Kring den stulna guldbrakteaten från Ed i Svanskogs socken och andra i Värmland funna brakteater
Padberg, Lutz von Fornvännen 247-249
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1984_247
Ingår i: samla.raa.se
Kring den stulna guldbraktcaten från Ed i Svanskogs socken och andra i
Värmland funna brakteater
Av Lutz von Padberg
Padberg, L. von. 1985. Kring den stulna guldbraktcaten från Ed i Svanskogs socken och andra i Värmland funna brakteater (The stolen gold bracteate from Ed, Svanskog parish in Värmland). Fornvännen 79. Stockholm.
In 1979 a gold bracteate from Ed, Svanskog parish in Värmland was stolen from the Värmland Museum in Karlstad. It was a serious loss, as bracteates are very scarce in Värmland; only three have been found, the other two being C-bracteates found together with, inter alia, a relief brooch of gilt bronze, at Jämskogsboda, Järnskog parish.
Lutz von Padberg, Westfälische Wilhelms-Univesitäl, Salzstrasse 41, D-44 Munster, FRG.
Den 15 augusti 1979 skedde en allvarlig stöld på V ä r m l a n d s museum i Karlstad. Bland det d å stulna befann sig en folkvandringstida guldbrakteat från Ed i Svanskog socken.
I \
rä r m l a n d är guldbrakteater mycket säll- synta fynd. Endast tre amuletter av detta slag h a r med säkerhet hittats i landskapet. Vid sidan av den från Ed känner man till två i s a m m a form pressade guldbrakteater från J ä r n s k o g s b o d a i J ä r n s k o g socken i Nord-
marks härad. I detta depåfynd ingår förutom de b å d a C-brakteaterna ett reliefspänne av förgylld brons. Fyndet befinner sig nu i Sta- tens historiska museum ( S H M 2654, 2786, 3309; jfr M a c k e p r a n g 1952 s. 174f. Taf. 13,21 och 24,15; I K 1,2 N r 87).
O s c a r Montelius förmodade (1869) att det utöver a m u l e t t e r n a från Järnskogsboda skulle finnas ytterligare tre värmländska brakteater.
Sin åsikt g r u n d a d e han på en uppgift i friher- re G. Djurklous Reseberättelse för 1867 (s. 41 a n m . 1) och på en uppsats i Iduna 7, 1817 (s.
42 a n m . 1). Enligt Djurklous rapport skall m a n omkring 1820 ha hittat två guldbraktea- ter i Ed, Svanskog sn. Den ena skall enligt Montelius förmodligen ha h a m n a t i Historis- ka museet i Stockholm och den andra i U p p -
sala. Montelius lyckades inte att med säker- het spåra dessa brakteater. H a n förmodade emellertid att den som skickats till Uppsala skulle vara identisk med en av de två C- b r a k t e a t e r som d ä r fanns registrerade under
" o k ä n d fyndort" ( 1 8 6 9 s . 41 N r 290 eller 291;
jfr M a c k e p r a n g 1952 s. 192 f. Nr 273 f. Taf.
8,16). Speciallitteraturen har dock inte beak- tat d e n n a förmodan eftersom den inte kunnat säkras genom någon fyndrapport. M a n måste därför även framgent utgå från att det inte längre går att fastställa varifrån de bägge C- b r a k t e a t e r n a i U p p s a l a kommer.
Refererande till Iduna (7, 1817 s. 176) näm- ner Montelius att det är möjligt att ännu en brakteat hittats i V ä r m l a n d . " E n brakteat (sannolikt av guld) säges ha hittats i Verm- land före 1818" (1869 s. 42 a n m . 1). Inte heller d e t t a värmländska fynd har kunnat identifieras.
Enligt Montelius finns det förutom J ä r n - skogsbodafyndet möjligtvis tre andra värm- ländska brakteater av vilka två skulle vara från Ed. U t a n hänvisning till dessa förmo- d a n d e n u p p m ä r k s a m m a r Bernhard Salin
1895 åter en värmländsk brakteat. Det är en D-brakteat som han uppger vara från okänd
Fornvännen 79 (1984)
248 L. von Padberg
fyndort och som tillhör V ä r m l a n d s museum (1895 s. 5 N r 2 Fig. 4; jfr Öberg 1942 s. 154 Fig. 92; M a c k e p r a n g 1952 s. 191 f. Nr 367 Taf. 18,26 — efter en galvanoplastisk kopia i S H M , Stockholm).
