modern. Hur modern uppfattar vården på BB-avdelningen och hur partnern upplever vården på förlossningsavdelningen är sedan tidigare studerat i skälig mängd.
(Garfield & Isacco, 2006; Winter et al, 2006; Fegran et al, 2008). Dock har partnerns eller närmast anhörigs upplevelse av bemötande och delaktighet på BB studerats ringa, trots kunskapen om dess betydelse. Partnerns roll i sammanhanget är otvivelaktig; hans eller hennes närvaro är central för att främja närhet och trygghet i den nya familjen (Winter et al, 2006). För att öka kunskapen om partnerns upplevelse har följande syfte och frågeställningar utformats.
2 Syfte
Syftet är att undersöka hur partnern/närmast anhörig uppfattar personalens bemötande, information om rutiner och barnaskötsel samt hur delaktiga de känner sig i barnets omvårdnad under sin vistelse på familje-BB på ett sjukhus i en medelstorstad i Sverige.
3. Frågeställningar
1. Hur uppfattar partnern/närmast anhörig personalens bemötande?
2. Hur upplever partnern/närmast anhörig informationen på familje-BB?
3. Hur delaktiga känner sig partnern/närmast anhörig i barnets omvårdnad?
4. Hur delaktiga känner sig partnern/närmast anhörig i vården i övrigt på familje-BB?
5. Finns det några demografiska skillnader i uppfattningen av bemötande och delaktighet i vården?
4.
Metod
4.1 Design
En deskriptiv enkätstudie genomfördes under fyra veckor på familje-BBs återbesöksmottagning på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Enkäten var av explorativ art och innehöll en kvantitativ del och en kvalitativ del.
4.2 Urval
Alla svensktalande partners/närmast anhöriga som kom till återbesöksmottagningen under veckan efter förlossningen tillfrågades att delta i undersökningen. Insamlingen pågick måndag till fredag under kalendervecka 7 till 10, våren 2009. Urvalet beräknades bli 30-35 partners per vecka. Både förstagångs- och flerbarnsföräldrar inkluderades, detta för att se om det fanns någon skillnad i uppfattning mellan grupperna. Respondenten behövde inte ha sovit kvar på familje-BB men ha vistats på avdelningen tillsammans med modern och barnet. Därmed exkluderades de partners som hade vistats på andra eftervårdsavdelningar eller åkt till hemmet direkt efter förlossningen. 60 enkäter delades ut, varav 58 stycken returnerades. Urvalsgruppen blev 58 pappor i åldrarna 19 till 56 år.
4.3 Datainsamlingsmetod
Studien genomfördes med hjälp av en frågeenkät. Utformningen av denna grundade sig på Mini- Kupp enkäten, den kortades ner och modifierades något utifrån studiens syfte. Se bilaga 2.
Kupp är en förkortning av Kvalitet Ur Patientens Perspektiv. Detta frågeinstrument baseras på vad patienter tycker om kvaliteten i vården.
Varje fråga ställs som ett påstående som kan värderas på två sätt, dels för att kartlägga den upplevda realiteten samt dels för att skatta vilken betydelse detta hade. Båda värderingarna görs enligt en skattningsskala med fyra alternativ. På frågan A-del, ”Så här var det för mig”, kan respondenten kryssa i alternativen ”Instämmer helt”, ”Instämmer till stor del”, Instämmer delvis” eller
”Instämmer inte alls”. På frågans B-del, ”Så här betydelsefullt var det för mig”, är alternativen ”Av allra största betydelse”, ”Av stor betydelse”, ”Av ganska stor betydelse” och ”Av liten eller ingen betydelse”. Det är även möjligt på båda frågedelar att kryssa i alternativet ”Ej aktuellt” (Wilde Larsson B & Larsson 2000).
Studiens enkät inleddes av sju demografiska frågor. Därefter följde nio frågor med rangordnande svarsalternativ, om hur respondenterna upplevde hur det var samt hur betydelsefullt det var för dem.
Dessa delades in i tre rubriker: partnerns uppfattning om bemötande, information och känsla av delaktighet på avdelningen. Enkäten avslutades med två öppna frågor gällande tillfredsställelsen av vistelsen och sedan ett tillfälle att ge förslag till förbättringar. Det fanns även möjlighet till
eventuella kommentarer under varje kvantitativ frågerubrik. Frågeformulären numrerades för att kunna räkna bortfall samt för att kunna gå tillbaka för att se vad varje enskild respondent hade svarat. Enkäten häftades sedan samman med ett följebrev som förklarade motivet till studien.
Frågeställning 1 besvaras särskilt av enkätfrågorna 1-3 och 10-11.
Frågeställning 2 besvaras särskilt av frågorna 4-6 och 10-11 Frågeställning 3 besvaras särskilt av fråga 7 och frågorna 9-11 Frågeställning 4 besvaras särskilt av fråga 8-11.
Frågeställning 5 besvaras sammantaget av enkätens samtliga frågor.
4.4 Tillvägagångssätt
Frågeformuläret pilottestades på fem pappor på återbesöksmottagningen och godkändes utav respondenterna och handledare vilket gjorde att alla frågor behölls. Samma vecka presenterades studien för personalen på familje-BB. Barnmorskorna och undersköterskorna på
återbesöksmottagningen ombads vid studiens inledande att tillfråga de besökare som uppfyllde kriterierna för urvalet om deltagande i studien. Partnern instruerades att fylla i enkäten i
väntrummet och sedan lämna den i en svarslåda vid utgången. Totalt valde 60 pappor att ta emot enkäten under denna period. Svarslådan tömdes en gång i veckan och svaren matades efter hand in i SPSS. När mätperioden avslutades hade 58 enkäter samlats in, vilket ger ett totalt bortfall av 3 %.
Svarsalternativet ”ej aktuellt” eller de enkäter där frågan inte alls har besvarats har räknats som internt bortfall i resultatanalysen.
