Djur, livssubjekt och moraliska rättigheter: Om Tom Regans argument och Ingemar Nordins kritik

(1)

Filosofiska instutionen

Djur, livssubjekt och moraliska rättigheter

Om Tom Regans argument och Ingemar Nordins kritik

Maria-Lie Edin Praktisk filosofi C- uppsats 15hp VT 2021

Handledare: Anna Nyman

(2)

1

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att visa att Tom Regans argument att djur är livssubjekt med moraliska rättigheter håller mot Ingemar Nordins kritik. Uppsatsen går igenom vad som gör någon till ett livssubjekt och varför ett livssubjekt har moraliska rättigheter. Tom Regan anser att djur är livssubjekt och att alla livssubjekt har ett inneboende värde. Detta inneboende värde ser Re- gan på samma sätt som människors inneboende värde, att dessa individer bör respekteras som ett mål i sig själva och inte enbart som ett medel. Att djur har inneboende värde som bör respekteras och därför inte skadas gör att djur har moraliska rättigheter. Jag ska argumentera för att två av Nordins invändningar inte är övertygande, där den första invändningen handlar om att människor skulle, om djur är livssubjekt med moraliska rättigheter, bli brottslingar för de handlat fel. Denna invändning visar jag vara svag genom att visa att Nordins invändning går att tolka på två sätt, att människor alltid agerat fel eller att människor alltid agerat klandervärt. Jag visar att det varken är förvånande eller problematiskt att människan alltid handlat fel då hon utnyttjat djur, på samma sätt som det varken är förvånande eller problematiskt att alla som agerat rasistiskt eller sexistiskt alltid handlat fel, även om insikten om att sådant handlande är fel kommit sent i mänsklighetens historia. Om människor agerat fel i betydelse att de är klan- dervärda, är människor genom historien inte brottslingar, även om de är klandervärda, eftersom de har en ursäkt till skillnad från dagens människa.

Den andra invändningen från Nordin är att individen ska ha egenskapen till ett förnuft till och rationalitet, välja fritt och ge mening till moraliska handlingar för att kunna ha moraliska rättigheter. Denna invändning visar jag vara svag då spädbarn, handikappade och dementa har moraliska rättigheter trots brist på förnuftegenskaper. Dessutom visar jag med Regans svar hur irrationellt kriteriet är att först behöva inneha egenskapen till rationalitet, kunna välja fritt och ge mening till moraliska handlingar för att inneha rättigheter eller annat. Att innebörden av kriteriet skulle medföra att barn inte har organ för de har inte ett utvecklat förnuft att förstå vad organ är. I andra invändningen ifrågasätter jag dessutom varför förnuftet skulle vara viktigt för att ha moraliska rättigheter, och att Nordins förnuftskriterium är orimlig.

(3)

2

1. Inledning

Alla däggdjur är livssubjekt med ett inneboende värde som gör att de har moraliska rättigheter enligt Tom Regan, han menar att livssubjekt är en individ som har ett liv som kan gå bra eller dåligt, oavsett nyttan andra har av dem. Tom Regan skriver därför i sin bok The case for animal rights, att icke-mänskliga djur har samma moraliska rättigheter som mänskliga däggdjur då de uppfyller kriterierna att vara ett livssubjekt med inneboende värde som bör respekteras och därför inte skadas (Regan 2004).

Men alla håller inte med om att alla däggdjur har moraliska rättigheter. Ingemar Nordin är en av de som kritiserar Tom Regans argument för tesen att djur har moraliska rättigheter, han anser att djur inte kan ha moraliska rättigheter då djur inte har vad Ingemar Nordin kallar ”för- nuftegenskapen”. Nordin anser att djur saknar ”förnuftegenskapen” vilket han menar behövs för rationalitet, välja fritt, förstå och ge mening till moraliska handlingar (Nordin 1997:36–37).

Regan menar dock att många människor inte har förnuft att förstå moraliska handlingar, och för att visa vad Regan menar använder han analogin (jämförelsen) mellan djur och späd- barn/förståndshandikappade/dementa för att visa att dessa individer inte har vissa egenskaper men ändå har moraliska rättigheter (Regan 2004). Nordin menar dock att människan och endast människan har de biologiska förutsättningarna för att ha förnuftsegenskapen som krävs för att överhuvudtaget ge mening åt moraliska handlingar. Eftersom djur inte är människor och moraliska rättigheter skapas av människor menar Ingemar Nordin att djur inte kan ha moraliska rät- tigheter automatiskt. Han menar att enbart människan kan ha rättigheter, men att människan kan komma överens och besluta att ge djuren moraliska rättigheter. Ingemar Nordin menar dessutom att om djur skulle ha moraliska rättigheter skulle den absurda konsekvensen att män- niskor blir brottslingar inträffa (Nordin 1997:56).

Jag ska i denna uppsats argumentera för att Tom Regans argument för tesen att djur har moraliska rättigheter håller mot Ingemar Nordins kritik.

Disponering av texten följer på följande sätt, avsnitt 2 innehåller förtydliganden om rät- tigheter. Tom Regans argument handlar om moraliska rättigheter, därför förtydligas vad rättig- heter innebär och vad för rättigheter som finns. I avsnitt 3 redovisas Tom Regans argument för tesen att djur har moraliska rättigheter. I avsnitt 4 ges Ingemar Nordins invändningar om varför Tom Regans argument att djur har moraliska rättigheter inte håller, och för varje invändning en diskussion om hur starka Ingemar Nordins invändningar är. I avsnitt 5 kommer en slutsats.

(4)

3

2. Rättigheter

Regans argument för tesen att djur har rättigheter utgår från moraliska rättigheter och inte juridiska rättigheter. För att kunna förstå Regans argument fullt ut måste vi först förstå vad rättig- heter är och speciellt vad som menas med moraliska rättigheter.

Rättigheter handlar om vilka handlingar som är tillåtna och vilka institutioner som är rättvisa. Rättigheter strukturerar formen av regeringar, innehållet i lagar och moralens form. Att acceptera en uppsättning rättigheter är att godkänna en fördelning av frihet och auktoritet, och att stödja en viss syn på vad som får göras, måste göras, och inte får göras (Wenar 2020).

