Nr kr. beratl Ras dart NARNIA v. vare

(1)

t Nr 19 | 2010 | 40 kr

sn

NM beratl se Ras dart NARNIA

v

vare

BST LIT ELER 0 TT TA LT TELERETIT EEELET DIRT ET

(2)

Lite av varje och något för alla

Vi som arbetar med Nationellt Motstånd har som målsättning att tidningen skall vara intressant för alla oavsett ålder, bildningsnivå eller annat som påverkar ens val av läsning. Framförallt lyckas vi med detta eftersom de ämnen vi tar upp fullständigt tystas ned inom övrig media, inklusive den förment nationella. Vi är nämligen inte rädda av oss och vi har inget be- hov av att verka ”anständiga”i samhällets ögon. Vi är inte oroliga över att bli kallade vare sig ”rasister” eller något annat — vi har, så att säga, varit med om det några gånger tidigare. Inte heller har vi något statligt stöd att oroa oss för att förlora, eller någon extern bidragsgivare att ta hänsyn till.

Tidningens redaktion och övriga medarbetare arbetar nämligen helt ideellt.

Tidningen finansieras helt av Motståndsrörelsens medlemmar, aktivister och stödmedlemmar genom deras avgifter, samt genom prenumerationer och lösnummerförsäljning. Det enda vi därför måste ta hänsyn till är den nationalsocialistiska världsåskådningen. Nationellt Motstånd är således en helt unik produktion i svensk media år 2010.

Som sagt vill vi att innehållet skall tilltala alla och att var och en av er läsare skall känna er nöjda när ni läst igenom tidningen. Tidningen skall utbilda, motivera och uppmana; väcka känslor och nya tankar — den skall beröra. Vi hoppas att ni tycker att vi gör ett bra jobb.

I detta nummer tycker jag att vi lyckats väl om jag får säga det själv. Ar- tiklarna i detta nummer spänner över flera områden. Vidare kan vi inte bara presentera ytterligare en artikel från vårt broderfolk i Öst, utan även ett bidrag från våra fränder i Väst, då ledaren för norska Vigrid bidrar med en artikel. Genom detta deltagande från två av våra grannländer samt genom vårt val att publicera dem oöversatta, befäster vi därmed den Nordiska ge- menskapen som förhoppningsvis är början på ett allnordiskt samarbete mot ett gemensamt mål och öde.

Sist men inte minst vill jag särskilt omnämna Paulina Forslunds artikel som handlar om kvinnlig aktivism. Paulina som även bidrog med en artikel i förra numret av Nationellt Motstånd, tar i detta nummer upp ett viktigt ämne och något som Motståndsrörelsen brottats med länge; kvinnans roll i kampen och organisationen. I artikeln ges en nyanserad, balanserad och sund bild av vad vi eftersträvar.

I och med att denna ledare börjar lida mot sitt slut innebär det att tidningen i allt väsentligt är färdig och att bara några små justeringar är kvar. När jag nu överblickar sidorna känner jag mig både stolt och trygg; stolt över att vi färdigställt ännu ett välfyllt nummer som jag vet kommer att spela roll för många. Trygg med vetskapen att det inte går att misslyckas när man har Sveriges främsta nationalsocialistiska skribenter i sin redaktion.

Magnus Söderman

Du prenumererar väl?

SS is = Försäkra dig om att inte missa framtida Bud rören nummer av Sveriges mest radikala É

äl

| nationella tidskrift.

FR är

|

amn

[2

H a Sätt in 150 kronor på pg-konto a ho ES EE 38 59 01 -4.

| Glöm inte att fylla i från vilket nummer din prenumeration skall

| gälla i meddelandefältet.

Nationellt Motstånd är organ för Svenska motståndsrörelsen och utkommer med fyra nummer per år.

ISSN: 1651-3665

Ansvarig utgivare:

Emil Hagberg

BET ELGTG VET Talö EST oTo [dear Tal

Redaktionen:

ETS ETTA Pär Öberg ILLA GVIT[IETNT

IBEMVITN-UED

IVT ETd ola:

Paulina Forslund Ilkka Hypen Thorgrim Bredesen

Henrik Pihlström

Vi tar tacksamt emot artikelbidrag, idéer och kritik men förbehåller oss rätten att redigera insänt material. Vi ansvarar ej för insänt, ej beställt text- och bildmaterial.

Ekonomiska bidrag mottages tacksamt.

Nationellt Motstånd uppbär inga statliga stöd och finansieras endast av prenumerationer samt organisationens medlemmar och frivilliga donationer.

Kontakta oss:

Adress:

INDVAE:ToV 4 INE WCKI ole <>[o]HV

E-post:

redaktionenQpatriot.nu

Internet:

www.patriot.nu

Prenumeration / bidrag:

Pg: 38 59 01 - 4

Annonsörer:

ETT elokeTe [TA]

[UToJo]l:Tor: Mer WeIol0l0K AG Tryck:

Estland

(3)

Framsida:

Slaget vid Hastings. Detalj från målning.

NUMMER 19 | 2010

4 Kvinnlig aktivism

Varför lyser kvinnor med sin frånvaro inom den ”nationella rörelsen” och hur skall vi gå tillväga för att skapa en naturlig plats för kvinnan att verka och kämpa?

Nationellt Motstånds Paulina Forslund skriver om detta viktiga ämne.

6 Vilka är arierna?

Osäkerheten kring begreppet arier som benämning på vår ras är utbredd och förkastas av etablissemanget som historiskt felaktig och pseudovetenskaplig. Har de rätt? David Eljas reder ut begreppen.

12 Den biologiska världsåskådningen

Artikelförfattaren slår här dogmatiskt fast att nationalsocialismen är sanningen och den enda världsåskådning som inte bara kan rädda oss ur den nuvarande situationen, utan även den enda idé som kan avancera oss i framtiden.

14 Med rasen som fundament

Norska Vigrids ledare Thorgrim Bredesen skriver agiterande utifrån ett sam- nordiskt perspektiv där han manar oss till kamp för ett nytt Norden med vår ras som fundament.

15 = Bidrag från Finska motståndsrörelsen

Ilkka Hypen från Finska motståndsörelsen klargör att nationalsocilaismen re- presenterar en förändring av samhället som sådant och att det är dags för oss att lägga undan den blinda nationalismen.

16 Grundläggande begrepp inom ariosofin

Det kollektiva omedvetna, arketyp, synkronicitet och individuation är alla begrepp som återkommer inom ariosofin. I artikeln förklaras dessa begrepp på ett enkelt sätt.

22 Det ärinte slut

En hoppingivande och tänkvärd krönika; ”Vi har en skyldighet att förvalta tron på att det finns ett hopp även i det svåraste av lägen”, konstaterar artikelförfat- taren. Självklart men värt att bli påmind om.

(4)

Varför lyser kvinnorna med sin frånvaro inom den nationella rörelsen? Hur ska vi gå till väga för att skapa en naturlig plats för kvinnan där hon kan verka och kämpa?

Och sist men inte minst, inom vilka områ- den behövs det just kvinnor? Om detta ak- tuella och viktiga ämne skriver Paulina Forslund, kvinnlig aktivist och fyrabarnsmor.

=

Kvinnans plats i den nationella kampen har länge varit något diffus. Problemet har varit den påtagliga bristen på kvinnor generellt. De kvinnor som faktiskt funnits i rörelsen har varit kraftigt påverkade av manliga ideal och snarare uppträtt sig som råbarkade män istället för just kvinnor. Eller de som kommit in med tron att de skulle ”vinna snabba poäng” på grund av att de är kvinnor. Sedan har det varit de mer eller mindre

”osynliga” flickvännerna till män som finns i rörelsen.

Tyvärr har det varit allt för få män som har velat ha sina kvinnor involverade och engagerade på allvar. Detta har dels berott på de maskuliniserade kvinnor jag nämnde tidigare.

Männen har helt enkelt inte velat att deras kvinnor ska bete sig på ett sådant sätt.

Många kvinnor har, med all rätt, känt sig främmande inför den nationella rörelsen som sådan då det inte funnits några direkta direktiv. I andra nationella kretsar har det gjorts någ- ra försök här och var med speciella kvinnoavdelningar osv.