4.5 Dataanalys
Resultaten redovisades dels deskriptivt och dels med icke-parametrisk statistik. De slutna svaren, i enkätens första del, analyseras med kvantitativ metod och sammanställdes under respektive rubriker. Testdata matades in i SPSS och analyserades med hjälp av metoderna Mann Whitney U- test och Chi2. Signifikansnivån var p=<0,05. Syftet med att välja en kvantitativ ansats var att kunna
se mönster och dra generella slutsatser hos den utvalda populationen. För att förenkla analysen slog svaren ”Instämmer helt” och ”Instämmer till stor del” ihop till ett alternativ som beskrevs som positivt. ”Instämmer delvis” och ”Instämmer inte alls” sammanfördes till ett gemensamt negativt omdöme. Även svaren i B-delen hanterades på detta sätt. De positiva svaren tolkades i
resultatanalysen som att respondenten var nöjd, medan de negativa som ett missnöje.
De öppna svaren från enkätens sista tre frågor summerades med kommentarerna under de tidigare frågorna. Dessa bearbetades sedan med hjälp av innehållsanalys, där de öppna frågorna delades in i kategorier som bäst beskrev sammanhanget eller fenomenet som respondenterna var nöjda eller mindre nöjda med (Lundberg, 2008). Målet var att upptäcka och identifiera positiva och negativa företeelser på avdelningen. Studiens metod var explorativ då det inte tidigare hade gjorts någon forskning på exakt detta område.
4.6 Etiska aspekter
Deltagandet i studien var helt frivilligt och respondenterna garanterades anonymitet. Enkäterna förstördes efter att de hade behandlats. Genomförandet av studien har även fått skriftligt
godkännande av FamiljeBBs avdelnings chef Hanna Waernér samt klinikchef Christine Rubertsson.
Frågorna pilottestades innan användning för att se att frågorna inte var av känslig art.
5. Resultat
Totalt delades 60 enkäter ut och 58 besvarades. Samtliga 58 respondenter var män och pappor, till följd av detta kommer resultatet fortsättningsvis att presenteras med termen pappa istället för partner/närmast anhörig. Medelålder var 34,5 år, median 34 år och spridningen 19-56 år. Femtiosex av 58 respondenter var av svensk nationalitet, övriga två kom från Polen respektive England.
Hälften var förstagångspappor, och hälften hade barn sedan tidigare. Övriga demografiska data presenteras i tabell 1.
Tabell 1. Demografiska uppgifter
Partner 19-29 år
n=13 (22 %)
30-39 år n=35 (60 %)
40 -56 år n=10 (17 %)
Totalt n= 58 (100 %)
Nationalitet
Svensk 13 33 10 56 (97 %)
Nordisk 0 0 0 0 (0 %)
Annan 0 2 0 2 (3 %)
Utbildning¹
Grundskola/Folkskola 0 2 2 4 (7 %)
Gymnasium/Yrkesskola 6 13 2 21 (36 %)
Högskola/Universitet 7 20 6 33 (57 %)
Antal barn
Första barnet 10 19 1 30 (52 %)
Barn sedan tidigare 3 16 9 28 (48 %)
Vistelse på avdelningen
Sov kvar 11 30 6 47 (81 %)
Sov ej kvar 2 5 4 11 (19 %)
¹ Högsta utbildning angavs
Männen i åldersgruppen 19-29 år var oftare förstagångspappor, bland män över 40 år var det inte mer än en av tio pappor som fick sitt första barn (p=0,006). Männen mellan 30-39 år utgjorde den största andelen förstgångspappor. 47 % av respondenterna uppgav att det var deras första besök på BB medan 53 % uppgav att de hade varit på BB förr. Fyra femtedelar av papporna sov kvar på avdelningen. Det finns en tendens till samband mellan hög utbildning och frekvensen av att sova kvar, då 88 % (29 av 33) av de högskoleutbildade papporna sov kvar jämfört med 76 % (16 av 21) för de gymnasieutbildade och 50 % (2 av 4) för de grundskoleutbildade (p=0,147). I tabell 2 redovisas pappornas upplevelser och ämnets subjektiva betydelse, utifrån enkätfråga 8-16.
Tabell 2 Pappornas upplevelse av vistelsen och sambandet mellan upplevelse och betydelse enligt Chi2-test Upplevd verklighet Betydelsen av frågan Antal¹ p
Personalens bemötande
Positiv Negativ Betydelsefull Mindre/ej betydelsefull
8. förståelse för upplevelsen
89% 11% 73% 27% 55 0,022
9. respektfullt bemötande
95% 5 % 79% 21% 58 0,044
10. engagemang 74% 25% 65% 35% 57 0,046
Information om
11.undersökningar 79% 21% 85% 15% 52 0,030
12. rutiner 78% 22% 65% 35% 54 0,027
13. egen barnavård 56% 44% 77% 23% 48 0,004
Delaktighet
14. i barnets skötsel 89% 11% 76% 24% 55 0,001
15. i övrig vård 85% 15% 91% 9% 53 0,003
16. i vårdens utformning
71% 29% 75% 25% 52 0,003
¹ Enkäter med svaret ”ej aktuellt” eller där frågan ej besvarats har ej inkluderat
5.1 Pappornas upplevelse av personalens bemötande
Nästan alla pappor uppgav att personalens bemötande på familje-BB var gott och att de hade blivit bemötta med respekt. En fjärdedel av papporna tyckte att engagemanget hos personalen var
otillräckligt, men dessa ansåg heller inte att ett högt engagemang var betydelsefullt. Ingen statistiskt signifikant skillnad fanns mellan pappornas utbildningsgrad och hur nöjda de var med bemötandet, inte heller i förhållande till om de hade barn sedan tidigare eller sov kvar på avdelningen. Män med barn sedan tidigare uppgav i högre grad att de blivit bemötta med respekt, och de som sov kvar var mer nöjda med personalens förståelse för pappornas situation än de som valde att inte sova kvar på avdelningen.