Med kännedom om vad som redan fram- kommit är det helt möjligt att denna D-brak- teat skulle k u n n a vara identisk med det av Montelius o m n ä m n d a lösfyndet (1869 s. 42 a n m . 1). Det är också möjligt att detta fynd inte ä r ett nyfynd utan hör samman med de sannolikt i Ed funna exemplaren.
Montelius sagesman har givit så näralig- g a n d e uppgifter om fyndåret (omkring 1820
— före 1818) att man kan tro på en sådan förväxling. U t a n att ta hänsyn till dessa okla- ra och förvirrade uppgifter har H. Widéen (1937) i Meddelanden från Värmlands muse- u m identifierat den enligt uppgift från okänd fyndort i V ä r m l a n d kommande D-brakteaten som i själva verket från Ed i Svanskog socken.
En jämförelse mellan teckning och foto vi- sar utan tvekan att det av Salin och Macke- p r a n g publicerade exemplaret är identiskt med D-brakteaten från Ed. Följaktligen mås- te brakteaten ha h a m n a t i Värmlands muse- u m redan före 1895. Uppgiften "före 1905" i museets inventarium (inv.nr 1500:3) bekräf- tar d e t t a även om d ä r inte funnits några när- m a r e uppgifter om fyndets åtkomsthistoria.
D ä r u t ö v e r är det sannolikt att brakteaten var känd redan före 1869 och tillhörde de värm- ländska brakteater om vilka Montelius endast h a d e förmodanden.
Även om man inte kan nå fram till någon yttersta visshet så innebär väl ändå denna u t r e d n i n g ett visst uppklarande av de värm- ländska brakteaternas åtkomsthistoria. Till de bägge exemplaren från J ä m s k o g s b o d a k o m m e r nu den " å t e r f u n n a " brakteaten från Ed. M a c k e p r a n g har typologiskt fört den till sin norska g r u p p II (1952 s. 61). Gruppen består av 10 brakteater från norska fyndorter ( M a c k e p r a n g K a t . Nr 121, 123, 125, 127, 143,
162 och 167 (2 exemplar)) och svenska ( K a t . N r 286, 367). Inom gruppen represente- rar Ed-brakteaten de mera svåranalyserade exemplaren. Djurets kropp är starkt orna- mentaliserad och fragmentiserad. Särskilt på- fallande är det stora djurhuvudet, som nästan
Guldbrakteat från Ed, Svanskogs socken, Värmland. — Gold bracteate from Ed, Svanskog parish, Värmland.
b a r a består av en vidöppen käft, med kraftig käke och u t h ä n g a n d e tunga. Platsen för ögat h a r lämnats tom, ett utskott vid nacken anty- d e r örat. Därtill fogar sig en böjd hals som m a r k e r a r förbindelsen med skuldrans spiral.
Därifrån utgår det enda medtagna frambenet som är bakåtsträckt. Det består av ett runt skenben och ett kraftigt mellanhandsben och en konturerad hov med spetsig balle. En kort rygg förbinder skuldrespiralen med den lika- ledes inåtsvängda höften. Härifrån utgår det e n d a synliga bakbenet som är så uppåtböjt a t t " h o v e n " syns ovanför bakhuvudet. Detta är utformat på s a m m a sätt som frambenet, det är bara " h o v e n " som på grund av utrym- mesbrist gjorts mindre. Karakteristiskt för djuret på Ed-brakteaten och för hela gruppen av d e n n a typ av brakteater är alltså det beto- n a d e m u n p a r t i e t , den S-formiga kroppen och benens "förvridna" ställning. Widéen kom- m e n t e r a r amulettbilden på följande sätt:
" U t a n tvivel har denna djurbild haft en be- s t ä m d , magisk betydelse, välkänd för fornti- dens v ä r m l ä n n i n g a r (1957 s. 22).
T y v ä r r finns det inte längre några möjlig- heter att i original i Karlstad studera D-brak- teaten från Ed. Den 15 augusti 1979 stals den tillsammans med de galvanoplastiska kopior- na av amuletterna från Järnskogsboda
( L a m m & v. Padberg 1979) från Värmlands m u s e u m . Brakteatforskningen har därmed li- dit en beklaglig förlust.
Författaren riktar här ett hjärtligt tack till docent Jan Peder Lamm, Stockholm, som översatt denna artikel från tyskan.
Fornvännen 79 (1984)
