Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1971
Nr4
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om sänkning av den allmänna pcnsionså!dern.
Socialförsäkringsutskottct har i dt sammanhang behandlat följande motioner, nämligen
a) motionen 1971: 60 av herr Hermansson i Stockholm 111. jl. i vilken föreslagits »att riksdagen måtte uttala sig för en sänkning av den all- männa pensionsåldern till 65 år avsedd att träda i kraft från den I januari 1972 samt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att inne- varande års höstriksdag föreläggs förslag härom»;
b) motionen 1971: 129 av herr Hedlund m. fl. i vilken hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
I. om tilläggsdirektiv för pensionsålderskommitten. innebärande att kommittens målsättning skall vara en sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år;
2. att pensionsålderskommitten ges i uppdrag att med förtur utreda frågan om sänkning av pensionsåldern».
Gällande bestämmelser
Ålderspension från folkpensioneringen och tilläggspcnsioneringen ut- går i princip fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år. Pcnsionsåldern 67 år inom folkpensioneringen har gällt sedan år 1914.
Efter framställning från den försäkrade kan ålderspension tas ut före 67 års ålder, dock tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade uppnår 63 års ålder. Om ålderspension tas ut i förtid, minskas pen·
sionen med 0,6
%
för varje månad som. då pensionen börjas tas ut.återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Pensionsuttag kan också uppskjutas. J sådana fall ökas pensionen på motsvarande sätt med 0,6
%
pt:r månad, dock att hänsyn inte tas till tid dter det att den försäkrade fyllt 70 år. En samordning är föreskriven mellan uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag måste enligt ut- trycklig föreskrift avse båda pensionsandelarna. Sådan uttrycklig före- skrift saknas bt:träffande uppskjutet uttag, men reglerna har sådan konstruktion att den försäkrade inte har något alt vinna på att ta ut tilläggspension men vänta med uttag av folkpension eller tvärtom. Re- duktionen av pensionen vid förtida uttag - liksom ökningen vid upp- skjutet uttag - är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska be-Riksdagen 1971. ll sam/. Nr 4
SfU 1971:4
räkningsgrunder. Principen är att värdet av de sammanlagda pensions- helopp som den försäkrade uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av när han börjar ta ut sin pension. Det uppställs inga särskil- da krav för rätt till förtida uttag av pension, t. ex. att den försäkrade skall sluta sitt förvärvsarbete. Däremot kan kommunalt bostadstillägg eller hustrutillägg inte utgå till ålderspension förrän pen:;ionären upp- nått 67 års ålder.
Pension· före 67 års ålder kan också utgå i form av förtidspension.
Rätt till sådan pension har den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften. Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är fråga bereda sig in- komst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och där- med jämförliga omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skall be- dömningen främst avse hans förmåga och möjlighet atl bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med krav på en sänkning av pensionsåldern har behandlats av riksdagen varje år under 1960-ta\ct. Fram till och med år 1968 avslog riksdagen motionerna som regel med motiveringen att andra förbättringar för pensionärerna måste prioriteras. År 1969 uttalade riksdagen (se 2LU 1969: 20) att den inte stod främmande för att ut- vecklingen skulle gå mot ett pensionssystem där alla försäkrade skulle få möjlighet till full ålderspension tidigare än vid uppnådda 67 år. En lagstiftning som innebar att pensionsåldern inom folk- och tilläggs- pensioneringen sattes vid 65 år, som förordades i de då aktuella mo- tionerna, skulle emellertid medföra betydande kostnadsökningar. An- talet personer i årsklasserna 65 och 66 kunde beräknas till samman- lagt ca 160 000. Även om en del av dessa redan erhöll pension i form av förtida uttag, förtidspension, m. m. kunde den direkta höjningen av utgifterna för folkpensioner beräknas uppgå till åtskilliga hundra miljoner kronor. Samtidigt fick man räkna med kostnadsökningar inom tilläggspensioneringen. Hänsyn måste också tas till minskade skatte- intäkter för stat och kommun och till det förhållandet att två årsklas- ser drogs ifrån produktionen. önskemålet om en sänkt pensionsålder måste alltjämt vägas mot andra önskemål om förbättringar för pen- sionärerna. Vidgade möjligheter till förtidspension för dem som av särskilda skäl inte kan fortsätta sitt arbete till 67 år måste därvid - framhöll andra lagutskottet - prioriteras.