Men vi har hittills inte sett några direkta eller tydliga resultat av det.

Vi i Motståndsrörelsen vill självklart ändra på det då vi anser att det är inte bara är mannens ansvar att kämpa utan även kvinnans. På detta sätt vill vi också få upp fler kvinnors ögon för saken som sådan och skapa en naturlig plats där nationellt sinnade kvinnor känner sig hemma. En god vän och tillika stödmedlem motiverade sitt beslut att bli stödmedlem på ett mycket klokt sätt:

”Jag känner att man som kvinna borde anse att det är än mer viktigt att kämpa för kommande generationer och speciellt då ifall man har egna barn!”

Med det uttalandet underströk hon faktiskt det som ligger just oss kvinnor varmt om hjärtat. I alla tider har vi haft en djupare känsla för omsorg och omvårdnad och det är bland annat inom dessa områden vi behöver fler kvinnor.

Jag vill här passa på att poängtera vilket stort ansvar de kvinnor som redan finns i rörelsen kommer att ha i den här processen. Det är till stor del på grund av oss det kommer att bära eller brista. Vi bör jobba aktivt för att involvera fler kvin- nor i den nationella saken. Det är mycket lättare för oss att samtala med intresserade kvinnor än vad det är för män. När två kvinnor pratar med varandra kanske ämnena och argu- menten är andra än när två män samtalar med varandra.

Tyvärr är vi lite dåliga på det här. Jag vet att kvinnor har en tendens att gruppera sig och skapa oftast omedvetna barriä- rer. I ett sådant sällskap är det som ny svårt att ta sig en plats.

Detta är något vi alla behöver tänka på. Man kan göra enkla saker som att alltid vara noga med att gå fram och hälsa och presentera sig. Tänk också på att aldrig se nya kvinnor som tänkbara hot eller konkurrenter utan ge istället ett öppet och kamratligt första intryck. Välkomna dem in i rörelsen.

För att kvinnor som funderar över att ansöka till oss ska förstå vad vi menar ska jag försöka att förklara. Hos oss kommer det inte att förekomma kvinnliga fanbärare eller stridan- de kvinnor på gatan (när det verkligen hettar till). Anledning- Johanna, flerårig aktivist

i Motståndsrörelsen och

mor.

(5)

arna är i huvudsak två saker. För det första vill vi inte utsätta våra kvinnor för onödigt farliga situationer och för det andra inte öka risken för männen i gruppen då dessa instinktivt vill försvara kvinnan.

Många av oss har sett hur kvinnor i andra nationella kret- | sar har skickats fram i fronten vid olika demonstrationer och liknade. Mitt framför ögonen på sina manliga kamrater har meningsmotståndare fritt och ostraffat kunnat kasta flaskor, spottat på och med ord skändat dem. För Motståndsrörelsen är detta scenario otänkbart.

Istället för att uppfatta detta faktum som något negativt eller nedvärderande bör det ses som en naturlig självklarhet att männen ser till vårt bästa i alla lägen. Motståndsrörelsen är en kamporganisation som har för avsikt att göra motstånd mot allt som hotar vår ras. I alla tider har detta ansvar varit i huvudsak männens område och vi vill bevara det så. För den sakens skull inte sagt att kvinnorna inte behövs! Men då det | kommer till fysiska konfrontationer och riskfyllda situationer är det män som ska stå i täten, inte kvinnor.

Inte heller kommer vi att ha som mål att etablera särskilda kvinnogrupper. Det beror på att vi anser det vara av största vikt att man inte delar upp männen och kvinnorna allt för mycket. I sådana grupper kan oönskade jargonger tyvärr med lätthet gro. Ett av naturen harmoniskt samspel mellan män och kvinnor är istället att eftersträva för att det hela ska fungera optimalt. För att lägga en god grund är det av vikt att poängtera detta.

Vi tolererar varken feministiska tankar eller uttalanden och inte heller åsikter så som de kristna (judiska) med ett di- rekt kvinnligt nedvärderande synsätt. Ingen får anse sig vara förmer på grund av sitt kön. Vi ska tillsammans eftersträva ett

Vad] <Iifolmilarslalelalslanaglstol två av sina barn.

högre ideal. Den hierarkiska ordningen i organisationen ska respekteras av alla.

Vad ska då kvinnor i organisationen fylla för funktion? Jo, områdena är många. Kvinnor utan barn har stor möjlighet att medverka och engagera sig. Det kan handla om att skriva artiklar utifrån ett specifikt kvinnligt perspektiv eller att er- bjuda sig att anordna och planera saker som mat, lokal eller sovplatser i samband med aktiviteter. Vissa sorters pappers- arbeten samt kontakt med statliga institutioner kan med för- del skötas av kvinnor lämpade för sådant. Fånghjälpen som finns till för att stötta våra fängslade kamrater är ytterligare ett område där kvinnor gör stor nytta. Det är bra om man från början är öppen med inom vilka områden man är kunnig.

Det har länge påståtts från olika håll att den nationella rö- relsen är en sexistisk och mansdominerad plats där kvinnan endast anses kunna föda barn och laga mat. Vi ser med stolthet på de kvinnor inom organisationen som är mödrar, det ska vi inte sticka under stol med. För den sakens skull inte sagt att vi anser det nödvändigtvis behöver vara kvinnans ENDA uppgift. Men det är och kommer att förbli en huvuduppgift. Att ha barn ska ses som en aktivism i sig, då förutsatt att man aktivt vägleder och fostrar sitt/sina barn ur ett nationalsocialistiskt perspektiv. Kampen ska inte vara en hobbyverksamhet utan ett sätt att leva för alla aktivister.

Med dessa utgångspunkter samt klargöranden hoppas vi kvinnor i Motståndsrörelsen på att vi ska bana en ny väg för nationellt sinnade kvinnor samt att de kvinnor som redan är med lättare ska förstå vad som är att eftersträva. För att segra behöver vi både kvinnor och män som är villiga att kämpa utifrån sina förutsättningar för vårt folks frihet och överlev- nad!

(6)

Vilka är arient

(7)

Osäkerheten kring begreppet arier är omfattande och användandet av det som en beteckning på de nordeuropeiska folken förkastas av dagens etablissemang som historiskt inkorrekt och pseudovetenskaplig. Har etablissemanget rätt i sitt påstå- ende kring detta, eller är det en användbar beteckning vi kan använda oss av?

Viktiga frågor som kräver svar!

(8)

VI DEMOS

tt vanligt förekommande påstå- ende är att begreppet arier är en feltolkad och påhittad rasterm, vilken ”nazisterna” förvrängde än mer för att den skulle passa deras

”onda syften”. Det förekommer i huvudsak två olika påståenden om arier; det ena är att olika folkslag i dagens Iran, Afghanistan, Indien och andra närlig- gande länder är de enda ättlingarna till arierna. Det andra är att det enbart är en lingvistisk term, att endast talare av språk tillhörande den indoiranska språkfamiljen, är arier. Denna lögnpro- paganda, för det är vad det handlar om, har varit så framgångsrik att det även inom den nationella rörelsen råder stor begreppsförvirring inför beteckningen, och somliga vill därför att den ska und- vikas. Följaktligen är det på sin plats att reda ut begreppet.

Tidigare tolkningar av begreppet Om vi går tillbaka lite i tiden, innan begreppet arier blev mer eller mindre tabubelagt, fanns det även då skilda meningar bland rasforskare, politiker och andra lärda män för hur man skulle tolka det. På ena kanten fanns det de som, även då, argumenterade för att termen enbart hade lingvistisk betydelse.

Enligt dessa borde begreppet överges som en raslig term. En känd föresprå- kare för denna linje var den tyske rasforskaren Hans F.K. Guänther, vilken hävdade: ”Rasforskningen betecknade i sin begynnelse ibland den (icke exis- terande) ”vita” eller ”kaukasiska” rasen med namnet arisk, senare kallades även ibland de indoeuropeiska folken ariska, och till sist blev det den nordiska rasen, som benämndes den ariska.” (Europas raser, s. 223, Uppsala, 1925). Gäunther ville således överge benämningen p.g.a.

att förvirring rådde och en klar defini- tion av begreppet saknades. I linje med Gänther låg den amerikanske advoka- ten och rasforskaren Madison Grant, författaren av det klassiska verket The Passing of the Great Race (New York, 1916). Grant hävdade: ”Beteckningen arisk ras måste även den strikt förkas- tas som en term med raslig innebörd [...] även om det vid en tidpunkt såklart fanns ett sammanhang mellan de ursprungliga ariska språken och den ras vilken först talade och utvecklade dem.”

