Högsta magiska hönset: Vilka maktstrukturer finns i skönlitteratur för barn?

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete 2 för grundlärare Fk-3, 15 hp

Högsta magiska hönset

Vilka maktstrukturer finns i skönlitteratur för barn?

Emeline Eldwinge & Marica Walén

Handledare: Linn Areskoug

Examinator: Jenny Wiksten Folkeryd

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att försöka lyfta maktstrukturer och synliggöra normer som förekommer i skönlitteratur för barn inom genren fantasy. De utvalda skönlitterära böckerna är skrivna för barn i åldrarna 6–12 år. Böckerna valdes ut för att de är inom samma genre och har ett enhetligt tema av magiska väsen. I studien görs ett försök att undersöka olika normer samt antropocentriska och eurocentriska drag i berättelserna för att synliggöra olika maktstrukturer. De böcker som har analyserats är Häxtävlingen (2006) och Hemligheten på perrong 13 (2005) av Eva Ibbotson, Häxan och

av J.K Rowling samt Nevermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend (2018). Det som har framkommit under analyserna är att det finns tydliga maktstrukturer relaterade till könsnormer, åldersnormer, social status samt skönhetsnormer såsom yttre attribut men även att antropocentrism förekommer. De utvalda böckerna har alla eurocentriska drag men de eurocentriska dragen står inte i fokus av berättelserna. Trots att böckerna fokuserar på magi och magiska karaktärer återfinns maktstrukturer och karaktärsdrag som även återfinns i verkligheten. I dessa böcker finns en koppling mellan personlighetsdrag och utseende. Det förekommer en maktstruktur mellan barn och vuxna i böckerna, men även mellan vuxna där vissa karaktärer anses ha lägre status än andra. Det är viktigt att lyfta och problematisera normer och maktstrukturer i skönlitteratur för barn tillsammans med de unga läsarna och lära dem att läsa med kritiska ögon.

I skönlitteratur för barn är berättelserna inte enbart för nöjes skull utan har även en socialiserande funktion. Då berättelserna har denna socialiserande funktion är det av vikt att även lyfta de normer och maktstrukturer som förekommer. Inom skolan hänvisar Lgr11 till att elever ska uppfostras till demokratiska samhällsmedborgare (Lgr11 rev.19, 2019, s. 10). Detta kan i sin tur innebära ett synliggörande av social skiktning och systematiska ojämlikheter. Problematisering av normer och maktstrukturer i skönlitteratur för barn kan användas som ett verktyg för att ge barnen insikt i hur ett samhälle kan vara uppbyggt och hur orättvisor kan ta form. Det är viktigt då det kan leda till att man blir mer öppen för andra sociala gruppkonstellationer i samhället och färre exkluderas. Genom läsning tar läsaren del av en föreställningsvärld som kan påverka läsarens egen identitet och forma hen som person, vilket återigen belyser hur viktigt det är att problematisera de utskriva normer och maktstrukturer som återfinns i skönlitteratur för barn.

Nyckelord: Maktstrukturer, könsnormer, åldersnormer, skönhetsnormer, social status, eurocentrism,

antropocentrism, social skiktning, fantasy, skönlitteratur, föreställningsvärldar

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 2

Inledning ... 6

Bakgrund ... 7

Forskningsöversikt ... 8

Föreställningsvärldar ... 8

Sagans stereotypa roller ... 9

Normer ... 11

Normproduktion i kulturella texter ... 11

Maktstrukturer ... 12

Antropocentrism ... 14

Eurocentrism ... 15

Teoretiska utgångspunkter ... 17

Mimetisk och semiotisk litteraturanalys ... 17

Kritisk litteracitet ... 18

Syfte och frågeställningar ... 20

Syfte ... 20

Frågeställningar ... 20

Metod ... 21

Den utvalda skönlitteraturen ... 21

Dahl, Roald, Häxorna (2000) ... 21

Ibbotson, Eva, Häxtävlingen (2006) ... 21

Ibbotson, Eva, Hemligheten på perrong 13 (2005) ... 21

Lewis, C.S, Häxan och lejonet (1998) ... 21

Rowling, J.K, Harry Potter och De Vises Sten (2000) ... 22

Townsend, Jessica, Nevermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse (2008) ... 22

Forskningsetiska överväganden ... 22

Reliabilitet och validitet ... 22

Analysmetod ... 23

Reflektion av metoden ... 24

Analys ... 26

Dahl, Roald, Häxorna (2000) ... 26

Protagonist ... 26

Antagonist ... 26

Bikaraktärer ... 26

Maktstrukturer i Häxorna ... 27

Ibbotson, Eva, Häxtävlingen (2006) ... 28

Protagonist ... 28

Antagonist ... 28

Bikaraktärer ... 28

Maktstrukturer i Häxtävlingen ... 30

Ibbotson, Eva, Hemligheten på perrong 13 (2005) ... 31

Protagonist ... 31

Antagonist ... 31

Bikaraktärer ... 32

Maktstrukturer i Hemligheten på perrong 13 ... 33

Lewis, C.S, Häxan och lejonet (1998) ... 33

Protagonist ... 33

Antagonist ... 34

Bikaraktärer ... 35

Maktstrukturer i Häxan och lejonet ... 36

Rowling, J.K, Harry Potter och De Vises Sten (2000) ... 37

Protagonist ... 37

Antagonist ... 37

Bikaraktärer ... 38

Maktstrukturer i Harry Potter och De Vises Sten ... 40

Townsend, Jessica, Nevermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse (2008) ... 41

Protagonist ... 41

Antagonist ... 41

Bikaraktärer ... 42

Maktstrukturer i Nevermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse ... 43

Diskussion ... 45

Föreställda identiteter ... 45

Åldersnormer ... 46

Könsnormer ... 48

Skönhetsnormer och yttre attribut ... 49

Antropocentrism ... 50

Eurocentrism ... 51

Avslutande tankar ... 51

Referenslista ... 53

Bilagor ... 55

Bilaga 1. Analysmall för karaktärer och relationsbeskrivningar ... 55

Bilaga 2 Maktstrukturer inom böckerna ... 56

Inledning

Under utbildningen har vi arbetat mycket med normer, maktstrukturer och skönlitteratur och därav

har intresset att fördjupa oss inom detta växt fram. Det framstod som intressant att undersöka hur

maktstrukturer och persongestaltning ter sig i skönlitteratur för barn. Det vill säga att analysera

maktstrukturer mellan olika karaktärer. Sex kända barnböcker som innehåller häxor, väsen och

magi har valts ut. Dessa böcker är Häxtävlingen (2006) och Hemligheten på perrong 13 (2005) av Eva

Ibbotson, Häxan och Lejonet (1998) av C.S Lewis, Häxorna (2000) av Roald Dahl och Harry Potter och

Townsend (2018). Böckerna undersöks eftersom de riktar sig till barn i åldrarna 6–12 år. Detta är

intressant eftersom läsning är ett viktigt sätt att utvecklas både språkmässigt och socialt, vilket kan

leda till identitetsskapande. Då barn och unga är mer formativa än vuxna och söker efter en egen

identitet kan böcker vara en bra källa till igenkänning men även utmana och utveckla den unga

läsarens tankar och syn på livet samt det egna jaget. Den identitetsskapande faktorn innebär att

litteraturen kan påverka läsaren och uppmuntra eller motarbeta eftersträvansvärda eller icke-

eftersträvansvärda beteenden.

Bakgrund

Att vara kritisk till normer och arbeta för att inkludera och synliggöra olika grupper i samhället är något som ingår inom ramen för skolans demokratiuppdrag. Eleverna ska kunna uttrycka medvetna etiska ställningstaganden och ha kunskap om demokratiska rättigheter samt kunna respektera andra människors egenvärde. De ska även motarbeta diskriminering och förtryck. Genom att möta och följa olika karaktärer och reflektera över deras relationer och handlingar inom berättelsens ramar kan skönlitteratur vara ett stöd för att eleverna ska utveckla de demokratiska förmågor som är eftersträvansvärda (Lgr11 rev.19, 2019, s. 10).