Det finns lagliga (juridiska) rättigheter, som uppstår när någon form av beslutande poli- tisk församling stiftar en lag, kodifierad i en lagtext, och tillämpad av domstolar (Bauhn 2012:1). Lagliga rättigheter är föremål för stora variationer, inte bara mellan olika länder samtidigt utan också i samma land vid olika tidpunkter. När det gäller lagliga rättigheter är inte alla individer lika (Regan 2004:267).

Vidare finns det moraliska rättigheter, vilka skiljer sig från juridiska rättigheter på vik- tiga sätt. Moraliska rättigheter är universella. Detta innebär att om någon individ A) har sådana rättigheter, har alla andra individer som A) i relevanta avseenden också dessa rättigheter (Regan 2004:267). Regan menar att några av de saker vi säger är enbart subjektivt tyckande. Till exempel "Jag gillar kaffe" och någon annan säger "Jag gillar te", Regan anser att uttalanden an- gående ens favorit dryck är personlig preferens, något subjektivt. Han menar att i sådana påstå- enden finns inget rätt eller fel och ingen tanke på att rättfärdiga eller validera vad som sägs.

Moraliska rättigheter är inte på det sättet, enligt Regan (Regan 1997:103–104).

Moraliska rättigheter är inte subjektivt tyckande, men moraliska frågor har inte alltid en juridisk komponent med institutionaliserade lösningar. Moraliska argument om vad som är rätt och fel kan ha kraft oberoende av vad lagen säger eller vad politiska församlingar anser och på moralisk grund kan svenska lagar (som till exempel lagen som tillåter grisar att få deras tänder utslitna samt deras svansar avkapade) kritiseras. Den som vill föra en moralisk argumentation kan inte nöja sig med att hänvisa till rådande lag eller till den allmänna opinionen. Han eller hon måste visa varför lagen borde vara av ett visst slag, eller varför vi borde anse ett visst hand- lande rätt eller fel (Bauhn 2012:2). En sådan argumentation är vad Regan menar med sitt argument att djur är livssubjekt som har moraliska rättigheter, han försöker visa att vi är inkonse- kventa när vi inte respekterar djurens inneboende värde men vi accepterar människans, trots att båda har kapaciteter för att vara ett livssubjekt med inneboende värde.

(5)

4

3. Regans argument

Regans argument för djurs moraliska rättigheter baseras på att djur precis som människor har kapaciteten för att räknas som ett livssubjekt och att alla livssubjekt har ett inneboende värde.

Detta inneboende värde gör att alla livssubjekt förtjänar att bli behandlad på ett sätt som respekterar deras inneboende värde som ett mål i sig själv och inte enbart som ett medel. En individ med inneboende värde som ska respekteras och inte behandlas enbart som ett medel skadas inte, oavsett vinstmöjligheten, och därför har livsubjekt moraliska rättigheter (Regan 2004).

Regan anser att alla däggdjur har ett medvetande, detta medvetande gör att däggdjur har ett antal kapaciteter som får de till att vara ett livssubjekt, och är individen ett livssubjekt har individen ett inneboende värde. Detta inneboende värde måste antas vara lika för alla som har inneboende värde för att undvika perfektionism (undvika tron att individen måste vara fullän- dad, att individen måste besitta alla kapaciteter som är möjligt) (Regan 2004:234). Perfektion- ism bör undvikas av anledningen att inte begränsa att vara ett livssubjekt till endast agenter (fullt frisk människa med förmåga att vara rationell) för att undvika att utelämna människor som är moraliska patienter (spädbarn, dementa eller gravt handikappade). Regan försöker sedan upptäcka vilka egenskaper som skulle ge upphov till inneboende värde. Om alla människor har ett inneboende värde, kan alla egenskaper som vissa människor saknar, inte vara nödvändiga för att ha inneboende värde. Att bara leva är dock otillräckligt, eftersom då skulle träd och virus ha ett inneboende värde. Regan föreslår som ett tillräckligt villkor för att ha ett inneboende värde att vara ett "livssubjekt"(Regan 2004:246). Vad som innebär att vara ett livssubjekt kommer beskrivas närmare i nästa avsnitt.

Kortfattat kan Regans argument rekonstrueras på följande sätt:

P1. Djur är livssubjekt.

P2. Om djur är livssubjekt så har djur moraliska rättigheter.

C. Djur har moraliska rättigheter (P1, P2).

3.1 Premiss 1

Skäl att tro på P1 att djur är livssubjekt är för att djur har ett antal olika kapaciteter som utgör kriteriet för att vara ett livssubjekt. Regan nämner sju olika kriterier för att vara ett livssubjekt;

Tro och preferenser; Uppfattning, minne och framtidskänsla; Emotionellt liv; Intresse; För- mågan att aktivt eftersträva sina önskningar och mål; Psykologisk identitet över tiden och; In- dividuell välfärd (Regan 2004:243). Att tillfredsställa kriteriet för ett livssubjekt markerar en

(6)

5 relevant likhet, en som gör att tilldelningen av inneboende värde till moraliska agenter (ration- ella vuxna) och moraliska patienter (spädbarn, dementa, gravt funktionshindrade och djur) är både begriplig och icke godtycklig (Regan 2004:245).

För att beskriva de sju kriterierna för att vara livssubjekt kommer hunden att användas som exempel för att visa att djur har dessa kapaciteter. Hunden används för att illustrera att djur uppfyller kriterierna att vara ett livssubjekt och det ska därför inte utgås från att hunden och endast hunden uppfyller livssubjektkriteriet. Regan beskriver kriterierna genom att använda sig av de övriga kriterierna för att vara ett livssubjekt vilket gör att upprepningar förekommer.

Eftersom Regan inte beskriver alla kriterier lika genomgående kommer vissa kriterier vara tyd- ligare än andra, de som inte är lika tydliga baserar Regan stor del på att däggdjur har medvetande, och som vi förmodar att människor uppfyller kriterierna menar han att vi många gånger därför ska anta att djur också uppfyller kriterierna (Regan 2004).

Första kriteriet Regan ger för att vara ett livssubjekt äratt besitta kapaciteten att ha Tro och preferenser. Regan menar att observerat beteende hos djur indikerar att djur har tro och preferenser (Regan 2004:34). Regan anser att när det kommer till djur är tron att något kommer att hända eller preferensen om att något ska hända som motiverar djur att agera. Att djur har tro visar Regan genom att förklara hur en hund ställer sig vid ytterdörren och viftar på svansen för att den har tron att hundens mänskliga kamrat är på väg att komma in genom dörren. Hunden får denna tro för han i detta scenario hört ett ljud, och ljudet skapade tron att det är den mänsk- liga kamraten som är på väg hem, och hunden ställer sig därför glatt (viftande med svansen) väntandes vid ytterdörren (Regan 2004:68–69).