Högskoleutbildade män i åldersgruppen 40-59 var minst benägna att instämma med påståendena om att personalen visade förståelse för deras situation (p=0,035). Fyra av 6 upplevde inte att personalen visade tillräckligt med engagemang, vilket särskiljer sig från männen i de övriga åldersgrupperna där de flesta hade en positiv upplevelse av engagemanget. Ett antal pappor hade kommentarer om
”Duktig, kunnig och tålmodig personal ”
”Personalens hjälp och vilja att hjälpa till.”
”Vi litade helt på personalen som var helt fantastisk.”
Papporna uppskattade att personalen kom och tittade till dem ofta, utan att utsätta dem för stress eller press att åka hem. De upplevde det som en trygghet att ha kunnig och trevlig personal omkring sig att fråga om saker och ting. På grund av hög arbetsbelastningen skedde spontana besök dock i ringa omfattning och det tog lång tid mellan kontroller, vilket papporna kände missnöje med.
”Vi var egenvårdspatienter och det kändes som att personalen inte brydde sig om oss, förutom väldigt korta stunder. ”
”En del saker som barnmorskan skulle ordna glömdes bort, så som smärtstillande till min sambo. ”
Få pappor upplevde att de blivit direkt dåligt bemötta, en pappa kände dock olustkänslor under mötet med vårdpersonal.
”Särskilt en av sköterskorna som blev tillsagd av en barnmorska att ge lite extra tillskott till vår bebis. Då visade hon med attityd och språk att hon inte gillade det och nästan försökte få oss att känna oss dåliga.”
5.2 Pappornas upplevelse av information
Tre av fyra pappor var nöjda med informationen på avdelningen. 75 % (9 av 13) av de yngre var nöjda, 81 % (26 av 35) av de mellan 30-39 år och 67 % (6 av 10) av männen 40 år och uppåt.
Papporna med grundskoleutbildning (4 till antalet) var mer nöjda än de högre utbildade.
Informationen om rutiner ansågs bra av totalt 79 % (44 av 54), varav yngre män var de mest
positiva. En knapp majoritet av samtliga män tyckte dock att informationen om hur de själva skulle sköta barnet hade varit god. Yngre män respektive grundutbildade män var klart mer nöjda än de äldre och de med högre utbildning. De fäder som inte sov kvar på avdelningen var i högre grad missnöjda, framför allt förstagångspapporna. Bland dessa var 100 % (4) missnöjda, jämfört med 28
% (2 av 7) av de med barn sedan tidigare. Bland förstgångspapporna som hade sovit över var 26 % (6 av 23) missnöjda (p=0,022).
De statistiska resultaten följdes upp av kommentarer, som visade att information om barnaskötsel och avdelningens rutiner var av stor vikt för papporna. Det framkommer ett missnöje hos papporna som grundas i otydlig informationsgivning från personalen.
”Kanske kunde vi ha fått lite mera information om avdelningens rutiner när vi anlände (tex att det skulle komma en barnläkare, samt att vi kunde låna kläder osv)”
”Jag fick inte information om hur jag skall ta hand om/sköta min fru och barnen. Hur kan jag hjälpa till…”
”Lite olika besked angående barnaskötseln. Hade jag varit förstagångsförälder hade jag nog känt mig osäker. ”
5.3 Pappornas upplevelse av delaktighet
De allra flesta fäder kände sig delaktiga i skötseln och vården av sitt barn 89 % (49 av 55) och även i övrig vård 85 % (47 av 53). Något färre, 71 % (40 av 51), upplevde att vården styrdes utifrån deras egna behov och önskemål framför avdelningens rutiner. Männen med gymnasieutbildning var den grupp som uppgav att de kände sig mest delaktiga. Det går inte att se något samband mellan
delaktigheten i barnets vård och antalet barn, emellertid framkom det att pappor som inte hade barn sedan tidigare var mer engagerade i övrig vård än flergångspapporna. Tjugosex av 27 nyblivna förstagångsfäder (96 %) var delaktiga i vården av modern, bland fäderna som hade barn innan var andelen 75 % (21 av 28). De pappor som inte sov kvar på avdelningen instämde i högre grad att de kände sig delaktiga i barnets skötsel och vården i övrigt samt att vården styrdes utifrån deras egna önskemål, se tabell 3. Att få möjlighet att sova kvar var dock uppskattat, vilket framkommer av pappornas kommentarer.
Tabell 3. Partnerns skattning av delaktighet i vården och vårdens styrning, i relation till demografiska uppgifter om antal barn och eventuell övernattning på avdelningen
Instämmer helt/instämmer (n) Instämmer delvis/inte alls (n) Delaktighet i
barnets vård
Delaktighet i övrig vård
Vård utifrån egna behov
Delaktighet i barnets vård
Delaktighet i övrig vård
Vård utifrån egna behov
Antal barn
Första barnet 93%(26) 96%(26) ¹ 79% (22) 7%(2) 4%(1) 21% (6)
Barn sedan tidigare
82%(23) 75%(21) ¹ 67%(18) 18%(5) 25%(7) 33%(9)
Övernattning på familje-BB
Sov kvar 87 % (39) 82% (36) 71% (31) 13 % (6) 18% (8) 26% (13)
Sov inte kvar 91% (10) 100% (11) 82% (9) 9% (1) 0% (0) 18% (2)
¹ p=0,025
Bland yngre män i ålder 19-29 kände sig 90 % delaktiga i barnets skötsel och samtliga av de mellan 30-39 år (p=0,001). Endast en pappa över 40 år fick barn för första gången och han kände sig inte delaktig i barnets skötsel. I gruppen av yngre flergångsfäder kände sig två av 3 inte delaktiga i den
Utifrån en kommentar framkommer att en pappa känt sig förbisedd av personalen, vilket påverkade hans delaktighet i vården. En annan pappa tyckte att frågan om delaktighet var befängd eftersom han förväntades sköta allting själv utan hjälp från personalen:
”I vad är man inkluderad? Vi skötte oss själva”
5.4 Pappornas förslag till förbättringar
Flera av papporna önskade att de i större utsträckning hade getts möjlighet att träffa de andra papporna för att i grupp prata ut om sina upplevelser. Någon nämnde även papporna borde få information i efterhand om vad som hände under förlossningen, att dessa samtal inte bara borde erbjudas mammorna.
