Magisteruppsats
Civilekonomprogrammet 240 hp
Kan Bitcoin bli framtidens betalningsmedel i utvecklingsländer?
Företagsekonomi 30 hp
Halmstad 2020-06-05
Isak Bengtsson och Gustaf Starbrant
Förord
Vi vill rikta ett tack till samtliga som varit involverade i denna studie, som tillfört förslag och idéer till detta arbete. Inte minst vill vi rikta ett stort tack till alla respondenter som avsatt tid för att hjälpa oss. Utan er hade denna uppsats aldrig kunnat bli verklighet.
Slutligen vill vi tacka vår handledare, jur. dr i redovisningsrätt och universitetslektor i företagsekonomi, Kjell Johansson, som har bidragit med kunskap, värdefull feedback och konstruktiv kritik.
Halmstad, 5 juni 2020
___________________________ ___________________________
Isak Bengtsson Gustaf Starbrant
Sammanfattning
Titel: Kan Bitcoin bli framtidens betalningsmedel i utvecklingsländer?
Författare: Isak Bengtsson och Gustaf Starbrant
Bakgrund och problemdiskussion: I utvecklingsländer finns det betydande grupper människor som inte har tillgång till ett fungerande bankkonto. Detta skapar problem i form av finansiellt utanförskap för vissa befolkningsgrupper. Bitcoin är en digital valuta som alla människor i teorin skulle kunna få tillgång till, med en mobiltelefon med nätverksuppkoppling som enda krav. Därigenom skulle fler människor i utvecklingsländer ha tillgång till fungerande betalningsmöjligheter och inte utsättas för finansiellt utanförskap.
Forskningsfråga: Vilka möjligheter samt risker finns avseende att införa Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer?
Syfte: Syftet med studien är att undersöka och analysera möjligheter samt risker avseende införandet av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer.
Metod: Genom en abduktiv ansats och en kvalitativ metodik har vi sammanfattat resonemang, argument och forskning kring Bitcoin. Material har samlats in genom tidigare forskning och semistrukturerade intervjuer.
Referensram: Bitcoin och blockkedjetekniken presenteras men även Bitcoin som valuta och dess möjligheter och risker. Teorierna förtroendeteori och penningteori belyses också. Dessa utgör grundstenar och används som ett analysverktyg i uppsatsen.
Empiri: Vårt empiriska undersökningsområde innefattar personer med kunskap om Bitcoin och dess underliggande teknik, blockkedjetekniken. Insamlandet av det empiriska materialet skedde genom sex semistrukturerade intervjuer.
Analys och slutsatser: Bitcoin är den största digitala valutan i dagsläget och erbjuder stora möjligheter generellt. Det finns dock begränsningar, till exempel skalningsproblematik och deflation, som hade gjort det svårt för en implementering som valuta i utvecklingsländer.
Däremot innehar blockkedjetekniken stor potential att förändra infrastrukturen för betalningar.
Nyckelord: Betalningsmedel, Bitcoin, blockkedjetekniken, digital valuta, möjligheter, risker, utvecklingsländer
Definitioner
Finansiella definitioner
Fiat-pengar: En nationell och svårförfalskad valuta skapad av en central och säkerställande institution. Bygger på att det blir allmänt accepterat som betalningsmedel, får allmänhetens förtroende och förlitar sig inte på en myntfot eller annan underliggande tillgång, som garanterar dess värde.
Fintechbolag: Ett bolag som utvecklar en teknisk mjukvarulösning, för ett befintligt behov inom finansbranschen.
Hedge: Innebär att reducera risk, exempelvis vid en investering. Kan till exempel göras genom att när en investering i aktier genomförs, tar investeraren en motsatt position i råvaran guld, för att minska kostnaderna vid ett fall i aktieportföljens värde. Att “hedga” innebär således att reducera risk.
Konsensus: En överenskommelse inom en grupp människor. Ibland sägs det att ett beslut som tagits i konsensus, är ett beslut som uppnåtts i enighet.
Volatilitet: Ett begrepp inom finansvärlden för prisrörligheten hos aktier och andra finansiella tillgångar. Enkelt uttryckt beskriver volatilitet hur mycket priset på en finansiell tillgång svänger eller varierar. Desto mer tillgångens värde rör sig upp och ner ju högre är volatiliteten.
Tekniska definitioner
Adress: En Bitcoin-adress kan likställas vid en fysisk adress eller en e-postadress. Det är den enda informationen som behöver anges för att någon ska kunna betala med Bitcoin. En skillnad mot traditionella betalningar är att adressen bara ska användas en gång.
Asset ledger: En journal över tillgångar och transaktioner. Till exempel kan man se vilka Bitcoinbetalningar som har genomförts i nätverket. Blockkedjan är en form av asset ledger.
Block: Ett block är en del i en kedja av block vilken innehåller och bekräftar transaktioner. Nya block som omfattas av transaktioner läggs till i slutet av blockkedjan ungefär var tionde minut.
Detta sker genom så kallad utvinning.
Blockkedjan: En distribuerad databas som lagras i många kopior, en på varje nod (dator) i ett person-till-person-nätverk. De många kopiorna och en sekvens av kryptografiska funktioner gör det i princip omöjligt att i efterhand manipulera databasens ändringshistorik.
CPU-power: Hastigheten i vilken en dator kan producera data. I Bitcoin används detta för att verifiera transaktioner.
Dubbelspendering: Om en användare försöker spendera sin Bitcoin på två olika platser samtidigt innebär det dubbelspendering. Med hjälp av utvinning och blockkedjan skapas det konsensus i nätverket om vilken av transaktionerna som blir accepterad.
Kryptografi: Kryptografi är en del av matematik som skapar matematiska bevis vilket ger en hög nivå av säkerhet. Denna teknologi används hos banker och på internethandeln. I Bitcoins fall används kryptografi för att det ska vara omöjligt att spendera Bitcoins från andras plånböcker samt att förfalska blockkedjan. Det kan också användas för att kryptera en plånbok så att den inte kan användas utan ett lösenord.
Person-till-person / Peer-to-peer (P2P): Ett icke-hierarkiskt nätverk där klienter inte kommunicerar genom en server. Det finns inga tilldelade roller och alla klienter i nätverket existerar utan specifika förmåner.
Plånbok: En Bitcoinplånbok fungerar ungefär likvärdigt som en fysisk plånbok, fast digitalt.
Plånboken innehåller privata nycklar som tillåter att spendera Bitcoins som är allokerade till blockkedjan. Plånboken kan visa saldot och låter en användare betala ett specifikt belopp till en specifik person, precis som en verklig plånbok. Skillnaden mot handel med ett vanligt betalkort är att handlaren då drar pengar av dig.
Privat nyckel: En privat nyckel är en bit hemlig data som bevisar rätten att spendera Bitcoins från en viss plånbok genom en kryptografisk signatur. Privata nycklar ska aldrig avslöjas eftersom en plånbok då kan hamna i fel händer.
Signatur: En kryptografisk signatur är en matematisk mekanism som tillåter en användare att bevisa sitt ägandeskap. Bitcoinplånboken och dess privata nyckel(ar) tillsammans med matematik, bevisar ägandeskapet. När Bitcoin-mjukvaran signerar en transaktion med den korrekta privata nyckeln kan hela nätverket se att signaturen matchar de Bitcoins som blir spenderade.
Skalningsproblematik: Avser problematiken att implementera Bitcoin i en större skala, då nätverkets medlemmar ska hinna verifiera transaktionerna och algoritmer ska fungera effektivt.
