Ett märkligt la tène-fynd
Arne, Ture J.
Fornvännen 27, 187-191
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_187
Ingår i: samla.raa.se
S .1/ A R It E M E D D E L A N I) E N 187
punkter, benen äro m a r k e r a d e med heldragna linjer, och rytlargestallens huvud ä r återgivet med samma k a r a k t e r i s t i s k a snedställda punktstreck som jiå Ölandsringen. A n s i k t s u r n o r n a tillhöra tiden o m k r i n g 500 f. Kr., och till ungefär samma tid torde ringen från Öland böra daleras. Isolerade fynd av l e r k ä r l från samma eller något y n g r e tid med enkla figurframslällningar ä r o vidare kända från n o r r a T y s k l a n d , och vid en första tillfällig g r ä v n i n g i den huslomlning, som blivit föremål för u n d e r s ö k n i n g vid K r a g h c d e i Vend-syssel, D a n m a r k , p å t r ä f f a d e s ett l e r k ä r l med högst m ä r k l i g a i n p r i c k a d e fi-g u r e r , bestående av r y t t a r e och djur1. T e c k n i n g a r av ifrågavarande enkla
slag ä r o följaktligen ej alldeles ovanliga för n o r d g e r m a n s k t område under denna lid. som a n n a r s k a r a k t e r i s e r a s av stor fattigdom på bildfrainställ-n i bildfrainställ-n g a r .
Det ä r möjligt alt de v ä s t j m - u s s i s k a a n s i k t s u r n o r n a s och Ö l a n d s r i n g e n s figurer trots allt uppstått fullt självständigt, men det är också t ä n k b a r t att do v a r i t i n s p i r e r a d e av l i k a r t a d e förebilder. H a r så varit fallet, då måste man obetingat ge priset åt framställaren av Ö l a n d s r i n g e n s figurer. De ä r o utförda mod s ä k e r hand, men ge dessutom i all sin enkelhet ett frappant uttryck för k o n s t n ä r e n s omedelbara uppfattning av och egen intima k ä n n e -dom om motivet, vilken ej lämnat rum för n å g r a felteekningar eller otymp-ligheter i utförandet.
Mårten Stenberger.
E T T M Ä R K L I G T L A T É N E - F Y N D
A r 1843 upptäcktes på Kapellbacken vid L a g e r l u n d a gård i K ä r n a socken, Östergötland, en grav, innehållande ett antal delvis sällsynta föremål frän
La Téne III-tiden (århundradet före Kr. f.). Sakerna Utgjordes av ett
situlaformat j ä r n k ä r l , v a r s botten n u m e r a s a k n a s , ett tveeggat j ä r n s v ä r d med j ä r n s l i d a , en sköldbuckla av j ä r n med konisk, extra påsatt spets, ett fragmentariskt sköldlmndtag, en ryggad spjutspets med hålk, ott p a r b r o n s -bleck, ett p a r nitar ocli 19 r ä n n f o r m i g a beslag av j ä r n som troligen anbragta i kanten av en nästan fyrkantig sköld. Detla fynd h a r publicerats i Medde-landen frän Östergötlands l^ornminnes- och museiförening 1919. Till fyndet h ö r även en omböjd j ä m t e n med t r i a n g u l ä r t utplattade ä n d a r , uppfattad i
uppsatsens bildunderskrifi som en situlafot
Ett nyligen gjort fynd h a r bragt bekräftelse |>å denna förmodan. Våren 1931 inkom lill Statens H i s t o r i s k a Museum från samma fyndort ett nytt gravfynd av besläktade föremål från s a m m a tid. Det u t g ö r e s av en 47 (in. hög nästan cylinderformad, mot bottnen något h o p t r ä n g d situla, bildad av hopnitade J ä r n p l å t a r (fig. 96), ett flera g å n g e r sammanböjt. eneggat j ä r n -svärd (tig. 97 a) med 5 hela eller fragmentariska slidbeslag av j ä r n (d—g) OOh en doppsko ( b ) , en omböjd spjutspets (b) och en halvrund kniv av
188 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 96.
Gravfynd från Lagerlunda, Kärna socken, Östergötland. Järnsitula. järn (c). Enligt meddelande från intendenten Cnattingius syntes i jord-ytan ingen annan markering än en häll av granit (100X55X30 cm.); under denna stod situlan på en mindre kalkstenshäll (c:a 30X35X10 cm.) samt omgavs av smärre flata stenar, som bildade en kammare för kitteln. I kitteln funnos utom ovan nämnda järnsaker även brända ben.
Situlan är vid mynningen skodd med en järnring. Strax nedanför denna äro mitt emot varandra anbragta två öglor med vidhängande ringar.
Märk-ligast är emellertid att situlan står på tro ben, tillverkade av järntenar med utplattade trekantiga fötter och med rombiska skivor för fastnitningen vid kärlet.
Den omedelbara förebilden för denna situla tyckas sådana nitade, cylind-riska bronssitulor utgöra, som vi känna t. ex. från Thielle Inférieure i Schweiz1. Denna saknar emellertid fötter, men äger en grepe. I sin tur
torde denna situla härstamma från etruriska ämbaren av sådan art som ett från Offida i Picenum, daterat till 300-talet f. Kr.2 Detta eleganta kärl.
i J. D é c h e l e t t e , Manuel d'archéologie préhistorique II, 3, sid. 1443, fig. 648, 2.
