Att vara herde för Guds församling.
1 Petrusbrevet 5:1-4:
Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att
uppenbaras:
var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.
Aposteln Petrus skriver till dem, som hade fått uppdraget att förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten, till de äldste. Och han skriver som en bland dem, "jag som själv är en av de äldste". Men han skriver med apostolisk
auktoritet när han hänvisar till att han var vittne till Kristi lidanden. Han hade följt Jesu kallelse, han var en av de tolv, som följt Jesus från början av hans offentliga verksamhet. Han hade ömkligen svikit sin älskade Mästare på översteprästens gård, när han betygade om Jesus: Jag känner inte den mannen! Men nr han mötte Jesu blick insåg han med ens vad han gjort och gick ut med bittra tårar. Han fick ta emot frukterna av Jesu lidande, död och uppståndelse. Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda föds han på nytt till ett levande hopp. Ty han hade genom Jesus fått del i den härlighet som kommer att uppenbaras.
Han hade fått lära sig vad det innebär att vara ett får i fårahjorden. Vad det innebär att ha en Herde, som bryr sig om sina får. En herde som är trofast mitt bland alla trolösa.
Denne Petrus säger nu till prästerna: Var herdar för Guds hjord
Att vara herde för Guds församling.
Om detta ämne är vi samlade denna timme.
För oss kristna ligger det oerhört mycket i begreppet "herde". Det är som sig bör färgat av Bibelns undervisning om Jesus som den store, den ende och rätte herden för fåren. I profeten Hesekiels bok, kap. 34, hör vi Herrens dom över Israels ledare, som bara tog hand om sig själva och inte brydde sig om folket. De
uppträdde som herrar, inte som herdar. Men Herren skulle själv söka upp sina får och ta hand om dem. Han skulle samla de förskingrade och föra dem ut på goda betesmarker. Den profetian gick i uppfyllelse genom Jesus.
I Johannes evangelium, kap. 10. hör vi om Jesus, den gode Herden. Han tar sig så an sina får att han ger sitt liv för dem. Därför är han den ende rätte Herden.
Han är verkligen ett föredöme för alla underherdar. Och så talar Jesus om att han har andra får, som inte hör till "den här fållan", alltså till Israels folk. Dem måste jag också leda och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Bland dessa andra får hör vi.
Hur gör Jesus när han samlar fåren till hjorden för att de skall få höra hans röst och bli ledda av honom?
Han utsåg sina apostlar och sände dem. Vi läser i Lukas 24 kap. om hur Jesus påminner apostlarna om vad han sade medan han ännu var hos dem: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.
Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna kvar här i staden, tills ni blivit beklädda med kraft från höjden."
Det som var skrivet om Jesu död och uppståndelse och som skedde, skulle med den Helige Andes hjälp predikas till omvändelse och syndernas förlåtelse för alla folk.
Såsom Fadern hade sänt Sonen, så sände Jesus apostlarna. De var herdar sända av Överherden. Apostlarna i sin tur förordnade och insatte nya herdar för Guds församling. Det var HERREN som genom apostlarna sände dem som skulle förkunna Guds ord och förvalta sakramenten. HERREN gör allt själv när han kallar samman sin hjord och frälsar sitt folk, men han gör ingenting utan människor (Ringius). T.o.m. till detta hans verk att han verkligen sänder nya präster behöver han oss kristna. I Matt.9:36-38 läser vi:
När Jesus såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder arbetare till sin skörd. Herren sänder nya präster som svar på kristnas böner. Att vara herde för Guds församling är att vara dess pastor.
Kristi församling behöver präster som är rätta herdar för hjorden och därmed föredömen för hjorden.
De har av Herren fått en tjänst, ett ämbete. Herren har gett dem särskilda redskap att arbeta med.
Det heter i Augsburgska bekännelsen kapitel V:
”För att vi ska få denna tro, har evangelieförkunnelsens och
sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänks den helige Ande, vilken hos dem som hör Evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. Det vill säga, att det inte är för vår förtjänsts skull, utan för Kristi skull som Gud rättfärdiggör dem som tror att de för Kristi skull upptagas i nåden. Gal.3: För att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden."
