Uppsala universitet
Statsvetenskapliga institutionen Kandidatuppsats
Vårterminen 2022
Riktiga flyktingar
eller
Älska din nästa såsom dig själv
En undersökning av svenska dagstidningars inramning av flyktingarna från Ukraina 2022
Författare: Moa Wahlborg Handledare: Josefina Erikson Antal ord: 11 697
Abstract
In what ways are Ukrainian refugees framed in Swedish news media? According to agenda-setting theory the choices made by journalists have a real effect on public opinion and politics. This essay attempts to analyse and clarify the portrayal of the refugees from Ukraine in Swedish newspapers in order to make a contribution to the general research about media framing of refugees. 71 articles and editorials from the largest daily newspapers of Sweden, published between February and April of 2022, were read and interpreted. The attributes that refugees were characterised as having were analysed, resulting in two principal frames: the Asset, and the Victim, which represent the predominant ways in which journalists show the refugees as deserving of coming to and remaining in Sweden. The refugees are rarely presented as a problem; rather, it’s the Swedish state and Migration Agency which are portrayed as problematic. The findings are of interest both because of the effect media framing may have on society and politics, but also due to the differences in framing between the Ukrainian refugees and the refugees who came to Sweden during the ‘refugee crisis’ of 2015.
Nyckelord: Ukraina, flyktingar, framing, media, agenda-setting
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
Inledning ... 5
Syfte och frågeställning... 6
Tidigare forskning... 6
Teori ... 9
Metod ... 11
Material ... 11
Undersökningsfrågor ... 12
Utförande ... 13
Tolkning ... 14
Validitet och reliabilitet ... 15
Analys ... 17
Vem är en flykting? ... 17
Vad utgör problemet? ... 23
Resultat – tillgång och offer ... 26
Diskussion ... 28
Slutsatser ... 31
Vidare forskning ... 32
Litteratur- och källförteckning ... 33
Källmaterial ... 34
Inledning
Det råder krig i Europa. Ryssland har invaderat Ukraina och byter ut vägskyltarna utanför Mariupol till ryskspråkiga sådana.1 I Sverige följer vi händelserna med sönderbitna fingernaglar, oroliga för vad Ryssland gör härnäst och vad det ska bli av de miljontals kvinnor och barn som nu är på flykt från landet. För första gången har EU aktiverat massflyktsdirektivet som innebär att ukrainarna får söka skydd var som helst i unionen. Migrationsverket tog tidigt fram tre scenarier för hur många ukrainska flyktingar som kunde komma att anlända till Sverige under årets första halva – siffrorna låg då mellan 57- och 212 000 personer.2
Under krigets första veckor visade svenskar ett oerhört stöd för flyktingarna från Ukraina. Det anordnades protester och människor förberedde sig för att motta ukrainska familjer i sina hem, anordnade klädförsäljning till förmån för krigsoffren och samlade in material att donera. Till och med Sverigedemokraterna, ett i grunden invandringskritiskt parti, välkomnade flyktingarna med öppna armar. I Danmark undantas ukrainarna från de vanliga asyllagarna såsom smyckeslagen, som tillåter polisen beslagta asylsökandes smycken och värdesaker för att finansiera flyktingboendet.3 Situationen kan jämföras med den så kallade ’flyktingkrisen’ 2015. Under året sökte 163 000 flyktingar från bland annat Syrien, Afghanistan och Irak asyl i Sverige, med ansträngd asylmottagning som följd. I början av perioden engagerade sig civilsamhället och ställde upp för krigsoffren. Under årets gång vände dock opinionen och snart stramades asylmottagningen åt enligt EU:s miniminivåer.4 Forskning har visat att dessa flyktingar i huvudsak skildrades negativt i massmedia.
Parallellerna mellan situationerna har uppmärksammats i media och politiskt – behandlas de ukrainska flyktingarna annorlunda än de som kom 2015? Ett sätt att undersöka detta är genom sätten de skildras i tidningarna. Massmedier har stor påverkan på vilka perspektiv vi människor blir exponerade för idag, och kan även ha effekt på våra åsikter och ageranden.5 Delar av den makten har övertagits av sociala medier, men tidningar är fortfarande en kraft att räkna med. 40 procent av svenskarna läser digitala dagstidningar åtminstone varje vecka, och motsvarande siffra för papperstidningar är 25 procent.6 Därför är hur tidningarna porträtterar en viss fråga viktigt – det kan ha effekt på en stor del av befolkningen.
1 Holmgren, ”Ukrainska skyltar byts mot ryska i Mariupol”.
2 Migrationsverket, ”Verksamhets- och utgiftsprognos”, 31–35.
3 Dahl, ”Ukrainska flyktingar undantas danska asyllagar”.
4 Hagelund, ”After the Refugee Crisis”, 8–9.
5 McCombs, Setting the Agenda.
6 Andersson, Blomdahl, och Bäck, ”Svenskarna och internet 2021”, 220.
Ämnet har ännu inte utforskats eftersom kriget i skrivande stund bara pågått i knappt tre månader, men detta kommer säkerligen förändras under de närmaste åren. Denna uppsats utgör ett första bidrag.
Syfte och frågeställning
Massmedier har makten att välja hur de skildrar verkligheten och på detta vis sätta dagordningen i samhällsdebatten och på den politiska arenan. Den övergripande fråga som denna uppsats utgör ett litet bidrag till är: på vilka sätt väljer massmedier att framställa flyktingar och flyktingmottagandet idag? Hur tar sig mediernas opinionsbildande funktion form i praktiken?
Undersökningen ämnar belysa huruvida svenska dagstidningar framställer samhället på ett objektivt sätt eller om de skapar en viss bild av flyktingarna med sina beslut om vad som skildras och hur.
Ämnet är intressant eftersom flyktingar skildrats på många olika sätt i svenska medier tidigare, med fokus på deras positiva och negativa egenskaper och även på de positiva och negativa effekterna av Sveriges flyktingmottagande. Den tidigare forskningen har funnit att flyktingarna 2015 skildrades på ett negativt sätt, vilket kan ha påverkat opinionen och de politiska förslagen. Huruvida tendensen åt en negativ skildring stämmer även för ukrainska flyktingar har ännu inte undersökts.
Syftet är att ta reda på hur svenska dagstidningar framställer flyktingmottagandet och vilken bild de skapar av objektet som skildras, i detta fall flyktingar från Ukraina. Därför blir forskningsfrågan:
Hur skildras de ukrainska flyktingarna i svensk dagstidning? Frågan utforskas sedan med hjälp av två undersökningsfrågor.
• Vilka egenskaper och känslor tillskrivs de individer som beskrivs som flyktingar? samt
• Beskrivs flyktingarna som ett problem? – Om inte, vad beskrivs utgöra ett problem?
Undersökningen är inte till för att ställa de olika grupperna av flyktingar mot varandra, utan att klargöra hur ukrainska flyktingar skildras i medier. En jämförelse mellan mina resultat och den forskning som finns om andra flyktinggrupper finns dock att läsa i diskussionen. Uppsatsen eftersträvar ej heller att förklara varför eventuella skillnader mellan framställningarna kan ha uppstått. Att få en förståelse för hur flyktingarna skildras är viktigt oavsett skälen bakom.
Tidigare forskning
Uppsatsen handlar om hur flyktingar skildras i svenska dagstidningar. Ännu finns det ingen forskning om flyktingarna från kriget i Ukraina 2022, så min tidigare forskning handlar om andra grupper av flyktingar, såväl i svensk som internationell kontext. Framför allt fokuserar forskningen på flyktingkrisen 2015. Den är särskilt jämförbar med nuvarande flyktingmottagande eftersom vi
idag har anledning att förvänta oss ett mycket högre antal flyktingar än vad som förväntas ett vanligt år, precis som skedde då.
Hovden, Mjelde och Gripsrud har utfört en studie som fokuserar på skandinaviska tidskrifters gestaltning av flyktingkrisen. De gjorde ett strategiskt urval genom att undersöka artiklar från tre olika tiodagarsperioder under 2015 då flyktingfrågan var extra aktuell: i april då det rapporterades om massdrunkningar på medelhavet, från den 3 september då bilden av Alan Kurdi, en död liten pojke på en sandstrand, blev viral, och efter terrorattackerna i Paris i november.7 Denna undersökning fann att flyktingarna i allmänhet skildrades på ett medmänskligt sätt, med hjälp av känsloskildringar och att vikt läggs vid barn och familjer. Det gällde särskilt Aftonbladet, den svenska kvällstidning som undersöktes. Flyktingarna presenterades ofta som offer för geopolitiska omständigheter: krig och ekonomisk instabilitet. I Sverige behandlades de positiva konsekvenserna mer än i de övriga länderna, medan negativa konsekvenser nämndes mest i Danmark och minst i Norge. Norska tidningar benämnde nationella skyddsåtgärder i minst utsträckning av länderna.
