Malmö högskola
Lärarutbildningen
IS
Examensarbete
15 högskolepoäng
Dokumentation och kommunikationssystem vid APU
Documentation and Communication system during APU
Glenn Ernström
Lärarexamen 90 hp
Lärarutbildning AUO 90hp 2008-05-22
Examinator: Nils Andersson Handledare: Maja Nordenankar
Abstract
Syftet med detta arbete är att identifiera de problem som upplevs vid kommunikation och uppföljning under APU bland handledare, lärare och elever. Utifrån resultatet av examensarbetet försöka skapa rutiner och verktyg för att kvalitetsförbättra samverkan mellan skola och företagens handledare vid dokumentering/uppföljning av elevernas kunskapsutveckling under APU. Samverkan mellan skola och näringsliv är ett av de viktigaste instrumenten på de yrkesinriktade programmen för att eleverna skall få en kvalitativ utbildning med möjlighet att reflektera och överföra sina vunna skolkunskaper till yrkeskunskaper på en till programmet kopplad APU. Då utvecklingen inom industrin rusar fram och pressen på företagen ökar för att bli mer effektiva, ser vi idag att tid och ekonomi är en faktor som ställer till stora bekymmer för att kunna upprätthålla god kvalité på kommunikation och dokumentation under APU. Detta är inte minst viktigt för att utveckla samverkan men också för att elevanpassa utbildningen och tillhörande APU i så stor utsträckning som möjligt. Forskning som är gjord på detta område påvisar även svårigheter vid betygsättning av de kurser som är förlagda till APU. För att identifiera de upplevda problemen vid APU, så skickade jag ut frågeformulär till företag och kollegor och senare även kvalitativa intervjuer av elever. Resultaten visar att skolan måste utveckla utbildningen av handledare där det konkretiseras vad kursplaner och kursmål innehåller och vad som förväntas att eleven skall ha gjort under sin APU. För att kunna säkerställa att betygsättningen skall bli rättvisande skall kriterierna för dessa tydligare belysas.
Nyckelord/Sökord:
Innehåll
1 Introduktion 4
2 Litteratur/kunskapsbakgrund 5
2.1 Bakgrund 5
2.2 Kunskap 8
2.3 Organisation för arbetsplatsförlagd utbildning 10 3 Syfte och frågeställning 14
3.1 Syfte 14 3.2 Frågeställning 14 4 Metod 15 4.1 Undersökningsgrupp 16 4.2 Tillvägagångssätt 17 4.3 Bortfall 19 5 Resultatredovisning 21 5.1 Resultat handledare/lärare 21 5.1.1 Kontak skolan/näringsliv 22
5.1.2 Gemensamt bedömningssystem skola-näringsliv 23
5.1.3 Kommunikation/uppföljning via Internet 23
5.2 Resultat Elever 24
5.3 Sammanfattning och analys 26 6 Diskussion 29
6.1 Slutord 31
6.2 Förslag till vidare forskning 32 Litteraturförteckning 33
Internetadresser 34 Bilagor
1 Introduktion
APU1 är en del av Gymnasieskolans yrkesförberedande program som skall förläggas
till företag med relevant verksamhet för att eleverna skall kunna reflektera över sina skolkunskaper och nyvunna yrkeskunskaper, samtidigt som de skall ges möjlighet att praktisera sina färdigheter i dess verkliga miljö.
Gymnasieförbundet har under senare år fått ett större behov av APU platser då årskullarna har blivit större och efterfrågan på yrkesprogrammen har ökat. Detta har medfört att antalet företag som har tillfrågats om samarbete vid APU har ökat kraftigt. De krav som ställs från skolverket på företagen och deras handledare upplevs åsidosatta från skolan för att kunna placera ut samtliga elever. Det upplevs på yrkesprogrammen, att kvalitén på uppföljning och dokumentation brister på grund av tidsbrist bland både lärare och handledare. Samverkan mellan skola och näringsliv har glidit ifrån varandra till följd av ökade krav från skolan på handledning och utbildning under APU, samtidigt som företagen lever under hård konkurrens inom den tillverkande industrin. Eftersom APU är en del av utbildningen så är det av största vikt att kommunikation mellan lärare, elev och handledare sker kontinuerligt, samt att dokumentationen kring kurser och utbildningsavsnitt följs upp på ett sådant sätt att lärarna kan använda det i betygsättningsarbetet efter det att praktiken är avslutad. Min förhoppning är att kunna kvalitétsförbättra organisationen kring APU, att eleverna får den utbildning som utlovats och betygsätts för den kunskapsutveckling de presterat.
2 Litteratur/kunskapsbakgrund
2.1 Bakgrund
Samverkan och kommunikationen mellan skola och näringsliv känns långt ifrån tillfredställande med de resurser som används idag, för att kunna säkerställa betygsättning av de kurser och utbildningsavsnitt som förläggs till APU. Detta beror oftast på att lärare och handledare saknar tid för uppföljning och dokumentation eller att övriga uppgifter prioriteras högre. Lärare upplever svårigheter att följa upp hur eleverna ligger till i kurser och utbildningsavsnitt under APU då de inte alltid finns dokumentering av elevens dagliga arbete, samtidigt skall eleverna själva ha ansvar för sina studier. Om man hade ett gemensamt system för dokumentering av kurser och utbildningsavsnitt så hade det enligt min uppfattning blivit betydligt enklare för handledare, elever och lärare att följa upp, oberoende av hur stor eller liten organisation man har. Betygsättningsarbetet efter praktikperioderna hade blivit klart kvalitetsförbättrade.
Ekonomiska resurser är ett annat problem som både skola och företag brottas med dagligen, som också kan vara en bidragande faktor till att få ett mindre företag att kunna avsätta tid för handledning. För att få till stånd en fungerande APU så krävs det att praktikföretaget kan erbjuda eleven en handledare som är väl förtrogen med kursplaner och betygskriterier, som har kunskap av vad som krävs av honom/henne som handledare. Att tid avsätts för att kunna följa upp och dokumentera samt upprätthålla kontakt med skolan. Det är ju trots allt en investering för framtiden som
företagen i samverkan med skola och kommun kan lägga grund för genom att erbjuda eleverna plats på företagen.
Syftet med undersökningen är att försöka identifiera de brister som upplevs i APU hanteringen men samtidigt försöka skapa bättre förutsättningar när det gäller uppföljning och dokumentation av elevers kunskapsutveckling.
Jag vill också försöka att hitta rutiner för att samverkan mellan näringsliv och yrkesprogrammen skall förbättras. Då jag sökt efter litteratur inom detta område har jag i första hand sökt efter liknande problemformuleringar och arbeten. Jag har tagit del av tre arbeten (Jernberg 2007, Molander-Ottosson 2007, Flodin 2006) Dessa påvisar att tidsbrist hos handledare och lärare är den faktor som står ut vid uppföljning och betygssättning av kurser förlagda till APU. Detta påverkar då också betygsättningsarbetet som bör göras i samförstånd mellan lärare, handledare och elev. I den nya Gymnasieutredningen SOU 2008:27 fanns en del rapporter som jag tagit del av, bl.a. Dir. 2007:8 samt tilläggsdirektiv Dir 2007: 1432 Utredningens syfte var
att komma med förslag till förbättringar inom framförallt yrkesprogrammen och samverkan mellan skola och näringsliv.
En viktig aspekt var dock att nuvarande läroplan skulle fortsätta att gälla.
Ett av förslagen var att det skulle bli gemensamma regler för den kommunala skolan och friskolorna, för att åstadkomma detta så krävs en lagförändring som också lämnas i denna utredning.
Arbetslivets representanter fick aldrig direkt vara med och utforma någon slags samverkan, utan den då nya arbetsplatsförlagda utbildningen APU blev skolans ansvar och den blev då frivillig för näringslivet att delta i.