I styrdokumenten anges även att eleverna ska ha mött några skönlitterära barnboksförfattare

och illustratörer (Lgr11 rev.19, 2019, s. 259). Därför valdes sex skönlitterära böcker för barn ut. De

olika verken är skrivna under olika tidsepoker och bär därför på olika normer och maktstrukturer

som speglar den rådande samhällsstrukturen då böckerna skrevs. Då Lgr11 uppmuntrar till läsning

av olika barnboksförfattare valdes ett axplock av kända böcker ut. Läsning av skönlitteratur kan

skapa en igenkänning hos läsarna och diskussion av litteratur kan leda till ett kritiskt tänkande över

situationer som kan återfinnas i både böckerna och i verkligheten. Genom litteratur får man även

möjlighet att för en stund ta del av någon annans tankar och se världen ur ett annat perspektiv

(Kåreland, 2016, s. 65). Ett exempel som återfinns i Harry Potter och De Vises Sten (Rowling, 2000)

är hur relationen mellan människor som kan utöva magi och människor som inte kan utöva magi,

så kallade mugglare, ser ut. Det står inte i klartext att mugglare anses ha en lägre status än

magiutövare, men det kan utläsas mellan raderna genom den ton som återfinns i boken.

Forskningsöversikt

Föreställningsvärldar

Genom litteratur ges möjlighet att föreställa sig vara någon annan, det går att vara både man och kvinna, uppleva alla olika åldrar, tänka andras tankar och röra sig i tid och rum. När en berättelse läses tillåts läsaren att gå in i den fiktiva världen och lära känna dess karaktärer, vilket ökar självinsikt samt förståelsen inför andra. Berättelser är beroende av sina kulturella och sociala kontexter och olika berättarformer, exempelvis tyst läsning, högläsning eller film, och har därmed sina egna särskilda drag. En saga är byggd på en uppdiktad historia, med kontraster och ofta med osannolikt innehåll så som häxor, féer, drakar och där även djur och träd kan tala. Även tidsbestämmelsen i sagan kan vara vag då den ofta börjar med ”Det var en gång…” (Kåreland, 2016, s.65).

Sagan visar barnet dess utveckling till vuxenlivet. Hur barnet till exempel måste frigöra sig från sina föräldrar och hur det kommer att möta människor som både är vänliga och ovänliga. Barnet får även lära sig att efter svårigheter så kan man finna lyckan, sig själv och kärlek. Sagor har ofta ett syfte att skapa en känsla av frigörelse. Sagan kan också ses som ett verktyg för att skapa förståelse inom sociala och kulturella sammanhang (Kåreland, 2016, ss. 66–67).

Forskaren Langer (2012) beskriver hur föreställningsvärldar ger läsarna en möjlighet att utforska och finna sig själva genom litteraturen. De kan ledas till att föreställa sig andras situationer och känslor, att lära sig värdesätta skillnader och söka efter rättvisa. Berättelsen har makt att förse läsaren med redskap för att förstå världen och andra, men även för att föreställa sig hur världen skulle kunna se ut. Berättelser ger en möjlighet att uppleva olika versioner av en möjlig verklighet.

Under läsningen lever läsaren sig in i en föreställningsvärld där det egna jaget glöms bort och hen blir för en stund bokens karaktär och får ta del av allt som denne består av. Detta gör att nya minnen och insikter skapas så att man i den verkliga världen kan reflektera över det egna jaget och antingen förändra eller bekräfta något inom sig själv. I livet spelar berättelser en viktig roll, och människor tillskansar sig vetskap utifrån de berättelser som både läses och berättas (Langer, 2012, ss. 13, 17).

Föreställningsvärldar skiljer sig åt mellan olika läsare eftersom man besitter egna och subjektiva erfarenheter. Varje föreställningsvärld är individuell och består av läsarens egna förståelser, antaganden och reaktioner på texten. Textvärldar växer fram under läsningen och skapar en dynamisk sammanblandning av tankar, tolkningar och idéer som framträder när läsaren tar del av berättelsen. Mänskliga livserfarenheter framställs och upplevs genom berättelser. Läsare lär sig att saker och ting inte är svarta eller vita utan att både världen och individen existerar i en kontinuerligt föränderlig gråskala där olika känslor, tankar och erfarenheter samspelar (Langer, 2012, ss. 20–21, 23–24).

Även Jönsson (2016) nämner föreställningsvärldar och att de är baserade i den uppfattning som

läsaren har av berättelsen vid en viss tidpunkt. Läsningen börjar utanför texten för att succesivt ta

allt större del av den värld som byggs upp kring läsaren. Vid byggandet av föreställningsvärlden tar

läsaren hjälp av sin tidigare läserfarenhet men även egna personliga erfarenheter som samspelar

med det som skrivs i texten. Denna process av byggandet och förståelsen av föreställningsvärlden

är något som pågår under hela läsningen och sker kontinuerligt. För att öka kunskap och förståelse

av föreställningsvärlden använder man sig av jämförelser med sin egen verklighet. Jönsson

beskriver det som att ”föreställningsvärlden upplyser och påverkar livet och livet påverkar och

upplyser föreställningsvärlden”. Texter låter läsaren ta del av andra världar som innehåller kunskap där man kan ta till sig information. Det hjälper läsaren i sitt identitetsskapande och att förstå världen (Jönsson, 2016, ss. 93–94, 107).

Enligt Nikolajeva (2004) så framgår maktförhållanden tydligt i barnlitteraturen. Det kan man se eftersom en social grupp, de vuxna, har skrivit till en annan grupp, barnen, och därför reproduceras maktstrukturer som råder i verkligheten även i barnlitteraturen. Litteraturen kan ha som funktion att fostra och socialisera. Just barnlitteratur är en särart inom kultur då den är framställd av makthavarna, alltså de vuxna, till de underordnade, i detta fall barnen. De vuxna författarna tillåter barnkaraktärerna i skönlitteraturen att till viss del vara temporärt mäktiga och oberoende, samtidigt som de i verkligheten är underordnade de vuxna och inte alls har samma friheter som i böckerna.

Däremot är denna frihet och styrka som barnen i böckerna tillåts både villkorlig och tidsbegränsad.

Ett sätt detta uttrycks på i böckerna är att barnkaraktärens vårdnadshavare eller beskyddare på något vis temporärt försvinner. Därav tvingas barnet in i en utmaning, ett äventyr eller ett problem där hen oftast utvecklas till en starkare individ. Det som skiljer barnlitteratur mot övrig litteratur är att barnet oftast återvänder hem till en trygg miljö där någon form av vårdnadshavare eller beskyddare återfinns. Barnkaraktären har därigenom nästan alltid en villkorlig och tidsbegränsad maktposition under berättelsens gång. Den vuxna författaren har på så vis genom barnlitteraturen förmågan att ge och beröva barnkaraktären makt (Nikolajeva, 2004, ss. 16, 18–19). Då det är maktstrukturer i skönlitteratur för barn som lyfts i denna studie är det intressant och av vikt att synliggöra att litteraturen är skriven av vuxna för barn och därmed är det vuxna som bestämmer vilka kulturella uttryck barnen möter samt hur stor frihet barnkaraktärer får.

Vuxna författare tillskriver barnkaraktärerna någon form av förmyndare, mentor eller beskyddare. Isolerade huvudpersoner förekommer sällan i barnböcker. Med detta menas barnkaraktärer som exempelvis lever själva eller inte har tillgång till någon annan karaktär. Detta vore problematiskt eftersom barnlitteraturen har som en funktion att lära läsaren om hur sociala relationer fungerar. Barnkaraktärer kan temporärt lämnas ensamma men de kommer nästan alltid förenas med antingen familj, vänner eller någon slags mentor eller beskyddare. Det finns flera pedagogiska och didaktiska skäl till att det är nödvändigt med fler karaktärer kring huvudpersonen.

Det är här bipersoner och övriga personkonstellationer kommer in. Bipersoner kan både ha stor vikt för berättelsen men de kan även vara obetydliga. Det finns en stor skillnad mellan bipersoners framställning då vissa har nästan lika detaljerad beskrivning som huvudpersonen medan andra bipersoner knappt nämns vid namn (Nikolajeva, 2004, ss. 90–101).