Studien fann också att skildringarna skiftade mellan tidsperioderna – i november nämndes skyddsåtgärder och negativa effekter av invandringen fyra respektive fem gånger oftare än i april.8 Studien är relevant inte enbart för att den skildrar ’rätt’ ämne men även att den valde tre olika tillfällen som möjliggjorde jämförelser över tid. Eftersom föreliggande undersökning enbart täcker början av kriget i Ukraina är det positivt att studien av Hovden et al. kartlagt situationen tidigt under flyktingkrisen 2015. Eftersom vi fortfarande befinner oss i ett tidigt skede är det omöjligt att säga hur tidningarna kan komma att förändras med tiden, precis som gestaltningen inte var enhetlig under hela året 2015.
Heidenreich et al. utförde en framinganalys om hur flyktingkrisen inramades i olika europeiska länders press, inklusive Sverige. Den vanligaste ramen som användes i svenska tidningar var enligt dem ”human interest”, en ram som exemplifieras med ord som ”life”, ”family”, ”home” och ”feel”.
Resultatet överensstämmer alltså med Hovden et al. En annan ram, ”unaccompanied children”, förekom i nämnvärd skala endast i svensk press. Vidare fann de att de länder som mottog fler flyktingar än andra, alltså Tyskland, Sverige och Storbritannien, i större utsträckning fokuserade på hur invandringen påverkade ekonomi och välfärd, samt flyktingarnas boendesituation.9 En annan framinganalys, utförd av Greussing och Boomgaarden, som tittade på österrikiska tidningar fann liknande inramningar. Vissa av ramarna skiljde sig dock åt, exempelvis ramen
”background/victimisation” som är närmast motsvarig till Heidenreichs ”human interest” men i
7 Hovden, Mjelde, och Gripsrud, ”The Syrian Refugee Crisis in Scandinavian Newspapers”, 333.
8 Hovden, Mjelde, och Gripsrud, 336–42.
9 Heidenreich m.fl., ”Media Framing Dynamics of the ‘European Refugee Crisis’”, 178–80.
stället operationaliseras med förekomsten av fraser som ”war”, ”boat”, ”dead” och ”rescued”10. Bakgrunds-/offerramen är alltså mörkare än den förra – ”dead” i stället för ”life”. Bakgrundsramen visade sig vara av största vikt i början av krisen, tätt följt av ramar som handlade om flyktingarnas mottagande och bosättning. Under hösten fram till vintern utgjorde ramar om säkerhet och ekonomi en viktig andel av pressbevakningen, tillsammans med mottagande- och hjälpramen i september,11 månaden då Ungern skärpte sin asylpolitik och även då bilden av Alan Kurdi spreds.
De fann även att medierna, och särskilt kvällspressen, spred en övervägande negativ bild av flyktingarna.12 Båda dessa framinganalyser är relevanta för den kommande undersökningen eftersom de inramningar de fann användes under 2015 kan jämföras med de inramningar som förekommer i dagsläget. Att de fann ett fokus på konsekvenser, boendesituation och att ett negativt tonläge framträdde (åtminstone i Österrike) är också resultat som blir relevanta i diskussionen nedan.
Hur flyktingar framställs i svenska medier undersöktes även av de Cock et al, i detta fall i jämförelse med belgiska dito. Bland annat fann de att 30,4 procent av de individer på flykt som benämndes i svenska DN och Aftonbladet var kvinnliga, medan siffran i Belgien var 17,4 procent.13 Artikeln har ett resonemang inspirerat av Marta Szczepanik, vars forskning återkommer i teoriavsnittet, om att bland annat flyktingars kön har en effekt på huruvida de framstår som goda och legitima flyktingar.
De Cock et al. fann det dock inte statistiskt säkerställt att manliga flyktingar framställdes i sämre dager än kvinnliga i sitt urval.14 Eftersom ukrainska flyktingar i stort utgörs av kvinnor medan flyktingarna 2015 i större utsträckning var av manligt kön kan denna studie bli intressant för jämförelse. Kan könet ha en påverkan på hur flyktingarna uppfattas? Dock går inte könet att isolera som variabel: flyktingarna från Ukraina är mestadels kvinnor, kristna, och vita européer, medan flyktingarna under 2015 i hög grad var män, muslimska, och icke-vita med utomeuropeiskt ursprung. Eventuella skillnader mellan inramningarna kan alltså inte med säkerhet härledas från någon generell egenskap hos flyktinggrupperna.
När det gäller invandring i allmänhet finner en av Statens offentliga utredningar (SOU), skriven av Delegationen för migrationsfrågor, Delmi, att invandringen i regel porträtterades på ett negativt sätt i svenska tidningar mellan 2010–15. De vanligaste gestaltningarna som gjordes, enligt utredningen, är att invandring är negativt för landets sociala sammanhållning, följt av att det bidrar
10 Greussing och Boomgaarden, ”Shifting the Refugee Narrative?”, 1756–57.
11 Greussing och Boomgaarden, 1759.
12 Greussing och Boomgaarden, 1753.
13 de Cock m.fl., ”Refugees in the News”, 314.
14 de Cock m.fl., 315.
till kriminalitet, och därefter att det är dåligt för ekonomin. Att invandring bidrar till kompetensförsörjningen var den vanligaste positiva skildringen och att invandring stärker Sverige ekonomiskt näst vanligast. De fann ingen tydlig trend i skildringarna mellan de olika åren.15 Flyktinginvandring skildrades i överlägset störst utsträckning av de olika formerna av invandring16 så resultaten är relevanta för jämförelse trots att deras resultat också inkluderar annan invandring.
För att sammanfatta så har tidigare forskning om flyktingar funnit en i huvudsak negativ skildring, med fokus på negativa konsekvenser av invandringen, trots att svenska tidningar varit mer positivt lagda än i många andra länder. Svenska medier har ofta använt sig av en humaniserande gestaltning med exempelvis skildringar av familjer, barn, och känslor. I början av 2015 framställdes flyktingarna på ett särskilt medmänskligt vis.
Som sagt har ingen forskning hunnit utföras om just skildringen av flyktingarna från Ukraina i svensk media. Därför är denna uppsats viktig och relevant – vi vet inget om hur de skildrats förrän någon har undersökt ämnet. Uppsatsen har även sin plats i forskningen om hur svenska medier skildrar flyktingar i allmänhet. Flyktingarna kommer i detta fall från Europa vilket blir ett ytterligare bidrag. En ny våg av flyktingmottagande möjliggör nya studier av tidningarnas gestaltningar och resultaten kan även jämföras sinsemellan. Finns det skillnader och likheter?
Teori
Föremålet för denna uppsats är hur just de individer som flyr från Rysslands invasion av Ukraina, även internt i landet, gestaltas i den svenska dagspressen. Därför är exempelvis Förenta nationernas flyktingdefinition olämplig, som enbart inkluderar den som lämnat sitt land. Undersökningen inkluderar heller inte ukrainska soldater eller andra som frivilligt väljer att stanna. Definitionen som jag framtagit för syftet lyder därför som följer:
En ukrainsk flykting är en person som bott i Ukraina men som på grund av rädsla för att dödas eller skadas i det krig som inleddes med Rysslands invasion den 24 februari måste lämna sitt hem i jakt på säkerhet.
Teorin som ger denna undersökning sin relevans baseras på Maxwell McCombs forskning om
’agenda-setting’, mediers makt över dagordningen. Han visar att det som framträder mest i media också blir det viktigaste i folkets ögon. Dessutom finner han att de egenskaper som personer eller situationer skildras med i medierna blir anammade i opinionen. I USA har det visats att när
15 Strömbäck, Andersson, och Nedlund, ”Invandring i medierna”, 37–40.
16 Strömbäck, Andersson, och Nedlund, 55–56.
människor ombads beskriva presidentkandidater överensstämde egenskaperna i mycket hög grad med hur kandidaterna skildrats i medierna.17 Ett annat slående exempel på mediers makt är en bränslekris som skapades av tidningar i Tyskland under hösten 1973 – tidningarna missrepresenterade prishöjningar och bojkotter som riktades mot andra länder, vilket skrämde människor och fick dem att köpa slut på bränslet i vissa områden. Detta trots att Tyskland egentligen importerade lika mycket eller mer bränsle än samma period året innan.18 Mediers skildringar har även reell effekt på politiken – både den förda och på medborgares röster i val. Den förstnämnda effekten beläggs bland annat genom att visa att hela 55 procent av de frågor som israeliska parlamentariker ställde till ministrar under Knesset 1969–73 hade grund i vad som omnämndes i media, en siffra som stigit från 8 procent under 1949–51. Effekten på valresultat visades exempelvis genom att danskar var mer troliga att rösta på de partier som visades oftare och i mer positiv dager i TV-sändningar inför riksdagsvalet 2007.19 Teorin om agenda-setting är en del av vad som ger uppsatsen sin relevans för omvärlden – det visar sig att det som undersöks faktiskt kan ha en påverkan på både opinion och politiska förslag. En negativ skildring av flyktingarna skulle exempelvis kunna leda till en opinion för åtstramning av mottagandet.