Utvinning: Utvinning är processen som tvingar datorns mjukvara att utföra matematiska beräkningar åt Bitcoin-nätverket för att konfirmera transaktioner och öka säkerheten. Nya Bitcoins kommer till genom att den som verifierar transaktioner får Bitcoins i belöning, tillsammans med en transaktionsavgift för de transaktioner den verifierar.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Problemdiskussion 2
1.3 Forskningsfråga 4
1.4 Syfte 4
1.5 Avgränsningar 4
1.6 Ämnets relevans 4
1.7 Uppsatsens disposition 5
2 Metod 6
2.1 Övergripande forskningsansats 6
2.2 Empirisk studie 7
2.2.1 Litteraturgenomgång 7
2.2.2 Val av respondenter 8
2.2.3 Datainsamling 9
2.2.4 Dataanalys 9
2.3 Trovärdighet 10
2.3.1 Validitet 10
2.3.2 Reliabilitet 10
2.3.3 Generaliserbarhet 11
2.3.4 Etiska överväganden 11
3 Referensram 13
3.1 Inledning 13
3.2 Bitcoin - En digital valuta 13
3.2.1 Vad är Bitcoin? 13
3.2.2 Blockkedjetekniken 15
3.2.3 Bitcoin som valuta 16
3.2.4 Möjligheter avseende Bitcoin 17
3.2.5 Risker avseende Bitcoin 19
3.2.5.1 Säkerhet 19
3.2.5.2 Valuta 20
3.2.5.3 Teknisk problematik 21
3.3 Teorier 21
3.3.1 Förtroendeteori 21
3.3.2 Penningteori 22
3.3.2.1 Pengar 22
3.3.2.2 Pengars funktion 23
3.3.2.3 Den österrikiska skolan 24
4 Empiri 26
4.1 Studiens respondenter 26
4.2 Intervjuresultat 26
4.2.1 Möjligheter 26
4.2.1.1 Möjligheter för valuta 26
4.2.1.2 Tekniska möjligheter 27
4.2.1.3 Övriga möjligheter 28
4.2.2 Risker 29
4.2.2.1 Risker för valuta 29
4.2.2.2 Tekniska risker 32
4.2.2.3 Övriga risker 33
4.2.3 Förtroende 33
5 Analys 35
5.1 Valuta 35
5.2 Bitcoins teknik 36
5.3 Blockkedjetekniken 37
5.4 Förtroende 38
6 Slutsats 39
6.1 Slutsatser 39
6.2 Vårt bidrag 42
6.3 Förslag till fortsatt forskning 43
Källförteckning 44
Bilaga 1 - Intervjuguide 48
1 Inledning
1.1 Bakgrund
I drygt 2600 år har människan haft tillgång till olika former av pengar. Inledningsvis bestod dessa i form av mynt, men de senaste 100 åren har utvecklingen av pengar och andra former av värdehandlingar gått mycket fort (Jiewertz, 2006, s 1). Betalningssystemen har varit och är, en viktig grund för ett välfungerande samhälle. De utvecklade betalningssystemen, där individer kan genomföra betalningar på nätet eller genom appar, har fått en allt mer framträdande roll.
När betalningar genomförs runt om i världen idag, finns det ofta smidiga och enkla system till hands. Till exempel genom betalkort knutna till finansiella institut, digitala system kopplade till instituten eller genom andra digitala lösningar. Detta är dock långt ifrån verkligheten i alla länder. Såväl digitalisering och konventionella metoder för betalningar har kommit olika långt i olika delar av världen. Det som ofta tas för givet i stora delar av världen, kring hur finansiella system ser ut och bör fungera, är inte förankrat i hur verkligheten ser ut i andra delar. Detta trots att behovet av fungerande betalningssystem är en väsentlig del av ett lands välstånd. Finansiella tjänster kan hjälpa människor att samla besparingar, öka konsumtion och hjälpa till att driva ekonomisk utveckling. De finansiella tjänsterna kan hjälpa människor att slippa undan fattigdom genom att underlätta investeringar i utbildning, hälsa och företagande. Detta gör det enklare att hantera ekonomiska nödsituationer, till exempel en arbetsförlust, vilket kan innebära en negativ effekt på en familjs privatekonomi. Fattiga människor runt om i världen saknar finansiella tjänster som kan fylla dessa funktioner, till exempel bankkonton och digitala betalningar. Istället behöver de ofta förlita sig på kontanter vilket kan vara osäkert (World Bank Group, 2017, ss 1–2).
Det är enligt Sveriges Riksbank (2018) inte bara betalningssystemets funktion som är av vikt för ett välfungerande samhälle. Det vi faktiskt betalar med, valutan, bör också hållas reglerad.
Här har penningpolitiken fått en viktig roll. Detta då penningpolitiken bland annat syftar till att pengar ska behålla sitt värde över tiden. I relativt stor utsträckning kan valutor idag kontrolleras av de olika centralbankerna i världen, som med olika verktyg styr värdet på våra pengar. Det här gör centralbanker vanligtvis genom att påverka kostnaden för och tillgängligheten till pengar i ekonomin. Syftet är att hålla inflationen låg och stabil samt att bidra till en gynnsam ekonomisk utveckling. Deras uppdrag blir att upprätthålla förtroendet för hela den penningpolitiska sektorn (Sveriges Riksbank, 2018).
Även om utvecklingen gått fort, där väletablerade och smidiga betalningssystem är en självklar del av mångas vardag, finns det idag ett stort antal människor i världen som inte inkluderas i denna grupp. Antalet vuxna människor (över 18 år) som globalt sett saknar ett bankkonto är idag 1,7 miljarder (World Bank Group, 2017, s 35). Hälften av alla människor som saknar bankkonto kommer från de fattigaste 40 procenten av den globala befolkningen. Bristande förtroende för de finansiella institutionerna kan utgöra en barriär som motverkar att fler skaffar konton. Hyperinflation och bankkrascher bidrar också till att skapa misstroende i utvecklingsländer (World Bank Group, 2017, ss 90–91). Dessutom är transaktionskostnader ett problem. För de rikare industriländerna är detta ett mindre problem, men för utvecklingsländer är det ofta ett svårhanterat hinder. Människor blir till stor del utan bankkonton och får inte del av finansiella tjänster, eftersom finansiella institut inte anser dessa vara en del av en attraktiv marknad. De avgifter människorna måste betala för sina finansiella tjänster och transaktioner blir lätt oproportionerligt höga i förhållande till de låga belopp de i regel överför (Ammous, 2015, s 20).
Enligt Segendorf (2014, s 71) har Bitcoin väckt en allt större nyfikenhet hos människor, bland annat kring hur valutan fungerar, anonymiteten för användare och det faktum att bankerna inte längre är involverade i betalningarna. Möjligheten att betala fritt över hela världen utan att pengar behöver växlas, lockar också många människor (Segendorf, 2014, s 71). I teorin kan vem som helst med tillgång till en dator eller en smartphone göra transaktioner i Bitcoin (Segendorf, 2014, s 73). Av de människor som saknar bankkonto (1,7 miljarder) har 1,1 miljarder tillgång till en mobiltelefon, vilket utgör drygt två tredjedelar av denna grupp (World Bank Group, 2017, s 92). Det bör dock tilläggas att hela denna grupp inte har tillgång till internet. Andelen av de banklösa som har tillgång till en mobiltelefon med nätverksuppkoppling är globalt sett 25 procent, men emellan utvecklingsländerna finns stora skillnader i nätverkstillgång. Andelen av de utan bankkonto som har tillgång till både mobiltelefon och internet i någon form är i Kina 25 procent, Sydafrika 33 procent och i Brasilien hela 60 procent, för att nämna några exempel (World Bank Group, 2017, s 93).
Det är viktigt att ha ett smidigt sätt att sköta sin privatekonomi och betalningar på för att motverka finansiellt utanförskap. Delvis för att underlätta vardagen rent praktiskt men även för att uppmana till investeringar och sparande. Det är viktigt att människor har trygga sätt att kunna sköta sin ekonomi på. Exempelvis utan att behöva åka långa sträckor, vara rädd för att inflationen äter upp pengarna eller att drabbas negativt av korruption. Bitcoin och digitala valutor, även kallade virtuella valutor och kryptovalutor, kan komma att få en roll här.
Utvecklingsländer har ofta begränsad tillgång till finansiella system som fungerar tillfredsställande. Däremot har befolkningen ofta tillgång till en mobiltelefon med nätverksuppkoppling. Detta leder fram till ett intressant gränsområde mellan den digitala valutan Bitcoin och utvecklingsländer. Hur Bitcoin skulle kunna implementeras som betalningsmedel i utvecklingsländer, både vilka möjligheter men även vilka risker det skulle innebära, lämnar utrymme för ett intressant undersökningsområde. Det är av intresse att se hur detta nya verktyg skulle kunna förändra hur betalningar går till, då vi inte funnit någon tidigare forskning kring Bitcoin relaterat till utvecklingsländer.
1.2 Problemdiskussion
Betalningsmedel runt om i världen baseras ofta på förtroende och när en ny form av betalningslösning eller betalningsmedel introduceras är faktorer som nyttjande och acceptans av människor viktiga faktorer för genomslagskraften. Det kan diskuteras hur det kommer sig att människor väljer att byta varor, tjänster och liknande mot en papperssedel eller en elektronisk signal som inte syns. För att ett betalningssystem ska fungera krävs det ett förtroende från samhället (Kaelberer, 2007, s 625). I den allt mer digitaliserade världen vi lever i, dyker det upp nya former av betalningsmedel. Till exempel digitala valutor och elektroniska pengar. Denna utveckling sker dels på nationell men även på internationell nivå. När nya betalningsmedel introduceras blir det en utmaning för de nu dominanta nationella valutorna (Langley, 2000, s 1040). Det vi för närvarande vet är att framtiden är oviss och hur framtidens betalningssystem kommer att se ut, vet vi inte (Segendorf, 2014, s 86). Det kan dock konstateras att acceptansen för digitala valutor växer runt om i världen. Digitala valutor, särskilt Bitcoin, har påverkat en rad olika aktörer såsom stater, lagstiftare, företag och individer. Enligt Kun (2014, ss 34–35) krävs det ett förtroende och en acceptans av möjliga risker för att Bitcoin skall kunna konkurrera på riktigt.