Det är här som herdarna för Kristi församling kommer in. De är nödvändiga för att människor ska kunna komma till tro och bli bevarade i tron. Det är nödvändigt att de är rätta herdar som rent och klart förkunnar Guds ord såsom det är oss givet i den Heliga Skrift, och som rätt förvaltar de heliga sakramenten. Är de rätta herdar inser de och med ödmjuk glädje finner de sig i att de är underherdar under Jesus Kristus, den store Herden för fåren. De behöver inte hitta på något själva.
De ska bara göra vad HERREN säger i sitt Ord. De ska använda de arbetsredskap Herren har gett dem.
Martin Luther säger (Konkordieboken sid.545):
”Trogna herdar bör
dels föra sina får på bete och föda dem,
dels skydda dem för ulvarna, så att de tar sig till vara för främmande röster (Joh.10:12 ff)
och skilja det kostbara från det värdelösa (Jer.15:19)."
Alltså dels leda och föda, dels skydda.
Detta gör herdarna genom att förkunna Guds ord såsom det är oss givet med dess lag och Evangelium, och genom att förvalta sakramenten efter Kristi instiftelse.
Detta går inte för prästen utan bön, bön för sig själv och bön för dem herden är satt att ha ansvar för. Det går inte utan att herden själv låter sig fostras och ledas av Överherden genom Guds ord och Guds Helige Ande.
Det ansvar herden har är ett evighetsansvar. ”Med den stora räkenskapsdagen för ögonen.”
Aposteln Paulus ord i 1 Kor.4:1 ff gäller alla herdar med evighetsansvar: Såsom Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig - att han är trogen.
Pålitlig, trogen intill döden. Det gäller evigheten både för honom själv och för den församling han av Gud själv är satt att leda, vårda och beskydda.
Guds ord visar oss alltså varför Jesus sänder herdar till sin hjord, pastorer till sin Kyrka.
Vi har fått veta vad de har för uppdrag från den store Herden för fåren, Herren Jesus Kristus, han som gav sitt liv för fåren. När vi vet detta, blir det helt galet
om underherdarna uppträder som herrar och som dåliga föredömen för hjorden.
Och som inte på rätt sätt använder redskapen, Guds ord och sakrament i sin herdetjänst. I stället för att församla skingrar man då hjorden. Därför uppmanar aposteln Petrus: Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
I det avsnitt ur 1 Petrusbrevet 5 som jag läste i början uppmanar aposteln oss:
Var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Var herdar för Guds hjord som finns hos er.
För den Guds hjord som finns hos er! Alltså har vi ansvar för just dem som vi är satta att vara herde, vara präst och själasörjare för. För dem som är oss anvisade.
Ansvaret gäller för alla människor vi möter, men det särskilda herdeansvaret gäller den församling, den gudstjänstgemenskap, den koinonia pastorn har fått ansvar för. En präst är ingenting annat än herde för sin församling. Men det är stort att få vara det. HERREN har funnit dig förtroende värd, kallat dig och satt dig just där du nu är. Där har du ditt ansvar. Det är det ansvaret du skall göra räkenskap för på den yttersta dagen.
Samtidigt ska vi inte glömma att den enskilda församlingen är en del av hela Kristi kyrka. Den är en del av den stora heliga gemenskapen, som sträcker sig över hela jorden.
Vi tror på en enda helig allmännelig och apostolisk kyrka, de heligas samfund.
Jesus lovar att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han. När vi firar gudstjänst i Ande och sanning är Kristus, Frälsaren och Herren, närvarande med alla sina gåvor, med allt han har att ge sin Kyrka av frälsning och försoning, förlåtelse, ledning, förmaning och tröst. Det är där i gemenskapen kring Guds ord och sakrament, Guds Helige Ande är i verksamhet för att väcka tron och bevara i tron. Där är han i verksamhet för att fostra, helga, ge kraft och frimodighet till ett liv i Kristi efterföljd just i vår tid. Där ger han hjälp att avslöja det falska genom att ge insikt i Guds ord och dess lära. Fungerar inte församlingarna och dess herdar rätt, utan de uppträder på ett eller annat sätt som herrar, återverkar det på hela Kristi kyrkas gemenskap. Om en lem lider, lider alla. Men när herden tar sitt ansvar - vilket resultat det ansvaret än får - har det påverkan på hela gemenskapen. Liksom vi får dela lidandet får vi också dela glädjen.
Var herdar för Guds hjord som finns hos er, och vaka över den.