”Kanske någon gemensam träff med pappor varje dag. Räcker med 5 minuter där man kan fråga frågor, dela erfarenheter mm.”
Några uttryckte önskemål om förbättrad tillsyn, att det vore tryggt om sköterskorna och barnmorskorna kunde komma och titta till dem oavsett om de ringt på klockan eller ej.
”Att sköterskorna kommer in någon gång då och då trots att man ej påkallat uppmärksamheten”
”Bry er om den ringklockan som ni lämnar till patienten.”
Maten var något som många pappor uttryckte missnöje över och ansåg att när man precis har blivit föräldrar så vill man kunna njuta av stunden och av maten.
”Bättre mat. Om nu mamman har pressat sig så som de har gjort så vore det inte så dumt med bra mat.”
Många hade åsikter om miljön på BB och hur man skulle kunna förbättra denna. Förslagen berörde främst tillgången till praktiska hjälpmedel som skulle underlätta vistelsen och göra den gemytligare.
” Trådlöst Internet, roligt att direkt kunna skicka bilder till släkt och vänner.”
” Införskaffa riktiga diskmaskiner. Dåligt påfyllt i förråd tex handdukar, tätare soptömning (fick tömma själva.).”
6. Diskussion
Denna studie har skildrat partnerns uppfattning om information, bemötande och delaktighet i vården på familje-BB på ett sjukhus i en mellanstor stad. Papporna i studien var generellt sett nöjda med sin vistelse på avdelningen, vilket överensstämmer med tidigare resultat (Hildingsson, 2007). Några större skillnader kunde inte relateras till ålder, utbildning, antal barn eller om pappan sov kvar på avdelningen. Av kommentarerna att döma var papporna ofta nöjda med personalens kompetens och omtänksamhet, medan de tyckte mindre om avdelningsmiljön och maten som serverades. De ansåg även att informationen kunde bli bättre gällande barnets skötsel och många efterlyste gruppsamtal där man kunde dela med sig av sina erfarenheter. Information gällande avdelningens rutiner var även något som papporna önskade mer av.
6.1 Bemötande
I den enkät som ligger till grund för studien uttrycker endast en av papporna negativa kommentarer om bemötandet mot honom enskilt. Vad som däremot yppas i vår studie är en avsaknad av
bemötande, att vårdpersonalen helt enkelt inte visade sig tillräckligt ofta. Väntan mellan
personalens besök på rummen var för lång och vissa kände sig bortglömda eller bortprioriterade.
Detta stämmer väl överens med resultaten från Rudman och Waldenström (2007). I denna studie framkom att papporna sällan fick möjlighet att samtala med eller fick uppmuntran från
vårdpersonal, vilket fick dem att känna sig överflödiga, onödiga och övergivna. Även Hildingsson (2007) har sedan tidigare visat att missnöjet till BB-vården är starkt associerat till barnmorskans oförmåga att uppmärksamma partners behov.
Orsakerna till att familjerna inte fick tillräckligt mycket uppmärksamhet kan tänkas bero på två anledningar. Dels har de senaste årens förändrade struktur av BB, med ”tidig hemgång” som standard, skapat ett ökat patientflöde som har lett till att personalen blivit jäktad och stressad
(Hildingsson, 2007). Den andra orsaken kan vara att egenvårdspatienter, den grupp som tycks känna sig mest bortglömda, anses vara så pass friska och självständiga att de varken behöver eller önskar särskilt mycket uppmärksamhet. Fredriksson et al (2002) betonar hur viktigt det är att lämna de nyblivna föräldrarna i fred så att de kan ta hand om sig själva och vila, men att vårdpersonal ändå ska finnas nära till hands som stöd. Vi tror dock att det kan vara en fördel att informera patienterna tydligare om vad de kan förvänta sig av vistelsen på avdelningen och innebörden av att till exempel tillhöra egenvårdskategorin. Det som av patienterna upplevs som försummande kan i själva verket
vara ett uttryck av respekt för integritet och autonomi från personalens sida. Kommunikationen bör vara tydlig så att missförstånd inte uppstår
Att papporna skulle känna sig utanför och isolerade i vården, vilket framkom i en engelsk studie av Deave & Johnson (2008), var inte något som kunde bekräftas i aktuellt arbete. Tvärtom fanns en önskan från en pappa att personalen i högre grad skulle lyssna på modern. Det fanns vissa trender som pekade på att äldre och mer högutbildade män var mest kritiska till personalens bemötande och engagemang. Frågan är bara om bemötandet i sig egentligen var sämre eller om de äldre och högre utbildade har andra förutsättningar för att uttrycka sitt missnöje än andra grupper. Oavsett ålder och status bör vården vara patientcentrerad med ett individualiserat bemötande. Enligt Hildingsson &
Thomas (2007) ska föräldraparet betraktas som ett subjekt istället för ett objekt. Goodman (2004) påpekar att det är viktigt att förstå pappan utifrån hans eget perspektiv. Att uppmärksamma pappan är angeläget för hela familjens välmående, eftersom stöd till pappan stärker både relationen till barnet och modern. De flesta av dagens pappor har höga förväntningar på föräldrarollen och intentioner om att bli känslomässigt engagerade med djupa känslor för barnet. Ofta är dessa förväntningar orealistiska under den första tiden efter förlossningen och även parrelationen blir ansträngd. Papporna saknar enligt Goodman (2004) förebilder och riktlinjer att följa för att utveckla fadersrollen, och när även kontakten med vårdpersonalen brister känner sig papporna ensamma och uteslutna. Personalen på familje-BB bör uppmärksamma partnerns behov och frågor i högre grad och betrakta honom som lika mycket förälder som modern är istället för en ”support” till henne.