(Ibid, s. 67)

På den andra kanten fanns bl.a. den brittiske författaren och utforskaren L.A. Waddell, vilken i sin bok The Ma-

kers of Civilization in Race and History (London, 1929) hävdade sin ståndpunkt om användandet av termen som en synonym för den nordiska rasen. Han stödde den engelske biologen och ve- tenskaplige skribenten T.H. Huxley, vilken i en artikel titulerad ”The Aryan Question” i magasinet Nineteenth Cen- tury (nov. 1890) fastställde: ”Det fanns och finns en arisk ras, vilket alltså inne- bär att de karaktäristiska språkliga ut- trycksformerna som är benämnda ariska, utvecklades endast hos de blonda långskallarna. Emellertid må ett flertal av dessa förändrats genom införlivan- det av icke-ariska element.” Tysken Kurt Pastenaci, historiker och Ahnenerbe- medarbetare, var inne på samma linje:

”Vid denna tidpunkt (5000 — 4000 f.Kr.) blir en grupp av människor distinkt i norra Tyskland och södra Sverige, vilka var av den största betydelsen för vårt folk och mänsklighetens historia: den nordiska rasen. [...] Tillsammans med deras närmsta grannar, människorna av fälisk ras, vilka snart i hög grad beblan- das med dem, blir de bärare av de båda nordiska kulturerna i den yngre sten- åldern (3000 — 1800 f.Kr.). Jämförande

FÖDA FL ETER ETTER

1låris1994. Hennes anletsdrag CO ESSEN ETIELENTd Ola

a ras Som en gång erövrade kastsystemet som skydd mot

lingvistik, rasvetenskap och förhistoria har visat att dessa är att likställa med indoeuropeerna eller arierna, vilka slut- ligen spred sig till hela Europa, lade grunden till den storslagna antiken i Grekland och Italien, vandrade till Asi- en, grundade de mäktiga persiska och indiska imperierna, och satte sitt märke på all mänsklig kultur och moral” (Die nordischen Grundlagen Europas, Der Schulungsbrief, feb. 1935.)

En mellanposition intogs av de, till synes även den tyska nationalsocialistiska staten, vilka använt termen arier för de folk som har ett betydande, om inte övervägande, nordiskt element i sig, och resterande av deras övriga rasliga sammansättning utgörandes av element ifrån de övriga vita (under-)raserna, om de nu inte har ett totalt dominerande nordiskt element vill säga. Vissa hävdar att den tyska nationalsocialistiska staten övergav användandet av begreppet arier efterhand, men det stämmer inte då lagstiftningen om arierparagrafen var gällande ända tills nederlaget 1945.

Likväl använde sig den tyska staten av lilla och stora arierintyget fram till samma tidpunkt, som ett slags certifikat

NATIONELLT MOTSTÅND NUMMER 19/2010

(9)

> för individer för att påvisa sitt ursprung,

> vilket krävdes för att t.ex. kunna få an- ställning inom den offentliga sektorn.

Historiska belägg för arierna

Hur såg då de ursprungliga arierna ut och var de alla av nordisk ras? Histo- riska skelettfynd runt om i ariernas främsta historiska utbredningsområden (Europa, Nordafrika, Mellanöstern och

" Indusdalen) påvisar i stort sett identiska likheter med fynd gjorda av senare da- tum i Nordeuropa, varvid forskare dra- . git slutsatsen att det handlar om samma ras, dvs. den nordiska. Detta skulle där- med innebära att de ursprungliga arierna var blonda, ljusögda och långskal- liga, något som bekräftas av historiska urkunder från det ovannämnda historiska utbredningsområdet. Den indiska - Rigveda, vilken de invaderande ariska folken skrev ned senast 1500-1200 f.Kr, betecknar sina fiender dasyu, vilket betyder ”de mörka”. Detta tyder på att de själva inte var mörka, eftersom de ka- tegoriserade fienderna som sådana. I Rigveda (V. I 130.8) förtäljs bl.a. att ”In- dra beskyddade de ariska tillbedjarna i strid, han underkuvade laglösheten in-

för Manu; han besegrade de svartskin- nade.” På ett flertal ställen tar Rigveda upp de rasliga attributen på sina ariska gudar, vilka beskrivs som ljushyllta, blonda eller rödhåriga. Detta t.ex. i In- dra (10.96.8); ”Vid det häftiga luftdra- get tilltog styrkan hos Soma-drickaren, Han av järn med gult skägg och gult hår.” Och inte bara i rasligt hänseende påvisar Rigveda det tydliga släktskapet mellan Indiens arier och de europeiska arierna, utan även i religiöst och kultu- rellt hänseende. Gudomen Indra är t.ex.

en arisk-indisk lokalvariant av nordbor- nas Tor, romarnas Jupiter och grekernas Zeus, vilka samtliga är lokala varianter härstammande från en gemensam arisk urgud. Den indiske journalisten och fri- hetskämpen Bal Gangadhar Tilak argumenterade i sin bok The Arctic Home in the Vedas för att Vedan (inkl. Rigveda) endast kan ha författats i områden långt norrut, med hänvisningar till geografis- ka beskrivningar i dess text, och att de ariska skalderna tog med sig den från sitt urhem i norr vid den forna invand- ringen till Indusdalen.

Ett flertal historiska folkslag i Mel- lanöstern, som t.ex. amoriterna, filisté- erna och perserna, var ariska folkslag.

Persernas land, Iran, betyder f.ö. ”ariernas land”.[1] I Nordafrika var grundläg- garna av den tidiga egyptiska högkul- turen arier, liksom arier bebodde hela Nordafrika västerut ända bort till Kana- rieöarna. Dessa områden, liksom södra och östra Europa, har dock genom his- toriens gång påverkats i olika hög grad av rasblandning. I de utomeuropeiska områdena har rasblandningen varit så omfattande att de ariska folken så gott som försvunnit, och befolkningarnas rasliga sammansättning gått från en arisk sådan till en icke-arisk. Dock finns det här och var i dessa områden små folkspillror vars raskaraktäristik ännu vittnar om de forna ariska invånarna, t.ex. i vissa bergbyar i Nordafrika och Kaukasus, eller bland de högsta kas- terna i Indien. För vidare läsning om forna ariska högkulturer, med hän- visningar från religiösa urkunder med anspelning på ras och annan intressant fakta, rekommenderas boken March of the Titans —A history of the White race (Burling- ton, 2006) av Arthur Kemp.

Europeisk rasblandning Även Europa har historiskt påverkats av rasblandning, främst i Öst- och Sydeuropa.

Exempel när sådan skett är vid hunnerinvasionen i östra och centrala Europa,

morockupationen av Spanien, eller tur- karnas månghundraåriga ockupation av Balkan. Andra exempel som till viss del påverkat Europas rasliga samman- sättning är importen av slavar och in- vandringen av främmande folkslag till romarriket och antikens Grekland. Ras- blandningarna i Europa var dock aldrig lika vittgående och omfattande likt de utanför, så att den ariska raskaraktä- ristiken helt drunknade i främmande blod.[2] Istället skedde en assimilering av främmande gener i olika hög grad inom befolkningarna. Hos vissa blev mottagandet av främmande gener så stort att de efterkommande svårligen kan klassificeras som arier, medan andra som inte tagit emot lika mycket kan göra det, trots att de är lite mörkare och har en del främmande drag jämfört med de forna (och oblandade) arierna.