Att djur har preferenser skriver Regan att observerat beteende visar på att djurs beteende baseras på vad de har för preferenser. Att en hund till exempel kan ha preferensen att äta ett tuggben i stället för att sova. Regan menar att detta är lätt att testa:, be någon att hålla din hund medan du plockar fram ett tuggben som hunden är bekant med, lägg därefter ner benet på backen. Observera sedan hundens beteende för att se om hunden vill äta benet genast eller om hunden skäller, morrar eller darrar i ett hörn av blotta åsynen av detta tuggben (Regan 2004:71).

Regan menar att vi ser djurs beteende och eftersom beteendet liknar människors, tillskriver vi dessa djur tro och preferenser. Även om detta bara är intuitiva bevis, ges tillräckligt med anled- ning att inkludera dessa djur i den moraliska arenan, eftersom vi bedömer mänsklig tro och preferens efter samma standard. Regan anser dessutom att det inte spelar någon roll om vi inte kan vara säkra på innehållet i djurens tro och preferenser, utan snarare att de har någon form av tro och preferenser till att börja med som är av betydelse (Regan 2004).

(7)

6 Andra kriteriet Regan ger för att vara ett livssubjekt är att besitta kapaciteten att ha; Upp- fattningsförmåga, minne och framtidskänsla. –Regan menar att djur uppfyller detta kriterium, vilket han visar genom att ge exempel på att en hund har uppfattningen vad ett ben är. Att ett ben är något som hunden kan få ut njutning av. Om en hund har haft ett ben, som hunden grävt ner eller lagt benet någon annanstans, har hunden minne av var benet befinner sig. Hunden har också framtidskänsla då hunden har grävt eller gömt benet för att ta fram benet vid ett senare tillfälle, vilket innebär att hunden har förmåga att välja framåt och därför har framtidskänsla (Regan 2004:73).

Tredje kriteriet för att vara ett livssubjekt är att besitta kapaciteten till att ha; Förmågan att aktivt eftersträva sina önskningar och mål. – Att ha förmågan att eftersträva sina önskningar och mål innebär att individen är kapabel att uppfylla sina preferenser. Djur uppfyller detta kriterium enligt Regan för att de har tro, preferenser, uppfattningsförmåga, minne och en fram- tidskänsla och därför har djur också förmågan att avsiktligt eftersträva sina önskningar och mål.

Vi tar benet igen som exempel, en hund som har grävt ner sitt ben några dagar innan kan krafsa på ytterdörren för att hunden vill bli utsläppt för att gräva upp benet. Detta bevisar att hunden är aktiv i sitt försök att uppnå mål som hunden eftersträvar (Regan 2004:74).

Fjärde kriteriet för livssubjekt är att besitta kapaciteten till att ha ett; Emotionellt liv, vil- ket är kopplat till däggdjurs medvetenhetsgrad. Ett emotionellt liv är till exempel när däggdjuret upplever rädsla, vilket Regan menar kräver att däggdjuret först kan känna rädsla för att något särskilt ska inträffa. Detsamma gäller andra känslor, till exempel att känna ilska, det betyder att de måste känna ilska mot någon eller något för vad som har gjorts (Regan 2009:75). Djur uppfyller kriteriet att ha ett emotionellt liv då djur har ett medvetande till att känna smärta och njutning, tro och preferenser; uppfattning, minne och framtidskänsla och intresse (Regan 2004:243).

Femte kriteriet däggdjur ska uppfylla för att vara livssubjekt är att besitta kapaciteten till att ha; Intresse. Regan föreslår att vi ska se intressen i två kategorier, första är preferensintresse och den andre är välfärdsintresse. Enkelt beskrivet är att individen A kan ha intresse av X, helt enkelt för att A önskar X, vilket Regan skulle kalla preferensintressen. A kan också ha intresse av X eftersom det skulle bidra till A:s välbefinnande som skulle baseras på välfärdsintressen.

Regan hävdar att båda dessa intressen är tillämpliga på djur och inte enbart på människor, efter att ha dragit slutsatsen att det är rimligt att anta att det finns ett antal djur som har tro och önskningar, samt möjligheten att leva ett liv som är bättre eller sämre anser Regan att djur uppfyller kriteriet att ha intresse (Regan 2004:84–87). Vi kan till exempel se att hunden har ett

(8)

7 intresse genom att vi ser att hunden har intresset att äta sitt ben i stället för intresset att gå och lägga sig.

Sjätte kriteriet Regan ger för att vara ett livssubjekt är att besitta kapaciteten till att ha;

Psykologisk identitet över tiden. Eftersom tanken att hundens liv kan gå bra eller dåligt förut- sätter att det är samma hund från en dag till den andra, och vid olika stadier i livet, anser Regan att djur uppfyller detta kriterium. Om en hunds obehag diagnostiseras att vara mask, och vi ger rätt medicinering och hundens obehag lättar, är det i den hundens intresse som vi agerar för, hunden som i framtiden inte har obehag, som hunden för stunden har, vilket ändå är samma hund. Regan menar att även om diskussionen inte är utan dess anmärkningsvärda filosofiska problem och att den vanligaste frågan är hur något kan förändras och ändå förbli detsamma, menar Regan ändå att vi ska anta att människor och djur har och behåller sin psykologiska identitet (Regan 2004:82–83).

Sjunde och sista kriteriet Regan ger för att vara ett livssubjekt är att besitta kapaciteten till att ha; Individuell välfärd. – Om livet kan gå bra eller dåligt för en oavsett andra menar Regan att individen har en individuell välfärd. Denna välfärd kan förbättras och försämras för individer beroende på deras förmåga att uppfylla sina preferenser. Regan menar att djuren har kapaciteten att bland annat ha tro, preferenser, intresse, uppfattning, minne och att de har ett emotionellt liv och som djuren har emotionellt liv kan de uppleva njutning och smärta. Som djur kan uppleva njutning och smärta kan deras liv gå bra eller dåligt, vilket gör att djur, precis som människor, har en individuell välfärd (Regan 2004:116). En hund har en individuell välfärd då en hunds liv kan gå bra eller dåligt beroende på hur hunden blir behandlad. En hunds liv kan gå dåligt om hunden blir slagen eller misskött. En hunds liv kan gå bra om hunden blir omhän- dertagen och får sina behov och preferenser uppfyllda, som till exempel mat, värme och vete- rinärsbesök.