6.2 Information
Majoriteten av studiens pappor tyckte att informationen rörande rutiner och undersökningar var bra, men uppemot hälften tyckte att informationen om barnets skötsel var bristfällig. För att genomföra egenvård som en medveten handling krävs enligt Orems teori kunskap om utförandet, det blir därmed orealistiskt att förvänta sig att papporna ska utföra adekvat skötsel av barnet utan tillräcklig information. Det är sjukvårdspersonalens uppgift att guida pappan och uppmärksamma hans behov.
Orem menar också att personer med bristfällig utbildning har svårare att införskaffa information, vilket personalen bör ha i åtanke. Studiens resultat visar att papporna med lägst utbildning, var de som generellt var mest nöjda med informationen. Detta kan ha att göra med att deras tidigare kunskapsnivå varit låg och att de, till skillnad från de högutbildade, fått mycket ny information.
Papporna med grundutbildning var dock bara fyra stycken vilket inte gör resultatet generaliserbart.
Ålder, kön, sociokulturell miljö och familjesituation är några av de faktorer som påverkar egenvårdskapaciteten. Även personalens förhållningssätt och attityder har stor betydelse för föräldrarnas upplevelse av situationen och hur de hanterar den (Hagberg, 2008).
Resultatet visar att de pappor som inte sov kvar på avdelningen var mindre nöjda med
informationen de fick om barnets skötsel än de som stannade kvar. Hildingsson (2007) kom i sin studie fram till samma svar och menar att möjligheten att få sova kvar är avgörande för pappornas tillfredsställelse med vårdtiden. Anledningen till att de kvarsovande papporna fick bättre
information tror vi kan sättas i samband med både tid och förväntningar. Pappan som sover kvar spenderar mer tid på avdelningen och kommer därför oftare i kontakt med personalen, samt förväntas genom sin närvaro vilja delta i barnets omvårdnad och instrueras därmed i detta.
I denna studie kom det fram att många pappor önskade få mer information om hur de skulle sköta barnet, andra önskade veta mer om avdelnings rutiner. Deave & Johnson (2008) visade i sin studie att många pappor under tiden efter förlossningen oroade sig över bristen på kunskap om hur man skötte det nyfödda barnet samt hur denna omställning kommer att förändra förhållandet. De beskrev två aspekter av information som påverkar pappornas tillfredsställelse, dels innehållet av
informationen i sig men även på vilket sätt informationen ges. Den information som papporna tyckte var mest värdefull fick de av sina partners samt genom diskussioner i föräldragrupper. Det var många som uttryckte frustration på grund av otillräcklig information, speciellt
förstagångspapporna, vilket bekräftas även i vår studie. Även Johansson & Darj (2004) visade ett ökat behov av råd om hur man sköter barnet. Just rengöring av navel, badning, matning och rutiner kring sovandet är saker som många föräldrar känner sig osäkra inför.
Genom förslag till förbättringar på avdelningen framkom att papporna önskade en större gemenskap med andra pappor, till exempel genom dagliga träffar då de kunde diskutera och dela erfarenheter.
Det fanns även önskemål om lag- eller grupparbeten. Liknande förslag kom fram i studien av Deave
& Johnson (2008), som också lyfte fram idén om en instruktionsfilm med praktiska råd om barnets skötsel som kunde finnas tillgänglig på avdelningen. Filmen kunde även ta upp hur parrelationen förändras efter att barnet fötts.
6.3 Delaktighet
I studiens resultat framkommer att de flesta pappor kände sig delaktiga i skötsel av barnet och övrig vård, det gällde både de som fick sitt första barn och de som hade barn sedan tidigare. Enligt
Faxelid (2001) är det barnmorskans uppgift att uppmuntra pappans deltagande från första stund för att främja anknytningen till barnet. Hwang & Nilsson (2000) styrker detta påstående med att ju tidigare en pappa blir psykologiskt och socialt delaktig i graviditeten desto mer sannolikt är det att han blir en engagerad förälder. Under graviditeten och barnets första år intar männen ofta en roll som ”back up” för kvinnan och barnet (Plantin, 2001). Många män upplever dock ett missnöje med att betraktas som ”andrepilot” och det bristande intresset från omgivningen för deras faderskap.
På frågan om de upplevde att vården styrdes utifrån deras egna behov och önskemål framför
avdelningens rutiner fanns ett visst missnöje. Detta är ett nedslående resultat, då föräldrarna inte bör störas av vårdrutiner eftersom dessa hindrar pappan från att interagera med barnet (Hildingsson, 2007; Fegran, 2008). Om föräldrarnas önskemål tillgodoses känner papporna förhoppningsvis större lust att involvera sig, vilket ökar känslan av att vara en betydande bidragare och önskan om att vara nära barnet. Ahlborg & Strandmark (2003) understryker vikten av att pappan engageras i barnets vård. Om de känner sig åsidosatta och utanför påverkas deras psykiska hälsa på ett sätt som kan ge negativ åverkan på parrelationen och familjens hälsa, framför allt hos förstagångspappor. Eftersom många pappor känner sig väldigt delaktiga under graviditeten och förlossningen (Deave & Johnson, 2008) är det viktigt att bevara denna känsla även i eftervården. Förslagsvis kan detta ske genom att personalen uppmuntrar pappan att anta vissa specifika uppgifter kring barnets skötsel. Vården bör delvis inriktas på faderns roll och få honom att känna sig delaktig. Återigen efterlyses ett forum på avdelningen där fäder kan diskutera sina upplevelser.