Sagans stereotypa roller

Lieberman (1972) diskuterar att i de klassiska sagorna är skönhet ett attribut som har stor betydelse.

Den karaktär som är vackrast är den som oftast vinner något i sagan och man ser en typ av maktstruktur baserad på utseende. Den vackraste flickan i sagan blir ofta först bestraffad av onda karaktärer för sin skönhet för att sedan belönas, oftast i form av giftermål. Skönhetstävlingar mellan onda och goda karaktärer är därför ett vanligt förekommande tema i sagor, där den som är oskyldig och god även är den vackraste. Om det förekommer fler än en flicka i sagan, såsom ett flertal systrar så är det oftast den yngsta av dem som är vackrast och har en framträdande roll i sagan med ett öde som ska infrias. Denna skönhet leder till avundsjuka från andra karaktärer som oftast är onda.

I många sagor anses skönhet vara en flickas bästa och ibland enda attribut av värde. Det vackra är

humör. Den så kallade skönhetstävlingen som oftast återfinns i sagorna finns även i sagan

”Askungen” där Askungen är vacker, mild och rar medan styvsystrarna är fula, avundsjuka och elaka. I slutet av Askungesagan så är det Askungen som genom giftermål vinner prinsen och därför blir prinsessa med medföljande status och rikedom (Lieberman, 1972, ss. 385–386). Till skillnad från flickor i sagor, där skönhet är det viktigaste attributet, är de viktigaste attributen bland pojkar att vara ädel, aktiv, lyckosam och modig.

Enligt Liebermans forskning har denna framställning av skönhetens betydelse en direkt påverkan på riktiga flickor i den verkliga världen. Lieberman diskuterar hur skönhet kan leda till avundsjuka och bristande självförtroende hos unga flickor som inte anses uppnå skönhetsnormer som de möter i sagor (Lieberman, 1972, s. 385). Det framställs som om vackra flickor inte behöver göra någonting för att bli utvalda då det är deras skönhet som leder till framgång. De behöver således varken vara modiga, snabbtänkta eller intelligenta. Skönhetsidealet skapar en passiv roll för de kvinnliga karaktärerna i sagans värld, även för hjältinnorna. När det däremot kommer till manliga karaktärer så vinner dessa både makt och giftermål med den vackra flickan. Den vackra flickan ingår alltså oftast som ett paketpris i hjältens vinst, såsom ”prinsessan och halva kungadömet.”

(Lieberman, 1972, ss. 385–386).

I sagor har fattiga flickor enbart värde om de är vackra då de möjligtvis får gifta sig med hjälten och genom detta uppnår rikedom. I sagor associeras giftermål med rikedom. En fattig karaktär blir rik genom giftermål med en rik karaktär eller så gifter sig två rika sagokaraktärer med varandra.

Goda och vackra, men fattiga flickor gifter sig alltid med den rika och stiliga prinsen men aldrig med den fattiga, goda och stiliga mannen. Eftersom detta är ett återkommande mönster i sagor kan läsare tro att skönhet leder till rikedom. Oavsett om giftermålet i sagan är ett straff eller en belöning så värderas skönhet högt (Lieberman, 1972, ss. 385–386).

Ytterligare en jämförelse mellan manligt och kvinnligt är till exempel Askungens manliga motpart ”Espen Cinderlad” som återfinns i norska folksagor. Vid en jämförelse mellan dessa två karaktärer har Askungen, som kvinnlig karaktär, en passiv roll till skillnad mot vad Cinderlad har.

Till skillnad från Askungen väljer Cinderlad att sitta i askan och han är medveten om sin egen intelligens. Han visar även upp en helt annan autonomi än Askungen vilket leder till att han vinner prinsessan och halva kungariket (Lieberman, 1972, ss. 385–386).

Det finns endast ett fåtal starka och goda kvinnliga karaktärer i sagans värld. De är nästan alla

féer och kan framställas som små, uppspelta, fula och gamla. De får lite av en mormorsroll i sagan

och har oftast begränsat utrymme. De dyker bara upp när någon av de unga karaktärerna behöver

dem. De är alltså inga exempel på starka kvinnliga karaktärer som de unga läsarna kan identifiera

sig med och ha som förebild. De är heller ingen ersättning som förebild för den unga passiva flickan

i sagan. Kraftfulla men onda kvinnliga karaktärer finns det däremot gott om. Dessa karaktärer

framställs ofta som inte helt mänskliga. Exempel på detta är onda féer, häxor, trollkvinnor och

jättinnor. Det är viktigt att fundera över hur dessa normativa roller fäster sig hos barn och hur

normerna förstärks inom sagorna genom maktstrukturer som går att utläsa i texten. Om man

analyserar barnlitteratur kan det ge en inblick i hur identitetsattribut, såsom en viss typ av beteende

eller utseende, potentiellt påverka läsarna och därefter reproduceras (Lieberman, 1972, ss. 391,

395).

Normer

Normer kan beskrivas som underförstådda regler som förklarar hur en individ eller grupp förväntas vara och bete sig. Normer kan upplevas vara begränsande för vissa individer och grupper då de skapar förväntningar på hur de ska tala, agera och vara. Om man bryter mot vissa normer riskerar man att bli ”bestraffad” av samhället, exempelvis genom uteslutning ur sociala sammanhang. Det kan även leda till att man känner sig exkluderad av omgivningen ifall man inte känner igen sig i de rådande normerna och därför inte känner sig bekräftad. Normer är ofrånkomliga och även om de kan upplevas som begränsande så hjälper de människan att strukturera upp det egna jaget och identifiera sig själv i olika sammanhang och sociala positioner. De fungerar även för att strukturera upp samhället i allmänhet gällande olika grupper av individer i olika sociala sammanhang (Martinsson & Reimers, 2014, ss. 21–22).

Det kan vara av nytta att fundera över hur olika grupper av individer tillskrivs specifika normer och varför just de tillhör den kategorin, exempelvis genom klass, kön och etnicitet. Man bör fundera över hur normer faktiskt skapas och vilka ojämlikheter de kan innebära samt vilka normer som anses vara mer eller mindre värdefulla gentemot varandra. Att tala om lika rättigheter samtidigt som man skapar skilda grupper där vissa grupper anses vara mer normala än andra grupper som anses vara mindre normala skapar skiktningar mellan både normer och grupper. Man kan höra uttalanden som låter exempelvis ”Man får ju vara hur man vill, men…”. Då kommer det fortfarande reproduceras en dominerande kultur där det som anses vara avvikande helst ska anpassas till den dominanta normen (Martinsson & Reimers, 2014, ss. 30–31, 57).

Normproduktion i kulturella texter

Begreppet normer innebär underförstådda regler och förväntningar inom sociala sammanhang och genomsyrar hela samhället. Det innebär att vissa individer riskerar att exkluderas ur sociala sammanhang om de inte lever upp till de rådande normerna. Normer främjar ett visst förväntat beteende och om individen inte följer detta beteende riskerar hen att bli bestraffad. Samtidigt gör normer omvärlden och det subjektiva jaget begripligt. Normer skapar möjligheter att identifiera både sig själv i olika sammanhang men även i olika positioner samt vilken social status man innehar i olika samhälleliga kontexter. Om man inte känner igen sig i någon av de rådande normerna kan man känna sig exkluderad ur sociala sammanhang (Martinsson & Reimers, 2014, ss. 21–22).

Som tidigare nämnts lever alla människor enligt en samling normer de är bundna till, exempelvis där man är grupperad enligt sitt kön, sin klass, etnicitet och så vidare. Trots detta är normerna i sig abstrakta och undflyende. Oftast är det när de rådande normerna bryts som de synliggörs eftersom man då reagerar på ett annorlundaskap som plötsligt uppstår. De normer som dominerar i samhället gynnar specifika grupper av individer. Trots detta behöver det inte innebära att dessa grupper aktivt förespråkar att deras norm ska vara den dominerande. Detta gäller även för de som tillhör de underordnade normerna som blir marginaliserade eller förtryckta. Både de dominanta och de underordnade grupperna samspelar i att reproducera rådande normer, antingen medvetet eller omedvetet. En följd av normer är att människor tillskrivs föreställda identiteter och olikheter som kategoriserar dem (Martinsson & Reimers, 2014, ss. 21–24, 30–31).

Under diskussioner om sociala normer ingår termer såsom kultur, identiteter, symbolmiljö,

sociala roller, förändringar och konflikter. Som tidigare nämnts är samhället uppbyggt av sociala

är det av stor vikt att kunna definiera sociala normer. En social norm kan definieras som ett uppmanande påbud och blir då ett led i socialisation. Det finns både uttryckta och underförstådda normer om hur olika människor tillhör en viss krets och utifrån det förväntas bete sig (Himmelstrand, 2009, ss. 52–53).

Reproducerandet av normer syns inom ”kulturindustrin”, där exempelvis film, böcker och teater ingår. ”Kulturindustrin” har makten att framhäva eller undanskjuta vissa normer. Detta sker genom de produkter som ”kulturindustrin” väljer att producera. Därav har ”kulturindustrin” en direkt påverkan på vilka normer befolkningen möter och slutligen anser vara ”normalt” (Jansson, 1998, s. 11).

När det kommer till ungdomar så är de inne i en mycket formativ period i livet. Många gånger försöker ungdomar därför minimera skillnader som de upplever sig ha och därför dölja vissa av sina attribut. Därför är det viktigt att olika kulturuttryck, såsom skönlitteratur, erbjuder både normbrytande och normbekräftande inslag. Normbrytande och normbekräftande inslag ger ett större urval av identiteter att spegla sig i (Frank & McBee, 2003. s. 35).

Textens sätt att representera manligt och kvinnligt kan både värderas och kritiseras utifrån läsarens egna normsystem men man bör ha ett visst förbehåll när man läser fiktionstexter. Läsaren tolkar verket utifrån sina egna erfarenheter, referensramar och värderingssystem som hen själv förfogar över. Om läsaren uppfattar att en text har ett visst budskap så beror det på att läsaren applicerar sina förförstådda normer på texten. I romaner kan manligt och kvinnligt många gånger framställas som varandras motsatser vilket även speglas i samhället. Beroende på hur läsarna läser den utvalda texten kan läsarnas uppfattningar utmanas om vilka attribut som män och kvinnor eller pojkar och flickor bör ha. I ett möte mellan läsare och text finns därför möjligheter och risker att uppmärksamma, bland annat genuspositioner i texten och hur läsaren påverkas av texten (Tengberg, 2009, ss. 169–171).

Nikolajeva (2004) beskriver att när barnlitteraturens persongestaltning ur ett genusperspektiv har studerats har man i tidigare studier valt att använda sig av en förenklad och stereotypisk beskrivning av könsroller. Med det menas att karaktärerna beter sig ”typiskt” manligt eller kvinnligt utifrån rådande könsnormer. I litteratur beskrivs oftast manligt och kvinnligt som varandras motpoler där det manliga är den dominanta normen. Vissa kvinnliga karaktärer kan tillskrivas ett fåtal manliga drag och bryter därmed mot normen för att sedan tvingas tillbaka till det kvinnliga.

Det maskulina och det feminina är dock inte så svart och vitt som många analyser kan framställa det som. En annan aspekt gällande manliga och kvinnliga normer är att det finns ett allmänt vedertaget synsätt, om det kvinnliga inte skrivs ut så är det per automatik manligt. I litteratur blir kvinnliga karaktärer förtryckta på grund av sin könstillhörighet medan kvinnliga barnkaraktärer även blir förtryckta på grund av sin ålder. Inom barnlitteratur är det oftast den manliga mytens och hjältesagans förlopp man får följa med ett konkret mönster av början-mitten-slut (Nikolajeva, 2004, ss. 129–131).

Maktstrukturer

Det kan vara betydelsefullt att diskutera olika normer, exempelvis könsnormer, som framställs i de

texter som läses. Olika val av text kan skapa konflikter mellan olika läsare då texterna kan förtrycka

individer som ställer sig utanför de givna normerna som återfinns i texten. I Tengbergs (2009)

forskning diskuteras könsroller som återfinns i boken Vinterviken (Wahl, 1993). Tengberg beskriver

hur diskussionen kan bli problematisk då de berörda läsarna i Tengbergs forskning som medvetet

tillskriver sig en viss norm, exempelvis den manliga normen, under boksamtalet kan komma att bli representanter för hela normen, det vill säga den manliga normen, under diskussionen. Gällande könsnormer tenderar det biologiska könet, om du är född till man eller kvinna, att framhävas. Detta prioriteras framför social och kulturell genusidentitet som innebär att man tillskriver sig en maskulin, feminin eller annan identitet. I både text och utanför texter hjälper stereotypa genuskategorier till att skapa ordning. Kategorierna görs funktionella då de fungerar som meningsskapande resurser för läsaren. De stereotypa normer som återfinns i litteratur behöver inte uttalas för att läsaren ska kunna använda sig av dem, de är redan välkända och underförstådda.

Exempel på detta är könsnormer som förmedlar positioner i ett maktspel mellan könen och de olika könens tillskrivna roller (Tengberg, 2009, ss. 173, 185).

Tengbergs (2009) forskning är relevant för denna studie eftersom normer i skönlitteratur för barn också behöver problematiseras och diskuteras. Även Kåreland (2016) diskuterar i sin forskning hur man kan se en karaktär utifrån normer beskrivas ha hög eller låg status i texten och därav vilka maktförhållanden som råder mellan karaktärer. Om man som läsare börjar fundera på vilka karaktärer som har hög eller låg status och hur deras roller framställs så kommer man in på maktförhållanden och även genusaspekter. Då kan man till exempel se om skillnaderna kan knytas till kön, vem som är aktiv och passiv eller om det är de vuxna som har makten (Kåreland, 2016, s.

70).

Martinsson & Reimers (2014) diskuterar maktstrukturer som en hierarki av existerande normer som återfinns i bland annat den sociala skiktningen klass. Klass värderas utifrån exempelvis dyra materiella ting eller en yrkestitel vilket ger högre status. Följaktligen kommer specifika normer tillhöra specifika klasser. Normerna anses alltså skapas i efterhand inom de redan existerande klasserna av de individer som ingår där. Klass är däremot något som är pågående och föränderligt vilket innebär att det blir ett aktivt upprätthållande av ojämlikheter. Detta leder till exempel i sin tur till att olika förmåner och tillgångar värderas olika av olika skiktningar och sociala grupper, där olika normer råder. Detta kan återspeglas i livsmöjligheter, inflytande och makt där individens egen uppfattning om sig själv gällande klass påverkar ojämlikhetens utformning. Med detta menas att om individen anser sig tillhöra ett visst socialt skikt så kan den agera för att antingen förflytta sig till ett annat skikt eller bibehålla sin plats i det skikt denna redan är i (Martinsson & Reimers, 2014, s. 19).

När det beskrivs vad makt är så faller det sig naturligt att beskriva hur social skiktning definieras eftersom det finns maktstrukturer som uppstår mellan skikten. Social skiktning kan förklaras som en systematisk ojämlikhet mellan olika grupper av människor i ett samhälle. Det finns ingen enkel förklaring till varför olika människor har olika tillgång till ekonomiska resurser, social status och olika mycket makt i samhället (Edling & Liljeros, 2016, ss. 12, 16).

Samhället är uppdelat i sociala skikt där olika grupper lever under olika omständigheter och därav även har olika förutsättningar i livet. Ett socialt skikt består av en mer eller mindre homogen grupp. En homogen grupp har samma smak, intressen och livsvillkor. Social skiktning kan ge en känsla av tillhörighet och identitet då man tillhör en viss grupp av människor med delade erfarenheter och intressen. Det kan även få konsekvenser som är exkluderande då man kan känna sig utesluten ur en annan grupp. Två nyckelbegrepp avseende skikt är resurser och intressen.

Resurser innebär sådant som ger möjlighet att hävda sina intressen, exempelvis pengar, kunskap,

förmågor eller diverse verktyg. Resurser kan alltså vara både materiella och immateriella. Intressen

innebär det som en individ eller grupp strävar mot och vill åstadkomma (Edling & Liljeros, 2017,

Social skiktning påverkas som tidigare nämnts av normer, vilka många gånger synliggörs av

”kulturindustrin”, vilken har makten att påverka hur normer framställs och därigenom reproducera olika uppfattningar om normer och därav vilka maktstrukturer som uppstår. Genom upprepning lär sig publiken att uppskatta vissa normer som synliggörs i de kulturella produkterna som skapas av ”kulturindustrin”, exempelvis inom film eller skönlitteratur där specifika normer och berättelsestrukturer reproduceras efter publikens respons på de kulturella produkterna.

”Kulturindustrin” väljer oftast bort mindre gruppers intressen då det leder till färre intäkter. Därför blir de dominanta normerna inom kulturuttryck ännu mer dominanta (Jansson, 1998, s. 8).

Även Bergöö (2016) diskuterar hur maktstrukturer kan förekomma och ifrågasättas.

Språkbruket kan analyseras och det kan identifieras vilka ord som används för att beskriva manliga eller kvinnliga karaktärer samt synliggöra frågor om makt. Med det menas exempelvis vilka roller som manliga och kvinnliga karaktärer tillskrivs och vilka karaktärer som framställs som svaga eller mäktiga. Det går även att undersöka likheter mellan karaktärer i berättelsen och i den verkliga världen. Denna analys av berättelser och karaktärer kan diskuteras vidare gällande vad manliga och kvinnliga karaktärer tillåts göra i olika sammanhang. Här kan det återknytas till tidigare nämnd forskning om hur ”kulturindustrin” påverkar och därmed utövar makt över konsumenter (Bergöö, 2016, s. 27). Det går att se hur den dominanta kulturen som återfinns i samhället återspeglas i skolan och man kan därmed se olika maktstrukturer reproduceras inom sociala formationer, såsom olika gruppkonstellationer med diverse individer. Samhällets maktstrukturer görs synliga genom olika symboler och maktuttryck. Genom att betrakta rådande maktstrukturer kan normer som annars sällan syns synliggöras och visa på maktrelationer mellan olika grupper och klasser av människor som därmed skapar olika sociala formationer. Bourdieu talar om symboliskt våld vilket innebär att en grupp av människor påtvingas att någonting är ”så som det ska vara”, till exempel olika former av normer i samhället (Bourdieu, 1990, ss. 6–8).

Den hierarkiska trappan innebär den ordning i samhället där individen har högre makt och status ju högre upp hen befinner sig på den metaforiska trappan.

Var man som individ eller grupp hamnar i den så kallade hierarkiska trappan beror på individens eller gruppens likhet med de rådande normerna hos den dominanta gruppens kultur. Alltså vad som anses vara av högt värde, status, och hur man ”bör vara” för att få tillhöra denna dominanta grupp. Detta skapar en hierarki bland de sociala gruppkonstellationerna i samhället. Normer har en tendens att återskapas och reproduceras eftersom människor föds in i olika situationer där olika symboler och sociala sammanhang redan råder i de olika sociala klasser som finns i samhället. På så sätt tenderar man att redan från födseln hamna på olika steg i den hierarkiska trappan. Dominans innehåller alltid ett tvång vilket styrker den rådande makten. Den starka gruppen som ingår i den dominanta normen har alltid en överordnad position gentemot de övriga vilket ger dem styrka att vara hierarkiskt överlägsna de andra sociala grupperna (Bourdieu, 1990, ss. 9, 11, 14–15).

Antropocentrism

Enligt Gillespie (2000) har människan länge sett sig själv som centrum av allt levande. Det vill säga

att människan står över allt levande men även det som inte är levande och människan kan betraktas

som en slags ”gud”. Människan ansågs vara nästan perfekt och av den anledningen måste skillnaden

i förhållandet mellan människan och djuren synliggöras. Av allt som existerar i världen anses

människan vara det mest värdefulla. Antropocentrism innebär att man har en ”chauvinistisk” syn

på mänskligheten, som i sin tur innebär att man anser att människan är högre stående än allt annat.

Ett flertal filosofer har haft liknande tankegångar gällande att separera människan ifrån naturen men även att separera själen från kroppen. Människan är högre stående än naturen, precis som själen är högre stående än det kroppsliga (Gillespie, 2000, ss. 4–6).

Naturen har endast ett instrumentellt värde om den nyttjas av människorna. Det finns en tanke om att alla djur är skapade till förmån för människan. Man tänker sig även att allt naturen producerar är menat för människan och därav människans rätt att bruka. Konst och vetenskap är verktyg för att nyttja naturens resurser och göra dem ännu mer tillgängliga för människan. Det främsta målet är att få naturen att tjäna människans bekvämlighet och verksamheter (Ibid, 2000, ss. 11–13).

I Gillespies (2000) text nämns att enligt Kepler kunde till exempel naturen och djuren ses som en maskin där djurens organ fungerade som maskineriet i en klocka. Naturen och djuren har därmed ingen egen kreativitet eller spontanitet utan fungerar enbart som kugghjulen i en maskin utan någon egen förmåga att göra något utöver den funktion som de fått tilldelat sig. Som en konsekvens av detta tankesätt tillåts människan att utan dåligt samvete experimentera och använda samt manipulera naturen och djuren. Då världen ses som en maskin och därmed inte är mänsklig frigörs människan att utan skuld kunna styra världen trots skador på både djur och natur. En tanke inom antropocentrism är en dikotomi mellan det mänskliga och den icke-mänskliga naturen.

Distinktionen mellan människor och resten av naturen är baserad på antagandet att den mänskliga rationaliteten är unik. En uppdelning mellan människor och naturen görs baserad på antagandet att människor har moral och moraliskt beteende. Man utgår från att djur är irrationella, våldsamma och styrs av fysiska behov snarare än moraliska tankar. Ett karaktärsdrag för att rättfärdiga mänsklig

”chauvinism” är människans förmåga att skapa och använda verktyg för att förändra sin omgivning.

Även skapandet av konst ska visa på människors ”upphöjdhet”. Ytterligare ett argument för att människor ska vara upphöjda över djuren är att människorna har skapat religion och en bild av Gud. Man tänker sig att Gud är högst upp på den hierarkiska trappan, därefter kommer människan och längst ned kommer djur och natur (Gillespie, 2000, ss. 9–11).

I skönlitteraturen för barn finns det många gånger förmänskligade djur eller leksaker, men även diverse sagoväsen. Enligt Nikolajeva (2004) ska man däremot vara medveten om att förmänskligade djur, oavsett om de är klädda eller ej, sällan representerar riktiga djur och oftast inte heller vuxna, utan är barnkaraktärer i förklädnad. Djur kan representera vuxna men då oftast ur en satirisk synvinkel. Om djuren kommunicerar med en barnkaraktär på magisk väg så representerar inte heller då djuret ett djur utan är en förklädd vän i berättelsen. Att använda förklädda djur är ett berättarknep som författare använder sig av. Karaktärerna har oftast liknande problem som barn kan uppleva sig ha och kan oftast även agera efter liknande mönster. Att karaktärisera till exempel djur och leksaker är ett sätt för författaren att distansera problem som kan finnas i samhället och utforma handlingen i sagan utifrån vad författaren tror sig veta om barns fattningsförmåga (Nikolajeva, 2004, ss. 21, 23, 135). Oavsett om djurkaraktären har rollen som en förklädd vän, vuxen eller ett barn så har oftast djurkaraktären lägre status än den mänskliga karaktären.

Eurocentrism

Eurocentrism innebär att länderna i Europa räknas som en homogen grupp med liknande ideal och

identiteter där de som härstammar utanför Europa därför andrafieras. Föreställningen att den

gemensamma sociala gruppen besitter inre kvalitéer och egenskaper skapar därför skepticism för

det som anses vara främmande (Sernhede, 2017, ss. 86–87).

Det är möjligt att se på språket i en text om berättelsen eller informationen är eurocentriskt vinklad.

I en exempeltext om Aztekerna som Luke och Freebody (1990) använder som exempel i sin artikel ser man tydliga drag av eurocentrism. Uttryck i texten där kolonialism beskrivs med positivt laddade ord ger texten dess eurocentriska drag. Orden ”upptäckt” och ”bosättning” ger bilden av att detta inte förekom förrän spanjorerna anlände. Texten i sig är menad att vara neutral och saklig men trots det kan man skönja en eurocentrisk ideologi (Luke & Freebody, 1990, s. 14).

Det är inte ovanligt att sagors utformning speglar den del av världen som den berättas i.

Strukturen i sagan kan vara densamma oavsett var i världen den berättas men berättelsen får

specifika kulturella inslag beroende på vilken del av världen den berättas i. Kåreland (2016) ger som

exempel på hur en indisk historia som återberättades av engelsmän fick fler europeiska drag. I den

engelska versionen fick de indiska kulturella dragen en mycket mindre roll för att passa den

västerländska traditionen. (Kåreland, 2016, s. 65).

Teoretiska utgångspunkter

Läsningen kan beskrivas ur ett mimetiskt och semiotiskt perspektiv (Nikolajeva, 2004, ss. 35, 86–

89). I läsningen är det viktigt att lyfta och synliggöra maktstrukturer, normer och sociala skiktningar som kan påverka en läsares föreställningsvärld. Ur ett mimetiskt perspektiv synliggörs hur bokkaraktärer speglar normer och maktstrukturer från det samhälle och den tidsanda boken skrevs, alltså vad karaktärerna representerar. Det som synliggörs semiotiskt är de egenskaper och attribut som författaren tillskrivit karaktären i textform. Denna studie undersöker om huvudkaraktärerna och ett axplock av bikaraktärer har normbrytande eller normbekräftande drag samt hur normbekräftande eller normbrytande själva berättelserna är, vilket i sin tur synliggör olika maktstrukturer i berättelserna. Maktstrukturerna synliggörs genom att karaktärernas identitetsmarkörer jämförs med den sociala status de tillskrivs i berättelserna. I läsarens möte med texten skapas föreställningsvärldar som är både mimetiska och semiotiska. Därför är det viktigt att lyfta de båda perspektiven eftersom semiotisk läsning är vad läsaren avkodar utifrån texten, det vill säga vad texten i sig beskriver och mimetisk läsning är vad läsaren tolkar in för budskap, utifrån sina egna erfarenheter och även hur det speglar värden. Enlig Nikolajeva (2004) så syftar den semiotiska synen på ”teckenlära”, vilket innebär att karaktärer i en litterär text enbart är språkliga tecken och därav inte har någon direkt koppling till verkligheten (Nikolajeva, 2004, s. 86). Däremot så betraktar den mimetiska synen litterära karaktärer som mänskliga individer och är därav en avspegling av verkligheten (Ibid, 2004, s. 86).

Mimetisk och semiotisk litteraturanalys

En mimetisk text speglar den verkliga världen. Mimetisk härstammar ur grekiskans mimesis och betyder härmande eller avspegling. Mimetiska teorier undersöker hur text och verklighet speglar varandra. Det finns flera olika teorier som använder sig av ett mimetiskt perspektiv och i olika studier har man ett specifikt fokus som används när samhällsstrukturer undersöks. Exempel som Nikolajeva (2004) tar upp är exempelvis Marxistisk litteraturteori och litteratursociologi. Man ser alltså hur olika karaktärer och olika samhällsaspekter framställs i litterär text och hur det speglar och samspelar med verkligheten (Nikolajeva, 2004, s. 35).

När en karaktär diskuteras ur ett mimetiskt perspektiv utgår man enligt Nikolajeva (2004) från att den karaktären representerar någonting, oftast med psykologiska egenskaper som läsaren kan ta till sig. En mimetisk karaktär kan agera språkrör för ideologier och övertygelser som ett steg i läsarens socialiseringsprocess. I tolkningen av mimetiska karaktärer får läsaren tolka dem utifrån sina egna referensramar och tidigare erfarenheter. Läsaren tolkar alltså karaktärernas beteende utifrån sin egen sociala och etniska bakgrund som exempelvis kön, ålder eller uppväxt. Något som ibland kritiseras inom barnlitteratur är om barnkaraktärer inte beter sig i enlighet med vad som förespråkas inom barnpsykologi eftersom barnkaraktärerna då inte ”beter sig som barn bör göra”

enligt rådande förväntningar inom en viss ålder. Vidare tar Nikolajeva (2004) upp att man däremot

bör ha i åtanke att litterära personer inte behöver bete sig logiskt eller efter specifika

utvecklingspsykologiska mönster. Därför bör man inte analysera karaktärer som om de vore riktiga

människor, då de inte behöver vara korrekta avspeglingar av verkligheten, vilket kan upplevas som

självklart men ändå kan vara viktigt att nämna. (Nikolajeva, 2004, ss. 86–87).

Per definition är alla litterära karaktärer mer semiotiska än mimetiska. Att en karaktär är semiotisk innebär att karaktären är en konstruktion av textenheter med vissa textuella funktioner. Den är därför alltid mer semiotisk än mimetisk eftersom den är uppbyggd av bokstäver och enbart existerar i ett textsammanhang. Karaktären existerar endast i skrift och har inte en förmänskligande funktion.

Det som inte är utskrivet i texten har enligt semiotiken aldrig existerat utanför textens ramar. Enligt Nikolajeva så är det inom litteraturanalys rimligt att ställa sig någonstans mellan semiotiskt och mimetiskt synsätt då dessa två synpunkter kan te sig något extrema på egen hand. Eftersom litterära personer inte existerar utanför sin text men ändå speglar något verkligt i samhället är ett mellanting mellan dessa två synsätt en bra balans (Nikolajeva, 2004, s. 88).

Varför man ska balansera mellan dessa två synsätt är för att en karaktär alltid är semiotisk och bara existerar i den textform som är utskriven samtidigt som en karaktär också alltid speglar någonting i verkligheten och därför är mimetisk. Som läsare kan man sällan veta vad författaren som skapat karaktären hade för mimetisk intention gällande sin karaktär. Däremot kan man se den semiotiska uppbyggnaden tydligt. Läsaren uppfattar i sin tur karaktären efter sina referensramar och tolkar därmed attribut som kanske inte är utskrivna i texten (Nikolajeva, 2004, s. 86–89).

Kritisk litteracitet

Enligt Luke och Freebody (1990) så innebär kritisk litteracitet, kritisk läsning, att man som läsare är medveten om att en text är framställd av en person som befinner sig i en viss kontext med egna erfarenheter, referensramar och ideologier vilket i sin tur kan påverka textens uppbyggnad och innehåll oavsett hur neutral eller saklig författaren försöker vara. Därför är det viktigt att som läsare vara medveten om att språket och idéer som förekommer i en text kommer från författaren och därigenom påverkar författaren indirekt läsaren. Att läsa en text är inte endast att avkoda den utan man bör vara medveten om själva budskapet i texten och vad som ligger bakom det (Luke &

Freebody, 1990, s. 13).

En framgångsrik läsare behöver lära sig olika metoder för att förstå och läsa en text, och det finns en modell med fyra faser som Luke och Freebody har tagit fram. Denna modell beskriver hur en läsare lär sig litteracitet i fyra olika faser. Den första fasen är avkodning, där textens symboler tolkas. Det andra är textdeltagande där man förstår textens uppbyggnad och disposition. Den tredje fasen är att kunna använda sig av texten. Den fjärde fasen är att hålla sig kritisk till texten. Som läsare bör man fråga sig ”vad gör den här texten med mig?” (Luke & Freebody, 1990. ss. 7–14). I den här studien är främst det fjärde stadiet av intresse och det är den kritiskt analytiska förmågan en läsare bör använda sig av vid läsning av diverse texter.

Jönsson (2016) diskuterar Lukes och Freebodys modell för de fyra faserna inom

literacypraktiker. Kritisk litteracitet skapar möjlighet att förstå hur texter påverkar läsares syn,

tankar och förståelse av omvärlden. Meningsskapande av texter handlar inte bara om analys utan

även om sammanhang mellan vem läsaren är, vem författaren är och i vilka situationer läsningen

sker. En läsare behöver vara aktivt kritisk i sitt läsande för att skapa en förståelse för att texter är

laddade med ideologiska budskap. En författare skriver alltid en text ur ett visst perspektiv oavsett

om det är medvetet eller inte, vilket kan leda till att andra perspektiv tystas. Genom texten byggs

en förståelse för hur världen kan te sig. Läsaren får insikt i verkligheten men alltid genom

författarens synvinkel. Därmed är det kritiska läsandet viktigt då det är författarens perspektiv av

världen som framhävs. Detta kan gälla både den tidsanda som texten är skriven i eller författarens

medvetna val (Jönsson, 2016, ss. 98–100, 104). Denna studie använder kritisk litteracitet som

teoretisk utgångspunkt då det som ovan nämnt är av vikt att man är kritisk i sitt läsande. Särskilt då det är lätt att tolka in egna erfarenheter i en text som författaren själv kanske inte hade tänkt sig.