Att samtliga program skulle ge högskolebehörighet var också en nyhet, och för att detta skulle kunna genomföras infördes treårig studietid på samtliga program. Det krävdes också att fler teoretiska ämnen infördes, framförallt på yrkesprogrammen. Om man jämför den svenska gymnasieskolans yrkesprogram med övriga norden så är en av de stora skillnaderna, att utbildningen i Sverige inte leder till någon yrkesexamination3 som oftast certifieras av externa bedömare4 där man måste få
godkänt för att få ut sitt examensbevis efter avslutade gymnasiestudier. En annan skillnad är att det i flertalet länder finns ett lärlingssystem som tar vid efter gymnasiestudierna. Detta hade enligt min mening haft stor betydelse för framförallt yrkesprogrammen.
Det framgår på sid.239 i SOU 2008:27 att kriterierna för att kalla ett program för yrkesförberedande är att det klart framgår att det innehåller APU-arbetsplatsförlagd utbildning.
På sid. 241-242 framgår det att Skolverkets utredning 1998 visade tydliga brister på handledarutbildning, vilket tydligt framgick i hur väl insatta handledarna var i kursplanerna.
Enligt forskning som gjorts inom yrkesutbildning5 så har det först under senare tid
blivit så, att en lärare inom yrkesutbildning bara är lärare och inte längre figurerar som t.ex. en mästare6 ute på ett företag.
På sid 243-244 framgår att yrkesutbildningsdelegationen genomförde 2006 en kontroll av hur skola och näringsliv samverkar. Denna visade att utvecklingen har gått framåt bland yrkesprogrammen. Det har i stor utsträckning skapats yrkesråd eller programråd inom flertalet av programmen. Intresset hos företagen har ökat för denna typ av samverkan, mycket kanske beror på stora pensionsavgångar och framtida
3 Praktiskt och teoretiskt prov på yrkeskunskaper 4 SOU 2008:27 s 17
minskning i årskullarna som kommer att visa sig de närmaste åren, framförallt inom verkstadsindustrin som idag har stor brist på återväxt då ungdomar söker andra utbildningar. Liknande resultat kan utläsas i Ny fart 2000 i Ljusdal 7 vars syfte var att
utveckla industriutbildningen på ett sådant sätt att det motsvarar de specifika förutsättningar som råder i kommun och dess närområde. Att tillsammans med skola och näringsliv skapa en utbildning som klarar dagens tekniska behov.
2.2 Kunskap
Majoriteten av styrdokumenten som skolan idag styrs av lyder under skollagen.
Programmål, kursplaner och betygskriterier för att här nämna några. I skolverkets kursinformationssystem för gymnasieskolan framgår det hur de olika programmen är uppbyggda, hur timplanerna ser ut samt hur kärnämnen respektive karaktärsämnena är fördelade inom de program som är representerade. Här framgår även vilka program som skall ha APU och i vilken omfattning.
Jag kommer vidare att bygga detta arbete på de styrdokument som idag är aktuella, tidigare erfarenhet och undersökningar med skola och näringsliv.
Enligt Lpf-948 skall vi använda oss av all tillgänglig information i förhållande till
kraven i kursplanen för att kunna sätta betyg. Vi skall beakta såväl muntliga som skriftliga bevis på kunskap som eleven kan uppvisa. Vidare skall vi dela upp kunskapen i dess olika former fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Korp (2003)9 citerar Carlgren (1994) som menar att fakta och förståelse är beroende av
varandra samt att färdighet innebär att veta hur något skall göras och att kunna göra
6 Mästare= Person med stor yrkesskicklighet och lång erfarenhet inom yrket. 7 Ny fart 2000 i Ljusdal Ett utvecklingsprojekt inom industriprogrammet
http://www.arbetslivskola.info/nf2000/ljusdal.htm
det. Förtrogenhet kan man tillägna sig genom att delta i olika sociala sammanhang och införliva de värderingar och ”förståelsehorisonter” som de andra i gruppen delar (Korp 2003)
Höghielm (2001)10 menar att, ”Verklig kunskap kan inte förvärvas utan att de
studerande får tillfälle att reflektera över de erfarenheter de själva har i relation till det ämnesstoff som skall inhämtas”
Höghielm menar också att vi ”rör oss i en gråzon” när vi dels utför en utbildning för arbetsmarknaden med fokus på vissa allmänna färdigheter och senare ”iscensätter” en utbildning som skall uppfylla vissa specifika färdigheter. Detta kan man då jämföra mot en yrkesutbildning eller en intern/initierad företagsutbildning11
I Skolverkets publikationer finns en ny utgåva som behandlar just vad man måste veta för att kunna sätta betyg12. Där framgår det enligt 2 kap. 7a § skollagen
(1985:1100) att rektor eller pedagogisk ledare har det yttersta ansvaret och samtidigt vilka skyldigheter densamme har, att se till så att läraren har tillräckliga kunskaper om programmål, kursplaner och övriga styrdokument som behandlar elevens studiegång för att betygsättning skall kunna göras på ett säkert och rättvist sätt. Linde13 beskriver
hur eleven själv kan vara delaktig i betygsättning genom att använda sig av portföljmetoden. Detta sätt att dokumentera olika produkter av skolarbete gör det möjligt för eleven att reflektera och självvärdera men kan också användas av lärare och handledare som underlag för bedömning av eleven. Linde hävdar också att, om skillnader i kunskaper utgörs av skillnader i sätt att tänka, förstå, resonera och lösa
9 Korp H (2003) Kunskapsbedömning - hur, vad och varför?
10 Höghielm R (2001) Den gymnasiala yrkesutbildningen - en verksamhet mellan två kulturer Några
forskarperspektiv s 69
11 Höghielm R, (2001) s 69
12http://www.skolverket.se/publikationer?id=1772 13 Linde G, (2003) s 121
problem inom ett område, så kan skillnader i betyg endast grundas i kvalitativa bedömningar uttryckta i en kvalitativ skala, ej i sifferskala14
”Skolans verksamhet måste utvecklas så den svarar mot uppställda mål” ”För att en skola skall utvecklas måste den fortlöpande ifrågasätta sina undervisningsmål och arbetsformer, utvärdera sina resultat och pröva nya metoder”15
2.3 Organisation för arbetsplats förlagd utbildning
Jag kommer fortsättningsvis att relatera till Industriprogrammet där jag kommer att bedriva min undervisning.
Det första läsåret på Industriprogrammet är i stort sett gemensamt för samtliga industrielever oavsett var i landet den erbjuds. Sent på hösten eller på våren under årskurs 1 väljer eleven inriktning och det är först då som specialiseringen sker16.
På de yrkesinriktade programmen ska minst 15 veckor, av utbildningen arbetsplatsförläggas.
Ansvaret för att hitta arbetsplatser som APU kan förläggas till är skolans ansvar. Om det inte skapas möjlighet att förlägga utbildning på ett företag så uteblir kontakten mellan eleven och näringslivet och utbildningen förläggs på skolan. Detta innebär att utbildningen får stor variation på kvalité på olika skolor. Den samverkan som skapas vid APU är viktig med tanke på möjligheterna för eleven att senare ta sig in på arbetsmarknaden efter avslutade studier.
Bestämmelserna om arbetsplatsförlagd utbildning, APU, finns att läsa om i Gymnasieförordningen SFS (1992:394) Här framgår bl. a att det är styrelsen för
14 Linde G, (2003) s 9,21 15 Lpf – 94, s 7
16 Specialisering innebär att eleven väljer t.ex. att inrikta sig under åk 2-3 på svetsutbildningen med det
utbildningen, dvs. den lokala skolstyrelsen, som är ansvarig för att APUn uppfyller gällande krav på bl. a innehåll och kvalitet. Det är också skolans uppgift att anvisa platser för APU. Denna ska planeras och genomföras med utgångspunkt från de utbildnings- och undervisningsmål som fastställts. APU är en del i studieplanen. Rektor skall besluta om vilka, hela eller delar av kurser som ska arbetsplatsförläggas. APUn ska ske under ledning av en kvalificerad handledare som arbetsplatsen/företaget tillhandahåller. Skolan svarar för att utbilda handledaren och att försäkra sig om dennes kvalifikationer.