En annan intressant teori har sin grund i Marta Szczepaniks forskning, som nämndes kort i den tidigare forskningen. Hon påpekar problematiken i att vissa flyktingar anses vara bra och andra dåliga. Den stereotypt goda flyktingen är en kvinna eller barn, och dess oskuld och sårbarhet betonas. Män framställs oftare som aggressiva eller ’dåliga’ och att de överger sin familj för att fly.
Flyktingen ska även vara fattig, och trots att smartphones är en självklarhet i dagens samhälle tolkas en flykting med iPhone ofta som en oäkta flykting. Detta trots att mobilen är ett verktyg som möjliggör både kontakt med hemlandet och det nya, samt är värdefullt för navigation på en främmande plats.20
Uppsatsens metod, framinganalys, baseras på idén om att det inte finns en förutbestämd mening med olika samhällsfenomen utan att meningen bildas genom att de ’ramas in’ på ett visst sätt.
Denna inramning kan sedan ha en effekt på beteenden och tankar hos de som exponeras för den.21 Underlaget för undersökningen är skrivet av aktörer som har gjort medvetna, och kanske även omedvetna, val när de valt att inkludera viss information och exkludera annan.22 De ramar som
17 McCombs, Setting the Agenda, 5, 40–47.
18 McCombs, 26–27.
19 McCombs, 40, 100–101.
20 Szczepanik, ”The ‘Good’ and ‘Bad’ Refugees? Imagined Refugeehood(s) in the Media Coverage of the Migration Crisis”, 24–27, 30–31.
21 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan.
22 Boréus och Bergström, Textens mening och makt, 25–26.
framhävs i materialet – bilderna som förmedlas – är direkt kopplade till den uppfattning som förmedlas av tidningsartiklarnas författare. Oavsett författarens intentioner så har skildringarna konsekvenser, både på hur läsare uppfattar de som skildras och även på samhället, exempelvis genom vilka politiska lösningar som blir aktuella.
Metod
Detta avsnitt går igenom undersökningens utformning, från materialval till tolkning av skildringarna.
Material
Materialet består av ledare och andra tidningsartiklar från Sveriges största rikstäckande dagstidningar, Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD). DN är oberoende liberal och SvD är oberoende moderat. Ledarartiklar är särskilt intressanta eftersom de kan antas representera tidningens ideologiska hållning i olika frågor, och som Boréus och Bergström skriver kan en förändring av språkbruket i dessa antyda en ideologisk förändring.23 Jag valde att läsa två dagstidningar eftersom jag inte var intresserad av eventuella skillnader mellan dags- och kvällspress, såsom dessa framgick i studien av Greussing och Boomgaarden. Jag ville snarare få en överblick över inramningarna som framgår utan att jämföra mellan olika typer av medier eller ideologier. Det hade absolut varit intressant att exempelvis inkludera Aftonbladet, som är oberoende socialdemokratisk, men det fick prioriteras bort på grund av uppsatsens begränsade utrymme och tidsspann. SOU:n Invandring i medierna fann inte heller några avgörande skillnader mellan de olika tidskrifterna,24 så att begränsa urvalet får anses motiverat.
Tidigt i arbetet med denna uppsats planerade jag att enbart analysera ledare, så därför genomfördes en översiktlig genomläsning av cirka 50 ledare från DN och SvD som publicerades mellan 24 februari och början av april. Det hjälpte mig delvis få en överblick över olika sätt på vilka flyktingarna skildrades, och även att inse att mängden ledare som faktiskt handlade om ukrainska flyktingar var otillräcklig för att utgöra hela materialet. Jag valde då att även inkludera andra tidningsartiklar i materialet, vilka kan komplettera ledarnas mer medvetna politiska hållning med mindre medvetet vinklade samhällsskildringar och ge en helhetsbild av mediernas framställningar.
Undersökningen av artiklarna begränsades till perioden 21 mars till 21 april, dagen jag påbörjade sökningen. Att börja ungefär en månad efter krigsstarten motiveras med att jag främst ville se hur
23 Boréus och Bergström, 24.
24 Strömbäck, Andersson, och Nedlund, ”Invandring i medierna”, 38–42.
flyktingar i Sverige skildrades, och att få hade hunnit ta sig till Sverige på så kort tid att det inte fanns något syfte med att börja redan den 24 februari. I början var nyhetsrapporteringen än mer fokuserad på kriget vilket inte heller var målet för denna undersökning.
Urvalet av tidningsartiklar gjordes via Mediearkivets tjänst Retriever. Jag sökte på artiklar som innehåller både orden ”flykting*” och ”ukrain*” – trunkeringen innebär att ordens alla ändelser, såsom ”flyktingarna” och ”flyktingmottagning”, inkluderas i sökningen. Detta resulterade i ett tillgängligt material av 132 artiklar från DN och 102 från SvD. Denna mängd artiklar publicerade under enbart en månads tid visar att ämnet var högst aktuellt, och att medierna i hög utsträckning valt att exponera sina läsare för ämnet. Jag gjorde ett urval varigenom var fjärde artikel lästes, med vissa undantag. Artiklar kortare än 250 ord uteslöts, för att säkerställa att texterna hade innehåll nog att analysera, och så även de artiklar som helt uppenbarligen inte skildrade flyktingar. Dessa kunde exempelvis handla om andra länders flyktingpolitik, den partipolitiska opinionen, eller ekonomi, och samtliga hade gemensamt att de enbart nämnde sökorden någon enstaka gång utan att fokusera på ukrainska flyktingar.
Urvalet av ledare gjordes på liknande vis. Jag sökte på ”flykting*” och ”ledare”, vilket resulterade i 25 träffar. Flertalet av dessa var irrelevanta, exempelvis nyhetsartiklar som råkade innehålla sökorden, så jag valde de relevanta ledarartiklarna manuellt. Hos SvD var detta enbart en enda och på DN var det tre. Därför valde jag att expandera tidsperioden för undersökningen av ledarartiklarna till krigets början, den 24 februari, och valde samtliga som framstod som relevanta.
Jag inkluderade även de relevanta ledare jag läst i min tidigare nämnda provundersökning, och kompletterade med sökningar på tidningarnas respektive hemsidor för att täcka in hela perioden. I resultatet inkluderas 24 artiklar och 11 ledare från DN, samt 21 artiklar och 15 ledare från SvD, alltså totalt 71 texter. Artiklarna är publicerade mellan 21 mars och 21 april 2022, och ledarna mellan 26 februari och 18 april 2022.
Undersökningsfrågor
Framinganalysen utfördes med hjälp av två frågor:
1) Vilka egenskaper och känslor tillskrivs de individer som beskrivs som ukrainska flyktingar?
Detta kan innefatta exempelvis kön, familjeförhållanden, utbildningsnivå, känslouttryck, och fysiska egenskaper.
2) Beskrivs flyktingarna som ett problem?
Om inte, vad beskrivs utgöra ett problem?
De båda frågorna ställs till samtliga texter i mitt urval. Vissa egenskaper och vissa problemskildringar som uppfattades som extra utbredda under undersökningens gång valde jag att kvantifiera för att se hur ofta de faktiskt skildrades, vilket förklarats ovan. I analysen undersöks först de egenskaper som tillskrivs flyktingarna, sedan vad som utgör problemet i texterna. Därefter presenteras de övergripande inramningar jag funnit i materialet, och sist diskuteras resultaten i relation till tidigare forskning.
Utförande
Jag analyserade texternas innehåll och valde att inte inkludera eventuella bilder och bildtexter i analysen, förutom i det enskilda fallet då en ledarartikel bestod av enbart bilder och bildtext. Detta val gjordes delvis av praktiska skäl, på grund av det begränsade tidsspannet och att artiklarna av upphovsrättsskäl laddas ner från Retriever utan bilder, och delvis eftersom jag anser att materialet kommer vara tillräckligt fruktbart och intressant ändå.