De ariska generna, speciellt gällande färgkomplexen, är recessiva, och mins- ta inslag av främmande gener genererar oftast mörkare hår- eller ögonfärg. En mycket avlägsen förfader, vilken kanske var en importerad slav, kan sålunda påverka en efterkommande, i övrigt he- larisk, släkt i många generationer, och göra den mörkare i komplexen. Det är på detta sätt de olika vita (under-)raserna, förutom den nordiska, uppstått;

genom assimilering och stabilisering av främmande gener, vilka efter en tid sam- mansmält och skapat en ny enhetlighet så att gemensamma rasdrag uppstått.

Detta har gjort att de seder- mera kunnat klassificeras

(10)

som en ny, egen ras, t.ex. den alpina.

Man får tänka sig att proceduren skett under lång tid; under århundraden eller årtusenden, där dessa gener spridits likt ringar på vattnet från by till by, och genererat ett visst inslag av främmande gener i den annars ariska befolkningen.

Det är därför det t.ex. är vanligt med brunögdhet i södra Tyskland, hos den i övrigt, både till utseende och karaktär, ariska befolkningen. Denna assimilering är inte längre att betrakta som rasblandning då de främmande geninflu- enserna i dylika fall numera är ytterst marginella, och det ariska hos dessa individer i övrigt ofta är totalt dominerande.

Till antikens Grekland, romarrikets Italien och morockupationens Spanien inkom främmande geninfluenser från främst Främre Asien och Afrika via slavar, invandrare och ockupanter. Den rasblandning som skedde medförde ett upptagande av främmande gener, vilka under århundradenas lopp stabiliserats och den s.k. mediterrana (även västliga eller medelhavs-) rasen uppkommit. På liknande sätt har den dinariska rasen uppstått, vars kärnområde är främst Balkan. Anledningen att dinarerna är annorlunda gentemot mediterranerna, är att de upptog andra sorts främmande gener, främst främreasiatiska och turk- mongolska gener. De alpinska och öst- baltiska [3] raserna, vilka finns starkast representerade i centrala respektive (nord-)östra Europa, har istället upp- stått genom upptagning av gener från områden längre norr och österut, främst (nord-)västra Asien.

Nordiska rasen -

Europas ursprungliga ras

Detta upptagande av främmande gener kan i vissa fall ha skett mycket långt bak i tiden. Förut har den gängse upp- fattningen hos dagens forskare varit att människor inte kommit till Europa för- rän för 800 000 år sedan, och att den vita rasen uppstått långt senare. Men fynd, i form av käkben, gjorda nyligen i norra Spanien visar att människan satte sin fot i Europa för minst 1,3 miljoner år sedan, och det intressanta i sammanhanget är att forskarna ”har bevisat att käken satt på en särskild europeisk människoart.”

(Världens Historia nr 10/2008.)

Hävdandet att den ariska rasen ur- sprungligen var synonym med den nordiska rasen, och att de andra vita (under-)raserna är resultat från rasblandning, är kontroversiell. Detta främst av politiska och sameuropeiska

10

SS-översten Joachim ”Jochen” Peiper;

urtypen för den ariska krigaren.

skäl. Men ser man objektivt på det, så är den nordiska rasen den enda som inte utsatts för främmande gener i någon större utsträckning. Är det en slump att ju längre söderut man kommer i Euro- pa, desto mer bildar folken en övergång till de folk som bor söder om dem - de nordafrikanska folken? Likadant är det österut. Använder man logik och be- traktar saken objektivt är det enkelt att förstå varför de olika raserna i Europa uppstått. De olika vita (under-)raserna var alltså från början regionala varianter av den nordiska rasen, som i olika hög grad mottagit främmande gener i olika uppsättningar, och därigenom ändrat raskaraktäristiken i olika rikt- ningar, beroende på vilka geninfluenser de mottagit.

NGTGERK018 Birka

Alla europeiska länder har inslag av dessa icke-nordiska raselement, även de i norra Europa. Skillnaderna mellan [eEKONERIN GTI. ERENT FER tionerna av blandning mellan de olika vita (under-)raserna. Som Guänther skriver; ”De flesta europeiska folk uppvisa en blandning av alla fem europeiska raserna eller åtminstone av två eller tre

bland dessa. Östeuropa kan uppvisa en ännu mångfaldigare rasblandning. [...]

Inom de europeiska folken förekomma, rena såväl som korsade med varandra, följande fem raser”, vartefter han räk- nar upp de tidigare fem nämnda europeiska raserna. (Ibid, s. 9)

Även den moderna vetenskapen har tvingats, trots politiska påtryckningar, erkänna (det uppenbara) faktumet att det existerar mänskliga raser inom ar- ten homo sapiens sapiens, men även att det existerar genetiska skillnader mellan de olika europeiska befolkningarna.

Gemensamma drag i flera av de nutida genetiska studierna på européerna visar att de nordvästeuropeiska [4] befolkningarna hamnar i ett tydligt eget kluster (ansamling av gemensamma gen- uppsättningar), sydeuropéerna i ett, och judarna i ett. Den förstnämnda gruppen utgörs av de befolkningar som stämmer överens med kriteriet om ett betydande (om inte övervägande) nordiskt element i sig.

Den moderna genetiska vetenskapen ger alltså stöd åt att det finns en biolo- giskt särpräglad ras, vilken är den vi valt att beteckna som den ariska.

(11)

Den moderna genetiska vetenskapen ger alltså stöd åt att det finns en biologisk särpräglad ras, vilken är den vi valt att beteckna som

den ariska.

Variationer inom rasen

De folk som idag kan betecknas som ariska har sålunda en viss variation i sin yttre karaktäristik, och är inte helt enhetliga. Men ändå kan vi kalla det för en ras. Enbart för att raskaraktäristiken förändrats något under årtusendenas lopp, och blivit vidare, betyder det inte att arierna har dött ut, eller att de aldrig har funnits. Som David Lane konsta- terade i artikeln Vem är vit: ”Det finns inga 100 procent rena arier likt de för 10 000 år sedan. Men vi existerar fortfarande som en tydligt märkbar och unik biologisk enhet. [...] Vi kommer inte ingå debatter om huruvida den återstående vita genpoolen är 95 procent eller 97 procent rent arisk.”

Man bör således inte enbart stirra sig blind på det yttre vid bedömandet av en individs härkomst, vilket de tidiga ras- biologerna tycks ha gjort, även om det självklart spelar stor roll. Minst lika viktigt är individens karaktär och själsliga egenskaper. De moderna DNA-studierna visar att vi svenskar står mycket nära t.ex. österrikare genetiskt, trots att man i många fall lätt kan se inbördes skillnader i fenotyp vid jämförelse mellan individer från respektive nationer. Det yttre :'är bevisligen alltså inte helt avgörande för rasens enhetlighet, utan även andra faktorer spelar in. Därför kan man ge Waulf Sörensen rätt, då han i Förfädernas röster hävdar, att ”Många personer vars hårfärg och ögonfärg är sydländska, bär fortfarande till större delen nordiskt blod inom sig. Och många som ser ut att ha varit bortglömda av omvärlden under tvåtusen år, bär fortfarande sitt ljusa hår och grå eller blå ögon som en be- dräglig mask — eftersom deras blod inte : har ett spår av förfäderna från Norden kvar inom sig. Den ene äger främling- ens utseende men har kvar sitt nordiska blod, medan den andre har främlingens blod; och bär sitt nordiska utseende som förrädisk mask. Vilket är att föredra?”

Skulle man föra samma resonemang som kritiker gör i ”arierfrågan”, skulle man kunna hävda att inga folkslag existerar överhuvudtaget, då nästan alla förändrats något under tidens gång.

Detta gäller i allra högsta grad judarna, ett folk, vilka själva hävdar att de är en ras [5], trots att de definitionsmässigt har betydligt svagare grund att stå på än arierna i den frågan. Detta då de kraftigt

förändrats utseendemässigt i olika rikt- ningar genom historien, och inte är enhetliga på något vis, p.g.a. upptagande av för dem främmande blod i sina olika värdnationer. Och ingen hävdar att judar inte finns, eller att de använder ett feltolkat eller missbrukat rasbegrepp.