Avgörande för att lärandet på en arbetsplats fungerar väl är enligt Jernström, och andra forskare, att det finns en utvecklad relation mellan den lärande och den eller de som är handledare (eller mästare) på arbetsplatsen. Den lärande behöver återkoppling och få möjlighet till reflektion. En ung människa som får möjlighet att lära sig ett yrke på detta sätt förbereds enligt Jernström och Lave med flera forskare på ett effektivt sätt för ett livslångt lärande. Enligt Jernström är det viktigt att det på en arbetsplats, där en lärling eller en APU-elev lär sig ett yrke, finns handledare som har en gedigen yrkeskunskap och -erfarenhet. Sådana handledare bör också ha genomgått utbildning i hur man observerar lärandeprocesser, hur man skapar relationer i lärandesituationer och hur man bedömer måluppfyllelse. Helst bör enligt Jernström sådan utbildning ske på högskolor och universitet. Den behöver dock inte vara särskilt omfattande tidsmässigt. 17
I arbetsmiljöverkets författningssamling18 Föreskriften Minderåriga, AFS 1996:1
finns fakta att läsa om vilka bestämmelser som gäller för APU angående ansvar från skola och handledare, vilka uppgifter som elever får utföra och vilka arbetstidsbestämmelser som råder. Här framgår att den Apu ansvarige skall se till att praktikplatsen väljs med omsorg för elevens ålder och mognad. Här måste man även ta hänsyn till elevens yrkesval och egna intressen. Under praktiken är det företagets
ledning som har det direkta ansvaret för eleven. När det gäller tider så är det arbetsplatsens tider som gäller under Apu. Arbetsuppgifter som räknas som riskfyllda får normalt inte förekomma för ungdomar, undantag kan göras om momentet ingår i kursplanen och eleven fyllt sexton år.
Eleven skall betygsättas utifrån de kunskaper och färdigheter som man inhämtat under praktiken.
Utbildningen i skolan och den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör tillsammans en helhet som motsvarar programmets mål. Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen är viktig för att knyta ihop teori och praktik. Elevens erfarenheter från arbetsplatsen kan på olika sätt utnyttjas i skolan och vice versa.
På industriprogrammet är APU minst 15 veckor eller 15 % av den totala undervisningstiden. Varje praktikvecka motsvarar 24 undervisningstimmar. Det är möjligt att arbetsplatsförlägga hela eller delar av kurser ur yrkesämnena. Utbildningen sker i nära samarbete med det lokala eller regionala näringslivet. Industriprogrammet på Gymnasieförbundet ger inblick i olika yrkesområden, t.ex. svetsteknik, plåtteknik, skärande bearbetning, ritningsläsning och cnc-teknik.
Genom att uppleva en arbetsplats från insidan lär sig eleverna något om hur miljön kan se ut, vilka krav som ställs och vad arbetet innebär. Det kan också bli lättare att göra sitt yrkesval. För somliga elever blir APU en språngbräda mot yrkeslivet.
Eleven som kommer till sin APU-plats skall veta vad som förväntas av honom eller henne. På motsvarande sätt måste handledaren på arbetsplatsen vara klar över APU: s roll i utbildningen och vad eleven skall få ut av tiden i arbetslivet.
En fungerande APU förutsätter en dialog mellan skola och arbetsliv. Samverkan kan ske på olika sätt, exempelvis genom yrkesråd eller programråd. Det väsentliga är att
företrädare för arbetslivet får tid och tillfälle att diskutera APU: s mål och utformning tillsammans med lärar- och elevrepresentanter. När dialogen fungerar medför den vinster för alla parter. Utbildningen på industriprogrammet bygger i stor utsträckning på samverkan med näringslivet, bl.a. när lokala inriktningar utformas. 19
Som det ser ut idag så bifogas eleven ett antal dokument som skall fyllas i av eleven själv till viss del samt av handledaren på företaget. Dessa dokument skall sedan lämnas in till undervisande lärare för genomgång. Vi har idag inte de resurser och rutiner som krävs för att dokumentation/uppföljning av kurser och utbildningsavsnitt som sker under APU skall leva upp till de kvalitetsmål som Skolverket och kursplaner ställer på betygsättningen av våra elever.
Denna brist på samverkan gör att betygsättning av elevens kunskapsutveckling är näst intill omöjlig efter APU. Som det ser ut idag så har skolan kommit en bra bit på väg, inom vissa områden när det gäller APU. Skolan har knutit kontakter med flera företag inom kommunen. Man har idag också fått vända sig till företag utanför den egna kommunen för att lyckas uppfylla det behov av platser som finns. Detta i sig betyder också att den APU ansvarige behöver lägga mycket tid enbart på att anskaffa och upprätthålla dessa platser då det är många som kämpar om dessa.
När sen eleverna anländer ut på företagen så behöver man göra återbesök med jämna intervaller, följa upp närvaro/frånvaro och kunskapsutveckling samt diskutera med elev och handledare om hur det fungerar och försöka finna lösningar på det som eventuellt inte fungerar. Med dagens ökningar i undervisningstid och övriga uppgifter som lärare ansvarar för, så minskar möjligheterna för densamma att ha en god samverkan med näringslivet och följa utvecklingen inom industrin som vi skall förbereda våra elever inför.
3 Syfte och frågeställning
3.1 Syfte.
Syftet med detta arbete är att identifiera de problem som upplevs med kommunikation och uppföljning under APU bland handledare, lärare och elever. Utifrån resultatet av examensarbetet försöka skapa rutiner och verktyg för att kvalitetsförbättra samverkan mellan skola och praktikföretagens handledare när det gäller
dokumentering/uppföljning av elevernas kunskapsutveckling under APU. En kvalitetsförbättring av det gemensamma arbetet med betygsättning.
3.2 Frågeställning
Hur upplever handledare/lärare/elever att APU fungerar idag? Hur säkerställer vi att elevens kursmål är uppfyllda efter APU?
Hur skulle ett gemensamt system för dokumentation/bedömning av APU påverka handledares arbetsuppgifter av elevernas uppföljning?
4 Metod.
Avsikten med kvalitativa ansatser är att uttyda och förstå fenomen enligt Patel & Tebelius. Undersökningens ansats kommer till uttryck i frågor, variabler och svar. 20
Nyberg skriver att, frågor som innehåller frågeord som t.ex. vem, hur och varför förutsätter oftast att du använder kvalitativa metoder.21 Men om man däremot
använder sig av siffror eller ord som längre, fler eller mer är man inne på en kvantitativ metod enligt Trost22
Under senare tid har det blivit vanligare att använda sig av kvalitativa metoder. Man kan också använda sig av en kombination av både kvalitativa och kvantitativa metoder, då det kan finnas fördelar att vinna med en sådan undersökning.23
Enligt Trost så kan man urskilja tre steg i de båda metoderna. Insamling av data i första steget, bearbetning eller analys av data i andra steget samt tolkning av analys/bearbetning som det tredje24
Min tanke från första början var att använda mig av kvalitativa intervjuer med tanke på mina frågeställningar, då jag av personliga omständigheter inte kunde ta mig ut till företagen under denna period så fick jag tänka om. Jag valde att använda mig av frågeformulär då mina frågeställningar var av sådan art att de kräver av respondenterna att lämna egna synpunkter. Jag har också valt att undersökningen skall vara konfidentiell. Inga namn på företag eller personer kommer att redovisas i undersökningen. Alla inblandade parter informeras även om att jag har tystnadsplikt.
20 Patel & Tebelius, (1987), s. 43 21 Nyberg R, (2000), s. 100 22 Jan Trost, (2007), sid. 18 23 Nyberg R, (2000), s. 100-102 24 Trost J, (2005), s. 11
Detta innebär att ingen utomstående på något sätt skall kunna identifiera den som svarat på frågorna.25
Med tanke på att de flesta företagen är relativt små eller medelstora så blev den största utmaningen att få de motiverade till att avsätta tid för att svara på frågorna i formulären. Detta gav inte det resultat som jag förväntade mig så nu har jag även vänt mig till de elever som går i åk3 på yrkesprogrammen för att få in deras synpunkter på APU genom att intervjua några av dem. Detta skulle förhoppningsvis ge mig mer information och förståelse om situationen vid APU.
Genom att använda mig av frågeområden som är bestämda i förväg och väl utvalda utifrån mitt syfte. Jag låter även intervjuerna vara ostrukturerade för att lämna öppet för respondenterna att svara uttömmande.
