This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by-nc-
nd/2.5/se/
Ur Nyheter från Nicaragua (NfN) nr 2-2007. Vänskapsförbundet Sverige – Nicaragua (VFSN)
Kvinnorna bakar för överlevnad
Efter en lång, skumpig resa från Estelí mot León kommer vi fram till Posoltega, en tätort utanför León. Vi svänger in framför ett omålat hus som från utsidan inte ser mycket ut för världen. Innanför grinden väntar en annan syn. Ett tiotal kvinnor väntar oss tillsammans med Francis, ordförande i AMDES, VFSN:s samarbetsorganisation. Inte nog med det så står två hela formar med bakverk och väntar.
Innan vi grep in på bakverken pratade vi dock lite om projektet. Posoltega har totalt 15 000 invånare, varav 2 000 bor i centralorten. Projektets syfte var att göra något åt den stora arbetslöshet som råder på orten. Särskilt allvarligt är det bland ensamma mödrar. Men de mödrar som sitter framför mig skrattar, skär upp kaka och har fått en smula hopp. John Lapidus, VFSN:s koordinatör i Managua, berättar att det varit mycket problem med projektet. Materialet har inte kommit i tid, ett flertal kvinnor hoppade av och länge trodde man att projektet inte skulle gå att genomföra. Men så vände det, ugnen står på plats och kursen har kommit igång.
En ny samarbetsorganisation
Asociación Multidisciplinaria para el Desarrollo (AMDES) är en ny samarbetsorganisation till VFSN och detta projekt är det första som genomförs. Organisationen drogs igång i samband med Mitch och hade från början ett irländsk stöd. Arbetet under och efter Mitch fokuserade på de utsattas psykosociala hälsa, men på senare år har man arbetat med genus och invånarnas familjesituation. De senaste två åren har organisationen stått på egna ben och har nu en lokal styrelse. AMDES arbetar med andra lokala organisationer såsom Los Pipitos och MCN, och de har utbildat många ledare i kommunen, med speciell tonvikt på kvinnor.
Bageribrist löser brist på arbete
Idén med ett bageri kommer sig av att det endast finns ett bageri i kommunen, och det ligger ganska långt från tätorten. Lösningen av både bristen på bageri och arbete tycktes vara att starta ett bageri. På
så sätt föddes tanken på ett bakande kvinnokooperativ. Trycket på bageriet märks redan trots att kvinnorna inte slagit upp dörrarna. Varje vecka har de en ny lektion och allt som bakas säljs.
– Ibland kommer folk hit och knackar på grinden för att köpa och vi har inget att sälja, berättar en kvinna.
Jag frågar henne vad hon gjorde innan hon började med bageriet och hon berättar att hon inte arbetade förutom de hushållssysslor som hon gjorde hemma. I och med bageriet har hon börjat planera inför framtiden.
– Vi har pratat om att sätta upp en liten servering när vi gått klart kursen, berättar en kvinna. Vi skulle kunna sälja både där och utanför bageriet.
Men först måste ni lära er allt och skaffa er en bra bas, inflikar Erich Chavarría, VFSN:s lokalanställde.
– Ja, det är klart, svarar kvinnan. Men i framtiden…
Vi tar en tur runt bageriet och vi får se alla bakformar som kvinnorna använder. På bakgården står ugnen, en stor lerhydda som värms upp med ved. Flera kvinnor berättar hur svårt det var att lära sig hantera ugnen. I början blev allt antingen helt svart eller ogräddat. Jag konstaterar att de lärt sig det nu eftersom kakorna de bjuder på är helt perfekta, men får svar att de endast gått klart kursen i
efterrättsbakning. Efter påsk startade kursen i brödbakning, något som kvinnorna hävdar är betydligt svårare. Förutom kurser i bakning har kvinnorna haft en kurs i konflikthantering, något som kunde behövas eftersom de är över tio stycken med olika ansvarsområden. Senare under året väntar även en kurs i marknadsföring. På väg ut ur bageriet fortsätter diskussionen om hur bageriet ska ta form. Huset ska målas och framsidan röjas upp. En skylt ska även sättas upp, även fast de flesta invånarna redan verkar hittat dit. Efter brödkursen skall även en gastronomifestival genomföras för att visa vad de kan.
Text och foto: Caroline Johansson
Projektet heter VFSN 104 och är adopterat av VFSN:s lokalgrupp i Göteborg.