Analysen utfördes i Excel, med separata kolumner för frågorna. Under undersökningens gång kom jag att göra fler kolumner för att kvantifiera vissa egenskaper. Dessa var ifall subjekten skildrades som barn, familj, och utifrån sin könstillhörighet. Jag valde även att föra statistik över huruvida artiklarna nämnde dagersättningen, vilket är relevant eftersom det är ett exempel på agenda-setting som kan ha verkliga politiska konsekvenser, eller antalet flyktingar som väntas anlända till Sverige.
Vissa av egenskaperna förekom i tidigare forskningsresultat. Hovden et al. och Heidenreich et al.
visade exempelvis att flyktingar 2015 kunde gestaltas som familjer med barn medan de Cock et al.
nämnde flyktingars könstillhörighet. Med hjälp av statistik blev resultaten något lättare att jämföra.
Metoden är i huvudsak kvalitativ vilket tillåter en djup analys av materialet och att dra egna slutsatser. Mönster framträder i hur vissa egenskaper framställs och hänger ihop. Dock kan ett kvantitativt inslag ibland vara motiverat för att kunna avgöra hur vanligt förekommande vissa framträdande egenskaper och andra detaljer var. Något som förekommer enstaka gånger är intressant, men om vissa egenskaper förekommer tio- eller tjugotalet gånger säger det något ytterligare om hur vitt spridd en viss inramning är.
Jag använde mig av ett öppet förhållningssätt utan färdigdefinierade svarsalternativ, delvis eftersom jag inte visste vad jag ska förvänta mig av mitt material och jag inte ville riskera att missa någon nyans, och även eftersom den hjälper analysen knyta närmare ann till materialet. Däremot hade jag resultaten från min tidigare forskning i bakhuvudet så att jag inte tvärtom missar något som visar sig vara jämförbart med dessa. Den valda, induktiva metoden står i kontrast mot metoden med förutbestämda ramar som användes av Heidenreich et al. och Greussing och Boomgaarden, men jag anser att denna metod lämpar sig väl för en kvalitativ undersökning emedan deras var
kvantitativa. Den induktiva metoden har kritiserats för att den kan vara svår att återskapa, givet dess subjektiva natur, och att undersökningarnas urval ibland är för små.25 Jag vill mena att jag med tillräcklig transparens och belägg för mina resultat ändå kan bevisa undersökningens legitimitet och att urvalet av 71 artiklar, vilket inkluderar nästan samtliga relevanta ledare och en femtedel av de potentiellt relevanta artiklarna är en fullt adekvat mängd att ge en tillförlitlig bild av tidningarnas rapportering under den angivna perioden.
Att undersöka vilka egenskaper hos flyktingar som skildras i medier är intressant eftersom personer på så vis kan humaniseras eller avhumaniseras. Vilka ageranden och känslor som framhävs i tidningarna är avgörande för läsarens intryck av individen som skildras. Samma handling kan tolkas på olika sätt, såsom Szczepanik visade i exemplet med mobilen. De Cock visade att kön kan vara en faktor i hur flyktingarna uppfattas och därför är den egenskapen intressant att undersöka, särskilt i fallet med de ukrainska flyktingarna när könsfördelningen är extremt ojämn. En annan intressant egenskap är om flyktingarna skildras som familjer eller barn. Det kan tolkas som ett sätt att humanisera gruppen i tidningarna. Att skildra barn i svåra situationer kan väcka extra medkänsla hos människor vilket i så fall kan vara ett medvetet val av författaren.
Huruvida flyktingarna presenteras som ett problem eller inte är ett sätt för mig att mäta om artiklarna är positivt inställda till flyktingar. Det går att jämföra med Delmis rapport som fann att flyktingar mestadels skildrades på ett negativt sätt 2010–2015. Det gick dock inte att förutsätta att flyktingarna alltid ses som ett problem och därför undersökte jag även andra eventuella problem som lyfts fram.
Tolkning
När jag undersökte materialet för att hitta de egenskaper som flyktingarna skildras med så läste jag igenom texterna, skrev ner alla egenskaper som tillskrevs en eller flera flyktingar, och sparade dessa i mitt Exceldokument. Ofta kunde jag kopiera ordagrant, exempelvis ”ledsna” och ”modiga”, men ibland krävdes mer egen tolkning. En egenskap vars tolkning kan framstå som otydlig var huruvida flyktingarna skildras som vanliga människor, lika oss svenskar. Vid något tillfälle framgick detta oerhört tydligt, då de intervjuade uttryckte att ukrainare är kristna och ”liknande som vi”26, men i andra fall uttrycktes det mer subtilt. Exempelvis nämns att en flykting brukade åka på strandsemester, och en annan gång att även de har ett behov av att få vardagen att fungera, och dessa har jag tolkat som att skribenten vill skapa igenkänning hos läsaren. Alla tre exempel
25 de Vreese, ”News framing”, 53.
26 Rosén, ”SD krävde totalstopp för flyktingar – nu välkomnas ukrainare”.
kategoriserades som en skildring av ’vanliga människor’. Ett annat exempel är att jag undersöker hur ofta flyktingarna skildras i egenskap av barn eller som en del i en familj. Jag har räknat att de skildrats som familj om artikeln exempelvis presenterar en vuxen flykting och nämner att den har barn utan att barnet upptar en större del av texten. Jag räknade däremot att de skildrades som barn om barn var en mer explicit del av artikeln, exempelvis om barnen själva blev citerade eller om deras känslor och beteenden (exempelvis otålighet eller lekande) nämndes.
Vad som betecknades som ett problem utlästes med enkelhet i ledare och debattartiklar eftersom den typen av texter har ett tydligt syfte, en åsikt eller perspektiv författaren vill sprida till läsaren.
Nyhetsartiklar och andra texter var svårare eftersom de ofta skrivs på ett mer neutralt sätt, men i de allra flesta framkom ändå ett problem. I en artikel om flyktingar i Zaporizjzja detaljeras effekterna av kriget i olika ukrainska städer, flyktingar berättar om grannar som dött i en projektilattack, och siffror anges för hur många som dödats och flytt.27 Artikeln handlar inte om brister i mottagningen eller liknande utan problemet framstår tydligt vara kriget i sig och misären det för med sig. Problemet utgjordes alltså av kriget självt i det fallet.
Validitet och reliabilitet
Validitet innebär en brist på systematiska mätfel, alltså att man mäter det man har som intention att mäta. För att säkerställa detta måste analysinstrumentet stämma överens med undersökningens syfte. Syftet är att undersöka hur ukrainska flyktingar skildrades i svenska dagstidningar under en viss period våren 2022. Jag har exempelvis inte undersökt hur ukrainska soldater skildras, utan enbart människor som blivit fördrivna, inom och utom Ukrainas gränser, på grund av Rysslands invasion. Vad som utgör problemet är också en del av detta, eftersom det är intressant både om flyktingarna är ett problem och om de inte är det. Det är en del av vad författarna förmedlar om flyktingarna.
Reliabilitet innebär en brist på osystematiska mätfel, alltså man mäter med samma linjal varje gång och inte ett par som är lite olika långa. Jag har säkerställt reliabilitet i denna undersökning genom att läsa ett stickprov av artiklar med någon veckas mellanrum för att kontrollera att jag identifierade samma egenskaper båda gånger, med god överlappning. Jag har även läst alla artiklar flera gånger för att ytterligare kontrollera att ingen faktor gått mig förbi. Enbart enstaka gånger har jag upptäckt en aspekt som jag innan hade missat och förhoppningsvis har dessa genomläsningar eliminerat förekomsten av sådant.
27 Härdelin, ”Civila flyr Mariupol trots kollapsade korridorer”.
Undersökningen är i huvudsak kvalitativ så det är inte primärt antalet skildringar av en viss typ som är avgörande, utan vad som förekommer i skildringarna. Däremot så finns vissa, tidigare nämnda, kvantitativa element och det går inte att utesluta att människan i mig kan ha missat närvaron av någon sådan skildring i det relativt stora urvalet trots flertalet omläsningar. De siffror och andelar som inkluderas i resultatet är menade som en indikation på hur vanliga vissa företeelser är och jag vill mena att resultatet kan anses giltigt och intressant ändå, oavsett om det är 34 eller 35 av texterna som nämner barn. Även om risken finns att siffran råkar vara inexakt är det ändå tydligt att denna gestaltning är vanligt förekommande.