Livssubjekts kriterierna identifierar likheter bland alla de som kan antas ha samma inneboende värde (till exempel fullt vuxna och spädbarn). Regan menar att ”-livssubjekts –” kriteriet uppfyller detta krav. Alla moraliska agenter och alla moraliska patienter är subjekt till ett liv som går bra eller dåligt för dem oberoende nyttan andra har av dem (Regan 2004:244) Livs- subjektskriteriet hävdar eller antyder inte att de som uppfyller är livssubjekt i mer eller mindre grad, beroende på vilken grad de har eller saknar någon förmåga. Individen är antingen ett livssubjekt, i den mening som förklaras, annars är individen inte ett livssubjekt. Alla de som är livssubjekt, är det på lika villkor (Regan 2004:245).

(9)

8

3.2 Premiss 2

Premiss 2 säger att om djur är livssubjekt, så har djur moraliska rättigheter. Regans försvar av försatsen (att djur är livssubjekt) såg vi i föregående avsnitt.

Regan menar att livssubjekt har ett värde i sig oavsett nyttan andra har av dem. Detta värde som Regan pratar om som livssubjekt har, är ett inneboende värde, ett värde som inte kan reduceras ner till andras nytta eller intresse. Regan menar att kriterierna för att vara ett livssubjekt är framlagda som ett tillräckligt, till skillnad från nödvändigt, villkor för inneboende värde.

Han menar att andra anledningar till att kännande, eller icke—kännande varelser har inneboende värde kan finnas (Regan 2004:319).

Det inneboende värdet djuren har då de är ett livssubjekt ger dem rätten att bli behandlad på ett sätt som respekterar deras inneboende värde (Regan 2004:248). Varför det inneboende värdet ger individen rätten att bli behandlat på ett sätt som respekterar deras inneboende värde förklarar inte Regan. Han baserar sannolikt påståendet att inneboende värde förtjänar att respekteras eftersom moralteorier angående mänskliga rättigheter förutsätter att människans inneboende värde bör respekteras. Regan menar i alla fall att respektera någon är att behandla individen som den har ett värde i sig och inte enbart som ett medel, vilket innebär att du inte utnyttjar individen för att uppfylla ditt eget behov (till exempel gastronomisk njutning). Regan anser att denna rätt att bli behandlad med respekt innebär att du måste ta med deras lika värde i beräkningen när det kommer till frågan vad för moralisk behandling individen förtjänar (Re- gan 2004:248). Regan menar att du inte behandlar individer som har inneboende värde med den respekt som de förtjänar när djur behandlas som om de saknar inneboende värde och endast ses som ett kärl utan värdefull erfarenhet (njutning eller preferenstillfredsställelse). Eller som om deras värde endast beror på deras nytta i förhållande till andras intresse (Regan 2004:248).

Regan anser att det knappast kan vara att behandla djur på ett sätt som respekterar deras inneboende värde att skada dem bara för att säkra de bästa konsekvenserna för alla som påver- kas av resultatet. Detta är inte att respektera inneboende värde eftersom individen som skadas enbart ses som ett kärl för det som har värde (till exempel gastronomisk njutning för männi- skor), förlusten av värdet som krediterats till den skadade individen kompenseras av summan av vinster för andra utan att något fel ses begåtts mot ”förloraren” (den individen som skadas).

Individer som har inneboende värde (i detta fall djuren) har ett slags värde som skiljer sig från och inte kan reduceras till njutning eller preferenstillfredsställelse, varken eget eller andras. Att skada sådana individer bara för att ge de bästa konsekvenserna för alla inblandade är att göra

(10)

9 vad som är fel -det är att behandla dem orättvist – eftersom inneboende värdet inte respekteras (Regan 2004:248–249).

Skadeprincipen vilar på respektprincipen, om du inte respekterar en individ med inneboende värde som något med värde i sig själv, utan enbart som ett medel för egen vinning, skadas individen. Skadeprincipen säger att vi har en direkt prima facie plikt att inte skada individer.

Att säga att vi har en direkt plikt innebär att vi är skyldiga att inte skada de individer som faller inom ramen för denna princip (Regan 2004:187). Rätten att inte skadas kommer som tidigare beskrivits, från rätten ett livssubjekt har till respekt. Respektprincipen vilar på postulatet med inneboende värde, att du på ett förståeligt och icke godtyckligt sätt bör se alla som uppfyller kriteriet att vara ett livssubjekt med värde. De som uppfyller kriteriet är subjekt för ett liv som är erfarenhetsmässigt bra eller dåligt för individerna, oberoende av deras nytta för andra (Regan 2004:262). Om du inte ser individer som uppfyller kriteriet att vara ett livssubjekt uppfyller du inte plikten i respektprincipen vilket i sin tur blir att individen skadas då individen inte respekteras som någon som har inneboende värde (Regan 2004:263).

Individer skadas när deras inneboende värde inte respekteras och deras välfärd allvarligt minskar. Det finns två typer av skada som kan försämra en individs välfärd – tillfogande och berövande (Regan 2004:94). De två typerna av skada kan ske antingen genom att orsaka indi- viduellt lidande eller genom att förneka individuella möjligheter att tillfredsställa sina preferenser eller individuella välfärd. Skador i form av berövanden förtar en individs välfärd även om smärta eller lidande inte förorsakas. Denna typ av skada bör enligt Regan förstås som en nytto- förlust eller förlust av fördelar. För både människor och djur gäller att sådant vi inte vet kan skada oss, samtidigt som vi inte lider av vår okunnighet. Det är inte att respektera individers inneboende värde om individerna utsätts för miljöer som saknar de fördelar individer behöver för sin välfärd, även om individerna själva inte vet bättre och därför inte direkt lider av miljön (Regan 2004:117).

Eftersom djur har inneboende värde menar Regan att de har rätt att behandlas på ett sätt som respekterar deras inneboende värde och att respektera någons inneboende värde innebär att du inte skadar individen. Detta innebär att de har moraliska rättigheter, nämligen, den moraliska rättigheten att behandlas på ett sätt som respekterar och inte skadar deras inneboende värde. Att djur har inneboende värde för att de är livssubjekt och därför rätt till respekt och att inte skadas är varför vi har skäl att tro på premiss 2 - om djur är livssubjekt så har djur moraliska rättigheter.

