Kvinnors upplevelser av tidig hemgång efter barnafödande sett ur

(1)

C - U P P S A T S

Kvinnors upplevelser av tidig hemgång efter barnafödande sett ur

ett transkulturellt perspektiv

En litteraturstudie

Marianne Salomonsson

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Omvårdnad

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad

2005:148 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--05/148--SE

(2)

Avdelningen för omvårdnad

Kvinnors upplevelser av tidig hemgång efter barnafödande sett ur ett transkulturellt perspektiv

– en litteraturstudie Marianne Salomonsson

Women experience of early discharge after birth from a global point of view.

-A literature study

Fristående kurs, Omvårdnad C, 51-60 p.

Vårterminen 2005

Handledare Ingegerd Nilsson

(3)

Kvinnors upplevelse av tidig hemgång efter barnafödande sett ur ett transkulturellt perspektiv – en litteraturstudie

Marianne Salomonsson

Institutionen för hälsovetenskap Luleå Tekniska Universitet

Abstrakt

Vårdtiden efter att kvinnor fått barn har stadigt förkortats i Sverige.

Det är förknippat med både positiva och negativa känslor hos kvinnorna. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelse av tidig hemgång sett ur ett transkulturellt perspektiv.

Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera 15 utvalda artiklar från hela världen. Analysen resulterade i fyra kategorier som visade att kvinnor inte får välja när de vill gå hem, att de kände sig ensamma och osäkra men även att de litade på sig själva och

personalen, och att de kände tillhörighet med partnern och anhöriga.

Kulturella skillnader var tydliga i vissa praktiska angelägenheter samt i stöd från anhöriga, men känslorna var likartade oberoende på

kulturtillhörighet. Genom att skapa en effektiv vårdkedja för nyblivna mödrar ges möjlighet till optimal vård oberoende av när kvinnan gått hem.

Nyckelord: Vårdtid, tidig hemgång, upplevelse, kvinnor, barnmorskor.

(4)

Under flera decennier separerades mor och barn efter förlossning i Sverige och fick bara kontakt med varandra under amningsstunderna. Dessa stunder var också strikt kontrollerade och skedde var fjärde timme. Rutinerna började förändras på 1970- talet när samvård (mor och barn vårdades tillsammans) infördes under dagtid, och på 1980- talet när samvård infördes dygnet runt. Ett av skälen till att man tidigare separerade mor och barn var att förhindra infektion hos barnet, den risken har inte vetenskapligt kunnat beläggas (Socialstyrelsen, 2001). Anledningen till att rutinerna började föränd- ras var att kritik framförts mot den tekniska miljön på sjukhus som inte tillgodosedde de psykologiska kraven på omhändertagande av den nyblivna modern och det nyfödda barnet eller omhändertagande av fadern och hela den nya familjen. Föräldrar proteste- rade, vissa så starkt att de föredrog hemförlossning trots att samhällsresurser inte fanns för detta. Trycket från föräldrarna att få gå hem tidigare än 5-7 dagar efter förlossning gjorde att BB lättvårdavdelningar började komma, samt att föräldrar gick hem utan att BB vård i hemmet inte ännu kommit igång (Waldenström & Lindmark, 1983). Utveck- lingen mot kortare vårdtider har gått snabbt, utan omfattande utvärdering i form av väl gjorda randomiserande studier (Socialstyrelsen, 2001).

Vårdtiden för kvinnor med normal förlossning har sjunkit kontinuerligt i Sverige. Ut- skrivning inom 72 timmar betraktas numera som normal vårdtid. Tidig hemgång inne- bär utskrivning från BB inom de tre första dygnen efter förlossningen. Denna vårdform kräver en väl fungerande vårdkedja mellan mödravård, förlossningsklinik, och barnhäl- sovård. Förutsättningar för att få gå hem tidigt är att kvinnan har haft en okomplicerad förlossning. Hennes och barnets allmäntillstånd skall vara gott och barnet skall suga bra på bröstet. Barnläkare bör alltid ha undersökt barnet före hemgång och en bedömning av hemsituationen bör göras. Kvinnokliniken ansvarar för att vårdkedjan för föräldrarna fungerar, och att uppföljningar och kontroller planeras. Kvinnan skall också informeras om var hon kan få hjälp dygnets alla timmar om behov skulle uppstå (Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS, 1993:1).

Definitionen på tidig hemgång varierade i olika länder, i USA var det enligt Margolis och Kotelchuck (1996) hemgång inom 48 timmar efter födelsen. I USA sköts en majori- tet av förlossningsvården av läkare. Det fanns skillnader i USA i hur patienterna re- kommenderades tidig hemgång beroende på om de blivit utskrivna av läkare eller barnmorska. Det var ingen större skillnad på kvinnorna i de båda grupperna. Kvinnor skötta

(5)

av barnmorskor hade något lägre inkomst, sämre försäkringar och fler hade inte gått high school. Kvinnor skötta av barnmorskor blev utskrivna något tidigare än kvinnor skötta av läkare, men kvinnor med riskfaktorer uppmärksammades mer av barnmorskor.

Barnmorskorna hade förmågan att se helheten. Riskfaktorerna var att vissa kvinnor hade speciella behov beroende på rastillhörighet, andra kvinnor hade täta födelseintervall, de kvinnor som inte gått föräldrautbildning uppmärksammades av barnmorskorna och stannade längre på sjukhuset. Barnmorskorna gav även bättre omvårdnad än vad dokto- rerna gjorde. I gruppen kvinnor skötta av läkare uppmärksammades inte kvinnor med låg inkomst och sämre försäkringar utan de gick hem tidigt, medan de kvinnor som hade gått på föräldrautbildning, hade god ekonomi och bättre försäkringar stannade längre på sjukhuset. Vad det innebar ekonomiskt för den enskilda kvinnan att stanna en natt till på sjukhuset, framkom inte av artikeln (Margolis & Kotelchuck, 1996).

I Finland är definitionen på tidig hemgång enligt Viisainen, Gissler, Räikkönen, Perälä och Hemminki (1998) 6-48 timmar efter barnets födelse. En undersökning om kvinnor ville föda på sjukhus och gå hem inom 24 timmar, eller om de ville föda hemma med stöd av barnmorska eller läkare, visade att den absoluta majoriteten ville föda traditio- nellt på sjukhuset. Endast fjorton procent ville gå hem på mycket tidig hemgång, och in- tresset för hemförlossning var lågt, bara sex procent (Viisainen et al. 1998).

I Sverige visar Socialstyrelsen (2001) på behovet av forskning inom detta område men visar även på svårigheten med sådan forskning eftersom förändringen redan är införd och att man därför inte har någon kontrollgrupp att jämföra med. I Sverige vårdas de kvinnor som anses friska samt förväntas ha ett normalt graviditets- och förlossningsför- lopp, nästan uteslutande av barnmorskor. Önskan om hemförlossning är fyra procent och önskan om mycket kort postpartumvård detsamma som den finska studien visar.

Det stora flertalet ville föda på sjukhus och gå hem inom 72 timmar (Eriksson, Kyle- bäck, Ladfors, Magnusson, Mattsson, & Milson, 2001).

Innan kvinnan går hem från BB utförs i Sverige ett postpartumsamtal, där kvinnan och även mannen får möjlighet att gå igenom och samtala om förlossningen med barnmorska och får samtidigt råd om första tiden hemma. Det stora flertalet kvinnor önskar detta samtal och om de får välja väljer de i första hand den barnmorska som biträtt vid förlossningen. Samtalet visade sig vara extra viktigt för omföderskor. Samtalet kunde

(6)

ske innan hemgång eller direkt efter förlossningen. Tidspressen i arbetet har lett till att barnmorskor inte längre rutinmässigt har post partum samtal med de kvinnor som de biträtt vid förlossningen (Olin & Faxelid, 2003).