4.1 Undersökningsgrupp
Jag valde från början att vända mig till näringslivet och de industriföretag som handleder elever vid APU samt yrkeslärare från Industriprogrammet inom gymnasiet. Gruppen med handledare jag valde ut är 17st, samtliga är män i åldersgruppen 29-60 år. Av dessa så har vid denna tidpunkt endast 9 fått någon form av handledarutbildning. Detta beror då oftast på att företagen omorganiserat, att personal bytt arbetsuppgifter eller slutat sin anställning inom företaget. Gruppen med yrkeslärare var fem, dessa var män i åldern 42-63 år. Av dessa har tre läst någon form av lärarutbildning. Fyra har arbetat inom utbildning mer än 15 år och en har sju år inom yrket. Totalt ingår det tjugotvå män i åldern 29-63 år i undersökningsgruppen. Som tredje grupp har jag valt att intervjua fyra elever från åk3 på Industriprogrammet,
som har erfarenhet av APU då de har varit ute i två omgångar tidigare. Dessa valdes då svaren som inkom från företagen var alldeles för få och inte gav mig tillräcklig information utifrån mina frågeställningar bland handledare och lärare.
4.2 Tillvägagångssätt.
Efter många och långa funderingar kring ämnesområde tog till slut tag i frågan som jag kände att jag behöver få svar på och skickade in en projektplan till min handledare.
Nu var det dags att försöka komma igång med skrivandet, till detta använde jag mig av Karin Widerberg26 som på ett pedagogiskt sätt introducerar läsaren i
skrivprocessen med enkla övningar och praktiska tips. Jag har också tagit hjälp av Rainer Nyberg 27 som fungerat som ett lexikon när man kört fast i olika delar av
arbetet. Här fick man mycket tips om hur man kan lägga upp sitt arbete, hur det skall se ut, vad man bör tänka på osv.
Efter att ha varit i kontakt med ett par företag och tillfrågat både chefer och handledare om att medverka i en intervjuundersökning angående APU, fick jag klart för mig att detta inte var något företagen prioriterade. ”Ett frågeformulär som man kan fylla i när tid finns är bättre”
På grund av företagens ständiga jakt på tid har jag valt att skicka mina frågeställningar via mail till berörda företag och kollegor. Då jag ofta upplevt att tid är en faktor som påverkar oss i det dagliga arbetet insåg jag att, om jag försöker kommunicera denna undersökning via Internet så får jag delvis svar på en av mina frågeställningar, om tidsbristen kan avhjälpas med datorns hjälp.
Jag skickade ut ett missiv28 bilaga 1, en vecka innan själva frågeställningen, där jag
delger respondenterna information om syftet med undersökningen och hur detta kommer behandlas.
Frågorna jag valt är i låg grad strukturerade för att lämna plats för respondenterna att svara inom Patel & Davidson menar att låg grad av strukturering ger större utrymme för svarspersonerna att svara inom29. Detta ger också frågeställaren en större mängd
information.30 Det råder tydligen många olika teorier om just det här med struktur
och standardisering inom forskningen31
Jag har i första hand valt att vända mig till de lokala företagen som vanligtvis används vid APU. Jag valde att använda öppna frågor för att få in så mycket synpunkter som möjligt av mina respondenter. Jag vet med mig av erfarenhet att majoriteten av dessa företag har en negativ inställning för denna typ av verksamhet och kommer på grund av detta förvänta mig svar från ca 50-60 %
Efter första påminnelsen, som var kopia på det första utskicket, bilaga 3, fick jag in ett svar vilket fick mig att skicka ut ytterligare en påminnelse.
Då jag efter påminnelse nummer två inte hade fått in mer än tre svar så började det bli lite pressat med tid. Jag ändrade taktik här och tog kontakt per telefon för att försöka få in fler svar. Tydligt är, att läsa mail inte är något som företagens handledare ser som högprioriterat. Efter ett flertal påminnelser så fick jag till slut in 6st svar från företagen.
Jag har även skickat ut frågeställningar till kollegor, Bilaga 2 som undervisar i dessa elevgrupper, för att få in deras synpunkter på frågeställningarna. Här var det inte lika
27 Nyberg.R (2000) Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar
28 Brev som innehåller syfte och all information om hanteringen av lämnade uppgifter enligt R Patel B
Davidson (2003) sid 69-71
29 Patel & Davidson, (1994) s. 69 30 Patel & Davidson, s. 71-72 31 Trost J, (2005), s. 21
svårt att få in svaren, då de troligen står inför liknande situationer själva vid betygsättning av elevers kunskapsutveckling efter APU kan detta upplevas som intressant. Då denna undersökning inte gav mig tillräcklig information har jag även gjort kvalitativa intervjuer med fyra elever från industriprogrammets åk 3, som vid tillfället för intervjuerna var ute på sin sista APU period. Eleverna tillfrågades via telefonkontakt om deras deltagande och samtycke till att medverka i intervjun, jag tillade också att, allt vi pratar om betraktas som konfidentiellt och att tystnadsplikt råder samt att det är frivilligt att svara på frågor, han eller hon också kan avsluta intervjun när han eller hon själv vill32 Till intervjuerna skapades frågeområden som
jag senare utgick ifrån. Detta kallas enligt Trost för ”intervjuguide” en lista som man bör lära sig utantill och som inte innehåller för många utan hellre få och stora områden. Trost menar också att man bör låta frågorna komma som följd av de svar man får33.
Jag valde att ta anteckningar som stöd istället för att banda intervjuerna. Eleverna får själva välja var de ville genomföra intervjuerna för att skapa en så avslappnad situation som möjligt.
4.3 Bortfall
Av de 17 utskicken till handledare ute på företagen fick jag till slut in 6st efter påminnelser via mail och telefon. Dessa är i åldersgruppen mellan 29 och 57år. På företagen som dessa representerar är fler än 10 anställda men färre än 100.
Från mina fem kollegor fick jag in fyra svar, även här efter ett par påminnelser som gjordes via mail och telefon. Kollegorna är i åldersgruppen mellan 42-63år. Av dessa
32 Trost J, (2005) s. 40, 104 33 Trost J, (2005) s. 50
har tre läst lärarutbildning. Samtliga undervisar inom yrkesprogrammen och har Apu ansvar för sina elever.
Det stora bortfallet från företagen kan bero på flera olika faktorer. Dels på rutiner i arbetsbeskrivningen, men också på andra prioriteringar som måste utföras av just den tillfrågade personen som i de flesta fall tillhör ett mindre företag med få anställda. I vissa fall kan det vara känsligt att svara på frågor som berör företagets verksamhet.
5 Resultatredovisning.
Jag har valt att redovisa resultaten i olika grupper då det svar som inkommit är från handledare ute på företagen, lärare på yrkesprogrammen och elever från industriprogrammet. Det jag vill uppnå med detta är att illustrera skillnaderna mellan grupperna och hur man upplever APU som arbetsform. Trots det förvånansvärt låga deltagarantalet från näringslivet så upplever jag att detta gav mig en insikt i hur allvarligt detta problem är men också hur viktigt det är att vi gemensamt startar den process som kan ta oss fram till målet, att på ett kvalitativt sätt upprätta rutiner för kommunikation, dokumentation av våra elever under APU, för att senare säkerställa en rättvisande betygsättning av den uppnådda kunskapsutveckling som skett.
5.1 Resultat handledare/lärare
Undersökningen från de 17 företagen jag skickade ut frågor till resulterade i svar från 6st. Ifrån de 5 utskick jag gjorde till lärarna så resulterade det i 4st. Jag redovisar här slutsatserna jag drog utifrån de svar som inkom.
Övriga resultat från handledarna/lärare finns under bilaga 4 och 5.
De företag som valde att svara på utskicket hade väldigt olika syn på det här med dokumentation och kommunikation.
Första frågan behandlade upplevelsen av kommunikation med skolan under APU. Andra frågan lämnade öppet för respondenterna att uttrycka egna tankar om hur de önskade att kommunikationen med skolan/företaget samt dokumentationen skulle genomföras.
