2008-02-07 Dnr 2008-0011
Socialdepartementet 103 33 Stockholm
Remissyttrande över Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning. Promemoria S2007/11088/SF. Socialdepartementet
De Handikappades Riksförbund DHR har beretts tillfälle avge synpunkter på ovan rubricerad promemoria. DHR är en organisation för personer med rörelsenedsättningar och utifrån det perspektivet vill vi framföra följande.
Utredningens förslag hänger nära samman med socialdepartementets promemoria Ds 2008:3 Införande av en rehabiliteringskedja. Vi hänvisar till vårt yttrande över denna promemoria.
Sammanfattning av DHR´s synpunkter
I förslaget föreslås kraftiga begränsningar av nuvarande regler vad gäller tidsgräns för sjukpenning, införande av förlängd sjukpenning för vissa grupper samt sänkning av nivån för rehabiliteringspenning. Vidare föreslås, att kompensation från arbetsgivare (sjuklön) vid sjukdom i huvudsak ska upphöra liksom att kompletterade försäkringar inte längre ska gälla. Förslagen utgår från regeringens s.k. jobblinje och målsättningen är att minska utanförskapet. Förslagen föreslås träda i kraft 1 juli 2008 – med undantag för vissa övergångsbestämmelser.
För personer med rörelsenedsättningar är arbetslösheten mycket hög och olika
undersökningar visar, att endast 36 – 39% av personer med rörelsenedsättning har ett arbete. (T.ex Utredningsinstitutet HANDU´s Levnadsnivåundersökning 2005). Många av DHR´s medlemmar önskar erhålla ett arbete och arbetsmarknadsfrågorna är därför ett av våra prioriterade områden. Vi har även medlemmar som på grund av sina funktionsnedsättningar, sjukdom, smärta m.m. inte kan arbeta och som nu uppbär sjukpenning eller sjukersättning. För dessa personer kan utredningens förslag innebära en kraftigt försämrad ekonomisk situation om sjukpenningen eller sjukersättningen upphör. Utredningen kallar indragningarna för ekonomiska incitament för att söka arbete. Vi tror inte att indragning av ersättningar leder till att våra medlemmar erhåller arbete. Tvärtom kan det i stället öka utanförskapet.
För kännedom så visar ovannämnda Levnadsnivåundersökning visar också, att 60%
av personer med rörelsenedsättning har en bruttoinkomst under 13.500 kr/månaden (2005) och nästan var 5:e av DHR´s medlemmar har enbart garantiersättning. De tvingas föra en ständig kamp för att klara dagliga utgifter men även utgifter för nödvändiga behandlingar, mediciner, tandvård och hjälpmedel. 40% saknar en kontantmarginal på 14.000 kr. Den låga inkomsten försvårar också möjligheterna att teckna lån och avtal. Majoriteten tvingas leva under dessa svåra ekonomiska
förhållanden livet ut.
Efter att folkpartiets talesman i socialförsäkringsfrågor Tobias Kranz (fp) i januari 2008 inför socialutskottets ledamöters möte med handikapprörelsen uttalat, att
”förtidspensionärer ska ges möjlighet att leva på rimlig nivå” förväntar vi oss nu en översyn av sjukersättningens belopp inkl. den låga garantiersättningen. Vi ser fram emot den översynen. Vi ställer oss frågan vad som anses som rimlig nivå? Det kan väl inte vara så, att regeringen anser att 13.500 kr/mån eller 8.200 kr/mån (garantinivån) medger en acceptabel levnadsnivå?
Tonläget i utredningen genomsyras av en syn på personer som erhåller sjukpenning som fuskare och som inte vill arbeta. Vi är medvetna om att fusk i vissa fall före- kommer och att sjukpenning ibland beviljats för lättvindigt, men tvärtemot
utredningens synsätt tror vi att dessa personer är i minoritet. Förslagen innebär en kollektiv bestraffning.
