European Ombudsman
Beslut av den Europeiska ombudsmannen i klagomål 106/2005/TN mot Europeiska kommissionen
Beslut
Ärende 106/2005/TN - Undersökning inledd den 19/01/2005 - Beslut den 30/03/2006
Klagomålet gällde kommissionens påstådda vägran att betala ut lön till klagandens dotter, en före detta kommissionstjänsteman som blev sjuk kort efter det att hon tillträtt sin tjänst.
Sedan klagandens dotter varit sjukskriven en tid ogiltigförklarade kommissionen resultatet av den läkarundersökning hon hade genomgått innan hon tillträdde sin tjänst.
Kommissionen hävdade att hon måste ha varit sjuk redan vid tiden för läkarundersökningen.
Ärendet prövades av förstainstansrätten, som upphävde kommissionens beslut, varvid dottern återinsattes som tjänsteman. Eftersom hon fortfarande var sjuk kunde hon inte arbeta, och hon beviljades slutligen invaliditetsersättning från och med november 2002.
Kommissionen betalade emellertid inte ut någon lön till klagandens dotter för perioden maj 2001 till oktober 2002, med motiveringen att hon inte hade visat att hennes frånvaro hade medicinska orsaker. Klagandens dotter anförde klagomål avseende ärendet i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna men fick inget svar inom den föreskrivna tidsfristen. Därför ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen å sin dotters vägnar.
Klaganden hävdade att kommissionen redan förfogade över tillräcklig information för att kunna dra slutsatsen att hennes dotter hade varit sjuk under perioden i fråga, eftersom dotterns arbetsoförmåga hade bedömts under denna period av kommissionens
invaliditetskommitté. Klaganden hävdade att kommissionens beslut att klassificera hennes dotters frånvaro under perioden maj 2001 till oktober 2002 som otillåten var orimligt.
Klaganden yrkade att kommissionen skulle betala ut lön till hennes dotter för perioden i fråga.
I sitt yttrande förklarade kommissionen att den hade beslutat att godta dotterns klagomål enligt artikel 90.2 och att den hade betalat ut hennes innestående lön för perioden i fråga.
Klaganden bekräftade att lönen hade utbetalats men ansåg det vara anmärkningsvärt att kommissionen inte hade betalat någon ränta.
Ombudsmannen noterade att klagandens dotter i sitt klagomål enligt artikel 90.2 hade yrkat inte bara att hennes innestående lön skulle betalas ut, utan också att kommissionen skulle betala ränta. Eftersom kommissionen i sitt yttrande förklarade att den hade fattat ett beslut om att " godkänna [dotterns] klagomål enligt artikel 90.2" , fann ombudsmannen det lämpligt att göra ytterligare undersökningar och fråga kommissionen varför den inte hade betalat någon ränta.
I sitt svar medgav kommissionen att ränta borde betalas och klaganden underrättade senare
ombudsmannen om att kommissionen hade betalat den. Hon tackade ombudsmannen och hans personal för deras hjälp med att lösa problemet.
Strasbourg den 30 mars 2006
I augusti 2004 ingav Er dotter, fröken R., ett klagomål till Europeiska ombudsmannen (referensnummer 2505/2004/TN) mot Europeiska kommissionen. Klagomålet gällde bland annat utbetalningen av lön till henne i hennes egenskap av före detta tjänsteman.
Fröken R.:s klagomål förklarades otillåtligt den 16 september 2004, eftersom hon inte uttömt alla andra möjligheter att framföra interna administrativa önskemål och klagomål i enlighet med artikel 2.8 i Europeiska ombudsmannens stadga. Vid den tidpunkt då hon ingav sitt klagomål till o mbudsmannen hade tidsfristen för kommissionen att besvara hennes klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ännu inte löpt ut.
Efter det att tidsfristen för ett svar från kommissionen med anledning av fröken R.:s klagomål enligt tjänsteföreskrifterna löpt ut, ingav Ni ett nytt klagomål till ombudsmannen på fröken R.:s vägnar den 15 december 2004. Klagomålet förklarades tillåtligt under referensnummer 106/2005/TN.