IKONER

Mycket tyder dessutom på att våra för- fäder själva kallade sig arier. Att arierna i Indien och Persien betecknade sig själ- va som arya är allmänt vedertaget, men även andra ariska folkslag använde etymologiskt besläktade beteckningar på sig själva. Bland dessa finns tocharier, harier och heruler (Tacitus omnämner de senare). Söker man efter etymologiskt besläktade ord till arier finner man ord som jarl, Ari (fornnordiskt mansnamn), herr (från forngermanska hai-ra), här- och ära. Den gemensamma nämnaren för dessa olika namn, beteckningar och prefix, är att de alla har liknande betydelse, som innefattar egenskaper som hög, fri, ädel, förnäm, heder, krigare och liknande. Sanskritordet arier betyder just samma sak, nämligen ädel, ren och tillgiven. Detta bör bekräfta teorierna om att de härrör från samma grund. Går vi till Rigstula i Eddan så finner vi en beskrivning av Jarl som blond och ljus.

Jarls ätt, alltså ariernas ätt, är de ljusa enligt Eddan, liksom de indiska urk- underna beskriver arierna som de ljusa.

I Karls ätt i Eddan har vi de fria männen och bönderna, vilka även de beskrivs som ljusa, och hos dem finns också -ar i namnet. (Karl uttalades dessutom ”kar”

förr, liksom manbeteckningen karl fortfarande gör.) F.ö. har många fornnordiska mansnamn -ar i sig, t.ex. Ragnar, Gunnar, Harald, Arvid och Reidar, där -ar betyder krigare. En namnkoppling till det gemensamma ariska ursprung- et finner vi i indiska Bhagavad-Gita, där krigaren som vänder sig till guden Krishna för vägledning heter Arjuna.

På fornnordiska hette jarl erilaR, och är vanligt förekommande på runstenar.

Forskarna är inte överens om vad en

”eril' var för något, men tolkningar finns att det är en titel betecknandes en tillhö- righet för nordborna. ”Ek erilaR”, ”jag erilen”, vilket inleder många runstenar, skulle alltså kunna betyda ”jag ariern”!

Den amerikanske professorn i klas- sisk filologi Revilo P. Oliver, ansåg att vi

bör använda oss av beteckningen arier, bl.a. därför att ”ordet arier [...] är den enda lämpliga och riktiga benämningen på vår ras” (The jewish strategy, s. 2,Vir- ginia, 2002). Vidare kan vi konstatera att de tyska nationalsocialisterna använde sig av begreppet, liksom mer nutida : förebilder som t.ex. dr William Pierce.

Även svenska kulturpersonligheter, på den tid de fortfarande var nationalistis- ka, såsom Viktor Rydberg, Gustaf Frö- ding och August Strindberg, använde sig av begreppet. Om sådana auktoriteter, med sitt kunnande och insikt, tog begreppet i användning och använde det som en lämplig samlingsbeteckning för vår ras, bör även vi använda oss av det när vi finner det lämpligt. Detta speciellt om vi kan påvisa att det varit vår historiska benämning på oss själva. Var- för skulle vi lyssna till de krafter vilka på alla fronter angriper oss, och tro att de har rätt just i denna fråga, istället för att lyssna till våra egna förfäders röster och till de auktoriteter som värnat vårt

NER NII GERT

Fotnoter

1. Det vanligt förekommande argumentet att dagens iranier är arier, och att vi ”stulit begreppet”, grundar sig på missuppfattningen att bara för att det har bott arier i Iran, vilka namngett landet, så är alla efterkommande invånare per automatik arier, vilket givetvis är fel.

En omfattande historisk rasblandning har medfört att Irans arier numera är ytterst fåtaliga, även om en högre andel av befolkningen till viss del är ariskättade.

2. Digerdöden, dvs. pesten, bidrog förmodligen ock- så till att hålla nere de främmande inslagen i Europa, då den främst drabbade de trångbodda och smutsiga städerna, i vilka de flesta främmande slav- och trälätt- lingar bodde.

3. Den östbaltiska rasen klassificeras av vissa rasforskare som en underras till den nordiska rasen, och inte som en separat ras.

4. De nordvästeuropeiska befolkningarna i de olika studierna utgörs oftast av skandinaver, tyskar och brit- ter. I vissa har även t.ex. irländare, polacker, ukrainare och ungrare inkluderats. Den största studien som gjor- des 2008 (Genes mirror geography within Europe av John Novembre), visar att folken som talar germanska språk i Europa står varandra mycket nära. I Novembres studie utgör italienare ett eget kluster, sydvästeuropéer ett, sydösteuropéer ett, nordösteuropéer ett, och finnar ett.

5. Redan i biblisk tid såg judarna på sig själva som ett eget etniskt kollektiv (se t.ex. Andra Moseboken 4.22 och Psaltaren 22.23-24). För mer moderna exempel, se t.ex. dr Alfred Nossigs Integrales Judentum (Wien, Berlin, New York, 1922), professor A. E. Mourants The Genetics of Jews (Oxford, 1978) och Sigmund Freuds Moses och monoteismen (Stockholm, 1939). Internt betecknar sig många judar som en egen ras, fast de utåt sett ofta talar om judar som enbart religiösa anhängare till judendomen, allt för att förvirra icke-judarna. Detta trots att man enligt judisk tradition och religiösa lagar måste ha judiskt påbrå (på mödernet) för att kunna klassificeras som jude.

11

(12)

Den biologiska världsåskådningen

Att sprida nationalsocialismen till folk kan ibland vara en svår uppgift. Inte för att medlemmar av vårt folk inte skulle vara mottagliga för idéerna, utan snarare för att de har förutfattade meningar om dem. Gemene mans syn på nationalsocialismen har dock förändrats mycket sedan Motståndsrörelsen visat att vi, i egenskap av nationalsocialister, är varken sociala parior, kriminella eller dumskallar, vilket ibland hävdas i massmedia. Denna mytbild har vi kunnat vederlägga genom att vi fört vår kamp offentligt på gator och torg och diskuterat öppet bland arbetskamrater, grannar och bekanta — och på så sätt gi- vit folket möjligheten att träffa riktiga nationalsocialister av kött och blod.

Grunden till detta offensiva och öpp- na tänkesätt är att vi tror på de idéer vi för ut. Den naturliga följdfrågan lär vara: Gör inte alla det? Tror inte alla på just sin saks rättfärdighet? Svaret på det måste bli nej. Om man överblickar de individer som är engagerade i de vanli- ga politiska partierna/organisationerna är det uppenbart att huvuddelen av dem saknar verklig övertygelse, i alla fall om man med det menar att man tjänar ett högre mål. De flesta använder den politiska plattformen till att göra per- sonlig karriär, andra för att kämpa för sin klass, sin åldersgrupp, sitt kön och så vidare. Politik blir ett medel för att uppnå materialistiska och ekonomiska vinningar, för sin egen skull och inte för en högre sak.

Det som gör att vi kämpar på år ut och år in, trots att vi ännu inte sett nå- got stort genombrott och trots att vi till skillnad från karriäristerna inte kan dra några som helst personliga fördelar av kampen, vare sig ekonomiska eller sociala (i form av högre ”status”i samhället), är att vi drivs framåt av den starka över- tygelsen om att vi har rätt, att nationalsocialismen är rätt. Den är inte bara rätt för oss, vårt folk och vår ras, på ett sub- jektivt plan. I grund och botten handlar det om att denna världsåskådning för- medlar en vetenskaplig, objektiv och universell sanning. Uppkäftigt sagt, inte sant? Ett sådant absolut påstående kan inte ses som något annat i en värld där ”allt är relativt”. Men att ifrågasät- ta nationalsocialismen som livsfilosofi (självfallet kan man invändningar mot tolkningar utav den) är helt enkelt som

12

att opponera sig mot gravitationslagen eller det faktum att jorden är rund.

Den biologiska världsåskådningen Detta konstaterande har inget att göra med propaganda, eller en önskan om att det skulle vara på ett visst sätt, utan baseras kort och gott på att nationalsocialismen har sin grund i naturens eviga lagar. Den är därför ”baserad på sunt förnuft och finner sina argument i den verkliga världen, där skillnaden mellan sanning och lögn och mellan gott och ont bestäms av fakta och inte genom önsketänkande och teoretiska dröm- merier.” (Povl Riis Knudsen i skriften Nationalsocialismen - Den biologiska världsåskådningen).