(11)

10

4. Nordins invändningar mot Regans argument

Nordin invänder inte mot premiss 1; djur är livssubjekt, däremot kommer han med invändningar mot Regans argument att djur har moraliska rättigheter om djur är livssubjekt. Jag har valt två av de tre invändningar Nordin har mot Regans rättighetsteori, att dessa två valdes och inte alla tre är för att den tredje invändningen inte träffar premiss 2 av konstruktionen av Regans argument. Den första invändningen baseras på att Nordin anser Regans rättighetsteori inte håller för de stränga krav på konfliktfrihet som en rättighetsteori måste klara av. Nordin menar med den första invändningen, att om djur har moraliska rättigheter skulle människor nu och tidigare i historien bli moraliska brottslingar (att en lagstadgat lag brutits, till exempel rånat en bank eller smugglat människor och därför är en brottsling), och att en konflikt skapas i den grad att Regans argument inte håller. Den andra invändningen är att Nordin menar att individen måste ha egenskapen till rationalitet, välja fritt, förstå och ge mening åt moraliska handlingar för att ha moraliska rättigheter. Nedan beskriver och diskuterar jag invändningarna i varsitt avsnitt.

4.1. Invändning 1

Nordin invänder mot premiss 2, eftersom han anser att människor skulle bli moraliska brottslingar om alla däggdjur var livssubjekt med samma moraliska rättigheter. Han menar att det får den absurda konsekvensen att människan i alla tider även då hon var tvungen att jaga för att överleva måste betraktas som en moralisk brottsling (Nordin 1997:55). Nu skriver Nordin enbart brottsling och inte moralisk brottsling men som diskussionen är om moral antar jag att moralisk brottsling är vad han baserar sitt påstående på och inte juridisk brottsling.

Eftersom moraliska rättigheter är sådana att individen antingen har dem eller inte har dem, oavsett social och kulturell miljö, menar Nordin att det får den absurda konsekvensen att om djur har moraliska rättigheter har människor varit moraliska brottslingar under hela histori- ens gång. Nordin anser att kränka någons moraliska rättighet alltid är ett brott, oavsett var i världen kränkningen sker eller om kräkningen skedde idag eller för 5000 år sedan. Människor skulle därför enligt Nordin begått moraliskt brott sedan människan började existera om djur har moraliska rättigheter, eftersom människan alltid utnyttjat djur. Enligt Nordin skulle människor inte bara i dag när vi har industriellt jordbruk och utför medicinsk forskning på djur varit moraliska brottslingar, utan det måste varit lika moraliskt brottsligt av människor att jaga och döda djur när det var den enda överlevnadsmöjligheten om djur har moraliska rättigheter. Men att det skulle vara på ett sådant vis, menar Nordin är orimligt. Nordin tycker inte att svaret kan vara att djur saknade rättigheter för fem eller tio tusen år sedan och nu plötsligt fått rättigheter då

(12)

11 människan kan organisera sin överlevnad på annat sätt (Nordin 1997:25). Därför menar Nordin att även om djur är livssubjekt, har de inte moraliska rättigheter eftersom den absurda konsekvensen att människor skulle bli moraliska brottslingar skulle uppstå.

Regan har inte besvarat invändningar från Nordin, men det finns två sätt att besvara in- vändningarna Nordin kommer med. Första svaret, är att Nordin har rätt, människor skulle bli brottslingar. Andra sättet att svara är att Nordin har fel, att människan inte skulle bli brottsling.

Jag har valt att besvara Nordins invändning med båda alternativet, att Nordin har rätt och fel – och om han har rätt eller fel beror på vad han menar med ”brottsling”. Att människan är en moralisk brottsling om djur har moraliska rättigheter kan nämligen förstås på två sätt: att hon alltid (i alla tider) gjort fel då hon utnyttjat djur för egen vinning, eller att hon alltid (i alla tider) varit klandervärd då hon utnyttjat djur för egen vinning. Att agera på ett sätt som är fel innebär att agerandet är (i denna fråga) moraliskt otillåtet. Om individen agerat klandervärt har individen agerat på ett sätt som gör att individen förtjänar att klandras.

Jag ska visa att Nordin har rätt, att dagens människa handlar fel och blir därav moraliska brottslingar om djur har moraliska rättigheter, men att det inte är ett problem för Regans argument. Andra sättet att besvara Nordin, att han har fel, visas genom att människor som existerat tidigare i historien inte skulle bli moraliska brottslingar om de agerat klandervärt, även om djur har moraliska rättigheter.

Om vi ser att människan har agerat fel, har Nordin rätt, människan är en moralisk brottsling. Men att det är varken förvånande eller problematiskt att människan alltid handlat fel då hon utnyttjat djur, på samma sätt som det varken är förvånande eller problematiskt att alla som agerat rasistiskt eller sexistiskt alltid handlat fel, även om insikten om att sådant handlande är fel kommit sent i mänsklighetens historia. Att vara moralisk brottsling behöver inte vara bestå- ende. Människan har, agerat fel i historien, vilket fått många människor att ändra levnadssätt när diskriminerande eller annat skadligt beteende har påtalats. Många människor har inte för- svarat handlandet som rätt för att undvika etiketten moralisk brottsling, utan många människor har accepterat att agerandet strider mot enskilda individers rättigheter och därför ändrat sitt handlande (till exempel gett kvinnor rösträtt) eller eftersträvar att ändra samhällsstrukturer (job- bar för att få bort strukturell rasism). Även om Nordin har rätt att människan skulle bli moralisk brottsling är det inte ett problem för Regans argument eftersom människan tidigare i historien agerat fel och varit brottsling (sexist, rasist) men att människan ändå har moraliska rättigheter, vilket ger oss skäl att tvivla på att Nordins invändning visar att Regans premiss 2 är falsk.