Den 19 januari 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande.
Kommissionen avgav sitt yttrande den 11 maj 2005. Jag vidarebefordrade yttrandet till Er och uppmanade Er att inkomma med kommentarer, vilket Ni gjorde den 22 juni 2005.
Den 5 juli 2005 skrev jag till kommissionen och begärde ytterligare upplysningar rörande Ert klagomål. Jag mottog kommissionens svar den 13 oktober 2005. Jag vidarebefordrade svaret till Er och uppmanade Er att inkomma med kommentarer senast den 30 november 2005.
Inga skriftliga kommentarer mottogs från Er inom denna tidsfrist .
När mina avdelningar kontaktade Er per telefon den 27 januari 2006 förklarade Ni att Ni ansåg ärendet vara löst.
Jag skriver för att underrätta Er om resultaten av de undersökningar som gjorts.
KLAGOMÅLET Klagomål 2505/2004/TN :
År 1995 började fröken R., som är svensk medborgare, arbeta som tjänsteman vid Europeiska kommissionen. Ganska snart efter att ha börjat arbeta blev hon sjuk, med smärtor i skuldror och nacke. När hon varit sjukskriven en tid blev det uppenbart att hennes tillstånd var av allvarlig och långvarig art. Kommissionen ogiltigförklarade då resultatet av den läkarundersökning hon genomgått innan hon anställdes. Enligt kommissionen måste hon ha varit sjuk redan när hon genomgick läkarundersökningen. Talan i saken väcktes vid förstainstansrätten, som ogiltigförklarade kommissionens beslut och fröken R. återinsattes som tjänsteman. Eftersom hon fortfarande var sjuk kunde hon emellertid inte arbeta och beviljades slutligen invaliditetspension med verkan från november 2002. Kommissionen betalade dock inte fröken R. någon lön för perioden maj 2001 till oktober 2002 och därför ingav hon ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna i saken. Fröken R. klagade också hos Europeiska ombudsmannen, men hennes klagomål förklarades otillåtligt eftersom hon inte uttömt alla andra möjligheter att framföra interna administrativa önskemål och
klagomål i enlighet med artikel 2.8 i ombudsmannens stadgar. Vid den tidpunkt då hon ingav sitt klagomål till ombudsmannen hade tidsfristen för kommissionen att besvara hennes klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ännu inte löpt ut.
Det aktuella klagomålet :
I december 2004 ingav fröken R.:s mor ett nytt klagomål till Europeiska ombudsmannen i denna fråga. Enligt klaganden kan de relevanta sakförhållandena sammanfattas på följande sätt:
Kommissionen besvarade inte fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, ett faktum som skall anses utgöra ett tyst avslag på överklagandet.
Kommissionen vägrade betala ut fröken R.:s lön för perioden maj 2001 till oktober 2002 och anförde som skäl att fröken R. inte lagt fram någon bevisning för att styrka att hennes frånvaro hade medicinska orsaker. Kommissionen hade dock redan tillräckligt med information för att kunna dra slutsatsen att hon varit sjuk under perioden i fråga.
I november 2000 skickade fröken R. in ett läkarintyg som bestyrkte att hennes
arbetsoförmåga innebar invaliditet. På grundval av denna information togs hennes ärende upp till prövning av kommissionens invaliditetskommitté i oktober 2001. Kommittén fattade ett beslut om hennes invaliditet den 5 september 2002. Kommissionens beslut att
klassificera fröken R.:s frånvaro under perioden maj 2001 till oktober 2002 som ”otillåten” är därför orimlig, eftersom hennes läkarintyg och invaliditetskommitténs överväganden och åtföljande dokumentation tydligt visar att hon var sjuk under den berörda perioden.
Klaganden hävdade att kommissionens beslut att rubricera fröken R.:s frånvaro under perioden maj 2001 till oktober 2002 som otillåten var oskäligt.
Klaganden yrkade att kommissionen borde betala ut lön till fröken R. för den berörda perioden.