Nationalsocialismens mål är att ”or- ganisera det mänskliga samhället i enlighet med dessa fundamentala lagar”.

”I och med detta, är nationalsocialismen sant vetenskaplig — till skillnad från alla andra världsåskådningar.”

Du kanske inte vet vad naturlagarna är. De är de lagar som styr och reglerar allt liv i universum. Exempel är tyngdla- gen eller energiprincipen (att all energi omvandlas). Dessa lagar erkänner vi utan omsvep som vetenskapliga san- ningar. Men nationalsocialismen är mer än bara naturvetenskapliga upptäckter.

Den täcker alla naturlagar. Även de som

människan velat ersätta med sina högst subjektiva lagar. Frågan kring ras är ett exempel där människan satt sig över naturen eftersom vi någonstans på vägen har bestämt att raser inte alls existerar och att det endast finns en ”mänsklig ras”. Vi har dessutom lagstadgat att alla raser är jämlika — den som hävdar annat anses begå en brottslig handling och kan sättas i fängelse!

All vetenskap, för att inte tala om historisk erfarenhet, visar dock att man inte kan eller skall blanda raser. Detta eftersom korsningen dödar det bästa från bägge raserna. De som bedriver djura- vel är mycket väl medvetna om farorna med rasblandning när det kommer till hästar, hundar, höns m.m. Man bedriver avel, men man tillåter inte slumpmässig avel eller att man blandar på blandraser.

Bastarder favoriseras aldrig och måste ibland avlivas.

Den verklighetsförnekande ”antira- sisten” har inget annat försvar till detta än frasen att djur är djur och människor

är människor. Detta är visserligen sant, men att tro att vi står över naturen bara för att vi är mer utvecklade än andra arter är bara ytterligare ett tecken på hur degenererad människan har blivit.

Att människan är ett komplicerat djur är dock helt korrekt, men det gör oss bara mer sårbara för rasblandning. När vi talar om arvsanlag för människan så har vi inte att förhålla oss till sådana saker som mjölkproduktion, köttkvalitet, snabbhet eller styrka utan betydligt mer komplexa ting såsom karaktär, skapar- förmåga, intelligens och inre harmoni, alla kvalitéer som man vet skadas genom rasblandning. Dessa egenskaper har stor betydelse när det kommer till att bygga samhällen, grundlägga kulturer och civilisationer, skapa konst, upp- rätthålla en hög samhällsmoral, göra teknologiska landvinningar m.m. För att citera Povl Riis Knudsen igen så är det i sammanhanget värt att notera att

”alla de människor som ivrar för okon- trollerad rasblandning fullständigt har misslyckats med att förklara för oss med vilka önskvärda kvalitéer de främ- mande raselementen som nu väller in i den ariska delen av världen skulle kunna berika den vita rasen!”.

Förutom att det i naturen inte finns någon jämlikhet mellan raserna så finns det heller ingen medfödd jämlikhet mellan individerna inom en ras. Vi är precis som alla andra arter födda olika med olika förutsättningar. Nationalsocialis- men menar därför att de som är bäst lämpade skall avancera till toppen av samhället. Detta för att säkerställa den biologiska kvaliteten och ett starkt sam- hällssystem. Ironiskt nog är detta ”ond- skefulla” biologiska synsätt den enda garantin för att kunna Skydda de svaga, vilka även de kan ha en meningsfull roll att fylla i ett välfungerande samhälle.

Det kan tyckas ”orättvist” att vissa män- niskor har bättre förutsättningar redan från början, men det är onaturligt att försöka hindra dessa från att utveckla sina förmågor eller reproducera sig. Ett system som inte främjar att de bästa av vår ras bildar familj och skaffar barn utan istället uppmuntrar våra kvinnor till att göra karriär och ”förverkliga sig själv”, är ett sjukligt system.

I tusen år har vi dragits med naturfientliga :irrläror. Först kom kristen- domen. Med denna ökenreligion lärde

(13)

man ut vi alla har en ”universell själ” och att alla människor är ”lika inför Gud”

samt att den ”gudomliga själen” (anden) måste bekämpa ”materien”, dvs. köttet eller ondskan (naturen). Denna far- sot besmittade den ariska människan i hundratals år innan liberalismen kom till. Liberalismens bidrag till mänsklig- hetens förfall var att man skrev ner ett papper, pompöst kallat deklarationen för mänskliga rättigheter, där det bland annat påstås att raserna är födda jäm- lika och lika värda. Detta upphävande av naturlagarna skulle senare röstas igenom [!] av FN:s medlemsstater. Dog- men om allas lika värde har sedan dess fungerat som incitament för både ”demokrati” och massinvandring. Under samma period föddes även marxismen (och därmed även socialdemokratin) som hävdar att arvet inte alls existerar utan att det är miljön som formar män- niskan. Denna teori haltar rejält när det kommer till att förklara varför exempel- vis det tidigare framgångslandet Syd- afrika numera är i sådant kaostillstånd efter bara 16 år av svart styre. Eller att all utveckling avstannade i de tidigare ariska samhällena i forntida Indien och Persien, Hellas och Rom, i samband med att man tillät folkblandning. Att just den ariska människan -— alldeles oavsett vart vi bott och verkat — skapat, uppfunnit, upptäckt och löst många av världens mysterier förklarar man inte bättre än med att vi undertryckt alla de andra. I denna fråga tycks de kristna, liberala och marxistiska intressant nog vara Överens om att arvet faktiskt har

"betydelse. Detta eftersom den vita män- niskan är till sin natur ondskefull!

De naturfientliga världsåskådningar- na i modern tid förenades till sist i den moderna demokratin. Franska revolu- tionens idéer har dock inget att göra med ett nordiskt demokratibegrepp.

Den moderna ”demokratin” öppnade bara Pandoras ask så att alla subver- siva element, rasbastarder, kriminella och sexuellt depraverade med hjälp av allehanda fri- och rättigheter skulle få tillgång till den ariska världen. Ett inflytande de i hög grad utnyttjat! Resultatet av denna så kallade demokrati är massinvandring, mångkultur och därmed också blandning av raserna. Det finns heller ingen gemensam samhällsmoral som sammanbinder dessa folk, ingen framtidstro, inga visioner eller egentlig lycka —- bara rotlöshet, krälande inför pengar och att leva för stunden. Vad gäl- ler demokrati så är inte nödvändigtvis naturen emot detta. Medbestämmande är en sak, men om vi ska ha någon form av demokrati så måste medborgarna

sträva åt samma håll (vilket enbart är möjligt i ettrashomogent samhälle) och vara såpass medvetna att de fattar beslut som gagnar hela folket och inte bara sig själva. I övrigt ska nationens allra bästa ta de mest avgörande besluten, särskilt i kristider, men också ta ansvaret för dem. En sådan form av folkdemokrati kan bara skapas och upprätthållas av den ariska medvetna människan.

Genom åren har vi sett groteska exempel på hur urartat det kan bli när dessa naturfientliga världsåskådningar får råda. När ett samhälle tillåter män- niskor att byta kön, förordar att vi ope- rerar in äggstockar hos män eller att även män ska amma, där bögar får ha offentliga orgier, där barnpornografisk

”modern' konst” understöds av staten och där allt sunt och naturligt förhånas, är det säkra tecken på att vi lever i ett sjukligt system. Var det detta som skulle bli den nya guldåldern efter ”befrielsen”

1945?

Med naturen mot kosmos

”Om världen inte accepterar nationalsocialismen som sitt enda hopp för framtiden, kommer mänskligheten att gå under. Detta kommer bli den logis- ka konsekvensen av de ständiga över- trädelserna mot naturens lagar. [...]

Även utan liv kommer det att existera en naturlig ordning i universum. Detta universum accepterar inte några speci- allagar för människan och om hon inte inser det, så har hon förtjänat den kommande undergången och det finns ing- enting som kan ändra på det.” (Povl Riis Knudsen).