Analys
I detta avsnitt går jag igenom tidningarnas skildringar tematiskt. Vissa upptäckter går in i varandra;
dessa diskussioner har hamnat på lämpligast möjliga plats. Först undersöks frågan om vilka egenskaper som tillskrivs flyktingarna, och därefter frågan om vad som framställs som problemet i texterna. Därefter presenteras ramarna som den tidigare analysen resulterat i. Slutligen jämförs mina resultat med den tidigare forskningen.
Vem är en flykting?
En egenskap som framkommer tydligt är att flyktingarna är kvinnor och många texter lägger fokus vid deras könstillhörighet. Exempelvis skrivs det att flyktingarna utgörs av kvinnor och barn mycket ofta, ibland åtföljt av ”och äldre”. Givet att ukrainska friska män inte får lämna landet utan förväntas delta i försvaret är det inte konstigt att det är färre män som anländer, men det är intressant att många texter fokuserar på just flyktingarnas kön. Nästan var tredje ledare, och mer än var femte artikel nämner specifikt att flyktingarna är kvinnor, och även i de texter där könet inte sätts i fokus är det nästan uteslutande kvinnor som syns och citeras. Ett vanligt resonemang kopplat till flyktingarnas kön är att de är extra utsatta i egenskap av kvinnor, framför allt i och med risken för att tvingas in i prostitution, och att de kan utnyttjas på arbetsmarknaden för svartjobb.
”med små plånböcker ökar risken för att utnyttjas som svart arbetskraft eller utsättas för sexuell exploatering, vilket är värt att notera då en klar majoritet av dem som anländer från Ukraina är kvinnor och barn, och de är särskilt utsatta när de flyr från krig.”28
Detta citat framhäver både flyktingarnas kön och den utsatthet detta innebär för dem. Skribenten använder detta som argument för att polis måste skydda kvinnorna men också för förbättrade villkor och att de måste integreras i samhället.
Flera artiklar och ledare berör, utöver risken för sexuellt utnyttjande i Sverige, även faktumet att våldtäkt är ett vanligt vapen i krig och att många kvinnor och barn blivit offer för detta.
”Det är inte bara vuxna kvinnor som drabbas. En rysk soldat i Ukraina har identifierats efter att ha filmat sin våldtäkt och lagt ut den på sociala medier,
28 Ledarredaktionen, ”Förbered er på att ukrainarna är här för att stanna”.
rapporterar den oberoende och granskande ryska tidningen The Insider i april. Hans offer? En ettårig flicka.”29
Samma artikel berättar även om en 50-årig kvinna och två 9- respektive 11-åriga flickor som utsatts för samma våldsbrott. 9-åringen ”skadades mycket, mycket svårt” och 11-åringen befarades gravid.
Ett problem kopplat till våldtäkterna är faktumet att många ukrainska kvinnor kan ha blivit gravida och antingen befinner sig i Ukraina utan tillgång till vård, eller Polen där abort är förbjudet.
Ledarskribenten Isobel Hadley-Kamptz budskap är att Sverige måste ställa upp med akuta p-piller, information om möjligheter till abort utanför Polen, och helst även erbjuda vård i Sverige.
”Det här handlar om att skydda extremt traumatiserade kvinnor från åtminstone en aspekt av de krigsbrott de har utsatts för. Om vi nu faktiskt ska ha en feministisk utrikespolitik är det svårt att hitta ett mer självklart mål.”30
Att berätta dylika skräckhistorier från verkligheten är delvis ett sätt att sprida kunskap om fenomenet som förtjänar mer uppmärksamhet, men också ett sätt att framkalla empati och opinion för agerande. Att höra om småbarn (och för den delen kvinnor) som blir våldtagna gör troligen vem som helst förbannad och villig att skydda och hjälpa offren.
Vanligt förekommande är att de kvinnliga flyktingarna gestaltas specifikt som mammor, en egenskap som kombinerar kön och familj. Fokus läggs vid svårigheterna av att vara ensamstående och söka jobb när man har småbarn att ta hand om, och att de fått lov att lämna fäderna kvar i hemlandet. Två-, snart fyrabarnsmamman Mariia säger att hon aldrig hade lämnat sitt land om hon inte vore gravid. Hennes tillstånd används för att framhäva hennes extra utsatta situation, höggravid utan stabilt boende, och artikeln skapar empati för hennes situation.31
Flyktingarna skildras mycket ofta som tillhörande en familj, likt ovan, och som barn. Fokus kan läggas på barnens emotionella status, exempelvis att de är traumatiserade och otrygga, eller att de leker som vanligt och framstår som ’vanliga’ barn. De saknar sina föräldrar som är kvar i kriget, och i vissa fall har de blivit föräldralösa. I en ledare i DN skriver Andrev Waldén om en kvinna som räddade tre barn utöver sitt eget från kriget, bland annat ”en pojke som hon hade hittat på vägen ut ur staden. Han satt på gatan bredvid sina döda föräldrar och hon tog honom med sig.”32 Barn har en särskild plats i det mänskliga medvetandet – det är inte för intet evolutionen säkerställt
29 Bjurwald, ”Yngsta flickan skadades mycket, mycket svårt”.
30 Hadley-Kamptz, ”Vi måste ge de våldtagna ukrainskorna möjlighet att göra abort”.
31 Efendić, ”Gravida Mariia söker ett hem: ’Flydde för barnens skull’”.
32 Walden, ”Andrev Walden”.
att människan vill skydda dem till varje pris. Att visa upp barn som far illa är med andra ord ett effektivt sätt att skapa empati och drivkraft för förändring. Omvandlingen i flyktingopinionen som skedde efter att bilden av Alan Kurdi på stranden blev viral kom troligen inte av en slump. Ibland jämförs de ukrainska barnens situation med svenska barns, vilket kan betona situationens orättvisa och framkalla ytterligare medkänsla. En ledartext av Paulina Neuding om när hon skulle ordna med kläder till flyktingar är ett sådant exempel: ”i storleksmått som inte hör hemma på listor över saknade förnödenheter. 122 centimeter ska vara en markering på en dörrpost”.33 En person som fortfarande bär centilong ska inte vara på flykt från krig, är budskapet.
Ibland nämns att kvinnorna pratar i telefon med sin man som är kvar i kriget, eller att de inte får tag på sin man eller familj. Detta görs med medkänsla, och kvinnans oro över vad som kan ha hänt framhävs. Ingen text ifrågasätter att flyktingarna får behålla sina mobiler.
En egenskap som flyktingarna ibland skildras med är att de blivit traumatiserade. Detta kan orsakas både av våldtäkter, som redan analyserats, och krigets övriga fasor. En hel artikel i SvD ägnas åt att beskriva de psykologiska men som drabbar flyktingar från krig över hela världen. Bland annat skriver författarna att 20–30 procent av asylsökande har olika former av psykisk ohälsa och att problemen kan komma till ytan långt efter att personerna lämnat kriget.34 Detta framställs inte som ett argument mot att ta emot flyktingar på grund av de dyra vårdkostnaderna, utan används snarare för att skapa medkänsla och förståelse för de hemska upplevelser de genomgått. Även barn skildras som traumatiserade, vilket nämnts ovan. Rawan al-Rihani vars familj flytt krig tre gånger – först från Syrien, sedan Donetsk, och nu Kiev, oroar sig över sina barns sinnen ”och vilka konsekvenser det får på sikt”.35 Hennes sjuåriga dotter ”har haft mardrömmar i perioder, men det är bättre nu.
Men hon vill fortfarande sova med lampan tänd och hon går aldrig på toaletten ensam”. Det flickan minns från sin hemstad, med egna ord, är ”– Att de bombade”. Porträtteringen av ett barns rädsla skapar empati. Ingen vill att detta ska drabba ens egna barn och läsaren kan sympatisera både med barnet och den oroliga modern. Denna artikel skapar också nyans i vem som ses som en ukrainsk flykting – här skildras personer som lämnade Syrien 2015 och som nu drabbas av samma sak och tvingas fly igen.
Flyktingarna från Ukraina är ovanligt högutbildade och kompetenta, framkommer i tidningarna.
Detta används som argument både för att de ska få rätt till SFI-utbildning, och att de kommer ha lätt att ta sig in på arbetsmarknaden. Arbetsvilja och samvetsgrannhet är också vanligt
33 Neuding, ”Civilsamhället gör sin uppgift – vad gör staten?”
34 Odelfors, ”Mentala ärr kan visa sig långt efter flykten från krig och kaos”.
35 Rydén, ”Familjen är på flykt - för tredje gången”.
förekommande egenskaper. Flyktingarna som befinner sig i Sverige framställs flertalet gånger som att de vill få jobb och möjlighet att försörja sig själva. Eugenia som kommit till ett etableringscentrum för att få hjälp med just det vill komma i gång med vardagen.