UNDERSÖKNINGEN Kommissionens yttrande
I sitt yttrande gjorde kommissionen sammanfattningsvis följande kommentarer:
Fröken R. anställdes som tjänsteman den 1 juli 1995. Omedelbart efter det att hon fullgjort sin provanställning var hon sjukledig under längre perioder. Läkartjänsten ansåg att hon lämnat oriktig information i samband med läkarundersökningen inför anställningen, vilket slutligen ledde till att hennes anställning ogiltigförklarades med verkan från den 1 februari 1 999. Fröken R. överklagade detta beslut med framgång och återinsattes därför i tjänst av kommissionen.
Från och med den 1 november 2002 förklarades fröken R. arbetsoförmögen till följd av ett beslut från invaliditetskommittén. Innan nämnda beslut fattades var fröken R. emellertid frånvarande från arbetet från och med den 1 januari 2001, utan tillstånd eller läkarintyg.
Dessutom så återvände fröken R. till Sverige under den otillåtna frånvaron, vilket hade krävt tillstånd enligt artikel 60 i tjänsteföreskrifterna även om hon haft ett läkarintyg för
frånvaroperioden. Därför inställde kommissionen betalningen av fröken R.:s lön med verkan från och med den 1 maj 2001.
Genom en skrivelse av den 17 maj 2004 bad fröken R. kommissionen betala henne den innestående lönen för perioden maj 2001 till oktober 2002. Den 23 februari 2004 bekräftade kommissionen att utbetalningen av lönen inställts.
Den 17 maj 2004 överklagade fröken R. kommissionens beslut av den 23 februari 2004 med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Hon gjorde gällande att eftersom hon hade lämnat in ett läkarintyg i november 2000 så behövde hon inte uppvisa ytterligare läkarintyg för frånvaro efter detta datum. Fröken R. hävdade att eftersom hon var sjuk i november 2000 och förklarades oförmögen att arbeta från och med den 1 november 2002 så var det orimligt av kommissionen att betrakta hennes frånvaro under tiden från den 1 januari 2001 till den 30 oktober 2002 som otillåten.
Den 14 december 2004 beslutade kommissionen att godta fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2. Den 16 februari 2005 betalade kommissionen fröken R. ett belopp uppgående till 52 065.63 euro, vilket motsvarade hennes innestående lön för perioden maj 2001 till oktober 2002.
Klagandens kommentarer
I sina kommentarer av den 22 juni 2005 bekräftade klaganden att den innestående lönen för perioden maj 2001 till oktober 2002 betalats till fröken R. i februari 2005. Den klagande ansåg emellertid att det var anmärkningsvärt att kommissionen inte betalat någon ränta.
Ytterligare undersökningar
Efter en noggrann genomgång av kommissionens yttrande och klagandens kommentarer föreföll ytterligare undersökningar vara nödvändiga.
Europeiska ombudsmannen konstaterade att kommissionen hade betalat fröken R. den innestående lönen för perioden maj 2001 till oktober 2002, men att ingen ränta föreföll ha betalats ut. Ombudsmannen konstaterade vidare att fröken R., i sitt klagomål till
kommissionen enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, inte bara yrkade att hennes
innestående lön skulle betalas ut, utan också att kommissionen skulle betala ränta. Eftersom kommissionen i sitt yttrande över klagomålet till Europeiska ombudsmannen hade förklarat att den fattat ett beslut om att godkänna fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2, föreföll det lämpligt att fråga kommissionen varför den inte hade betalat fröken R. någon ränta på det berörda beloppet.
Kommissionens svar
I sitt svar av den 13 oktober 2005 medgav kommissionen att ränta på den innestående lönen borde ha betalats, såsom begärts i fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2 i
tjänsteföreskrifterna. Därför skulle en ytterligare utbetalning på 4 147.58 euro göras.
Klagandens kommentarer
Europeiska ombudsmannen uppmanade klaganden att inkomma med kommentarer till kommissionens svar. Inga skriftliga kommentarer lämnades av klaganden.