6.4 Skillnad mellan mammor och pappors upplevelser
När det gäller sjukvård generellt menar Wilde Larsson et al (1999) att det inte finns någon större skillnad mellan könen i uppfattningen om vårdkvalitet. Mer specifikt för förlossnings- och eftervård kan vissa skillnader dock skönjas i aktuella studier. Mammorna har, likt papporna, mycket gott att säga om vårdtiden men deras missnöje uppfattas ändå som något mer utbrett. Fler än 1/3 av kvinnorna var otillfredsställda med BB-vården enligt Hildingsson (2007), hälften var missnöjda med känslomässiga aspekterna och mer än ¼ med de medicinska aspekterna. Rudman &
Waldenström (2007) visar ett liknande resultat i sin sammanfattning av mödrarnas negativa åsikter.
Kvinnorna ansåg att personalen gav för lite uppmärksamhet åt deras fysiska hälsa och emotionella behov, de initierade för lite kontakt, gav dåliga svar och fokuserade för mycket på barnet. Vården var inte tillräckligt individualiserad och miljön på avdelning ansågs tråkig. Information om fysiska och psykiska förändringar, smärta, egenvård och barnskötsel saknades. Likheterna med pappornas åsikter är många men mammorna tenderar att fokusera mer på känslomässigt stöd och lyhördhet.
Hejdenberg & Inger (2007) menar i sin studie att kvinnorna klagar mer på personalens kompetens, dels sjuksköterskornas kunskap och färdigheter och dels på läkarnas ignoranta beteende och
okunnighet. Kvinnliga patienter har generellt sett många åsikter om hur vården och vårdpersonalen bör vara och agera. Detta faktum kan kopplas till bristen av kommunikation och därmed också saknaden av bekräftelse. Männen i samma studie tyckte att mötet med vårdpersonalen var mycket positivt i den mån det uppstod. Samma sak kan ses i vårt resultat, men det finns också ett missnöje med den bristande kommunikationen mellan personalgrupperna. Samstämmighet tycks saknas inom och mellan olika yrkeskategorier.
I den undersökning som i utförandet till stor del liknar vår undersökning men med fokus på mödrarna (Gustafsson & Lundin, 2007) är resultaten slående lika. Mödrarna är överlag nöjda med vården men uttrycker sitt missnöje kring information, mat och vårdmiljö. Likt papporna finns en önskan om mer information om avdelningens rutiner och barnskötsel direkt vid ankomst till
avdelningen. Fler spontana besök från barnmorskan efterlystes. Kvinnorna tyckte att det var viktigt med möjlighet till eget rum och hemtrevlig miljö. Papporna i vår studie hade även dem klagomål på rummens utformning. Det mest återkommande resultatet hos papporna var dock åsikterna kring maten. Den lunch och middag som serverades var tråkig och systemet dåligt fungerande, medan det öppna patientköket uppskattades mycket. Det är tydligt att det finns en önskan om en mer
hemtrevlig miljö på avdelningen. Till en början är föräldrarna troligen mycket trötta och behöver i första hand vila upp sig och komma till ro med den nya situationen. Miljön bör därför vara lugn och familjecentrerad eftersom den har en betydande effekt på föräldrar och barn (Hagberg, 2008). Men kanske bör avdelningen inte nöja sig där. Efter hand som familjen vilat upp sig och slappnat av blir estetiska aspekter allt viktigare och andra behov, som att aktivera sig och återgå till vardagslivet, kommer tillbaka. Förslagsvis borde avdelningen om möjligt försöka tillgodose pappornas önskemål om trådlöst Internet, instruktionsfilmer, samtalsgrupper och mysigare miljö.
De vanligaste klagomålen från papporna i studien av Hejdenberg & Inger (2007) rörde bristande uppföljning av den vård som erhållits, ineffektiv organisation, bristfälligt ledarskap, och dålig kvalitet på viss utrustning. Enligt genusteorin förväntas könen ha olika behov och önskemål, samt agera utifrån givna normer (Hirdman, 2001). Många av de åsikter som kommit fram bekräftar flera klassiska könsrollsmönster. Mannen anses bland annat vara mer logiskt tänkande och rättfram, vilket framkommer genom pappornas fokusering kring organisationens uppbyggnad och
funktionalitet. Kvinnan är enligt normen ett passivt objekt, som är i nära kontakt med sina känslor och kan därför antas ha ett större behov av bekräftelse av dessa. Det finns också en traditionell teori om att kvinnor skulle föredra vårdarbete och hemarbete, de uppgifter som även är kopplade till barnets skötsel (Strömberg & Eriksson, 2006). Det är alltså traditionellt sett modern som bekymrar sig för dessa saker, inte fadern. Vad vi ändå har visat i denna uppsats är att många pappor inom BB- vården uttrycker ett behov av att få möjlighet att prata och dela med sig av sina känslor. De önskar även få mer information om hur de ska sköta barnet och hantera det nya faderskapet. Dessa resultat kan vara en del av den förändring som sker i dagens samhälle, där traditionella könsroller håller på att luckras upp och omskapas. Inom medicinsk verksamhet kan man inte frångå att genus inte bara handlar om det sociala könet utan även det biologiska (Hammarström, 2005). Det är därför särskilt viktigt att lyfta fram samspelet mellan dessa och se hur de påverkar varandra. För att ge bästa möjliga vård är det viktigt att personalen på familje-BB besitter en medvetenhen kring genusteorier, rollernas föränderlighet och hur invanda mönster kan påverka deras arbete.
6.5 Metoden
Mini-Kupp enkäter anses vara den bästa enkätmetoden för att undersöka hur patienterna upplever sin vård samt hur betydelsefullt detta var för dem (Socialstyrelsen, 2003). Det ger ett trovärdigt resultat oavsett vem som delar ut enkäterna. Reliabiliteten på Mini-KUPP enkäten anses som god och enkäten har använts sedan 1990 i syfte att mäta vårdkvalitet (Wilde & Larsson, 2001). Det är dock ingen garanti för att metoden alltid fungerar. I och med att enkäten modifierats och kortats ner finns också en risk att reliabiliteten förändrats något, vilket författarna är medvetna om. En fördel med enkätstudier är dock att man når ut till många respondenter, i och med detta är det lättare att få generaliserbara svar. Det är inte lika tidskrävande som när man gör intervjuer. De etiska aspekterna tillgodosågs genom att deltagandet var frivilligt och respondenterna försäkrades anonymitet.