Om Nordin däremot menar att människor är brottslingar för att deras agerande varit klan- dervärt i alla tider är Nordins invändning orimlig. Invändningen att människan skulle bli

(13)

12 klandervärda om djur har moraliska rättigheter är problematisk då människans agerande tidigare i historien kan ursäktas, eftersom kunskapen om djurs moraliska värde och de konsekven- ser som blir av att äta djur (till exempel, sjukdomar, pandemier och miljöpåverkning) inte var lika stor som kunskapen är idag. Dessutom fanns det inte lika bra resurser för att enbart leva på plant-baserad diet som dagens moderna samhällen har. Eftersom människor hade bristande kun- skaper tidigare i historien är hon klandervärd om djur har moraliska rättigheter, men hon är ursäktad eftersom kunskapen att icke-mänskliga djur är medvetande, kännande individer som besitter många kapaciteter som mänskliga djur inte var lika bred som kunskapen är i dag, vilket gör att Nordins invändning brister.

Att djur inte skulle ha moraliska rättigheter för människan skulle bli moralisk brottsling är inte ett tillräckligt skäl för att se Regans premiss 2 som svag. Att icke-mänskliga djur inte kan ha moraliska rättigheter för att det skulle få absurda konsekvensen att människor alltid varit och är en moralisk brottsling är inte en stark invändning. Med andra ord är detta inte en till- räcklig stark konflikt för att få Regans argument och hans rättighetsteori att inte hålla.

4.2. Invändning 2

Nordins andra invändning är att människan och endast människan har de förnuftsegenskaper som krävs för att överhuvudtaget ge en mening åt moraliska handlingar (att ge mening åt moraliska handlingar beskriver Nordin inte innebörden av) (Nordin 1997:8) och att endast de med biologiska egenskapen som Nordin kallar ”förnuftsegenskapen” kan ha moraliska rättigheter (Nordin 1997:36). Nordin anser att förnuftet behövs för moraliska rättigheter för han menar att moraliska värden alltid är relaterade till moraliska subjekt, vilket Nordin anser är individer som besitter rationalitet, förmåga att välja fritt och ge mening åt moraliska handlingar. Nordin menar att människor är de som riktar sina bedömningar och tilldelar sig själv, andra varelser och före- mål värde (Nordin 1997:46). Därför anser Nordin att Regans premiss 2 är svag, för premissen säger att det är tillräckligt att vara ett livssubjekt för att inneha moraliska rättigheter, vilket han anser inte stämmer, för det är förnuftegenskapen som är kopplat till moralen. Nordin menar att endast människor (vad vi vet) har den unika egenskapen. Eftersom människan är den enda arten med egenskapen till rationalitet, välja fritt och ge mening till moraliska handlingar, menar Nor- din att Regans premiss 2, om djur är livssubjekt så har djur moraliska rättigheter, är svag (Nor- din 1997).

Nordin menar att även om han pratar om att människan är den enda art som har denna biologiska egenskap för förnuft, är argumentet inte om att arten i sig har betydelse, utan om egenskapen den arten besitter som har betydelse. Eftersom Nordin inte argumenterar för arten

(14)

13 som viktig egenskap utan vad den mänskliga arten besitter som viktig, tycker han förnuftsin- vändningen mot Regan inte är artism (Nordin 1997).

Regan har inte besvarat Nordins invändningar, han har däremot besvarat liknande in- vändningar från djurrättskritiker. Jag ska därför försöka besvara Nordins förnuftsinvändning med hjälp av svar Regan gett liknande invändningar, jag kommer också att diskutera att förnuft inte är ett rimligt kriterium för att kunna inneha moraliska rättigheter.

Regan menar att kritik likt Nordins att djur inte har förnuftsegenskapen till att förstå moraliska handlingar är säkert sant, då han inte tror att djur kan förstå moraliska handlingar eller vad rättigheter är. Regan tror inte att djur som har utvecklat sinne som apor eller delfiner eller andra djur har förnuft att förstå att rättigheter är "trumf", eller att åberopandet av en rättighet är att framföra ett krav snarare än att be om en tjänst. I denna aspekt tycker Regan kritikerna har rätt när de förnekar att djur har förnuft att förstå vad rättigheter är. Men Regan undrar vad för slutsats som förväntas dra efter ett sådant påstående? Är svaret att djur inte har rättigheter bara för att djur inte har förnuft att förstå rättigheter (Regan 2004:96)?

Regan tror inte på att innan du kan ha någonting måste du ha förnuft att förstå vad det är. Innebörden av ett sådant påstående skulle innebära att barn inte har organ, då barn inte har förnuft att förstå vad organ är, eller att våra förfäder inte hade DNA – och gener då människor förr inte hade allmän kunskap om kroppens funktion. Regan tycker att det är tydligt att något har gått snett här, då det i vanligt fall inte krävs att något först måste förstås innan det kan innehas. Han undrar varför vi skulle acceptera en annorlunda standard när det gäller frågan huruvida djur har rättigheter (Regan 2004:97).

Regan menar att vi endast kan gå efter de riktlinjerna (att den som inte har en viss egenskap, till exempel förnuftsegenskapen, inte har rätt till moraliska rättigheter) om vi är villiga att göra samma bedömning när det gäller människor som är lika bristfälliga. Men det är inte sant att spädbarn, gravt förståndshandikappade, dementa eller koma patienter har mindre moralisk rättighet än en fullt frisk människa (Regan 1986:187).

Nordin skulle troligen invända med att spädbarnets förmåga till rationalitet och moraliskt omdöme inte är fullt utvecklat, men att det har egenskapen till att det ska utvecklas, om späd- barnet inte drabbats av sjukdom. Eftersom spädbarnet är en människa menar Nordin att det finns, till skillnad från exempelvis schimpanser och grisar, de potentiella egenskaperna för att utveckla ett förnuft. Någonting i spädbarnshjärnans uppbyggnad och struktur, och i cellernas nedärvda egenskaper, har som biologisk funktion att med tiden utveckla ett förnuft för överlev- nad (Nordin 1997:38) och det är därför skillnad mellan djur och spädbarn. Nordin skulle också säga när det gäller människor som föds med grava hjärnskador eller gamla som ådragit sig

(15)

14 senildemens att även där är det lätt att argumentera för att de klart skiljer sig från grisar och apor. Han menar att även de bär, på grund av sin arttillhörighet, på faktiska, biologiska egenskaper vars funktion det är att utveckla ett förnuft (Nordin 1997:39).