I höginkomstländer är tillgången till ett bankkonto nästan fullständig bland befolkningen. Ändå lever 1,7 miljarder människor utan bankkonto runt om i världen. De har varken tillgång till ett finansiellt institut, som en bank exempelvis, eller någon annan form av kontotyp. I princip hela
denna gruppen finns i utvecklingsländer och nästan hälften av denna grupp finns i de sju utvecklingsländerna Bangladesh, Indien, Indonesien, Kina, Mexiko, Nigeria och Pakistan (World Bank Group, 2017, s 4). Globalt sett har 69 procent av alla vuxna tillgång till ett konto, vilket är ett viktigt finansiellt verktyg för dessa människor. Konton ger tillgång till ett säkert sätt att lagra och spara pengar för framtiden. Det underlättar också för att få tillgång till krediter, göra inköp, betala räkningar och skicka eller ta emot gåvor. Tillgången till ett konto används därför av Världsbanken som en viktig indikator på finansiell inkludering (World Bank Group, 2017, s 17). Akshay (2016, s 1) menar att det finns en stor potential för ökad finansiell inkludering, särskilt för befolkningen på landsbygden, ifall de lyckas utnyttja den mobila teknologin. Med en finansiellt exkluderad befolkning på cirka 47 procent i Indien, 61 procent i Colombia och 69 procent i Filippinerna, skapas en väsentlig möjlighet för mobilbaserad finansiell service. Detta med grund i hur stor andel som har tillgång till mobiltelefon i dessa regioner. Enligt Akshay (2016, s 1) kan den mobila teknologin driva på för att öka finansiell inkludering. Även om användare inte är lokaliserade nära en bank eller kreditinstitut, kan den tekniska utvecklingen inom den finansiella sektorn hjälpa konsumenter att genomföra finansiella transaktioner genom sina mobiltelefoner (Gross, Hogarth & Schmeiser, 2012, s 18).
Det pågår en livlig debatt kring huruvida Bitcoin skulle kunna ersätta andra konventionella valutor, som till exempel US-dollar, Euro och Yen. I litteraturen finns det två olika åsikter kring om Bitcoin är att anse som en valuta eller ej (Ciaian, Rajcaniova & Kancs, 2016, s 884).
Yermack (2013, s 9) nämner tre krav som ställs för att en valör ska kunna betecknas som en valuta. Den första är att den ska kunna fungera som ett verktyg för utbyte, det vill säga att vi måste kunna få användning för den. Den ska även kunna vara en bas för ett konto, en kontoenhet, och slutligen ska den också kunna lagra ett värde. Yermack (2013, s 9) menar att Bitcoin stöter på hinder avseende alla dessa tre kriterierna. Detta synsätt stöds av delar av litteraturen (till exempel Velde 2013; Hanley 2014, s 16) vilka hävdar att Bitcoin inte fungerar som en riktig valuta utan snarare liknar en spekulativ investering. Sedan finns det en annan del av litteraturen som betonar de positiva aspekterna av Bitcoin och uppfattar det som en global digital valuta med stark framtidspotential (till exempel Plassaras 2013, s 407; Folkinshteyn et al. 2015, s 122). Velde (2013) nämner att det finns personer som satsar på Bitcoin med förhoppningen att det kan utvecklas till en fullt fungerande valuta. Transaktionsavgifterna för Bitcoinanvändare är minimala jämfört med andra traditionella system som till exempel checkar och kreditkort (Folkinshteyn et al., 2015, s 119). Vidare nämner Folkinshteyn et al. (2015, s 119) att detta gör Bitcoin till ett idealiskt utbytesmedium och ett möjligt överföringssystem oavsett om Bitcoin räknas som en valuta eller ej. Även Plassaras (2013, s 388) pekar på fördelarna med de låga transaktionskostnaderna och det faktum att digitala valutor inte innebär några växlingskostnader.
Bitcoin kan i teorin ge upphov till att fler får tillgång till ett konto, där möjligheter öppnas för personer som i dagsläget inte är inkluderade i det finansiella systemet. Fler kan eventuellt komma att kunna genomföra transaktioner härigenom samt ha ett sparande i en valuta som inte är reglerad av de nationella centralbankerna. Detta kan ge upphov till en minskning av det finansiella utanförskapet om Bitcoin som nätverk och valuta kan implementeras i praktiken.
Det finns fortfarande en stor andel människor i utvecklingsländer som inte har tillgång till ett bankkonto eller ett välfungerande betalningssystem, trots tekniken och den digitala erans snabba framväxt på senare år. Detta öppnar dörrar för digitala valutor, där både transaktioner och sparande skulle kunna ske genom digitala plattformar och inte regleras av några finansiella institutioner. Bitcoin är en egen valuta och påverkas inte av någon centralbank. Idag känner vi dock inte till vilka risker en implementering skulle kunna få, eller för den delen, vilka möjligheter det fullt ut skulle kunna innebära. Konceptet är oprövat och riskerna med valutor
som inte är centralt reglerade och enbart existerar i form av koder, har vi inte sett effekterna av.
Detta ger upphov till både möjligheter och risker, som behöver utredas för att ge en implikation kring hur framtiden skulle kunna se ut avseende detta forskningsfält.
1.3 Forskningsfråga
❏ Vilka möjligheter samt risker finns avseende att införa Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer?
1.4 Syfte
Syftet med studien är att undersöka och analysera möjligheter samt risker avseende införandet av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer.
1.5 Avgränsningar
Utvecklingsländer definieras enligt Världsbanken som både låginkomst-ekonomier och medelinkomst-ekonomier, där en del faktorer som till exempel bruttonationalprodukt (BNP), bruttonationalinkomst (BNI) och överbefolkning undersöks (World Bank Group, 2017, s xv).
En granskning av industriländer faller utanför ramen för denna studie, då dessa ofta redan har väl fungerande system för betalningar och sparande och därmed inte i samma utsträckning har behov av förnyade system.
Det finns många andra digitala valutor med olika egenskaper, men dessa faller utanför ramen för denna studie. Bitcoin är den största och mest etablerade digitala valutan och därför är den naturlig som utgångspunkt för undersökningen. Aspekterna av en tillämpning av Bitcoin är många och denna studie kommer därför att avgränsas till privatekonomiska aspekter, och lämna de företagsekonomiska aspekterna utanför. Däremot kommer en kortfattad beskrivning av de teknologiska aspekterna att ske, för att bidra med förståelse kring hur Bitcoin fungerar och kan tillämpas i praktiken. Bitcoin definieras på olika sätt, fortsatt betraktar vi det som en digital valuta, men läsaren bör vara medveten om att det även kan definieras som en virtuell valuta eller kryptovaluta.
1.6 Ämnets relevans
I utvecklingsländer finns det betydande grupper människor som inte har tillgång till ett fungerande bankkonto som de enkelt kan disponera. Detta skapar problem i form av finansiellt utanförskap för vissa befolkningsgrupper. Möjligheten att sköta sina transaktioner och sparande är viktigt för ekonomiskt välstånd. I takt med att den tekniska utvecklingen går framåt och fler människor har tillgång till en fungerande mobiltelefon med nätverksuppkoppling, trots att de inte har tillgång till ett bankkonto, öppnas nya möjligheter för digitala betalningsvägar. Bitcoin är en digital valuta som alla människor i teorin skulle kunna få tillgång till, med en mobiltelefon med nätverksuppkoppling som enda krav. Därigenom skulle fler människor i utvecklingsländer ha tillgång till fungerande betalningsmöjligheter och inte utsättas för finansiellt utanförskap.
Samtidigt är riskerna många då Bitcoin är ett nytt och oprövat betalningsmedel, med en i nuläget svag anknytning till den reala ekonomin. Vi anser att detta är ett aktuellt ämne och något vi vill undersöka närmare.