Tredje frågan ger respondenten möjlighet att lämna egna synpunkter på att gemensamt skapa det dokument som efterfrågas.
I fjärde frågan kan handledaren inkomma med egna förslag på vilken typ av system som hade passat deras verksamhet.
Femte frågan lämnar öppet för att utveckla sina svar på frågan om, att använda sig av Internet som verktyg, för att frigöra mer utrymme av tid för eleven och handledaren under Apu perioden.
5.1.1 Kontakt skola/näringsliv
På frågan om hur man upplever kommunikationen med skolan så var svaren väldigt olika. Allt ifrån de handledare som troligen var relativt nya och ännu inte fått någon direkt uppfattning av vad detta med APU innebär.
Vissa av handledarna tyckte det var lärarna som var avgörande om hur kommunikationen fungerade.
Några är bara nöjda, men utvecklar inte sina svar på ett sådant sätt att det tillför undersökningen något.
Slutsats: De flesta tycker att kontakten med skolan fungerar och av dem som är
mindre belåtna har det skett en förbättring under senare tid.
På frågan om vilka förändringar de skulle vilja se så svarade ca 50 % att det fungerar bra som det är.
På samma frågor svarade lärarna att tid verkar vara en gemensam nämnare.
Slutsats: I skolan upplever man att tid är den faktor som är största problemet för
handledarna för att kunna sköta uppföljningen på ett tillfredställande sätt.
På frågan om vilka förändringar som skulle behövas så svarade man, handledarutbildning.
Slutsats: Av dessa svar framgår att en kvalitativ handledarutbildning efterfrågas och
att företagens ersättning för att utbilda elever bör ses över. Informationen från skolan angående elevernas programtillhörighet och förkunskaper behöver förbättras. Även sociala frågor som får lämnas ut bör lämnas om det kan tillföra handledaren något.
5.1.2 Gemensamt bedömningssystem skola-näringsliv
En del företag ser ett stort framtida behov av arbetskraft och där ser man uppföljning av eleverna som en självklarhet då dessa eventuellt är framtida arbetstagare.
Slutsats: Här framgår klart att efterfrågan på någon form av styrning i
uppföljningsarbetet efterfrågas.
På frågan hur ett gemensamt system skulle kunna se ut svarar nästan hälften att de inte alls hade någon uppfattning om hur detta skulle kunna se ut.
Slutsats: Av dessa svar framgår att flertalet av förtagen inte fått den information från
skolan om vad som krävs av en handledare vid APU.
På frågan om att använda oss av ett och samma bedömningssystem blev svaren lite oväntade från skolan!
Slutsats: Här hade jag ett internt bortfall. Övriga tror inte det är en nackdel med
gemensamma system, men att få med sig företagen uppfattas som en svårighet.
5.1.3 Kommunikation/uppföljning via Internet
Alla tillfrågade handledare tyckte att Internet skulle kunna vara ett alternativ till uppföljning av elevernas kunskapsutveckling.
Slutsats: Att Internet är en tänkbar väg framgår klart, men den personliga kontakten
får inte försvinna.
På frågan till lärarna om vilka för respektive nackdelar man ser med Internet som verktyg så uppfattades detta som i huvudsak positivt.
Slutsats: Att använda Internet som verktyg såg man som tillgång för uppföljning, men
kommunikationen vill man i huvudsak sköta via personlig kontakt.
5.2 Resultat elever
Intervjuerna är gjorda med fyra elever från industriprogrammets åk3. Samtliga har tidigare erfarenhet av APU som gjorts på olika företag. Intervjufrågor finns i bilaga 6 Utifrån de intervjuer som gjordes med eleverna kan man utläsa en lite annorlunda bild av APU än det som framkom i förundersökningen.
På frågan om APU som arbetsform så framkommer det från samtliga tillfrågade elever, att detta anses som en viktig eller mycket viktig del av utbildningen. Eleverna anser att det är först ute på APU som utbildningen blir verklig, när det teoretiska får en koppling till det praktiska. De menar också att ”man lär sig bättre ute på praktiken”
Slutsats: APU perioderna är enligt eleverna en av de viktigaste delarna i
yrkesutbildningen. Det är först under praktiken de förstår vikten av att alla delar i utbildningen är viktiga på sitt sätt.
När det gäller information och planering av APU menar eleverna att det oftast är väldigt nära inpå praktikperioden som man får information om vilken arbetsplats som
APU skall utföras på, om man inte själv har haft kontakt med företaget. Någon planering av perioden menar eleverna att man inte har. Det framkommer också att företagen agerar väldigt olika i denna fråga. De större företagen uppfattas ha mer kontroll på vad eleven gör och får göra under praktik, men här upplevs det svårare att komma in i gemenskapen som upplevs bättre på de mindre företagen av eleverna. Ingen av de tillfrågade upplever att handledarna har någon plan för vad de skall göra, utan man följer med på det som är på gång just då.
Slutsats: Här framkommer det att planering och kommunikation av APU måste
förbättras inom skola och näringsliv. Tydligare framställning av eleven och dennes utbildning är önskvärt, för att ge handledarna möjlighet att planera praktiken.
När det gäller kontakt med handledare och skola framkom det att, det var i stort sett daglig kontakt med handledaren men på sin höjd ett besök från skolan under perioden. Detta besök var oftast bara en snabb påhälsning i samband med rundvandring i lokalerna. Detta kunde ske de sista veckorna av APU, eleverna upplever att detta var viktigt att göra tidigt för att säkerställa att allt fungerade som det skall.
Slutsats: Här behöver skolan se över sina resurser att besöka eleverna mer frekvent än
vad som görs idag. De elever som eventuellt inte trivs eller på annat sätt inte fungerar på sin APU, kan tidigare identifieras och åtgärdas.
Uppföljning av APU har enligt eleverna bara skett i form av att handledarna kryssat i ett frågeformulär med fasta frågealternativ, eleverna har sällan eller aldrig deltagit.
Någon uppföljning i skolan har man inte heller deltagit i. Eleverna säger sig heller inte ha deltagit i betygsättningen APU.
Slutsats: För att kvalitetsförbättra APU så krävs det uppföljning och dokumentering,
detta är något som kräver översyn. Det finns många bra exempel på fungerande verksamheter bland de forskningsrapporter jag studerat i samma ämne.
Utifrån de svar som eleverna lämnat, så ställde jag frågan om vad som skulle behöva förbättras inom APU.
Eleverna ville ha bättre framförhållning och planering av sin APU
Tidigare information om företaget som praktiken skall göras på, samt kontakt med handledaren innan start. Det fanns också önskemål om fler lärarkontakter under APU.
Slutsats: Det framgår enligt mig att skola och näringsliv har hamnat i en ond cirkel
där man inte har kontroll längre på vad som krävs av varandra för att säkerställa elevens APU. Detta kan dels bero på brist av resurser för att säkerställa att samtliga handledare fått den utbildning som efterfrågas, men också avsaknad av resurser i skolan för att kunna ersätta de företag som förväntas avsätta personal för denna verksamhet. Små och medelstora företag har inte i lika stor omfattning möjlighet att erbjuda den service utan ersättning.
5.3 Sammanfattning och analys
När det gäller kommunikation mellan skola och företag så ser man tydliga skillnader i de svar som inkom. I skolan var det generellt tid som saknades för att lärarna skulle
känna sig tillfredställda med kontakten med praktikplatserna. Eleverna ansåg att det var för få besök av lärare under APU. Lärare upplevde att eleven sällan hade fått de delar i kurserna som efterfrågats. Detta skapar då en situation som innebär att, för att testa av de kunskapsmål som eleven förväntades ha fått på APU, måste tid tas från andra kurser.
Ibland företagen märktes mer av missnöje i form av för lite information och för få besök från skolan, som i vissa fall var beroende på vilka lärare som var inblandade. Man saknade information om elever, när de skulle komma och vilket program de tillhörde, denna fråga lyftes även eleverna. Detta skulle man kunna avhjälpa genom att till viss del låta eleverna själva få presentera sig för företagen. Av detta kan man utläsa att det hade underlättat om all kontakten mellan skola och företag hade skett genom en och samma person. Detta skulle kunna genomföras genom att ha en eller fler samordnare på skolan med olika programansvar som i huvudsak arbetade med APU och allt vad det innebär.