Jag tror Regan skulle besvara Nordin att även om djur inte har kapaciteten till rationalitet eller välja fritt och ge mening åt moraliska handlingar är det inte rationellt att djur inte skulle ha moraliska rättigheter. Regan anser nämligen att moraliska rättigheter aldrig kan rättfärdigt förvägras på grund av godtyckliga, fördomsfulla eller moraliskt irrelevanta skäl. Ras, läggning och kön är ett sådant skäl. Biologiska skillnader är, med andra ord, sådana skäl. Regan undrar hur vi kan tro att något tillhörande vår arttillhörighet markerar en försvarbar gräns mellan djur som har och de som inte har rättigheter? Han tycker att det är logiskt ohållbart. Moraliskt sett vittnar det om en fördom av samma slag som rasism och sexism, en fördom känd som artism (eller speciesism) (Regan 2004:95).

Som tidigare skrivits anser Nordin inte att hans argument är artism, eftersom andra djur, om de hade förnuftsegenskapen, hade haft moraliska rättigheter oavsett arttillhörighet. Anled- ningen att Nordin anser att djur inte kan ha moraliska rättigheter är att han anser att moralen är kopplad till förnuftet (Nordin 1997), och inte att moralen är kopplad till någon annan kapacitet, som till exempel att ha ett emotionellt liv och individuell välfärd eller att vara ett livssubjekt.

Här kan vi dock fråga varför förnuftet skulle vara viktigt för att ha moraliska rättigheter, speciellt när Nordin själv anser att det räcker att enbart besitta den biologiska ”förnuftsegen- skapen”. Nordin menar att individen måste uppfylla kriteriet att ha ett förnuft till rationalitet, välja fritt och ge mening åt moraliska handlingar för att ha moraliska rättigheter, men han beskriver inte vad ”ge mening till moraliska handlingar” innebär. Menar han att du ska kunna lägga in bedömningar när du handlar moraliskt, att du väger vad som är rätt och fel, bra och dåligt? Eller menar Nordin mening som att individen ska kunna beskriva språkligt varför hon handlar som hon gör? Eller menar Nordin att ge mening till moraliska handlingar innebär att du ska anse, till exempel att, visa respekt är något som är meningsfullt? Det är därför svårt att veta vad Nordin menar med att människan är den enda art som kan ha moraliska rättigheter för människan är den enda art som har egenskapen till förnuft att ge mening åt moraliska handlingar.

Eftersom spädbarn, gravt funktionshindrade och dementa inte enbart är de som inte har kapacitet till förnuft till rationalitet, välja fritt eller förstå och ge mening till moraliska handlingar, (oavsett vad Nordin menar med ”ge mening till moraliska handlingar”) ifrågasätter jag hur förnuft kan vara kriteriet för att inneha moraliska rättigheter? Om det dessutom räcker att

(16)

15 enbart besitta biologiska egenskapen till förnuft utan att själva förnuftet behövs, varför är då förnuft viktigt?

Moraliska rättigheter är inte något individen behöver ett förnuft för att ha rätt till, att bli respekterad och inte skadas krävs inte att individen behöver besitta kapaciteten till rationalitet eller kunna välja fritt eller att besitta specifik biologisk egenskap för att först kunna inneha moraliska rättigheter. Det kan vara att moraliska skyldigheter kräver förnuft, att den som ska respektera och inte skada, behöver ett förnuft för att begripa varför den ska handla på ett visst sätt. Men moraliska rättigheter, att bli behandlad på ett sätt som respekterar ens inneboende värde kräver inte någon förnuftkapacitet. Ta till exempel en kvinna som har influensan, hon behöver inte besitta kapaciteten till rationalitet, välja fritt eller ”ge mening åt moraliska handlingar” för att någon i hennes omgivning ska visa empati och ta hand om henne. Det krävs inte ett förnuft för att bli omhändertagen, men det kan krävas ett förnuft för att ta hand om andra.

Eftersom diskussionen handlar om moraliska rättigheter och inte skyldigheter anser jag att kriteriet ”förnuft” inte är ett hållbart kriterium för att inneha moraliska rättigheter. Det är inte hållbart eftersom individen inte behöver ha ett förnuft för att andra ska vara kapabla att behandla individen med respekt eller ta hand om individen.

Nordin hävdar att moraliska värden alltid är relaterade till moraliska subjekt, vilket Nor- din anser är individer som besitter rationalitet. Men att anse att moraliska rättigheter är kopplat till subjekt som besitter rationalitet och förnuft att välja fritt och ge mening till moraliska handlingar är inte enbart ett ohållbart kriterium utan också diskriminerande, eftersom individer utan rationalitet lämnas utanför den moraliska arenan. Eftersom mänskliga individer lämnas utanför den moraliska arenan är det säkerligen därför Nordin anser att den biologiska egenskapen till förnuft räcker. Men om förnuftet utgör själva roten till moralen (Nordin 1997:47), hur kan det räcka att enbart besitta den biologiska egenskapen för att inneha moraliska rättigheter?

Nordin skriver dessutom att det inte går att fysiologiskt beskriva förnuftet (Nordin 1997:37), vilket innebär att förnuftet möjligen bara existerar när människan är kapabel att an- vända förnuftet. Vilket skulle innebära att förnuftsegenskapen enbart finns om personen har förnuft. Innebörden blir då att de som har förnuft har moraliska rättigheter, men de som inte har förnuft har inte moraliska rättigheter, eftersom det inte går att ge individer som saknar förnuft rättigheter för en biologisk egenskap som inte finns. Den innebörden skulle lämna många utan- för den moraliska arenan.

Nordin menar att förnuftet är ett måste för att kunna ha moraliska rättigheter, men när det kommer till vissa (spädbarn, gravt funktionshindrande, dementa och andra människor) som inte har förnuft, menar Nordin att det är den biologiska egenskapen till att ha förnuft som räcker.

(17)

16 Eftersom Nordin anser att förnuft behövs för att inneha moraliska rättigheter, blir hans invänd- ning mot Regans argument orimligt. Nordins invändning blir orimlig för att han anser att för- nuftet är roten till moral men sedan har ändå folk utan förnuft moraliska rättigheter, vilket ger oss ytterligare skäl att tvivla på Nordins invändning.

I detta avsnitt har jag visat att Nordins invändningar inte är tillräckligt starka. Den första invändningen var att människor skulle nu och då bli brottslingar om djur har moraliska rättig- heter. Den andra invändningen var att ”förnuftsegenskapen” krävs för att ha ett förnuft till rationalitet, välja fritt och ge mening till moraliska handlingar för att ha moraliska rättigheter.