Frågorna pilottestades på fem pappor och dessa tyckte att frågorna var relevanta och de tyckte inte att frågorna var av känslig art.
Studien genomfördes med en så kallad ”väntrumsenkät”, vilket innebar att respondenterna kunde svara på en gång och sedan direkt lämna enkäten i svarslådan. Papporna fick enkäten av
undersköterskan i samband med barnets hörseltest och kunde sedan fylla i den i väntan på nästa del av besöket. Fördelen med en väntrumsenkät är att den ger högre svarsfrekvensen än om enkäten fylls i hemma och förväntas skickas in (Gillham, 2008).
Problem som kan ha uppstått i denna studie är att respondenterna kan ha uppfattat det som för många frågor eller att svarsalternativen var för lika varandra. Svagheter som upptäcktes efter att enkäten delats ut var att fråga nr 6 kunde tolkas på flera sätt beroende på hur man definierar ”besök på BB” och att den borde ha formulerats annorlunda. Resultatet av denna fråga har därför valts att uteslutas ur analysen. En annan feltolkning som framkom var att några trodde att frågorna berörde förlossningsavdelningen, möjligen antas de två avdelningarna hänga ihop. Det framgick dock klart och tydligt i följebrevet att denna undersökning endast handlade om BB:s verksamhet och vi bedömer inte att det kunde ha markerats tydligare. Hur många som feltolkade går ej att säkerställa då inga uppföljande intervjuer gjordes, men de antas vara ringa i antalet. På grund av detta har samtliga enkäter valts att inkluderas i den statiska analysen, men de kommentarer som uppenbart har handlat om förlossningen har utelämnats ur innehållsanalysen. Slutligen har vissa pappor endast fyllt i första sidan av enkäten och utelämnat resten. Dessa enkätsvar matades in i SPSS som ”ej svarat”. Orsakerna till detta tros vara att papporna uppfattat att det endast var en sida att fylla i eller att de inte hann fylla i hela enkäten innan det var deras tur att komma in till barnmorskan.
Tanken var att enkäten skulle utformas på ett sätt som tog hänsyn till samkönade föräldrapar eller annan närmast anhörig än barnets far, för att på så sätt få mer varierade svar och ett bredare perspektiv. Det visade det sig dock efter datainsamlingens slut att samtliga respondenter varit pappor. Detta tycker vi är synd eftersom det hade varit väldigt intressant att se om det fanns någon skillnad i uppfattningen om bemötande och delaktighet att dra lärdom från. Ett annat syfte med enkätens utformning var att se hur väl upplevelsen stämde överrens med hur betydelsefull
händelsen var för papporna, därav A och B-alternativen. Svaren har i största grad följt varandra och författarna har kunnat se att det de flesta påståendena i enkäten hade stor betydelse för papporna vilket motiverar förslag till förbättringar och vidare studier.
Urvalet i sig garanterar ingen generaliserbarhet då antalet respondenter inte var fler än 58. Studien genomfördes på ett av Sveriges största sjukhus i en medelstor stad, vilket inte kan anses
representera mindre verksamheter runt om i landet. Vad som bland annat skiljer landets avdelningar åt är möjligheten att sova kvar på avdelningen, något som påverkar partnerns upplevelse av
vistelsen. Många BB-verksamheter baserar dock arbetet på Orems egenvårdsteori, vilket ger belägg för att studien ändå i viss mån är generaliserbar.
6.6 Bortfall
Det fanns två bortfall av de 60 enkäter som delades ut, dessa kan ha kasserats av respondenten eller lags på fel plats av denne eller av barnmorskan/undersköterskan. Detta bortfall är så litet att det anses obetydligt för studiens resultat.
Svarsfrekvensen under mätperioden var varierande. De första två veckorna fyllde nästan samtliga besökande pappor i enkäten, medan de två sista veckorna endast ett fåtal. En slumpartad orsak kan ha varit att papporna under just de senare veckorna inte ville ställa upp i studien, men mer troligtvis handlade det om att sköterskorna efter hand glömde bort eller tröttnade på att dela ut enkäterna.
Detta kunde ha förhindrats eller förbättras genom författarnas skickat ut påminnelser och uppmuntran.
6.7 Vidare undersökningar
Fortsatta studier inom ämnet bör utföras för att följa upp kvalitén på BB-vården i Uppsala. Frågorna och svarsalternativen kan då fördelaktigt genomarbetas och förtydligas ytterligare, samt om möjligt ännu tydligare understryka att studien endast berör vården på familje-BB. Det skulle även kunna genomföras en undersökning med ett HBT- perspektiv, som visar hur nöjda samkönade par är med bemötande, information och delaktighet. Denna grupp är än så länge relativt liten på BB i Uppsala men kommer sannolikt att med tiden bli allt större. Pappan, partnerns eller närmast anhörigs uppfattning av vistelsen på BB är viktigt för anknytningen till barnet och att hela familjen ska trivas. För att fördjupa kunskapen vidare borde därför enskilda intervjuer genomföras med partnern, så att ytterligare problem och styrkor kan lyftas fram. Ett annat förslag för vidare forskning som kan hjälpa till att individanpassa vården är att se på eventuella skillnader hos de partners vars barn fötts genom normal, vaginal förlossning jämfört med de barn som fötts med kejsarsnitt.
6.8 Klinisk betydelse
För verksamheten på BB är denna undersökning viktig. Genom att ta till sig de resultat som författarna har kommit fram till kan de kvalitetssäkra sin vård. Nu har de fått en inblick vad papporna anser som viktigt och vilken betydelse personalens engagemang och bemötande har för dem. Verksamheten på BB har för avsikt att ge den nya familjen en bra start och då måste man inkludera både mamma och partner i barnets vård och skötsel.