Organisationen av tidig hemgång varierar även globalt. En del kommuner/stater, erbjuder hembesök, andra telefonkontakt och i vissa kommuner/stater sker återbesök av för- äldrarna på kvinnokliniken (Jansson, Sivberg, Larsson & Udén, 2002; Socialstyrelsen, 2001; Viisainen et al. 1998).

Kvinnor som under förlossning upplever att de har kontroll över situationen genom att de blivit väl informerade om det som sker och att de får vara med och påverka, känner stor tillfredställelse med barnafödandet. Detta har långsiktig positiv påverkan på kvinnans hälsa, självständighet och anknytning till barnet visar en studie från USA (Good- man, Mackey & Tavakoli, 2003). Den snabba utvecklingen eller kanske snarare föränd- ringen av postpartumvården gör att vårdtiden på BB hela tiden minskar. Undersökning- ar från Sverige och USA visar att tidig hemgång inte är skadligt för modern och barnet och att det inte heller påverkar amningsfrekvensen (Persson & Dykes, 2002; Margolis &

Schwartz , 2000).

Anledningen till detta ämnesval var ett intresse att undersöka om de signaler jag får från kvinnors upplevelser på min egen arbetsplats, stämmer överens med andra kvinnors upplevelser. Det var även ett önskemål från min arbetsgivares sida. På min arbetsplats pågår en Webb baserad studie med kvalitativa frågor till de nyblivna föräldrarna, angå- ende bland annat upplevelsen av tidig hemgång. Denna studie utförs just nu på fem kli- niker i Sverige, vissa frågor är standardiserade och alltså exakt lika, för att man skall kunna göra jämförelser mellan klinikerna, andra frågor är lokala för den enskilda kliniken intresse. Från det som framkommer av den studien kommer det att finnas möjlighet till att gå vidare med djupintervjuer på de områden som kliniken skulle vilja veta mer om för att kunna utveckla vården till föräldrarnas bästa.

Med tidig hemgång avses i denna studie det internationella begreppet tidig hemgång.

Med detta menas: Att lämna BB avdelningen senast 72 timmar efter förlossning, eller vård på patienthotell maximalt 72 timmar, eller vård i hemmet när det gått minst sex timmar efter förlossning.

(7)

Syfte

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelse av tidig hemgång efter barnafödande sett i ett transkulturellt perspektiv

Metod

Litteratursökning.

Litteratursökning har skett via referensdatabasen CINAHL, Academic search, Medline och referenser hämtade från artiklar. De sökord som användes var early discharge, maternity, qualitative research, mother, postpartum care, newborn.

Materialet består av internationellt publicerade vetenskapliga artiklar i huvudsak publicerade i omvårdnadstidskrifter under åren 1997-2004. Från de åren fanns kvalitativa artiklar, från tidigare år fanns enbart kvantitativa. I analysen ingår 15 artiklar från stora delar av världen. Svenska kvalitativa artiklar var väldigt få, tre stycken. Sökorden kom- binerades på olika sätt. CINAHL databas med sökord early discharge AND maternity gav 126 träffar när sökordet qualitative research lades till blev antal träffar nio, varav fem motsvarade syftet av dessa var en svensk. Sökorden har kombinerats på olika sätt i de uppgivna databaserna och resulterade i 15 artiklar som motsvarade syftet. Dessa artiklar har gett 191 textenheter.

Analys

Kvalitativ innehållsanalys är en metod som är användbar för forskare inom sjukvården på grund av att den har fokus på mänsklig kommunikation. Metoden vill få fram giltiga slutsatser från data som insamlas genom tal, synintryck och skrift. Forskaren vill få vetskap och förståelse för de fenomen som studeras. Metoden kan användas i både kvalitativ och kvantitativ forskning. Målet med de teoretiska grunderna för innehållsanalys är att förhöja kvalitén på resultaten genom att föra samman kategorier av resultatet som motsvarar innehållet i det man samlar data från. Detta kan göras i åtta steg. Att välja vad man vill analysera, skapa och definiera kategorier, att testa de kategorier och regler man kommit fram till, värdera reliabilitet och validitet, omarbeta den så kallade kodningen och om det är nödvändigt testa det omarbetade, koda all data och slutligen åter värdera reliabilitet och validitet (Downe-Wamboldt, 1992).

(8)

Downe-Wambolt talar om latent och manifest analys. Den latenta analysen belyser den underliggande meningen i det som sägs/skrivs, det fokuserar på tonen och känslan i texten/det sagda, medan manifest analys beskriver det synliga och uppenbara i materialet.

Analysen av data i denna studie har baserats på Downe-Wambolts manifesta analys- form. Artiklarna lästes igenom flera gånger. Textenheter plockades ut och översattes noga till svenska, stor vikt lades vid att översätta rätt, för att inte ofrivilligt färga inne- hållet. Textenheterna kondenserades och att satser bildades. Dessa att satser har läst flera gånger samt även återkopplats till hela artikeln. Att satserna grupperades i olika kategorier ett flertal gånger, tills slutligen fyra kategorier utkristalliserade sig.

Tabell 1 Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)

Författare, år Typ av studie Deltagare Datainsamlings/Analysmetod Huvudfynd Fredriksson et al.

(2003)

Kvalitativ 11 par, en ensamstå- ende kvinna

Semistrukturerade intervjuer.

Innehållsanalys

Vikten av att se parens indivi- dualitet och olika behov, där- med också vikten av det fria valet samt att olika alternativ mås- te kunna erbjudas i post partum vården

Galbraith et al.

(2005)

Kvantitativ 2828 barn till mödrar med normal för- lossning

Retrospektiv, population-baserad co- hort studie. Post partum survey Data Analyses

Många barn får inte hembesök.

Mest vanligt är att det är barn med mödrar som har låg inkomst som inte följs upp enligt rekommendation.

Lane et al. (1999) Kvantitativ 244 kvin- nor

Intervjuer och tele- fonintervjuer

Den optimala vårdtiden varierar från kvinna till kvinna. Därför skulle alla erbjudas att stanna två nätter. Hemgång efter en natt om kvinnan så önskar och om inga medicinska förhinder föreligger.

Liamputtong (2004)

Kvalitativ 30 kvinnor Djupintervjuer Tematisk analys metod. Feno- menologisk.

Kvinnan får stanna 2-3 dagar post partum, snittade 5 dagar.

Vissa går hem tidigare, man frågar doktorn som avgör, tidig hemgång uppmuntras.

(9)

Tabell 1 (forts 1) Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)

Författare, år Typ av studie Deltagare Datainsamlings/Analysmetod Huvudfynd Lichtenstein et al.

(2004)

Kvalitativ och Kvantitativ

20 406 kvin- nor

Intervjuer Groun- ded theory

Kvinnor som är omföderskor stannar oftare ”full tid” trots risk för att bli stämplad som be- svärlig förstföderskor går hem tidigare än två dagar då ofta beroende på ”gå hem” signaler från personal.

Lock & Gibb, (2003)

Kvalitativ 5 kvinnor Fenomenologisk med feministisk stomme.

Tematisk innehålls- analys.

Kvinnorna ville föda på sjukhuset. Efter förlossning kände de att barnmorskorna inte hade tid med dem. De trivdes inte i sjukhusmiljön. Hembesök upplevdes positivt för då fick kvinnan egen tid med barnmorskan som inte gav ett stressat intryck.

Lugina & Lind- mark et al. (2001)

Kvalitativ 49 kvinnor Grounded theory Fokusgrupper

Kulturens påverkan på kvinnorna i postpartum perioden. De får olika bud från anhöriga och barnmorskor. Barnmorskorna måste ha vetskap och förståelse för att kunna stärka kvinnorna att själv välja det som känns bäst för dem.

Mansion & McGu- ire

(1998)

Kvalitativ 8 kvinnor Semistrukturerade intervjuer

Begreppsanalys

Möjlighet att välja DOMINO vård – in och ut- sedan omhän- dertagande av kommunbarn- morskan, fungerar i liten skala pga. den splittrade organisationen av vården av mödrar.