Vaka över hjorden. Vad innebär det? Vi kan tänka på liknelsen om det bortsprungna fåret. Herden lämnade de nittionio i öknen för att leta reda på det får som lämnat hjorden. När någon flera söndagar i rad uteblir från den söndagliga
gudstjänsten ska vi söka upp denne, ta kontakt och fråga om orsaken. Det hör med till herdeansvaret. Det gäller också den som blivit sjuk eller som på grund av ålderdom och svaghet inte kan komma till gudstjänsten och Nattvarden. De hör fortfarande med till hjorden och herden får inte lämna dem. Vaka över dem så att de får höra Ordet och möta sin Frälsare i Nattvarden. Påminn de avsidestagna om att Jesus aldrig överger de sina. Tala med dem om den himmel, som väntar den som är trogen intill döden.
Till herdens vaksamhet över hjorden hör att vaka över läran och livet. Man anlitar i gudstjänsten inte falska lärare. Det innebär ju att förskingra hjorden. Att inte ge rätt kost. Även om somligt är rätt lära, så ger de inte hela budskapet. Då blir det som verkar rätt uppblandat med det falska. Hjorden får inte den rätta kosten och då blir allt falskt.
Att vaka över hjorden är just att ge rätt kost i rätt tid. Den rätta kosten är Guds ord med dess lag och evangelium. Herden behöver vara vaksam också på sig själv och sitt herdeansvar. Predikar jag lagen med hela dess allvar? Predikar jag evangelium i all dess ljuvlighet? Får de människor som är mig anförtrodda höra allt Guds rådslut? Det kan vara nyttigt att efter några år gå igenom sina predikningar och se efter: Har jag glömt att predika något av Guds rådslut? Eller håller jag mig till det som är lättast, mina favoritämnen?
Vaksamhet över de enskildas liv i hjorden är också nödvändig. Den som lever i uppenbar synd behöver herden samtala med. Det är inte lätt i vår tid, då människorna blivit så matade från alla håll, också från biskopar och präster, att var och en ska avgöra själv vad som är rätt och fel. Det finns, får man höra, ingen objektiv sanning. Men den objektiva sanningen finns. Kristus är sanningen. Guds ord är sanning. De tio budorden, som sammanfattar Guds lag, har inte upphört att gälla. Var herdar för Guds hjord som finns hos er, och vaka över den.
Det ansvar herden har är ett evighetsansvar. Vi har gett våra prästlöften ”med den stora räkenskapsdagen för ögonen.” Ge akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Paulus säger det till herdarna i sitt avskedstal i Efesus, Apg.20:28.
Och han säger: Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt under tre års tid natt och dag har varnat er var och en under tårar, v 29.
Så omsorgsfull var aposteln att han under tre års tid samtalade med var och en.
Hans tårar visade att han verkligen bar omsorg om hjorden.
Från min barndoms och ungdoms gudstjänster i Frändefors kyrka är det somliga ord som sitter kvar i minnet, bl.a. när prästen hade talat om evighetsallvaret. "nu har jag sagt er detta och du kan inte på domens dag fråga mig: varför varnade du mig inte? Har vi rätt evighetsallvar i vår herdegärning, får vi också dela evighetsglädjen. Jag skall se er åter och då skall era hjärtan glädja sig.
Var herdar för Guds hjord som finns hos er, och vaka över den. Det ska vi göra inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
De kristna som är Kristi hjord ska mötas med respekt. Jag har som deras pastor fått herdeansvaret för dem. De ska kunna känna sitt värde. De är Kristi hjord.
Älskade av Kristus som dött och uppstått för dem och som har tagit emot dem i Dopet. Guds ords löften gäller dem var och en. Därför ska de i sin prästs
förkunnelse och undervisning känna igen Jesu röst. Det ska de kunna göra också när de möter honom utanför gudstjänsten. Såsom jag har älskat er, säger Jesus, ska ni älska varandra. Det gäller också i förhållandet mellan herden och hans hjord inte minst i vardagslivet. Inte av tvång utan av fri vilja. Villigheten består i att man gör vad man ska göra med ett evangeliskt nit, i sann kärlek till Gud och till själarna och göra det utan dröjsmål med allvar och uthållighet.
Inte för egen vinning. Lättja och girighet anstår inte någon kristen, allra minst en herde för Guds församling. En bibellärare har sagt: "Förbannad vare den som gör Herrens verk försumligen och girigheten skall inte komma in i Guds rike, 1 Kor.