3.2 Tidsbegränsning av sjukpenning
DHR instämmer med utredningen vad gäller behovet av en tidsgräns för hur länge sjukpenning ska utbetalas. Vi kan i huvudsak stödja förslaget om begränsning av sjukpenningen under 364 dagar och med 80% av sjukpenninggrundande inkomst SGI.
Vi kan däremot inte stödja förslaget med den mycket restriktiva ramtiden med
sjukpenning i högst 364 dagar inom en period av 450 dagar – och oavsett orsaken till ny sjukskrivning. Skälet till utredningens förslag är återigen tron att människor fuskar och vill sätta i system att tillfälligt sjukskriva sig för att sedan kunna påbörja en ny 1-årsperiod med sjukpenning. (”Det finns goda skäl att anta, att vetskapen om denna tidsgräns påverkar de olika aktörernas beteende”. Utredningen s. 34).
Vi kan inte heller stödja förslaget att en person som uppburit sjukpenning under 1 år därefter måste ha ett uppehåll på minst 85 dagar för att åter kunna få sjukpenning.
En person som varit sjuk i 1 år och sedan t.ex arbetat i 90 dagar får därmed rätt till ytterligare 5 dagars sjukpenning. Begränsningar med införandet av denna ramtid
kommer att slå mycket hårt mot personer med sjukdomar som går i skov t.ex MS-sjuka och personer med reumatism eller astma. Att vara arbetsför under minst 85 dagar kan för dessa vara en omöjlighet. Utredningens synsätt, att människor vill fuska och sjukskriva sig känns då mycket kränkande. Förslaget innebär, att dessa kan stå utan sjukpenning mer eller mindra långa och återkommande perioder. Det blir dessutom omöjligt, att planera och ha överblick över sin ekonomi.
För att mildra konsekvenserna av förslaget förelår utredningen vissa undantag för att erhålla fortsatt sjukpenning med 80% även efter 1 år. Undantagen är mycket restriktiva
och ska endast gälla vid livshotande sjukdomar exempelvis cancer och ALS eller för personer som väntar på transplantation av vitala organ. DHR anser, att denna gräns är alldeles för snäv och att undantag även ska kunna göras för personer med liknande skador och sjukdomar, som vi nämnt ovan.
3.3 Förlängd sjukpenning
Efter ansökan av den enskilde ska den nya ”förmånen” förlängd sjukpenning i vissa fall kunna erhållas i 550 dagar (ca 1,5 år), men då med 75% av SGI. Det gäller exempelvis personer som behöver långvarig rehabilitering eller där ytterligare sjukdomar eller skador tillkommit. Om den försäkrade vid periodens slut inte anses ha en stadigvarande arbetsoförmåga bör hon enligt utredningen aktualiseras hos Arbetsförmedlingen genom att kallas till ett avstämningsmöte.
DHR är i och för sig positiv till att möjlighet finns till förlängd sjukpenning, men även här är kriterierna mycket hårda, tidsperioden är kort och innebär även en sänkning av ersättningsnivån. Dessutom ska förlängd sjukpenning endast kunna erhållas utifrån reglerna om ramtiden 450 dagar.
Skälet till att införa förlängd sjukpenning är, så vitt vi kan se, en följd av förslaget i promemorian Ds 2008:3 Införande av en rehabiliteringskedja, att slopa möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning. Som framgår av vårt yttrande över den promemorian är DHR mycket kritisk till det förslaget och anser, att tidsbegränsad sjukersättning ska finnas kvar i sin nuvarande form. Av det skälet säger vi nej till förlängd sjukpenning och förordar i stället tidsbegränsad sjukersättning.
DHR´s uppfattning är, att förlängd sjukpenning hårt drabbar personer med funktions- nedsättning på grund av den korta tidsperioden och den sänkta ersättningsnivån.