Kvinnor med tråkiga förloss- ningsupplevelser samt kvinnor som gärna önskat föda hemma tilltalas av modellen, men detta var även beroende av vilken kontakt och vilket tycke kvinnan hade för kommunbarn- morskan.

Nyberg & Berne- man

(2000)

Kvalitativ 20 par Intervjuer Innehållsanalys

Paren frågades om bekymmer och behov efter förlossning. Det vanligaste för förstföderskor var amning och babyvård, för om- föderskor syskonreaktioner och för papporna babyn samt arbe- te/ekonomi. Mer information om post partum

tiden behövs innan hemgång.

(10)

Tabell 1 (forts 2) Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)

Författare, år Typ av studie Deltagare Datainsamlings/Analysmetod Huvudfynd Paavilainen & Ås-

tedt-Kurkio (1996)

Kvalitativ 21 par Intervjuer Colaizzis feno- menologiska tillvä- gagångssätt

Föräldrarna delar på ansvaret.

Hemmet kändes säkert, gav frihet, ro och känsla av privat- het. Tidig hemgång skall vara frivillig och enbart för omfö- derskor.

Persson & Dykes (2002)

Kvalitativ 24 par Öppen intervju grounded theory

Vad det är som gör att par väl- jer att gå hem tidigt. Det viktigaste är känsla av säkerhet, barnmorskans understödjande sätt, tillhörighet i familjen, parens rätt till egenkontroll och att de är välmående.

Rice et al. (1999) Kvalitativ 26 kvinnor Etnografiska intervjuer

Thematic analys metod

Thailändska kvinnor som föder barn i Australien går hem tidigt pga. att de inte kan äta maten, inte kan utföra för dem viktiga ritualer och inte kan göra sig förstådda. De har även svårt med sjukhusrutiner Standard på sjukhuset är fyra dagar men de går tidigare. Många är trotts detta dock nöjda med post partum vården.

Sörensen & Hall (2004)

Kvalitativ 7 kvinnor Semistrukturerade intervjuer Gadamers hermeneutiska metod.

Olika behov, tidig hemgång eller patient hotell, att kvinnor vet vad de kan förvänta sig, pga. tidigare erfarenheter Tran & Young

(2001)

Kvalitativ och kvantitativ

160 kvin- nor

Cross-sectional de- sign och Fokus- grupper

Vietnamesiska kvinnor i Au- stralien som inte kan tala eng- elska blir sämre bemötta av personalen och de vill därför inte be om hjälp. De väljer att gå hem tidigt pga. missnöje med vården på sjukhuset.

Vogel & Mithell (1998)

Kvalitativ 45 kvinnor Fokusgrupp intervju Grounded theory

Många kvinnor från Nya Zee- land ammar kort tid. Artikeln visar att vissa kvinnor får för lite hjälp och andra kvinnor vill hem till lugnet och att det innebar mindre dubbla budskap från personal.

(11)

Resultat

Analysarbetet resulterade i fyra kategorier som presenteras i tabell 2. Kategorierna presenteras i texten nedan och illustreras och valideras med citat från de vetenskapliga artiklarna ingående i studien.

Tabell 2. Översikt av kategorier ingående i resultatet (n = 4) Kategorier tabell enligt Backman.

Att inte själv få välja

Att känna sig osäker, ensam och vara till besvär på BB och i hemmet Att lita på sig själv och känna stöd från personalen

Att känna tillhörighet med partnern och anhöriga

Att inte själv få välja

I en studie från USA av Lichtenstein et al. (2004) framkom det att det oftast var så att kvinnor inte fick välja att stanna kvar på sjukhuset. Det var endast ett fåtal kvinnor som ut- tryckt att de velat gå hem men som inte fick det. I dessa fall var det antingen doktorn eller anhöriga som inte ville att de skulle komma hem. Det stora flertalet ville stanna kvar på BB men fick inte det för personalen. Enligt Rice, Naksook och Wattson (1999) som stude- rat thailändska kvinnor som fött barn i Australien, uppmanades mödrarna att ta på sig mo- dersrollen så snabbt som möjligt De mödrar som önskade vila och få barnet omskött av personal blev besvikna och valde att gå hem tidigt eller så ville de stanna längre men fick nej på grund av sjukhusets policy. Rice et al. (1999) menar att det var viktigt för kvinnor att få vetskap om sjukhusets policy och rutiner innan förlossningen och att även få veta vad som förväntas av dem. Det visade sig att kvinnor behövde mera kunskap om de kulturella och sociala förhållanden som råder i Australien för att sedan kunna välja att stanna eller gå hem. Kvinnor vill ha vård som utgår från deras personliga behov och detta är viktigt om en känslosam ömsint vård skall kunna erbjudas i Australien och på andra ställen (Rice et al.

1999).

I asked if I could stay longer they said no (Rice et al., 1999, s. 49).

Pressen att gå hem från BB upplevdes av kvinnor från USA, antingen direkt eller indirekt.

(Feinstein, Ickovics, Kauls, Lane, & Naftolin, 1999). Många kvinnor blev direkt uppmana-

(12)

de att gå hem. De fick klargjort att de måste gå hem vilket vissa kvinnor accepterade, andra ville stanna men blev nekade. Kvinnor hade även blivit hemskickade trots tårar och skrevs ut till hemmet trots att barnen måste stanna på sjukhuset för observation över natten. Detta upplevdes som chockande (Lane et al., 1999). I studier från USA, Australien och Sverige visade det sig att kvinnor kände en indirekt, inte uttalad, press från personalen att gå hem.

De uppgav att personalen signalerade att det var brist på plats. Kvinnor fick frågan hur länge de vill stanna men sedan snabbt fått veta att man inte får stanna längre än tre dagar.

Personalen gav dem dubbla budskap, de fick stanna men fick samtidigt veta att doktorn inte kommer att tycka om det, vilket ledde till känslan att inte vara välkommen och därför blev valet att gå hem (Lane et al.,1999; Lichtenstein et al., 2004; Rice et al., 1999; Fred- riksson, Högberg & Lundman, 2003).

If you want to stay until tomorrow it’s your choice, but the attending physician might not like it (Lichtenstein et al., 2004, s. 92).

Att känna sig ensam, osäker och vara till besvär på BB och i hemmet.

I en studie av vietnamesiska kvinnor i Australien av Tran, Young, Phung, Hillman och Willcocks (2001) uttrycktes oro och ängslan av att mannen inte fick vara hos dem på BB.

De kände sig ensamma och väntade på besökstiden när mannen och övriga besökare skulle komma. Andra studier från Australien av Lock och Gibb (2003); och av Rice et al. (1999) visade också att kvinnor upplevde ensamhet, att de inte kände någon och att de inte hade någon att tala med.

Enligt studier från Australien och Skottland var miljön på sjukhus för många kvinnor ett stort problem. Själva sjukhusbyggnaden upplevdes hotfull och full av spöken eftersom det alltid fanns döda människor på sjukhus. Kvinnor hade också svårt med lukten av sjukhus och att det kändes som en institution där lagar och regler måste följas (Lock och Gibb, 2003; Mansion & McGuire, 1998).

You know; in hospital there are always some dead people there, so I was scared of ghosts (Rice et al., 1999, s. 50).

En australiensisk studie visade att många kvinnor upplevde maten som ett problem, dels bjöds de på mat som inte passade för årstiden, dels gavs de fel sorts mat på fel tid. Kvinnor kunde få en kraftig måltid på natten eller bara få en smörgås vid middagstid (Rice et al.,

(13)

1999). Även maten utgjorde en stor kulturell fråga. Kvinnor från Asien visade sig ha väl- digt starka ritualer och regler om vad som får och inte får ätas under barnsängstiden. För dessa kvinnor var det mycket oroande och skrämmande att bli erbjuden fel sorts mat. De har lärt sig att fel mat och fel temperatur på maten kan leda till ödesdigra konsekvenser i framtiden.