”– Jag måste få ett jobb snart, hur ska jag annars kunna försörja min dotter”.36
Av artikeln framgår att hon har gått på flera arbetsintervjuer men sedan mötts av krav på svenskkunskaper, något som framställs som orimligt och orättvist i texten. Flera debatt- och ledarartiklar belyser att flyktingarna har kompetens som måste kartläggas och tillvaratas. Detta bidrar till att skapa en positiv bild av ukrainarna och visa att de som kommer till Sverige vill och kan delta på arbetsmarknaden – inte enbart kosta landet pengar, även om ingen använder kostnaden som ett argument mot att välkomna flyktingarna.
Flyktingarna framställs ibland som oroliga, över kriget men också över deras finansiella situation.
Ofta sammanfaller detta med arbetsvilja. Natalia Nesterenko som fått jobb på restaurang två dagar i veckan men ännu inte fått sin dagersättning från staten berättar:
”– Min största oro just nu är att det är väldigt dyrt här. Hur ska vi klara oss?
El, hyra, mat - allt kostar jättemycket. Vi kommer inte att kunna bo hos vår svenska värdfamilj hur länge som helst och jag oroar mig för vart vi ska ta vägen och hur jag ska klara att försörja familjen, säger hon.”
Endast vid ett tillfälle framställs en flyktingfamilj som rik. Det handlar om en man med fru och dotter som intervjuas vid den ukrainsk-polska gränsen. ”En stor vit motorbåt på vagn och två glänsande premiumbilar sticker ut”, skriver författaren. Mannen berättar att han har astma och därför ej behövs i armén trots att han hade velat stanna och delta i striderna. I stället kommer han bidra genom att ”finansiera kriget” och hjälpa till med återuppbyggnaden – han planerar att starta byggföretag i Österrike och det framgår att han kan finansiera sin egen tillvaro. Han är orolig och stolt över föräldrarna som är läkare och stannar kvar i Ukraina. Trots att mannen upprepade gånger beskrivs som rik med hjälp av fordonen och även att han har kontanter och tre fastigheter så är texten inte ifrågasättande gentemot honom. Att han inte är med och strider förklaras och att han ändå vill bidra framgår tydligt.
Andra känslor och egenskaper som skildras hos flyktingarna är rädsla, tacksamhet, mod, trötthet, sorg, fysisk smärta och även gråtande.
36 Sundbeck, ”Så ska ukrainska flyktingar få jobb”.
I ungefär var femte artikel framställs flyktingarna som att de är vanliga människor, eller lika oss svenskar. Man betonar att deras vardag ser ut precis som svenskars kan göra, att deras barn beter sig som svenska barn gör. Mattias Svensson skrev tidigt två ledare som tydligt innehöll detta perspektiv. Han citerar Gustaf Göthberg (M) om dennes vänner: ”för några veckor sedan var de på resa i Prag, firade tentaresultat och slet med kaffemaskinen på jobbet”.37 Detta ställs emot deras bistra nya verklighet – att sova i en bunker och kanske bära Kalasjnikov. Att visa att de har egenskaper och upplevelser som delas med vilken svensk som helst skapar medlidande.
Denna likhet mellan svenskar och ukrainare används ibland för att jämföra flyktingarna från Ukraina med flyktinggrupper som anlänt till Sverige förr. Ett extremt exempel är DN:s reportage om Sverigedemokraternas omvändning i frågan. Journalisten talar med en ledande lokal SD- politiker och blir sedan introducerad till en sverigedemokrat som själv hjälpt flyktingar. Han lät en kvinna och hennes tre barn sova hos honom och gav dem sedan pengar till resan vidare, och han är ”starkt berörd av mötet”. ”Hon satt där inne i min tv-soffa och ammade det lilla barnet och tårarna rann på henne… Jag tar gärna emot fler.” Däremot talar han senare om manliga flyktingar från arabvärlden som beter sig som ”grisajävlar”, ”ett jävla tjuvpack” som ”stjäl och våldtar och mördar”. Noteras bör dock att de folkvalda sverigedemokrater som figurerar i artikeln inte uttrycker sig likadant utan snarare framhäver likheter som att ukrainarna är kristna och vana vid vattenklosetter, men även att de är ”riktiga flyktingar” medan de som kommit tidigare har varit
”ekonomiska flyktingar”, som valt att ta sig genom trygga länder till Sverige av hopp om en bättre framtid. 38 De för inget resonemang om att det finns flera trygga länder mellan Ukraina och Sverige.
Några av Dagens Nyheters texter står i kontrast till ovanstående – de jämför de olika
’flyktingkriserna’ med varandra men kommer till motsatt slutsats: att andra flyktingar också är värda skydd, att det är orättvist att ukrainska flyktingar får bättre villkor än asylsökande från exempelvis Irak. Både syrier och ukrainare flyr ryska bomber,39 skriver man, och ”det är skrämmande att se att människor behandlas så olika”.40 En ledare med titeln ”Vilka är riktiga flyktingar från riktiga krig?
Vi har några svar” i DN är ett effektfullt montage av bilder som föreställer förstörda byggnader och skadade barn och vuxna från olika platser i världen de senaste cirka trettio åren.41 Syftet är att visa att krig förstör och dödar oavsett geografiskt område. Många av bilderna är slående lika.
37 Svensson, ”De strider för att få leva och drömma”.
38 Rosén, ”SD krävde totalstopp för flyktingar – nu välkomnas ukrainare”.
39 Grosshög, ””Ukrainalag” väcker debatt om dansk migrationspolitik”.
40 Herold, ”Olika regler för ukrainska flyktingar och asylsökande väcker ilska i Tyskland”.
41 Hadley-Kamptz, ”Vilka är riktiga flyktingar från riktiga krig? Vi har några svar.”
Under flyktingkrisen 2015 så framstod ofta Tyskland och Sverige som de bästa europeiska länderna att ta sig till. Nu skildras dock att flyktingarna är skeptiska till att flytta till Sverige. I en mängd artiklar framkommer att de flesta vill stanna kvar i Polen och hålla sig nära gränsen, eftersom de hoppas att kriget får ett snabbt avslut. I ett fall framhävs att flyktingarna vill undvika Sverige på grund av landets dåliga rykte med ”korruption och maffia”.42
Det förekom ytterst sällan i materialet att de ukrainska flyktingarna refererades till som en ”våg”, ett tecken på att de skildras i egenskap av människor på flykt snarare än ett naturfenomen som drabbar Sverige. ”Flyktingkrisen” och ”ukrainakrisen” används däremot oftare. Detta gjorde mig intresserad av huruvida antalet flyktingar som kommit eller förväntas komma till Sverige nämns i texterna. I ledarna fann jag att enbart en minoritet gjorde det – av de 23 som berörde flyktingar i Sverige var det 4 som nämnde ett antal. Av de övriga tidningsartiklarna nämnde 20 av de 32 som handlade om Sverige en summa, alltså över 60 procent. Oftast refererades det till Migrationsverkets olika scenarier om hur många som kommer anlända, och hur många som hade kommit fram dittills.
Ibland används dessa siffror för att främja en politisk hållning, exempelvis i en debattartikel av Maria Malmer Stenergard (M). Hon argumenterar för att vi ska pausa mottagandet av de cirka 5000 kvotflyktingarna per år som utses av Förenta nationernas flyktingorgan, UNHCR, och i stället enbart ta emot ukrainska flyktingar. Hon lyfter Migrationsverkets ’värsta-scenario’ med 212 000 flyktingar och jämför då med de 163 000 asylsökande som kom 2015. Hon skriver att kommunerna
”fortfarande lider av sviterna från flyktingvågen 2015” och för att klara av det möjliga höga antalet flyktingar måste vi sluta ge skydd åt kvotflyktingar samt göra åtstramningar i migrationslagstiftningen.43
Denna åsikt innebär dock inte nödvändigtvis konsensus utan ledarskribenten Emma Høen Bustos ifrågasätter varför Moderaterna tidigare velat ta hand om de flyktingar som mest behöver det, medan de nu argumenterar att kvotflyktingar behöver för mycket vård och omsorg och innebär en belastning. Här används antalet flyktingar som ett motargument: ”Varje dag kommer 4 000 ukrainska flyktingar till Sverige. Men plats för 5 000 kvotflyktingar om året finns tydligen inte längre.”44
Det är svårt att avgöra vad det innebär att antalet flyktingar nämns så pass ofta. Stora siffror kan verka avhumaniserande eftersom individen bara blir en av tusentals. När antalet som väntas i år
42 Ferhatovic, ”Kommunen hämtade 72 flyktingar: ”Vi ska stötta dem tillsammans””.
43 Malmer Stenergard, ”Frys mottagande av kvotflyktingar”.
44 Høen Bustos, ”Humanism åt en grupp i taget”.
jämförs med det för 2015 kan det vara i syfte att visa på vikten av integration och rättvis fördelning mellan kommuner. Siffrorna används dock aldrig som ett argument mot att välkomna flyktingarna.
