NATURINVENTERING - ULEBERGET ETAPP II, SOTENÄS KOMMUN

NATURINVENTERING - ULEBERGET ETAPP II, SOTENÄS KOMMUN

2013-07-11

Naturinventering av landmiljöer och inventering av större vatten- salamander på Uleberget, Ulebergshamn, Sotenäs kommun

Naturcentrum AB har genomfört en inventering av naturmiljön på Uleberget, Ule-

bergshamn, Sotenäs kommun. Området har inventerats med inriktning på skydds-

värda arter (signalarter, rödlistade arter, andra sällsynta arter) och värdefulla na-

turmiljöer. Området bedöms enbart ha allmänna naturvärden och det utgörs av ty-

piska bohuslänska hällmarker utan hävd. Inga delar inom området bedöms ha högre

naturvärde. Ask, som numera är rödlistad, förekommer. Större vattensalamander

verkar ej förekomma i planområdets dammar.

Naturinventering – Uleberget etapp II, Sotenäs kommun

UPPDRAGSGIVARE OCH METODER

Naturcentrum AB har genomfört en översiktlig naturinventering och naturvärdesbedömning av området Uleberget etapp II. Inventeringen har utförts på uppdrag av Ulebergshamn Fastighet- er AB.

Inom området har värdefulla arter, strukturer och biotoper kartlagts genom inventering i alla miljöer som bedömts kunna hysa intressanta arter. ”Värdefulla arter” är rödlistade arter (Gärdenfors 2010), signalarter (Nitare, J. 2000) och andra sällsynta arter. Dessa utgör en viktig del av naturvärdesbedömningen. Utgående från fältuppgifter och andra informationskällor gjordes en naturvärdesbedömning enl SIS-standard där naturvärdesintressanta områden av- gränsades (NVI; klass 1, 2 och 3. Se figur 3).

Stor vattensalamander inventerades/eftersöktes med hjälp av håvning efter vuxna djur och yngel i juni och juli 2013 samt med nattsök med pannlampa efter vuxna djur i början på juni 2013.

Naturvärdesinventeringen genomfördes i oktober 2010 och en kompletterades i juni och juli 2013. En del material samlades in för noggrannare bestämning.

Hotkategorierna för rödlistade arter följer den senaste rödlistan (Gärdenfors 2010). Hotkate- gori anges alltid efter artnamnet. Vanligare arter anges enbart med svenska namn medan mer intressanta arter samt arter ur mindre kända grupper t ex mossor, lavar och insekter regelmäss- igt anges med vetenskapliga namn men också med svenska namn om sådana finns.

Inventeringen genomfördes av Niklas Franc/Naturcentrum AB.

Rapport: Svante Hultengren och Niklas Franc.

Fältarbete: Niklas Franc

Kvalitetssäkring: Svante Hultengren.

Uppdragsgivare: Ulebergshamn Fastigheter AB.

Uppdragsgivarens ombud: Jan Torgé.

Framsida: Vy västerut av bred klåva från toppen av Uleberget, Ulebergshamn, 2010.

Naturcentrum AB 2013, Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund. Tel. 0303-726160. ncab@naturcentrum.se

RESULTAT

Sammanfattning

Inventeringsområdet på Uleberget bedöms inte innehålla några högre naturvärden. Den domi- nerande miljön i området utgörs av typiska bohuslänska lav- och mossbeklädda hällmarker under långsam igenväxning med ljung och buskar. Mellan hällmarkerna finns busk- och trädbe- klädda bergklåvor och några småvatten. Dessa områden bedöms ha ”vissa naturvärden” (klass 3) och inget område bedömdes ha högre naturvärden. Lägre liggande områden med djupare jordlager har varit beklädda med asp, björk, tall och gran. Dessa områden har avverkats har värden i klass med skogshyggen – d v s lågt naturvärde.

Inventeringen av större vattensalamander i områdets småvatten och två intill liggande dammar gav inga fynd av vare sig större eller mindre vattensalamander.

Tidigare kända värden

Det undersökta området finns inte med i någon tidigare, biologisk inventering, men den södra delen av Uleberget är sedan tidigare inventerad av Svante Hultengren (Hultengren 2007). Det finns inga registrerade fynd av rödlistade arter i området och det ligger inte inom riksintressen eller andra planområden, t ex Natura 2000. I området finns inga angivna nyckelbiotoper eller andra skogliga värden. I nordöst och öster är dock de angränsande branterna klassade som naturvärde respektive nyckelbiotop (figur 2), båda två med inslag av ädellövskog. I dessa områ- den finns en del signalarter redovisade i Artportalen.

Allmän beskrivning av området

Uleberget är en av de högre topparna i skärgårdslandskapet runt Ulebergshamn. Berget består av granit vars former skapats av inlandsisen. Södra delen av Uleberget håller på att bebyggas och på den norra delen har skogen avverkats. Bergsområdet är kuperat med sänkor och höjder.

Berget genomskärs av en större sänka som löper i riktningen N-SSÖ och i denna finns en mindre damm. Uppe på berget finns två mindre klapperstensområden och i nordväst finns dessutom ett storblockigt rasområde. Bergets sidor stupar i väster, norr och öster brant ner mot omgivande landskap (figur 2).