SfU 1971: 4 3
Vid 1970 års riksdag beslöts ändringar i lagen om allmän försäkring som innebar förbättringar för äldre förvärvsarbetande i deras rätt att erhålla förtidspension. Reformen tog särskilt sikte på sådana försäkrade som inte orkade med sitt arbete eller som friställts utan att annat lämp- ligt arbete stod till förfogande. I samband med denna fråga behand- lade andra lagutskottet motioner som gällde frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern. l sitt utlåtande 1970: 34 instämde andra lagutskottet i stort i de synpunkter som låg bakom kraven på en allmän sänkning av pensionsåldern. Utskottet anförde vidare:
Som utskottet uttalade redan förra året står utskottet inte främ- mande för att utvecklingen går mot ett pensionssystem där alla försäk- rade får möjlighet till full ålderspension tidigare än vid uppnådda 67 år.
Hittills har reformarbetet på pensionsområdet koncentrerats på andra frågor. En uppbyggnad av pensionsnivån har framför allt ansetts böra prioriteras. Sedan detta arbete i och med tilläggspensioneringens succes- siva tillväxt och folkpensioneringens komplettering med pensionstill- skotten förts avsevärt framåt, kan andra angelägna reformer på pen- sionsområdet tas upp. Bland sådana märks i synnerhet frågan om standardsäkring av pensionerna, i vilket avseende fjolårets höstriksdag begärde utredning, och frågan om pensionsåldern. Det är med hänsyn härtill som utskottet med tillfredsställelse konstaterar att departements- chefen avser att inhämta Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en parlamentarisk kommitte med uppdrag att utreda frågan om pensions- åldern inom den allmänna försäkringen. Utskottet utgår från att en sådan utredning kommer att ta upp frågan om pensionsåldern i hela dess vidd. Såväl överväganden angående en generell sänkning av pensions- åldern under 67 år som frågan om en mera rörlig pensionsålder bör alltså omfattas av utredningens uppdrag. Reglerna om förtida uttag av pension kommer att särskilt aktualiseras i det sammanhanget. Även frågan om en mjukare övergång till pensioneringen bör bli föremål för utredningens uppmärksamhet. Så långt det är möjligt bör den en- skilde försäkrades individuella situation få möjlighet att påverka hans
pensionering, varvid man fortsätter på den väg som utstakats genom föreliggande förslag om vidgad förtidspensionering, enligt vilket för den äldre arbetskraften det egna önskemålet om pension får en ökad betydelse. Erfarenheterna av den utvidgade förtidspensioneringen kom- mer därför med all sannolikhet att bli av stort värde för kommittens bedömningar. Som departementschefen framhåller möter man vid ett utredningsarbete av detta slag betydande problem där kostnadsfrågan spelar en dominerande roll och där en avvägning måste ske mot andra angelägna reformkrav.
Pensionsålderskommitten
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970 tillkallade socialministern särskilda sakkunniga för att utreda frågan om pensions- åldern m. m. 1 direktiven för de sakkunniga, som antagit benämningen pensionsålderskommitten, anförs bl. a. följande.
Utredningen bör undersöka hur· nuvarande regler för ålderspension inom såväl folk- som tilläggspensioneringen svarar mot de behov. och önskemål som finns hos skilda grupper. När det gäller tanken på en
allmän sänkning av pensionsåldern måste ingående övervägas om en sådan reform ger den från social synpunkt bäst motiverade använd- ningen av de resurser som kan sättas in. Det är möjligt att andra lös- ningar kan ge utrymme för större förbättringar åt dem som har de största behoven. Olika vägar står här till buds. Den nyligen beslutade vidgningen av förtidspensioneringen är en väg att ge bättre pensions- möjligheter för dem bland den äldre arbetskraften som bäst behöver komma i åtnjutande av pension tidigare än från 67 års ålder. Genom en sådan individuell prövning som det där är fråga om kan man inom en given kostnadsram gå längre ner i åldrarna än vid en generell sänk- ning av pensionsåldern.
Konsekvenserna i olika hänseenden av en sänkt pensionsåldcr bör noga övervägas med särskild vikt lagd vid de ekonomiska följderna både för pensionssystemet och för samhället i övrigt. Det bör därvid beaktas att en sänkt pensionsålder inte bara ställer krav på resurser för utgående förmåner utan också innebär ett produktionsbortfall.
Angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern bör vidare vägas mot andra reformönskemål. Fördelar och nackdelar från såväl den enskildes som samhällets synpunkt bör belysas. Om utredningen stannar för att förorda en allmän sänkning av pensionsåldern bör omfatt- ningen av och takten för genomförandet av reformen också prövas.
Utredningsarbetet beträffande pensionsåldern bör innefatta en över- syn av hela det regelsystem som gäller för uttag av ålderspension.
Enligt direktiven skall utredningen även pröva frågan om standard- säkring inom den allmänna pensioneringen.
Det uttalas särskilt att resultaten av utredningens arbete bör redo- visas i ett sammanhang. l redovisningen bör ingå kostnadskalkyler och anvisningar rörande formerna för täckning av de ökade kostnader som följer av utredningens förslag.
Utskottet
Sedan frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern under en följd av år aktualiserats genom motioner i riksdagen, tillsatte social- ministern i mitten av förra året den s. k. pensionsålderskommitten. En- ligt direktiven skall kommitten undersöka hur nuvarande regler för ålderspension svarar mot behoven och önskemålen hos skilda grupper.
Utredningen skall ingående överväga om en allmän sänkning av pen- sionsåldern ger den från social synpunkt bäst motiverade användningen av tillgängliga resurser eller om andra lösningar ger utrymme för större förbättringar åt dem som har de största behoven, t. ex. pensionering efter individuell prövning, varvid man inom en given kostnadsram skulle kunna gå längre ned i åldrarna än vid en generell sänkning av pensionsåldern. Angelägenheten av en pensionsreform skall vägas mot andra reformönskemål. Bland dessa nämnes särskilt frågan om stan- dardsäkring inom den allmänna pensioneringen, vilken fråga utred- ningen också har att pröva. Det uttalas att resultaten av utredningens arbete bör redovisas i ett sammanhang. I redovisningen bör ingå kost- nadskalkyler och anvisningar rörande formerna för täckning av de
SfU 1971: 4 5
ökade kostnader som följer av de förslag utredningen kan komma att lägga fram.
I motionen 1971: 129 påtalas att direktiven för kommitten inte klart utsäger att målsättningen för kommittens arbete skall vara en sänkning av pcnsionsåldern från 67 till 65 år. Motionärerna yrkar att kommitten skall erhålla tilläggsdircktiv där en sådan målsättning klart framgår.
Vidare yrkar de att kommitten skall ges i uppdrag att utreda frågan om en sänkt pensionsålder med förtur. Motionärerna anser det angelä- get att kommitten redovisar resultatet av sitt arbete så snart att beslut kan fattas av innevarande års riksdag om en pcnsionsåldersreform med ikraftträdande den 1 januari 1972.
l motionen 1971: 60 yrkas att riksdagen redan nu skall fatta princip- beslut om en sänkning av den allmänna pcnsionsåldern till 65 år från och med den I januari 1972 samt i. anslutning därtill hemställa om förslag till innevarande års höstriksc\ag med erforderliga lagändringar m.m.
När riksdagen förra året hade att ta ställning till motioner som syf- tade till en allmän sänkning av pensionsåldern uttalade riksdagen att den då aviserade utredningen borde få i uppdrag att ta upp frågan om pen- sionsåldern i hela dess vidd. Såväl överväganden angående en generell sänkning av pensionsåldern under 67 år som frågan om en mera rörlig pensionsålder borde ingå i utredningens uppdrag. Särskild uppmärksam- het borde ägnas åt problemet med en mjukare övergång till pensione- ringen där så långt möjligt den försäkrades individuella situation och önskemål om pensionering skulle få ökad betydelse. Riksdagen framhöll också att betydande problem mötte vid ett utredningsarbete av detta slag där kostnadsfrågan spelade en dominerande roll och där avväg- ning måste ske mot andra angelägna reformkrav.
