Vad är etnicitet?
Bågenholm, Gösta
Fornvännen 1999(94), [273]-277
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1999_273 Ingår i: samla.raa.se
Debatt
Vad är etnicitet?
Det har gäll troll i elniciletsforskningen
Brittiska och norska forskare definierar förhis- torisk etnicitet som intressegrupper. Det finns emellertid ett psykologiskt motstånd mot att ta till sig ordet etnicitet i en så inskränkt ram som intressegruppering. Av detta skäl är den arkeolo- giska litteraturen full av exempel på h u r ordet etnicitet används m e r eller m i n d r e som syno- nym till begreppen 'människoras', 'etnisk g r u p p ' och 'etnocentrism'. Men om etnicitet används som synonym till (eller som samlings- term för) etnisk g r u p p , ras och etnocentrism uppstår nya problem. Läsaren vet inte vad för- fattaren m e n a r med etnicitet, och måste gissa vad författaren m e n a r med etnisk g r u p p , ras, etnocentrism o.s.v.
Etnicitet är ett nomen actionis
Som jag ser det är etniska g r u p p e r g r u p p e r av människor som andra definierar som annor- lunda, eller som själva ser sig som annorlunda.
Gruppidentifikation är viktig. Etniska g r u p p e r signalerar sin likhet sinsemellan och samtidigt sin olikhet mot utomstående. Det är dessa sig- naler som är etnicitet (nomen actionis). Språket kan vara en etnisk signal, dräkten en a n n a n , val av dekorativa o r n a m e n t en tredje, närings- fång en fjärde, bostadens inredning, form och disponering en femte, kort sagt allt som sär- skiljer en g r u p p från en annan kan vara en et- nisk markör. Utvecklandet av symboler är vik- tigt för förståelsen av h u r etnicitet etablerats.
Symbolproduktion är en ständigt pågående process ( O d n e r 198,3, s. 12 f ) . Knut O d n e r skriver:
Etniske grupper er interesse-gruppersom konkurrerer om knäppe resurser. Jo sterkere konkuransen er, jo större sn ess vil det va-re, og jo sterkere vil gruppe- ne markere eksklusivitet ved symboler. (Odner 1985, s. 37, min kursiv.)
Följer man O d n e r s resonemang är etnicitet något man själv gör, eller något som någon an- nan gör. Man signalerar etnisk tillhörighet. El- ler mer korrekt: man signalerar intressegemen- skap. I d e n n a definition är etnicitet inget an- nat än en positiv omskrivning för begreppet etnocentrism. Av detta följer att etnicitet (och etnocentricitet) kräver en antipol, någon eller något att definiera sig mot.
I min lic.avhandling (Bågenholm 1996) har jag argumenterat för att etnicitet definierad
som intressegrupj) är en anakronism. I vår typ av samhälle är intressegruppering den acceptera- de och normala formen att utöva politisk makt
(påverka samhället). I anslutning till Antony D.
Smith (1986) har jag ifrågasatt om inte myten om samhörighet och myter om utanförskap är ett mer karakteristiskt drag för en etnisk gemenskap än en ekonomisk intressegemenskap (Bågenbolm 1996as. 4-6, 21,75-77). I anslutning lill Kerstin Eidlitz Kuoljok (1993 s. 20) anser jag heller inte att det är visat att etniska grupper uppkommit som intressegrupper. Eidlitz Kuoljok ställer he- la ctnicitetsforskningen på huvudet då hon ifrå- gasätter om ekonomisk intressegemenskap är något som speciellt utmärker en etnisk gemen- skap (Eidlitz Kuoljok 1991 s. 34).
Att bara konstatera att här finns förhistorisk etnicitet är tämligen poänglöst. Etnicitet består också av myter och idéer (se Smith 1986). En teori om arkeologisk etnicitet som inte också visar kunskap om de bakomliggande myterna och idéerna finner jag tämligen ointressant. Den riskerar att bli en cosl-benefil-analy.s kring olika intressegruppers överlevnads- eller vinstmaxi- m e r a n d e strategier (Olsen & Kobilinski 1991 s. 20 f.).
Jag argumenterar för att det är myter som sammanhåller olika etniska grupper. Det är också myterna som konstituerar etniska grup- per.
Foriiväiiiini 94 119991
274 Debatt
Etnicitet är »myter» i diakrona (historiska) para- digm
Myten om Sverige och myten om Norge skiljer svenskar från n o r r m ä n . Svenska dialekter i Ös- terbotten och rikssvenska är mer olika och sinsemellan obegripligare än svenskt riksspråk och norskt bokmål, men myten om ett gemen- samt språk är viktigare än språkolikheten.