S .1/ A II It I-: M E I) l> E L A N I) E N 189
a .
c d e f g h.
Fig. 97.Gravfynd från Lagerlunda, Kärna socken, Östergötland, ai as: Hopböjt järn-svärd, b: Spjutspets av järn. c: Halvrund järnkniv. d—g: Slidbeslag av
järn. h: Järiidop|isko till svärdsslida. Va.
som på grund av sin nästan cylindriska form i British Museums katalog kallas cista, äger tre fötter i form av lejontassar.
Den tidigare funna Järnsitulan från Lagerlunda ansluter sig genom sin markerade hals och skuldra samt indragning mot den smalare basen till samtida bronssitulor, av vilka flera exemplar anträffats även i Sverige.
Situlor av järnbleck äro mig, utom de två östgötska, obekanta på lateno-kulturens område. Kittlar av bronsbleck ined överdel av järnbleck ha där-emot anträffats till ett antal av 8 hela och 4 eller 5 söndriga vid La Téne,
och de ha sannolikt från sitt centrum i Schweiz spritt sig till Tyskland och Skandinavien. Två ha anträffats på Öland. Det är ju möjligt, att även järnsitulorna härstamma från Schweiz, men högst egendomligt är dot ju, att de enda bekanta exemplaren påträffats å samma gravtält i Östergötland.
190 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Beträffande vapnen i fyndet h ä n v i s a s till M. J a h n s bekanta a v h a n d l i n g : Die B c w a f l n u n g der G e r m a n e n in der älteren Eisenzeit (Mannus-Bibliothek 16). Fyndet liar i Statens Historiska Museum fått inventarienumret 19759.
T. J. Arne.
E T T M E D E L T I D A R Y S K T S I G I L L , F U N N E T P Ä G O T L A N D Våren 1932 inlämnades av doktor Borgström i Visby till Statens Historiska Museum elt tvåsidigt p r ä g l a t blysigill, en s. k. bulla, som en gäng medelst ett s n ö r e varit fäst vid ett dokument. Sigillet hado påträffats vid Sojdungs i Folo sn jiå Gotland, mitt emellan h a m n a r n a i Slite och Visby. P å si-gillets ena sida ses en bild av den heliga jungfrun i orantställning, och pa hennes krojip ett K r i s t u s h u v u d i m e d a l j o n g ( ? ) . P å ömse sidor om glorian \VP <PV ( „ G u d s moder", b o k s t ä v e r n a i n v i k a n d e frän det n o r m a l a ) . Det är en s. k. P l a t y t e r a - f r a m s l å l l n i n g av G u d s moder. Den a n d r a sidan visar en r y s k inskrift: <PEKTICTT> APXI?E1IIIT> B(0)BPOPO;((C)KbIH. De två sista bokstäverna ä r o otydliga, ett o och ett c ä r o u t p l å n a d e i sista ordet. Kompletterad lyder inskriften: Feoktist, archiopiskop Novgorodskij, d. v. s. Feoktist Novgorods ä r k e b i s k o p .
.lust vid den tid, då svenska m a r s k e n T o r g i l s K n u t s s o n seglade över Östersjön och under strider mot novgorodborna anlade fästningen L a n d s -krona vid Nevas m y n n i n g , omtalas ä r k e b i s k o p e n F'eoktist i Novgorods annaler.1 Är 1299 dog ä r k e b i s k o p Klimcnt, och furst Boris Andrejevitj
jämte b o r g a r n a i Novgorod valde till h a n s efterträdare den fromme igumen Feoktist. föreståndaren för don heliga hebådelsens kloster. Don 29 juni 1800 invigdes han i sitt ämbete av melropoliten Maxim från Kiev och in-stallerades d ä r p å i S o p h i a k y r k a n . Efter åtta å r blev ärkebiskopen Feoktist sjuk och drog sig tillbaka till det kloster han kommit ifrån. H ä r dog han också efter t va a r den 23 december 1310 och begrovs i klostret. H a n s kvarlevor överfördes a r 1786 till Jurjevklostret i samma stad, där de funnos åtminstone fram till 1918.
Sigillet ä r av den b y z a n t i n s k a lyp, som mycket b r u k a d o s på 900- och tOOO-taleo och som ej sällan hittats i S y d r y s s l a n d (t. ex. i K o r s u n ]iå K r i m2) .
Enligt meddelande från professor B. Vasmer i L e n i n g r a d torde dylika sigill vara g a n s k a s ä l l s y n t a i N o r d r y s s l a n d . "Die F>emitage besitzt n u r eine sehr kleine Sammlung von Bleisiogeln, und auch im Russischen Museum, an das ich niich gewandt habe, konnle man m i r keino Auskunft dariiber
geben."
1 T h e clnonicle of Novgorod 1016—1471, utg. av K. M i c h e l 1 and N.
F o r b e s (Camden third series, vol. X X V , 1914).