Studier från Nya Zeeland, Tanzania och Sverige av visade att kvinnor saknar enhetlig information. All personal gav olika budskap (Vogel & Mitchell, 1998; Lugina et al., 2001;

Nyberg & Bernerman Sternhufvud, 2000).

Just to have someone listen in hospital and to have some consistency in what they tell you. Everyone tells you something different (Vogel & Mithell, 1998, s.6).

Personalen hade inte en gemensam policy i viktiga frågor vilket ledde till stor förvirring och oro. Lock och Gibb(2003) visade även att personalsituationen var för kvinnor en stor källa till oro. Många uttryckte att personalen var utarbetad, att de inte hade tid utan rusade från det ena till det andra. Kvinnor som på grund av språksvårigheter inte kunde göra sig förstådda kände, enligt Tran (2001), rädsla för att något skulle hända. De undvek också att be om hjälp och väntade tills maken kom för att han skulle påkalla personalens uppmärk- samhet. En studie från USA visade att mycket kort vårdtid ledde till att kvinnor fick för lite vila och blev trötta och oroliga (Galbraith et al., 2003). En annan form av oro var att kvin- nor från USA och Sverige oroade sig för att de fick för lite kunskap i barnaskötsel och att barnen hade observerats av kunnig personal för kort tid (Lane et al., 1999; Nyberg &

Sternhuvfud 2000). Vogel (1998) från Nya Zeland fann att andra mödrar på salen upplevdes av många kvinnor som oroligt. De ville inte störa de andra på salen och försökte därför tysta ner sina barn eftersom de kände sig generade när deras barn skrek. Kvinnor kände sig generade över att visa brösten och amma inför andra. Vogel och Mitchell (1998) menar att kvinnor som kände sig generade måste upptäckas och ges extra uppmärksamhet, det måste också finnas mer tillgång till singel- och dubbelrum på sjukhusen.

Kvinnor i studier från Sverige och Nya Zeeland upplevde att det fanns för lite personal och att det dröjde länge innan ringningar besvarades. Detta ledde till att de inte ville be om hjälp för att de inte ville störa personalen (Persson & Dykes, 2002; Vogel & Mitchell, 1998). Personalen var, enligt Tran (2001), ovilliga att hjälpa till när kvinnor som på grund av smärta hade svårt att sköta sina barn, och därför bad om hjälp. Kvinnor blev även för- olämpade när de hade bett om nappar till barnet och på ett otrevligt sätt blivit tillsagda att

(14)

detta var kvinnans ansvar att se till att inhandla. Andra studier av Rice et al. (1999) visade att kvinnor inte blivit lämnade ifred utan att personalen kom och gick hela tiden. BB tiden upplevdes stressig eftersom det aldrig var tyst och lugnt, de blev störda av personal, andra patienter och egna och andras besökare. Vissa kvinnor, som fick mycket hjälp av personalen upplevde kluvenhet, vems är barnet, är det mitt eller personalens? (Persson & Dykes, 2002: Vogel & Mitchell, 1998).

Många kvinnor upplevde enligt Lane et al. (1999) att vården inte var individuellt anpassad och att egna önskningar inte respekterades.

Mothers said the offer of a home visit, the number of visits offered…depended more on the specific features of a health plan then on their individual needs (Lane et al., 1999, s. 240).

En annan studie från Australien (Rice et al.1999), visade att kvinnor kände sig osäkra i hemmet eftersom de bara har maken hemma och att de inte visste hur de skulle sköta barnet. Vissa kvinnor fick inte heller hjälp av mannen utan måste göra allting själv. Studier från Thailand, Tanzania, och Australien, visade på den kulturella skillnaden, där vissa kulturer inte erbjuder någon vila alls efter barnafödande och andra erbjuder en väldigt lång vila, ibland i månader, där kvinnors mödrar eller svärmödrar ofta sköter om barnaföders- kan, de nyfödda barnen och hela hushållet (Liamputtong, 2004; Lugina, Lindmark, Johans- son & Christensson, 2001; Rice et al., 1999; Tran, 2001). Hur de kvinnor som av medicinska skäl inte kunnat gå på tidig hemgång, har upplevt den längre BB vården är inte un- dersökt i denna studie.

Att lita på sig själv och känna stöd från personalen

Att ha kunskap och erfarenhet skapade tillit till sig själv. Kvinnor i en studie från Danmark av Sörensen och Hall (2004) gav uttryck för att vetskapen om vad som händer på BB ingav trygghet. Paavilainen och Åstedt-Kurki (1997) från Finland visade också att vetskapen om hur man mår efter förlossning och att ha erfarenheter av amning, ingav trygghet som ibland tog sig uttryck i önskan om att gå hem tidigt, eller tvärt om i önskan att stanna så länge som möjligt. Även vetskapen om att omständigheterna får avgöra tidig hemgång eller inte gjorde att de var inställda på olika alternativ. Kvinnor i en svensk studie gav uttryck för att de kände självförtroende och litade på att de skulle klara av att sköta sina barn. De önskade att personalens uppträdande skulle vara positivt, stödjande och därmed skapa känsla av sä-

(15)

kerhet. Fullständig och professionell rådgivning gjorde att mödrar kände ansvar för sina barn (Persson & Dykes, 2002).

Att dela rum med andra på BB upplevdes skapa gemenskap med andra mödrar och gav, enligt Persson och Dykes (2002), möjlighet att få råd och stöd från erfarna mödrar, de kände trygghet på BB. De kunde sova på nätterna eftersom barnen blev omhändertagna. Att bli undersökt av läkare och sedan bli utskriven, eller att personalen sa att mor och barn mår bra så ni kan gå hem, kändes tryggt. Persson och Dykes (2002) visade även att kvinnor var positiva till att själv få välja hemgångsdag och att få välja hembesök eller inte. De upplevde en styrka i att inte behöva mera vård på sjukhuset, de kände att de klarade av att sköta barnen och att de hade kontroll över sin situation som nyblivna mödrar. De ville klara sig själva och göra på sitt eget sätt.

Att flyttas från BB till patienthotell upplevdes positivt av de flesta kvinnor från Sverige och Danmark. Det ingav en känsla av att detta klarar jag av. De fick ett större ansvar och förtroende. Miljön var mer hemlik vilket gjorde att det blev avspänt och naturligt. Samti- digt fanns hela tiden hjälp att få om så behövdes. Vetskapen om att personal kunde nås via telefon eller ringledning ingav en stor trygghet (Fredriksson, Högberg & Lundman, 2003;

Sorensen & Hall, 2004).

Flera studier, från USA, Sverige och från Finland visade att för många kvinnor skapade det egna hemmet med van miljö och kända omgivningar en stor trygghet. Det gjorde att många berättade att sömnen var bättre hemma. Hemmet gjorde också att de själva kunde lägga upp sin dag, göra vad de vill, sova när de ville och välkomna eller avvisa besökare (Lich- tenstein et al., 2004; Persson & Dykes, 2002; Fredriksson et al., 2003; Paavalainen &

Åstedt-Kurki, 1997).

Att få hembesök av barnmorska har i flera studier från Sverige, USA, Australien och Nya Zeeland, visat sig vara mycket uppskattat. Hembesöken upplevdes som egen tid, kvinnor blev sedda och bekräftade. Det fanns inte alltid frågor och hembesöken var inte alltid nöd- vändiga ur medicinsk synpunkt men ingav ändå trygghet och skapade god kontakt. Hem- besöken gjorde att kvinnor kände sig mer säkra och den dagliga kontakten var positiv.

(Fredriksson et al., 2003; Lane et al., 1999; Persson & Dykes, 2002; Rice et al., 1999; Vo- gel & Mitchell, 1998).

That personal attention at home, you knew that they were able to devote time to you, that they didn’t have to rush off… (Lock & Gibb, 2003, s. 136).