1.7 Uppsatsens disposition
Uppsatsen disponeras fortsättningsvis enligt följande: I kapitel 2 beskrivs de metodologiska val som har gjorts avseende uppsatsens genomförande. I kapitel 3 behandlas uppsatsens teoretiska referensram som inledningsvis redogör för Bitcoins funktion men även för Bitcoin som valuta och de möjligheter och risker detta skulle kunna innebära. Därefter behandlas de ekonomiska teorierna: förtroendeteori och penningteori. I kapitel 4 presenteras uppsatsens empiri som består av sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuresultaten delas upp i möjligheter och risker. I kapitel 5 sker en analys av teorin samt vår insamlade empiri. I kapitel 6 presenteras uppsatsens slutsatser och det är även här som uppsatsens forskningsfråga besvaras. I detta kapitel presenteras även vårt bidrag och förslag till fortsatt forskning.
2 Metod
2.1 Övergripande forskningsansats
Det finns tre synsätt på hur sambandet mellan teori och empiri samverkar, vilka är den induktiva, deduktiva och abduktiva ansatsen. Den ansats som väljs beror på vilket syfte som ska uppfyllas (Söderbom & Ulvenblad, 2016, ss 89–91). Vårt syfte är att undersöka och analysera möjligheter samt risker avseende införandet av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer. Uppsatsen baseras på en abduktiv ansats då den har sin grund i “dialogen mellan det teoretiska perspektivet och resultatet av informanternas förståelse av det aktuella läget” (Olsson & Sörensen, 2011, s 48). Empiri studeras utifrån teori samtidigt som idéen om att empiri kan generera teori inte heller förkastas (Bryman, Bell & Harley, 2018, s 24). Detta innebär en växelverkan av en induktiv och en deduktiv ansats (Söderbom & Ulvenblad, 2016, s 40). Den empiriska data har samlats in genom intervjuer med frågor baserade på forskningsfrågan och har använts i jämförelse mot den teoretiska delen, vilket kan likna en deduktiv ansats. För att få en bättre förståelse för hur tillämpningen i verkligheten och teorin fungerar, har även en induktiv ansats använts. På så sätt kan sägas att både en deduktiv och en induktiv ansats har tillämpats, genom abduktion. Vi verkar således utifrån en samverkan mellan respondenternas uppfattning och teorier om det aktuella läget, för att finna svar på uppsatsens syfte, utan att till en början ta grund i varken empiri eller teori.
Vi har utgått från våra respektive förkunskaper inom området och utifrån detta valt den teoretiska referensramen, vilken ligger till grund för det empiriska materialet. Empiriskt material har samlats in genom sex intervjuer med olika aktörer som är insatta i området.
Föreställningarna bygger på finansiellt utanförskap i utvecklingsländer och den bristande tillgängligheten till ett fungerande betalningsmedel, där Bitcoin skulle kunna fungera som ett potentiellt substitut. Det var utifrån dessa föreställningar som intresset för att undersöka området uppkom. Den grundläggande uppfattningen vi har kopplat till ämnet har utvecklats successivt genom åren. Bland annat var vi författare under tiden som uppsatsen skrevs verksamma på två av de fyra storbankerna, vilket kan ha påverkat våra uppfattningar. Utifrån vetskapen om föreställningarna är det viktigt att tolkningen av empirin görs så objektivt som möjligt, för att undvika att dessa får en inverkan på resultatet. Genom att granska både positiva och negativa aspekter av Bitcoin och i så stor utsträckning som möjligt vidhålla ett kritiskt förhållningssätt, gör vi vårt yttersta för att uppnå objektivitet. Även vid valet av respondenter har vi försökt få olika infallsvinklar, såväl positiva som negativa, för att inte fastna i en viss åskådning kring ämnet.
De metodologiska valen bestämdes utifrån studiens frågeställning och syfte vilka avser att uppbära en förståelse för hur ett förhållandevis oprövat betalningsmedel med underliggande teknik kan påverka betalningar i utvecklingsländer. Söderbom & Ulvenblad (2016, ss 89–91) beskriver att det finns olika sätt att forska på och med olika inriktningar. En kvantitativ forskning bedrivs ofta med hjälp av enkätundersökning och dataanalys medan en kvalitativ forskning genomförs med intervjuer och manuell analys. Vi valde en kvalitativ utgångspunkt, med grund i att vår undersökning gör en granskning av möjligheter och risker i framtiden och därmed inte har tillgång till ”hård” data. Vi ansåg det vara relevant att se till vad tidigare forskning konstaterat och sedan genomföra intervjuer med personer med kunskap inom ämnet.
Respondenterna fick utgå från frågeställningar och ge ett fritt svar baserat på deras synsätt, vilket vi ansåg vara ett lämpligt metodologiskt val beaktande i att det vi undersöker berör framtiden. Enligt Bryman, Bell & Harley (2018, s 258) kan även nyanser och icke-verbal information upptäckas vilket ger möjlighet till flexibilitet och uppföljningsfrågor. Svaren kan
på så sätt bli djupare, då respondenterna har möjlighet att berätta med egna ord. Givetvis finns det dock även nackdelar med ett kvalitativt förfarande. Enligt Bryman, Bell & Harley (2018, s 258) är några potentiella nackdelar med förfarandet att respondenten “svävar iväg”, risken för att bli påverkad av oss som intervjuar samt att det kan vara svårt att analysera och sammanställa all data på ett bra sätt. Många olika former av svar kan förekomma vilket kan skapa svårigheter i en analys och det finns en risk att respondenten inte ger svar på frågorna, utan pratar runt ämnet. Därmed är vi väl medvetna om att även ett kvalitativt förfarande besitter nackdelar. Det fanns dock inte någon direkt kvantitativ bas att basera undersökningen på, i vare sig kronor, ören eller sett till mängden människor som kan tänkas anamma Bitcoin som betalningsmedel.
En sådan undersökning hade blivit allt för konspiratorisk och spekulativ, då vad som kommer att hända inom fältet är okänt och ovisst i dagsläget. Därför anser vi det är en rimlig utgångspunkt att undersöka attityder och genomföra intervjuer med personer kring vad de anser och tror. Vi låter därmed den kvalitativa metodiken vara vår stöttepelare under förfarandet.
Genom den abduktiva ansatsen och den kvalitativa metoden har vi sammanfattat resonemang, argument och forskning kring Bitcoin. Vår frågeställning gör gällande vilka möjligheterna samt riskerna är avseende att införa Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer.
2.2 Empirisk studie
2.2.1 Litteraturgenomgång
Det finns två sätt att samla in data, vilka är primär- och sekundärdata. Primärdata är material som forskaren själv samlar in och som granskas under processen. Sekundärdata är material som redan finns tillgängligt, vilken andra forskare ursprungligen insamlat och därefter undersökt och utvärderat (Krishnaswami & Satyaprasad, 2010, s 86). I denna studie används både primär- och sekundärdata. Primärdata har samlats in genom intervjuer och sekundärdata har samlats in från vetenskapliga artiklar, böcker och internetkällor. En bred sökning av undersökningsområdet genomfördes tidigt i processen på flera vetenskapliga journaler, för att bilda en uppfattning om tidigare forskning och litteratur. Löpande under processen sökte vi efter nya relevanta vetenskapliga artiklar genom bland annat databaserna ABI/INFORM Global och Google scholars, med sökord som Bitcoin, blockchain, blockkedjetekniken och betalningsmedel. Samtliga vetenskapliga artiklar vi använt i uppsatsen är peer-rewied vilket stärker kvalitén, då detta är en tydlig indikation på att artiklarna är granskade och trovärdiga.
Det har vi gjort genom att bland annat använda oss av sökkriterier där enbart peer-rewied artiklar finns med, men vi har även sökt fram tidskriftens hemsida där det ofta finns information om den är granskad eller ej. Böckerna som används i referensramen anser vi vara relevanta för uppsatsen, då de bland annat har varit till hjälp vid förklaring av de teorier vi använt oss av. Vi har dessutom använt ett antal webbsidor, såsom till exempel Sveriges Riksbank och Skatteverket, detta för att bland annat kunna förklara olika begrepp och stärka innehållet i uppsatsen. Bitcoin är ett relativt nytt ämne och mycket information finns på nätet. Vi har därför använt oss av olika internetkällor i uppsatsen, som vi anser vara trovärdiga med hänsyn till den utgivande parten, för att till exempel på ett lättbegripligt sätt kunna förklara vad Bitcoin är och hur det fungerar. Värt att nämna är att på de ställen i uppsatsen där det saknas sidreferering, är orsaken att källan är elektronisk och den går att finna i källförteckningen för vidare läsning. Vi är medvetna om riskerna med elektroniska källor men har gjort bedömningen att de behövs i vår uppsats, i syfte att komplettera vårt befintliga material.