När det gäller frågan om att ha ett gemensamt system för uppföljning och dokumentation så ser man tydliga skillnader mellan skolan och företagen.
Företagen ser på det här med APU på väldigt olika sätt. Generellt så handlar det om att tillgodose näringslivets behov och inte elevens kunskapsutveckling. Mycket handlar om okunskap i vad APU står för samt vilka krav som ställs på en handledare som senare skall vara delaktig i betygsättning av elevernas kunskapsutveckling. Från skolan kunde man se svårigheter med att få med sig företagen på att skapa gemensamma system för dokumentation och uppföljning.
Flertalet av lärarna trodde att det skulle bli svårare att få företagen att ställa upp med handledare om vi ställde krav på att handledarna skulle vara delaktiga i ett sådant arbete. Det efterlystes också mer handledarutbildning, inte som det har varit fram till
idag, information för handledare. För att eleverna skall få den utbildning som utlovats så måste vi uppfylla målen även på praktikplatserna.
Den stora skillnaden mellan gymnasieskolan och företagen är, att skolan förväntar sig att delar av kurser skall genomföras under praktiken som senare skall betygsättas, och företagen som har elever från en mängd olika skolor och program har svårt att göra skillnad på t.ex. APU och prao elever.
Att använda sig av Internet var något som både företag och skolan såg som en fördel då det var tidsbesparande och kunde förläggas när och var man önskade, så länge det begränsades till uppföljning och dokumentation. Kommunikationen ville man från båda håll se att man skötte personligen. Från skolan fanns det synpunkter om sekretess vid användandet av Internet vilket man självklart måste kontrollera innan man påbörjar arbetet med att ta fram nya system.
Jag kan med denna undersökning se att skola och företag ser väldigt olika på det vi idag kallar APU som i morgon kanske heter APL34 enligt förslag som framkommit i
SOU 2008:27
För att bringa klarhet i de oklarheter som råder så krävs det att man får till stånd nya handledarutbildningar som kanske rent av certifierar handledarna för att säkerställa den kunskap som erfordras av skolverket och efterfrågas av skolan, samt att tillräckliga resurser tillförs för den till skolan knutna person som skall upprätthålla kontakten med handledaren. Detta krävs för att till slut ha tillgång till den information som behövs för en slutgiltig bedömning/betygsättning av elevens kunskapsutveckling.
6. Diskussion
Så här i efterhand ser jag vilka stora skillnader det faktiskt är mellan skolan och många av företagen. Dagens gymnasieskola skall vara ”en skola för alla” detta är inte minst viktigt att ta hänsyn till, framförallt när det gäller att individanpassa vid APU. Det man klart kan konstatera är att handledarutbildningen måste förbättras, men även engagemanget från skolan under elevernas APU.
Det optimala hade varit att samtliga handledare fick en utbildning som gav dem inblick i hur skolan fungerar, programmål, kursmål och betygskriterier, samt vilka krav som ställs på just handledarna. Vad som förväntas av handledaren för att eleven skall kunna utvecklas under sin praktik och senare betygsättas. Detta är något som skolan skall ta till sig och i vårt framtida arbete rätta till, alla handledare måste ha en djupare insikt i skolan, detta kan ske genom att man anordnar kontinuerliga handledarträffar för att följa upp verksamheten men också för att delge handledarna information som är aktuell. I detta forum kan också svar på eventuella frågor om APU från handledarna klargöras.
I de svar som kollegor har inkommit med kan man utläsa att det finns tydliga problem med framförallt tid för uppföljning/dokumentation.
Jag kan så här i efterhand fundera på om handledarna får den tid som krävs för att kunna dokumentera allt som eleverna deltar i under sin praktik. Uppföljning av kurser som varit företagsförlagda blir sällan enligt lärarna dokumenterade under praktiktiden, detta blir många gånger efterkonstruktioner som skall betygsättas. För att detta skall bli rätt är man tvungen att testa av elevens kunskaper i ämnet när de återkommer till skolan. Frågan blir givetvis på vilken bekostnad detta görs, då tid redan är
bortreducerat för APU. Detta är en allvarlig brist i betygsättningen om man ser till de styrdokument som gäller. Mer om detta finns att studera i skollagen 7kap 3 § Gymnasieförordningen35 Där framgår vilka regler som gäller för betygsättning. Vem
som sätter betyget och vad som gäller vid oenighet bland fler inblandade i ett och samma betyg.
Man kan också fundera på hur vi skall kunna höja statusen för att handleda elever under praktikperioden, idag upplever jag att de flesta ”handledare” upplever detta som en belastning. Det borde uppfattas som en premiering, när skola och företagsledning har ett sådant förtroende för en person, att de lämnar det ansvar som det faktiskt innebär att vara handledare. Med dagens höga produktionstempo och snäva leveranstider är det kanske inte så enkelt att avsätta en anställd för att ta det ansvar som det faktiskt är, i stället så får någon ännu mer att göra och för att hinna med övriga arbetsuppgifter används eleven som en extra resurs i produktionen. Om uppdraget som handledare skall uppfyllas enligt de regler som vi har att följa så måste det till en samsyn om vad APU står för och vad innehållet skall vara. Konkurrensen om arbetstillfällen ökar givetvis också i samma höga tempo som efterfrågan på producerat material, frågan man kan ställa sig är om detta till slut kommer få våra yrkesutbildningar att försvinna från gymnasieskolan. Detta skulle få förödande konsekvenser för både elever och troligtvis flertalet av företagen i Kommunen. Det är skolans ansvar att skaffa fram platser som är godkända, det vill säga att de uppfyller de krav som skolverket ställer för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig sin utbildning enlig gällande kursplaner. En god säkerhet och utbildade handledare, har vi det idag? Eller har vi bara gott om platser för att vi inte ställer de krav som faktiskt är vårt ansvar! Jag tror inte att vi har råd att invänta det svaret, utan i stället måste vi
ställa krav på stat och kommun att de måste satsas mer resurser på yrkesprogrammen i gymnasieskolan, men också på de företag som faktiskt engagerar sig i våra elever för att få rätsida på dessa brister.
Då jag har träffat många utav dessa företagsledare och handledare i deras egna miljöer vid APU besök har tankarna om, hur skall man kunna förbättra den ständiga tidspress som alltid har gjort sig gällande. Idag så ser jag att ekonomi är en annan viktig del för att få till en fungerande organisation kring APU.
Mitt val av metod för denna typ av undersökning anser jag vara rätt, men för undersökningsgruppen i fråga skulle jag kanske valt att konstruera frågor som hade fasta svarsalternativ i stället för att be dom utveckla svaren själva. I stället för mail, så kunde jag kanske även ha skickat frågeformulär via post. Mitt syfte att identifiera hur man upplever APU som arbetsform tycker jag framgår i de stora skillnader som finns i resultatet. Min personliga erfarenhet av undersökningen är att skola och industrin har utvecklats i väldigt olika takt under det senaste decenniet. En orsak till detta är att det saknas medel för personlig utveckling av personal inom yrkesprogrammen på skolan och att den pedagogiska ledningen har för lite kunskap om vad som krävs för att upprätthålla kompetenser inom vissa yrkeskategorier. Dagens snabba förändringar inom industrin måste förankras i skolan, innan vi kan förmedla den till eleverna som vi skall förbereda till en yrkesverksamhet som lever i ständig utveckling.
6.1 Slutord
Då behovet av APU hela tiden växer inom skolan och framförallt inom yrkesprogrammen, är det av största vikt att vi tillsammans hjälps åt att skapa bästa
möjliga förutsättningar för våra elever under deras APU period, den är en stor påverkande faktor för elevens framtida yrkesval men också för valet av specialisering inom yrket.
Jag har med denna undersökning konstaterat att det skiljer sig avsevärt i rutinerna bland lärare och handledare när det gäller att kommunicera och dokumentera våra ungdomars kunskapsutveckling under praktikperioderna. För att leva upp till dom krav som både skola och näringsliv ställer på utbildning idag är det dags att granska den egna verksamheten likväl som våra praktikplatser.
