Elektronisk version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-24028 ISBN 978-91-89271-07-4 (tryckt)
ISBN 978-91-89271-08-1 (pdf)
ISSN 0280-381X, Skrifter från Högskolan i Borås, nr. 115
D OK TOR SA VH A N D LI NG M aria Lu nd va ll SÅ R B AR H E T, M O D O CH IN B JUDA N : U N G A VU XNA S ST R ÄV AN EF TER VÄ LB EF IN NAN D E I E N T IL LV AR O P R ÄG LA D A V E XIS TE N TIE LL O R O
SÅRBARHET, MOD
OCH INBJUDAN
Maria Lundvall
D OK TOR SA VH A N D LI NG M änn isk an i v år de nUnga vuxnas strävan efter välbefinnande
i en tillvaro präglad av existentiell oro
MARIA LUNDVALL, Legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning som distriktssköterska och anestesi sjuksköterska. Hon har erfarenhet inom flera områden av hälso-och sjukvård. Yrkesverksam som lärare och program ansvarig för specialist utbildningen till distrikts sköterska på Högskolan i Borås. Disputerar vid Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd i ämnet vårdvetenskap inom området Människan i vården.
Unga vuxna med existentiell oro lever ett liv som är påtagligt påverkat av den existentiella oron. Hos unga vuxna med existentiell oro finns en sårbarhet som innebär att känna sig vilsen i livet, vilsenheten genomsyrar livet på ett funda mentalt sätt. Sårbarheten innebär att befinna sig vid ett bottenlöst mörker där tillvaron stundtals är outhärdlig. När den existentiella oron påtagligt präglar livet på ett sätt som gör det omöjligt att klara tillvarons krav på egen hand innebär ett möte med andra människor ett möjliggörande av välbefinnande. I mötet mellan unga vuxna och vårdare väcks, hos båda parter, en sårbarhet i att vara människa. För unga vuxna innebär sårbarheten att ha mod att blotta sin livssituation och sina innersta tankar. Det finns i mötet med den andre alltid en risk att bli fördömd, negligerad, identifierad som svag eller till och med avvisad. Mod innebär också att vårdare vågar stanna kvar i mötet och vågar ta emot livsberättelsen oavsett det mörker som berättelsen speglar. För att livsberättelsen skall få träda fram krävs det en ömsesidig inbjudan mellan unga vuxna och vårdare. I ett möte där relationen är vårdande finns en plats att vila på som möjliggör välbefinnande. Att finna en plats att vila på har en existentiell potential som innebär en möjlighet för den unga vuxna att finna sig själv i vilsenheten och se ljuset i det bottenlösa mörkret.