(16)

We got him on Saturday, so I went home on Sunday, as that was what I wanted myself, I think that it is important to choose for oneself (Persson & Dykes, 2002, s. 57).

Att känna tillhörighet med partnern och anhöriga.

En finsk studie visade att hemmet kändes tryggt och säkert och gav en känsla av tillhörig- het. Många sover bättre hemma. Att tidigt få känna tillhörighet med partnern och snabbt få presentera den nya familjemedlemmen för syskon och övrig släkt var viktigt (Paavilainen

& Åstedt-Kurki, 1997). Andra studier, från Sverige och Australien visade att kvinnan ville få vara i avskildhet med partnern och vissa avvisade därför hjälp från andra anhöriga. Det var naturligt att genast bli en hel familj och kvinnorna blev omhändertagna hemma. I hemmet kändes det att barnet är bådas. Det ingav säkerhet att känna att man är två om barnet och att gemensamt dela på det ansvar det innebär att ha barn (Fredriksson et al., 2003;

Lock & Gibb, 2003).

I believe that the fact that I came home earlier made it possible for us to share every- thing (Persson & Dykes, 2002, s. 57).

Anhöriga är betydelsefulla för kvinnor under första tiden efter barnens födelse. Liamput- tong (2004), visade att det finns tydliga kulturella skillnader mellan österländska och väs- terländska kvinnor. Österländska kvinnor fick mycket hjälp av föräldrar och svärföräldrar för att få möjlighet att utföra viktiga ritualer. Efter förlossningen skall kroppen skötas enligt olika ritualer för att återställa balansen och för att huden inte skall bli rynkig och ful.

Att utsätta kroppen för kyla är också skadligt. Många kvinnor höll fast vid dessa ritualer för att de själva ville det och för att de för dem var viktigt. En annan studie visade att ett få- tal österländska kvinnor gick ifrån ritualerna och levde ett mer så kallat västerländskt liv (Rice et al. 1999).

…it would be convenient for me to do things I needed to do like yu duan, I asked the doctor if I could go home earlier (Liamputtong, 2004, s .466).

Många kvinnor berättade om viktiga nätverk som föräldrar, syskon och vänner som lovade att hjälpa till med allehanda saker. För många kvinnor var det ett stort positivt ansvar att gå hem tidigt, visade studier från Australien och Sverige (Rice et al., 1999; Fredriksson et al., 2003).

(17)

Diskussion

Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva kvinnors upplevelse av tidig hemgång efter barnafödande. Analysen resulterade i fyra kategorier. Att inte själv få välja. Att känna sig osäker, ensam och vara till besvär. Att lita på sig själv och känna stöd från personalen. Att känna tillhörighet med partnern och anhöriga.

Resultatet av denna studie visar att kvinnor inte får välja själva när de skall gå hem efter barnets födelse. En studie från USA av Reever, Lyon, Mokhtrarian och Ahmed (1998) visar på att få ner vårdtiden ytterligare till 6-24 timmar efter förlossning bör vara helt frivil- ligt och aldrig påtvingas kvinnorna. Reever et al. (1998) menar att den optimala vårdtidens längd psykologiskt och medicinskt inte ännu har fastställts, studien har definitionen för tidig hemgång 6-24 timmar post partum och traditionell vård var två-tre dagar. Reever (1998) visar att valet av tid för hemgång till största del har med kvinnans personlighet att göra snarare än att vara familje - eller vårdrelaterat. Kvinnor som väljer tidig hemgång hänvisar till vikten av självkontroll, familjen, hemmet och misstro mot vården. Kvinnor som väljer traditionell vård (48-72 timmar) hänvisar till rädsla för att inte kunna sköta sig själv, rädsla för att behöva återkomma, behov av medicinering och behov av att träna ny- föddhetsvård. Mindre än 25 % av dessa kvinnor vill gå hem tidigare än 24 timmar post partum.

En norsk studie om interkulturell vård (Hansen, 2004) visar att vi i väst har en kultur som understöder självständighet och det fria valet. Vi anser det viktigt och självklart att få information och sedan själva få bestämma vilken vård och behandling vi vill ha. Vissa in- vandrare tar till sig den nya kulturen, medan andra vill hålla fast vid sin gamla tradition.

Japaner anser t.ex. att tänka på sig själv är egoistiskt och inte ett tecken på mognad utan på barnslighet. Vidare diskuteras också så kallade första- och andrahandssjälvbestämmande.

Förstahandssjälvbestämmande är det som vi i västvärlden är mest van vid. Andrahands- självbestämmande är det att i vissa kulturer får man inte bestämma själv utan någon annan gör det åt mig. Många kulturer har hög tilltro till vårdpersonalen och upplever dem som in- kompetenta om de frågar vad patienten själv vill (Hansen, 2004). Sjuksköterskor bör enligt Hansen (2004) vara medvetna om att det kan vara väldigt oroande och laddat att utsätta kvinnor från andra kulturer för press att välja. De får helt enkelt inte göra ett eget val och har därför aldrig heller gjort det.

(18)

För att kunna välja måste man enligt Hansen (2004) veta vad man väljer. Vårdpersonal bör ha i åtanke att patienten kan vara dåligt förberedd att ta emot information och därifrån göra ett val. Det som kan påverkar är: trötthet, psykologiska reaktioner och kulturell bakgrund och uppväxt. Det ställer också krav på sjuksköterskan, den information hon ger måste vara adekvat och individuell för att patienten skall kunna göra ett oberoende val (Hansen, 2004).

Min studie visar att kvinnor i många länder, inklusive Sverige, känner en icke uttalad press från personalen att gå hem. I Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står det bland annat att vården skall vara av god kvalitet och tillse patientens behov av trygghet i vår- den, den skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Min studie visar att många kvinnor upplever att de har lite att säja till om och att de inte alla gånger känner sig trygga i vården.

En stor studie i Massachusetts visar att amningen inte påverkas av vårdtiden (Madden, et al., 2003).Det har gjort att förespråkare för tidig hemgång anser att mödrar och barn kan gå hem efter en natt. I USA undersökte Weiss, Ryan, Lokken och Nelson (2004) om kvinnan var redo för tidig hemgång, oberoende av hur tidigt hon gått hem. Hälften anser att ett dygn är för kort vårdtid. De som går hem tidigt visar sig ha lägre inkomst, sämre försäkringar och är ofta omföderskor. Mödrarna bör vara känslomässigt, fysiskt och kunskapsmässigt färdiga innan de gå hem. Är de färdiga att gå hem betyder det att de är kapabla att ta ansvaret, och för att få veta det behöver personalen bara fråga modern om hon känner sig färdig för hemgång (Weiss et al., 2004).

Resultatet av denna studie visar att kvinnor känner sig osäkra, ensamma, och är rädda för att vara till besvär. Det är en tydlig skillnad mellan olika kulturer och detta kan skapa osä- kerhet hos många kvinnor. Kulturella problem beror inte enbart på språkproblem utan även till stor del på skilda attityder på vad som är hälsa och vad som är sjukdom. I Holland fick medicine studerande interkulturell träning. Van Wieringen, Schulpen och Kuyvenhoven (2001) beskriver hur studenter fick göra hembesök hos etniska minoriteter för att få ökad förståelse och därmed också i framtiden kunna ge bättre vård och minska osäkerheten i mötet med andra kulturer. Många av studenterna var besvikna på att de familjer de besökte var väldigt lika holländska familjer. De förvånades också över att vissa av familjerna i den

(19)

etniska minoriteten är välutbildade och har bättre standard i sina hem än vad de holländska familjerna hade.

En dansk studie visar att hembesök måste göras snabbt bland annat för att upptäcka gulsot hos spädbarn i tid. Föräldrar som ringer måste tas på allvar, föräldrar som ringt och varit osäkra på barnens symtom har fått felaktig information. Studien påpekar det faktum att ansvaret för upptäckt av gulsot hos barnet har lagts över på föräldrarna (Ebbsen, 2000). Det ställer stora krav på att sjukvårdspersonalen ger både skriftlig och muntlig information om hur föräldrarna skall agera vid misstanke om gulsot. Ebbsen (2000) betonar även att barnmorskor måste komma ihåg att problem med amning inte alltid är relaterat till amningstek- nik. Det kan även röra sig om problem hos barnet, t ex slöhet beroende på gulsot.