Vi behöver inte gå under. Det som krävs är att vi hittar tillbaka till oss själ- va, att vi inser vad som är rätt och agerar i enlighet med detta. Det vi sedan måste åstadkomma är den naturliga separatio- nen mellan raserna och samtidigt göra oss helt kvitt det främmande tankegods som fördunklar vårt medvetande. Där- efter måste vi återigen börja leva enligt naturens principer på alla områden. Om nationalsocialismen segrar och ersätter människans nuvarande semitiskt-materialistiska tänkande med ett ariskt- naturligt tänkesätt, kommer även vår miljö räddas och rovdriften på naturen hindras. I en sådan värld kommer inte allt handla om profit utan om hur pla- neten ska vårdas till förmån för jordens alla arter och kommande generationer.

Det måste ifrågasättas, för att ta ett exempel, varför den norska ishavstorsken fiskas upp i Norge, paketeras i Kina, för att sedan exporteras till och säljas i Sve- rige. Och är det verkligen en mänsklig rättighet att vi ska behöva färskpotatis

flera månader tidigare så att vi måste importera detta från Mellanöstern? Den parasitiska mentalitet som ligger bak- om sådana beslut kommer inte ha något inflytande i en värld som influeras av nationalsocialismen.

Detta betyder dock inte att vi har för avsikt att återgå till någon primitiv till- varo eller idyllisk Astrid Lindgren-värld.

Givetvis är dessa tillstånd tusen gånger bättre än det vi har nu, men den tiden är förbi. Ej heller kommer vi fullständigt isolera oss från omvärlden. Men mycket kommer se annorlunda ut. Vi säger ex- empelvis inte blankt nej till städer bara för vi förordar det naturmedvetna, snarare vill vi att det ska finnas ett antal su- permoderna, högteknologiska och mil- jöanpassade städer som ett centrum för kultur, den militära makten och den politiska ledningen. Men det är tveksamt ifall särskilt många människor ska växa upp eller bo i urbana miljöer.

Tvärtom anklagelserna om ”bakåt- strävande” så är erkännandet av naturlagarna en förutsättning för att ta nästa steg i evolutionen. Endast genom naturen kan vi nå kosmos, eftersom vi inte kan ”fuska” oss dit. Nationalsocia- lismens uppgift har aldrig varit att upp- rätthålla status quo utan är den världs- åskådningen som förordar en sann evolutionär utveckling. Att bygga gi- gantiska höghus och andra skrytverk är dock inte det som skiljer oss från andra arter, det är den andliga aspekten, vårt medvetande. Under förkristen tid, långt före den moderna vetenskapen kom till, så visste den ariska rasen mer om livets alla mysterier. Det är idag glömd kunskap, vars rester historiker ibland finner på gulnande papper eller arkeo- loger i jorden, men som finns kvar i den ariska människans undermedvetande.

Det som saknades då var de materiella förutsättningarna, dagens teknologi, för att sätta dessa andliga tankar i verket.

Detta medvetande kan återuppväckas, men bara under ett rashomogent, natur- troget system där medlemmarna av detta system uppmuntras att följa sin egen individuella natur; att bli den bäste de kan bli — en produktiv länk i kedjan.

Men för att uppnå detta system så måste vi implementera i vårt folk samma övertygelse som aktivister i Motstånds- rörelsen har; att nationalsocialismen är sanningen och att alla andra världs- åskådningar tagit oss dit vi är idag, vid ruinens brant. När detta är gjort så inte bara kan, utan vi kommer, att överleva.

Och då — endast då - kommer vi ta våra första steg mot en okänd och oupptäckt värld.

Av Fredrik Vejdeland

13

(14)

or

fö” é

; IV é

£ - É

la vr &

j kh, Av Åh dt

4 3 Y Är

i FÅ 4 - Fd

ör å KR

/ ,

+

Få 3 Få

a Så

EE Kd g i

É Ad &

z be

£

ituasjonen i våre Nordiske land S er sveert lik. Vi har en felles kultur 'og rasemessig arv som er truet av dagens politiske system som er tuftet på internasjonal lojalitet. Maktpolitikere i Norge, Sverige, Danmark, Finland og Estland fgöler ingen lojalitet eller forplik- telse overfor sine egne folk. Det er derimot det ”internasjonale samfunnet” med FN, Nato og EU i spissen som nordiske politikere er forpliktet overfor. I realiteten betyr det at det föres en politikk som overhodet ikke tar hensyn til det Nord- iske folk. Resultatene av dette kan ses på gater i Stockholm, Kgbenhavn, Oslo, Malmö og andre Nordiske byer.

Hva er så det praktiske resultatet av dagens maktpolitikeres politikk? Svaret er enkelt: Raseblanding og utryddelse av det Nordiske folk og den Nordiske kulturen. Gjennom media og skole så bombarderes vi daglig med at alle raser stammer fra Afrika, at vi har et felles opphav og at vår genetikk er så lik at vi i realiteten ikke kan prate om at det finnes forskjellige raser. Det mediapo- litikere, journalister og forskere ”glemmer” å nevne er at dette på ingen måte er bevist. Snarer tvert imot. Dette er kun teorier som passer best inn i det politisk korrekte verdensbildet som det ”internasjonale samfunn” har bestemt er rett.

Vi har alle lert i historietimene på skolen at kulturer blomstrer, dör for så å bli erstattet av nye kulturer. Dette kan vi også se på vår egen Nordiske historie.

For tusen år siden så hadde vi en Nord- isk eller NorrgÖn kultur og religion her i Norden. Den ble, gjennom sverdet, erstattet av en kristen kultur og religion.

Den samme kristne kulturen kan på et senere tidspunkt igjen bli erstattet av en ny kultur. Slik går historien. Sivilisasjo- ner vokser og forsvinner, for å bli erstattet av nye.

Det som skjer i Norden i dagens samfunn har derimot aldri inntruffet på de titusen år våre forfedre har bodd her i våre leveområder. Da de flyttet inn på den Skandinaviske halvgy da isen trakk seg tilbake for ca titusen år siden. Det som skjer nå er at den Nordiske rasen er i ferd med å forsvinne.

Dette er noe langt mer alvorlig og permanent enn at vår kultur skulle gå til grunne. Det er nemlig naturens lov at når en rase går under så kommer den aldri tilbake igjen. Hvis vi tillater at den Nordiske rasen blir blandet ut med fremmede raser så kan vår rase aldri komme tilbake. Raseblanding er permanent og kan aldri reverseres. Dette er noe langt mer alvorlig og permanent enn om vår kultur skulle gå til grunne.

Da kan man jo spörre seg selv: Med

hvilken rett har dagens politikere til å omdanne titusen år gammel historie?

Med hvilken rett har dagens politikere til å importere hundretusener av rase- fremmede og ved en såkalt integreringspolitikk; utslette vårt folk fra historien i evig tid?

Det finnes ennå positive krefter her i Norden som jobber i mot dette. Er vår kamp hatefull og rasistisk? Nei, den er basert på kjerlighet. Kjerlighet til eget folk og vår unike egenart.

For hvis man virkelig vil ha mangfold i verden så må de ulike folkeslag og kulturer få verne om seg. Med blanding så gdelegger man flerkulturen. Man gjör alt ensidig og monotont. Man gjor i teo- rien samfunnet om til en kommuniststat hvor lojaliteten ikke ligger til familien, etten eller kulturen, men til staten.

Selv såkalte innvandringsmotstan- dere snakker om at vi må ha en hardere integreringspolitikk. Her i Norge blir de fremmede bosatt i kommuner over hele landet for å integrere dem. Men det er ikke bare utlendinger som skal integreres. Nordmenn skal også integreres i dette nye flerkulturelle samfunnet. In- tegrering er ikke annet en dygd for det Nordiske folk og den Nordiske kulturen. Vi må verne om vår egenart, ikke blande den ut med hundrevis av fremmede kulturer og folkeslag. Hva er da igjen av vår mange tusen år gamle historie? Hvordan har vi da vernet om den kamp og innsats våre forfedre gjorde for å utvikle Norden til et trygt og godt samfunn? Et samfunn som dagens politikere er i ferd med å legge fullstendig

i grus. ;

Det som skjer i dag er den störste omveltningen i vår historie noen gang.