Svensk etnicitet i landskapen Bohuslän, Jämtland och Härjedalen skall sannolikt sökas
i faktorer som verkade i Sverige och Norge mellan åren 1658 och 1814. Att n o r r m ä n n e n inte assimilerades u n d e r u n i o n e n 1814-1905 (på samma sätt som i de avträdda landskapen) talar för att myterna förändrats men också för att konkurrensen mellan svenskt och norskt skärpts och att norsk etnicitet inte bara signa- lerades mot Sverige utan också mot Bohuslän, Jämtland och Härjedalen, dvs. mot de land-
skap som avskiljts från Norge bara 156 år - före u n i o n e n 1814!
Den fråga man måste ställa sig är i vilken grad anslutning till ett visst clnos är ett frivil- ligt val, och om vissa människors etnicitet är frukter av utomstående gruppers manipule- ring? För att svara på frågor av d e n n a typ mås- te man känna till de olika aktörerna, myterna, myternas upphov och senare historia. En alll övergripande fråga är: Vem kontrollerar myten?
El ti i diet och språk
O m definitionen är att etnicitet är signalerad ekonomisk intressegemenskap blir det svårt att skilja t e x . en social g r u p p från en etnisk g r u p p . Vad är det som gör att sinsemellan motsatta u n d e r g r u p p e r som t e x . skåningar och norrbottningar ändå sammanhålls inom en överordnad svensk etnisk g r u p p . Språket kan givetvis vara en gränsdragare mellan etnis- ka g r u p p e r - men så enkelt är det inte!
Schweizarna är en etnisk g r u p p med tyska, franska, italienska och rätoromanska som na- tionalspråk men de sammanhålls etniskt av myten om Schweiz. Motsatsen är de spansk- ainerikanska länderna. De är mycket homoge- na vad avser historia, kultur och språk men särskiljs till ett dussintal nationella (etniska) g r u p p e r allenast g e n o m de myter som motive- rar de politiska gränsdragningarna.
En isolerad folkspillra i en öken, på tundran eller på en isolerad ö kan inte ha någon etni- citet. De kan ha ett eget språk, en egen kultur och egna myter men de har ingen egen etnici- tet. Utan konkurrens från utomstående och utan stress produceras inga stressymboler (et- niska markörer). De isolerade människorna är i sina egna ögon hela mänskligheten. Först när de k o m m e r i kontakt med utomstående (eller divergerar) kan de utveckla en egen särart och en egen etnicitet, men de kan också assimile- ras. Ar kontakten med de utomstående gynn- sam, riskerar g r u p p e n att assimileras. Är kon- takten ogynnsam (»stressad» av k o n k u r r e n s om knappa, eller åtråvärda, resurser) under- stryks så småningom särskiljande drag.
Adam och Eva i Paradiset kan beskrivas som en etnisk grupp. Men först efter syndafallet, på jorden, bland människorna, k u n d e Adam och Eva och deras barn signalera sin etnicitet, ge- nom n a m n , myter och heliga tecken.
Och mannen gav sin hustru namnet Eva (1 Mos.
3:20) ... Och Herren satte ett tecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå ho- nom ihjäl. (1 Mos. 4:15.)
Den springande punkten är att etnicitet bara signaleras i motsättning till andra g r u p p e r och u n d e r stress. J u m e r hotad den signalerande g r u p p e n är desto mer understryker den sin et- nicitet (alternativet är assimilering eller annan utplåning). Interaktion och stress är nyckelbe- grepp. O m konkurrensen är stor mellan olika g r u p p e r tenderar g r u p p e r n a att markera sin särart g e n o m atl producera särskiljande signa- ler.
Samedräkten avskiljer dess bärare från icke- samer. Dess nutida användning står i direkt förhållande lill individens behov att undersirv- ka sin särart. Omvänt, om stressmomentet av- lägsnas avklingar etniciteten.
Av detta följer att språklig divergering är mer komplex än etnisk divergens, sådan den redovisas av Fredrik Barth (1969), »Knut O d n e r (1983, 1985, 1992), Björnar Olsen (1985, 1986), lan H o d d e r (1977«, 19776, 1978, 1979, 1981, 1982) och deras många efterföljare.