2.2.2 Val av respondenter
Vårt empiriska undersökningsområde innefattar personer med kunskap om Bitcoin och blockkedjetekniken. Insamlandet av det empiriska materialet ägde rum genom sex kvalitativa intervjuer. Med hjälp av de kvalitativa intervjuerna och den teoretiska referensramen, bland annat tidigare forskning, undersöker vi om Bitcoin kan bli framtidens betalningsmedel i utvecklingsländer samt vilka möjligheter och risker som finns avseende en sådan implementering. Vi intervjuade därför personer med olika bakgrund i ämnen som passar vårt ämnesområde. Till exempel personer med koppling till fintechbolag som reglerar Bitcoin, personer från olika organisationer som arbetar med Bitcoin och myndighetspersoner med en mer skeptisk hållning. Allt för att få en så bred bild som möjligt, med olika synsätt på hur ämnet bör betraktas.
Vi har inte valt att intervjua någon som arbetar mot utvecklingsländer. I teorin hade det varit passande att få insyn från personer med kännedom i hur det ser ut i dessa länder och ifall där hade funnits någon efterfrågan och möjlighet för en implementering. I praktiken, är det dock komplicerat att förstå vilka som skulle passa för att ge bilden av hur det ser ut i utvecklingsländer. Det mest naturliga vore eventuellt att kontakta välgörenhetsorganisationer, vilket vi försökt med utan framgång. Men en sak är viktig att poängtera. Bitcoin är ett relativt smalt fenomen, där flera personer kan intervjuas och fortfarande leda till en relativt likvärdig bild. Resultaten må variera i viss utsträckning, men föreställningsramen är densamma. Samma sak kan sägas gälla blockkedjan. Däremot finns det inga enhetliga svar avseende utvecklingsländer. Alla länder är olika, och att ta in en person som skulle gett en bild av hur det ser ut i utvecklingsländer generellt, hade varit på gränsen till oseriöst. Däremot i undersökningen av Bitcoin som betalningsmedel, har det varit passande att ta in olika personer med olika bakgrund. Detta har lett till olika resultat men föreställningsramen har varit någorlunda likvärdig.
Bitcoin och övriga digitala valutor är svårbegripliga betalningsmedel för många. För att kunna använda och förstå Bitcoin krävs det en del förkunskaper. De respondenter vi har valt att ha med i vår studie är personer med god erfarenhet och kunskap inom området. Valet av respondenter skedde systematiskt utifrån medvetna kriterier, för att kunna identifiera personer som bedöms generera bäst informationsvärde. Kriterierna var främst att respondenten skulle ha kunskap om Bitcoin och blockkedjetekniken, vilket bidrog till att den insamlade empirin troligen blev mer värdefull för uppsatsens syfte. Vi har intervjuat sex personer med olika bakgrunder och kunskaper inom Bitcoin och dess underliggande teknik. Samtliga har enligt oss en bra förståelse och är insatta på området, vilket är relevant för vår uppsats. Vi hade som mål att ha fler kvalitativa intervjuer men på grund av de rådande omständigheterna med Covid-19 och det relativt snäva området som Bitcoin faktiskt är, inte minst beaktande i hur hårt Bitcoins värde drabbats denna tid, var detta inte möjligt. Vi vill dock poängtera att vi är mycket nöjda med de respondenter som vi har fått med i uppsatsen, då de har goda kunskaper inom området och bidragit med relevant information.
Nedan följer en presentation av våra respondenter:
1. Björn Segendorf arbetar för Sveriges Riksbank som senior rådgivare. Han har under de senaste 10 åren följt och analyserat Bitcoin och andra digitala valutor.
2. Ludvig Öberg är blockkedjekonsult på Centigo, grundare av Safello och Svenska Bitcoinföreningen (SBF). Han har arbetat med Bitcoin i totalt sju år och har i nio års tid varit intresserad av Bitcoin.
3. David Hedqvist är egenföretagare, mjukvaruutvecklare och har genom åren utvecklat ett stort intresse för Bitcoin. Han kom i kontakt med Bitcoin 2011 och har sedan 2012 drivit Bitcoin.se, där han bland annat skriver artiklar och recenserar plånböcker. Han har också en hel del erfarenhet av handel med Bitcoin.
4. Alexander Wallin är VD på SprinkleBit, ett fintechbolag där idén är att börsintresserade ska ta bättre investeringsbeslut tillsammans. Han har erfarenhet av handel med Bitcoin sedan 2014 och dess infrastruktur sedan 2016.
5. Serod Nasrat är VD på QuickBit, vilket är ett fintechbolag som utvecklar tekniklösningar för digitala valutor och blockkedjetekniken för den globala marknaden. Han har varit med sedan 2013 och följt dess utveckling och har själv handlat med Bitcoins.
6. Jörgen Eriksson är entreprenör, innovationsexpert och adjungerad professor. Han har känt till Bitcoin sedan första forskningspappret om Bitcoin publicerades år 2008. Han var med och startade QuickBit och har tidigare varit VD och koncernchef på företaget. Idag jobbar han på 6G Digital Sweden AB med diverse projekt runt om i världen.
2.2.3 Datainsamling
Med utgångspunkt i vårt övergripande syfte och vår frågeställning har vi operationaliserat ner tolv intervjufrågor, vilka avser att på ett tydligt sätt få ner svar som är sammankopplade med kärnan i undersökningen. Den övergripande forskningsfrågan har varit ett riktmärke för hur frågorna utformats till vår empiriska undersökning, samtidigt som vi parallellt bedrivit ett arbete med genomgång av tidigare litteratur. Denna litteraturgenomgång har också tillåtits forma och vidareutveckla intervjufrågorna efterhand som nya infallsvinklar av ämnet uppkommit. Vi har slutligen landat i en empirisk intervjuguide som vi anser tillfredsställande i relation till den övergripande frågeställning vi avser besvara. Under intervjuförfarandet, som genomförts genom telefonintervjuer, då rådande omständigheter inträffat (Covid-19), har vi försökt säkerställa att få tillräckliga svar på våra frågor, i den mån respondenterna haft insyn i respektive område. Dessutom har vi försökt hålla respondenterna inom ramen för intervjuguiden, i syfte att underlätta analysförfarandet och slippa merarbete med att ta bort irrelevant material. Våra intervjuer har varit semistrukturerade, vilket innebär att vi ställde samma frågor i samma följd till samtliga respondenter och när det passade även följdfrågor (Krishnaswami & Satyaprasad, 2010, ss 103–104). För att få en så bra kvalité som möjligt på intervjuerna valde vi att spela in dessa med inspelningsutrustning efter godkännande av respondenterna och senare transkribera dessa (Söderbom & Ulvenblad, 2016, s 94). Detta gjorde det möjligt att lyssna på intervjuerna i efterhand så att allt från intervjuerna kom med och att svaren inte tolkades av oss vid transkriberingen. De transkriberade intervjuerna utgjorde sedan underlag för vår empiri. Därefter analyserade vi resultaten med utgångspunkt i våra valda teorier för att avslutningsvis dra slutsatser.
2.2.4 Dataanalys
För att kunna hantera den stora mängd data som uppkommer, har vi valt att kodifiera empirin.
Genom att göra en innehållsanalys har vi kunnat urskilja centrala delar av varje enskild intervju med hjälp av kodning. Kodning är ett verktyg för att skapa teman ur texter (David & Sutton, 2017, s 271). När intervjuunderlaget avseende möjligheter och risker med Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer besvaras, görs det inte i korta ordalag utan det framkommer mycket kvalitativ data. För att kunna se samband i dessa svar och för att
möjliggöra en jämförelse är ett kodningsförfarande en nödvändighet. Våra förstanivåkoder, består av sammanfattningskoder. Dessa hjälper oss att få en helhetsbild av texten och delar in svaren i större och mer övergripande drag, för att sedan kunna göra jämförelser. Vår andra nivå är en form av djupkodning och benämns mönsterkodning (David & Sutton, 2017, ss 271–276).
Dessa är mer långtgående och vi har delat upp dessa i två grupper, som kommer att innehålla flera underrubriker. Grupperna är: möjligheter, avseende införande av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer, och risker, avseende införande av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer. Dessa delas sedan upp i undergrupperna: valuta, teknik, övrigt. Förtroende har fått en egen grupp, på grund av svårigheter att urskilja möjligheter och risker avseende denna grupp. Detta för att inte tappa fokus från de primära områden vi vill undersöka, utan urskilja dessa faktorer som vi bygger vår studie på. Denna mönsterkodning syftar till att försöka se bakomliggande mönster i datan (David & Sutton, 2017, ss 271–276).