Erfarenheterna från denna undersökning skall även presenteras för den referensgrupp som finns inom kommunen. Förhoppningsvis kan det ge näring till att se över de rutiner vi idag arbetar med till att skapa en kvalitativ APU
6.2 Förslag till vidare forskning
Då det under tiden som jag skrev denna undersökning kom upp en utredning
SOU 2008:27 som behandlar gymnasieskolan och i mångt och mycket tar upp yrkesutbildningarna och de förändringar som krävs för att våra utbildningar skall förbättras, detta bör vara av intresse att följa upp och studera de förslag som där lämnas. Det kan även vara intressant att följa upp lärlingsutbildningen som idag pågår på prov i vissa kommuner. Även de nya betygsreglerna som skall ge fler steg i betygsskalan för att på så sätt motivera både lärare och elever att jobba vidare för en mer rättvisande betygsättning.
Litteraturförteckning
Höghielm, Robert (2001) Den gymnasiala yrkesutbildningen - en verksamhet mellan två kulturer. I Skolverkets publikation, Villkor och vägar för grundläggande
yrkesutbildning. Några forskarperspektiv. Stockholm: Liber Distribution
Korp, Helena (2003) Kunskapsbedömning – hur, vad och varför? Stockholm: Fritzes kundservice
Linde, Göran (2003) Kunskap och betyg. Lund: Studentlitteratur
Nyberg, R (2000) Skriva vetenskapliga uppsatser och avhandlingar (3: e uppl.) Lund: Studentlitteratur
Patel, R. & Davidsson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder. (3: e uppl.) Lund: Studentlitteratur
Patel, R. & Tebelius, U. (red), (1987) Grundbok i forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur
Skolverket: Programmål Industriprogrammet GY 2 000:10 Skolverket: Läroplan frivilliga skolformerna 94 (2006)
Trost, J (2005) Kvalitativa intervjuer (3: e uppl.) Studentlitteratur Trost, J (2007) Enkätboken (3: e uppl.) Studentlitteratur
Widerberg, K (2003) Vetenskapligt skrivande: kreativa genvägar. Lund: Studentlitteratur
Internetadresser
Arbetsmiljöverket, Arbetsmiljöverket, Bestämmelser i föreskrifterna om minderåriga på APU och prao http://www.av.se/teman%5Cminderariga/prao/ (2008-01-22) Gymnasieförordningen, betyg http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1992:394 (2008-03-12) Ny fart 2000 http://www.arbetslivskola.info/nf2000/ljusdal.htm (2008-09-22) Regeringens utvecklingsplan (1996/97:112, s 104) http://finans.regeringen.se/content/1/c6/02/51/99/e7f5b2f6.pdf (2008-01-23) Skolverket, Gymnasial lärlingsutbildning http://www.skolverket.se/sb/d/1959 (2008-01-27)
Skolverket, Gymnasial utbildning, kursinformationssystemet
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0708&skolform=21&infoty p=2&id=21 (2008-01-23)
Skolverket, Industriprogrammets programmål
http://www.skolverket.se/sb/d/602/a/7721 (2008-01-20) Skolverket, Kommentar till Industriprogrammets programmål
http://www.skolverket.se/sb/d/602/a/7677 (2008-02-11)
Skolverket, Lagar och regler, Frisökning http://www.skolverket.se/sb/d/467/a/10208
(2008-03-10)
Skolverket, Publikationer, Föreskrifter om betygskataloger
SOU, Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3281&dok_id=GWB327 (2008-04-02)
Bilaga 1
Hej!
Mitt namn är Glenn Ernström och jag arbetar som yrkeslärare på Furulundskolans Industriprogram i Sölvesborg.
Jag läser för tillfället in gymnasielärarexamen på högskolan i Malmö och håller på med examensarbetet som jag har valt att inrikta på APU, kommunikation och dokumentation.
Syftet med undersökningen är att tillsammans med er försöka skapa rutiner och verktyg för att kvalitetsförbättra uppföljning och dokumentation av elevernas
kunskapsutveckling under APU, som senare skall användas för betygsättning. För att komma igång med detta arbete skulle jag behöva hjälp med att få just dina synpunkter på några frågeställningar som jag bifogar i ett senare mail.
Frågorna är utformade för att du skall kunna utveckla dina egna erfarenheter eller funderingar inom ämnet. Jag hoppas att du kan avvara en stund för att svara på dessa frågor som jag sedan skall sammanställa för att försöka skapa bättre förutsättningar i vårt arbete med att följa upp och dokumentera elevernas kunskapsutveckling. Alla svar behandlas konfidentiellt och inga namn på personer eller företag kommer att förekomma i några handlingar från detta arbete. Frågeformuläret kommer inom en vecka
Med vänliga hälsningar
Bilaga 2
Hej kollegor!
Då jag nu närmar mig slutet av mina studier på Högskolan så är det dags för examensarbete. Jag har valt att inrikta mig på APU och den
kommunikation/dokumentation som idag tillämpas.
Jag upplever att detta sker på väldigt olika sätt och omfattning inom olika företag. Då detta skall vara betygsättande för våra elever så är det av största vikt att detta sker på liknande sätt inom dom olika företagen men också av oss lärare som undervisar dessa elever.
Efter att ha varit i kontakt med de flesta företag som vi använder oss av vid APU, så vänder jag mig nu till er. Jag skulle behöva era synpunkter på några frågor som kommer att behandlas helt konfidentiellt. Inga namn på personer kommer att förekomma i redovisningen och det är endast jag som vet vilka som inkommit med svar för att slippa skicka påminnelser till dom som svarat.
Syftat med undersökningen är att försöka hitta ett gemensamt system för
dokumentation och bedömning av APU. Ett system som framförallt kvalitetsförbättrar vår betygsättning av elevernas kunskapsutveckling.
Hur upplever du/ni att kontakten med företagen är idag när det gäller Apu? Uppföljning och betygsättning av uppsatta mål?
Hur önskar ni att det skulle fungera?
Vilka fördelar kan ni se med att skola och näringsliv skapar ett gemensamt system för att dokumentera och följa upp elevernas kunskapsutveckling?
Kan det finnas nackdelar med att skapa ett gemensamt system för dokumentation och i så fall vilka?
kommunikation/dokumentationen via Internet?
Hoppas ni kan avvara en stund till detta och svarar så fort ni hinner då jag hamnat lite i tidspress.
Vänligen Glenn Ernström
Bilaga 3
Hej!
Jag heter Glenn Ernström och arbetar som yrkeslärare på Furulundskolans Industriprogram i Sölvesborg.
Jag skrev till er i förra veckan och annonserade om en undersökning som skulle innehålla lite frågor till er. Jag vore tacksam om ni kunde ta er tid att besvara dessa. Svaren skall sedan sammanställas och utvärderas. Syftet med undersökningen är att tillsammans med er försöka skapa rutiner och verktyg för att kvalitetsförbättra uppföljning och dokumentation av elevernas kunskapsutveckling under APU, som senare skall användas för betygsättning av eleverna. Frågorna kommer att behandlas helt konfidentiellt. Inga namn på personer kommer att förekomma i redovisningen och det är endast jag som vet vilka som inkommit med svar för att slippa skicka
påminnelser till dom som svarat.
Frågorna är utformade så att ni skall kunna utveckla era egna erfarenheter eller funderingar inom ämnet.
Följande frågor önskar jag med denna undersökning få svar på.
Ni kan välja att svara avsändare, bläddra ner till frågorna och ställa markören under varje fråga och fylla på med era synpunkter.
Jag vore tacksam om ni kunde svara inom 2 veckor
Hur upplever du/ni att kontakten med skolan är idag när det gäller Apu? Hur önskar ni att det skulle fungera?
Vilka fördelar kan ni se med att skola och näringsliv skapar ett gemensamt system för att dokumentera och följa upp elevernas kunskapsutveckling?
Kan det finnas nackdelar med att skapa ett gemensamt system för dokumentation och i så fall vilka?