Vad utgör problemet?
Framställs flyktingarna som ett problem? Så är inte fallet i någon av de 26 ledarna, medan sex av de 47 nyhetsartiklarna var något mer kritiska. Av dessa var det två som tydligt framställde flyktingar som ett problem. Den ena eftersom det är oberäkneligt var inom EU de kommer flytta vilket gör det svårt för Migrationsverket att planera för framtiden.45 Den andra citerade Anders Ygeman som menade att det är viktigt att vi inte tar emot fler flyktingar än ”vår andel”.46 De andra fyra något kritiska artiklarna menade exempelvis att det blir kostsamt och ett problem för Sverige enbart om fler än beräknat kommer, eller att kvinnan som inhyste en hel Ukrainsk familj med sju barn i sitt hem har det tufft, men inte att de utgjorde problem till den grad att de var ovälkomna eller inte förtjänade att befinna sig i Sverige. Delmis undersökning fann att det vanligaste problemet med invandring som nämndes i medier 2010-2015 var en försämrad social sammanhållning. Samma slutsats har inte nåtts i denna undersökning; negativa konsekvenser för Sverige som land nämndes nästan inte alls i urvalet och ingen artikel skildrade försämrad sammanhållning som en konsekvens av det nuvarande flyktingmottagandet, medan flera nämnde eller indikerade en förbättrad sammanhållning. Kommuner, organisationer och privatpersoner har samarbetat och anordnat hjälp snabbt och effektivt, och ibland ges exempel på att personer kommunicerar med andra som vill hjälpa via Facebook eller gruppchattar.
Det kan vara svårt att empiriskt bevisa en frånvaro av en särskild skildring, men jag vill betona ett exempel på hur flyktingarna inte skildras som ett problem. Detta med hjälp av artikeln om tvåbarnsmamman Mariia, höggravid med tvillingar, vars bristfälliga bostadssituation nämndes tidigare. I artikeln finns ingen kritik av Mariias beslut att ta sig till Sverige, utan enbart mot Migrationsverket som inte snabbare löser hennes boendesituation. I artikeln får hon veta att hon ska få flytta till ett större rum som ligger i Stockholm, närmare hennes mamma och syster, än hennes nuvarande i Nynäshamn. Även det nya rummet framställs dock som otillräckligt för en fyrabarnsfamilj. I en alternativ skildring av situationen hade Mariias beslut att ta sig till Sverige och förlita sig på bidrag kunnat ifrågasättas. Kanske borde hon även vara tacksam som får ett eget rum i stället för att bo på tältsäng i en sporthall som en del andra flyktingar? I stället framställs både
45 Jakobsson, ”Ribbenvik: ”Nyckeln till att undvika en kris som 2015 är jämn fördelning””.
46 Gripenberg, ”Sverige redo att ta emot 100 000 ukrainare”.
hennes nuvarande och nya boende som otillräckliga för en kvinna och fyra barn. Detta är ett talande exempel på att flyktingarna sällan kritiseras eller framställs som ett problem.
I ungefär 35 procent av texterna framkom åsikten att problemet i stället utgjordes av svenska staten, regeringen, eller myndigheter, och då framför allt Migrationsverket. Myndighetens byråkrati och långsamma agerande framställs som negativt. En av få manliga flyktingar som skildras, cancersjuke Dmitry och hans familj, bor i en sporthall i Danderyd men ska snart flyttas till Strängnäs. Detta trots att Danderyds kommun förhandlar för att få familjen anvisad till dem och boende finns tillgängligt, frivilliga engagerar sig för att de ska få stanna, och att behandlingen mot ”Dimas”, som han kallas, cancer utförs på Karolinska sjukhuset. ”– Även om kommunen skulle ha en plats kan vi idag inte betala för den. I stället har vi boenden i till exempel Strängnäs som vi har upphandlat, då blir det till dem vi måste hänvisa.”, säger en representant för Migrationsverket. Inte heller boendet i Strängnäs skulle bli permanent utan de måste snart därifrån också trots hans långt gångna sjukdom.
Ofta ställs ’Myndighetssveriges’ seghet och byråkrati i kontrast till civilsamhällets kompetens och snabba agerande. Ett exempel är Helena Rivières ledarartikel ”Solidaritetens praktik har ett egenvärde” där hon skriver:
”Vid förra flyktingkrisen förbjöd Malmös miljö- och hälsoskyddsnämnd privatpersoner att komma med varma grytor till hjälpsökande på centralstationen. Privatpersoner saknade vederbörligt tillstånd att servera mat, så staten "återtog den demokratiska kontrollen" över grytorna.”47
Hon ställer detta som hände för sju år sedan i jämförelse med misstagen staten gör idag, som inte tillvaratar befolkningens vilja att bidra.
”man känner att Myndighetssverige är på väg att köra över medborgarna som denna gång verkligen vill ställa upp för utsatta medmänniskor.”48
Även Ebba Hagander Mir, som grundade Välkommen till Värmdö 2016, kritiserar myndigheterna av liknande skäl: att de inte går in och organiserar civilsamhället.
”– Civilsamhället har nu erfarenheter som vi inte hade före 2015. Och vi reste oss som en man för att hjälpa till. Problemet är att ingen leder. Nu har det gått en månad sedan Ryssland startade invasionen mot Ukraina och
47 Rivière, ”Solidaritetens praktik har ett egenvärde”.
48 Rivière.
ännu har ingen myndighet tagit stafettpinnen och sagt vad civilsamhället ska göra”49
Vanlig kritik som riktas åt staten eller regeringen, i stället för migrationsverket, är att de inte gör nog för att integrera ukrainarna. De borde både ge dem rätt till utbildning i svenska (SFI) och till alla Arbetsförmedlingens tillgängliga insatser.
Att stat, regering och myndighet är så vanligt förekommande ”problem” i texterna är spännande eftersom denna hållning inte förekommit i någon av den aktuella tidigare forskningen. En möjlig tolkning är att artikelförfattarna känner empati för denna flyktinggrupp vilket gör dem mer benägna att vara kritiska mot den egna staten – kanske föreställer de sig i flyktingarnas situation och undrar hur de hade klarat av att bo hela familjen i ett rum. Även om flyktingarna ibland uttrycker tacksamhet så är det få av artikelförfattarna eller de volontärer som citeras som verkar tycka att det tillgängliga stödet är något att vara tacksam för, något som exemplifieras med kritiken av dagersättningen flyktingarna har rätt till. Den framställs som för låg och kritiken åtföljs ofta av information om att flyktingarnas dåliga ekonomiska situation ökar risken för exploatering.
Migrationsverkets generaldirektör, Mikael Ribbenvik, uttrycker sig försiktigt kritisk till den låga ersättningen:
”– Är man ekonomiskt utsatt finns större risk för arbetskraftsexploatering och trafficking. Det är inte så att jag driver en kampanj för att höja dagersättningen däremot tycker jag att det är en skyldighet för myndigheten att titta på konsekvenserna.”50
Totalt är det två ledarartiklar som kommenterar dagersättningen, och författarna framställer den då som för låg. Av de övriga tidningsartiklarna är det en som presenterar fakta om nivåerna utan värdering medan fyra framställer den som låg, genom att exempelvis påpeka att den är oförändrad sedan 1994. Representanter för staten framställs dock som att de tycker att ersättningen är på lagom nivå, vilket i sin tur presenteras som orimligt i artiklarna.