För att kvinnor som går hem tidigt eller går till patienthotell, inte skall känna sig ensamma är det viktigt att veta till vem man kan ringa om behov skulle finnas, det inger trygghet. Att ge råd via telefon är en vårdform som ökar i och med att kvinnor går hem tidigt. Detta stäl- ler stora krav på den som ger råden. En engelsk studie av Monaghan, Clifford och McDo- nald (2003) menar att det gäller att fråga rätt saker på rätt sätt så att man får den information man vill ha. Monaghan et al. (2003) fastslår att antal frågor eller typen av frågor som ställs av sjuksköterskan inte har så stor betydelse, det som är viktigt är konsten att kunna bedöma den information som givits. För att kunna göra rätt bedömning visar en svensk studie att sjuksköterskans erfarenheter spelade en stor roll (Wahlberg, Cederlund & Wred- ling, 2003).

Strandberg et al. (2001) och Strandberg och Jansson (2003) anser att vårdberoende kan vara ett sätt att få känsla av att tillhöra en familj och därmed minska ensamheten. Som samhället ser ut idag har vi färre möten mellan människor. Ökad användning av teknologi gör det mindre nödvändigt att tala med varandra ansikte mot ansikte, arbetsuppgifter kan utföras i hemmet, beställningar på varor kan göras via dator. Skilsmässotalet är högt i många industriländer. Detta leder till ökad ensamhet, och författarna frågar lite spetsigt ”är ensamhet en sjuksköterskefråga”.

Min studie visade att kvinnor inte vill besvära personalen eftersom de ofta verkar vara stressade och utarbetade. Martell (2003) i en studie från USA, menar att många kvinnor är missnöjda med BB vården som ofta beror på brist på tid. Personalen kommer och går i rummen utan att först knacka. Vissa kvinnor känner sig generade när manlig personal

(20)

kommer när de sitter och ammar. Har kvinnan fött barn på natten kan det dröja väldigt länge innan hon får något att äta. Det upplevs också som att personalen inte tar hänsyn till patienterna, kvinnorna får inte den vila de behöver för att det är för mycket ljud. Per- sonalen skrattar och pratar högt och ljudligt, belysningen är för stark, det tas ingen hän- syn till att det är natt och att belysningen i korridoren lyser in på salen. Tiden på sjukhuset motsvarar inte kvinnornas förväntningar, de har förväntat sig att få mer stödjande omvårdnad i form av att få stöd och vägledning i att vara mor liksom att få möjlighet att sova. De förväntar sig också mer hjälp att sköta det nyfödda barnet. Många tror inte att det förväntas av dem att de skall sköta sitt barn dygnets alla timmar (Martell, 2003).

Min studie visade att kvinnor oror sig för att barnen observerats för kort tid av kunnig personal och att de som haft mycket kort vårdtid på BB får för lite vila. I studien framkom också att många kvinnor har svårt att sova på BB. Dels för att de blir störda av personal och andra patienter och dels för att de är rädda att deras barns skrik skall störa andra. Southwell och Wistow (1995) från England, diskuterar sömnens betydelse inom vården. Behovet av sömn ökar när man blir sjuk och när man är stressad. På sjukhus blir sömnen störd av smärta, starka lampor och obehagskänslor. Vårdare har inte god kunskap om sömnens betydelse och därför undervärderas den. Detta visar sig bland annat i att vårdtagare väcks vissa tider för att det passar med avdelningens rutiner. Nattpersona- len pratar högt, telefonsignaler hörs tydligt och lampornas ljus dämpas inte på natten.

Personalen behöver bli mer observanta på sömnens betydelse och begränsa de antal gånger de måste besöka patienter på salen nattetid, ge god smärtlindring och försöka göra det behagligt för att minska oro hos vårdtagaren (Southwell & Wistow, 1995).

Denna studie visar att kvinnor som väljer att gå hem tidigt litar på sig själva men är även i behov av ett stöd från personal i sluten och öppenvård. De måste få veta var de kan vända sig och vart de kan ringa under alla tider på dygnet för att få stöd och hjälp. Enligt Wahl- berg et al.(2002) anser sjuksköterskor som ger telefonrådgivning att det är ett problem att inte se den man ger råd till. Dels kan man inte avläsa kroppsspråket för att avgöra om det är någonting annat eller något mer som den som ringer vill ha sagt. De som ringer beskriver sina symtom på olika sätt, vissa överdriver och andra underskattar symtom. Många har dålig kroppsuppfattning och vetskap om kroppens funktioner. Sjuksköterskor är tränade i att ta beslut baserade på visuell information som till exempel blekhet, svettningar och and- ningsmönster (Wahlberg et al. 2002).

(21)

I vissa kulturer upplevs trygghet i att bli bemött med auktoritet från personalen eftersom det enligt dem är tecken på god kompetens (Hansen, 2004). Skillnader beskrivs också av fenomenet att vara från passiva eller aktiva kulturer sett ur vårdsynpunkt. De tillhörande passiva kulturerna vänder sig till personal och anhöriga för behandling och omvårdnad medan de i aktiva kulturerna vill komma ur sin sjukroll så kvickt som möjligt (Hansen, 2004).

Min studie visade att kvinnor kände trygghet i sig själv och i personalen. Detta ger sig uttryck på olika sätt. Vissa väljer att stanna på BB, andra att gå till patienthotell, eller att gå hem tidigt.

Att vara beroende av vård, eller att lita till att få den vård man behöver, skapar trygghet.

Likaså att anse att man inte behöver vård eller mera vård. I vår kultur är idealet att vara stark och att klara sig själv. Därför får orden beroende av vård en negativ klang. Stran- berg (2001, 2003) menar att vårdberoende är både positivt och negativt. Att ge god vård är att se vad vårdtagaren behöver, att ge för mycket vård gagnar inte vårdtagaren utan skapar ett beroende som är falskt eftersom det upphör när vårdtiden är över.

Bondas-Salonen (1996) visar att barnmorskor, familj, släktingar och goda vänner är viktiga för kvinnans välbefinnande. Kvinnor vill ha barnet hos sig annars känner de sig ensamma, de vill samtala och utbyta erfarenheter med de andra kvinnorna på vårdavdel- ningen.

Bondas-Salonen (1996) belyser tre viktiga saker med postpartumvård. Att personalen förstår betydelsen av vårdande. Med vård menas att vårda med kärlek, hopp och tro, vilket inger trygghet. Mycket information kan ges skriftligt medan annan information behöver ges muntligt för att kvinnan skall få möjlighet till en dialog direkt med barnmorskan. Om vänner, familjen och de andra mödrarna på vårdavdelningen involveras får vårdavdelningen en vårdande kultur istället för en behandlande kultur. Medicinska regler och rutiner skapar en känsla av att uppgifter skall utföras, detta känner personalen igen sig i men inte de nya mödrarna, en så kallad behandlande kultur har uppstått. En vårdande kultur skall fokusera på service till modern, barnet och hela familjen. Den ny-

(22)

blivna modern bör ses som en individ. Vården skall vara professionell men också med- mänsklig (Bondas-Salonen, 1996).

Min studie visade på att mödrarna vill att personalens uppträdande skall vara positivt och stödjande. Om de får professionell rådgivning känner de ansvar för sina barn. Stu- dien visar också att hembesök av barnmorska är mycket uppskattat. Kvinnorna får då egen tid, stressen många upplever på BB avdelningarna fanns inte när barnmorskan gjorde hembesök.