Som framgår av vad ovan anförts har direktiven för pensionsålders- kommitten utformats i nära anslutning till riksdagens vägledande utta- lande för utredningsarbctct förra året. Frågan om en sänkt pensions- ålder måste analyseras mot bakgrund av de önskemål och behov som finns i fråga om såväl en generell som en individuell tidigareläggning av pensionsinträdet. Man måste också studera kostnadssidan och passa in pensionsåldersreformen bland andra reformönskemål på socialför- säkringsområc\et och andra reformområden. Utskottet anser det lämp- ligt att direktiven för kommitten inte i förväg binder utredningsförslaget till en bestämd typ av pensionsåldersreform. Den i motionerna föror- dade generella sänkningen av pensionsåldern från 67 till 65 år bör enligt utskottets mening ingå som ett bland flera alternativ för en reform på området. Utskottet har dock grundad anledning anta att detta alterna- tiv - med hänsyn till att det förts fram i riksdagen och i andra sam- manhang - särskilt kommer" att prövas av kommitten. För detta talar också att 65 år redan är tillämplig pensionsålder för stora grupper ar- betstagare.
Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1971: 129 att pensionsålderskommitten skall erhålla tillläggsdirektiv som anger en generell sänkning av pensionsåldern till 65 år som målet för kommit- tens arbete. Även motionen 1971: 60 i vilken yrkas att riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om en sådan pensionsåldersreform avstyrkes.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka bifall till yrkandet i motio- nen 1971: 129 om förtursbehandling i pensionsålderskommitten av pcn- sionsåldersfrågan. Som framgått av det föregående måste pensions- åldersreformen avvägas mot andra angelägna reformkrav. På social- försäkringsområdet märks bland sådana särskilt frågan om standard- säkring av pensionerna. Utskottet ansluter sig till socialministerns upp- läggning av utredningsarbetet att pensionsåldersfrågan och frågan om standardsäkring bör behandlas parallellt och att resultaten av utred- ningens överväganden bör redovisas i ett sammanhang. Utskottet utgår emellertid från att utredningsarbetet bedrivs med all möjlig skynd- samhet och att kommitten erhåller de resurser som erfordras härför.
Att kommitten skulle hinna genomföra sitt arbete på så kort tid att lagstiftning i ämnet skulle kunna träda i kraft redan den 1 januari 1972 förefaller däremot under alla förhållanden praktiskt omöjligt.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hem- ställa .
att motionerna 1971: 60 och 1971: 129 inte föranleder någon riks- dagens åtgärd.
Stockholm den 2 mars 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar ERIC CARLSSON
Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s). Jons- son i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), Nordberg (s). fröken Pehrs- son (c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk) och Signell (s).
Reservationer
1) av herr Hermansson i Malmbcrget (vpk) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med or- den »När riksdagen» och slutar på s. 6 med orden »praktiskt omöjligt»
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Kravet om en sänkning av den allmänna pensionsåldern till i första hand 65 år bärs upp av en rnycket stark opinion inom den svenska fackföreningsrörelsen ·och bland löntagarna i gemen. Det uppfattas som ett jämlikhetskrav av stor angelägenhetsgrad. Ett grundläggande skäl är dock att det moderna arbetslivet är så pressande och slitsamt, att
SfU 1971: 4 7
behovet av en tidigare pensionering än vid nuvarande 67-årsgräns är påtagligt och allmänt. De utvidgade möjligheterna till förtidspensione- ring som numera föreligger undanröjer inte behovet av den föreslagna sänkningen av den allmänna pensionsåldern, inte heller en eventuell överenskommelse mellan en del av arbetsmarknadens partorganisa- tioner. En sänkt pensionsålder bör lagfästas och erbjuda förmånen åt alla försäkringstagare inom den allmänna försäkringen. Den kostnad man på arbetsgivarsidan förväntar sig vara beredd att påta sig bör kunna komma i fråga även vid en allmän sänkning av pensionsåldern.
Dessutom bör såsom påpekas i motionen 1971: 60 nuvarande oefterrätt- liga ordning med en maximering av folkpensionsavgiften slopas. Hän- visningarna till kostnaderna utgör sålunda inga godtagbara skäl för ett ytterligare uppskov med reformens genomförande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet kommit till upp- fattningen att ett genomförande av en sänkning av den allmänna pen- sionsåldern bör genomföras utan ytterligare tidsförskjutning. Utskottet tillstyrker därför bifall tiJI motionen 1971: 60. Genom ett sådant bifall tillgodoses även yrkandena i motionen 1971: 129.»
dels ock att utskottet bort hemställa
»att riksdagen - med bifall till motionen 1971: 60 och i anledning av motionen 1971: 129 - uttalar sig för en sänkning av den all- männa pensionsåldern till 65 år avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972 samt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att innevarande års höstriksdag föreläggs förslag härom».
2) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Magnusson i Nennesholm och fröken Pehrsson (alla c) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden »När riksdagen» och slutar på s. 6 med orden »praktiskt omöj- ligt» bort ersättas med text av följande lydelse:
»En sänkning av den allmänna pensionsåldern, som varit oföränd- rad alltsedan 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring, framstår enligt utskottets bedömning som den mest angelägna reformen på social- försäkringens område f. n. Som det nu är får de försäkrade som har fysiskt särskilt ansträngande sysselsättning och som har de lägsta in- komsterna vänta med sin pensionering till 67 års ålder, medan andra ur löne- och arbetstidshänscende bättre gynnade grupper kan få gå i pen- sion vid 65 års ålder eller tidigare. Mot denna bakgrund är det till- fredsställande att socialministern - sedan motionsyrkanden under en lång följd av år lagts fram i riksdagen - förra året tillkallat en parla- mentarisk kommitte med uppgift att utreda bl. a. frågan om pensions- åldern. Utskottet finner det riktigt att utredningen fått i uppdrag att pröva pensionsfrågan i hela dess vidd och att således både frågan om en generell sänkning av pensionsåldern och frågan om en rörligare pen-
sionsålder ingår i utredningens direktiv. Enligt utskottets mening bör icke dessa frågor framstå s"Om alternativ utan i stället utgöra komple- ment till varandra. Utredningens förslag bör således vara inriktat på en rörlig pensionsålder där utgångspunkten för rörligheten skall vara 65 är i stället för som nu 67 år. Denna målsättning bör komma till klart uttryck i utredningens direktiv, och utskottet tillstyrker yrkandet i mo- tionen 1971: 129 att pensionsålderskommitten skall erhålla tilläggs- direktiv med detta innehåll.
Med anledning av den angelägenhetsgrad som utskottet vill tillerkänna en pensionsreform är det önskvärt att pensionsålderskommitten lägger fram ett förslag om en generell sänkning av pensionsåkkrn med förtur.
Eftersom riksdagen tidigare uttalat att de Jagstiftningsfrågor som hänger samman med en sådan reform med all sannolikhet kan klaras av på förhållandevis kort tid (2LU 1969: 20), bör det vara möjligt för kom- mitten att avlämna ett delförslag i frågan i sådan tid att iindrad lag- stiftning kan träda i kraft den 1 januari 1972. Utskottet tillstyrker där- för bifall jämväl till yrkandet i motionen 1971: 129 om förturs behand- ling i pensionsålderskommittcn av pensionsåldersfrågan.
Genom vad utskottet nu anfört får syftet med motionen 1971: 60 anses i huvudsak bli tillgodosett.»
dels ock att utskottet bort hemställa
»A. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 129 och i anledning av motionen 1971: 60 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv för pensionsålderskommitten i enlighet med vad utskottet anfört samt om åläggande för kommitten att behandla frågan om sänkning av pensionsåldern med förtur;
B. att motionen 1971: 60, i den mån den inte kan anses besvarad genom utskottets hemställan under A., inte föranleder någon riks- dagens åtgärd.»
Särskilt yttrande
av herrar Jonsson i Mora (fp) och M11ndeho (fp), som anfört:
»Enligt vår uppfattning bör en sänkning av pensionsåidern komma till stånd så snart som möjligt. Folkpartiet har därjämte betonat vikten av att pensioneringssystemet medger .individuell valfrihet. En rörlig pen- sionsålder skulle ta hänsyn till att behovet av pension infaller vid skilda tidpunkter för olika människor. Vi anser att en till 65 år sänkt pensions- ålder med möjlighet till individuella variationer bör vara ett huvud- alternativ i pensionsålderskommittens utredningsarbete.
Vi utgår från att riksdagen föreläggs förslag till förändring av pen- sionssystemet under innevarande mandatperiod. Vi finner därför i detta läge ej anledning att begära tilläggsdirektiv för det pågående utred- ningsarbetet.»
Kl Beckm11nsTryclcarl1rAB· Stockholm