Det är även viktigt att ha en medvetenhet om de egna normer man som läsare för med sig in i den

egna föreställningsvärlden då de egna normerna påverkar hur texten tolkas.

Syfte och frågeställningar

Syfte

Syftet med uppsatsen är att lyfta maktstrukturer och synliggöra normer som förekommer i skönlitteratur för barn inom genren fantasy. Detta eftersom det är av intresse att se vilka värderingar och vilka typer av maktstrukturer läsarna av dessa böcker kan möta. Läsning används mycket som stöd av utveckling av förmågor såsom språkutveckling och socialisering. Det är även en omedveten inlärning av normer och därför är det viktigt att belysa, problematisera samt resonera kring de normer och maktstrukturer läsaren möter. Det är viktigt att synliggöra normer och maktstrukturer och hur de förändras under tid, vilket har försökts göras genom denna studie.

Frågeställningar

1. Vilka normer och maktstrukturer synliggörs i den utvalda litteraturen?

2. Vilka maktstrukturer råder i relationerna mellan de centrala karaktärerna i den utvalda litteraturen?

3. Hur normbrytande eller normbekräftande är berättelserna i den utvalda litteraturen?

Metod

Böckerna i analysen valdes ut för att de har ett sammanhållet tema. Det förekommer häxor, trollkarlar, olika slags magiska krafter och magiska väsen i berättelserna. Böckerna riktar sig till läsare i åldrarna 6–12 år.

De samhällsnormer som är intressanta och lyfts fram i denna studie är normer inom klass, ålder, kön samt hur utseende kan påverka en individs status. I begreppet klass ingår social samhällsklass och ekonomisk status. All litteratur speglar på något vis den era de är skrivna i och normer går inte att komma ifrån. Läsning av både äldre och nyare skönlitteratur är vanligt förekommande inom skolan.

Den utvalda skönlitteraturen

Dahl, Roald, Häxorna (1983)

Häxorna handlar om en pojke vars vårdnadshavare är hans mormor. Mormodern har genom sin bakgrund både kunskap och erfarenhet av häxor och deras krafter. I berättelsen får man följa hur pojken och mormodern reser till England för att bo på ett hotell i Bournemouth. De inser snart att Englands alla häxor har sitt årliga häxmöte. Där råkar pojken höra deras plan att döda alla barn i England genom att förvandla dem till möss. Pojken upptäcks och häxorna förvandlar honom till mus. Han lyckas fly och tar skydd hos sin mormor. Tillsammans gör de upp en plan på hur de ska stoppa häxorna från att förvandla fler barn till möss.

Ibbotson, Eva, Häxtävlingen (1979)

I staden Todcaster ska en tävling äga rum där alla Todcasters häxor är inbjudna att delta. Den stiliga och mäktiga trollkarlen Arriman har beslutat sig för att finna en fru. Den häxa som utför den svartaste trollkonsten kommer att vinna Arrimans hand och därmed bli stortrollkona i Norden.

Den vita häxan Belladonna försöker vinna svartkonsttävlingen trots att hon är en vit häxa och inte behärskar svartkonst. Till sin hjälp har hon sin vän barnhemspojken Terrance och hans daggmask Rover.

Ibbotson, Eva, Hemligheten på perrong 13 (1994)

På King’s Cross station i London finns en hemlig gång till en sagoö där magiska väsen och människor lever i harmoni med varandra. En gång var nionde år öppnas denna portal men den är endast öppen under nio dagar. Sagoöns nyfödda prins blir en dag kidnappad och portalen hinner stängas innan han återfinns. Nio år senare när portalen ännu en gång ska öppnas har kungafamiljen utsett en räddningspatrull som ska leta reda på prinsen och föra honom hem.

Lewis, C.S, Häxan och lejonet (1948)

Lucy, yngst av fyra syskon, hittar en hemlig portal i en gammal garderob. Tillsammans med sina

syskon reser hon till Narnia där en ondskefull häxa har tagit över landet. De fyra barnen får veta

att deras ankomst ingår i en profetia som inleder häxans fall. Med hjälp av lejonet Aslan och Narnias

godhjärtade invånare börjar en strid mot häxan för att frita Narnia och uppfylla profetian.

Rowling, J.K, Harry Potter och De Vises Sten (1997)

En föräldralös pojke vid namn Harry Potter växer upp hos sin elaka moster och hennes lika elaka familj. Han får utstå misär ända tills han får reda på att han egentligen är av trollkarlssläkt och vid elva års ålder blir han antagen vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. På Hogwarts får Harry lära sig vikten av vänskap samt lära sig utföra trollkonster. Dock finns faror som lurar under en viss turban. Harry står till slut öga mot öga med Voldemort som är den som dödade Harrys föräldrar.

Townsend, Jessica, Nevermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse (2018)

Berättelsen handlar om Morrigan Crow som är ett “fördömt barn”, vilket innebär att hon är dömd till att dö på sin elfte födelsedag. Hon blir räddad av Jupiter North som tar med henne till Nevermoor, en parallell värld där magi och magiska varelser existerar. För att få stanna där behöver hon antas till en grupp som heter Wundersamfundet och för att få bli medlem behöver hon klara ett flertal antagningsprov. Med hjälp av sin mecenat Jupiter North och ett flertal vänner gör hon en personlig resa där hon lär sig vikten av vänskap samtidigt som hon upptäcker sin egen magiska förmåga. Denna förmåga som hon besitter är eftertraktad av berättelsens antagonist, Ezra Squall.

Tillsammans skulle deras förmågor kunna bli så starka att Ezra Squall och Morrigan skulle kunna ta över och styra Nevermoor.

Forskningsetiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet ingår fyra huvudkrav inom forskningsetiska aspekter, nämligen informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (www.vr.se).

Dessa krav gäller studier som omfattar individer, antingen direkt eller indirekt, genom exempelvis intervjuer, enkäter eller observationer. Denna studie är dock en litteraturstudie och omfattar inte individer, därför är dessa forskningsetiska krav inte relevanta. Den forskningsetik som har tagits i beaktning under denna studie är text-, käll-, och analyshantering enligt rådande riktlinjer för vetenskapliga texter.

I studien har normer och maktstrukturer i texterna tagits fram utan att det läggs värderingar på dem. Det är alltså inte ett försök till att kritisera författaren eller berättelsen, utan helt enkelt att synliggöra det som står utskrivet och kan utläsas mellan raderna, gällande normer och maktstrukturer. Denna studie vill heller inte tillskriva författarna några åsikter eller värderingar då en läsare kan applicera sina egna erfarenheter och tolkningar på författaren. Som det nämns i tidigare forskning så tolkar alltid läsaren in attribut och personlighetsdrag hos de olika karaktärerna (Tengberg, 2009, ss. 169–171).

Reliabilitet och validitet

I denna analys kan det förekomma att vi som analyserar tillskriver karaktärerna attribut utifrån våra

egna referensramar, vilket i sin tur kan påverka analysens reliabilitet. Den utvalda litteraturen är läst

av oss båda, men analysen har delats upp. Vi har ansvarat för att analysera tre böcker vardera, men

har även korrekturläst varandras analyser. Marica har analyserat Häxtävlingen (Ibbotson, 2006),

har analyserat Hemligheten på perrong 13 (Ibbotson, 2005), Häxan och lejonet (Lewis, 1998) och Harry

Potter och De Vises Sten (Rowling, 2000). Reliabiliteten är till viss del stark då studien går att göras

om utifrån bifogade mallar och eftersom vi båda har läst alla böcker samt läst varandras analyser.