Det finns dock även nackdelar med detta tillvägagångssätt. Användningen av detta förfarande innebär på ett tydligt sätt att sätta en struktur för vilken del av svaren vi väljer att fokusera på.
Detta kan tyvärr medföra att intressanta aspekter och delar av svaren väljs bort, då de inte är snäva nog att passa in under koderna. Detta kan medföra att svar som hade tillfört uppsatsen värde, väljs bort. Enligt David och Sutton (2017, ss 271–276) är en ytterligare risk att svaren ska passera ett ytterligare moment, innan analysen genomförs, då svaren ska tolkas och sättas in i koder. När ett långt svar ska sammanfattas in i mer snävt definierade koder uppstår risken för felaktigheter. Koderna kanske återges på ett sätt som förvränger det som respondenten avsåg att förmedla. Vi är väl medvetna om dessa risker men har ändå valt detta förfarande då vi tror att en analys utan koder hade blivit svår att sammanfatta och konkretisera.
2.3 Trovärdighet
2.3.1 Validitet
Validitet syftar till att studien mäter och beskriver det som den är avsedd att mäta (David &
Sutton 2017, s 220). För att nå en god validitet krävs det att studien undersöker det som den faktiskt är menad att undersöka (Patel & Davidson 2019, s 129). Validiteten kan stärkas genom att undersökningen har en god grundläggande teoriunderbyggnad (Patel & Davidson 2019, s 133). Den övergripande forskningsfrågan och syftet med studien har fått utgöra riktmärke, både vid genomgång av tidigare litteratur samt konstruktion och genomförande av intervjuerna.
Tidigare har nämnts att vi varken utgått från induktion eller deduktion utan har rört oss mellan teori och empiri och låtit delarna bygga vidare på varandra, med forskningsfrågan som kärna.
Vår ambition vid utformandet av intervjuguiden var att förenkla och konkretisera så långt det gick och därför delas den upp i ämnesområden som valuta, teknik, penningteori, förtroende och övrigt. Frågorna avseende förtroende och penningteori fokuserar i huvudsak att knyta an till våra teorier: förtroendeteori och penningteori. De övriga frågorna avser att fånga upp flera aspekter av syftet och forskningsfrågan, för att belysa hela ämnesområdet. Allt i syfte att gå så logiskt och systematiskt tillväga som möjligt under processen och skapa ett sammanhängande arbete.
2.3.2 Reliabilitet
Reliabilitet innebär hur tillförlitlig en studie är beaktande i om studien kan genomföras igen längre fram och om den som upprepar undersökningen kommer få samma svar (David & Sutton 2017, s 220). Detta oavsett vilken person eller vilket instrument som genomför den (Söderbom
& Ulvenblad, 2016, s 96). För att studien ska ha en hög reliabilitet krävs det således att studien
har gjorts på ett tillförlitligt sätt (Patel & Davidson 2019, s 129). Vår uppsats bygger på en kvalitativ process och därför finns det inget givet svar kring ifall en upprepning av studien hade gett samma resultat. Vi har granskat delar av den litteratur som kan anses relevant avseende Bitcoin som valuta och vilka behov som finns att täcka i utvecklingsländer. Viktigt att nämna är att en litteraturgenomgång får olika nyanser beroende på var tyngdpunkten läggs, när den befintliga litteraturen återges. En författare väljer de delar av den befintliga litteraturen, som förefaller relevant och intressant för denne. Att tro att en annan författare hade skrivit likadant, vid en upprepning av studien, vore inte sannolikt. En annan varierande faktor är vilka respondenter som tillfrågats. Vi har valt ut respondenter som vi anser har en tillräcklig förståelse och förmåga att bidra med en välgrundad syn på ämnesområdet, eller delar av ämnesområdet.
Denna bedömning, av vilka respondenter som är bäst lämpade, är subjektiv och vi tror inte att en upprepning av annan författare hade inneburit exakt samma bedömning. Slutligen förefaller det inte heller rimligt att tro att andra författare, som skulle analysera samma material hade gjort samma analys och dragit samma slutsatser. Även om ambitionen har varit och ansträngningar har gjorts, för att gå så systematiskt och korrekt tillväga som möjligt under processen, kan det vara lämpligt att påminna om att detta är vår studie och som är utförd enligt vår föreställningsram.
2.3.3 Generaliserbarhet
Bitcoin är den digitala valuta som är mest accepterad, har den största volymen och den största marknadsandelen (Kriptomat, 2019). För att kunna studera risker samt möjligheter med ett nytt betalningsmedel krävs det en stor mängd data. Forskningen kring Bitcoin ligger i framkant när det gäller digitala valutor och den erbjuder högst kvalitet. Bitcoin är enligt oss det bäst lämpade valet avseende att nå framgång gällande vår forskningsfråga. Ingen av de andra digitala valutorna erbjuder den mängd data som vår studie kräver då det saknas tillräcklig aktuell forskning. Således är en studie av Bitcoin mest generaliserbar.
Till viss del går denna studie att generalisera. Vi beskriver ett potentiellt koncept i breda ordalag och vi granskar olika aspekter, avseende ett införande av Bitcoin som betalningsmedel i utvecklingsländer. Vi bedömer att genom vår granskning, får vi med vissa konceptuella synsätt och betraktelser kring ämnet, kopplat till olika teman som kan vara användbara för den som vill generalisera ämnet till kringliggande kontexter. Läsaren får en bred förståelse avseende Bitcoins möjligheter och risker, grundat i både valutamässiga, tekniska såväl som förtroendebaserade aspekter. Så till den del att läsaren får med sig vissa tankesätt och resonemang avseende ämnesområdet är studien generaliserbar. Men då vi å andra sidan granskar brett och granskar utvecklingsländer i stort, är det svårt att säga om vår studies slutsatser är så pass säkra att de kan tala och användas för att betrakta hela denna grupp. Till viss del kan det därför sägas att studien är generaliserbar, men den bör givetvis granskas kritiskt då den är av en relativt yt-skrapande och teoretiserande karaktär och uppbyggd utifrån våra föreställningsramar.
2.3.4 Etiska överväganden
Det råder viss etisk problematik avseende digitala valutor, särskilt då anonymitet är ett incitament för användning. Bitcoin introducerades 2008 och har sedan denna tid givit upphov till vissa kriminella sysselsättningar som cyberattacker, vapenhandel och droghandel (Yermack, 2013, ss 6–7). I vår studie strävar vi efter att vara neutrala, och är varken “för” eller “emot”
införandet av Bitcoin och strävar inte heller efter att lägga någon egen värdering kring användandet av Bitcoin. Vi har också valt att försumma fördomar om den kriminella drivkraften
till digitala valutor. Ett värderingsfritt förhållningssätt gällande Bitcoin anser vi behövs för att kunna bidra med riktiga slutsatser och objektiva resultat. Läsaren bör också ha ett neutralt förhållningssätt vid genomgång av denna studie.
Vi har fått respondenternas godkännande att använda deras namn och yrkestitel i studien. Att samla in namn och yrkestitlar bedömdes nödvändigt, då de ger en viktig och intressant insyn i varför respondenternas svar ser ut som de gör. Vi frågade även vid första kontakten om respondenterna ville ställa upp på en intervju och bad senare om tillåtelse att spela in svaren.
Detta för att respektera respondenten och ge denne en valmöjlighet. Det här beskriver David &
Sutton (2017, s 51) som informerat samtycke, vilket innebär att individen deltar av egen fri vilja, utan tvång, bluff, bedrägeri eller annan påtryckning. Det är också viktigt att förklara forskningens tema från början och informera om att det är möjligt att dra sig ur intervjun om hen vill, för att skydda respondentens självkänsla (David & Sutton, 2017, ss 51–56). Vi gjorde detta tydligt redan vid den första kontakten, för att inte pressa någon att svara på frågor som den inte känner sig säker på. Bitcoin och dess teknik är trots allt ett svårbegripligt ämne. Vi erbjöd även våra respondenter möjligheten att läsa igenom transkriberingen, för att säkerställa att vi inte tolkat dem felaktigt.
3 Referensram
3.1 Inledning
Detta kapitel har två syften. För det första, att presentera Bitcoin och blockkedjetekniken, men även Bitcoin som valuta och dess möjligheter och risker. Detta görs bland annat med hjälp av tidigare forskning. För det andra, att redogöra för teorierna som används i uppsatsen, vilka är förtroendeteorin och penningteorin. Dessa två syften utgör grundstenar i uppsatsen som senare används som ett analysverktyg.
3.2 Bitcoin - En digital valuta
3.2.1 Vad är Bitcoin?
Bitcoin är en digital valuta, även kallad virtuell valuta och kryptovaluta (Skatteverket, u.å.).