Denna studie visar att hemmet och tillhörighet med partnern och anhöriga inger en stor trygghet och självkänsla. Fenomenet ”hem” beskrivs av Zingmark (2000) i en studie om personer med Alzheimers sjukdom, inte bara som en plats i världen utan som ett ställe där vårt själv skapas och därifrån får vi vår identitet. Oberoende av ålder på de tillfrågade, 2- 102 år, visar det sig att modern är symbolen för att vara hemma. Att vara hemma är att veta hur man skall leva och existera, inte bara fysiskt utan också psykiskt.

Enligt Ekman, Skott och Norberg (2001) finns känslan av hemma även i hjärtat och i kroppen. Äldre personer som blir flyttade till olika boenden kan känna hemlöshet inte bara i tingen runt omkring utan också i den egna kroppen. Det viktigaste med att känna sig hemma är relationen till betydelsefulla anhöriga. Hur man klarar olika känslor och problem beror enligt Nilsson, Axelsson, Gustafsson, Lundman och Norberg (2001) till stor del på den individuella personligheten, den bakgrund man har och vad man har för attityd till livet och relationen i familjen. Relationen mellan makarna påverkades av vad de har upplevt tillsammans och hur de klarar upp olika situationer i livet. Ett starkt socialt nätverk ger män- niskor kraft att klara svåra situationer och ger känslomässigt stöd vid stress (Nilsson et al.

2001).

Min studie visade att hemmet känns tryggt och säkert för många kvinnor. Att vara hemma är att vara i meningsfulla relationer med dem som är viktiga, familjen men också vänner, släktingar och kollegor, och att göra saker tillsammans. ”Som ett hem” är som en relation:

att vara med, göra med, i en gemensam vardag (Pejlert, Norberg & Asplund, 2000). Enligt Nyström och Öhrling (2003) behöver föräldrar stöd från sin partner, sitt nätverk och från vården. Det visar sig också att fäder behöver uppmuntras att vara så mycket som möjligt

(23)

tillsammans med sitt barn redan från barnets födelse. Det ger fäderna bekräftelse på att vara behövda och skapar en känsla av att vara en familj (Nyström et al. 2003).

Min studie visar att många kvinnor har viktiga nätverk av anhöriga som lovar hjälpa till.

Många kvinnor upplever även ett positivt ansvar av att gå hem tidigt. Petrou et al. (2004) visar att det inte är kopplat till ökad risk vare sig för mor eller för barn att gå hem tidigt efter barnets födelse. Risken att behöva återinläggas är liten. Ellberg, Lundman, Persson och Hogberg (2003) gjorde en jämförelse mellan tidig hemgång, vård på patienthotell och traditionell BB vård och fann att skillnader mellan grupperna inte är signifikanta. Den vanligaste orsaken för kvinnor att återinläggas är tecken på infektion. Den vanligaste orsaken för barnet är gulsot.

I Hälso och sjukvårdslagen (2004) står att läsa: När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Hansen (2004) menar att i västerländska kulturer informeras den sjuke/vårdberoende om olika behandlingsalternativ, och även om att döden är att vänta när så är fallet. Detta som kan kallas ”att tala sanning” är inte allmänt vedertaget ens inom Europa. Många länder anser att prognosen inte bör berättas för den drabbade men däremot till dennes anhöriga, så att de kan hålla ihop familjen och inte låta den sjuke lida ensam. Detta gäller även tal om döden, som i många kulturer inte får nämnas vid namn (Hansen, 2004).

Tidig hemgång med olika alternativ har i denna litteraturstudie sammanfattningsvis visat både på positiva och negativa aspekter. Studien visar att det ser likartat ut över stora delar av världen. Det kvinnor upplever positivt respektive negativt är likartat och därför kan kanske slutsatsen dras att omvårdnaden av kvinnor efter barnafödande är en kunskap som sprids snabbt över världen och att den forskning som bedrivs tas tillvara. Fördelen är att kvinnors upplevelser från väldigt många länder kommit fram och att det där visar sig att kvinnor över världen har likartade upplevelser om man bortser från vissa kulturella riter.

Fördelen med denna litteraturstudie är att den belyser kvinnors upplevelse av tidig hem- gång från olika etniska och kulturella perspektiv, vilket kan vara till god hjälp för vårdper- sonal som idag träffar kvinnor från många olika kulturer. Den har också gett en ökad för- ståelse för vad olika ritualer kan betyda för kvinnor och att barnmorskor kan i mycket hjäl- pa till för att underlätta för kvinnan att utföra dessa ritualer. Studien har gett ett inifrånper- spektiv av vad kvinnor tycker vilket kan leda till förbättrad omvårdnad i de olika tidig

(24)

hemgång alternativen. Validiteten av litteraturstudien har stärkts genom att jag hela tiden gått tillbaka till ursprungstexten och att översättningen skett noggrant så att inte innehållet förvrängts eller förlorats (Downe-Wamboldt, 1992).

Begränsningen med studien är att det var svårt att hitta artiklar motsvarande syftet. Ett ökat antal artiklar hade kanske gett fler kategorier. En ytterligare begränsning är att barnmor- skeyrket med dess befogenheter ser olika ut i olika länder och att det därför kan vara svårt att jämföra omvårdnaden.

Tidig hemgång har kommit för att stanna, begreppet suddas ut mer och mer, tidig hemgång blir normal hemgångstid. Redan har 72 timmarsvård börjat betraktas som lång vårdtid i vissa landsting. Teoretiskt belyser studien denna utveckling och väcker tankar på hur vi i vården praktiskt måste följa med och utveckla samt ändra på gamla rutiner. Den vård som givits på BB ges nu allt mer i hemmet. Hur mycket vård behöver ges i hemmet, vem skall ge den, barnmorskan eller distriktsköterskan? Vad är det viktigt att fokusera på under den korta tid kvinnan och hennes familj finns inom slutenvården? Det som blev en aha upplevelse för mig i denna litteraturstudie var att de problem vi upplever att vi har på vår klinik på ett litet sjukhus i norra Sverige, är i stort sett exakt lika i Thailand och England och USA Eftersom jag arbetar i slutenvården ser jag fram mot att få svaret på frågorna från vår patientenkät. Jag hoppas att svaren kommer att belysa vilka områden inom vården som måste ändras eller förbättras. För att kunna genomföra en förändring som ur vårdsynpunkt blir meningsfull kommer jag i D-uppsatsen utföra djupintervjuer med kvinnor, eller par, för att få fördjupad kunskap om vad som kommit fram i svaren på frågorna. Jag kommer att välja ut de svar som jag vill ha fördjupad vetskap om.

Studien samt erfarenheter från min arbetsplats väcker tankar på att samarbetet mot öppen- vården måste förbättras eller förändras så att det klart och tydligt framgår vem som har ansvar för familjens vård efter det att de lämnat BB avdelningen.

(25)

Referenser

Anmärkning: referenser markerade med asterisk (*) innefattar artiklar som är bearbetade i innehållsanalysen

Backman, J.(1998). Rapporter och uppsatser. Lund:Studenlitteratur

Bondas-Salonen, T. (1998). New mothers’ experiences of postpartum care – a phenome- nological follow-up study. Journal of Clinical Nursing, 7, 165-17.

Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: Method, applications and issues. Health Care for Women International, 13, 313-321.

Ekman, I., Skott, C., & Norberg, A. (2001). A place of ones’ own. The meaning of lived experience as narrated by elderly woman with severe chronic heart failure. A case-study.

Nordic College of Caring Sciences, 15, 60-65.

Ellberg, L., Lundman, B., Person, M., & Hogberg, U. (2005). Comparison of health care utilization of postnatal programs in Sweden. Journal of Obstetric, Gynecologic, and Neo- natal Nursing, 34 (1), 55-61.

Ebbesen, F. (2000). Recurrence of kernicterus in term and near-term infants in Denmark.

Acta Paediatrica, 89, 1213-7.

*Fredriksson, G., Högberg, U., & Lundman, B. (2003). Postpartum care should provide al- ternatives to meet parents’ need for safety, active participation, and “bonding”. Midwifery, 19, 267-276.