Likevel har det aldri vert noen folkeav- stemning om dette. Det har aldri vert noen reell offentlig debatt om vi skal bli et flerkulturelt samfunn. Hvordan kan samfunnet vårt da kalles for et demokrati? Når den störste omveltningen noen sinne ikke engang er oppe til reell debatt? Nå har disse flerkulturforkjem- perne kuppet definisjonen på demokrati i det offentlige. Er du motstander av flerkultur, da er du en trussel mot demokratiet. Men hvordan kan det å ha sin egen mening vere en trussel mot demokratiet? Hvordan kan organisasjonsfri- heten veere en trussel mot demokratiet?

Hvordan kan det å vere glad i sitt eget folk og sin egen kultur vere en trussel mot demokratiet?

Den kan bare vere en trussel i et re- gime som ikke tåler å bli sett på med kritiske gyne. Derfor må de statlige og offentlige kreftene hindre en åpen debatt, da de styrende makter i realiteten

(15)

ikke er demokratiske som de hevder at de er. Demokratiske, som de til og med påstår at de er forsvarere og forkjem- pere for. Det er det ultimate svik og det ultimate bedrag.

Denne trusselen som sanne patrio- ter påstås å vere er ikke annet enn en ren cover-up. Tenk deg selv tretti, förti eller femti år tilbake i tid. Hvordan var samfunnet da? Ble du stemplet som en trussel mot demokratiet hvis du pratet varmt og positivt om den kulturen vi har her i Norden? Svaret er nei. Så hvordan har dette skjedd? Hvilke krefter ligger bak? Det svaret jeg kan gi deg er at det verken er gode eller positive krefter. Det er nedbrytende og hatefulle krefter som gensker å omdanne Norden til et flerkulturelt kaos og legge vår sivilisasjon i grus.

Vi må vere bevisste på at det som ligger til grunn i et hvert samfunn og en hver sivilisasjon er rasen. Det er selve grunnelementet. Glemmer man dette så er det som å bygge et hus uten en grunnmur eller reisverk. Det vil kollap- se för eller siden. Glemmer man hvem man er og glemmer man sin egenart hva har man igjen da? Sine materialis- tiske og egoistiske mål. Hvordan skal det hjelpe våre etterkommere? At vi i dag i 2010 kun tenkte på oss selv og vår umiddelbare nytelse. Hvilken verden og hvilket Norden er det da våre barn og barnebarn skal arve og vokse opp i?

For å forklare hva orden rase betyr så er det selve grunnsteinen, selve livskraf- ten som vårt samfunn skal bygges på.

Det er vår stolte Nordiske rase som har gitt oss de forutsetninger for et godt liv som vi kan ha i dag. Men dagens samfunn er kun opptatt av å nyte fruktene av våre forfedres harde innsats for vårt eget ve og vel. Vi sitter passive mens ne- gative og fiendtlige krefter har inntatt vår Riksdag og Storting. Vi lar oss ikke affisere av at vår stolte og mektige historie fullstendig blir lagt i grus av krefter som ikke vil oss vell.

Vi må reise oss og se over de materia- listiske skylappene som media og skolen har satt foran gynene våre og se opp og utover. Vi må se på livet og den gleden vi kan skape ved å gi våre etterkommere et trygt og godt Norden. Ett Norden for Nordiske mennesker og Nordisk kultur.

Ikke ett fremmed og konfliktfylt flerkulturelt samfunn som vil före til vår rase, vårt folk og vår kultur sin undergang.

Vi var en gang ett stolt folk. La oss vise den samme stoiske og erefulle livskraft som våre forfedre har gitt oss i gave. La oss benytte oss av dette og la oss skape et Norden for det Nordiske folks egenart og frihet.

Rotu: kansallisen olemassaolon

kulmakivi

Ilkka Hypen —- Kansallinen Vastarinta

rotua ei voi olla olemassa yhtenäistä kansakuntaa. Eri ihmisrodut Re on ensisijainen avain kansan olemassaololle. IIlman elinvoimaista

ovat luonnon muovaamia ja luonto on tarkoittanut rodut erilaisiksi - Syystä. Ihonväri ei ole sattumaa.

Ennen vanhaan oli suoranainen mahdottomuus nähdä Afrikan kansoja, mustan rodun edustajia, kylmillä pohjolan perukoilla. Luonto ei sallinut sitä. Näinä päivinä ihmisen teknologinen kehitys sekä rappeuttavat pseu- dohumanistiset arvot ovat tehneet monikulttuurisen sulatusuunin, etenkin pohjoisessa, mahdolliseksi. Monikulttuurisen ideologian ajajat taistelevat lu- onnonmukaisuutta vastaan, pyrkien sulauttamaan toiselta puolelta maapal- loa saapuvat erirotuiset ihmismassat sekaisin alkuperäiskansojen kanssa.

Kuinka käy, kun kaadat puolikkaaseen maitolasiin toisen puolikkaan kahvia? Sen väri muuttuu, mutta se ei saavuta kummankaan värin täydel- listä sävyä, vaan pysyy ruskeanvaaleana nesteenä, eikä lisänesteen kaa- taminen, oli se sitten kumpaa väriä tahansa, saa sitä muuttamaan väriään takaisin samaan sävyyn, mustaan tai valkoiseen. Puhdas perusväri on tu- hottu. Sekoittunut geenipooli kantaa mustan ja valkoisen ominaisuuksia se- karotuisessa yksilössä ja taistelee sukupolvien ajan hallitsevasta asemasta.

Kun tähän lisätään vielä jatkuva sekoittuminen jo valmiiksi sekoittuneiden kanssa, tuloksena on sekavärien kirjo, mutta ei ikinä selkeää lopputulosta.

Monikulttuurisuuden puolestapuhujat perustelevat rotujen sekoittumista globalisaatiolla tai yksinkertaisesti: ”näin vain tapahtuu ja siihen on sopeud- uttuva.”

Ikäänkuin meillä ei olisi minkäänlaista mahdollisuutta muuttaa nykyis- ten tuhoavien voimien suuntaa. He pitävät tapahtuvia asioita itsestäänselv- yytenä, jota ei voida jarruttaa tai sen suuntaa ei ole mahdollista muuttaa, eivätkä he edes halua sitä. He eivät välitä siitä, miten me asian näemme.

Miksi pitäisi kunnoittaa heidän näkemyksestään valkoisen rodun tule- vaisuudesta? Miksi alistuisimme? Tehtävänämme on valkoisen rodun säi- lyttäminen. Kansallissosialisteina tiedämme, että se on prioriteetti numero yksi.

Kansallissosialismi ei ole mielipide, eikä ryhmittymä ajamassa pienen osa-alueen pientä mielipidettä, vaan kansallissosialismi on kokonaisval- tainen muutos yhteiskunnassa, jonka lopullinen päämäärä on valkoisen kansan säilyminen- hinnalla millä hyvänsä. Monikulttuurisuus ei tunne rajoja. Taistellaksemme tätä tuhoisaa voimaa vastaan, meidän tulee ymmär- tää, että ajattelemalla takapajuisesti, Suomi suomalaisille, Ruotsi ruotsa- laisille; me itse asiassa ajamme itseämme enemmän suohon, koska emme ymmärrä yhdistää voimiamme tätä valtavaa vastassamme olevaa voimaa vastaan.Edessämme on suunnattoman kokoinen vastus kaikkialla mihin suuntaan katsotkin - niinpä meidän täytyy löytää liittolaiset ympäriltämme, aivan sama mihin suuntaan katsomme. Kriteerit liittolaisen löytämiselle ovat selvät: Hän on valkoinen ja kansallissosialisti. Kansallissosialisteina meidän tehtävänämme on palauttaa luonnollinen järjestys pohjolaan. Muu- ten häviämme luonnottomuudelle, monikulttuurisuudelle ja sen häviämisen maksajat ovat omat jälkeläisemme. Pohjoinen nainen ja mies: minkälaisen tulevaisuuden haluat jälkeläisillesi? Vastarinnan aika on nyt koittanut.

Liian myöhään asioihin reagoiminen tietää sitä, että maitokahvin sävyinen esirippu on laskeutunut. Vaikka vetäisit esiripun syrjään, huomaisit, että sen takaa ammottaisi vain mustaa.