Vilka fördelar/nackdelar kan ni se med att kunna sköta kommunikation/dokumentation via Internet?
Tack så mycket för er medverkan Med vänlig hälsning
Bilaga 4
Nedan redovisas svaren som inkommit från handledarna. ”Ingen direkt upplevelse, varken positiv eller negativ” ”Det fungerar olika bra med olika lärare”
En del av respondenterna tycker det fungerar väldigt bra.
”Jag tycker det fungerar bra och man kan ringa in och kan diskutera olika
problem med lärarna. Det fungerar även bra med framförhållningen vilka elever som kommer och vilka veckor. Så jag tycker faktiskt att det fungerar riktigt bra nu” I en del fall så har det skett en förbättring under senare tid.
”Den har varit bristfällig, saknat bl.a. framförhållning. Kontakten har dock blivit något bättre på senare tid”
Några är bara nöjda ”Bra”
”OK”
Hur önskar ni att det skulle fungera?
På frågan om vilka förändringar dom skulle vilja se så svarade ca 50 % att det fungerar bra som det är.
”Nej, inte just nu. För dialogen fungerar som den ska tycker jag” ”Inga direkta ändringar”
”Det är ok”
Vissa ville ha mer information om eleverna
”Mer information om dom elever som skall hit på praktik”
”Vi vill ha bättre framförhållning och då vill jag även ha skriftligt vilka elever som kommer”
Sen fanns det någon som inte riktigt visste hur dom ville ha det ”Har ingen direkt uppfattning”
Vilka fördelar kan ni se med att skola och näringsliv skapar ett gemensamt system för att dokumentera och följa upp elevernas kunskapsutveckling?
En del företag ser ett stort framtida behov av arbetskraft och där ser man uppföljning av eleverna som en självklarhet då dom är eventuella framtida arbetstagare.
”Fördelarna är väl uppenbara med tanke på framtida rekryteringsbas” ”Det är stora fördelar den dagen man är intresserad av att anställa vederbörande.
Det är samtidigt bra för eleven att kunna visa fram ett gott betyg från en
arbetsplats, för som företagare är man ju intresserad av att anställa någon som kanske passar in i just den industrin”
I vissa fall är det av kvalitets hänseende.
”Det kan säkert vara mer rättvisande om man ser till antalet elever och platser” En del ser mer på företagets behov än elevens.
”Det är viktigt att eleverna får rätt utbildning d.v.s. det som företaget har behov av. Det kan vara en så enkel sak som kom upp på ett möte, att eleverna borde få mer utbildning i gasskärning”
”Eleverna får den utbildning som efterfrågas av näringslivet” ”Ingen uppfattning”
Hur skulle ni vilja att ett sådant system utformades?
Just på den här frågan var det 50 % som inte alls hade någon uppfattning om hur detta skulle kunna se ut.
”Omedelbart ingen direkt uppfattning” ”Det vet jag inget om”
”Vet inget om det här”
Sen fanns det dom som förmodligen hade skapat egna sätt att följa upp och dokumentera elevernas utveckling.
”Nej men att man för fram någon sorts avhandling från företaget sida
som kan följa med eleven den dagen han slutar. Har han inget från företaget så förmodar man att det inte gått så bra. Jag själv använder ju egna knep för att kolla närvaron i skolan. Har de truck kort så vet jag ju att de har över ett visst procenttal närvarotimmar så att säga”
”Det skall vara enkelt att sköta för handledaren”
”Skulle kunna vara så att man har ett möte om året, skola och näringsliv, där man enbart diskuterar utbildningens upplägg och skolan kan lyssna av företagens behov och kompetens”
Vilka fördelar/nackdelar kan ni se med att kunna sköta kommunikation/uppföljning via Internet?
Alla tillfrågade tyckte att Internet skulle kunna vara ett alternativ till uppföljning av elevernas kunskapsutveckling.
”Ur effektivitetssynpunkt är fördelarna uppenbara, några direkta nackdelar kan inte jag se”
”Dokumentation kan ske när som helst på dygnet, man har en direkt uppgradering” ”Kan sköta det när tid finns”
Den personliga kontakten var också en faktor som en del ansåg som viktig i den här frågan.
”Vi tycker det fungerar väldigt bra med Internet och man kan föra en dialog
på ett ganska lätt sett så att säga. Det är bara fördelar med det. Men samtidigt så är det i vissa fall viktigt att kunna diskutera öga mot öga”
”Fördelen är väl att man kan sköta det när och var som helst. Nackdelen kan väl vara den personliga kontakten”
Bilaga 5
Nedan redovisas svaren från lärarna på yrkesprogrammen
”De flesta företag är villiga att ta emot elever men att tid saknas för att göra en riktig uppföljning och betygsättning”
”Kontakten med företagen är bra. Uppföljningen och betygsättningen fungerar men det kan bli bättre”
” Kontakten med företag är generellt bra. Det finns tyvärr många missuppfattningar vad APU är för något. För företag är det praktik, som har blivit ett sorts samlingsnamn för allt typ av utbildning från skolan. Där får vi rannsaka oss själva hur vi yttrycket oss och använder förkortningar. En viktig del i detta är att utbilda våra handledare i vad som förväntas av den. Jag ser själv ett problem med detta. Får handledaren flera olika dokument med regelverk och ansvar kan det bli svårt att rekrytera handledare framöver. Många handledare har en ganska hård arbetsbelastning. Tid är pengar, det känns som att tid är en bristvara för handledare”
”Jag upplever att kontakten med företagen är bra dvs. med de företag vilka vi har avtal med redan. Däremot är det inte helt lätt att få nya avtal till stånd. Upplever det som att företagen inte anser sig ha tid att ha praktikanter, eller att ha en handledare som behöver ta tid från sina ordinarie arbetsuppgifter. När det gäller
uppföljning/betygsättning tycker jag att det är ett spel för galleriet, de kurser som ska göras på företaget blir ofta efterhands konstruktioner. Detta ser dock ganska olika ut från företag till företag”
Hur önskar ni att det skulle fungera?
”Att företagen hade möjlighet att ha någon som ansvarade, kanske mot en liten ersättning, för samtliga Apu elever”
”Att varje företag (precis som på BF) hade utbildade lärare på företaget/arbetsplatsen. (Jag vet att det är orimligt)”
”För det första skulle APU inte härledas till en massa kurser. APU skulle vara en egen kurs som man fyller med det innehåll man får på sina APU perioder. Var elev skulle få ett kompletterande skriftlig underlag tillhörande APU betyget”
”Att betydligt fler företag ska ta emot elever och handledarna bättre informerade om våra kurser och betygskriterier, då kan eleverna få fler kurser gjorda på sin APU och det har vi (o eleverna) sannerligen behov av eftersom tiden redan är bortreducerad” Vilka fördelar kan ni se med att skola och näringsliv skapar ett gemensamt system för att dokumentera och följa upp elevernas kunskapsutveckling?
”En fördel är att om parterna kommer överens så får Apu en högre prioritet på företaget plus en större samsyn och en högre status. Jag tror att många på företagen ser det som lågstatus att jobba med Apu elever, som der ser ut idag”
”Jag tror inte det är genomförbart”
”Med en mall med givna parametrar är det lättare för alla inblandade att förstå vad som förväntas av APUn”
”En fördel hade varit att kunna trycka på de elever som inte har någon fallenhet för yrket, att så tidigt som möjligt få vederbörande att välja någon annan inriktning som passar han/hon bättre”
Kan det finnas nackdelar med att skapa ett gemensamt system för dokumentation och i så fall vilka?
”Kan inte se några nackdelar”
”Jag har svårt att se hur detta skulle se ut. Jag tror en nackdel skulle vara att det är ett tidskrävande arbete att ta fram ett sådant här dokument. Vilka skulle vara med att utforma detta dokument?”
”Jag tror inte att vi får företagen att ställa upp om vi lastar på dem för många uppgifter. Då kommer flera av de företagen vilka vi har avtal med hoppa av samarbetet. Jag tror också att det blir mycket svårare att få folk att ställa upp som handledare”
Vilka fördelar/nackdelar kan ni se med att kunna sköta kommunikation/dokumentationen via Internet?