Indragen sjukpenning leder inte ”per automatik” till att vi erhåller arbete. Många av våra medlemmar har i flera år kämpat för att erhålla arbete och slippa vara beroende av sjukpenning eller sjukersättning. Problemet är att så få arbetsgivare vill anställa
personer med funktionsnedsättning. Utredningens förslag riskerar leda till att fler hamnar i ett ännu större utanförskap, då sjukpenningen dras in och personen kanske inte heller är berättigad till A-kassa. Det som återstår är försörjningsstöd/ socialbidrag, vilket utredningen helt cyniskt räknar med i sin konsekvensbeskrivning. Vi tror
dessutom, att denna grupp kommer att bli betydligt större än vad utredningen beräknar.
Vi ifrågasätter också om socialtjänsten har resurser och kompetens att ta hand om denna överströmning av människor. Risken finns, att det endast blir ett passivt mottagande av socialbidrag.
(Av vårt yttrande över promemorian Införande av en rehabiliteringskedja framgår, att vi även ifrågasätter om arbetsförmedlingen har kompetens och resurser att ta hand om alla de personer som blir utförsäkrade - särkilt som det klart utrycks att arbetsför- medlingen inte ska erhålla några ytterligare resurser).
Ytterligare ett problem är, att vissa kommuner ställer krav på att personer måste vara aktivt arbetssökande för att erhålla socialbidrag. Denna aspekt har överhuvudtaget inte
berörts av utredningen. Personer med funktionsnedsättning riskerar då falla helt igenom samhällets skyddsnät, eftersom vår arbetsförmåga och kompetens så sällan efterfrågas av arbetsgivare.
Redan nu hamnar många personer med funktionsnedsättning mellan stolarna. De är för friska för att få sjukpenning, men för sjuka för att kunna arbeta. Utredningens förslag medför att denna krets tyvärr kommer att öka.
3.4 Rehabiliteringspenning m.m
Vanligtvis betalas rehabiliteringspenning ut med en nivå som motsvarar sjukpenningen dvs 80% av SGI. Enligt utredningen har rehabiliteringspenning under vissa perioder betalats ut med ett högre belopp än sjukpenningen. Detta ska inte längre vara möjligt.
Vilka perioder eller vilka åtgärder som avses framgår inte, vilket gör att utredningens förslag blir förvirrande.
Idag består rehabiliteringsersättningen av två delar: Dels rehabiliteringspenning för deltagande i arbetslivsinriktad rehabilitering och dels ett särskilt bidrag för eventuella omkostnader i samband med detta såsom kursavgifter, resor, traktamente m.m. Av utredningen framgår inte, att denna uppdelning finns, vilket också medför oklarhet.
Under förutsättning att det särskilda bidraget skall finnas kvar kan DHR stödja
förslaget. Liksom utredningen kan vi se fördelar med att rehabiliteringspenningens och sjukpenningens storlek likställs.
3.5 Samordning med andra försäkringar
Förslaget innebär i princip, att sjukpenningen ska minskas med den lön som den försäkrade erhåller under sjukskrivningstiden från sin arbetsgivare (sjuklön) liksom med ersättningar från gruppsjukförsäkringar enligt kollektivavtal samt ersättningar från privat försäkring. Ingen ska kunna erhålla mer än 75% ersättning.
DHR tar helt avstånd från detta förslag. Förslaget innebär en kraftigt försämrad
ekonomisk situation för alla som blir sjuka. Vi ifrågasätter också, om inte förslaget att ej acceptera kollektivavtalade ersättningar bryter mot den lagstadgade arbetsrätten.
Vad gäller den enskildes möjligheter att teckna privata sjukförsäkringar blir sådana försäkringar genom detta förslag verkningslösa. Det kan inte vara statens uppgift, att i praktiken hindra människor att söka kompletterande sjukförsäkringslösningar.
För personer som redan nu lever på marginalen kan förslaget dessutom innebära, att dessa går till arbetet trots sjukdom i kroppen - med ökad risk för längre tids
sjukfrånvaro eller utmattningssyndrom.
DE HANDIKAPPADES RIKSFÖRBUND Med vänlig hälsning
Maria Johansson Barbro Gregorson Förbundsordförande Ombudsman