Den 27 januari 2006 kontaktade ombudsmannens avdelningar klaganden per telefon, varvid klaganden förklarade att fröken R. hade fått den innestående räntan och att hon ansåg att kommissionen löst ärendet till hennes och fröken R.:s belåtenhet. Hon tackade
ombudsmannens avdelningar för deras hjälp med att lösa ärendet.
BESLUTET 1 Det påstått oskäliga beslutet och tillhörande yrkande
1.1 Klagomålet ingavs på fröken R.:s vägnar. Fröken R. är en före detta tjänsteman som insjuknade ganska snart efter att ha börjat arbeta vid kommissionen. Efter att ha varit sjukskriven en tid blev det uppenbart att fröken R.:s tillstånd var av allvarlig och långvarig art.
Kommissionen ogiltigförklarade resultatet av den läkarundersökning hon genomgått innan hon anställdes. Talan i saken väcktes vid förstainstansrätten, som ogiltigförklarade
kommissionen beslut, och fröken R. återinsattes som tjänsteman. Eftersom hon emellertid fortfarande var sjuk kunde hon inte arbeta och hon beviljades slutligen invaliditetspension med verkan från november 2002. Kommissionen betalade emellertid inte ut någon lön till fröken R. för perioden maj 2001 till oktober 2002 och anförde som skäl att fröken R. inte hade lagt fram någon bevisning som styrkte att hennes frånvaro hade medicinska orsaker.
Klaganden hävdade att kommissionen redan hade tillräcklig information för att kunna dra slutsatsen att fröken R. hade varit sjuk under den berörda perioden. Fröken R. ingav ett klagomål i saken i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen besvarade inte fröken R.:s klagomål enligt tjänsteföreskrifterna inom föreskriven tidsfrist, vilket är ett faktum som skall anses utgöra ett tyst avslag på överklagandet. Därför ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen på fröken R.:s vägnar, och hävdade att kommissionens beslut att rubricera fröken R.:s frånvaro under perioden maj 2001 till oktober 2002 som otillåten var oskäligt och yrkade att kommissionen skulle betala fröken R. hennes lön för perioden i fråga.
1.2 I sitt yttrande underrättade kommissionen ombudsmannen om att den hade beslutat att godkänna fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2 och att den hade betalat fröken R. ett belopp uppgående till 52 065.63 euro, vilket motsvarade hennes innestående lön för perioden maj 2001 till oktober 2002.
1.3 K laganden bekräftade att den innestående lönen för perioden maj 2001 till oktober 2002 hade betalats ut till fröken R. i februari 2005. Däremot ansåg klaganden att det var
anmärkningsvärt att kommissionen inte betalat ut någon ränta.
1.4 Europeiska ombudsmannen konstaterade att fröken R. i sitt klagomål till kommissionen enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inte bara hade yrkat att hennes innestående lön skulle betalas ut, utan också att kommissionen skulle betala ränta. Eftersom kommissionen i sitt yttrande över klagomålet till ombudsmannen hade förklarat att den fattat ett beslut om att godkänna fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2, företog ombudsmannen ytterligare undersökningar för att ta reda på varför kommissionen inte betalat fröken R. någon ränta.
1.5 I sitt svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar medgav kommissionen att ränta borde ha betalats på den innestående lönen, såsom begärts i fröken R.:s klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Därför skulle en ytterligare utbetalning på 4 147.58 euro göras.
1.6 Den 27 januari 2006 kontaktade ombudsmannens avdelningar klaganden per telefon, varvid klaganden förklarade att fröken R. fått den innestående räntan och att hon ansåg att kommissionen löst ärendet till hennes och fröken R.:s belåtenhet. Hon tackade
ombudsmannens avdelningar för all deras hjälp med att lösa ärendet.
1.7 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen förefaller ha vidtagit lämpliga åtgärder för att lösa ärendet och att den därmed har tillmötesgått klaganden.
2 Slutsats
Det framgår av den information som lämnats av kommissionen och klaganden att kommissionen vidtagit åtgärder för att lösa ärendet och därmed tillmötesgått klaganden.
Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Kommissionens ordförande kommer också att underrättas om detta beslut.
Med vänlig hälsning
P. Nikiforos DIAMANDOUROS