Språklig differentiering kan ske både g e n o m Fomvännm 94 (1999)
konvergens och isolering, m e d a n etnisk diver- gens i enlighet m e d ovan n ä m n d a norska och brittiska författare bara kan ske g e n o m sam- handling med andra g r u p p e r - aldrig genom isolering (Bågenholm 1996a: s. 25 f.). Av detta följer att ett språks historia inte i längden kan sammanfalla med en etnisk grupperings histo- ria.
Etnicitet är »stress» i synkrona paradigm
Arkeologer studerar alltid etnicitet inom syn- krona paradigm (utan historiska förklaringar).
Det etniska ursprunget är inte gripbart inom g r u p p e r utan skriven historia. Arkeologen måste därför fokusera sin undersökning på et- niska signaler. Vilka är de etniska markörerna?
Varför väljer vissa g r u p p e r att signalera sin et- nicitet mot utomstående?
Kåtor förknippas vanligen med samer. Men r u n d a kåtaliknande hus har använts av skogs- arbetare i Norrland, av samojeder och av Nordamerikas indianer. Kåtor, i sig, är därför ingen etnisk markör. Det är d ä r e m o t same- dräkten!
Ett g e n o m g å e n d e drag i sameforskningen har varit att på olika sätt överbygga en klyfta mellan förhistoriska lämningar på Nordkalot- ten och det äldsta kända samiska språkmin- nesmärket (som är en religiös handbok på pi- tesamiska tryckt 1619).
Reymert (1980) anser att s.k. ur-gravar (100 f.Kr.-1700 e.Kr.) är samiska. BJ0rnar Olsen (1985) ser samehänder bakom asbestblandad keramik av Säreniemi 2-typ (800-200 f.Kr.).
Storli (1991) anser att s.k. stalotomter (500- 1500 e.Kr) är lämningar efter samiska bostä- der. Samtliga dessa författare tillbakavisar en äldre hypotes om att samernas förfäder in- vandrat till Skandinavien från Ryssland u n d e r brons- eller j ä r n å l d e r n .
Knut O d n e r (1983) argumenterar för en språkbytesteori. Språkbytet ser O d n e r som ett resultat av samhandling mellan en finsk bon- debefolkning och en etniskt och språkligt he- terogen fångstbefolkning (s.104). O d n e r an- ser att samisk etnicitet och samiskt språk slutligt är formulerade först u n d e r tidig skan- dinavisk medeltid (s. 83). Enligt O d n e r är det meningslöst att tala om Säreniemi 2-keramik
eller andra äldre artefakter som samiska. Före medeltiden fanns, enligt Odner, inga samer och samernas förfäder antas ha varit etniskt, språkligt och kulturellt heterogena (s. 106 f.).
Enligt O d n e r uppstår samisk etnicitet i mot- sättning till andra g r u p p e r på Nordkalotten u n d e r tider när g r u p p e r n a differentierar sig från varandra. Den utlösande faktorn är social stress.
Det är här poängen ligger! Men notera att det är också här poängen stannar. Den teore- tiska etnidtetsforskningen kan inte lämna nå- got svar på frågan om samernas förhistoria.
Detta tror jag beror på att analysverktyget etni- citet ges för hög prioritet, samtidigt som det är dåligt undersökt och dåligt förstått i veten- skaplig litteratur.
Jag har tidigare visat på de betydande svårig- heter som är förknippade med att arkeologiskt fastställa samernas förhistoria (Bågenholm
1992a). Vad vi vet idag är att det bott männis- kor på Nordkalotten - i åtminstone 9 000 år! I m e r eller mindre grad är de flesta människor, som kan leda sina anor tillbaka till Norra Skan- dinavien, på ett eller annat sätt ättlingar till de äldsta renjägarna. Det gäller alla som bott i n o r r i några generationer: samer, n o r r m ä n , svenskar, finnar och ryssar. Härav följer att ras, språk, etnisk g r u p p och etnicitet inte är syno- nyma begrepp.
För de politiskt och kulturellt aktiva samer- na idag är frågan egal. Samerna har rätt till ex- akt samma särbehandling och hjälp m e d språklig och kulturell utveckling oaktat h u r de formulerar sina myter, och oaktat om deras förfäder antagit samisk etnicitet i sen anjani- notid (Olsen 1985), eller i sen medeltid (Od- ner 1983) eller om deras förfäder har bott på Nordkalotten i 9 000 år (Bågenholm 1992a).