”Migrationsministern Anders Ygeman (S) säger till SvD att staten ska ge tak över huvudet, mat för dagen och skydd undan kriget. - Det är klart att det inte är mycket pengar men vi vill inte att någon ska fastna i ett bidragsberoende i Sverige”.51
49 Efendić, ”Det är ett av de bättre ordnade projekten - ändå är det kaos”.
50 Jakobsson, ”Ribbenvik: ”Nyckeln till att undvika en kris som 2015 är jämn fördelning””.
51 Efendić, ”Ukrainarna här skulle inte överleva utan oss”.
I denna artikel framställs ersättningen som för låg, genom att jämföra både med Konsumentverkets beräkningar av skäliga hushållskostnader och med Tysklands nästan dubbelt så höga 127 kronor om dagen för ensamstående. En volontär citeras då hon kallar ersättningen för ”ett hån”. Precis som med den tidigare kritiken mot myndigheterna kan denna kritik tolkas som ett exempel på att stor empati visas för denna flyktinggrupp. Totalt tas ersättningen upp i ungefär var tionde text, alltså ett relativt vanligt förekommande tema. Som McCombs visade så kan medieskildringar ha en verklig effekt på politiska förslag. Att myndigheter och dagersättningen kritiseras i tidningarna kan alltså leda till en förändring av den förda politiken, även om en sådan inte har skett ännu. Enligt hans teori om mediers makt över den politiska dagordningen så är det i alla fall fullt möjligt att en opinion för förändring av flyktingmottagandet skapas eller främjas.
Kriget presenteras utgöra problemet nästan lika ofta som myndigheter – ungefär i var tredje text.
Krigets orättvisor och misär nämns ofta i artiklar som vill skildra verkligheten utan att specifikt kritisera någon aktör, utom Putin och Ryssland. I Tove Lifvendahls ledare som publicerades redan den 26 februari intervjuas Julia och Anastasia, två ukrainska kvinnor hon stött på i London. De berättat om frustrationen det innebär att inte vara på plats, hur deras familjer tvingas gömma sig i skyddsrum och försöka ta sig över gränsen till Polen eller Rumänien. Att man inte kan betala med kort längre i landet. ”De tar vårt land, bit för bit. Vanliga människor kommer att dö, som inte har gjort något.” Samtidigt visar de sympati för vanliga ryssar: ”Vi vill inte ha krig med dem! Jag gillar ryska människor /…/ Om [en rysk medborgare] säger något dålig kan [den] bli dödad.” Kriget refereras till som ”en ond dröm”.52 I denna text är det ingen annan som är boven, utan kvinnorna berättar om krigets olyckor och vad de gör för att hjälpa. Att kriget framhävs i så många artiklar kan tolkas som att det råder konsensus om att kriget är Rysslands fel (men inte ryska folkets), och att detta används för att skapa ytterligare medkänsla med ukrainska folkets mödor. Civila dödsfall och skador skildras regelbundet i flyktingarnas berättelser medan soldater inte förekommer lika ofta – kanske för att de förstnämnda är lättare att få information om, men kanske också för att folkets oskuld vill betonas.
Resultat – tillgång och offer
När jag går igenom de egenskaper och problem som flyktingarna skildras med framträder två kategorier, eller inramningar, i vilka skildringarna oftast kan placeras. Den första är att flyktingarna skildras som en tillgång för Sverige, och den andra att de skildras som hjälplösa offer.
52 Lifvendahl, ”De tar vårt land, bit för bit”.
När flyktingarna framställs som en tillgång för Sverige så läggs vikt vid att de är högutbildade och ivriga att få jobba och göra rätt för sig, såsom Eugenia och Natalia som citerats tidigare i uppsatsen.
Deras egenskaper utgörs av mod, trygghet, och ofta skildras de som lika oss svenskar och att de därför snabbt och smärtfritt kommer integreras i samhället. En som verkligen ser ukrainarna som en möjlig resurs är Jan-Olof Jacke, VD för Svenskt näringsliv, som intervjuas i DN.
”– Om de blir kvar så är det viktigaste att få folk i arbete. Dels av mänskliga skäl, dels för att näringslivet behöver arbetskraft, den bristen är ett hinder för snabbare utveckling”.53
Han vill också se till att kartlägga ukrainarnas kompetens och se till att barnen får tillgång till skola och barnomsorg så att mammorna kan ta sig till jobbet. Denna porträttering visar att den vars åsikt artikeln speglar tycker flyktingarnas effekt på det svenska samhället och marknaden spelar roll, och att denna effekt är positiv. Jacke vill ta emot och integrera ukrainarna eftersom näringslivet tjänar på det. Det är fullt möjligt att han som individ också vill motta flyktingarna av medmänskliga skäl, men det nämns inte i artikeln och det är den inramning som sker i texten som jag intresserar mig för, inte eventuella bakomliggande tankar och känslor.
Den andra skildringen är att de ukrainska flyktingarna framställs som offer. Då betonas i stället kvinnornas och barnens trauman, att de utsatts för våldtäkter och riskerar att bli offer för trafficking eller annat utnyttjande i Sverige. Känslor som skildras hos dem är trötthet, olika sorters fysisk smärta eller obehag, och ibland att de gråter. Nuri Kino, som befinner sig på en flyktingcentral i Polen, berättar om en kvinna som vankar av och an.
”Hon har förlorat sitt hem, sin klädaffär och sin son. Hon har också tappat sitt förstånd. Hon kommer för det mesta inte ihåg vad hon heter.”54
I samma ledarartikel skildras en våldtagen kvinna som vill till Sverige för att göra abort och två äldre män som ”snubblade av ren utmattning på väskor som i sin tur fällde flera små barn. En man i rullstol var på väg att ramla”. Dessa individer framställs inte som handlingskraftiga, mänskliga tillgångar, utan det är deras mödor och trauman som betonas. Syftet är inte att visa att Sverige (eller något annat land) kommer tjäna pengar eller liknande på att hjälpa dem, utan att de måste omhändertas och skyddas från ytterligare emotionell och fysisk skada oavsett.
53 Strandberg, ”Näringslivstoppen: Flyktingarna kan bli en resurs för våra företag”.
54 Kino, ”Hon förlorade både sitt hem och förstånd”.
Ibland skildras samma flykting eller olika flyktingar i samma artikel som båda inramningarna samtidigt. Detta kan betraktas som en svaghet i kategoriseringen men jag menar att inramningen snarare visar hur författaren vill framställa flyktingen än hur flyktingen faktiskt är som person, så om en flykting porträtteras enligt någon av, eller båda ramarna så säger det mer om det intryck artikelförfattaren vill sprida till läsaren, än vad det säger om individen. Dessutom vill jag mena att sådana dubbla skildringar visar att båda inramningar inte är motpoler utan samexisterande och att båda används parallellt för att skapa förståelse och acceptans av flyktingmottagandet i Sverige. De som vill att flyktingarna ska göra rätt för sig kan möjligen övertygas av tillgångsramen, medan de som är mer empatiskt lagda kommer tycka synd om och vilja stötta de som passar i offerramen.
De båda ramarna i kombination är troligen tillräckliga för att övertyga de flesta om att ukrainarna förtjänar hjälp och ett tryggt hem i Sverige.
Med hjälp av dessa inramningar framgår att svenska dagstidningar har makten att visa upp flyktingar på det sätt redaktören eller författaren vill. De kan välja om vi ska se dem som tillgångar eller offer, och de hade lika väl kunnat porträttera dem som bidragstagare och en belastning på svensk välfärd. Det är tydligt att de som bestämmer över tidningen också bestämmer över delar av den information som läsarna tar del av. Om den informationen innehåller ett välkomnande av flyktingar eller misstänkliggörande spelar roll. Enligt teorin om agenda-setting bör dessa skildringar leda till en ökad opinion för välkomnande av flyktingar och kanske även politiska förslag som främjar flyktingarna.
Diskussion
Denna undersöknings resultat överensstämmer till viss del med Hovdens, Mjeldes och Gripsruds undersökning om flyktingvågens skildring i nordiska medier. De fann att flyktingar ofta skildrades på ett humant sätt, med fokus på familjer och barn. Det gjorde även jag, även om kvinnorollen framkom tydligare i mitt fall. Känsloskildringar var även de vanliga i båda våra undersökningar och hade en humaniserande funktion.
Intressant nog fann SOU:n skriven av Delmi att flyktingmottagandet ofta skildrades som negativt, och särskilt dåligt för samhällets sociala sammanhållning. I texterna som här undersökts finns ett motsatt resultat – många texter handlar om hur väl civilsamhället slutit upp för att hjälpa flyktingarna, både på plats och i Sverige. I stället nämndes konsekvenser av den nuvarande flyktinginvandringen nästan inte alls i mitt urval. Delmis undersökning gäller dock en period på hela fem år, medan jag bara täcker in en till två månader i början av konflikten. Mina resultat är därför kanske mer jämförbara med Hovden et al.:s, eftersom de tittade på tre olika perioder, varav en var i början av ’flyktingvågen’ 2015. De fann att i april var det ovanligt att negativa konsekvenser