Bitcoin introducerades av en okänd person eller grupp individer som doldes bakom en pseudonym, vilken benämns Satoshi Nakamoto. Det finns ingen institution, till exempel en centralbank, som garanterar värdet på valutan. Bitcoin är alltså inte kopplad till en fysisk tillgång med någon rättslig innebörd utan är enbart av digital karaktär (Yermack, 2013, s 17).
Bitcoin fungerar både som en valuta och ett betalningsnätverk. Användningsområden för Bitcoin är många och valutan kan till exempel användas för att överföra kapital via internet, säljas på digitala handelsplatser och i vissa fall användas som ett realt betalningsmedel. Bitcoin är inte en lagreglerad valuta och har inte heller någon formell utgivare. Däremot har den en offentlig växelkurs som kan noteras löpande på olika handelsplatser på internet. Det är utbudet och efterfrågan hos användarna som bestämmer priset på Bitcoin (Skatteverket, u.å.).
Ett syfte med Bitcoin är att införa en valuta digitalt som är inflationsskyddad, vilken kan nyttjas som ett potentiellt betalningsmedel och som en investeringstillgång med värdelagring (King, Williams & Yanofsky, 2013). Eftersom det inte finns någon centralbank eller institution som utfärdar valutan innebär det inget penningpolitiskt inflytande på Bitcoin. För att skapa nya Bitcoins används istället en metod som på engelska kallas för mining, vilket innebär att nya Bitcoins utvinns. Totalt sett kan det skapas 21 miljoner Bitcoins, fler än så är inte möjligt (King, Williams & Yanofsky, 2013). Bitcoin lanserades på domänen Bitcoin.org för första gången den 18 augusti 2008. Det dröjde sedan två månader innan den första Bitcoinen producerades. Målet med Bitcoin är att det skall kunna användas som ett betalningsmedel, precis som vid användning av traditionella valutor (Bitcoin.org1, u.å.). En stor skillnad mellan en digital och en traditionell valuta är alltså att det inte finns någon centralbank eller myndighet som kontrollerar och styr den digitala valutan. Transaktioner kan således genomföras direkt mellan två parter och kan även ske anonymt. En annan aspekt som skiljer den digitala valutan från de traditionella valutorna är att det inte går att förfalska Bitcoins. Detta på grund av att den är uppbyggd genom kryptoteknik och att kryptering används vid en transaktion för att denna skall godkännas (Bitcoin.org2, u.å.).
Bitcoin har utformats för anonyma betalningar, vilka kan genomföras oberoende av banker och regeringar (Segendorf, 2014, s 71). Den digitala valutan har skapat stor uppmärksamhet på flera fronter, särskilt under de senaste åren. Betalningar i Bitcoin baseras på en ny intressant teknisk lösning och fungerar annorlunda jämfört med de traditionella betalningarna (Segendorf, 2014,
1https://bitcoin.org/sv/
2https://bitcoin.org/sv/
s 71). Bitcoin tillåter digitala betalningar mellan dess medlemmar utan inblandning från en tredje part. Den betalning som är genomförd är oåterkallelig och initieras av betalaren.
Betalningen dyker upp hos mottagaren omedelbart, till en låg kostnad (Ammous, 2015, s 21).
Bitcoin bygger på ett system som tillåter människor att utbyta värde direkt, utan några banker eller mellanhänder som måste förmedla transaktionen. Den är decentraliserad och global och det finns ingen myndighet som reglerar den (Vigna, 2017, s 1).
Bitcoin bygger på en överenskommelse i ett nätverk som möjliggör en ny form av betalningssystem och är en fullständig digital valuta (Bitcoin.org3, u.å.). Det är det första decentraliserade person-till-person betalningsnätverket som drivs av användarna, utan någon central enhet eller mellanhand. Från ett användarperspektiv kan Bitcoin likställas vid kontanter, fast på internet. Bitcoin är en valuta som använder kryptografi för kontroll av dess skapande och transaktioner, istället för en central enhet. Det finns ingen som äger Bitcoin-nätverket, ungefär som att ingen äger teknologin bakom e-mail. Bitcoin är istället kontrollerat av alla Bitcoinanvändare runt om i världen. Alla användare måste använda samma mjukvara som följer samma regler för att vara kompatibla med varandra. Bitcoin kan således bara fungera på rätt sätt om det råder total konsensus mellan användarna. En användare kan bland annat införskaffa Bitcoins som betalning för produkter eller tjänster, köpa Bitcoins på en digital plattform eller genom att tjäna Bitcoins genom utvinning. En Bitcoinbetalning är lätt att utföra och kan mottas utan ett bankkonto. Betalningar görs från en plånboksapplikation på en dator eller en telefon genom att skriva in mottagarens adress eller namn och betalbelopp, för att sedan skickas iväg.
Det finns även möjlighet att skanna en QR-kod istället för att behöva skriva mottagarens adress eller namn (Bitcoin.org4, u.å.).
3https://bitcoin.org/sv/faq#generellt
4https://bitcoin.org/sv/faq#generellt
Figur 1 & 2. Övergripande illustration på en plattform, där Bitcoin skickas och tas emot (Bitcoin.org).
3.2.2 Blockkedjetekniken
Seebacher och Schüritz (2017) sammanfattar blockkedjetekniken enligt följande:
A blockchain is a distributed database, which is shared among and agreed upon a peer-to-peer network. It consists of a linked sequence of blocks, holding timestamped transactions that are secured by public-key cryptography and verified by the network community. Once an element is appended to the blockchain, it cannot be altered, turning a blockchain into an immutable record of past activity.
(Seebacher & Schüritz, 2017).
Bitcoin bygger på en algoritm som betalningar sker genom, vilken i sin tur baseras på blockkedjetekniken (Ammous, 2015, s 24). Denna lagrar den pågående kedjan av transaktioner mellan medlemmar, i ett decentraliserat person-till-person nätverk och visar denna kedjan för alla medlemmar som är en del av nätverket. Det finns ingen central mellanhand som genomför transaktionerna, utan detta är någonting som alla medlemmar i nätverket tillsammans gör.
Medlemmarna använder datorenergi för att verifiera transaktionerna när de skrivs in i blocken (Ammous, 2015, s 24). Nya transaktioner fortsätter att skrivas in i nya block, vilka i sin tur adderas till de tidigare blocken och formar en blockkedja. En blockkedja kan beskrivas som en gemensam, global, transparent och öppen asset ledger. Utökningen av processorkraften används för att utöka antalet verifikationer som skyddar blockkedjan från manipulation av nätverkets medlemmar. Desto fler medlemmar som verifierar en transaktion, ju mer processorkraft (CPU- power) har förbrukats (Ammous, 2015, s 24).
Blockkedjetekniken har en säkerhetsåtgärd då den kan vara decentraliserad och distribuerad till alla inom nätverket (Galati, 2018). Ett centraliserat system kan vara sårbart då det ofta har en felkritisk systemdel (Single Point of Failure) som kan rubbas. En fördel med ett decentraliserat system är att denna svaga länk inte finns. I blockkedjeteknikens fall innebär distribueringen att alla aktörer i nätverket får en fullständig kopia av blockkedjan. När ett nytt block sedan skapas verifierar alla i nätverket att innehållet är riktigt och lägger till det på blockkedjan. Därmed har konsensus skapats om den nu uppdaterade blockkedjan. Nätverket är alltså överens om vilka block som är riktiga och vilka som inte är det (Galati, 2018).
Bitcoins existens baseras helt på elektronik och Bitcoin använder kryptografi i syfte att säkra transaktioner (Guzzetta, 2018, s 21). För att kunna överföra Bitcoin till en annan användare, instruerar sändaren mjukvaran att skicka Bitcoin till mottagarens nyckel. Den offentliga nyckeln ger sändaren adressen till mottagaren så att transaktioner till denna kan genomföras och den privata nyckeln låser upp Bitcoinplånboken så att Bitcoins kan dras från plånboken (Guzzetta, 2018, s 21). Bitcoin baseras på kryptografiskt bevismaterial som verifieras av en central huvudprocessor (CPU) istället för att bygga på en mellanhand som fått förtroende, till exempel en bank eller ett finansiellt institut (Ammous, 2015, s 23). De som har en nätverksansluten mobiltelefon eller dator kan handla med Bitcoin och för att kunna ta emot Bitcoins behöver användaren också en digital plånbok. Denna plånbok kan vara i form av en app där användaren enkelt kan komma åt sina Bitcoins men med risken att enklare bli hackad.