Däremot brister reliabiliteten eftersom attributen kan tolkas olika, som ovan nämnt beroende på läsarens egna erfarenheter, referensramar och värderingar. I ett försök att stärka reliabiliteten har vi använt oss av en ”sagomall” baserad på klassiska sagonormer som Lieberman diskuterar i tidigare forskning (Lieberman, 1972). Vi har även skapat egna mallar för att kunna dela upp karaktärerna utifrån givna normer och maktstrukturer. Samma mallar har använts vid analys av alla böcker för att förenkla en normuppdelning av karaktärerna och minska den egna tolkningen av olika drag.

Validiteten i studien är hög då det är vi själva som har utformat studien och analyserar de normer och maktstrukturer som var tänkta för studien.

Analysmetod

Då denna studie är en kvalitativ analys av skönlitteratur har vi genom att analysera karaktärerna semiotiskt och mimietisk med hjälp av kritisk litteracitet synliggjort maktstrukturer som återfinns i skönlitteratur för barn. Vi har analyserat karaktärerna mimetiskt för att se hur de speglar samhälleliga normer och drag, samtidigt som vi har haft en medvetenhet om att de är semiotiska alster som endast har en textbaserad existens. Vi har fokuserat på personteckning av de olika karaktärerna för att se hur normbrytande eller normbekräftande de är. Det mimetiska perspektivet har valts för att analysera dessa barnböcker eftersom det speglar verkligheten vilket är av intresse att undersöka i denna studie. Med verkligheten menas världen utanför böckerna, det vill säga den värld vi lever i. Även om det mimetiska perspektivet är en teoretisk utgångspunkt känns det värt att nämna under metodavsnittet då det är den lins vi har analyserat genom.

Analysen av de utvalda böckerna går ut på att se hur karaktärerna och deras framställning speglar den verkliga världen, alltså hur karaktärerna mimetiskt speglar olika samhällsnormer och därigenom maktstrukturer. Därefter analyseras de existerande maktstrukturerna i böckerna och de sociala relationerna mellan karaktärerna. Både huvudkaraktärer och ett axplock av bikaraktärer analyseras men flankkaraktärer har valts bort då de inte anses viktiga för denna analys. Det finns en semiotisk medvetenhet i analysen då böckernas karaktärer endast existerar som bokstavsalster och inte är riktiga personer

Detta innebär att vi har analyserat deras utskrivna identitetsmarkörer, utan att väga in eventuella egna tolkningar och vad karaktärerna kan spegla i samhället. Metoden för analysen är uppbyggd utifrån en mall för sociala skiktningar där karaktärerna har delats in i de olika normer som tas upp i studien, se bilaga 1 och 2.

I bilaga 2 återfinns ett poängsystem som är skapat av skribenterna till denna studie och är uppbyggt efter Liebermans (1972) text. Poängsystemet är uppbyggt utifrån de normer och de strukturer som återfinns i den så kallade ”sagans mall”. De olika kategorierna, kön, ålder, genus, klass och etnicitet, har värderats med olika poäng efter hur dominanta och därav högt värderade de anses vara. Alla de analyserades identitetsmarkörer har därav poänggivits för att sedan få en sammanställd poäng, för att se deras position i den ”hierarkiska trappan”. Där kan man till exempel se att manligt värderas högre än kvinnligt och då har fått 2 poäng medan det kvinnliga har fått 1 poäng.

Under analysen har karaktärerna tolkats semiotiskt, vilket förklaras ovan, där det som står klart

utskrivet i text har analyserats och delats upp i olika kategorier. Karaktärerna har även tolkats

mimetiskt där de speglar normer i samhället. Sedan har karaktärerna i samma bok ställts mot

böckerna jämförts med varandra för att se om det finns ett återkommande mönster i normer och maktstrukturer i berättelser inom genren fantasy för barn. När karaktärerna analyseras används begreppet ”sagans mall” vilket syftar till den tidigare forskningen av Lieberman (1972) där klassiska sagors normer och sagokaraktärers attribut diskuteras (Lieberman, 1972). Med sagans mall menas hur Lieberman (1972) beskriver att karaktärer i sagor framställs och vilka normer de representerar.

I skönlitteratur har alla karaktärer olika roller. De roller som lyfts i denna studie är protagonist, antagonist, bikaraktär och motspelare. Läsare kan ha olika uppfattning om vem som är huvudperson, det vill säga protagonist, i en berättelse. Detta kan skilja sig främst beroende på om läsaren är barn eller vuxen. Därför kan det vara problematiskt att ta reda på vem som faktiskt är huvudpersonen i berättelsen, men det som alltid är centralt för en huvudperson är att denne står i centrum. Det behöver inte alltid vara en enskild karaktär som är huvudperson utan det kan förekomma flera huvudkaraktärer som då blir en kollektiv huvudperson. I barnlitteratur förekommer denna kollektiva huvudkaraktär ofta, vilket kan ha många fördelar för läsaren då de erbjuder fler identifikationsattribut gällande exempelvis kön, ålder och temperament. Detta ger fler läsare möjlighet till igenkänning hos berättelsens centrala karaktär. I en berättelse skiljer man på huvudpersoner och bipersoner. När man använder sig av kollektiva huvudkaraktärer kan det finnas en risk att man blandar ihop de kollektiva huvudkaraktärerna som bikaraktärer eller tvärtom (Nikolajeva, 2004, ss. 92, 95–96).

En motspelare är ett begrepp bland bipersoner och denna roll är oumbärlig för handlingen. En motspelare behöver inte vara en antagonist utan syftar enbart till en viktig karaktär som är en motpart till protagonisten. Utan motspelare kan handlingen inte fortskrida och denne ingår alltid i gruppen av centrala karaktärer. Protagonisten, den som är huvudpersonen, förväxlas lätt med antagonisten, vilket i sin tur är protagonistens motspelare och rival (Nikolajeva, 2004, ss. 90–101).

Olika genrer och olika epoker påverkar hur karaktärernas roll framställs. Nikolajeva (2004) beskriver hur sagofigurer inte har några psykologiska drag utan har enbart funktionen att gestalta förutbestämda roller. Där är exempelvis prinsar tappra och prinsessor vackra, men inte mycket mer. I den äldre barnlitteraturen har karaktärerna dock ett didaktiskt syfte, att lära ut hur man bör vara och agera som en god samhällsmedborgare och människa. Fantasy är en genre inom litteratur där rollbesättningen följer sagans mall (Nikolajeva, 2004, s. 133). Genren fantasy innebär en avvikande verklighet där exempelvis magi och magiska väsen förekommer och kan liknas med sagor. Anledningen till att det är intressant att synliggöra hur olika tidsepoker påverkar berättelsens uppbyggnad är för att berättelser speglar det samhälle de skrivs i och de ideologier författaren bar med sig.

Reflektion över metod

I studien används kvalitativ analysmetod eftersom det mimetiska perspektivet faller bort om en

kvantitativ metod används. En kvantitativ metod kan fungera väl ur ett semiotiskt perspektiv, men

då det är av intresse att undersöka föreställningsvärldar och de maktstrukturer och normer som

förekommer i skönlitteratur för barn fungerar den kvalitativa metoden bättre. Under en kvalitativ

innehållsanalys kategoriseras material utifrån förutbestämda teman. Utifrån ett kodningsschema

synliggörs resultaten. Den kvalitativa metoden används för att tolka komplexa relationer och data

som kräver mänsklig analys samt tolkning och för att kunna beskriva innebörden av det analyserade

innehållet. Kvalitativ analys kan appliceras på vilken text som helst och används ofta när medier,

texter och humanistiska ämnen analyseras (Boréus & Kohl, 2018, ss. 50–51).

De analyserade böckerna valdes medvetet ut eftersom de är skrivna under olika tidsepoker och då

speglar de normer och maktstrukturer som förekom under den tid de skrevs. Det framkommer att

samhällets normer och maktstrukturer har förändrats över tid. Med hjälp av innehållsanalys kan

man söka efter mönster bland ett flertal texter och i större textmängder och därefter jämföra

resultaten från exempelvis olika tidpunkter för att få fram en övergripande bild av vad som

framställs i texterna och deras innebördsaspekter (Boréus & Kohl, 2018, ss. 51–52).