6:10.
Med hängivet hjärta. Här kan vi se på aposteln Paulus när han ger en tillbaka blick på sin herdetjänst i avskedstalet till de äldste i Efesus enligt Apg.20:17-21:
Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. Jag vet bara att den Helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.
Har pastorn ett sådant hängivet herdehjärta, uppträder han inte som herre över dem han har ansvar för utan blir och är ett föredöme för hjorden.
Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
De som uppträder som herrar över församlingen följer inte Överherden, de lyssnar inte till hans röst och lyder inte hans befallningar. Skriften kallar dem dåliga herdar. Det finns många beskrivningar på dem. De kallas oförståndiga, Jes.56:11, oförnuftiga, Jes:10:21, själviska, Hes.34:2. De är vilseledande, Jes.50:6, avfälliga, Jer. 2:8, svekfulla, Sak.11:17. De dåliga herdarna bringar fördärv i Kristi församling, Jer.23:1, Det är förödande för Guds församling när herden är en dålig herde.
Matt.20:25: Jesus kallade till sig lärjungarna och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har heller inte Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
Ödmjukheten är motsatsen till att spela herre.
Ödmjukheten är ett skönt smycke.
Ju högre du är desto ödmjukare ska du vara.
När det behövs, prövar Gud din ödmjukhet genom lidande.
Att vara föredöme är att inte bara lära rätt utan också leva rätt.
Föredöme ska vi vara inte bara i vår egen person utan som familj.
Även den bäste herde i Guds församling kommer till korta. Ofta har Herren anledning att säga: Se, ej ens på sina heliga kan Han förlita sig. Herden i församlingen bär med sig syndafördärvet i sitt hjärta. Han behöver på allvar bedja med i syndabekännelsen. Men han får också ta åt sig Kristi avlösning och av hjärtat tacka för syndernas förlåtelse. Och på nytt glädjas över nåden och över att han har fått förtroendet att förkunna Evangelium.
Ibland kommer det tider då herden misströstar. Han vet av Guds ord hur det borde vara i hans eget liv, Han vet hur det skulle vara i församlingen. Men han vet också hur det är i verkligheten. Det kan komma stunder då herden tänker: Ska jag fortsätta? Jag som är så otrogen Herrens vilja. Jag, som borde predika så att människor vaknar upp ur syndasömnen. Jag som skulle leda de väckta bättre. Och ge de trogna tröst. Jag som skulle vara ett föredöme för hjorden. Det är då det är så viktigt att vara trogen Herren och Hans Ord. Trogen i att vara lärjunge hos Jesus, trogen i att leva i Kristi försoning. Och så ständigt få börja på nytt att vara trogen. Herrens kallelse till det heliga predikoämbetet står fast. Ty sina gåvor och
sin kallelse kan Gud inte ångra (Rom.11:29). Vi ska inte glömma detta viktiga:
Det är inte jag som ska göra det. Det är Herrens verk. Allt beror på Honom.
Att vara herde för Kristi församling är en stor glädje.
Herren har ju funnit dig förtroende värd och tagit dig i sin tjänst. Du får gå på Herrens befallning. Herren låter dig på ett särskilt sätt få arbeta med och tränga in i Guds ord. Du får bedja: Herre, låt mig inte själv komma till korta när jag predikar för andra.
Överherden drar sig aldrig undan den underherde som söker Honom och Hans råd och hjälp. Överherden är syndares Frälsare. Han är också Frälsaren för herden i Guds församling. Annars hade Han aldrig utvalt honom och kallat honom till herde.
Aposteln Petrus säger i sin undervisning i Efesierbrevet 5:
När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.
Den härlighet och ära som Kristus åt de sina vann, den skatt Han vill beskära envar som allt i honom fann, Gud värdes mig förläna, sin vilja till behag,
Han hjälpe mig så tjäna min levnads hela dag, att, när den är förrunnen, jag hör från himlens höjd:
”Du trogen är befunnen, gå in uti din Herres fröjd.” (Sv.ps.580:6)
Fridens Gud, som från de döda har återfört vår Herre Jesus Kristus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren,
han fullkomne er i allt vad gott är, så att ni gör hans vilja, och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom, genom Jesus Kristus.
Honom tillhör äran i evigheternas evighet.
Amen.
………
Vid konferens i Tromsö 26 september 2008. Arne Olsson.