Ett alternativ är att förvara sina Bitcoins i en hårdvaruplånbok med bättre säkerhet. Det säkraste
sättet att förvara sina privata nycklar till sina Bitcoins är på ett papper som kan låsas in, till exempel i ett bankfack (Kryptovalutor.se, u.å.). När man installerat en Bitcoinplånbok på en dator eller en mobiltelefon genereras den första Bitcoin-adressen och användaren kan skapa fler så fort den behöver en. Bitcoin-adresser kan bara användas en gång och adressen kan ges till vänner så att de kan betala och vice versa (Bitcoin.org5, u.å.).
Blockkedjan är delad publik logg där alla bekräftade transaktioner finns inkluderade i blockkedjan, som hela Bitcoin-nätverket är beroende av (Bitcoin.org6, u.å.). Med hjälp av blockkedjetekniken kan nya transaktioner bli verifierade och saldon på Bitcoinplånböcker kan räknas ut. Den kronologiska ordningen i blocket och integriteten är verifierat kryptografiskt. En transaktion är en överföring av pengar mellan två Bitcoinplånböcker vilka är inkluderade i blockkedjan. En Bitcoinplånbok innehåller en hemlig del data som kallas för en privat nyckel och den används för att signera transaktioner. Signeringen görs med ett matematiskt bevis som bevisar ursprunget och ägaren av plånboken. Signaturen förhindrar att transaktionen blir manipulerad så fort den utförts. Alla transaktioner förmedlas mellan användarna och blir oftast konfirmerade av nätverket inom de efterföljande tio minuterna i en process som kallas för utvinning, från engelskans “mining”. Utvinning är ett distribuerat konsensussystem som används för att bekräfta väntande transaktioner för att sedermera inkluderas i blockkedjan. För att bli konfirmerad måste en transaktion bli paketerat i ett block som följer strikta kryptografiska regler och verifieras av nätverket. Dessa regler förhindrar tidigare block från att bli modifierade då det skulle medföra en ändring av ett tidigare block. Utvinning förhindrar således enskilda individer från att styra vad som är inkluderat i blockkedjan eller ersätta delar av den för att backa deras egna transaktioner (Bitcoin.org7, u.å.). När en medlem i nätverket utökar processorkraften som validerar transaktioner, grupperas transaktionerna i nya block som visas för övriga medlemmar. Medlemmarna får nya Bitcoin som belöning för att utöka processorkraften som validerar transaktioner. Detta brukar definieras som “Bitcoin-mining”
och är dessutom det enda sättet att få in nya Bitcoins i systemet (Ammous, 2015, s 24). Bitcoin kan sägas skapa positiva incitament för sitt eget underhåll och blockkedjetekniken undanröjer behovet av en tredje part som godkänner transaktionen. Ärliga transaktioner skrivs in på den och är tillgängliga globalt och det behövs ingen individ eller institution för att transaktionen ska kunna äga rum (Ammous, 2015, s 25). Bitcoin-valutan i sig själv är uppgjord av en kedja av genomförda transaktioner, mellan medlemmar. Mängden processorkraft som läggs på att verifiera transaktioner, säkerställer att dessa är korrekta. Detta skapar ett värdefullt verktyg för den som vill använda betalteknik utan mellanhänder (Ammous, 2015, s 25).
3.2.3 Bitcoin som valuta
Enligt Segendorf (2014, s 80) har en valuta tre funktioner. För det första ska den fungera som ett betalningsmedel, till exempel i form av sedlar och mynt. För det andra ska den fungera som en kontoenhet som används för att visa saldon, transaktioner och sparande i form av kronor och öre. För det tredje ska den fungera genom att bevara värdet på besparingar. Det vill säga att en person kan avstå från konsumtion idag för att istället använda pengarna för konsumtion imorgon (Segendorf, 2014, s 80). Enligt Segendorf (2014, s 80) uppfyller Bitcoin de tre funktioner som en valuta har i teorin men han anser att den brister i praktiken. Ett betalningsmedel förutsätter att det finns en bred acceptans för valutan i samhället. Annars är det svårt att kunna använda den för att genomföra betalningar. I nuläget finns det ingen sådan bred acceptans för Bitcoin
5https://bitcoin.org/sv/hur-det-fungerar
6https://bitcoin.org/sv/hur-det-fungerar
7https://bitcoin.org/sv/hur-det-fungerar
och möjligheterna att använda det som betalningsmedel är därför begränsat i praktiken. Det är således ovanligt att priser uttrycks i Bitcoin, även om det inträffar. Det kan därför inte sägas att Bitcoin fungerar som en allmänt accepterad kontoenhet, enligt Segendorf (2014, s 80).
Dessutom gör den höga volatiliteten i Bitcoins växelkurs, valutan olämplig för att bevara värdet, eftersom dess köpkraft kan minska snabbt och en stor del av värdet kan gå förlorat. En ytterligare skillnad mellan Bitcoin och traditionella nationella valutor, till exempel svenska kronan, är att den senare har en speciell juridisk status i landet (Segendorf, 2014, s 81).
Enligt Europeiska Centralbanken (2016, s 2) kan Bitcoin och andra digitala valutor medföra en rad positiva effekter, särskilt kopplade till den teknologin som ligger bakom valutorna. Till exempel kan Bitcoin ha potential att öka effektiviteten, räckvidden och utbudet av betalnings- och överföringsmetoder. Vidare kan Bitcoin öka i användning, då digitala valutor lämpar sig väl som betalningsmedel för e-handel, men även då den internetbaserade detaljhandeln växer.
Det som krävs är acceptans för Bitcoin som betalningsmedel och att det kan överföras, lagras och handlas elektroniskt (Europeiska Centralbanken, 2016, s 3). Värdet på Bitcoin styrs av utbud och efterfrågan, vilket har medfört ett ostabilt värde under de år som den digitala valutan funnits tillgänglig på marknaden (Ammous, 2015, s 27). Om fler individer och företag börjar använda Bitcoin som betalningsmedel kommer det leda till att värdet blir mer stabilt.
Emissioner av valutan Bitcoin sker inte baserat på någon centralbank eller mänsklig godtycklighet, utan enligt en förprogrammerad bestämd ordning och efter en förutbestämd ökningstakt. Detta tar bort osäkerheten kring valuta-utbudet, vilket är ett stort problem bland de konventionella valutorna. Där kan mängden ökas baserat på politiska idéer eller baserat på intressen hos de som utfärdar emissioner, vilket kan leda till problem (Ammous, 2015, s 27).
Bitcoins algoritm är programmerad genom att ett nytt block av verifierade transaktioner produceras var tionde minut (Ammous, 2015, s 25). Varenda block belönades inledningsvis med femtio nya Bitcoins, vilket fortsatte under fyra års tid. Då halverades mängden och varje nytt block innehöll istället 25 nya Bitcoins. Så var det programmerat att fortsätta i fyra år, tills mängden skulle halveras igen. Systemet att Bitcoin kommer halveras var fjärde år, kommer att fortsätta och utbudet kommer att växa med en avtagande procentsats tills den totala mängden Bitcoin nås (21 miljoner) (Ammous, 2015, s 25). Bitcoins reala köpkraft kommer att öka efterhand som nätverket och anpassningen till valutan växer. Därmed kommer det fortfarande att vara lönsamt att utvinna nya Bitcoins trots att mängden nya Bitcoins per block kommer att minska och kostnaden för processorkraft (för att utvinna Bitcoins) kommer att öka (Ammous, 2015, s 26). Ammous (2015, s 30) för en diskussion avseende den traditionella läran som förespråkar en viss ökning av mängden pengar och att en rimlig inflationstakt behövs, för att undvika deflation. Ammous (2015, s 30) menar att utvecklaren av Bitcoin inte utgick från detta tankesätt, utan snarare hämtade sin inspiration i den österrikiska ekonomiska skolan. Denna skola förespråkar att mängden pengar i sig själv är irrelevant och inte spelar någon roll då det bara är köpkraften i reala termer som påverkar, det vill säga vilka varor och tjänster man kan få för pengarna. Den mängd pengar som finns på marknaden blir därmed irrelevant. Enligt Vigna (2017, s 2) kallas Bitcoin av vissa för digitalt guld. Detta på grund av att myndigheter och regeringar inte kan kontrollera den. Detta gör att vissa människor, precis som med guld, ser Bitcoin som en hedge mot inflation.
3.2.4 Möjligheter avseende Bitcoin
Enligt Segendorf (2014, s 83) finns tre huvudtyper av fördelar som en digital valuta som Bitcoin ger samhället. För det första kan betalningar som genomförs med Bitcoin vara mer kostnadseffektiva än traditionella betalningar i vissa situationer. Detta kan innebära besparingar