Dessa två invändningar visar jag inte är starka nog att få Regans argument att inte hålla. Ef- tersom, 1) det är inget problem för Regans argument att människor alltid har handlat fel då de utnyttjat djur, 2) Nordins invändning att människor blir brottslingar blir dessutom orimlig om människor alltid varit klandervärda, då hon har en ursäkt för att utnyttjat djur, även om djur har moraliska rättigheter. 3) det finns individer som inte har förnuft men som har moraliska rättig- heter (till exempel spädbarn och dementa). Och, om förnuft är roten till moralen, och att för- nuftet är kriteriet för att besitta moraliska rättigheter, blir det orimlig om det räcker för vissa (spädbarn, gravt handikappade, dementa) att besitta moraliska rättigheter enbart för att de har den biologiska egenskapen. Att det blir orimlig är för att du inte kan ha kriteriet att du ska ha förnuft för att inneha moraliska rättigheter om vi diskuterar djurs rätt till moraliska rättigheter, men att sedan säga att förnuftet inte behövs för spädbarn, gravt handikappade och dementa, för då räcker den biologiska egenskapen till förnuft. Jag tog upp att det inte är logiskt att behöva ett förnuft för att ha moraliska rättigheter, att förnuftet möjligen behövs när det kommer till moraliska skyldigheter, men att diskussionen är om rättigheter och därför är förnuft inte ett hållbart kriterium för att djur inte ska inneha moraliska rättigheter.

5. Slutsats

Slutsatsen på frågan om Regans argument är tillräckligt starkt att hålla mot Nordins kritik blir svaret ja. Jag har tagit upp två invändningar som Nordin kommer med i försök att få Regans argument att inte hålla.

Den första invändningen mot Regans argument, premiss 2, om djur är livssubjekt så har djur moraliska rättigheter var att det skulle skapa konsekvensen att människan i alla tider måste betraktas som en moralisk brottsling (Nordin 1997:55). Denna invändning visade jag var för svag för att få Regans argument att brista. Genom att människor kan handla fel eller klandervärt och att det ena må göra människan till en moralisk brottsling men inte det andra. Jag visade också att det inte skulle vara ett problem för Regans argument om vi människor blir brottslingar

(18)

17 om vi har handlat fel då människan varit det tidigare när det kommer till exempel till sexism.

Eftersom människor tidigare i historien inte hade kunskap om djurs kapaciteter och hur lika känslor och deras medvetande är med människor, är dåtidens människor klandervärda och där- för ursäktade, vilket gör Nordins invändning orimlig.

Den andra invändningen från Nordin mot Regans premiss 2, om djur är livssubjekt så har djur moraliska rättigheter är att endast de med egenskap till förnuft till rationalitet, välja fritt och ge mening till moraliska handlingar som kan inneha moraliska rättigheter. Nordin menar att djur inte har den unika egenskapen och därför inte heller har moraliska rättigheter. Denna invändning visades vara svag då spädbarn, gravt handikappade och dementa har moraliska rät- tigheter. Jag visar med hjälp av Regan att det skulle vara ologiskt att individen måste först inneha en egenskap för att ha rätt till rättigheter. Detta gjordes genom att visa att barn inte skulle ha organ då de inte har egenskapen till förnuft att begripa vad organ är.

Jag tar dessutom upp och ifrågasatte varför förnuftet skulle vara viktigt för att ha moraliska rättigheter när Nordin anser att den biologiska egenskapen till att ha ett förnuft räcker?

Om individen inte behöver vara kapabel att använda ett förnuft eller kunna ge mening åt moraliska handlingar för att ha moraliska rättigheter, borde inte förnuft vara avgörande för att ha moraliska rättigheter. Eftersom Nordin menar att spädbarn, handikappade och dementa har den biologiska egenskapen, men inte kapaciteten till förnuft, men ändå har moraliska rättigheter, anser jag att ”förnuftsegenskapen” blir ett orimligt kriterium för att inneha moraliska rättigheter.

Eftersom ”förnuftsegenskapen” utan förnuft är en innehållslös egenskap, ger det oss ytterligare skäl att tvivla på Nordins förnuftinvändning.

Det finns tre anledningar till att Regans argument för att djur har moraliska rättigheter kommer hålla mot invändningar som Nordin framfört. Den första för att det inte är ett problem för Regans argument om människor handlat fel historiskt när de utnyttjat djur. Den andra är att det inte är rimligt att människor historiskt alltid skulle varit klandervärda för att ha utnyttjat djur. Den tredje anledningen är om förnuftet är roten till moralen och därför avgörande för att ha moraliska rättigheter, kan det inte räcka med att endast ha den biologiska förnuftsegen- skapen. Om förnuft är avgörande för moralen borde det innebära att endast de med förnuft har moraliska rättigheter vilket inte är moraliskt hållbart. Eftersom förnuftet inte behövs utan att det räcker med att inneha ”förnuftsegenskapen”, trots att förnuftet är roten till moral, anser jag att det kriteriet för att ha moraliska rättigheter är orimlig. På grund av dessa anledningar håller Regans argument att djur är livssubjekt med moraliska rättigheter tills det kommer en invänd- ning som inte baseras på arttillhörighet eller vilken kunskapsnivå individen besitter eller något

(19)

18 annat godtyckligt beteende som vi inte skulle kunna generalisera på människor utan att skapa någon form av diskriminering.

Referenser

Bauhn, Per (2012). Rätt och fel i lag och moral: ett normativt perspektiv på svensk rätt- skipning. Tillgänglig https://svjt.se/svjt/2012/319 [Hämtad 20210206]

Nordin, Ingemar (1997). Djur är inte människor. AB Timbro Graphic Systems, Göte- borg 1997

Regan, Tom (2009) [1983]. A case for animal rights. By the Regents of the university of California. University of California Press. Berkley and Los Angeles, California.

Regan, Tom (2004). Tomma burar – en bok om djurrätt. Published by Rowdu & Lit- tlefield Publishers, Inc., Lanham, Maryland U.S.A.

Regan, Tom (1997). “The rights of hudus and other animals”. ETHICS & BEHAVIOR, 7(2), 103-1 11. Lawrence Erlbaurn Associates, Inc.

Wenar, Leif (2020) [2005]. "Rights", The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021Edition). Tillgänglig:<https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/rights/>.

[Hämtad 20210130]