7. Slutsats
Studien visar att papporna som vistats på familje- BB upplevde att de blivit bemötta med respekt och att personalen var hjälpsam och kunnig. En fjärdedel av papporna tyckte att engagemanget var lågt och genom kommentarer framkom att detta ofta kunde kopplas till upplevd tidsbrist hos personalen. De flesta var nöjda med informationen om rutinerna på avdelningen men många tyckte att det gavs bristande information om barnets skötsel. Ändå upplevde de sig som delaktiga i detta och i övrig vård, men antydde att vården inte i tillräcklig utsträckning styrdes utifrån deras egna behov. Att vara högskoleutbildad och äldre pappa tycks kunna sättas i samband med att vara mindre nöjd med vistelsen.
Pappornas åsikter samstämmer med de åsikter som mammor har uttryckt i tidigare studier. Båda parter upplever att de fått god vård på BB men att patientrummen är tråkiga och att maten är riktigt dålig. Där åsikterna skiljer sig åt följer kommentarerna traditionellt könsmönster. Förslag inför framtiden är att familje-BB tar större hänsyn till partnerns önskemål och försöker förbättra informationsgivningen. Detta kan göras genom instruktionsfilmer, tillgång till Internet samt diskussionsgrupper. Om partnerna är välinformerade är det lättare för dem att vara delaktiga och därmed bli ännu nöjdare med vården på familje-BB.
8. Referenser
Ahlborg T & Strandmark M (2003) The baby was the focus of attention – first-time parents’
experiences of their intimate relationship. Midwifery. 19 (4): 267-276
Deave T & Johnson D (2008) The transition to parenthood: what does it mean for fathers? Journal of Advanced Nursing. 63(6): 626 - 633
Johansson K & Darj E (2004) What type of information do parents need after being discharged directly from the delivery ward? Upsala Journal of Medical Sciences.
109(3): 229-238
Faxelid E, Hägg B, Kaplan A & Nilsson E (2001) Lärobok för barnmorskor 2:a upplagan (2001) Stockholm; Studentlitteratur
Fegran L, Helseth May S & Fagermoen S (2008) A comparison of mothers’ and fathers’
experiences of the attachment process in a neonatal intensive care unit. Journal of Clinical Nursing 17, 810–816
Foss C & Sundby J (2003) The construction of the gendered patient: hospital staff’s attitudes to female and male patients. Patient Education and Counseling 49, 45-52
Fredriksson G.E, Högberg U & Lundman B.M (2002) Postpartum care should provide alternatives to meet parents’ need for safety, active participation, and ‘bonding’. Midviwery. 18(1): 53-60
Garfield C.F & Isacco A (2006) Fathers and the Well-Child Visit. Pediatrics 117;e637-e645
Gillham B (2008) Forskningsintervjun. Tekniker och genomföranden. Studentlitteratur, Malmö
Gustafsson & Lundin (2007) Nyblivna mödrars upplevelser av vården på Familje-BB, Akademiska sjukhuset: Stöd, information och delaktighet. C-uppsats, Uppsala Universitet.
Hagberg H, Marsál K & Westgren M (red.) (2008) Obstetrik. Studentlitteratur, Lund
Hammarström A (2005) Genusperspektiv på medicinen – två decenniers utveckling av medvetenheten om kön och genus inom medicinsk forskning och praktik. Högskoleverket, Stockholm.
Hejdenberg M & Inger J (2007) Genuspatienten – mäns och kvinnors upplevelser av vården.
Uppsats, Göteborgs Universitet.
Hemsida för Akademiska sjukhuset. Hämtat 2009-03-11 från http://www.akademiska.se/
Hemsida för Södersjukhuset. Hämtat 2009-03-11 från http://www.sodersjukhuset.se/Avdelningar-- mottagningar/Avdelningar/BB-avdelning/
Hemsida för vårdfacket. Hämtat den 2009-03-12 från
http://www.vardfacket.se/VFTemplates/Article____1041.aspx
Hildingsson I (2007) New parents´experiences of postnatal care in Sweden. Women and Birth 20, 105-113.
Hildingsson I & Thomas J.E (2007) Women’s perspectives on maternity services on Sweden:
processes, problems, and solutions. Women Birth. 20(3): 105-113
Hwang P & Nillson B (2003) Utvecklingsspykologi. 2a uppl. Natur och Kultur, Stockholm
Kirkevold M (1994) Omvårdnadsteorier- analys och utvärdering. Studentlitteratur, Lund
Lundberg P (2008-11-14). Kvalitativ metod: Intervju – Dataanlys och tolkning. Föreläsning på sjuksköterskeprogrammet, Uppsala Universitet.
Plantin L (2001) Män, familjeliv och föräldraskap. Boréa Bokförlag, Umeå
Rudman A & Waldenström U (2007) Critical views of postpartum care epxressed by new mothers.
BMC Health Services Research, 7:178
Selanders L.C, Schmieding N. J & Hartweg D. L (1995) Omvårdnadsteorier IV. Studentlitteratur, Lund
Strömberg H & Eriksson H (red.) (2006) Genusperspektiv på vård och omvårdnad. Studentlitteratur
Waldenström U & Gottvall K (1997) Debattartikel: Inga bevis om sämre vård vid små BB-avdelningar. Läkartidningen 9 (94), 831-832. Hämtad 2009-03-12 från http://ltarkiv.lakartidningen.se
Wilde Larsson B, Larsson G & Starrin B (1999) Patients’ views on quality of care: a comparison of men and women. Journal of Nursing Management 7, 133-139.
Wilde Larsson B. & Larsson (2000, February 7) Kvalitetsmätning med KUPP-instrumentet.
Hämtad från http://www.vardfacket.se
Wilde Larsson B (2001) KUPP Kvalitet Ur Patientens Perspektiv, Vårdförbundet, Stockholm.
Winter A, Waerner H & Yismaw B (2006) Upplever föräldrarna att partnerns möjlighet att stanna över natten på BB har betydelse? Akademiska Sjukhuset, Antenatalt centrum & BB-centrum.