*Galbraith, A., Egerter, S., Marchi, K., Chavez, G., & Braveman, P. (2003). Newborn early discharge revisited: Are California newborns receiving recommended postnatal ser- vices? Paediatrics, 111,(2).

Goodman, P., Mackey, M., & Tavakoli, A. (2003). Factors related to childbirth satisfac- tion. Journal of Advanced Nursing, 46, (2), 212-219.

Hanssen, I. (2004). An intercultural nursing perspective on autonomy. Nursing Ethics, 11, (1)

Hälso– och sjukvårdslag (1982:763) Omtryck SFS 1992:567. Stockholm. Socialdeparte- mentet.

(26)

Jansson, A., Sivberg, B., Wilde Larsson, B., & Udén, G. (2002). First-time mothers` satis- faction with early encounters with the nurse in child healthcare: home visit or visit to the clinic? Acta Paediatrica, 91, 571-577.

Ladfors, L., Eriksson, M., Mattsson, L-Å., Kylebäck, K., Magnusson, L., & Milsom, I.

(2001). A population based study of Swedish women’s opinions about antenatal, delivery and postpartum care. Acta Obstetrica Gynecologica Scandinavica, 80.

*Lane, D., Kauls, L., Ickovics, J., Naftolin, F., & Feinstein, A. (1999). Early postpartum discharges. Impact on distress and outpatient problems. Archives of Family Medicine, 8, 237-242.

*Liamputtong, P. (2004). Giving birth in the hospital: Childbirth experiences of Thai women in northern Thailand. Health Care for Women International, 25, 454-480.

*Lichtenstein, B., Brumfield, C., Cliver, S., Chapman, V., Lenze, D., & Davis, V. (2004).

Giving birth, going home: influences on when low-income women leave hospital. Health:

An Interdisciplinary Journal for the Social Study of Health, Illness and Medicine, 8, (1) 81-100.

*Lock, L., & Gibb, H. (2003). The power of place. Midwifery, 19, 132-139.

*Lugina, H., Lindmark, G., Johansson, E., & Christensson, K. (2001). Tanzanian midwives’ views on becoming a good resource and support person for postpartum women.

Midwifery, 17, 267-278.

Madden, J., Soumerai, S., Lieu, T., Mandl, K., Zhang, F., & Ross-Degnan, D. (2003). Ef- fects on breastfeeding of changes in maternity length-of-stay policy in a large health main- tenance organization. Pediatrics, 111.

*Mansion, E., & McGuire, M. (1998). Factors which influence women in their choice of DOMINO care. British Journal of Midwifery, 6.

Margolis, L., & Kotelchuck, M. (1996). Midwives, physicians, and the timing of maternal postpartum discharge. Journal of Nurse-Midwifery, 41.

Margolis,L., & Schwartz, B. (2000). The relationship between the timing of maternal post- partum hospital discharge and breastfeeding. Journal of Human Lactation, 16, (2).

Martell, L. (2003). Postpartum women’s perceptions of the hospital environment. Journal of Obstetric, Gynecologic, and Neonatal Nursing, 32.

(27)

Monaghan, R., Clifford, C., & McDonald, P. (2003). Seeking advice from NHS direct on common childhood complaints: does it matter who answers the phone? Journal of Ad- vanced Nursing, 42, (2), 209-216.

Nilsson, I., Axelsson, K., Gustafson, Y., Lundman, B., & Norberg, A. (2001). Well-being, sense of coherence, and burnout in stroke victims and spouses during the first few months after stroke. Nordic College of Caring Sciences, 15, 203-214

*Nyberg, K., & Bernerman Sternhufvud, L. (2000). Mothers’ and fathers’ concerns and needs postpartum. British Journal of Midwifery, 8.

Nyström, K., & Öhrling, K. (2003). Parenthood experiences during the child’s first year:

literature review. Journal of Advanced Nursing, 46, 3, 319-330.

Olin, R-M., & Faxelid, E. (2003). Parents’ needs to talk about their experiences of child- birth. Nordic College of Caring Sciences, 17, 153-159.

*Paavilainen, R., & Åstedt-Kurki, P. (1997). Self-reported family health and well-being af- ter early discharge from maternity hospital: a phenomenological study. Journal of Ad- vanced Nursing, 26, 266-272.

Pejlert, A., Norberg, A., & Asplund, K. (2000). From a psychiatric ward to a home-like setting: the meaning of caring as narrated by nurses. Journal of Clinical Nursing, 9, 689- 700.

*Persson, E., & Dykes, A-K. (2002). Parents’ experience of early discharge from hospital after birth in Sweden. Midwifery, 18, 53-60.

Petrou, S., Boulvain, M., Simon, J., Maricot, P., Borst, F., Perneger, T., & Irion, O. (2004).

Home-based care after a shorted hospital stay versus hospital-based care postpartum: an economic evaluation. British Journal of Obstetrics and Gynaecology, 3, 800-806.

Reever, M., Lyon, D., Mokhtrarian, P., & Ahmed, F. (1998). Early postpartum discharge versus traditional length of stay: Patient preferences. Southern Medical Journal, 91.

*Rice, P., Naksook, C., & Watson, E. (1999). The experiences of postpartum hospital stay and returning home among Thai mothers in Australia. Midwifery 15, 47-57.

(28)

Socialstyrelsen (2001). Handläggning av normal förlossning. State of the Art. Stockholm.

Svensk Förening för Gynekologi och Obstetrik [www dokument] URL http://

www.sfog.se/2001

Socialstyrelsen SOSFS 1993:1 (M). Socialstyrelsens allmänna råd om tidig hemgång efter förlossning. [www document]. URL http://www.sos.se/sosfs/1993_1/1993_1.htm

Southwell, M T., & Wistow, G. (1995). Sleep in hospital at night: are patients’ needs being met? Journal of Advanced Nursing, 21, 1101-1109.

Strandberg, G., & Jansson, L. (2003). Meaning of dependency on care as narrated by nurses. Nordic College of Caring Sciences, 17, 84-91.

Strandberg, G., Norberg, A., & Jansson, L. (2000). Being overwhelmed by the feeling of having a home and family: One aspect of the meaning of being dependent on care: a study of one patient and two of his nurses. Journal of Advanced Nursing, 35, (5), 717-727.

*Sörensen, L., & Hall, E. (2004). Resources among new mothers- early discharge multipa- rous women. Vård i Norden, 71, 24, 20-24

*Tran, M., Young, L., Phung, H., Hillman, K., & Willcocks, K. (2001). Quality of health services and early postpartum discharge: Results from a sample of non-English-speaking women. Journal of Quality in Clinical Practice, 21, 135-143.

Van Wieringen, J., Schulpen, T., & Kuyvenhoven, M. (2001). Intercultural training of medical students. Medical teacher, 23, 1, 80-83.

Viisainen, K., Gissler, M., Räikkönen, o., Perälä, M-L., & Hemminki, E. (1998). Interest in alternative birth setting in Finland. Acta Obstetrica Gynecologica Scandinavica, 77, 729- 735.

*Vogel, A., & Mitchell, E. (1998). The establishment and duration of breastfeeding Part1:

Hospital influences. Breastfeeding Review, 6.

Wahlberg, A., Cedersund, E., & Wredling, R. (2002). Telephone nurses’ experience of problems with telephone advice in Sweden. Journal of Clinical Nursing, 12, 37-45.

Waldenström, U., & Lindmark, G, (1983). Tidig hemgång efter förlossning kan ge bety- dande fördelar även i Sverige. Läkartidningen, 80, 45.

(29)

Weiss, M., Ryan, P., Lokken, L., & Nelson, M. (2004). Length of stay after vaginal birth:

Sociodemographic and readiness-for-discharge factors. Birth 31, 2.

Zingmark, K. (2000). Experiences related to home in people with Alzheimer’s disease.

Umeå university medical dissertation.