Figur 1. Hällmarker av typisk bohuslänsk karaktär.

Figur 2. Naturvärdesobjekt (klass 2-3 enligt NVI) i inventeringsområdet.

Biologisk beskrivning

I de sänkor som genomkorsar berget dominerar björk med inslag av sälg, brakved, en, ek, asp och bok. I markskiktet finns blåbär, lingon och ljung. I sänkor utan större träd växer enbuskar och ljung. I fuktiga delar, som vid dammen (karta bilaga1), dominerar hirsstarr, vitmossor, pors, klockljung, kråkbär och ängsull. De öppna hällarna karaktäriseras av lavsamhällen med domi- nans av skorplavar. Insprängt i fuktstråk växer vitmossor, hirsstarr, ljung, en, björk, brakved och rönn.

De trädbärande partierna på berget har tidigare dominerats av tall, björk och asp, med inslag av gran och sälg. I de avverkade områdena har framför allt skott av björk och asp kommit upp tillsammans med hallon och kruståtel.

Områdets nordvästra del kännetecknas av tidigare täktverksamhet med skrotsten blandat med naturliga blockraviner och en uppbyggd körväg. I detta område finns en del asp som lämnats och stubbar av avverkade sälgar med spår av myskbock Aromia moschata. Tidigare fanns också nedanför klippan några grövre askar med undervegetation av skogsbingel. Idag finns askstub- barna kvar tillsammans med rikligt av askskott, skogsbingel, hallon, hagtorn och stånds.

I områdets östra del tangerar en nyckelbiotop planområdet. Nyckelbiotopen domineras av ask och alm, men i dess västra del inom planområdet finns bara asp.

Större vattensalamander

I området finns tre mindre småvatten. Inventering med dagsök, håvning och nattsök gav inga fynd av vare sig större vattensalamander eller dess när släkting den mindre vattensalamandern.

I dammarna noterades i huvudsak kärrtrollslända, guldtrollslända och tre olika arter av som- marflicksländor (släktet Coenagrion). Alla dessa arter är vanligt förekommande i kustbandet.

Frånvaron av fynd av större vattensalamander kan inte utesluta att dammarna vissa år utnyttjas av arten. Dessutom är småvatten viktiga i landskapet då de utgör livsmiljö och utvecklingsmiljö för många arter av insekter och växter. Småvatten bör därför alltid sparas och vårdas för att bibehålla den biologiska mångfalden i landskapet.

Insekter

Eftersom områdets aspar till stor del avverkats kunde stubbarna inventeras. Vanligt förekom- mande på dessa stubbar var larvgångar av vanlig träfjäril Cossus cossus. Under barken på en asphögstubbe hittades gnagspår av lövträdlöpare Rhagium mordax och på tallstubbar hittades gnagspår av barrträdlöpare och R. inquisitor och större tallvivel Pissodes pini. På död ved av björk fanns utgångshål av björkvedbock och i en fnösketicka på en björk fanns svampborrarna Cisal- ter och Rhopalopus perforatus och vanlig svampsvartbagge Bolitophagus reticulatus. På ståndsblad som var vanlig nedom branten NV om berget fanns rikligt med gnagspår från ståndsjordloppan Longitarsus jacobaeae. I hällmarkens ljungpartier finns en rik population av den utmed Bohuskus- ten allmänt förekommande ljungblåvingen.

Kulturspår

Uppe på berget finns två stengärdsgårdar. En mindre gärdsgård med enbart en stenrad och en större gärdesgård med mer ”murkaraktär”. I bergbranten mot nordväst finns spår av tidigare täktverksamhet med skrotsten och en uppbyggd väg till brytningsplatsen.

Naturvärdesklassning

Området som helhet, bortsett från de avverkade ytorna, ingår i det Bohuslänska hällmarksland- skapet. Naturtypen har minskat under en lång period och minskningen beror i huvudsak på ett minskat bete i den fattiga miljön. Tyvärr försvinner mycket av miljötypens biologiska värden när betet försvinner och igenväxningen tar fart. Ljung och andra buskar tar över där hävdgyn- nade arter tidigare gynnat en rik insektsfauna och när insekter och örter försvinner så minskar fåglar, gnagare, ödlor och ormar.

Inventeringsområdet är idag relativt igenvuxet, men kombinationen med småvatten, öppna hällar och buskmark bidar ändå en viss del till den biologiska mångfalden i landskapet. Inga naturvärdesintressanta eller rödlistade arter har kunnat dokumenteras i området. Alla områdets naturområden har därför klassats som klass 3 – vissa naturvärden (figur 3).

Figur 3. Naturvärdesklassning av planområde på Uleberget.

REFERENSER

Gärdenfors, U. (ed.) 2010: Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

ArtDatabanken: www.artdatabanken.se www.artportalen.se

Hultengren, S. 2007: Naturinventering Uleberget och Östorm. Rapport. Naturcentrum AB.