Etnicitet och slormaktspolitik
Idag ser vi h u r Jugoslavien och Transkaukasus plågas av etniska konflikter. Vem startade kri- get? Vem har intresse av att Jugoslavien frag- menteras? Varför skall inbördeskrig mellan et- niska grupperingar utkämpas i Jugoslavien 1998, när samtidigt de baltiska staterna, Turki- et, Polen, Ungern, Tjeckien och södra Cypern
Fornvännen 94(1999)
276 Debatt
gläds eller förbittras över h u r de fått sina an- sökningar om medlemskap i EU behandlade?
Jugoslavien betyder sydslavien. Det bildades efter första världskriget. Serbien hade utrikes- politiskt dominerats av Tsarryssland som till- h ö r d e Ententen, segrarna i det första världs- kriget. Slovenien, Kroatien och Bosnien till- h ö r d e det besegrade Österrike-Ungern. O m människor u n d e r mellankrigsåren i Jugoslavi- en ville befrämja sin karriär med att byta etni- citet hade de två möjligheter: de k u n d e anta en serbisk etnicitet eller också k u n d e de anta en sydslavisk (jugoslavisk) etnicitet.
1941 försökte Hitlertyskland bryta sönder Jugoslavien och spela på de etniska motsätt-
ningarna. De allierade tillät ingen fragmente- ring och partisankrigen utkämpades delvis som ett jugoslaviskt inbördeskrig. Att Jugosla- visk etnicitet överlevde till 1990-talet, b e r o d d e nog mer på det första och det andra världs- krigets utgång än på etnisk samling kring en eller a n n a n sydslavisk myt.
Både sydslavisk och serbisk etnicitet gynna- des av det styrande skiktet i Jugoslavien u n d e r sex av detta sekels decennier. Varför avklingar då den sydslaviska etniciteten när den kanske behövs mer än någonsin? Svaret är sannolikt mycket e n k e l t Det personliga priset för att kvarbli vid den gamla etniciteten är alltför högt. Myterna har omtolkats efter 1991. Men ån en gång, varför det då, i vems intresse och vem tjänar på inbördeskriget?
I boken Who were the Greeks ? svarade Sir J o h n Myres (1930 s. 538) m e d de mycket kloka or- den att greker är något som hela tiden håller på att bli till. Detsamma kan sägas om serber, kroater, bosnier, slovener, samer, svenskar och om de flesta av j o r d e n s folk. De håller hela ti- den på att bli till.
Etnicitet och opportunism
1914-1932 var H e r m a n Muller kasjub. Han b o d d e vid Östersjökusten i landskapet Pom- m e r n . Som kasjub slapp han göra värnplikt.
1933-44 var han tysk. Som kasjub var han dis- kriminerad men som tysk var han fullgod med- borgare. 1945-1989 var han polack och und- gick därigenom att förvisas till det sönder-
b o m b a d e Tyskland. 1990 erinrar sig H e r m a n Miiller att han var född i kejsarriket och att han de fakto varit brandsoldat i Tredje Riket.
Han blev återigen tysk och bad att få bli repat- rierad till ett tyskt ålderdomshem med central- värme, r i n n a n d e kallt och varmt vatten.
Vad kan man lära av en sådan historia? J o , just det att etnicitet är väsensskild från språk-
gemenskap. H e r m a n Mullers första språk var kasjubiska, hans andra tyska, hans tredje pols- ka. Han är död idag - överkörd av en Merce- des i Kiel. Valet av etnicitet var inget fritt val.
Avsiktligt har j a g formulerat mig så att oppor- tunismen vid varje valtillfälle skall lysa igenom.
Säkert led H e r m a n Muller när han bytte etni- citet. Men han tvingades undertrycka sin vil- senhet för att lyckas i sitt uppsåt - att byta etni- citet och att få omgivningens acceptans (Bå- genholm 1992/»).
Sammanfattning
Jag har understrukit att etnidtetsforskningen analyserar intressegrupper. Abner Cohen har tagit fasta på detta. Han definierar aktiemäkla- re i L o n d o n som en etnisk g r u p p (Cohen 1974 s. 100). Detta visar, enligt min mening, på svårigheter att dra demarkationslinjer inom etnidtetsforskningen. Vad är egentligen en et- nisk grupp? Vad skiljer en etnisk g r u p p från u n d e r o r d n a d e sociala, könsmässiga, ålders- mässiga och yrkesmässiga m.fl. grupper?
Mitt bidrag till etnidtetsforskningen är dels att definiera ordet etnicitet som ett nomen ac- tionis, dels att sätta etnicitet i samband m e d de myter som sammanhåller etniska grupper.
Problemet för oss arkeologer är att vi vanligen saknar kunskap om förhistoriska myter. Därför kan endast i sällsynta undantagsfall arkeolo- gen lämna bidrag till forskningen om etnici- tet. Att dessa bidrag trots allt inte är så sällsyn- ta, beror, tror jag, på opportunism. Arkeolo- gen tvingas bortse från myterna och talar om etnicitet e n d e r a som synonym till begreppen etnisk g r u p p (människornas) eller så väljer han eller hon att beskriva etnicitet i något som liknar en cost-benefit-analys kring olika intresse- gruppers strategier för överlevnad eller vinst- maximering.
Fornvännen 94(1999)
Referenser
Barth, F. 1969. Introduction Ethnic Groups and Boun- daries. The social Organization of Culture difference, (Barth, F. red.) s. 9-38. Oslo.
Bågenholm, G. 1992a. Diskussion kring renskötselns ursprung. Renen och andra etniska markörer i Sameätnam. Kontaktstencil, 36, s. 141-156. Äbo.
- 19926. O m etnisk identitet - en tvärvetenskaplig modell. Psykisk hälsa. Svenska föreningen för psykisk hälsovård, 4 / 9 2 s. 309-314.
- 1996. Etnicitet som problem i arkeologisk forskning. Go- tarc. Serie C. .Arkeologiska skrifter Nr 11. Göte- borg.
Cohen, A. 1974. Two-Dimensional man. London.
Eidlitz Kuoljok, K. 1991. På jakt efter Norrbottens me- deltid. Om Nordösteuropas historia och etnologi. Cen- ter for Arctic cultural Research. Umeå.
- 1993. Nordsamojediska folk. Ursus 1. Finsk-ugriska institutionen. Uppsala universitet. Uppsala.
Hodder, I. 1977a. T h e distribution of material cul- ture items in the Baringo District, Western Kenya.
Man, 12, s. 239-69.
- 19776, Study in ethnoarchaeology in western Ke- nya. Archaeology and Anthropology (Spriggs, M. r e d ) . British Archaeological Reports Supplementary Se- ries, 19, s. 117-142.
- 1978. Social organization and h u m a n interaction:
the development of some tentative hypotheses in terms of material culture. The spatial organization of culture (Hodder, I. red.) s. 199-269. London.
- 1979. Social and economic stress and material cul- ture patterning. American Antiquity, 44, s. 446-454.
- 1981. Toward a nature archaeology. Patterns of the past, (Hodder, 1., Isaac, G. & H a m m o n d , N. red.)
1.13. Cambridge.
- 1982. Symbols in action. Elhnoarchaeological Studies of Material Culture. Cambridge.
Myres, J. 1930. Who were the Greeks? Berkeley.
Odner, K. 1983. Finner og Terfinner. Etniske processer i det nordlige Fenno-Skandinavia. Oslo.
- 1985. Modellbygging og etnisitet. Arkeohgi og etnisi- tet. NAM Forskningsseminar Nr. 3 Kongsvoll Fjell- stue, 25-27. sept 1984 A m S - V a r i a 15, (Naess, J.-R.
& Syversen, G. red.) s. 33-42. Stavanger.
- 1992, Tradisjon og etnisitet. Kontaktstencil, 30, s.
84-108. Oslo.
Olsen, B. 1985. Arkeologi og etnisitet. Et teoretisk og empirisk bidrag. Arkeologi og etnisitet. NAM Forskningsseminar Nr. 3 Kongsvoll Fjellstue, 2 5 - 27. sept 1984 A m S - V a r i a 15, (Naess, J.-R. & Syver- sen, G. red.) s. 25-31. Stavanger.
Olsen, B. & Kobilinski Z. 1991. Ethnicity in anthro- pological and archaeological research: a Nor- wegian-Polish perspective, Archaeological Polona.
Special theme: Ethnicity in Archaeology, Vol. 29, s.
5-27.
Reymert, P. K. 1980. Arckeohgi og etnisitet. En studie i gravskikk og etnisitet i Nord-Troms og Finnmark i tiden 800-1200. Institutt for samfunnsvitenskap. Uni- versitetet i Tromsö. Tromsö.
Smith, A. D. 1986. The Ethnic Origins of Nations, Ox- ford.
Storli, I. 1991. Stallo-boplassema. Et tolkningsforslag ba- sert pa unders0kelser i I.0nsdakn, Saltfjelkt. Institutt for samfunnsvitenskap. Universitetet i Troms0.
Troms0.
Gösta Bågenholm I n s t för arkeologi, Göteborgs Universitet Box 200, 405 30 Göteborg
Fornvännen 94(1999)