Biotopkartering

Biotopkartering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skyddsvärda na- turmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med naturvärden inom ett aktuellt område. Resultatet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional plane- ring, tillståndsärenden m.m. Biotopkartering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och noggrant inom mindre och begränsade områden. Meto- den är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, länssty- relsens och Skogsstyrelsens inventeringar t ex ängs- och hagmarksinventering och nyckelbi- otopinventering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in.

Förarbete

Tillgängligt underlagsmaterial från länsstyrelse, skogsstyrelse och kommun sammanställs och analyseras. Uppgifter om hotade eller i övrigt skyddsvärda arter inhämtas från artdatabanken och artportalen. Dessutom görs kompletterande studier av flygbilder för att identifiera områden som ej är kända.

Inventering

De möjliga biotoper som kommit fram under förarbetet besöks i fält. Inventeringen innebär i huvudsak identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda biotoper. Dessa biotoper värderas enligt en 3-gradig skala (se Naturvärdesbedömning). Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser. Vid inventeringen eftersöks sär- skilt signalarter, rödlistade arter samt allmänna biotopstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje biotop. Biotopinventeringen innefattar inte någon fullstän- dig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resul- tat rekommenderas att inventering utförs under vegetationssäsong april–oktober. Inventering kan i de flesta fall även utföras andra tider men bedömningarna blir något mer osäkra. I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan uppfattas från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvida inte särskild överens- kommelse träffats kring detta.

Signalarter och rödlistade arter

Med signalarter menas arter som indikerar högre naturvärden. Där signalarter påträffas är san- nolikheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekommer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa riska att försvinna från Sverige.

Sveriges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöenderisk.

Hotkategorier: RE – Försvunnen (Regionally Extinct)

CR – Akut hotad (Critically Endangered)

EN – Starkt hotad (Endangerd) VU – Sårbar (Vulnerable)

NT – Missgynnad (Near Threatened) DD – Kunskapsbrist (Data Deficient)

Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdö- enderisken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC – Livs- kraftig (Least Concern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE – Ej bedömd (Not Evaluated).

Resultat

Biotopkarteringen presenteras med kartor där områden med naturvärden redovisas. I text ges kort beskrivning till varje område. Beskrivning innehåller en textsammanfattning av varje om- rådes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta arter samt områdets naturvärde enligt en 3-gradig skala.

Naturvärdesbedömning

Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden – ”naturvärdesbedömning”. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk.

Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha ”naturvär- den” (skall läsas att objektet har minst ”naturvärden”) kan ha höga naturvärden eller unika na- turvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv.

Vid värderingen är områdenas biologiska värden mest betydelsefulla. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller se- dan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska struk- turer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden in- går i bedömningen anges detta särskilt.

Objekt med vissa naturvärden

Det enskilda området har betydelse på lokal (kommun) nivå och för spridning av arter och för variation i landskapet. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att arealen av områden med naturvärden inte minskar, utan snarare ökar.

Objekt med påtagliga naturvärden

Dokumenterad förekomst av vikiga strukturer och/eller arter. Förekomst av signalarter eller vik- tig ekologisk funktion. Ovanliga naturtyper. Förutsättningar för rödlistade arter. Viktiga sprid- ningscentra och värdekärnor. Oftast svåra att återskapa. Det enskilda området har stor bety- delse, åtminstone på regional (län) nivå.

Objekt med höga naturvärden

Mycket god förekomst (många olika arter eller stora populationer) av signalarter samt förekomst av rödlistade arter, eller mycket viktig ekologisk funktion. Mycket viktiga spridningscentra och värdekärnor. Sällsynta naturtyper. Dessa områden är oftast mycket svåra att återskapa. Det en- skilda området har mycket stor betydelse på regional och nationell nivå (Sverige). Det finns få motsvarigheter i regionen och landet.

Vissa naturvärden (klass 3)

En grundläggande fråga vid naturvärdesbedömning är att avgöra om ett område har naturvär- den eller ej. Områden med ”vissa naturvärden” avser miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom.

Objekt som åtnjuter ett generellt biotopskydd enligt miljöbalken 7 kap 11 § och förordning (1998:1252) om områdesskydd 5 § bör betraktas som allmänna naturvärden. Av praktiska skäl kan dock inte alla sådana mindre områden redovisas.

Ett område som konstaterats ha ”vissa naturvärden” kan också ha påtagliga naturvärden eller till och med höga. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med vissa naturvärden.

Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser påtagliga eller kanske till och med höga naturvärden.

Påtagliga naturvärden (Klass 2)

Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området påtagliga naturvärden. Gemensamt för många områden med påtagliga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka - om de försvinner. Sådana här miljöer har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Natur- vårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända.

Exempel på områden med påtagliga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyck- elbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus.

Områden med påtagliga naturvärden bör betraktas som ”Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6§”. Stöd för en sådan tolk- ning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att områden med påtagliga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består.

Höga naturvärden (Klass 1)

I vissa fall kan det vara önskvärt att skilja ut de allra mest värdefulla områdena. Vi kallar dem områden med höga naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinui- tet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden.

Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen.